RÅ 2006:65

Försäkringskassan beslutade den 16 augusti 2005 att anställa fem personer som teamledare inom försäkrings- och bidragsprocessen. A.W., som sökt men inte erhållit anställning, överklagade beslutet såvitt avsåg en av de personer som fått anställning.

Regeringen (Socialdepartementet, 2006-05-18) avslog överklagandet.

A.W. överklagade regeringens beslut hos Regeringsrätten och yrkade att detta skulle upphävas. Han anförde bl.a. följande. Beslutet om anställning har fattats utifrån ett underlag som inte uppfyller kraven på sakliga grunder enligt 4 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Försäkringskassan har under anställningsförfarandet underlåtit att styrka sina påståenden och hänvisar till samlade bedömningar utan att kunna redogöra för dessa. Regeringen har fattat sitt beslut på samma bristfälliga underlag och har inte heller angett några skäl för beslutet. Till stöd för sin talan åberopade han 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 § andra stycketregeringsformen samt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Regeringsrätten (2006-11-17, Lavin, Nordborg, Eliason, Nord, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringens beslut kan inte överklagas. Regeringsrätten behandlar därför A.W:s skrivelse som en ansökan om rättsprövning av regeringens beslut.

Regeringen meddelade beslut i ärendet den 18 maj 2006. Den 1 juli 2006 trädde lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut i kraft, varvid lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut upphörde att gälla. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till den nya lagen skall den upphävda lagen dock alltjämt gälla beträffande en ansökan om rättsprövning av ett beslut som meddelats före ikraftträdandet om ansökan kunde ha prövats enligt den upphävda lagen.

Ett ärende angående anställning rör inte något sådant förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen och omfattades följaktligen inte av möjligheten till rättsprövning enligt den upphävda lagen (jfr RÅ 2000 not. 185 och prop. 1987/88:69 s. 35). A.W:s ansökan skall därför prövas enligt den nya lagen.

Av 1 § lagen om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen.

En förutsättning för att rättsprövning skall kunna ske är att regeringens beslut att avslå A.W:s överklagande av Försäkringskassans beslut om anställning av en "teamledare" kan anses innefatta en prövning av dennes civila rättigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Europadomstolen har i en vägledande dom den 8 december 1999 (Pellegrin mot Frankrike) angett vissa principer när det gäller tillämpningen av artikel 6.1 på tvister om offentlig anställning (p. 64-67 i domen). Det saknar enligt Europadomstolen betydelse för tillämpningen av artikeln om den offentliganställde har offentligrättslig tjänstemannastatus eller är anställd på grundval av ett kontrakt. Avgörande bör i stället vara om tjänstemannen innehar arbetsuppgifter som är av allmänt intresse eller som, direkt eller indirekt, innebär deltagande i utövning av offentlig makt. Tvister mellan tjänstemän med sådana arbetsuppgifter och myndigheter bör enligt domstolens mening generellt falla utanför artikel 6.1, medan motsatsen bör gälla för tvister mellan andra offentliganställda och myndigheter. Denna distinktion ansågs dock inte motiverad när det gällde tvister om pensionsrättigheter. I fråga om sådana tvister borde artikel 6.1 generellt vara tillämplig. De omständigheter som medförde att artikeln inte skulle tillämpas på tvister som rörde tjänstemän som kunde anses delta i offentlig maktutövning förelåg nämligen inte längre, när dessa personer till följd av sin pensionering brutit sina särskilda band med staten och myndigheterna. - För att kunna bedöma om en anställning innefattar arbetsuppgifter, som är av allmänt intresse eller som, direkt eller indirekt, innebär deltagande i utövning av offentlig makt måste en domstol i varje enskilt fall undersöka vilka rättigheter och skyldigheter som är förenade med anställningen. Vid prövningen av om en tvist avseende en offentlig anställning faller utanför tillämpningsområdet för artikel 6.1 skall enligt Europadomstolen en restriktiv tolkning göras. - Europadomstolens dom gällde i sak frågan om Pellegrin, som varit chef för ett utvecklingsprojekt utomlands, skulle få en förnyad kontraktsanställning sedan tidigare kontrakt löpt ut. Domstolen fann att Pellegrin hade haft viktiga arbetsuppgifter som inkluderat handhavandet av offentliga penningmedel och att han därmed fick anses ha deltagit i offentlig maktutövning. Artikel 6.1 var därför inte tillämplig på tvisten om Pellegrins fortsatta anställning.

Europadomstolen har mot bakgrund av den nu nämnda domen som regel funnit att artikel 6.1 är tillämplig på tvister som rör rekrytering, befordran, avskedanden och andra anställningsförhållanden avseende offentliga tjänstemän. Som exempel på sådana offentliga anställningar som har omfattats av en prövning enligt artikel 6.1 kan nämnas en befattning som teknisk expert utomlands (Frydlender mot Frankrike, dom den 27 juni 2000), en anställning som biträdande professor (Büker mot Turkiet, dom den 24 oktober 2000), en medicinsk och social sekreterare vid en socialmyndighet (S.M. mot Frankrike, dom den 18 juli 2000), och lägre administrativa befattningar vid statlig förvaltning (Devlin mot Storbritannien, dom den 30 oktober 2001, och Sanchez mot Spanien, dom den 16 november 2004). Artikel 6.1 har däremot inte ansetts tillämplig på tvister som gällt militära befattningar (Mosticchio mot Italien, dom den 5 december 2000, och R. mot Belgien, dom den 27 februari 2001).

Den i målet aktuella tvisten avser ett beslut av Försäkringskassan om anställning av en teamledare. Av en befattningsbeskrivning i målet framgår det att teamledaren i huvudsak skall ha arbetsledande funktioner med personal- och resultatansvar. Det framgår däremot inte av denna beskrivning att arbetet som teamledare, direkt eller indirekt, kan komma att innebära utövande av offentliga maktbefogenheter. Arbetsuppgifterna torde inte heller vara av sådant allmänt intresse att en tillämpning av artikel 6.1 kan uteslutas. Regeringens beslut får därmed anses ha innefattat en prövning av A.W:s civila rättigheter enligt nämnda artikel och kan följaktligen bli föremål för rättsprövning.

När det gäller prövningen av målet i sak gör Regeringsrätten följande bedömning.

I målet har inte framkommit att regeringen vid sitt beslutsfattande skulle ha haft ett bristfälligt underlag eller att regeringen fäst avseende vid annat än sakliga grunder. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast.