Prop. 1980/81:20

om besparingar i statsverksamheten, m.m.

Regeringens proposition 1980/81: 20

om besparingar i statsverksamheten, m. m.;

beslutad den 2 oktober l980.

Regeringen föreläggcr riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIR'rEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

i propositionen redovisas olika förslag till besparingar o. dyl. inom statliga och statsunderstödda verksamheter. Dessa besparingsl'örslag beräknas medföra en direkt förstärkning av statsfinz'tnserna med ca h.l miljarder kr. räknat som en helärseffekt. Härtill kommer effekter av minskade kostna- derför statsskuldräntor.

De besparingsältgärder som nu föreslås kommer i allmänhet att få full effekt först under budgetåret l98l/82. eller i vissa fall under kalenderåret 1982. ! nägra fall föreslås dock förändringar redan under innevarande budgetår. i vissa fall innebär förslagen förändringar av gällande regelsy- stem som innebär att besparingseffckten växer i betydelse under de föl- jande budgetåren.

l propositionen ges en redogörelse för den ckonomisk-politiska bakgrun- den till besparingsåtgärderna och de krav som kommer att ställas på den svenska ekonomin för att på sikt få till stånd en balanserad utveckling. Vidare ges i propositionen en redogörelse för budgetpolitiken och hur föreslagna åtgärder infogas i denna. De olika besparingsätgärder som tas upp i propositionen faller delvis inom regeringens eget kompetensområde. Dessa redovisas för att ge en fullständigare bild av inriktningen av rege- ringens åtgärder. Andra besparingsätgärdcr föreläggs riksdagen för pröv- ning av sakfrågorna. Vidare presenteras ett antal frågor där riktlinjer för fortsatta besparingssträvam'lcn underställs riksdagen.

| Riku/(Igen [WU/RI. I sum/. Nr 20

Prop. 1980/81: 20

Prop. 1980/81: 20

t—J

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l980-10-02

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krön- mark. Burenstan1 Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. liliasson

Föredragande: statsministern samt statsråden Ullsten. Bohman. Wik- ström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson, Wirtén. Boo. Winberg, Adelsohn. Danell. Petn'. Elias- son

Proposition om besparingar i statsverksamheten. m. m.

Statsministern anför:

] Inledning

Levnadsstandarden i Sverige är en av de högsta i världen men den upprätthålls idag till väsentlig del genom stor utlandsuppläning. Vi konsu— merar —— privat och genom offentlig konsumtion mer än vi producerar. Skillnaden uppgår till närmare 500 kr. i månaden per hushåll.

Denna utveckling måste brytas. Det kräver insatser av regering och riksdag. kommuner och landsting och av arbetsmarknadens parter. Vi måste kort sagt vara beredda att anpassa vär totala konsumtion till det utrymme som kan skapas genom ökad produktion.

Den uppgiften måste angripas på två sätt. Vi mäste vara återhållsamma med att öka vår konsumtion. Vi måste avsätta mer av varje års resurstill- växt till sparande för investeringar. Endast genom att på det sättet satsa på framtiden kan vi lägga en säker grund för fortsatt välfärd och tryggad sysselsättning. Vi skall arbeta oss ut ur dagens problem.

Klyftan mellan konsumtion och produktion kommer till synes i våra utrikesaffärer, bytesbalansen. där man för 1980 måste räkna med ett un— derskott om ca 22 miljarder kr. Detta täcker vi genom utlandslän. Ett annat uttryck för obalansen är underskottet i statens budget. För innevarande budgetår beräknas underskottet där uppgå till ca 50 miljarder kr. Huvudde-

'v-l

Prop. 1980/81: 20

len av detta speglar det förhållandet att vi gemensamt tar ut förmåner. tjänster och service av det allmänna utan att helt ha täckning för vad det kostar.

Skall vi kunna anpassa vår totala konsumtion till det utrymme som finns tillgängligt genom vårt gemensamma arbete. det totala produktionsresulta- tet i samhället. är det viktigt att produktionen växer och hushållssparandet ligger på en hög nivå. Men detta är inte tillräckligt. Också budgetunder- skottet måste minskas. Av vårt totala produktionsresultat går redan hälf- ten till statliga och kommunala skatter och till avgifter för vårt sociala trygghetssystem. Därigenom är möjligheterna att genom ytterligare skatte- höjningar minska budgetunderskottet mycket begränsade. Uppgiften blir i första hand att i stället granska tltgiftssidan i statens verksamhet. Samma villkor gäller för den kommunala verksamheten.

I en proposition bör nu regeringen redovisa förslag till besparingar. som förstärker statsfinanserna med 6.4 miljarder kr. i förhållande till vad som redovisades i långtidsbudgeten i våras. Budgetarbetet måste ha en klar sparsamhetsinriktning också under kommande är.

I ett åtstramningsläge är det särskilt viktigt att upprätthålla en socialt medveten fördelningspolitik.

En huvudpunkt i regeringens spararbete har därför varit att se till att de mest utsatta grupperna skyddas. ] vissa fall har inga ingrepp alls gjorts. t.ex. när det gäller de handikappade. [ andra fall. när generella ingrepp blivit ofrånkomliga. har de sämst ställda fått kompensation. _

Barnbidragen räknades upp när mervärdeskattcn höjdes. När inflations- skyddet i pensionssystemet föreslås rensat från kommande oljeprissteg- ringar och höjda indirekta skatter är det avsikten att samtidigt föreslå fortsatt särskilt stöd till dem som bara har folkpension eller liten ATP.

Andra exempel på denna medvetna fördelningspolitik är att de höjda avgifterna vid läkarbesök och medicinuttag kombineras med ett samtidigt införande av högkostnadsskydd för de mest utsatta grupperna. Ersättning- en vid arbetslöshet kommer att höjas.

När regeringen funnit det nödvändigt att rensa den index som avgör pensionernas storlek från kommande oljeprishöjningar och höjda indirekta skatter så har detta kombinerats med motsvarande förändringar i infla- tionsskyddet av skatteskalan. Riksdagen kommer vidare att föreläggas en proposition om skärpt beskattning av realisationsvinster i syfte att bl.a. motverka spekulationsaffärer med fastigheter. Vidare skall förslag läggas fram om en lag mot skatteflykt. På detta sätt ges de samlade åtgärderna en fördelningspolitisk inriktning. som bygger på solidaritet med de svagaste i samhället och en fördelning efter bärkraft av ätstramningens bördor.

Det sägs ofta i debatten att felet med den svenska ekonomin inte är att den offentliga sektorn är för stor utan att den utlandskonkttrrcrande sek- torn iförsta hand industrin är för liten. Jag vill gärna instämma i detta. Utvecklingen inom den ena sektorn är emellertid beroende av utveckling-

Prop. 1980/81: 20 4

en i den andra. Men jag vill då samtidigt framhålla. att ett villkor för näringslivssektorns tillväxt är en offentlig sektor som inte expanderar i samma takt som vi varit vana vid sedan många år. När den totala resurstill- växtcn tenderar att sjunka både internationellt och i vårt land blir en kombination av industriell tillväxt och minskat beroende av dyr. importe- rad olja nödvändig.

Regeringens besparingsförslag inom den offentliga verksamheten avser att bereda utrymme för de investeringar och den produktionsökning inom den utlandskonkurrerande sektorn. som är en förutsättning för tryggad sysselsättning och välfärd i vårt framtidssamhälle. Besparingsförslagen åtföljs av förslag till åtgärder som stimulerar till investeringar och andra offensiva insatser i vårt näringsliv.

Men inga stimulansåtgärder kommer att vara tillräckliga för att rätta till bytesbalansen om vi inte samtidigt förmår hålla kostnadsutvecklingen inom sådana gränser att den möjliggör dc sänkningar av våra relativa priser som är nödvändiga för att återvinna förlorade marknadsandelar och erövra nya marknader. Också ur denna synvinkel är det angeläget att budgetun- derskottet kan minskas. Ett stort budgetunderskott är inflationsdrivandc. Stora budgetunderskott och omfattande tttlandsuppläning pressar likaså upp räntan.

Det är för att hålla nere inflationen och öka konkurrenskraftcn. som vi måste ta lärdom av erfarenheterna från den förra oljekrisen. När priset på importerad olja stiger i förhållande till det pris vi kan få för våra egna exportproduktcr. måste vi exportera mera varor och tjänster för att betala samma eller till och med en något minskande mängd olja. ] motsvarande mån finns det mindre varor och tjänster tillgängliga för att svara mot vår egen förbrukning. Därför måste vi anpassa våra inkomster till den nivån. Annars riskerar vi att inflationen ökar. investeringarna minskar och olje- efterfrågan på sikt skapar förutsättningar för en ny oljekris.

Arbetsmarknadens parter har ett stort eget ansvar för kostnadsutveck- lingen. ] syfte att underlätta den kommande avtalsrörelsen har regeringen tagit upp överläggningar med arbetsmarknadens huvudorganisationer. Det nuvarande stora underskottet i vår bytesbalans och statens budgetunder- skott tillåter inte ett totalt sett sänkt skatteuttag. Däremot kommer höst- riksdagen att föreläggas förslag om skatteomläggningar, som kan underlät- ta den kommande avtalsrörelsen.

Det finns inga genvägar till ekonomisk stabilitet och balans gentemot utlandet. Ett land som Sverige. som i så hög grad bygger sitt välstånd på ett fritt internationellt varuutbyte. kan inte lösa sina problem genom import- restriktioner och på det sättet lasta över svårigheterna på sina handelspart- ners.

Ansträngningarna att vinna marknadsandelar på exporten genom för- stärkt konkurrenskraft måste förenas med en strävan att vinna tillbaka vad svenska tillverkare förlorat på hemmamarknaden. Många företag. inte

Ul

Prop. 1980/81: 20

minst ttnderleverantörer inom verkstadsindttstrin. slogs ut under l975—76 års kostnadskris. Det har bl.a. lett till att importinnchållet i våra export- varor har ökat. något som i sin tttr ytterligare minskat möjligheterna att genom export återställa den externa balansen. Detta kräver inte minst att vi stimulerar kttnskapsttppbyggnad och nyetablering. en viktig uppgift för statsmakterna.

Energiförsörjningen utgör i detta sammanhang likaledes ett mycket vik- tigt område. De dramatiskt ökade oljepriserna har genom vårt höga olje- beroende skapat stora problem för vår ekonomi. Men höjda energipriser erbjuder samtidigt starka privat- och företagsekonomiska motiv för att hushålla och spara bättre. Det medför att bidragsdelen i det statliga energi- ' sparstödet i princip kan avvecklas både inom bostads- och industrisekto- rerna.

Försörjningen med lånekapital kommer samtidigt att förbättras. För detta ändamål avser regeringen senare bl.a. att föreslå att en oljecrsätt- ningsfond inrättas. Bidragen reserveras i fortsättningen för stöd till utveck- ling av prototyper och demonstrationsanläggningar och till utvidgad forsk- ning.

De höjda oljepriserna har också ökat de kommersiella förutsättningarna för användning av inhemska bränslen som ved. torv och flis. En snabb introduktion av inhemska och förnybara bränslen ger inte bara positiv effekt på vår handelsbalans. Man får också ökade sysselsättningstillfällen i de delar av landet. där tillgången på arbete är begränsad. Både från regionalpolitisk och samhällsekonomisk synpunkt är en sådan satsning angelägen.

Sysselsättningen är i dagsläget högre än någon gång tidigare. Vid inter- nationell jämförelse har Sverige lyckats utomordentligt väl i kampen mot arbetslösheten. För att även i framtiden kunna bevara en hög sysselsätt- ning måste vi återställa balansen i ekonomin. Erfarenheterna från vår omvärld visar detta. Endast de länder. som kunnat upprätthålla långsiktig balans gentemot utlandet och en låg inflationstakt genom att bevara ett konkurrenskraftigt kostnadsläge. har förmått att hålla arbetslösheten nere på den nivå som vi har i Sverige.

Långsammarc tillväxt i industriländerna ttnder 1980-talet och den före- stående internationella konjunkturnedgången kan dock skapa problem för sysselsättningen. Vårt land har utvecklat en i internationellt perspektiv mycket ambitiös arbetsmarknadspolitik. industripolitik och regionalpoli- tik. vars alla resurser regeringen är beredd att snabbt sätta in vid behov.

Det behövs mer än [00000 nya jobb inom den utlandskonkurrerande sektorn i svenskt näringsliv för att den skall bli stor nog att betala vår import. En svårighet ligger i att alltför få idag vill ta arbete i industrin. En viktig uppgift är därför att genom förbättrad yrkesutbildning. underlättad övergång mellan skola och arbetsliv. breddning av kvinnornas arbetsmark- nad. förstärkta ekonomiska incitament och sist men inte minst — attityd-

Prop. 1980/81: 20 6

förändringar öka intresset för indttstriarbete. Bara därigenom är det möjligt att åstadkomma den kapacitetsökning i näringslivet.. av vilken i sista hand också den offentliga sektorns utveckling är beroende.

Sverige är ingalunda ensamt om sina balansproblem. Liknande svårighe- ter plågar de flesta andra industriländer. Alla dessa länder kommer under l980-talet att möta djupgående krav på omställningar: ingen vill. när allt kommer omkring. varaktigt leva på kommande generationers välfärd.

Överallt i industrivärlden erfar man nu hur lätt det varit för arbetsmark- nadsparterna samt för stat och kommun att fördela det överskott som skapats genom en snabb industriell tillväxt. och hur mycket svårare det är att anpassa sig till snävare ekonomiska ramar.

Då ställs solidariteten på prov. Där har vi svenskar. genom vår grundläg- gande värdegemenskap. en stor fördel. Jag vill understryka att solidarite- ten nu kommer att prövas hårdare än tidigare: det gäller intresscorganisa- tionernas förmåga att se till hela samhällets bästa. de ekonomiskt bättre ställdas solidaritet med svagare grupper och de politiska partiernas förmå- ga att avstå från orealistiska överbud.

Prop. l980/81: 20 7

Chefen för ekonomidepartementet. statsrådet Bohman. anför:

2. Den ekonomiska politiken

2.1. Den allmänna bakgrunden

Under 1950- och l960-talen präglades den svenska samhällsekonomin av snabb ekonomisk tillväxt. Standarden steg är efter år. Vär exportindustri hävdade sig väl på de internationella marknaderna. Den fortgående libera- liseringen av den internationella handeln medförde stora fördelar för vårt land. Vi befäste vår position som ett av världens rikaste länder.

Till välståndstttvecklingen medverkade flera olika företeelser. Efter and- ra världskrigets slut hade Sverige en oförstörd prodttktionsapparat. Vi förfogade över varor som omvärlden efterfrågade malm. stål och skogs- prodttkter. Vi hade en tekniskt kvalificerad och väl utvecklad verkstadsin- dustri. Vi hade genom vattenkraften god tillgång till billig energi.

Det var i denna ekonomiska miljö som det svenska välfärdssamhället växte fram. Vi byggde ttndan för undan ut den offentliga sektorn och kttnde därmed erbjuda medborgarna ett rikt utbud av offentlig service främst på sjukvårdens. åldringsvårdens och utbildningens områden. Vårt socialför- säkringssystem vävde ett finmaskigt nät för att ge medborgarna trygghet i livets olika skiften. På arbetsmarknaden kunde konflikter mellan arbetsgi- vare och arbetstagare i allmänhet lösas genom centrala förhandlingar. Få länder har i så hög grad som Sverige varit förskonade från uppslitande arbetsmarknadskonflikter.

Den positiva och harmoniska bilden förändrades i flera hänseenden under 1970-talet. Den ekonomiska tillväxten gick långsammare. De kraftigt höjda oljepriserna skapade stora underskott i vår bytesbalans. inflations— takten ökade. Svensk industri mötte växandc svårigheter i den internatio- nella handeln. Utvecklingen ledde till att vi fick en i förhållande till vår import otillräcklig produktionskapacitet.

Till betydande del sammanhängde givetvis dessa problem med utveck- lingen i vår omvärld. De höjda oljepriserna drabbade samtliga industrilän- der och medverkade till ökad ekonomisk instabilitet och lägre tillväxt i flertalet länder. Världsbandeln utvecklades långsammare än tidigare.

På en rad punkter var emellertid utvecklingen i Sverige under 1970-talet mindre gynnsam än i flertalet jämförbara länder. Den totala prodttktions- tillväxten blev. som framgår av nedanstående tablå. blott något mer än hälften av OECD-genomsnittet. Detsamma gäller exportutvecklingcn. Sär- skilt svag blev industriproduktionens tillväxt. Flera av våra traditionellt viktigaste industribranscher drabbades mycket hårt av den dåliga interna- tionella utvecklingen under l970-talct.

