RÅ 2007:29
Ett sjukhus har fullgjort sin skyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen när det lämnat ut begärda uppgifter till en socialnämnd i form av ett intyg som innehöll en sammanfattning av uppgifter ur patientjournalen.
Universitetssjukhuset i Lund avslog en begäran från Familjeförvaltningen i Sjöbo kommun att lämna ut patientjournalen beträffande en patient. Sjukhuset besvarade i stället begäran genom ett för ändamålet särskilt skrivet intyg. Som skäl för att avslå begäran anförde sjukhuset i huvudsak att patientjournalen innehöll uppgifter om även andra personer än patienten och dessa uppgifter fanns inskrivna i journaltexten på ett sådant sätt att det inte var möjligt att separera dessa från övrig journaltext. Genom intyget kunde sekretessen för övriga personer som nämns i journalen bibehållas. Sjukhuset upplyste om möjligheten att begära kompletterande uppgifter till intyget.
Kammarrätten i Göteborg
Familjenämnden i kommunen överklagade Universitetssjukhusets beslut hos kammarrätten.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2005-10-31, Edlund, Bodin, Jolfors Detert, referent) yttrade: Enligt 7 kap. 1 sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Uppgifterna i patientjournalen omfattas av denna sekretess. Det står inte klart att uppgifterna i journalen kan röjas utan att patienten eller någon närstående lider men. Något samtycke till att lämna ut patientjournalen finns inte. - Av 14 kap. 1 § samma lag framgår att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. I 14 kap. 1 § andra och fjärde styckena socialtjänstlagen (2001:453) sägs att bl.a. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. De myndigheter som anges är också skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen av ett barns behov av skydd. - Fråga i målet är om den uppgiftsskyldighet som åvilar sjukhuset kan anses uppfylld genom det överlämnade intyget. Av förarbetena till bestämmelserna i 14 kap. 1 § andra och fjärde styckena socialtjänstlagen framgår följande. "Att se till att barn och ungdomar som befinner sig i en utsatt situation får den vård eller det skydd de behöver är en av socialtjänstens viktigaste uppgifter. För att kunna fylla denna funktion måste självfallet socialnämnden ha möjlighet att utreda den unges situation och hans behov av hjälp. Ofta kommer socialnämnden härvid att bli mycket beroende av i vilken utsträckning man kan få uppgifter från andra myndigheter och befattningshavare som kommit i kontakt med den unge och hans familj. Syftet med en sekretesslagstiftning på det sociala området är självfallet inte att hindra eller försvåra genomförandet av sådana utredningar." (SoU 1981/82:22 s. 33). - Av Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 2003:16 om anmälan om missförhållanden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen framgår beträffande uppgiftsskyldigheten att socialnämnden i möjligaste mån bör precisera vilken typ av uppgifter den önskar få del av. - Kammarrätten gör bedömningen att sjukhuset genom det intyg som nämnden fått får anses ha uppfyllt uppgiftsskyldigheten. Nämnden kan, såsom sjukhuset anfört, återkomma med preciserad begäran om vilka ytterligare uppgifter som eventuellt kan önskas. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Familjenämnden fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och anförde bl.a. följande. Sekretessfrågan aktualiseras i ett ärende om en 17-åring med psykiatriska symtom. Målets centrala fråga berör nämndens förutsättningar att säkerställa planering och genomförande av fortsatt vård och behandlingsinsatser för en ung person. Sedan 15 månader tillbaka vårdas patienten på psykiatrisk akutavdelning med en problematik som är att betrakta som komplex. Det bedöms därför finnas särskilt tungt vägande skäl för att i möjligaste mån förse nämnden med alla tillgängliga uppgifter om patienten redan under utredningsstadiet. Innehållsmässigt bedöms det utlämnade intyget inte vara av den omfattningen att det möjliggör för nämndens företrädare att utan tidsspillan formulera adekvata frågeställningar. Det framgår således inte vilka åtgärder som vidtagits och vilka som återstår att vidta samt vilka argument som utgjort grund för förändrade barnpsykiatriska bedömningar över tid. De uppgifter som efterfrågas avser inte andra personer än patienten varför menprövning enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen bör kunna begränsas till att avse uppgifter om eventuella andra personer.
Regeringsrätten (2007-03-26, Lavin, Nord, Stävberg, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 7 kap. 1 c § sekretesslagen - tidigare 7 kap. 1 § samma lag - gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men.
Enligt 14 kap. 1 § hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
Av 14 kap. 1 § andra och fjärde styckena socialtjänstlagen framgår att bl.a. myndigheter inom hälso- och sjukvården är skyldiga att lämna socialnämnd alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.
Målet hos Regeringsrätten gäller om sjukhusets prövning med stöd av 7 kap. 1 § sekretesslagen varit riktig och, om så befinns vara fallet, om sjukhusets åtgärd att lämna ut ett för ändamålet upprättat intyg varit tillräcklig med hänsyn till bestämmelserna i 14 kap. 1 § nämnda lag och 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Regeringsrätten instämmer i kammarrättens bedömning att det inte står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att den enskilde eller den enskildes närstående lider men.
Det har inte framkommit anledning att sätta i fråga sjukhusets bedömning att journalen var utformad så att den inte kunde lämnas ut i sin helhet.
Frågan är då om uppgiftsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen kan fullgöras på sätt som skett. Bestämmelserna i paragrafen är utformade så att den myndighet som har skyldighet att lämna ut uppgifter har att bedöma vad som kan lämnas ut till socialtjänsten, trots att sekretess gäller. Den avvägning som här blir nödvändig måste i varje enskilt fall göras mot bakgrund av de delvis olika syftena bakom sekretessbestämmelserna och bestämmelserna i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. De förra skyddar den enskilde mot att känsliga uppgifter får en inte avsedd spridning. De senare avser att ge socialtjänsten möjlighet att bereda en underårig person i en utsatt situation den vård eller det skydd denna behöver. För att myndigheten skall få ett gott underlag för sin bedömning är det av väsentlig betydelse att socialtjänsten utformar sin framställning så tydligt och preciserat som möjligt.
I förevarande fall innefattar nämndens framställning endast en generell hänvisning till en pågående utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen. Sjukhuset har besvarat framställningen med ett intyg som får anses innehålla alla de uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen. Sjukhuset har också upplyst nämnden om möjligheten att begära kompletterande uppgifter.
Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att sjukhuset genom sina vidtagna åtgärder har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Överklagandet skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.