RÅ 2006:1
En kommunal nämnd, i vars ärende en kammarrätt beviljat resning, har ansetts sakna rätt att överklaga kammarrättens resningsbeslut.
Kammarrätten i Sundsvall
Myndighetsnämnden i Krokoms kommun (Myndighetsnämnden) beslutade den 10 december 2001 på ansökan av VindGruppen Sverige AB att bevilja bygglov för ett vindkraftverk på fastigheten Vallrun 5:4 i Krokoms kommun. Två sakägare överklagade beslutet hos Länsstyrelsen i Jämtlands län, som i beslut den 26 juni 2002 avslog överklagandena. Länsstyrelsens beslut överklagades hos Länsrätten i Jämtlands län, men talan återkallades senare.
Jovnevaerie sameby (Samebyn) ansökte om resning alternativt återställande av försutten tid hos Kammarrätten i Sundsvall och anförde bl.a. följande. Vindkraftverket har uppförts inom område som utgörs av Samebyns vinterbetesmark. Samebyn har inte delgetts någon information i ärendet utan vindkraftverket upptäcktes av renskötare i samband med flyttning av renar från vinterbeteslandet till vår- och sommarbeteslandet. Rennäringens rätt till fastighet regleras främst i rennäringslagen (1971:437). Enligt 3 § andra punkten i nämnda lag och beslut i Lantbruksnämnden i Jämtlands län den 30 juni 1991 har Samebyn rätt till renbete på den fastighet på vilken bygglov har beviljats. Samebyn är därmed sakägare i aktuellt ärende och således även besvärsberättigad. Eftersom Samebyn är sakägare är även länsstyrelsens beslut felaktigt genom att ärendet inte återförvisades till nämnden för förnyad handläggning.
Myndighetsnämnden anförde bl.a. följande. Det vitsordas att Samebyn inte har hörts i bygglovsärendet. Samebyn äger inte fast egendom i anslutning till aktuell fastighet och det finns heller inte någon särskild rätt tillkommande Samebyn inskriven i fastighetsregistret. Endast den omständigheten att det eventuellt bedrivs viss rennäring på den ifrågavarande fastigheten eller att den nu aktuella etableringen upplevs som störande innebär varken att Samebyn är sakägare i den mening som avses i 8 kap. 22 § plan- och bygglagen (1987:10) eller att kommunen kan anses ha handlagt ärendet utan iakttagande av objektivitet och opartiskhet. Kommunens handläggning strider inte heller i något avseende mot egen policy i fråga om vilka som skall höras i viss sorts ärende. I stort sett hela Krokoms kommun berörs av olika rennäringsintressen med undantag för mindre ytor söder om Krokoms tätort. Mer än 15 procent av kommunens yta ingår i område som är av riksintresse för rennäringen. Uppfattningen att Samebyn skall anses som sakägare inom i stort sett hela kommunen saknar helt stöd i såväl lagstiftning som praxis. RÅ 2000 not. 7 berör åtgärd i anslutning till riksintresse där i målet aktuell byggnad skulle uppföras på mark i nära anslutning till en flyttningsled inom ett renskötselområde. Förutsättningarna är således inte alls jämförbara med det nu aktuella ärendet. I målet var det dessutom fråga om rättsprövning där frågan endast var om det kunde anses direkt strida mot lag att betrakta en sameby som sakägare. - Att det aktuella vindkraftverket skulle väsentligt begränsa vinterbetet förefaller osannolikt, särskilt som ingreppen i naturen är mycket begränsade. Studier av renarnas betesvanor ger heller inte några säkra belägg för att dessa skulle väsentligt påverkas av vindkraftverk. Samebyns synpunkter är inte av den karaktär att de skulle ha föranlett annan bedömning i bygglovsärendet. - När avvägning gjorts mellan olika intressen är rennäringen ett intresse bland många som kommunen beaktat och även om 3 kap. 5 § miljöbalken anger att rennäringen är skyddsvärd innebär det inte på något sätt ett hinder mot etablering av anläggningar för att tillgodose andra intressen. Den nu aktuella etableringen kan heller inte anses försvåra för rennäringen i något nämnvärt avseende.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (2005-03-14, Sjödin, Eberstein, Helin, referent) yttrade: Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av utredningen i målet framgår att den fastighet på vilken bygglov för vindkraftverk beviljats är belägen inom område som Samebyn har rätt att utnyttja som vinterbetesmark. Vid sådana förhållanden har enligt kammarrättens mening det aktuella bygglovet berört Samebyn på ett sådant sätt att den borde ha behandlats som sakägare under handläggningen av ärendet. Då så inte har skett föreligger ett sådant förfarandefel som utgör synnerliga skäl att pröva ärendet på nytt varför kammarrätten beviljar resning i ärendet. Vid angivna förhållande saknas anledning att uppta yrkandet om återställande av försutten tid till prövning. - Kammarrätten beviljar resning i ärendet angående bygglov för vindkraftverk på fastigheten Vallrun 5:4, vari Myndighetsnämnden i Krokoms kommun meddelat beslut den 10 september 2001 och Länsstyrelsen i Jämtlands län den 26 juni 2002, och visar det åter till nämnden för förnyad handläggning.
I överklagande hos Regeringsrätten ansågs Myndighetsnämnden yrka att kammarrättens resningsbeslut skulle undanröjas. Nämnden anförde bl.a. att det i samband med upprättandet av gällande översiktsplan gjorts en överenskommelse med rennäringen och att kommunen vid hanteringen av bygglovsärendet helt följt denna överenskommelse.
Samebyn bestred bifall till nämndens överklagande.
Regeringsrätten (2006-03-14, Lavin, Hamberg, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den grundläggande frågan i målet är om Myndighetsnämnden, som meddelat det ifrågavarande bygglovet, har rätt att överklaga kammarrättens beslut, varigenom resning beviljats i bygglovsärendet.
I kammarrättens beslut har nämnden upptagits som motpart till Samebyn. En motpart har i princip klagorätt om beslutet gått parten emot, men detta förutsätter naturligtvis att det varit korrekt att tillerkänna nämnden partsställning. I detta hänseende kan noteras att bestämmelsen i 7 a § FPL, i vilken anges när en beslutsmyndighet blir motpart i ett mål hos förvaltningsdomstol, inte är tillämplig i fallet. Kammarrätten hade dock kunnat inhämta yttrande från nämnden enligt 13 § FPL, men inte heller detta skulle ha fått till följd att nämnden skulle behandlats som part.
En byggnadsnämnd har enligt en sedvanerättslig princip, som får anses alltjämt gälla, rätt att överklaga en länsstyrelses beslut, varigenom klaganden tillerkänts bygglov. Detta gäller endast under den förutsättningen att länsstyrelsen meddelat det bygglov som nämnden ställt sig avvisande till. Kammarrättens överklagade beslut har inte sådant innehåll att denna princip skulle kunna utöva något inflytande på bedömningen av frågan om nämndens klagorätt i förevarande mål.
I plenimålet RÅ 1996 ref. 37 har Regeringsrätten uttalat att sökandens motpart i mål om resning och återställande av försutten tid skall kommuniceras enligt bestämmelserna i 10 § FPL. Motparten i detta mål var emellertid det bolag som ansökt om och erhållit en viss förmån. En liknande motpart finns för övrigt också i det aktuella målet, nämligen VindGruppen Sverige AB som ansökt om och erhållit det ifrågavarande bygglovet. Möjligt är att detta bolag borde ha haft ställning av motpart i kammarrättens mål och således skulle ha kommunicerats på sätt som nämnda plenimål utvisar.
Som framgått av det ovan anförda, finns det varken någon lagregel eller någon sedvanerättslig princip som innebär att den förvaltningsmyndighet vars ärende en beviljad resning avser skulle ha klagorätt i fråga om kammarrätts resningsbeslut. Myndighetsnämndens talan skall följaktligen avvisas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar överklagandet.