Prop. 1980/81: 20 8

En jämförelse mellan Sverige och ()ECD under 1970-talet

Årlig procentuell tillväxt av

BNP Industriproduktion Export OECD 3.3 3.4 6.4 Sverige 2.0 l.l 4,4

Grundorsakerna till den svaga svenska utvecklingen under 1970-talet måste sökas inom landets gränser. De kraftiga balansbrister vi nu har förstärktes som en följd av överbryggningspolitiken 1975 och 1976. Den totala konsumtionen. offentlig såväl som privat, ökade då långt snabbare än vår produktionskapacitet och det gap som då uppstod har därefter bestått. Detta belyses av diagram [ som anger utvecklingen av vår bruttonationalinkomst (BNI) och den totala konsumtionen under 1970— talet. De synliga tecknen på detta gap är vårt bytesbalansunderskott som nu kan beräknas uppgå till 45% av BNP samt våra låga investeringar.

Det är således summan av privat och offentlig konsumtion som blivit för stor i relation till vår produktion. Totalt har den privata konsumtionen ökat

Diagram ]. BNI och total konsumtion I970—I980 1975 års priser. index: 1970: 100

130. Total konsumtion , / / 120 __ _ _/ / 110 / BNI / 100 .. 90

L__l__l_|_l_l_l_l_L___l_l_l

1970 1972 1974 1976 1978 1980

Prop. 1980/81: 20 9

Diagram 2. De offentliga utgifternas andel av BNP Löpande priser

1 980

med 2% per år under 1970-talet. Även den privata konsumtionen har emellertid drivits fram av en snabb ökning av de offentliga utgifterna. Medan reallönerna efter skatt endast ökat långsamt har nämligen den del av den privata konsumtionen som finansierats via de offentliga bttdgeter- na. således pensioner och olika former av bidrag. ökat snabbt.

Av diagram 2 framgår hur de offentliga utgifterna i förhållande till BNP utvecklats ttnder de senaste 15 åren. 1965 uppgick de till något mer än 1/3 av BNP. 1970 hade andelen stigit till 43 % och 1980 motsvarar de offentligt finansierade utgifterna inte mindre än 2/3 av BNP. Under 1970-talet ökade de offentliga utgifterna i reala termer med ungefär 6??- i genomsnitt varje år under det att BNP-tillväxten stannade vid blott 2%. Detta innebär att tillväxten i de offentliga utgifterna under 1970-talet tog i anspråk mer än hela BNP-tillväxten. Härav följer i sin tur att reallönerna endast kunnat uppehållas till priset av växande skuldsättning i utlandet.

Det finns allmänt sett ett samband mellan de offentliga utgifternas andel av BNP och en nations tttvecklingsstadium. ] de industrialiserade länderna är således andelen regelmässigt väsentligt högre än i andra delar av värl- den. Inom i-länderna är dock variationerna stora. Som framgår av den detaljerade redogörelsen som chefen för bttdgetdepartcmentet senare kom-

Prop. 1980/81: 20 10

Diagram 3. Industrins (I) och kommunernas (K) andel av total sysselsättning (ant. timmar)

%

30

20

10

1970 1975 1979

mer att lämna finner man vid internationell jämförelse att Sverige inte endast har den högsta andelen för offentliga utgifter utan att denna andel också ökat snabbare än i något annat land. De vikigaste faktorerna bakom denna utveckling har varit följande.

1. Kommunernas konsumtionstillväxt låg under hela 1970-talet omkring eller över 49?- varjc år. Den genomsnittliga siffran är 4.79? om året. Tillväxttakten belyses också av den snabba ökningen av antalet anställda. Medan sysselsättningen inom industrin minskade under 1970-talet med nära 100000 personer. uppgick ökningen i den kommunala sektorn till mer än 400000 personer. Som framgår av diagram 3 minskade som en följd härav industrins andel av antalet arbetade timmar dramatiskt.

2. Antalet ålderspensionärer ökade under 1970-talet med nära 45 %. I huvudsak beror detta på rent demografiska faktorer. men 1976 års sänk- ning av pensionsåldern lämnade också sitt bidrag. Av fördelningspolitiska skäl ökades också pensionsbeloppen. Slutresultatet blev en tillväxt av pensionsutgifterna med i genomsnitt ca 21% per år i reala termer.

3. Också övriga inkomstöverföringar till hushållen undergick en bety— dande ökning. Regler för ft'irtidspensionering och sjukförsi'ikring. lagstift- ning om ledighet av olika slag samt en ambitiös arbetsmarknadspolitik påverkade produktions- och produktivitetsutvecklingen och bidrog till att antalet personer som får sin huvudsakliga inkomst genom överföringar

Prop. 1980/81: 20 11

från staten eller sociallörsäkringssektorn ökade kraftigt. Inkomstöverfö- ringar (andra än pensioner) ökade med ca S% per år i reala termer.

4. För att hålla uppe sysselsättningen under den senaste lågkonjunk- turen. hålla kvar yrkesutbildad arbetskraft i företagen och åstadkomma en smidig strukturomvandling gjordes vidare betydande industri- och arbets- marknadspolitiska satsningar.

Det säger sig självt att denna utveckling som innebär att de offentliga utgifterna stiger snabbare än hela tillväxten av BNP inte kan fortsätta.

För att finansiera de växande offentliga utgifterna har en fortlöpande höjning av skattetrycket erfordrats. Enbart mellan 1970 och 1977 ökade den s.k. skattekvoten dvs. de totala skatterna i förhållande till BNP —— från 41 till över 53%. För 1979 kan skattekvoten uppskattas till 52.992. Trots detta har den offentliga sektorns inkomster inte kunnat hålla jämna steg med utgifterna. Sparandet inom den offentliga sektorn har successivt minskat och det statliga budgetunderskottet har ökat snabbt.

Underskottet i den statliga budgeten har nu blivit så stort att stabiliteten i vår ekonomi allvarligt hotas. Ett underskott av den storlek vi nu har och kan tvingas leva med under de närmaste åren lägger en tung börda på kreditpolitiken. Om en kraftig och inflationsdrivande likviditetsökning skall kunna förhindras. måste underskotten i största möjliga utsträckning finansieras utanför banksystemet. Detta — liksom vårt stora bytesbalans- underskott framtvingar ett högre ränteläge än vad som annars vore behövligt. I sin tur försvårar detta en nödvändig utbyggnad av den konkttr- rensutsatta sektorn.

Hushållens realinkomster efter skatt har under 1970-talet kunnat hållas uppe genom inkomstöverföringar vilka medverkat till att öka på påfrest- ningarna på statsbudgeten. En fortsatt utveckling med kraftigt stigande budgetunderskott kan emellertid. som redan framhållits. inte längre fort- sätta. Om den ekonomiska politiken skulle inriktas på att i första hand genom ytterligare skatteskärpningar få ned budgetttnderskottet skulle det- ta medföra kraftigt sänkta reallöner efter skatt. Den hittillsvarande trenden när det gäller den offentliga utgiftsökningen är enbart av detta skäl inte förenlig med långsiktigt stabil ekonomisk utveckling. Därför måste budgetunderskottet angripas genom en stram tttgiftspolitik och med åtgär- der i syfte att förstärka den konkttrrensutsatta sektorn.

Det stigande skattetrycket har under 1970—talet lett till allvarliga pro- blem. Det nuvarande skattesystemet är inte heller anpassat till en hög prisstegringstakt. Vi möter i vårt dagliga liv exempel på hur de höga marginalskatterna motverkar en ändamålsenlig användning av våra till- gångar. Den grå eller svarta sektorn i ekonomin beftnner sig i tillväxt. Ett skattesystem som ursprungligen utformats i syfte att åstadkomma en om- fördelning från de starka till de svaga i samhället har i ökande grad kommit att leda till en omfördelning från personer som inte vill eller kan utnyttja skattesystemet till sin fördel till dem som drar nytta av sådana möjligheter.

Prop. 1980/81: 20 12

Även om kontrollsystemet har utbyggts och kommer att ytterligare förstär- kas.'har medborgarnas anpassning till skattetrycket fått sådan karaktär och omfattning. att utvecklingen inte torde kunna stävjas enbart genom nya kontrollåtgärder. Av rättviseskäl och med hänsyn till produktiviteten i hela. samhällsekonomin måste skattesystemet förbättras och marginalskat- terna sänkas.

Expansionen av de offentliga utgifterna har bidragit till att driva fram en snabb pris- och kostnadsutveckling i Sverige. En hög inflationstakt har i sig negativa verkningar på samhällsekonomins funktionssätt och av fördel- ningspolitisk natur. Därtill kommer de svåra stabiliseringspolitiska pro- blem som skapas av en snabb pris- och kostnadsökning. Detta illustreras av utvecklingen 1975 och 1976 då Sverige till skillnad från de flesta andra länder bedrev en mycket expansiv ekonomisk politik.

Dessa är steg arbetskraftskostnaderna per timme i den svenska industrin med ca 12'17'z- ijämförelse med OECD-länderna i övrigt. Produktions- och produktivitetsutvecklingcn försvagades. Arbetskraftskostnaderna per pro- ducerad enhet steg med inte mindre än 20% mer än i omvärlden.

Den ogynnsamma kostnadsutvecklingen och motsvarande prishöjningar på svenska produkter ledde till att vår industri förlorade andelar av världs- handeln. Både på export- och hemmamarknaderna uppkom andelsl'örlus- ter. Den sjunkande efterfrågan på våra industrivaror motsvarades av en nedgång i industriproduktionen fr.o.m. 1975 och fram till slutet av 1977. lndustriproduktionen sjönk under dessa år med 772.

Våra balansproblem har allvarligt skärpts till följd av de kraftiga oljepris- höjningarna. Den fortskridande ekonomiska tillväxten under 1950- och 1960-talen gjorde Sverige allt mer beroende av importerade bränslen. När vårt land liksom övriga industrinationer drabbades av de kraftiga oljepris- höjningarna i slutet av 1973. var Sverige en av världens mest oljeberoende stater. Medan kostnaderna för vår oljeimport 1972 motsvarade 1.9% av BNP. hade siffran två år senare stigit till nära 5%. Under förra året och i början av detta år steg oljepriserna återigen kraftigt. För 1980 beräknas oljeimporten motsvara inte mindre än 63% av vår samlade produktion.

Den fundamentala bristen på balans i vår ekonomi och den akuta krisen inom vårt näringsliv framtvingade betydande justeringar av den svenska kronan under 1977 och en åtstramning av den ekonomiska politiken. Där- med skapades förutsättningar för en återhämtning fr.o.m. slutet av 1978. lndustrins konkurrenskraft förstärktes och produktionen ökade. Handels- balansen förbättrades och inflationens tidigare höga stegringstakt gick snabbt ner. Äterhämtningen blev emellertid i vissa hänseenden icke desto mindre en besvikelse. Även om svenska företag icke längre förlorade andelar utomlands och på hemmamarknaden. återvann de endast i ringa utsträckning tidigare förlorade marknadsandelar. Innevarande är över- stiger vår industriproduktion blott marginellt produktionen under föregå- ende högkonjuktur 1974— 1975. Under ett decennium då vi skulle behövt

Prop. 1980/81: 20 13

bygga ut vår industri har den istället minskat sin andel av produktion och sysselsättning. Denna tendens har vi inte lyckats bryta under den nu avslutade konjunkturuppgången.

Sammanfattningsvis har tendenserna under 1970-talet drivit fram kraf- tiga balansbrister i vår ekonomi. Vi har ett oacceptabelt underskott i vår bytesbalans liksom i den statliga budgeten. Våra offentliga utgifter växer för snabbt. Vår industrisektor är för liten och våra investeringar är för låga. Dessa balansbrister måste hävas.

Ju längre de erforderliga åtgärderna skjuts på framtiden. desto svårare kommer våra problem att bli. Detta beror bl. a. på att vår skuld till utlandet successivt ökar vilket medför en snabbt ökande räntebörda. som begränsar vår konjukturpolitiska handlingsfrihet. Om kraftfulla åtgärer genomförs. har vi dock goda möjligheter att lägga en ny fast grund för fortsatt välståndsutveckling. Utan sådana åtgärder kan vi däremot få en utveck- ling. som det blir allt svårare att få under kontroll. Detta belyses av att de offentliga utgifternas andel av den totala produktionen växt så snabbt. att vid hittillsvarande tendenser redan mot slutet av 1980-talet nära nog hela BNP skulle erfordras för att täcka de offentliga utgifterna. Självfallet kommer detta inte att inträffa. Bryts inte utvecklingen nu genom planerade åtgärder. kommer den att brytas senare genom att en stark försämring av våra ekonomiska förutsättningar ställer krav på mycket drastiska åtgärder.

Det är mot den bakgrund jag här tecknat som regeringen idag framlägger sitt besparingsprogram. Det innebär en omfattande begränsning av de statliga utgifterna i förhållande till långtidsbudgeten. Programmet måste följas av ytterligare åtgärder på den statliga sidan. Även den kommunala utgiftstakten måste begränsas. Inom den kommunala sektorn återfinnes större delen av den offentliga konsumtionen. Omkring 1/4 av vår samlade produktion tas i anspråk av våra kommuner.

Eftersom det för balans krävs att den totala inhemska konsumtionens ökning begränsas. måste den offentliga sektorn ta sin del. om inte bördan på den privata konsumtionen skall bli alltför stor.

Anpassningsprocessen underlättas givetvis om den kan ske inom ramen för stigande produktion. Den utlandskonkurrerande sektorn måste vitali- seras för att hindra att uppbromsningen av den inhemska efterfrågan leder till stora påfrestningar på vår sysselsättning. Det är bl.a. därför som en omläggning måste komma till stånd inom det skattepolitiska området och ekonomins funktionsförmåga förstärkas i olika avseenden. Vi måste bättre än vad nu är fallet ta tillvara de obestridligen goda betingelser som vi har i våra naturtillgångar. i en tekniskt kvalificerad industri. i mänsklig arbets- lust och initiativförmåga och i en nedärvd strävan att i samförstånd komma till rätta med nationens svårigheter.

Innan jag redogör för olika åtgärder ägnade att förstärka förutsättningar- na i dessa hänseenden övergårjag att mera i detalj beskriva den internatio- _ nella konjukturutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1980.

Prop. 1980/81: 20 14

2.2 Det internationella läget

] den bild av den internationella konjunkturutvecklingen som tecknades i årets reviderade linansplan var det mest markanta inslaget den annal- kande lågkonjunkturen. Den hade visserligen fördröjts av en oväntat stark efterfrågan under 1979 och början av 1980. men förutsattes komma till tydligt uttryck under sommarhalvåret. Därefter skulle följa ett svagt andra halvår med negativ tillväxt i OECD-området. De konjunkturdata som nu föreligger bekräftar i allt väsentligt denna bild. Nedgången i aktiviteten blev när den väl inträffade under andra kvartalet starkare än väntat. Detta gäller i synnerhet utvecklingen i Förenta staterna. För helåret 1980 torde OECD-ländernas tillväxt komma att svara mot den i den reviderade fmansplanen angivna siffran. dvs. ca IP?-.

Nu aktuella bedömningar tyder på att konjunkturen kommer att plana ut i Förenta staterna under andra halvåret 1980 och vända uppåt kring årsskif- tet. De europeiska ekonomierna synes släpa efter med ett eller två kvartal. Nedgångsfasen torde där inträffa under hösten och en stabilisering ske Linder första halvåret 1981. Under andra halvåret 1981 skulle aktiviteten i OECD-området mera allmänt stabiliseras och börja expandera. Mycket tyder emellertid på att återhämtningen blir svagare än vad som är normalt i denna fas av konjukturcykeln. Med den väntade svaga tillväxten under första halvåret 1981. beräknas BNP-ökningen under helåret 1981 stanna vid 1—11/2%.

Vid en bedömning av de fortsatta tillväxtutsikterna spelar inflationen en avgörande roll. lnflationsbekämpningen ges högsta prioritet i de tongivan- de ländernas ekonomiska politik. Därför kan. som ett positivt inslag i en annars tämligen dyster bild. noteras att inllationstakten bromsats in påtag- ligt under de senaste månaderna. Mellan april och juli har ökningen av konsumentprisindex i de sju största OECD-länderna avtagit från 13.9 G?.- till 11.89? på tolvmånadersbasis. Delvis kan detta förklaras av tillfälliga fakto- rer. En så viktig drivkraft för intiationsprocessen som lönerna har emeller- tid under perioden efter den senaste oljeprischocken uppvisat en klart återhållsam utveckling. 1 de större OECD-länderna har de nominella löne- ökningarna legat på eller under konsumentprisernas ökningstakt.

En kvarstående riskfaktor för inflationen och hela konjunkturförloppet utgör oljeprisernas utveckling. Ekonomiska faktorer den låga aktivitets- nivån i världsekonomin samt de välfyllda lagren hos oljekonsumenterna talar för oförändrade eller t.o.m. temporärt fallande reala priser på olja under resten av året och 1981. Eftersom även politiska faktorer i hög grad spelar in vid oljeprissättningen. kvarstår dock en betydande osäkerhet beträffande den fortsatta prisutvecklingen. Utvecklingen i Mellanöstern under de senaste veckorna har än en gång understrukit den osäkerhet som vidlåder alla prognoser om oljetillförsel och oljepriser. Ett avbrott i oljetill- förseln från (julfstaterna skulle få mycket allvarliga återverkningar. En

Prop. 1980/81: 20 15

negativ faktor för inflationstitsikterna är vidare de amerikanska livsme- delsprisernas starka uppgång under den senaste tiden. De kommer att slå igenom i konsumentledet och driva tipp inflationstakten. För övriga rå- varor är en lugn utveckling att förutse. så länge lågkonjunkturen varar. Sammanfattningsvis bedöms en inbromsning av inflationstakten komma till stånd från 12% 1980 till 970 1981.

Den ekonomiska politiken i de större länderna är nu mycket restriktiv och tar sig främst uttryck i en stram penningpolitik. Politiken syftar i första hand till att förhindra att oljeprisht'ijningarna föranleder kompensatoriska löne- och prisökningar. Den bygger vidare på övertygelsen att en stabil framtida tillväxt är omöjlig om inte inflationstakten nedbringas. inte minst anses näringslivets investeringsbenägenhet vara beroende härav. Erfaren- heterna från inflationsvägen under uppgången 1978/1979 anses också tyda påatt den lediga kapaciteten i ekonomierna den höga arbetslösheten till trots är så begränsad att en försiktig ekonomisk politik är nödvändig. Så länge inte mera påtagliga resultat vunnits i kampen mot inflationen finns därför ingen grund att anta att den hittillsvarande politiken skulle läggas om.

De mindre länderna har som grupp. genom oljeprishöjningen och sin bristande konkurrenskraft. drabbats av mycket stora bytesbalansunder- skott. För 1981 förutses att de stora OECD-länderna sammantagna kom- mer att vara i balans medan de mindre OECD-länderna kommer att få bära hela OECD:s underskott på i storleksordningen 35 miljarder dollar. Under- skottet kommer tillsammans med inflationsutvecklingen att starkt begrän- sa handlingsfriheten för den ekonomiska politiken i flertalet av de mindre länderna.

Den väntade svaga tillväxten under 1981 kommer att bäras tipp av en svag men fortsatt positiv utveckling för den privata konsumtionen när inflationen bromsas in. Den offentliga efterfrågan kommer i flertalet länder att tillåtas expandera endast långsamt.

Näringslivsinvesteringarna väntas minska men till följd av löneutveck— lingen som i stor utsträckning varit långsammare än inflationen. företagens relativt goda finansiella situation. samt behovet av energisparande investe- ringar torde nedgången inte bli tillnärmelsevis lika stark som under förra lågkonjunkturen.

Den internationella lagercykcln är 1'.n. inne i en negativ fas och bidrar därmed till efterfrågebortfallet under innevarande halvår. Lagerhållningen vid början av denna lågkonjunktur bedöms allmänt ha varit lägre än under 1973/1974. Anpassningen av lagernivåerna beräknas vara avslutad under hösten 1980 i Förenta staterna och under våren 1981 i Västeuropa.

Utrikeshandeln väntas under 1981 fortsätta att ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. främst p.g.a. att exporten ökar från OECD-länderna till OPEC-staterna. Samtidigt förblir importen till OECD fortsatt svag.

Den svaga pi'odtiktionsökningen i området kommer att leda till en ytterli-

Prop. 1980/81: 20 16

gare försämring av sysselsättningssittiationen. Den genomsnittliga arbets- lösheten i OECD-området bcräkas stiga från ca 20 milj. arbetslösa vid ingången av 1980 till 23 milj. under 1981.

Här givna prognoser är behäftade med en rad osäkerheter. som meren— dels pekari negativ riktning. Först och främst har såväl den underliggande konjunkttirtitvecklingen som den restriktiva politiken i de större länderna synkroniserats mer än vad som allmänt antogs i början av året. Då det inbördes beroendet OECD-länderna emellan är stort och då politiken huvudsakligen inriktas på en restriktiv penningpolitik. vars effekter är svåra att bedöma. finns risk för att efterfrågcminskningen blir starkare än vad som här antagits. Andra osäkerhetsfaktorer är förutom oljepriserna utvecklingen av efterfrågan från länder utanför OECD-området. Världs- handelns tillväxt väntas bromsas in kraftigt från 79-2- 1979 till 3—4'272- 1980 och 1981. l-ländernas och de icke-oljeproducerande ländernas importtill- växt kommer att bli svag. Expansionen av världshandeln bärs tipp av en stark importökning i de oljeproducerande länderna.

Aktiviteten i Förenta staternas ekonomi sjönk mycket kraftigt under andra kvartalet i år. Under sommaren har ett antal tecken på återhämtning noterats. Med den nuvarande höga inflationstakten på omkring 109"?- och med de uppsatta restriktiva målen för penningmängdens tillväxt tyder emellertid allt på att aktiviteten förblir svag under andra halvåret 1980. En försiktig återhämtning förutsätts äga rtim första halvåret 1981. Konsu- mentprisökningarna förväntas avsakta fram till mitten av 1981. då de kan komma att ligga 1092 över 1980 års nivå.

1 Japan har den inhemska efterfrågan ersatts av exporten som drivande kraft till den ekonomiska aktiviteten. Under den kommande tolvmånaders- perioden väntas såväl export som offentliga investeringar öka. medan den privata konsumtionen förutses ytterligare försvagas under hösten för att därefter stiga under första halvåret 1981. För de privata investeringarna väntas en fortsatt avmattning under hela perioden. fin nedgång i den ekonomiska aktiviteten under andra halvåret 1981") väntas följas av en återhämtning redan första halvåret 1981.

Trenden mot minskad ekonomisk aktivitet i För/7[Illt/.tl't'pllblfft't'll T_rsk- Iund väntas bestå Linder hösten för att brytas under första halvåret 1981. Både de privata investeringarna och den privata konsumtionen försvagas under andra halvåret 1980. Försvagningcn väntas fortgå för de privata investeringarna under första halvåret 1981 medan hushållens efterfrågan stärks bl.a. beroende på utlovade skattesänkningar. Den vikande öknings- tendcnsen för konstimentpriserna antas bestå in i 1981.

För Smrhrimnnimi förutses en fortsatt svag utveckling fram till mitten av 1981. Indtistriinvesteringarna och indtistriproduktioncn kommer att ytterligare sakta av. Den svaga inhemska efterfrågan och oljeinkomsterna väntas dock leda till ett bytesbalansöverskott 1981. Den förda politiken kan också väntas leda till en sänkning av inflationstakten. samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en mycket hög nivå.

Prop. 1980/81: 20 17

Den totala produktionstillväxten har varit väl hävdad i såväl Norge som Finland under året. BNP beräknas öka med ca 4.5 % resp. nästan 700 1980. Även om takten väntas avta i båda länderna nästa år, kommer BNP- tillväxten att väsentligt överstiga den för OECD genomsnittliga. I Norge antas den vikande utlandsefterfrågan i ökande grad kompenseras av en stark inhemsk efterfrågan. Den finska ekonomin kännetecknas f. n. av högt kapacitetsutnyttjande och snabb tillväxt av såväl inhemsk efterfrågan som export. De ekonomisk-politiska åtstramningspaketen i Danmark 1979 och 1980 har lett till en kraftigt minskad efterfrågan. 'l'otalproduktionen för- utses minska 1980 trots en relativt stark exportutveckling och väntas inte heller visa någon tillväxt 1981.

Tabell ]. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa länder och länderområden [0980—1981 Arlig procentuell volymförändring

1978 1979 1980 1981 Förenta staterna 4.4 2.3 —l I/2 1/2 Japan 6,0 (nl 5 l/4 4 Förbundsrepubliken Tyskland 3.5 4.4 2 1 Frankrike 3.3 3.2 1 1/2 2 Storbritannien 3.3 1.7 —2 1/2 —1/2 ltalien 2.6 5.0 3 1/2 0 Norden (exkl. Sverige) 2.4 4.0 3 2 Västeuropa 3.0 3.3 l 1 I/4 OECD totalt 3,8 3,9 [ l—l 1/2

2.3 Konjunkturutvecklingen och den ekonomiska politiken under 1980

Regeringen har i finansplanerna under 1980 ingående diskuterat de ba- lansproblem som präglar den svenska ekonomin men också samtidigt pekat ut huvuddragen i den politik som på sikt kan föra vårt land ut ur svårigheterna. Det råder bred enighet om att en lugn löneutveckling är nödvändig för återställd balans. Den ekonomiska politiken inriktades där- för på att nå en låg löneökning 1980. När regeringen för ungefär ett år sedan utformade sitt förslag till sänkt direkt inkomstbeskattning var syftet att underlätta årets avtalsförhandlingar. Dels garanterade indexregleringen att endast reala, inte nominella. inkomstökningar skulle leda till höjd skatt. dels sänktes marginalskatterna med ca 2,5 miljarder kr. med tyngdpunkten på de inkomstlägen där det stora antalet löntagare befinner sig. För en inkomsttagare med en bruttoinkomst på 60000 kr. och genomsnittlig kom- munalskatt betydde detta att skatten sänktes vid årsskiftet med ca 1400 kr.. vilket motsvarade en höjning av nettolönen med 3%.

Ytterligare åtgärder vidtogs i mars. Regeringen åtog sig då att föreslå riksdagen en ytterligare lättnad av inkomstskatten om närmare 1 miljard kr. i skiktet 40000—F80000 kr. Därtill skulle den kompensation till jordbru- 2 Riksdagen 1980/RI. I .vmnl. Nr 20

Prop. 1980/81: 20 13

ket som enligt jordbruksavtalet utgår per den I juli bekostas med budget- medel och inte genom höjda priser i konsumentledet. Vidare skulle ett allmänt prisstopp råda till årets slut. Allt byggde på förutsättningen att de nya avtalen träffades på i stort sett oförändrade villkor.

Det kan i efterhand konstateras att avtalen. i kombination med de finanspolitiska åtgärder som krävdes för att få slut på storkonflikten. medförde en betydande ökning av efterfrågan under 1980. Vi fick inte heller en nödvändig förbättring av vår konkurrenskraft.

Den bedömning av industriländernas ekonomiska utveckling under den närmaste 12-månadersperioden som OECD-sekretariatet presenterade un- der sommaren utvisade att den inhemska efterfrågan i Sverige skulle stiga väsentligt mer än vad som var fallet i andra OECD-länder. Allvarliga varningssignaler kom också via handelsbalansen som under de första sju månaderna medförde ett underskott på närmare 7 miljarder kr. Valutaflö- det under första halvåret uppgick vidare till inte mindre än 11 miljarder kr. Även om detta delvis var en följd av konflikten stod det under sommaren klart att den inhemska efterfrågan var alltför hög och att situationen riskerade att förvärras under hösten om inte efterfrågedämpande åtgärder vidtogs. Sådana åtgärder framstod också som motiverade mot bakgrund av det närmast överhettade läget inom vissa delar av arbetsmarknaden.

En ytterligare faktor som visade på ett behov av åtstramning var infla- tionstakten. I augusti i är låg den på 12,5 % jämfört med ett år tidigare. Inflationen förorsakades av den höga efterfrågenivån och den inhemska kostnadsutvecklingen i kombination med genomslaget av 1979 och 1980 års oljeprisstegringar. Sedan årsskiftet 1978/79 har de i konsumentprisin- dex ingående oljepriserna höjt inflationstakten med 4 procentenheter. Här- tillkommer att de bl.a. av hänsyn till den internationella ränteutvecklingen nödvändiga diskontohöjningarna påverkat prisindex med närmare 1.5 pro- centenheter. Den sänkning av ränteläget i utlandet som skett under senare tid har inte kunnat tillåtas slå igenom i en motsvarande räntesänkning i Sverige p.g.a. budget- och bytesbalansunderskotten.

Under sommaren fanns således flera tecken som klart angav behov av en åtstramning. Regeringen beslutade därför i augusti att föreslå riksdagen att höja momsen samt vissa punktskatter. Skattehöjningarna motsvarande un- gefär 1.5% av den totala inhemska efterfrågan räknat på helårsbasis eller 25% av hushållens inkomster. Skattehöjningarna medför att konsu- mentprisindex på kort sikt höjs med ca 2.5%. På längre sikt påverkar emellertid efterfrågedämpningcn inflationstakten positivt.

Sysselsättningen har hittills i år ökat med bortåt 70000 personer över fjolårsnivån. Huvuddelen härav avser den offentliga sektorn. i första hand kommunerna. Endast ca 5000 personer beräknas falla på industrin. Den erforderliga ökningen av den konkurrensutsatta sektorns kapacitet har inte kommit till stånd i tillräckligt snabb takt. Även om industriinvesteringarna under åren 1979 och 1980 sammantagna ökat med ca 20% är nivån ändå otillräcklig.

Prop. 1980/81: 20 19

Utvecklingen på den internationella oljemarknaden har självfallet starkt påverkat våra möjligheter att uppnå en balanserad ekonomi. I flera steg ökade under 1979 de oljeproducerande OPEC-ländernas genomsnittliga exportpris för råolja från ca 13 S per fat till ca 23 $ per fat vid utgången av året. Även under 1980 steg oljepriset och uppgår f. n. till ca 33 $ per fat. Kostnadsökningen för den svenska oljeimporten sedan 1978 kan beräknas till ca 18 miljarder kr. Oljeprisstegeringarna försämrade. som framgår av följande tablå. handelsbalansen med 15 miljarder kr. mellan 1978 och 1980. sedan hänsyn tagits till reexport av oljeprodukter.

Förändring av handelsbalansen 1978—1980 Miljarder kr.. avrundade siffror

Pris- Volym- Summa föränd- föränd-

ring ring Räolja och petroleumprodukter 15 0 15 Ovriga råvaror och bearbetade varor 7 —9 2 Totalt 8 —9 —17

Till en del har oljeprisstegringarna motverkats av att priserna på vår egen export också höjts. Detta medförde en förbättring av handelsbalansen med 7 miljarder kr. Ett sådant kortsiktigt tillskott till vår handelsbalans är dock inte så förmånligt som man i förstone skulle kunna tro. Prisstegring- arna på råvaror är nämligen utpräglat konjunkturberoende och prissteg- ringarna på bearbetadc varor motverkar möjligheterna att vinna marknads- andelar och därmed lägga grunden till en varaktig exportökning. Volym- mässigt har importen ökat 9 miljarder kr. mer än exporten. Såväl den relativt snabba importtillväxten som den långsamma exportökningen sam- manhänger med att vi inte kan upprätthålla våra marknadsandelar vid stigande relativa priser på bearbetade varor. För råvarorna har också kapacitetsbegränsningarna spelat en inte oväsentlig roll.

Det som nu sagts om relativ prisstegring avser i första hand 1979. För 1980 är det mycket svårt att med säkerhet uttala sig om pris- och volymut- vecklingen inom utrikeshandeln. särskilt vad gäller exporten. Statistiken har påverkats av konflikterna på arbetsmarknaden. Hamnkonflikten torde i första hand ha drabbat exportvaror med ett lågt pris per viktsenhet. medan andra transportsätt där varorna har ett högre pris per viktsenhet inte drabbats i samma grad. Detta har medfört en förskjutning i exportens sammansättning i riktning mot varor med högre priser. Denna förskjutning redovisas i utrikeshandelsstatistiken som en prisstegring. Om man istället studerar utvecklingen av den månatliga index som bygger på ett urval av representantvaror finner man inte samma tendens till relativ prisstegring för vår export. Om man tar hänsyn till att utrikeshandelsstatistiken således överskattar prisstegringen och i motsvarande mån underskattar volymök-

Prop. 1980/81:20 20 ningen kan exporten i år beräknas ligga kvar på 1979 års nivå. Detta är en betydligt sämre exportutveckling än vad jag räknade med så sent som i proposition 1980 U: 1. Förklaringen ligger i att den internationella efterfrå- getillväxten nu synes svagare under andra halvåret och att möjligheterna att återta de exportförluster vi gjorde under konflikterna nu bedöms som mindre. _ . _

l konjunkturbarometern från september har exportföretagen redovisat en avsevärd försämring av cxportorderingången sedan föregående enkät- tillfälle ijuni samt förväntningar för det fjärde kvartalet som är inställda på en fortsatt nedgång i exportorderna.

En oförändrad total exportvolym innebär att vi torde ha förlorat mark- nadsandelar motsvarande någon procent av exporten av bearbetade varor. Relativprisstegringen skulle då ha varit av ungefär samma omfattning.

Jag vill i sammanhanget erinra om att statistiska centralbyrån nyligen har publicerat nya nationalräkcnskapcr för perioden 1970—1979. vilka i vissa avseenden innebär betydande revideringar av den tidigare statisti- ken. I görligaste mån har detta beaktats. Jag vill framhålla att även de reviderade beräkningarna är förknippade med betydande osäkerhet.

En viss osäkerhet råder även om vilken den faktiska importvolymen beräknas bli i år. Här har en ökning med 2.5 % förutsatts vid en antagen ökning av den inhemska efterfrågan om 3.9 %. Jag förutsätter då en något högre importbenägenhet i ekonomin än konjunkturinstitutet räknar med. Eftersom importvolymen ökar snabbare än exportvolymen blir utrikeshan- delssektorns nettobidrag till produktionen negativt. ca -().7% av BNP.

Lagerutvecklingen är också ovanligt svår att bedöma. Enligt tillgänglig lagerstatistik skulle lagren inom näringslivet ha ökat med ett par miljarder kr. i fasta priser under första halvåret i år. Det är emellertid svårt att exempelvis i konjunkturbarometern finna något stöd för detta. Konjunk- turinstitutet räknar med att företagen kommer att tvingas till en ofrivillig lageruppbyggnad vid en försvagad efterfrågan under andra halvåret.

Det förefaller inte troligt att det hittills i år skulle ha ägt rum någon mer omfattande lageruppbyggnad. Mot bakgrund av företagens erfarenheter av de problem som lageruppbyggnaden under överbryggningsåren medförde finns det anledning förmoda att företagen kommer att vara försiktiga när det gäller att producera på lager när efterfrågan avtar. Jag räknar därför med en något lägre lageruppbyggnad än konjunkturinstitutet gör.

Importpriserna ökar snabbare än exportpriserna. 14%. mot 11.3 %. vil- ket innebär att bytesförhållandet försämras med 24%. Underskottet i handelsbalansen uppgick t.o.m. augusti till drygt 8.5. miljarder kr. För hela 1980 torde underskottet komma att uppgå till ca 12 miljarder kr. Det innebär att underskottet skulle uppgå till ca 900 milj. kr.. per månad för perioden september—december mot 1.1 miljarder kr. i genomsnitt t.o.m. augusti. Konjunkturinstitutet räknar dock med ett något gynnsammare utfall under dessa månader. Bytesbalansunderskottet skulle enligt mina

Prop. 1980/81: 20 21

beräkningar tlppgå till närmare 22 miljarder kr.. vilket innebär en fördubb- ling ijämförelse med 1979. Underskottet uppgår därmed till ca 4,59?- av BNP. Räntenettot ökar nu snabbt och beräknas i år uppgå till 5.6 miljarder kr. en ökning med drygt 2 miljarder kr på ett år.

Den privata konsumtionen har av konjunkturinstitutet beräknats öka med 15% i år. Detta är en något lägre ökning än vad jag räknade med i propositionen 1980 U: 1. Med hänsyn tagen till att konsumtionen synes ha minskat under första halvåret innebär det en kraftig uppgång mellan första och andra halvåren. Man bör härvid observera att hushållens disponibla inkomster torde öka med 2"? i år vilket är mera än vad som tidigare ansetts troligt.

Den kommunala konsumtionen beräknas öka ungefär i den takt som tillgängligt material tidigare pekat på. ca 4%. Det förefaller emellertid som om den statliga konsumtionen skulle öka oväntat snabbt. 1.5 %. Det synes vara fråga om både en ökning av den statliga sysselsättningen och förbruk— ningen. Den totala offentliga konsumtionen ökar därvid med 32% och de totala offentliga utgifterna med realt sett ca 4.5 %.

Bostadsinvesteringarna beräknas minska med 4%. Detta är en kraftig nedrevidering ijämförelse med tidigare bedömningar. Antalet påbörjade lägenheter förutses dock inte bli mindre. konjunkturinstitutet räknar med ca 50 000 lägenheter i år. Förklaringen till investeringsnedgången är i stället att nyare statistik baserad på s. k. låneunderlagshandlingar. tyder på att investeringskostnaden per lägenhet blir lägre än vad som tidigare ansetts troligt. Den trendmässiga ökningen vad avser lägenhetsytor. utrustning m.m. synes nu ha brutits. Därmed blir också de totala bostadsinvestering- arna lägre.

Den totala produktionen. BNP. väntas öka med 2.7 % under 1980. Detta ansluter i stora drag till den bedömning som gjordes i samband med att förslaget om höjning av mervärdeskatten och vissa punktskatter lades fram. BNP korrigerat bl. a. för förändringar i bytesförhållandet utgör brut- tonationalinkomsten. BNI. Denna ökar i år med drygt 25%. Den inhemska efterfrågan har dock ökat mer än så. vilket skett till priset av en försämrad bytesbalans.

Prop. 1980/81: 20 22 Appendix Revideringar i nationalräkcnskaperna

Nationalräkenskaperna har sedan den reviderade finansplanen under- gått avsevärda revideringar. Dessa beror dels på att ny primärinformation har erhållits. dels på att statistiska centralbyrån. som svarar för nationalrä- kenskaperna. genomfört vissa definitions- och klassificeringsändringar. Det bör starkt understrykas att även dessa nya beräkningar är behäftade med stor osäkerhet. Ytterligare revideringar kan komma att ske när mate- rialet har analyserats mer ingående. De viktigare revideringarna av BNP beräknad från arti-'ändningssidun är följande.

1. Översyn och avstämning av konsumtionsberäkningarna med ledning av den nya hushållsbudgetundersökningen 1978.

2. Ändrade principer för egnahemsberäkningarna.

3. Revidering av beräkningarna för offentliga sektorn.

4. Revidering av beräkningarna för bruttoinvesteringar och lager.

5. Översyn av prisdeflateringen av utrikeshandeln. För vissa bearbetade varor-ersätts enhetsprisindex (pris per kilo eller styck) med en speciellt konstruerad index.

6. lnarbetning av betalningsbalansdelegationens undersökningsresultat i statistiken för import och export av tjänster.

Följande tablå visar de nivåförändringar för olika poster som de nya beräkningarna leder till för 1979. Den privata konsumtionens nivå har höjts med 12 miljarder kr. som följd av resultaten av 1978 års hushållsbudgetun- dersökning (HBU) samt förändrade beräkningar vad avser egnahemspos- ten. Den senare punkten innebär att bostadskonsumtionen för egna hem nu bestäms med utgångspunkt i hyresvärdet för hyreslägenheter men med beaktande av kvalitetsskillnader.

Försörjningsbalans 1979 (prel.) Milj. kr.. löpande priser

Enligt nationalräkcnskaperna

våren 1980 sept. 1980 Differens

Privat konsumtion 226816 239041 + 12 225 Statlig konsumtion 39 153 41 860 + 2707 Kommunal konsumtion 90913 90 622 291 Privata bruttoinvesteringar 33 758 35 776 + 2 018 Statliga bruttoinvesteringar exkl. bostäder 13708 14054 + 346 Kommunala bruttoinvesteringar exkl. bostäder 16554 16434 120 Bostadsinvesteringar 22 502 22748 + 246 Summa investeringar 86 522 89012 + 2490 Lagerinvesteringar 1 147 1 856 + 709 Export av varor 0 tjänster 133636 137665 + 4029 därav: varor 117481 1 17630 + 149 tjänster 16155 20 035 + 3 880 Import av varor 0 tjänster 142 891 144 049 + 1 158 därav: varor 124077 124 558 + 481 tjänster 18814 19491 + 677

BNP 435 296 456007 +207ll

Prop. 1980/81: 20 . 23

Betalningsbalansdelegationens undersökningar ger anledning att revide- ra upp exporten av tjänster med närmare 4 miljarder kr. och transfererings- nettot med drygt 4 miljarder kr. Sammantaget innebär de nya beräkningar- na att BNP-nivån 1979 bör ligga ca 20 miljarder kr. högre än vad som tidigare redovisats.

De nya beräkningarna innebär även att bl. a, BNPjusteras upp också för tidigare år under 1970-talet. Enligt de äldre nationalräkenskaperna skulle BNP ha vuxit med 16% i genomsnitt per år under perioden 1970 1979. De nya beräkningarna tyder på en tillväxt om ca 2% per år. För enskilda år är revideringarna större.

BNP beräknas även genom summering av produktionen sektorvis. BNP från produktionssidan. Här har bl.a. skett en översyn av beräkningarna för småindustrin. Vidare har revideringar gjorts av beräkningarna för bygg- nadssektorn där det är känt att svårigheterna att uppskatta den faktiska produktionen är betydande.

BNP beräknad från inkonzst.w'dart har reviderats bl. a. genom utnyttjan- det av den s.k. finansstatistiken. Vidare har metodomläggningar skett som innebär att kollektivt pensionssparande inom SPP inte längre räknas som hushållssparande. utan i stället redovisas inom kategorin finansiella insti— tutioner. De nämnda typerna av pensionssparande kommer därmed i natio— nalräkenskaperna att behandlas analogt med ATP-avgifterna. Denna me— todomläggning innebär en sänkning av hushållens sparkvot med 3 procent— enheter 1978. Tidigare beräknades det totala hushållssparandet som en restpost som kom fram vid jämförelse mellan inkomststatistik och kon— sumtion enligt omsättningsstatistik. 1 de nya beräkningarna utnyttjas de uppgifter om hushållssparandet som finns i finansstatistiken och som byg— ger på kreditmarknadsstatistik. Dessa uppgifter anger att sparandet skulle ha stigit från drygt 3 miljarder kr. 1970 till 9.5 miljarder kr 1979. ej 24 miljarder kr. som de äldre nationalräkenskaperna angav. Sparandet beräk— nat på detta sätt tillsammans med konsumtionen enligt de nya beräkningar— na överstiger emellertid inkomsterna så som dessa framgår av inkomststa— tistiken. Denna skillnad uppgår till ca 16 miljarder kr. och är dels ett uttryck för osäkerhet i beräkningarna för de olika delarna. dels för att inkomststatistiken inte återspeglar den s. k. dolda sektorn.

Prop. 1980/81: 20 24

2.4 Den ekonomiska politikens mål och medel

Jag har inledningsvis redogjort för de grundläggande orsakerna till att den svenska ekonomin befinner sig i ett utsatt läge och präglas av ett antal besvärande balansbrister. De försvårar för oss att uppnå de grundläggande målen för den ekononomiska politiken: god tillväxt. full sysselsättning. låg inflation. rättvis inkomstfördelning och regional balans.

Jag vill särskilt stryka under de problem det stora bytesbalansunderskot- tet ställer oss inför:

— Det ökar vår känslighet för utifrån kommande konjunktursvängningar och begränsar våra möjligheter att kompensera en svag utländsk efterfrå- gan med generell inhemsk stimulans.

I kombination med underskottet i statsbudgeten medför bytesbalans- bristen att den räntepolitiska handlingsfriheten begränsas. Sverige tvingas hålla en högre räntenivå än som annars skulle ha behövts. Därmed häm— mas investeringarna och försvåras den utbyggnad av produktionsappara- ten som fordras för att trygga framtida sysselsättning och välfärd.

Eftersom vårt bytesbalansunderskott avspeglar en hög konsumtion och inte en hög investeringsnivå läggs en snabbt växande förräntnings— börda på framtida generationer.

Bytesbalansunderskottet försvårar eller omöjliggör för oss att genom en aktiv växelkurspolitik dämpa utifrån kommande inflationsimpulser.

Underskottet i våra utrikesbetalningar medför således allvarliga följder för prisstabilitet och sysselsättning både på kort och lång sikt. Det måste därför vara en primär uppgift för den ekonomiska politiken att reducera underskottet.

Strategin måste härvid vara att skapa förutsättningar för en exportledd tillväxt och för att svensk industri skall öka Sina andelar på hemmamarkna- den. Det svenska näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet måste med andra ord snabbt förstärkas. Annars kan vi omöjligen få ner bytesbalansunderskottet och samtidigt bevara en hög sysselsättning. Det torde emellertid vara orealistiskt att söka åstadkomma den nödvändiga förbättringen i bytesbalansen enbart genom marknadsandelsvinster. Dessa ansträngningar måste dock kompletteras med en målmedveten energipoli- tik som succesivt minskar vårt beroende av fossila bränslen och därmed även vår importnota.

Den internationella konjunkturutveckling som nu kan förutses gör det självfallet svårare att åstadkomma den nödvändiga förbättringen av vår internationella konkurrenskraft. Den ställer krav på såväl statsmakterna som på arbetsmarknadens parter och kommunerna. Det är statsmakternas uppgift att föra en sådan finans- och kreditpolitik att den samhällsekono- miska balansen främjas och parterna på arbetsmarknaden får rimliga reala förutsättningar för sina förhandlingar. Parterna mäste å sin sida ta hänsyn till det begränsade reala utrymme som står till förfogande om de långsiktiga

Prop. 1980/81: 20 25

målen för den ekonomiska politiken skall kunna nås. Företagen måste i sin prispolitik dra nytta av de konkurrensfördelar som en låg kostnadsökning kan ge. Kommunerna måste hålla sin expansion inom de. ramar som sätts av att den utlandskonkurrerande sektorn måste disponera en ökad andel av våra resurser. Det kräver i sin tur självfallet att regering och riksdag begränsar sina krav på den kommunala verksamhetens omfattning.

En nödvändig förutsättning för att statsmakterna. kommunerna och parterna på arbetsmarknaden skall handla i samförstånd till gagn för hela samhällsekonomin är givetvis en bred information om vårt ekonomiska läge. om hur åtgärder inom olika sektorer påverkar varandra och om konsekvenserna i framtiden om inte åtgärder vidtas. Regeringen har mot denna bakgrund i mitten av september inlett en serie överläggningar med representanter för arbetsmarknadens parter samt med företrädare för kom- mun- och landstingsförbundens styrelser.

Genom de skatte- och avgiftshöjningar som nyligen på förslag av rege- ringen beslutats av riksdagen (prop. 1.980 U:]. FiU 1980 U: 1) sker en påtaglig indragning av köpkraft. Den har till syfte dels att reducera under- skottet i våra utrikesbetalningar och hålla tillbaka valutautflödet. dels att förhindra att efterfrågetrycket i den svenska ekonomin blir alltför stort i förhållande till vår omvärld. Därmed motverkas en utveckling parallell med den som inträffade under 1975 och 1976. då vårt höga interna relativa efterfrågetryck ledde till en allvarlig kostnadskris.

De nämnda åtgärderna är emellertid endast en del av en politik som syftar till att långsiktigt återställa balansen i den svenska ekonomin. Därut- över måste en kombination av åtgärder vidtas: — besparingar på den statliga budgeten — dämpning av den kommunala expansionen tryggande av näringslivets kapitalförsörjning och åtgärder för att öka industrins investeringar

— förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt

minskat oljeberoende kreditpolitiska åtgärder för att begränsa likviditetstillväxten

Åtgärderna har. genom att skapa förutsättningar för att ekonomin skall .fungera bättre. en utpräglat offensiv karaktär. lcke minst gäller detta själva sparplanen som genom sin inverkan på parternas förhandlingsutrymme. på budgetunderskottet och skattetrycket. och genom sin inriktning på sparan- de och hushållning. skapar förutsättningar för att vitalisera samhällsekono- min.

De åtgärder som nu vidtas måste fullföljas med ytterligare åtgärder under kommande år. präglade av insikten om att den inhemska konsum- tionen. privat såväl som offentlig. måste hållas tillbaka. att investeringar och produktion måste stimuleras och att ekonomins funktionsduglighet behöver förbättras.

De balansbrister vi brottas med är av djupgående natur och har sina

Prop. 1980/81: 20 26

rötter långt tillbaka i tiden. De hotar de grundläggande målen för den ekonomiska politiken och måste utan dröjsmål angripas. Jag vill i detta sammanhang varna för att låta det förhållandet att vi nu står inför en svag internationell konjunkturutveckling utgöra motiv för att uppskjuta de strukturellt motiverade åtgärderna.

Skulle t.ex. besparingspaketet urholkas eller den kommunala expansio— nen bli alltför snabb, kommer alla de fundamentala problem som förorsa— kas av att de offentliga utgifterna växer alltför snabbt att förvärras. Proble— met kan uttryckas på följande sätt. BNP uppgår 1980 till ca 515 miljarder kr. Vid en tillväxt om 1.5 % 1981 skulle BNP i fasta priser öka med ca 8 miljarder kr. De offentliga utgifterna uppgår till ca 335 miljarder kr. eller ungefär 2/3 av BNP. Skulle de öka i samma takt som under 1970-talet. ca 6.5 %. skulle detta kräva 22 miljarder kr., dvs. mer än hela BNP-tillväxten. Det är uppenbart att denna trend måste brytas.

Den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemct' utgör omistliga delar av vår välfärd och fyller viktiga behov för människorna. Det är just för att göra det möjligt för samhällsekonomin att bära upp en offentlig sektor som dess tillväxt måste hålla sig inom ramen för vad som är samhällsekonomiskt försvarbart. Skulle så icke ske kommer de svagaste grupperna i samhället att drabbas hårdast.

Om vi inte nu vidtar de åtgärder som behövs kommer de framtida uppoffringar som krävs för att komma ur krisen att bli större. Det finns många exempel från vår omvärld på att man inte i tid beaktat den varnings- signal som ett snabbt stigande bytesbalansunderskott innebär och underlå- tit att vidta nödvändiga strukturella anpassningsåtgärder. Efter ett uppe- hållande försvar har resultatet blivit att arbetslösheten ökat dramatiskt. inflationen förvärrats och de fördelningsmässiga motsättningarna skärpts.

Den internationella konjunkturen kommer enligt de bedömningar som nu kan göras att utvecklas svagt under 1981. Den totala tillväxten i OECD— området beräknas uppgå till ca 19('.-. Av flera skäl — förmånligare lagersi- tuation, betydande invcsteringsbehov bl.a. i energibesparande syfte och starkare finansiell ställning hos företagen torde dock konjunkturnedgån— gen denna gång bli både kortare och mindre djup än efter den första oljeehoeken. Därmed skulle förutsättningar föreligga för en mer positiv internationell utveckling under 1982. Den svenska konjunkturutvecklingen ligger tidsmässigt alltid något efter den internationella p.g.a. den samman- sättning som vår export har med sitt relativt tunga inslag av investerings- varor. Detta innebär att någon mer påtaglig internationell draghjälp i den svenska konjunkturen knappast kan påräknas förrän tidigast under loppet av 1982. _

Det är då att märka att denna bedömning baseras på ett antagande om i stort sett oförändrat realpris på olja. De senaste veckornas utveckling har än en gång understrukit hur lätt såväl prisbilden som tillförseln på 0le— marknaden kan rubbas av krig eller andra oroligheter i Mellanöstern.

Prop. 1980/81: 20 27

Skulle den nu pågående krisen medföra att oljeflödet varaktigt minskar. kan detta dramatiskt förändra den internationella konjunkturbilden i nega- tiv riktning.

Det är utomordentligt viktigt att vi nu vidtar de strukturella förändringar som behövs i den svenska ekonomin så att vi kan haka på och till fullo utnyttja den internationella konjunkturuppgången när den väl kommer. 1 den reviderade finansplanen framhöll jag att industrins utveckling under 1979 och 1980 delvis blev en besvikelse. Det traditionella mönstret för konjunkturcyklarna har varit att industrisysselsättningen gått ned i lågkon- junkturer och ökat kraftigt i högkonjunkturer. Ökningen under konjunktur- cykelns uppsvingsfas har legat i storleksordningen 6051 70000 sysselsatta. Uppgången under 1979 och 1980 begränsades till 10000 sysselsatta.

För att kunna bygga ut vår industrisektor måste vi bryta den nedåtgåen- de trend för industrisysselsättningen som vi haft ända sedan mitten av 1960-talet. Det innebär att vi måste skapa sådana betingelser för industrin att sysselsättningsnedgången dämpas i lågkonjunkturerna och. framför allt. att vi i konjunkturuppsvinget fåren uppgång som ligger klart över den ökning som varit vanlig under efterkrigstiden. För att vid nästa konjunk- turuppgång undvika en upprepning av de senaste årens otillräckliga ut- veckling av vår industrisektor måste vi redan under lågkonjunkturen be- slutsamt genomföra de strukturella förändringar som behövs för att den svenska ekonomin i framtiden skall fungera tillfredsställande.

Härvid spelar utvecklingen av den kommunala sektorn en central roll. Så länge kommunerna tar en alltför stor del av resurstillväxten i anspråk kan den uppgång som krävs i industrisysselsättningen ej komma till stånd. Om inte den kommunala konsumtionsökningen kan bromsas upp. återstår därför ingen annan väg att förbättra bytesbalansen än genom en mycket hård åtstramningspolitik med ty åtföljande kraftig uppgång i arbetslöshe- ten som åstadkommer den nödvändiga förbättringen genom att hålla nere importen.

De närmaste åren kommer att bli mödosamma. Den internationella konjunkturen blir sannolikt svag samtidigt som vår bytesbalanssituation i kombination med underskottet i statsbudgeten gör det omöjligt att gene- rellt stimulera den inhemska efterfrågan. ] vad mån vi skall kunna undgå en uppgång i arbetslösheten beror. förutom på den internationella konjunktur— utvecklingen. på hur snabbt vi förmår att ställa om vår ekonomi till de krav som reses. Klart är att utvecklingen kommer att ställa stora fordringar på arbetsmarknads- och regionalpolitiken och på en flexibel och väl fungeran- de arbetsmarknad.

För att återställa balansen i den svenska ekonomin krävs också att kostnadsutvecklingen medger en förbättring av vår internationella konkur- renskraft. Ju lägre kostnadsutvecklingen blir desto mindre blir påfrestning- arna på arbetsmarknaden och desto bättre grund lägger vi för att kunna dra nytta av ett kommande internationellt konjunkturuppsving.

Prop. 1980/81: 20 28

Den dämpning av ökningstakten som måste ske ifråga om både privat och offentlig konsumtion måste givetvis också ses i ljuset av att startpunk- ten utgörs av en levnadsstandard som är en av de högsta och mest jämnt fördelade i världen. De uppoffringar som krävs är inte särskilt dramatiska sedda i ett internationellt perspektiv. Till bilden hör också att ju snabbare vi vidtar de åtgärder som behövs för att återställa balansen i vår ekonomi desto snabbare kan vi lägga en grund för återupptagen standardtillväxt.

Den ekonomiska politiken måste självfallet alltid fortlöpande anpassas till den internationella konjunkturutvecklingen. De ingrepp som detta kan påkalla bör emellertid ske i form av generella finanspolitiska eller kreditpo- litiska åtgärder och inte genom att ansträngningarna att angripa de struktu- rella problemen i vår ekonomi dämpas eller skjuts tipp.

2.4.1 Besparingar på .s'tutsbm'lgelc'n

De besparingsåtgärder för vilka statsrådet och chefen för budgetdeparte- mentet senare idag kommer att redogöra innebär att statslinanserna direkt förstärks med 6.1 miljarder kr. räknat som helårseffekt. Härtill kommer effekten på statsskuldsräntorna. Av besparingarna avser ca 3.9 miljarder transfereringar och avgiftshöjningar som direkt berör hushållen. Genom besparingar inom den statliga sektorn och genom minskade bidrag till kommunerna minskar den offentliga konsumtionen med ca 1.3 miljarder kr. Resterande ca 0.9 miljarder avser offentliga investeringar. transfere- ringar till företag. utlandet m.m. Sett i relation till budgetens totala omslut- ning blir utgifterna ca 352: lägre än vad de annars skulle ha blivit.

Vägledande vid utformningen av besparingarna har varit att skydda de mest utsatta grupperna och att förbättra den svenska ekonomins funktions— Sätt. De avgiftshöjningar som genomförs för läkarbesök och inköp av medicin i kombination med högkostnadsskyddet utgör exempel härpå. Inom ramen för totalt sett sänkta kostnader för statsverket. ökar kostna- derna för den som är sjuk en eller ett fåtal gånger per år under det att familjer med hög sjukfrekvens får sänkta utgifter.

Behovet att förbätta ekonomins funktionsförmåga innebär att skatte- och bidragsregleri ökad utsträckning måste utformas så att de uppmuntrar de enskilda människorna att handla på ett sätt som är positivt för samhälls— ekonomin i stort. Som exempel kan nämnas de nya reglerna för delpension som ökar benägenheten att fortsätta att på heltid göra produktiva insatser,

En annan utgångspunkt har varit att dämpa den automatik som legat bakom den ständigt fortgående ökningen i statsutgifterna. Som exempel kan nämnas de nya reglerna för beräkning av det basbelopp som ligger till grund för pensionsutvecklingen.

De principer som hittills tillämpats vid uppräkning av basbeloppet har inneburit att förmånerna höjts även som följd av bl. a. importprisstegring- arna på olja. Vi kan emellertid inte som nation kompensera en dyrare oljeimport genom att höja löner eller andra förmåner. När indirekta skatter

Prop. 1980/81: 20 2.9

höjs i syfte att påverka den totala efterfrågan eller förbrukningen av vissa varor höjs även då de till basbeloppet knutna transfereringarna. Därmed måste åtstramningen för övriga kategorier göras så mycket hårdare. Dessa beräkningsprinciper bör ändras så att varken förändringar i energipriser eller i indirekta skatter höjer basbeloppet. Motsvarande ändringar vid beräkning av basenheten som bestämmer skatteskalorna kotnmer senare att föreslås av chefen för budgetdepartementet.

2.4.2 Kommunerna

Kommunerna svarar för ungefär 2/3 av den offentliga verksamheten. De har också under senare hälften av 1970-talet tagit i anspråk ungefär 90 % av den totala offentliga konsumtionsökningen.

Kommunernas ökade konsumtion har medfört att sysselsättningen i den kommunala sektorn har ökat med mer än 30 % eller ca 220000 personer under den senaste femårsperioden. Detta motsvarar hela nettotillskottet av arbetskraft till arbetsmarknaden. Om den kommunala verksamheten byggs ut i samma takt som under de senaste åren. kommer detta att medföra att åtgärder för att få till stånd den nödvändiga ökningen av industrisysselsätt- ningen blir verkningslösa. En fortsatt snabb utbyggnad av den kommunala sektorn skulle också medföra en press uppåt på de kommunalanställdas relativa löneläge vilket skulle försämra industrins möjligheter att utan kraftig löneglidning attrahera behövlig arbetskraft.

Det förtjänar påpekas att en ökning av antalet sysselsatta i den kommu- nala sektorn med 5 % 1975 innebar 35 000 personer. 1981 innebär samma procentuella ökningstakt 50000 personer. En sjunkande ökningstakt är således nödvändig enbart för att hålla ökningen i absoluta tal konstant. För att dämpa sysselsättningsökningen krävs en ännu starkare neddragning av den kommunala konsumtionsökningen.

Om den kommunala expansionen sker i sådan takt att skattehöjningar blir nödvändiga, kommer detta dessutom att ytterligare begränsa det ut- rymme som står till förfogande för privat konsumtion. Därmed försvåras kommande avtalsuppgörelser och risken ökar för att den behövliga förbätt- ringen av vår internationella konkurrenskraft uteblir. Vägen mot extern balans och lägre inflationstakt blir längre och svårare.

Riksdagen beslutade tidigare i år att begränsa ökningen av de statliga bidragen till kommunerna 1981. Bland de besparingar som ingåri regering- ens sparplan återfinns också begränsningar av flera specialdestinerade statsbidrag. Därigenom minskar det finansiella utrymmet för ökning av den kommunala konsumtionen. Höjningen av mervärdeskatten påverkar också kommunerna.

Den statistik som nu finns att tillgå om den kommunala konsumtionsut- vecklingen under senare år är oroande. Enligt preliminära uppgifter steg ökningstakten från 3,9 % 1978 till 4.7 ';'(- 1979. För 1980 kan ökningen beräknas till 4.0 %.

Prop. 1980/81: 20 30

1 årets kompletteringsproposition konstaterades att det samhällsekono- miska utrymmet för ökning av den kommunala konsumtionen skulle uppgå till högst 3 % 1981 och högst 2 1/2 % åren därefter. Sedan dessa beräkning- ar gjordes har emellertid förutsättningarna i viktiga avseenden förändrats. Bl.a. blev löneökningarna 1980 större än de antaganden som låg till grund för beräkningarna. Vidare har underskottet i vår utrikeshandel ökat ytterli- gare liksom räntekostnaderna för utlandsskulden. Utrymmet för kommu- nal konsumtionsökning är därför väsentligt lägre än vad som tidigare antagits. Ytterligare underlag för att bedöma den möjliga expansionstakten under de kommande åren kommer att redovisas i den Iångtidsutredning som beräknas bli offentlig i slutet av november. Det kommunala budgetar- betet för 1981 pågår f.n. och det är för tidigt att nu med säkerhet ange hur stor ökningen av den kommunala konsumtionen kommer att bli. Enligt kommunförbundens prognos blir ökningen ca 3 % 1981 medan konjunktur- institutet förutser en ökningstakt om 3.5 %. Jag har med hänsyn till förelig- gande osäkerhet tills vidare ansett mig böra lägga den av kommunförbun- den angivna ökningstakten 39/0 till grund för försörjningsbalansens beräk- ningar.

På grundval av det ytterligare material rörande den kommunala konsum- tionen som senare kommer att stå till förfogande kommer regeringen att senast i den kommande budgetpropositionen redovisa vilka ytterligare åtgärder som eventuellt kan bli nödvändiga för att hålla den kommunala konsumtionsökningen inom ramen för våra reala resurser.

Vi står nu inför en avmattning på arbetsmarknaden. Denna måste emel- lertid mötas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik jag återkommer härtill i det följande och inte genom en fortsatt snabb expansion av den kommunala sektorn. Av de skäl som jag tidigare angivit. bl.a. inverkan på den relativa lönestrukturen i den svenska ekonomin och det förhållandet att avtalsförhandlingarna ytterligare kompliceras för den händelse kommu- nalskatten fortsätter att stiga snabbt. måste den kommunala konsumtions- ökningen bromsas. Det är härvid att märka att erfarenheten med all önsk- värd tydlighet demonstrerat att en uppbromsning av den kommunala kon- sumtionsökningen tar tid. Om uppbromsningen inte sker tillräcklig snabbt riskerar vi att industrin vid nästa konjunkturuppgång på samma sätt som under 1979 och 1980 inte kan täcka sitt rekryteringsbehov. vilket skulle innebära att vi än en gång missar möjligheterna att haka på den internatio- nella konjunkturuppgång som alltid följer på en svagare konjunkturfas.

Jag vill i detta sammanhang också understryka att den åtstramning som krävs i' den kommunala sektorn inte innebär annat än att ("åkning.vtakren måste minska. Det är således inte fråga om någon krympning av den totala kommunala aktiviteten. även om en sådan givetvis kan vara motiverad för enskilda sektorer. utan endast om att ökningstakten måste hålla sig inom ramen för vad som är samhällsekonomiskt försvarbart.

Den kommunala utgiftscxpansionen beror till en betydande del på stat-

Prop. 1980/81: 20 31

liga beslut och åtgärder. En minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten skapar förutsättningar såväl för ökad effektivitet i den of- fentliga förvaltningen som för samhällsekonomiska besparingar. Regering- en har därför tillsatt en särskild grupp. stat och kommungruppen (Dir. Kn I980: 03). för att pröva vilka begränsningar som bör genomföras i den statliga normgivningen. Arbetsgruppen överväger bl. a. standardkrav. till- synsmyndigheternas roll ”och möjligheterna att decentralisera olika frågor. m.m. Avsikten är att gruppen. i vilken ingår representanter från kom- muner och landstingskommuner. skall arbeta skyndsamt och successivt avlämna förslag till kostnadssänkande förändringar.

Enligt de bedömningar som gjordes i augusti skulle den kommunala utdebiteringen komma att höjas med ca 40 öre l98l. Sedan dess har prognoserna för skatteunderlaget justerats upp och ytterligare uppjuste- ringar ärinte osannolika. Jag förutsätter att kommunerna bl. a. mot denna bakgrund kraftfullt verkar för att utdebitcringshöjningarna begränsas avse- värt. '

Jag vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på den kom- munala likviditetsutvecklingen. Kommunernas inlåning i bankerna upp- gick ijuli [980 till drygt 23 miljarder kr., motsvarande ca IO % av den totala inlåningen i banksystemet. [ mitten av l970-talet uppgick motsva- rande inlåning till drygt 7 miljarder kr. motsvarande ca 5 %.

Den kommunala sektorns likviditet förutses dock minska något under l981. Delvis är detta en följd av de åtgärder (prop. I980/81: 16) som vidtagits för att stimulera till fyllnadsinbetalning av kvarstående arbetsgi- varavgifter. Genom beslut av regeringen i september l980 har det dessut- om blivit möjligt att utnyttja information från källskatteuppbörden för att bättre beräkna de preliminära avgifterna.

2.4.3 Näringslivets investw'ingar ut'/1jörsörjningen med ris/(villigt kapital

Jag har tidigare understrukit att en primär uppgift för den ekonomiska politiken är att reducera underskottet i bytesbalansen. Detta måste ske genom att näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet för- stärks. Den konkurrensutsatta sektorns investeringsutveckling är därvid en faktor av avgörande betydelse. Investeringsnivån måste under en följd av år ligga på en väsentligt högre nivå än för närvarande. Även om industrins investeringsökning i år beräknas bli l5 % såär nivån för låg sedd ur långsiktig synpunkt. Jag vill erinra om att under åren efter l975— l976 års kostnadskris föll industriinvesteringarna med över 30 G?.

För att den nödvändiga investeringsutvecklingen skall komma till stånd måste en rad förutsättningar föreligga. För det första måste företagens konkurrenskraft vara sådan att det finns tillräckligt många lönsamma in- vesteringsprojekt. Avkastningen på investerat kapital har varit mycket svag under de senaste åren. Den reala avkastningen på det totala kapitalet har varit negativ varje år efter l973. Den reala avkastningen på det egna

Prop. 1980/81: 20 32

kapitalet -— riskkapitalet — har varit negativ samtliga är efter 1974. Denna krisartade utveckling av industrins lönsamhet synes inte vara överstånden. Ännu 1980 har lönsamheten inte nått upp till genomsnittet för perioden 1969—1973. Än mindre har företagen kunnat kompensera sig för de tidigare dåliga åren.

En andra förutsättning för en positiv investeringsutveckling är att det finns resurser för näringslivet att tillgå i form av kapital och arbetskraft. Den dämpning av den offentliga utgiftstakten som besparingsprogrammet åstadkommer syftar bl. a. till att frigöra resurser för den konkurrensutsatta sektorn. Vad som ytterligare krävs om näringslivets behov av arbetskraft och investeringskrediter skall kunna tillgodoses. återkommer jag senare till.

En tredje förutsättning är att den fortgående försämringen av företagens risksituation stoppas genom att soliditeten. dvs. förhållandet mellan det egna och det totala kapitalet. förbättras. Under 1970-talet har soliditeten i industriföretagen fallit från 34 till 26 %. Med hög skuldsättningsgrad blir variationerna i avkastningen på det egna kapitalet kraftigare. Detta medför att företagen får svårare att möta konjunktursvängningar och strukturella störningar. Vidare försvagas förmågan att finansiera investeringar såväl med lån som genom anskaffning av riskkapital utifrån.

Större delen av svenskt näringsliv befinner sig i ett läge där en fortsatt sänkning av soliditeten inte är möjlig om den från samhällsekonomiska synpunkter behövliga expansionen skall kunna åstadkommas.

En förbättring av soliditeten kan i princip åstadkommas antingen genom att lönsamheten höjs. varvid de ökade vinsterna kvarhålls i rörelsen. eller genom att företagen drar till sig nytt riskvilligt kapital genom nyemis— sioner. Det är inte vare sig en framkomlig eller lämplig väg att genom enbart en höjning av lönsamheten förbättra soliditeten. Nytt riskvilligt kapital behöver således skjutas till.

Under senare år har statsmakterna vidtagit ett antal åtgärder för att underlätta företagens försörjning med nytt riskkapital. Anell-lagstiftningen har förändrats så att företagen vid beskattning i ökad utsträckning får dra aV'utdelningen på nycmitterat kapital. Skattebördan har Iättats på mindre och medelstora företag. Fjärde AP-fonden har också tillförts ökade re- surser. Det enskilda aktiesparandet har stimulerats genom att det avdrag på skatten som får göras i det s.k. skattefondsparandet höitslfrån 20 till 30 %. Utvecklingen har emellertid visat att dessa åtgärder inte varit till- räckliga.

För att ytterligare förstärka företagens möjligheter att dra till sig riskviI-. ligt kapital kommer flera förslag till åtgärder att läggas fram under hösten av mig och chefen för budgetdepartementet. Åtgärderna avser för det första en lindring av dubbelbeskattningen av utdelade vinster. för det andra stimulanser för anställda att spara i aktier i det egna företaget och för det tredje ett resurstillskott till fjärde AP-fonden.

Prop. 1980/81: 20 33

I vårt land. till skillnad från många andra industriländer, är företagens vinster föremål för en dubbelbeskattning. Vinsterna beskattas först hos bolagen och därefter hos aktieägarna när de delas ut. Detta har lett till olyckliga snedvridningar i två avseenden. För det första har företagens förräntningskrav före skatt på det riskvilliga kapitalet drivits upp mycket högt. Detta har hämmat investeringarna och företagens möjligheter att dra till sig nytt riskvilligt kapital. För det andra har den enskilde spararen beskattats betydligt hårdare för aktiesparande än för sparande i alterna-' tiva. ur samhällets synpunkt mindre angelägna placeringar.

De nuvarande skattereglernas utformning har i hög grad bidragit till att hushållen under l970-talet minskat sin andel av den totala aktiestoeken i börsnoterade företag till för närvarande 40 %. Genom en lindring av dub- belbeskattningen på aktieutdelningar kan de snedvridningar som jag redo- gjort för minskas och en omfördelning till en ur samhällsekonomisk syn- punkt bättre inriktning av sparandet uppnås.

Mot denna bakgrund gav regeringen i våras kapitalvinstkommittén i uppdrag att framlägga förslag om provisoriska lättnader i dubbelbeskatt- ningen. som kan tillämpas fr.o.m. inkomståret l98l. Kommitténs förslag har remissbehandlats och som jag tidigare nämnt kommer förslag i frågan att läggas fram senare i höst.

De årliga statsfinansiella kostnaderna för att minska dubbelbeskattning- en av aktieutdelningar i enlighet med kommitténs huvudalternativ uppgår till 200—225 milj. kr. Beloppet understiger betydligt vad skärpningen av reavinstskatten på fastigheter inbringar när denna tillämpas fullt ut. Kost- naderna måste ses i relation till åtgärdernas samhällsekonomiska betydel- se. Syftet med lättnaderna i dubbelbeskattningen är ju att främja försörj- ningen med det riskkapital som krävs för att säkerställa industrins expan- sion samt trygga den fulla sysselsättningen. En förskjutning av sparincita- menten från fastigheter till kapitalbildning i näringslivet kan förväntas medföra en omfördelning i hushållens sparande. Redan en ringa omflytt- ning av sparkapitalet från fastigheter till aktier skulle medföra en betydlig förstärkning av näringslivets tillgång till riskkapital.

De möjligheter till s. k. skattefondsparande som öppnades för några år sedan vänder sig till sådana löntagare som är intresserade av aktiesparande i allmänhet. Systemet står däremot inte öppet för anställda som främst vill spara i aktier i det företag där de arbetar. Det torde finnas ett intresse bland åtskilliga anställda att spara i det egna företagets aktier. De nuvarande skattefondsreglerna missgynnar ett sådant sparande. Jag avser därför att föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett förslag som syftar till att bereda anställda som vill spara i företagets aktier samma skatteförmåner som gäller för skattefondsparande i allmänhet. Åtgärderna har därmed givits en inriktning som ger de största incitamentcn till risksparande i hushåll med normala sparmöjligheter.

För att ytterligare stödja näringslivets utveckling genom att öka tillgång- 3 Riksdagen [980/81. I saml. Nr 2!)

Prop. 1980/81: 20 34

en på riskvilligt kapital bör fjärde AP-fondens placeringsförmåga utökas. Trots de höjningar av fjärde fondens grundkapital som genomfördes 1976 och 1978 har fondens realvärde sjunkit. vilket avspeglar den allmänt låga avkastningen på aktieplaceringar. Fondens nettoplaceringskapacitet har samtidigt miskat.

Enligt vadjag inhämtat beräknar fjärde fondstyrelsen att det finns behov av kapitaltillskott med 150 milj. kr. per år under 1981. 1982. 1984 och 1985. dvs. med totalt 600 milj. kr. under perioden 1981 1985. Jag avser därför att senare lägga fram förslag om att fondens rambelopp höjs från 1 250 milj. kr. till 1850 milj. kr. Tillskottet, som successivt ställs till fondens förfogan- de, bör i första hand utnyttjas för aktieförvärv i samband med nyemis- sioner och då även i företag som inte är börsnoterade. Dessa företag spelar en betydande roll i näringslivets tillväxtprocess. men möter idag ofta svårigheter att dra till sig riskvilligt kapital.

Efter samråd med chefen för socialdepartemenetet avser jag att i sam- band med att förslag läggs fram om en höjning av fjärde delfondens place- ringskapacitet också föreslå att den fjärde fondstyrelsen utökas med en ledamot som skall representera arbetsgivarsidan i de mindre och medel- stora företagen.

De små och medelstora företagen svarar för en betydande del av produk- tionen och sysselsättningen i vårt land. De har visat stor förmåga till förnyelse och anpassning och har på många sätt avgörande betydelse för den regionala utvecklingen. En förutsättning för att öka slagkraften hos vår utlandskonkurrerande sektor är att dessa företag får möjlighet att utveck- las och fortleva. lcke minst torde möjligheterna för svensk industri att förbättra sin ställning på hemmamarknaden vara avhängiga av att de små och medelstora företagen förmår hävda sin ställning.

På senare år har mot denna bakgrund flera åtgärder vidtagits för att undanröja vissa ur rättvise- och effektivitetssynpunkt icke önskvärda kon- ar genomförts för att mildra effekterna av s.k. faktisk sambeskattning. Vidare har spärregler införts som minskar ägarens behov av att ta ut medel ur företaget för att betala förmögenhets- och arvsskatter för det i företaget arbetande kapitalet. Möjligheterna att få anstånd mcd inbetalning av arvs- och gåvoskatt har också ökat.

De gjorda förändringarna har dock till stor del provisorisk karaktär. En särskild kommitté. företagsskattekommittén (Dir. 1979: 1061. har i uppdrag att överväga förändringar av mer permanent art så att kapitalbeskattnings- reglerna inte försvårar familjeföretagens fortsatta drift och tillväxt. Kom- mittén överväger också hur man kan underlätta för anställda eller utomstå- ende att helt eller delvis överta familjeföretag där ägarna t. ex. i samband med generationsskifte inte längre vill driva verksamheten vidare. Kommit- te'n behandlar också möjligheterna att genom ändrade skatteregler under- lätta familjeföretagens försörjning med riskvilligt kapital. Regeringen kom-

Prop. 1980/81: 20 35

mer senare att få ta ställning till förslag i dessa och andra frågor som berör de små och medelstora företagen.

Chefen för budgetdepartementet avser att föreslå regeringen att föreläg- ga riksdagen förslag om skärpning av reglerna för beskattning av realisa- tionsvinster vid fastighetsförsäljning. Nuvarande regler medför att fastig- hetsägare på grund av inflationens effekter vid belåning kan göra stora vinster som lämnas helt obeskattade vid försäljning. De nya skattereglerna som föreslås träda i kraft vid ingången av 1981 leder till att realisationsvins- ter från fastighetsförsäljning kommer att tas till beskattning i betydligt större utsträckning än hittills.

Därmed kommer även den förväntade avkastningen vid fastighetsplace- ringar att sänkas i förhållande till andra placeringar. De förestående höj- ningarna av taxeringsvärdena på fastigheter verkar också i samma rikt- ning. På samma sätt verkar de åtgärder till skärpt realisationsvinstskatt på vissa former av värdebeständigt lösöre. såsom diamanter och guldje— tongcr. som nu övervägs inom regeringskansliet. Tillsammans bör dessa åtgärder bidra till att motverka de krafter som annars leder till en snedför- delning av sparandet.

De nu redovisade åtgärderna är till sin natur långsiktiga. även om icke oväsentliga effekter kan uppkomma inom en relativt snar framtid. För att den väntade konjunkturavmattningen i minsta möjliga utsträckning skall drabba den helt nödvändiga investeringsexpansionen inom den konkur- rensutsatta sektorn behöver de kompletteras med andra åtgärder. Rege- ringen kommer därför att föreläggas förslag om fortsatt frisläpp av inves- teringsfonderna under 1981. Dessa fonder har i princip varit frisläppta under hela 1970-talet. Med hänsyn till behovet att i första hand öka den konkurrensutsatta sektorns investeringar kommer frisläppet att begränsas till investeringar inom denna sektor. De totala avsättningarna till investe- ringsfonder uppgår f. n. till drygt 7 miljarder kr. Åtminstone hälften härav torde falla på den konkurrensutsatta sektorn.

Genom lagstiftning i år infördes en obligatorisk skyldighet för företag att betala in 25% av årsvinsten före skatt till räntclösa s.k. vinstkonton i riksbanken. Den obligatoriska inbetalningsskyldigheten omfattar endast företag vars årsvinst överstiger 1 milj. kr. Vilken omfattning avsättningen till dessa fonder kan få kan ej bedömas f.n. Det är angeläget att de belopp som avsätts till vinstfonder kommer till användning i form av investering- ar. Avsikten är därför att de skall frisläppas för utnyttjande under 1981.

Under 1975—1979 fanns. med något olika utformning. möjligheter till ett särskilt investeringsavdrag för anskaffning av maskiner och inventarier. Hösten 1978 infördes även möjligheter till ett avdrag för investeringar i byggnader. Regeringen kommer inom kort att-föreslå riksdagen att medge investeringsavdrag för maskiner. inventarier och byggnader.

Under de senaste tre åren har ett system med avdrag för forsknings- och utvecklingsutgifter varit i kraft. Denna försöksverksamhet har varit före-

Prop., 1980/81: 20 36

mål för utredning. Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för industri- departementet att senare lägga fram förslag angående statligt stöd till teknisk forskning och utveckling. 1 avvaktan på detta förslag är avsikten att de nuvarande reglerna skall förlängas så att de kommer att gälla även under 1981.

2.4.4 Arbetsmarkmzdspolitik och industripolitik

Kravet att förbättra bytesbalansen kommer att stå i förgrunden för den ekonomiska politiken under de närmaste åren. Detta måste förenas med en fortsatt hög ambitionsnivå ifråga om sysselsättningen. Det är självklart att skall ett högt efterfrågetryek på arbetsmarknaden kunna förenas med en lugnare kostnadsutveckling än i omvärlden. måste arbetsmarknaden i Sve- rige kännetecknas av färre flaskhalsar. mindre löneglidningstendenser och högre flexibilitet än i våra konkurrentländer. Arbetsmarknadens funktions- sätt måste därför förbättras. Om så inte sker. undermineras förutsättning- arna för den fulla sysselsättningen.

Ett viktigt syfte med den i augusti föreslagna köpkraftsindragningcn var att dämpa det relativa efterfrågetrycket i Sverige och därmed motverka uppkomsten av en ny kostnadskris. Syftet var således att lägga en långsik- tigt trygg bas för sysselsättningen. När det gäller utvecklingen under 1980 och 1981 förutser konjunkturinstitutet en svag arbetsmarknad. Som jag tidigare nämnt finns det anledning förmoda att vi inte förrän under senare delen av 1982 kan få en mer påtaglig draghjälp av den internationella konjunkturen. På grund av riskerna för en oförmånlig kostnadsutveckling och av hänsyn till vår bytesbalansmässiga och statsfinansiella situation kan avmattningen ej mötas med en generell efterfrågestimulerande politik av den typ som fördes efter den första oljechocken.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag un- derstryka. att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan bli aktuella måste ges en sådan utformning att de inte äventyrar den samhällsekono- miska balansen på längre sikt. Det innebär att tyngdpunkten läggs vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom platsförmedling. beredskapsarbe- ten. utbildning m.m. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas arbets- marknadsutbildningens möjligheter att bidra till en ökad tillgång på arbets- kraft inom den konkurrensutsatta sektorn.

De regionalpolitiska ambitionerna kommer att bibehållas på en hög nivå. Det är självfallet önskvärt att en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektorn kan lokaliseras till områden med arbetslöshet. Därigenom åstad- kommes en bättre regional balans och dessutom motverkas de kostnads— uppdrivande effekter som en industriell expansion kan medföra. om den äger rum i områden med brist på arbetskraft. Det på senare år kraftigt förstärkta regionalpolitiska stödet spelar härvid en viktig roll.

Behovet av en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden understryks av de

Prop. 1980/81: 20 37

svårigheter som industrin haft att rekrytera arbetskraft under 1979 och 1980. Enligt konjunkturbarometern från juni 1980 —— då den nuvarande konjunkturcykeln låg nära sin topp uppgav således hälften av de tillfrå- gade företagen inom verkstadsindustrin att det förelåg brist på yrkesarbe- tare. Knappt en tredjedel av företagen uppgav att de hade brist på andra kategorier anställda.

Förhållandena på arbetsmarknaden utgör en viktig förklaring till att industriproduktionen under 1980 års konjunkturtopp inte kommer att nå upp till mer än 1974 års nivå. Det är uppenbart att om vi inte skapar arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för en ökad industriproduktion kommer vi inte att lyckas i vår strävan att genom att bygga ut den utlands- konkurrerande sektorn nå balans i utrikeshandeln. Alternativet blir då att genom en hård åtstramningspolitik med ty åtföljande uppgång i arbets- lösheten minska importen.

Under 1970-talet har en mängd nya lagar tillkommit i syfte att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. öka anställningsskyddet och öppna möjligheter till ledighet för olika ändamål. Det gäller bl. a. medbe- stämmandelagen. förtroendemannalagen. lagen om anställningsskydd. _iämställdhetslagen. föräldraledigheten. nya semesterlagen . studieledig- hetslagen. SlA-ledighetslagen. lagen om svenskundervisning. delpensions- lagen m.fl.

Dessa lagar utgör en viktig länk i reformarbetet på arbetsrättens område och har bl. a. bidraget till att begränsa antalet uppsägningar och permitte- ringar. Allt eftersom eifarenheter nu vinns av lagarnas funktionssätt och effekter sker en översyn av lagstiftningen. En väl fungerande arbetsmark- nad liggeri allas och icke minst i löntagarnas intresse. Sålunda är bl.a. medbestämmandelagen. anställningsskyddslagen och semesterlagen före- mål för utredning. Som chefen för arbetsmarknadsdepartementet anmäler kommer nu en motsvarande översyn att göras av ledighetslagarna. Syftet med det pågående utredningsarbetet är bl.a. att förbättra samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens funktionssätt utan att för den skull rubba lagstiftningens grundläggande inriktning. Enligt vadjag inhäm- tat kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet att framlägga förslag i dessa frågor under 1981.

Oljeprischocken 1973—1974 och den därpå följande utvecklingen med- förde tidigare osedda behov av industripolitiska stödåtgärder. Totalt kan den statsfinansiella kostnaden för sådana åtgärder under 1976—1980 beräk- nas 1ill inte mindre än 26 miljarder kr. Härtill kommer utställda garantier till mycket betydande belopp. Syftet med statens insatser har varit att göra det möjligt för nedläggningshotade företag. som ofta haft en sysselsätt- ningstnässigt central ställning på sin ort eller inom en region. att i socialt acceptabla former genomföra en nödvändig anpassning till ändrade pris- och konkurrensförhållanden på världsmarknaden. 1 andra fall har insatser- na syftat till att bevara industriell kapacitet som kunde väntas ha långsiktig konkurrenskraft.

Prop. 1980/81: 20 38

Samtidigt som ökade erfarenheter nu föreligger om näringslivets sätt att reagera på olika stödåtgärder. har de finansiella resurserna för sådana insatser minskat genom den samhällsekonomiska utvecklingen. Stödin- satser för krisdrabbade industrier måste vägas mot effekter i form av ökad budgetbelastning. Ökande budgetunderskott medför. via likviditetsska- pande effekter på kreditmarknaden. risker för ökad inflation och därmed sämre konkurrenskraft.

Mot en stramare politik i fråga om stödinsatser till individuella företag svara offensiva insatser för att förnya och bygga ut vår industri. Jag har tidigare påpekat att den ekonomiska politikens uppläggningjust syftar till att främja den utlandskonkurrerande sektorn. De skatteförändringar som föreslås har samma syfte. Härtill kommer ett antal åtgärder av mer selektiv karaktär.

Av grundläggande betydelse för den industriella förnyelsen är forskning och utveckling. Samhällets stöd för dessa ändamål kanaliseras bl.a. genom STU. Fonden för industriell utveckling och de regionala utvecklingsfon- derna. Förslag till nytt 3-årsprogram för STU kommer att framläggas under våren f981.

lnom regeringskansliet övervägs nu vidare ytterligare kapitaltillskott till Fonden för industriell utveckling. Reglerna för de regionala utvecklings- fonderna avseende s. k. produktutvecklingslän ses också över för att göra denna lånetyp mer attraktiv. Vidare kommer under våren l98l ett förslag om ett nytt energiforskningsprogram att föreläggas riksdagen.

Det nuvarande statliga exportkreditfinansieringssystemet. det s. k. SEK-systemet, gällde t.o.m. l980-06-30. Avsikten är att riksdagen skall föreläggas förslag att systemet skall förlängas. med de revideringar som kan föranledas av nu pågående utredningsarbete.

Genom en utökning av de regionala utvecklingsfondernas rätt att lämna kreditgarantier kan dessas utlåningskapacitet hållas på oförändrat hög nivå utan nya budgetmedel. Förslag härom kommer att föreläggas riksdagen i budgetpropositionen.

2.4.5 Åtgärdarjör (m ntinska oljeberoende!

Under l979 och 1980 har de internationella oljepriserna höjts med ca 130% i nominella tal. Denna andra dramatiska oljeprishöjning under l970- talet har lett till snabbare inflation. ökad obalans i det internationella betalningsmönstret samt inbromsning av tillväxten i världsekonomin. Hur labil den internationella oljeförsörjningcn är. illustreras väl av de senaste veckornas händelser. Till följd av fallande ekonomisk aktivitet och hög lagerhållning i de oljeimporterande länderna. tenderade oljemarknaden under sensommaren att försvagas. och en period av stagnerande eller t.o.m. fallade reala oljepriser föreföll sannolik. Kriget mellan Irak och Iran har emellertid ånyo skapat stor osäkerhet kring det närmaste årets oljetillförsel.

Prop. 1980/81: 20 39

Vårt stora oljeberoende — 70% av vår energiförbrukning baseras på fossila bränslen gör oss mycket känsliga för störningar på oljemarkna- den. Den snabbt stigande oljenotan utgör en betydande belastning för vår bytesbalans. Oljepriserna har också stor inverkan på vår inflationstakt. Mot denna bakgrund är det en utomordentligt viktig uppgift för statsmak- terna att minska vårt stora oljeberoende.

Härvid spelar prisutvecklingen en viktig roll. Statsmaktena har under 1980 vid två tillfällen höjt skatterna på olja och oljeprodukter. Vid det senaste tillfället höjdes skatten på bensin med 25 öre/liter (varav 5 öre beredskapsavgift) och eldningsolja med 65 kr/m'l (varav 15 kr. beredskaps- avgift). Genom att successivt höja det inhemska realpriset på olja åstad- koms en bättre hushållning samtidigt som åtgärder för att ersätta olja med andra energislag stimuleras. Som ett led i en långsiktig energipolitik bör realprisutveeklingen för konsumenterna av olja och bensin utvecklas så jämnt som möjligt över tiden, Snabba prisförändringar bör undvikas efter- som de medför ökad osäkerhet vid investeringsbeslut och stigande infla- tionstakt. Denna aktiva prispolitik för att minska vårt oljeberoende över— ensstämmer med de rekommendationer som såväl det internationella ener- giorganet IEA. som OECD har utformat till sina medlemsländer.

Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för industridepartementet inom kort att lägga fram förslag om inrättande av en oljeersättningsfond som är ägnad att nedbringa vårt oljeberoende. Fonden skall byggas upp med avgifter och användas för att stödja investeringar i energiteknik samt utveckling av prototyper och demonstrationsanläggningar på energiområ- det.

Ytterligare energipolitiska åtgärder kommer att föreslås under våren 1981.

2.4.6 Kreditpolitikeri Kreditpolitiken som började stramas åt vid halvårsskiftet l979 har däref— ter successivt skärpts. ljuni i år höjdes likviditetskravet på bankerna med I 2 procentenheter för att begränsa ökningen av bankernas totala övrigutlä— ning exkl. vad som refinansieras i utlandet till 69"? under loppet av l980. Ökningstakten i bankernas kreditgivning till hushållen, som sänkts från 16% per år vid halvårsskiftet 1979 till S% per år Vid halvårsskiftet 1980. kommer därvid att sänkas ytterligare. Detta verkar dämpande på den privata konsumtionsutvecklingen. I samma riktning verkar den förkortning av amorteringstiden på bilar till l8 månader som genomfördes den lO januari 1980. En ytterligare begränsning av den privata konsumtionen kommer också till stånd genom det åtagande som kontokortsföretagen gjort att under perioden 1 januari till 30 september l98l förändra sina betalningsvillkor så att första amorteringen på föregående månads köp höjs till 25 % av inköpsbeloppet.

Prop. 1980/81: 20 40

Inom ramen för den strama kreditpolitiken har bankerna kunnat öka sin inhemska kreditgivning till företagssektorn relativt starkt. Den årliga ök— ningstakten uppgick vid halvårsskiftet 1980 till l7% jämfört med l4% vid halvårsskiftet 1979. För industrin är motsvarande tal 22% resp. 14%. Detta förhållande samt företagens relativt goda likviditetsläge och deras möjligheter att disponera utlandskrediter talar enligt min mening för att kreditåtstramningen hittills inte har haft några nämnvärda negativa effek- ter på investeringsutvecklingen.

I syfte att stimulera till kapitalimport inom den privata sektorn har det svenska ränteläget inte kunnat anpassas till den något nedåtgående inter- nationella ränteutvecklingen. Diskontot har inte förändrats sedan ijanuari 1980. då det höjdes till 10%. Differensen mellan den korta och långa räntenivån vidgades i augusti. då den långa räntan på stats- och bostadsob- ligationer höjdes med en procentenhet till 12.5'7r. Därigenom ökar möjlig- heterna att få till stånd en långfristig finansiering av statsskulden samtidigt som utvidgningen av bostadsobligationer underlättas. Sedan april har rän- tesättningen på industriobligationer och andra oprioriterade obligationer blivit friare och kunnat bättre anpassas till marknadsläget. Den räntenivå som utbildats för sådana obligationer avses inte bli påverkad av den höjning av den långa stats- och bostadsobligationsräntan som genomfördes i augusti.

Statsskuldspolitiken har liksom under 1979 inriktats på att placera så stor del av statsskulden som möjligt hos allmänheten. Under sommaren utgavs ett extra sparlån som drog in närmare l miljard kr. från marknaden. För att det ordinarie sparlånct under förvintern skall ge så stor likviditets— indragandc effekt som möjligt kommer teckningstiden att förlängas jämfört med tidigare lån.

Med denna inriktning av statsskuldspolitiken i kombination med en dämpning av bankernas kreditgivning räknar jag nu med att likviditetstill— växten i ekonomin. uttryckt i penningmängdens ökning. skall begränsas till ca 23% under l980. Detta är väsentligt mindre än de ll—l3% som jag räknade med i den reviderade finansplanen. Skillnaden sammanhänger dels med den stramare kreditpolitik som jag nyss redogjort för. dels med det lägre budgetunderskott somjag nu räknar med. En bidragande orsak är även det större valutautflöde som nu förutses inom den privata sektorn till följd av det växande bytesbalansunderskottet. Därigenom dräneras företa- gens likviditet. Stora bytesbalansunderskott utgör självfallet ej någon lång- siktigt hållbar metod för att hålla tillbaka likviditetstillväxten i ekonomin.

Till följd av obalansen i den svenska ekonomin kommer kreditpolitiken att ställas inför stora krav såväl under återstoden av 1980 som under 198]. De statliga budgetunderskotten ger upphov till en betydande likvidiscring av ekonomin samtidigt som bytesbalansunderskottet för med sig ett stort valutautflöde. För att dämpa likvitliseringen av ekonomin och samtidigt stimulera den privata sektorn kapitalimport måste den inhemska kreditpo-

Prop. 1980/81: 20 41

litiken vara stram och ränteläget relativt högt. Trots denna huvudinriktning av kreditpolitiken måste den konkurrensutsatta sektorns kreditefterfrägan bl. a. för investeringsändamål tillgodoses. Detta är en förutsättning för att vi skall kunna bygga ut vår exportkapacitet och vår hemmamarknadsin- dustri för att därmed på sikt komma till rätta med våra bytesbalansprob- lem. Det är därför också angeläget. att ränteläget inte drivs upp alltför högt. Regeringens förslag om besparingar på statsbudgeten och om höjning av mervärdeskatten innebär en finanspolitisk åtstramning. vilken enligt min mening är nödvändig om en rimlig utveckling på kreditmarknaden under 1981 skall kunna säkerställas.

Den närmare utformningen av kreditpolitiken under l98l kan självfallet inte anges nu. Klart står emellertid att fortsatta ansträngningar måste göras att öka statens inhemska upplåning utanför bankerna, dvs. i första hand hos kapitalmarknadsinstituten och hushållen. Med en sådan statsskulds- politik och med en stram kreditpolitik räknarjag med att penningmängdtill- växten under 1981 skall bli relativt begränsad.

2.5 Den ekonomiska utvecklingen 1981

Den internationella bakgrund som jag tidigare skildrat visar att de tongi- vande industriländerna kommer att föra en mycket restriktiv ekonomisk politik till inflationstakten dämpats påtagligt. Om inte ytterligare oljepris- stegringar på nytt driver upp inflationen förefaller möjligheterna dock relativt goda att den internationella prisstegringstakten avtar under loppet av nästa år. Därmed skulle den återhämtning som förutsatts ske i Förenta staterna under 1981 också kunna följas av en uppgång i produktionstillväx- ten i övriga OECD-länder under senare delen av l98l och under [%.-2. Trots att återverkningarna från f979 och l980 års oljeprisstegringar på tillväxt och sysselsättning tycks bli mindre än effekterna av den förra oljekrisen blir produktionstillväxten mycket blygsam under l98l eller ca 1 % inom OECD-området. För världshandeln harjag räknat med en tillväxt Om ca 3 %.

Kostnadsutvecklingen under innevarande år medförde ingen förbättring av de svenska företagens konkurrenskraft och därmed inte heller några marknadsandelsvinster. Det är emellertid viktigt att vi snarast börjar av- veckla bytesbalansunderskottet. Om konkurrenskraften förbättras kan vår export åtminstone följa världshandelns tillväxt och grunden bör läggas för marknadsandelsvinster under den följande konjunkturuppgången.

Den svaga tillväxten i omvärlden sätter dock gränser för hur snabbt vår export kan öka. Med hänsyn till att råvaruexporten med all sannolikhet ' kommer att falla i volym kan vår totala export beräknas öka med drygt l.5% 1981. Det är därför av så mycket större betydelse att det svenska näringslivet kan vinna marknadsandelar också på hemmamarknaden. Tidi— gare erfarenheter visar att för att detta skall vara möjligt måste både

Prop. 1980/81: 20 42

kostnadsökningarna och den inhemska efterfrågetillväxten vara lång- samma. Med en alltför snabbt expanderande hemmamarknad invaggas företagen i en falsk känsla av att ansträngningar för att både kostnadsmäs- sigt och genom exempelvis marknadsföringsinsatser hävda sig inte är så nödvändiga.

Det är heller inte ovänsentligt vilka delar av den inhemska efterfrågan som ökar. Enligt den tolkning som konjunkturinstitutet gjort av den senas- te investeringsenkäten skulle industriinvesteringarnaliggakvar på 1980 års nivå. De investeringsstimulerande åtgärderna somjag tidigare talat om och som kommer att sättas i kraft under 1981 gör attjag finner anledning räkna med en viss investeringsuppgång. Detta gäller i första hand industrin men även andra delar av näringslivet. lnvesteringsfondfrisläppet är begränsat till den konkurrensutsatta sektorn. Härigenom uppnås en inriktning av resursernas användning mot sådan verksamhet som kan bidra till att för- bättra bytesbalansen. Jag räknar med att industriinvesteringarna skall öka med ca 7% och investeringarna i det övriga näringslivet med knappt 4%.

När det gäller bostadsbyggandet tyder nu tillgänglig statistik på att den snabba ökningen i ytstorlek och utrustningsstandard brutits under senare år. Detta innebär att ett givet antal lägenheter kan produceras med en lägre insats av resurser vilket är positivt ur bostadspolitisk synpunkt. Volym- mässigt beräknas bostadsinvesteringarna sjunka något l981 men igångsätt- ningen av nya lägenheter väntas ligga kvar på l980 års nivå. Trots att igångsättningen av nya lägenheter beräknas ligga kvar på l980 års nivå kan detta ske vid en sjunkande investeringsnivå i fasta priser.

Förändringar i den privata konsumtionen har visat sig ha kraftiga och snabba åter.-'erkningar på importen. Särskilt gäller detta när kapacitets- utnyttjandet i ekonomin är högt. Detta var en anledning till att åtstram- ningsåtgärderna under andra halvåret I980 inriktades mot den privata konsumtionen. Bytesbalansläget tillåter ingen ökning av den privata kon- sumtionen nästa år. De inkomster som består av pensioner och bidrag av olika slag ökar något l98l. även efter det att hänsyn tagits till besparings- paketet. Detta medför att en viss försämring av reallönerna inte torde kunna undvikas. Skulle kraftiga lönekostnadsökningar trots detta drivas fram blir följden bara att temporär lättnad köps till priset av en ännu sämre reallöneutvcckling längre fram. Kraftiga kostnadsökningar försämrar för- utsättningarna för näringslivet och sedd över några år blir reallöneutvcck- lingen sämre än vad som hade varit nödvändigt.

Prisgenomslaget från stora kostnadsökningar torde f.ö. göra det svårt att ens kortsiktigt behålla de reallöneförbättringar som höga löneökningar skulle ge på papperet.

Konjunkturinstitutet räknar i sin höstrapport med två alternativ för löner. priser och konsumtion. Det lägre alternativet höjer lönekostnaderna per timme med ca 7%. Eftersom vissa delar av l980 års avtal faller ut i sin helhet först under I98l kommer den angivna kostnadsökningen till stånd

Prop. 1980/81: 20 43

även om de nya avtalen för 1981 innebär i stort sett oförändrade löneni- våer. Det högre alternativet innebär en lönekostnadsökning på ca 10.570 per timme. vilket är klart över vad som kan påräknas i våra konkurrent- länder. '

Sedan hänsyn tagits till att de besparingar som föreslås i denna proposi- tion bidrar till att hålla tillbaka de totala disponibla inkomsterna kan man förutse att dessa i det lägre alternativet minskar med ca 1/4 procentenhet under 1981. Mot denna bakgrund har jag räknat med ungefär oförändrad konsumtionsnivå.

Jag har tidigare redovisat den oväntat höga tillväxten av den statliga konsumtionen under 1979 och 1980 som den av statistiska centralbyrån framtagna statistiken tyder på. Med hänsyn tagen till sparplanen beräknas statens egen konsumtion 1981 öka med 0.1 %. När det gäller den kommu- nala konsumtionen har jag tidigare redovisat att jag tills vidare arsett mig böra lägga den av kommunförbunden angivna ökningstakten S%. till grund för försörjningsbalansens beräkningar.

Om de stora industriländerna för en så stram politik att de internationella prisstegringarna stannar vid 6%.- 1981 torde förutsättningar föreligga för att i konjunkturinstitutets lägre kostnadsalternativ hålla våra exportpriser oförändrade i internationell jämförelse.

Osäkerheten ifråga om den internationella prisutvecklingen är emellertid stor och man kan inte utesluta att framgångarna i kampen mot den interna- tionella inflationen fördröjs. Skulle de internationella prisstegringarna bli högre än som här antagits är det ändå angeläget att den svenska kostnads- ökningen stannar vid vad som följer av det lägre lönekostnadsalternativet. Det utrymme som en snabbare internationell inflation skapar måste utnytt- jas för att förstärka vår konkurrenskraft inför kommande år. Om de inter- nationella pn'serna inte avtar i styrka så snabbt som antagits är riskerna nämligen avsevärda att den restriktiva politiken i vår omvärld kommer att förlängas och kanske också tillta i styrka. Skulle detta inträffa blir kraven på vår konkurrenskraft och industriella kapacitet än större.

