RÅ 2007 not 182

Not 182. Överklagande av Örebro kommun, Nämnden för funktionshindrade, i mål ang. ansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. - Nämnden för funktionshindrade i Örebro kommun (nämnden) avslog genom beslut den 16 juni 2004 S.N:s begäran om fortsatt korttidsvistelse i Örebro kommun. Som motivering för beslutet anförde nämnden följande. S.N. har beslut om familjehem. Beslutet är fattat av Socialnämnden i Fagersta kommun. Placerande kommun (nämnd) skall ha ett sammanhållande ansvar för samtliga behov och insatser som ges vid placering i familjehem enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Bestämmelse om detta finns i 16 kap. 2 § SoL och utgör ett undantag från lagens huvudregel att vistelsekommunen ansvarar för socialtjänstinsatser åt dem som vistas i kommunen. Det sammanhållande ansvaret innebär att den placerande nämnden utreder behovet av, beslutar om och finansierar de individuellt behovsprövade hjälp- och stödinsatserna som den enskilde behöver. Sådana insatser kan vara av samma slag som de som anges i 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Verkställigheten kan överlämnas till en privat eller offentlig vårdgivare och ske i en annan kommun. Ansökan skall därför riktas till den nämnd som beslutade om placering i familjehem. Barn som placerats enligt SoL eller för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, skall få hela sitt behov tillgodosett inklusive sådana insatser som finns i LSS. Det skall således inte behöva bli aktuellt att begära insatser enligt LSS. Beträffande placeringar enligt SoL och LVU är det den placerande nämnden som beslutar om avlastning (ex. korttidsvistelse) och står för kostnaderna även beträffande ett placerat barn som omfattas av LSS. - S.N. överklagade beslutet. -Länsrätten i Örebro län (2004-07-07, ordf. Magnusson): Domskäl. S.N. är folkbokförd och bosatt hos sina fosterföräldrar i Örebro. Han tillhör personkretsen i 1 § LSS. - Frågan i målet är vilken kommun som skall ha ansvar för S.N:s fortsatta behov av korttidsvistelse. - Av 16 § LSS framgår att en kommuns ansvar gäller för dem som är bosatta i kommunen. I förarbetena till lagen har inget undantag gjorts för fall som det nu aktuella. LSS är inte underordnad SoL. Inte heller nämns LSS i den uppräkning som görs i 16 kap. SoL avseende placeringskommuners ansvar. Det framgår inget annat än att S.N. avser att stanna kvar i Örebro kommun. Han får därför enligt 16 § LSS anses bosatt i Örebro kommun varav det följer att Örebro kommun fr.o.m. det datum kommunen övertog driftsansvaret från landstinget för korttidsboende skall svara för hans fortsatta korttidsvistelse. Överklagandet skall därför bifallas. - Domslut. Länsrätten upphäver det överklagade beslutet samt visar målet åter till Örebro kommun, nämnden för funktionshindrade, för erforderlig handläggning. - Nämnden överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa nämndens beslut den 16 juni 2004 att avvisa/avslå S.N:s ansökan om fortsatt korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 LSS. - S.N. bestred bifall till överklagandet. - Socialstyrelsen anförde i inhämtat yttrande bl.a. följande. I 16 § LSS anges att en kommuns ansvar enligt lagen gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. I förarbetena (prop. 1992/93:159) har inget undantag gjorts för fall när ett barn är familjehemsplacerat i kommunen av annan kommun. Principen om det sammanhållna vårdansvaret i 16 kap. 2 § första stycket SoL föranleder inte någon annan bedömning av bosättningskommunens ansvar enligt 16 § LSS. Mot bakgrund härav anser Socialstyrelsen att Örebro kommun har ansvaret för den i målet sökta insatsen. - Svenska kommunförbundet anförde i inhämtat yttrande bl.a. följande. De insatser som kan beviljas med stöd av LSS finns uppräknade i 9 § LSS. Någon motsvarande uppräkning finns inte i SoL. Att benämna sådana insatser "LSS-insatser" ger dock en felaktig bild av att insatserna endast kan beviljas med stöd av LSS. SoL som ramlag ger socialnämnden möjlighet till flexibla lösningar där insatserna utformas efter den enskildes behov. Det kan röra bl.a. insatser av samma slag som de som uppräknas i 9 § LSS. Tillämpningen av SoL och LSS har olika utgångspunkter. Ett barns sociala situation kan kräva insatser från socialnämndens sida, t.ex. vård utanför det egna hemmet. Vanligtvis sker placering i familjehem på grund av föräldrarnas bristande omsorgsförmåga. En sådan placering sker oavsett om barnet har funktionshinder eller inte. Socialnämnden skall utifrån kunskapen om barnets hela vårdbehov utforma vården i dess helhet. Av 6 kap. 1 § SoL framgår att den placerande nämnden har ett övergripande ansvar för att den unge får den vård som erfordras. Enligt 6 kap. 7 § samma lag skall nämnden medverka till att barn i familjehem får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Den skall också verka för att barnet får lämplig utbildning och den skall lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar barnet råd, stöd och annan hjälp som de behöver. Denna bestämmelse i SoL syftar till att både uttrycka principen om ett sammanhållet vårdansvar och att inskärpa betydelsen av att socialtjänsten kontinuerligt följer upp de placeringar som görs i familjehem (se prop. 1996/97:124 s. 116). Eftersom samhället övertar ansvaret för barnets fostran vid en placering utanför det egna hemmet är det särskilt angeläget att uppföljningen är systematisk och regelbunden. Genom sin skyldighet att följa vården har den nämnd som beslutat om placeringen hela tiden en aktuell och god kännedom om det behov av stöd och hjälp som barnet, vårdnadshavarna och de som vårdar barnet kan ha. Det är ett av skälen till att det är placeringskommunen - som enligt principen om det sammanhållna vårdansvaret - svarar för det bistånd och det individuellt behovsprövade stöd som barnet kan behöva under vistelsen i den andra kommunen, även om barnet blivit folkbokfört i vistelsekommunen (se 16 kap. 2 § SoL). Något undantag när det gäller barn med funktionshinder finns inte uttryckt i vare sig lagtext eller förarbeten. Behovet av korttidsvistelse bör, genom kommunens uppföljningsansvar, vara väl känt för den placerande kommunen. Då ett barn med stöd av LVU, så som är fallet i förevarande mål, bereds vård i en annan kommun skall ett konstaterat behov av stöd och hjälp tillgodoses inom ramen för SoL så som redovisats ovan. Ett väl fungerande sammanhållet vårdansvar får till följd att ett behov av LSS-insatser i den andra kommunen inte kan uppstå. Behovet av en insats såsom korttidsvistelse måste i ett fall som det aktuella betraktas som tillgodosett genom det beslut om vård enligt LVU som redan är fattat. Beslutet om vård enligt LVU innebär underförstått att alla nödvändiga stöd- och hjälpinsatser som barnet och de som vårdar barnet kan behöva under vårdtiden tillgodoses och de tillgodoses av placeringskommunen. I de fall då barn placeras i en annan kommun med stöd av LVU eller SoL blir därmed en tillämpning av LSS inte aktuell. - Kammarrätten i Jönköping (2005-06-09, Wahlqvist, Ramberg, Andersson- Jarl): Domskäl. Det är ostridigt att S.N. tillhör personkretsen för LSS. Hans behov av den sökta insatsen har heller inte ifrågasatts. Frågan i målet är vilken kommun som har ansvaret för att han får denna insats. - Om någon efter beslut av en socialnämnd vistas i en annan kommun i ett familjehem framgår av 16 kap. 2 § SoL att den kommun som beslutat om vistelsen har ansvaret för det bistånd enligt 4 kap. 1 § samt det individuellt behovsprövade stöd och de individuellt behovsprövade sociala tjänster enligt 3 kap. 6 § och 5 kap. 1 och 9 §§ som den enskilde kan behöva. - Enligt 16 § LSS gäller en kommuns ansvar enligt denna lag gentemot dem som är bosatta i kommunen. I lagens förarbeten (prop. 1992/93:159 s. 185) anges att en person i regel anses bosatt på den ort där han är folkbokförd. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att S.N. år 1994 placerades av Socialnämnden i Fagersta kommun i familjehem i Örebro kommun. Vid placeringen blev han, och är alltjämt, folkbokförd i Örebro kommun. Han är fortfarande bosatt i familjhemmet och annat har inte framkommit än att han har för avsikt att stanna i Örebro kommun. Med beaktande härav kan S.N. vid tillämpning av LSS inte anses som bosatt i annan kommun än Örebro kommun. Enligt 16 § LSS är det därför Örebro kommun som skall ansvara för att han får den sökta insatsen. - S.N:s behov av aktuell insats förelåg inte vid tiden för placeringen, utan har uppstått lång tid därefter. Enligt kammarrättens mening kan därför inte principen om det sammanhållna vårdansvaret, vilken kommer till uttryck i 16 kap. 2 § första stycket SoL, anses medföra att bosättningskommunens ansvar enligt 16 § LSS bortfaller i situationer som denna. Mot bakgrund härav kan överklagandet inte vinna bifall. - Domslut. Kammarrätten avslår överklagandet. - Nämnden överklagade domen och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa att det är placeringskommunen som har ansvaret för att följa vården och tillgodose behov som uppmärksammas under vårdtiden. Nämnden anförde bl.a. följande. Det finns inte något undantag från regeln om sammanhållet vårdansvar i 16 kap. 2 § SoL för barn med funktionshinder. Det är placeringskommunen, i detta fall Fagersta kommun, som skall svara för den hjälp och det stöd som den enskilde behöver under vistelsen i den andra kommunen även om personen i fråga har blivit folkbokförd där. - Regeringsrätten (2007-11-22, Billum, Wennerström, Nord, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. En kommuns ansvar enligt LSS gäller enligt 16 § första stycket samma lag gentemot dem som är bosatta i kommunen. Vid tillämpningen av lagen kan en person i regel anses bosatt på den ort där han är folkbokförd (prop. 1992/93:159 s. 185). - Av utredningen i målet framgår att S.N. placerades i familjehem i Örebro kommun av Socialnämnden i Fagersta kommun år 1994. Han är sedan dess folkbokförd i Örebro kommun. Utgångspunkten är därför att S.N. är bosatt i Örebro kommun. - Frågan om vilken kommun som är ansvarig för insatser enligt LSS skall prövas utifrån den ovan nämnda bestämmelsen i 16 § LSS. Bestämmelsen i 16 kap. 2 § SoL kan inte utsträckas till att omfatta insatser enligt LSS. Eftersom det således är Örebro kommun som har att svara för att S.N. får de insatser som han enligt LSS kan vara berättigad till skall överklagandet avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2007-10-18, Lif)