RÅ 2006:77

Skatteverket beslutade den 22 oktober 2004 att vid 2000 års taxering eftertaxera G.H. för vinsten av en aktieförsäljning med 3 640 000 kr i inkomstslaget tjänst och med 7 770 000 kr i inkomstslaget kapital. Samtidigt beslutade verket att påföra G.H. skattetillägg med 40 procent på ett underlag av 3 640 000 kr i inkomstslaget tjänst och med 40 procent på ett underlag av 7 669 457 kr i inkomstslaget kapital. G.H. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län som i dom den 24 februari 2006 avslog överklagandet. G.H. fullföljde sin talan hos Kammarrätten i Stockholm. - G.H., som beviljats anstånd med inbetalning av skatten och skattetillägget till dess att länsrätten avgjorde skattemålen, ansökte hos Skatteverket om fortsatt anstånd i avvaktan på kammarrättens prövning av hans överklagande i skattemålen. Skatteverket beslutade den 27 mars 2006 att inte bevilja ytterligare anstånd. - G.H. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län och yrkade anstånd samt ersättning för sina kostnader i målet. Till stöd för sin talan anförde G.H. bl.a. följande. Skatteverket har funnit att han skall beskattas för kapitalvinst vid avyttring av aktier trots att det inte är han själv utan ett luxemburgskt bolag av typen Soparfi som avyttrat de ifrågavarande aktierna. Skatteverket har också påfört skattetillägg. Länsrätten har, med tillämpning av lagen (1995:575) om skatteflykt (skatteflyktslagen), avslagit hans överklagande av Skatteverkets beslut. I målet, som nu har överklagats till kammarrätten, är fråga om mycket komplicerade förhållanden och det råder ovisshet om utgången i målet eftersom länsrätten genom avgörandet i princip har skapat ny länsrättspraxis. En tillämpning av skatteflyktslagen torde i regel i sig innebära att skäl för anstånd föreligger. Han kommer att försättas i personlig konkurs om han inte erhåller anstånd. Detta medför i sin tur att han kommer att mista sin försäkringsmäklarlicens, vilket i sin tur leder till att han inte kommer att ha någon förmåga att tjäna medel så att han kan betala en eventuell slutlig skatt. Med hänsyn till risken för att han försätts i personlig konkurs, med de verkningar som det medför för honom, anser han att det i vilket fall som helst föreligger synnerliga skäl att medge honom anstånd. - Vid obligatorisk omprövning vidhöll Skatteverket sitt beslut.

Länsrätten i Stockholms län (2006-04-06, ordförande Laestander) avslog G.H:s överklagande samt yrkandet om kostnadsersättning och yttrade: I 17 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, anges bl.a. att anstånd med inbetalning av skatt får beviljas om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten, om den skattskyldige har överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten eller om den skattskyldige har överklagat ett beskattningsbeslut och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. - I 17 kap. 7 § SBL anges att om det finns synnerliga skäl får Skatteverket bevilja anstånd med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6 §§. - Av förarbetena (prop. 1989/90:74 s. 340 ff.) framgår bl.a. följande. Skattemyndigheten skall ha möjlighet att meddela anstånd när utgången i ärendet eller målet är oviss. Regeln innebär en möjlighet att meddela anstånd i ärenden där sannolikheten för bifall bedöms vara lika stor som för avslag. Dessutom ger den ett visst utrymme att medge anstånd i sådana tveksamma fall där sannolikheten för avslag väger över något. Däremot bör det inte komma i fråga att ge anstånd enligt den här föreslagna grunden när det är troligt att den skattskyldige får avslag på sitt yrkande. När skatteflyktslagen tillämpas är det regelmässigt fråga om så komplicerade förhållanden att det kan antas att det råder ovisshet om utgången. I propositionen framhålls vidare beträffande betydande skadeverkningar att man framför allt har velat förhindra att betalningsreglerna framtvingar försäljning av fastigheter, rörelse eller annan egendom som är av stor betydelse för den skattskyldiges ekonomi och hans möjligheter att i fortsättningen uppehålla och behålla den verksamhet han har sin försörjning av. - I prop. 1996/97:100 s. 420 ff. anges bl.a. följande. Bland dem som söker anstånd på grund av nedsatt betalningsförmåga finns det skattskyldiga som vid något enstaka tillfälle oförvållat hamnat i tillfälliga betalningssvårigheter och som har goda möjligheter att efter en kortare tids anstånd betala skatteskulden. I dessa fall skulle det vara mindre tilltalande med en omedelbar restföring av skatteskulden. Huvudsyftet kan sägas vara att ge den skattskyldige ett skäligt rådrum att skaffa fram medel till betalning. Anstånd kan vid betalningssvårigheter på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden medges endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsgivningen bör bli mer restriktiv än tidigare och anståndstiden skall begränsas så långt som möjligt. - Länsrätten gör följande bedömning. - Länsrätten har tagit del av G.H:s överklagande av länsrättens dom avseende 2000 års taxering (mål nr 23916-04 och 555-05) samt Skatteverkets yttrande till kammarrätten. Länsrätten finner att det inte har kommit fram sådana omständigheter att det kan antas att G.H. kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten eller att det är tveksamt om han kommer att bli skyldig att betala skatten. Det förhållandet att länsrätten i den överklagade domen har funnit att G.H. skall beskattas för avyttringen av aktierna i X AB med tillämpning av skatteflyktslagen i stället för s.k. skatterättslig genomsyn föranleder ingen annan bedömning. Länsrätten finner vidare att G.H. inte har gett in underlag som visar att inbetalning av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar för honom. Det framstår inte heller annars som oskäligt för G.H. att betala skatten. Den av G.H. åberopade omständigheten att han riskerar att försättas i personlig konkurs utgör inte synnerligt skäl att bevilja anstånd enligt 17 kap. 7 § SBL. Överklagandet skall därför avslås. - G.H. har inte vunnit bifall till sina yrkanden i målet och någon annan anledning att bevilja ersättning har inte framkommit. Yrkandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet och yrkandet om ersättning för kostnader i målet.

G.H. fullföljde sin talan hos Kammarrätten i Stockholm och yrkade ersättning för sina kostnader i målet. Kammarrätten beslutade den 12 april 2006 att interimistiskt förordna om anstånd med inbetalning av skatten och skattetillägget tills vidare eller till dess kammarrätten förordnade annat.

Kammarrätten i Stockholm (2006-05-12, Nylund, ordförande, Linnander) beslutade att inte meddela prövningstillstånd i målet, att det interimistiska beslutet om anstånd skulle upphöra att gälla samt att avslå G.H:s yrkande om ersättning för kostnader i kammarrätten.

G.H. överklagade beslutet den 12 maj 2006 hos Regeringsrätten och yrkade att anstånd skulle beviljas honom med inbetalning av skatten (skatt och skattetillägg) intill dess att kammarrätten prövat själva sakfrågan. Vidare yrkade han ändring av underinstansernas beslut att avslå hans kostnadsyrkanden samt ersättning för kostnader i målet hos Regeringsrätten med 55 500 kr inklusive mervärdesskatt. - Skatteverket bestred bifall till överklagandet och avstyrkte bifall till G.H:s ersättningsyrkanden. Om Regeringsrätten skulle finna att ersättning skall utgå till G.H. för kostnader tillstyrkte verket att ersättning beviljas med skäliga 10 000 kr. Verket anförde bl.a. följande. Manica SA, som indirekt ägs av G.H. genom hans kapitalförsäkring i Quaestus Life Insurance Ltd, har avyttrat aktierna i X AB med vinst som uteslutande synes hänförlig till av G.H. nedlagt arbete i bolaget. Vid dylikt förhållande kan det inte anses tveksamt, i den utsträckning som fordras för betalningsanstånd enligt 17 kap. 2 § första stycket 2 SBL, att det är G.H. personligen och inte hans indirekt ägda bolag Manica SA, som rätteligen skall beskattas för den uppkomna realisationsvinsten, låt vara att viss tvekan kan råda om beskattning skall ske med stöd av skatteflyktslagen eller på annan grund. - Regeringsrätten beslutade den 22 juni 2006 att medge G.H. anstånd med betalning av skatten till dess målet prövats av Regeringsrätten eller något annat förordnats, dock längst till tre månader efter kammarrättens avgörande med anledning av G.H:s överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom den 24 februari 2006 i mål nr 23916-04 och 555-05.

Regeringsrätten (2006-12-12, Billum, Almgren, Kindlund, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 22 kap. 11 § SBL får ett överklagande av beslut av länsrätten i fråga om anstånd med inbetalning av skatt prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Av 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att prövningstillstånd meddelas av kammarrätten om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, 2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Målet i Regeringsrätten gäller om kammarrätten borde ha meddelat prövningstillstånd avseende G.H:s överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom den 6 april 2006 i mål nr 7676-06, i vilken länsrätten avslagit hans överklagande av Skatteverkets beslut att vägra anstånd med inbetalning av den ifrågavarande skatten.

Enligt 17 kap. 2 § första stycket SBL får Skatteverket bevilja anstånd med inbetalning av skatt 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller, 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten.

Av handlingarna framgår att den numera hos Kammarrätten i Stockholm överklagade taxeringsfrågan bl.a. innefattar en prövning av om G.H. vid inkomsttaxeringen 2000 skall beskattas för en realisationsvinst om 11 410 000 kr som uppkommit vid avyttring av aktier i X AB. Länsrätten har med tillämpning av lagen mot skatteflykt funnit att beskattning för realisationsvinsten skall ske hos G.H. genom eftertaxering. Vidare har skattetillägg påförts G.H. på underlag av den skatt som föranletts av eftertaxeringen.

I prop. 1989/90:74 med förslag till ny taxeringslag m.m. uttalas i anslutning till frågan om utformningen av nya anståndsregler att det när lagen mot skatteflykt tillämpas regelmässigt är fråga om så komplicerade förhållanden att det kan antas att det råder ovisshet om utgången (s. 342).

I förevarande fall är fråga om tillämpning av bl.a. skatteflyktslagen vid eftertaxering och påförande av skattetillägg med betydande belopp. Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten att kammarrätten borde ha meddelat tillstånd till prövning av G.H:s överklagande. Grund föreligger således att upphäva kammarrättens beslut och meddela sådant tillstånd.

Skäl föreligger att med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen interimistiskt förordna om anstånd med inbetalningen av skatten.

G.H. har fått bifall till sitt överklagande. Regeringsrätten finner att han bör beviljas ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med skäliga 10 000 kr. Frågan om ersättning för kostnader i länsrätten och kammarrätten skall prövas av kammarrätten.