De utvecklingstal för olika delar av den svenska ekonomin som jag här angivit leder till att den inhemska efterfrågan totalt ökar med drygt 0.5 ',.7. Importen torde vara oförändrad eller minska svagt. Den långsamma im- portutvecklingen sammanhänger bl.a. med att lageruppbyggnaden av rå- varor och insatsvaror som har ett högt importinnehåll. blir påtagligt lägre 1981. Vid den antagna anpassningen av våra exportpriser som är möjlig vid en låg kostnadsökning skulle förhållandet mellan export- och importpriser sjunka med ca 1 %. Detta beror bl.a. på att priset på de råvaror vi exporterar beräknas öka långsammare än priset på importerade råvaror.

Kombinationen av en långsammare internationell prisökning och en mer dämpad inhemsk kostnadsökning medför en påtaglig avsaktning av infla- tionstakten. Vid det lägre kostnadsalternativet torde ökningen av konsu- mentprisindex från slutet av 1980 till slutet av 1981 stanna vid 7%. Hänsyn

Prop. 1980/81: 20

Tabell 2. Försörjningsbalans 1979—1981

Miljar- Procentucll volymförändring der kr. 1975 års priser 1979 löpande 1980 1981 priser Til/gäng BNP 4560 2 7 1.5 lmport av varor 1223 2 5 —0.9 Summa tillgång 578.8 2 7 1 O Efterfrågan Bruttoinvestering 89.0 4.0 2.3 Näringsliv 39.6 6.6 3.8 därav: industri 11.6 16.0 7.0 Statliga myndigheter och affärsverk 10.3 7.5 2.8 Kommuner 16.4 4.2 2.4 Bostäder 22.7 ——4.0 1.8 Lagerinvestcring 1.9 1.4' —0.3' Privat konsumtion 239.0 1.0 0.0 Offentlig konsumtion 1.125 3.1 2.1 Statlig 41 .f) 1.5 0.1 Kommunal 90.6 4.0 3.0 Export av varor [18.2 0.0 1.6 'fjänstenetto 1. —0.1 ' 0.1' Summa efterfrågan 578.8 2.7 1.0

' Förändringi procent av föregående års BNP.

har härvid tagits till att besparingsåtgärderna på kort sikt höjer prissteg- ringstakten med ca 3/4 procentenheter. På längre sikt har den efterfråge— dämpning som besparingsåtgärderna innebär en bromsande effekt på infla- tionstakten. Vid den högre lönekostnadsökningcn torde inflationstakten bli åtminstone ett par procentenheter större. Prisökningen mellan årsgenom- snitten kan beräknas bli mera än 7%- eller 85—920. Detta är i underkant av prognosen för konsumentprisstegringarna i genomsnitt för OECD-områ- det. Skulle det högre lönekostnadsalternativet förverkligas kommer pris- stegringstakten att ligga klart över OECD-genomsnittet.

Totalproduktionen. BNP. beräknas i år öka med 2 3/4 % För 1981 torde BNP-tillväxten stanna vid drygt 1,5 %.

Underskottet i bytesbalansen beräknas trots den långsamma interna eftcn'rågeökningen 1981 uppgå till mer än 23 miljarder kr.. vilket innebär _en försämring på 1—2 miljarder kr. Försämringen skulle dock ha blivit avsevärt större utan de åtgärder som beslutats av den urtima riksdagen och som föreslås i denna proposition. Förklaringen till att underskottet ökar är dels att bl.a. räntebetalningarna på utlandsskulden snabbt ökar. dels att importpriserna ökar snabbare än exportpriserna. Med en sådan situation för den yttre balansen finns det inget utrymme att höja kapacitetsutnyttjan- det och minska arbetslösheten genom en generell stimulans av den inhems- ka efterfrågan.

Prop. 1980/81: 20 45

Tahe113. Bytesbalans 1980—1981 Milj. kr.. löpande priser

1980 1981 Export av varor 131 500 140300 Import av varor 143 600 151 100 Handelsbalans 12 100 — 10 800 Tjänstenetto — 2200 —- 2200 Transfereringsnetto — 7300 10200 Bytesbalans —21 500 —23 200

Den möjlighet som finns att förbättra sysselsättningsläget ligger. som jag tidigare utvecklat, i att den utlandskonkurrerande sektorn kan expandera. En sådan utveckling och en aktiv arbetsmarknadspolitik kan avsevärt bromsa försvagningen av arbetsmarknadsläget. Bytesbalansläget och de restriktioner som budgetunderskottet sätter för den finanspolitiska hand- lingsfriheten medför likväl risk för en viss ökning av arbetslösheten. En omstrukturering i den riktning som angivits kan emellertid både reducera omfattningen av den arbetslöshet som inte kan undvikas och avsevärt förkorta den tid som arbetsmarknaden kommer att vara svag. Redan mot slutet av 1981 och under 1982 kan det bli fråga om en återhämtning.

Skulle det högre kostnadsalternativet bli verklighet torde bytesbalanslä- get de närmaste åren bli sämre än i det lägre alternativet. En sådan utveckling är helt oacceptabel. bl.a. därför att den skulle medföra en uppgång av arbetslösheten.

Konjunkturinstitutet har mot bakgrund bl. a. av den svaga internationel- la konjunkturutveckling som nu kan förutses räknat med en uppgång i arbetslösheten till ca 3.5 % vilket kan beräknas motsvara en ökning med ca 70000 personer. Med hänsyn bl.a. till de investeringsfrämjande åtgärder som föreslås och till att regeringen håller en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap bör uppgången i arbetslösheten hli avsevärt lägre.

2.6 Avslutning

Jag har i det föregående tecknat bakgrunden till de balansproblem som under 1970-talet kommit att prägla den svenska samhällsekonomin. Den inhemska efterfrågan har under en följd av år ökat långt snabbare än tillväxten av våra resurser. Den offentliga sektorn har tagit i anspråk en stigande andel av våra tillgångar i arbetskraft och kapital. lndustrisyssel- - sättningen har minskat medan den offentliga sysselsättningen snabbt ökat. Den privata och offentliga konsumtionen har stigit och Sverige har fått en i förhållande till importutvecklingen otillräcklig produktionskapaeitet. Det underskott som till följd härav uppkommit i vår bytesbalans har ökat till följd av de kraftigt höjda oljepriserna. Problemen förvärrades genom den

Prop. 1980/81: 20 46

ogynnsamma kostnadsutvecklingen 1975 och 1976. Den svenska exportin- dustrins internationella konkurrenskraft försämrades och betydande mark- nadsandelsförluster gjordes. De åtgärder som vidtogs i anledning härav har. bl.a. till följd av nya oljeprishöjningar. inte i full utsträckning lett till återställd konkurrensförmåga och återvunna marknadsandelar.

Utvecklingen måste brytas. underskottet i bytesbalansen nedbringas och jämvikten i ekonomin på sikt återställas. Detta kan åstadkommas genom att exporten ökar snabbare än importen. En grundläggande förut- sättning härför är att vi förfogar över våra inhemska tillgångar på sådant sätt. att konsumtionen inte ökar snabbare än produktionen. att exportin- dustrins och de importkonkurrerande företagens konkurrensläge i förhål- lande till omvärlden förbättras samt att industriinvesteringarna och in- dustrisysselsättningen ökar.

En betydande del av de kommande årens produktionstillväxt måste tas i anspråk för ökad export. fortsatta industriinvesteringar och förbättrad bytesbalans. Utrymmet för privat konsumtion och reallöneutvcckling kommer att bli beroende av i vilken mån den offentliga konsumtionen och utgiftsökningen kan begränsas. Gynnsamma förutsättningar måste skapas för produktiva insatser och ekonomisk tillväxt. Genom ett målmedvetet saneringsarbete måste styrkan i samhällsekonomin återställas och en ny fast grund läggas för fortsatt välfärd och sysselsättning. De förslag till besparingar och åtgärder för att förbättra den svenska samhällsekonomins funktionsduglighet som regeringen nu föreslår. skall ses i detta perspektiv. De utgör ett betydelsefullt led i en offensiv ekonomisk-politisk strategi.

Genom besparingar i statsbudgeten skall statsutgifternas ökning hål- las nere och inkomstförstärkningar hållas inom gränserna för vad den ekonomiska tillväxten medger.

— Den kommunala utgiftscxpansionen måste dämpas. Fortsatta insatser görs för att förbättra vårt skattesystem och stimule- ra till arbete. initiativ. företagande och sparande.

— Åtgärder sätts in för att trygga näringslivets försörjning med riskvil- ligt kapital och för att främja dess investeringar. Endast om den utlands- konkurrerande sektorn byggs ut kan sysselsättningen långsiktigt tryggas inom de olika samhällssektorerna.

— Arbetsmarknadens funktionssätt förbättras bl. a. i syfte att tillvarata arbetskraftsresurserna och öka produktiviteten i företagen.

Oljeberoendet minskas genom fortsatt sparsamhet med energi och utveckling av alternativa energikällor.

— En stram kreditpolitik upprätthålls samtidigt som industrisektorns kreditefterfrågan för bl.a. investeringsändamål tillgodoses. Genom en successiv minskning av det statliga budgetunderskottet begränsas det stat- liga upplåningsbehovet.

Om det ekonomiskt-politiska saneringsarbetet skjuts på framtiden. blir resultatet ökad obalans i vår ekonomi. Ju längre de nödvändiga åtgärderna

Prop. 1980/81: 20 47

får anstå. desto större blir de problem som till sist måste lösas. Desto större blir de uppoffringar för folkhushållet som då blir nödvändiga.

En avgörande förutsättning för framgång är allmän insikt om arten och vidden av våra ekonomiska problem och förståelse för de åtgärder som fordras för att vända utvecklingen i positiv riktning. Företrädare för stats- makterna måste informerat medborgarna och teckna en realistisk bild av det läge vårt land befinner sig i. Beslut inte minst på utgiftspolitikens område måste utformas på ett sådant sätt. att de grupper i vårt samhälle som har det sämst inte drabbas. Det ekonomiskt-politiska arbetet att återställa den samhällsekonomiska balansen är också angeläget därför att utan en stark samhällsekonomi kan vi inte i längden garantera social välfärd. En stark samhällsekonomi är också ett grundläggande villkor för den fulla sysselsättningen som utgjort och alltjämt utgör ett centralt mål för det politiska arbetet i vårt land.

Prop. 1980/81: 20 48

Chefen för budgetdepartementet. statsrådet Wirtén. anför:

3. Budgetpolitiken

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1980/81:20: Avsnitt 3.6

3.1. Den offentliga sektorns tillväxt och budgetunderskottet

De offentliga utgifterna har under de senaste årtiondena vuxit snabbt i hela västvärlden. Tillväxten har trendmässigt varit högre än inom övriga delar av ekonomin. 1 Sverige har således de offentliga utgifterna ökat sin andel av BNP från ca en tredjedel i början av 1960-talet till närmare två tredjedelar i dag. En viktig förklaring härtill är att en allt större andel av efterfrågan med stigande inkomster riktats mot sådana tjänster som utbild- ning, sjukvård och social service. Denna tjänsteproduktion har vuxit snabbt i alla industriländer. oavsett hur den fördelats mellan privat och offentlig sektor. 1 Sverige. liksom i flera andra länder. har det allmänna på dessa områden svarat för huvuddelen av produktionen. Detta är givetvis ingen slump utan framför allt ett uttryck för fördelningspolitiska ambitio- ner. Även transfereringarna som svarar för en växande andel av de offent- liga utgifterna har ett uppenbart fördelningspolitiskt syfte. Även om den offentliga tillväxten således i första hand måste förklaras av grundläggande politiska ambitioner kan utgiftsutvecklingen beskrivas också från andra utgångspunkter. Sedan beslut om reformer av olika slag väl fattats finns det flera faktorer som utan nya politiska beslut driver upp utgifterna.

En viktig faktor är den automatik som styr många utgil'tsanslag. Utgif- terna utvecklas i många fall oberoende av resurstillväxten i samhället. Styrande blir i stället andra faktorer såsom den allmänna prisstegringstak- ten. efterfrågeförändringar inom olika verksamhetsområden och förskjut- ningar i befolkningens åldersstruktur. Den sistnämnda faktorn förklarar en icke obetydlig delav utgiftsutvecklingen i Sverige eftersom andelen ålders- pensionärer i totalbefolkningen har ökat och fortsätter att öka.

Även den snabba kostnadsstegringen inom offentlig sektor ijämförelse med den övriga ekonomin driver på utgiftsutvecklingen. Den offentliga sektorn. som ju i mycket stor utsträckning är tjänsteproducerande. har jämfört med tillverkningsindustrin mindre möjligheter att hålla tillbaka kostnadsstegringar genom produktivitetsförbättringar.

Under en följd av år har kostnaderna för produktion av offentliga varor och tjänster stigit betydligt snabbare än den s.k. BNP-deflatorn. dvs. prisindex för totalproduktionen. Ser man t.ex. på perioden 1963—1978 ökade kostnadsnivån inom den offentliga verksamheten med ca 210%. medan ökningen av BNP-dellatorn uppgick till ca 140 %. Denna utveckling återspeglar säkerligen till en del en stigande kvalitet i tjänsteproduktionen. Konsekvensen blir likväl att det krävs ett stigande skattetryck för att finansiera den offentliga verksamheten även om denna i volym räknat inte växer i snabbare takt än totalproduktionen. .

Prop. 1980/81: 20 49

Enjämförelse av den offentliga sektorn i olika länder försvåras av en rad gränsdragnings- och definitionsproblem. Som jag nyss påpekat kan samma typ av tjänster i vissa länder ligga inom den offentliga sektorn medan den i andra räknas till den privata sektorn. Detta förklarar till viss del de bety- dande skillnader som föreligger mellan länderna såväl när det gäller till- växttakten i de offentliga utgifterna som deras absoluta nivå. Trots dessa metodproblem kan en översiktligjämförelse vara av intresse.

Ett mått på expansionsbenägenheten inom den offentliga sektorn erhålls om utgiftsökningen ställs i relation till den totala tillväxten i ekonomin. Jämför man OECD-länderna i detta avseende under de senaste 20 åren. finner man att Sverige tillsammans med Danmark hamnar i en särställning. Tillväxten av de offentliga utgifterna har här varit avsevärt snabbare än ökningen av de totala resurserna. Med tanke på transfereringarnas stora andel av de offentliga utgifterna i Sverige och den snabba ökningen av dessa under senare år hade man kunnat vänta att dessa skulle utgöra den främsta förklaringen till vår särställning. Så är emellertid inte fallet. Även om man enbart ser till den offentliga konsumtionen har vi den högsta relativa utgiftsökningen. "

Den höga relativa tillväxttakten i våra offentliga utgifter har lett till att dessa som andel av totalproduktionen ligger högre än i andra industrilän- der. Som en följd härav är också det svenska skattetrycket bland de högsta i världen. Vid sidan av Sverige har även de andra skandinaviska länderna. liksom flera av de övriga mindre industriländerna. ett högt skattetryck och stora offentliga utgifter i förhållande till totalproduktionen. De stora indu- striländerna däremot. och i synnerhet de utomeuropeiska. har en betydligt lägre offentlig utgiftsnivå. Dessutom kan man notera tendenser till en divergerande utveckling i detta avseende mellan de stora och de små industriländerna.

Ser man till utvecklingen av olika utgiftskatcgorieri skilda länder. fram- kommer vissa allmänna drag. Sålunda ökar transfereringarna genomgåen- de mycket kraftigt. I några länder — Nederländerna. Sverige. Norge och Frankrike utgör de nu 25 a 30 'i'?- av BNP. Utvecklingen av den offentliga konsumtionen är mer dämpad. Sedan 1960 har den uttryckt som andel av BNP endast stigit med någon procentenhet i genomsnitt för OECD—områ- det och uppgår nu till drygt 17%. Skillnaden är dock betydande mellan länderna. En hög tillväxt i de mindre industriländerna kontrasterar mot en fallande BNP-andel för den offentliga konsumtionen i Förenta staterna.

De allmänna internationella utvecklingstendenserna för de offentliga utgifterna är sålunda desamma som i Sverige. Också i vårt land ökar transfereringarna avsevärt snabbare än den offentliga konsumtionen. De hari stort sett fördubblat sin andel av BNP under de senaste tio åren. Den övervägande delen av transfereringarna går till hushållen. Dessa transfe- reringars stora inkomstpolitiska betydelse framgår av att omkring en tjär- dedel av hushållens inkomster före skatt utgörs av inkomstt'iverft'iringar 4 Riksdagen 1980/(?!. I sum/. NI'ZO '

Prop. 1980/81: 20 50

från den offentliga sektorn. Redan följsamheten till prisutvecklingen leder till en snabb expansion i nominella termer. Men även den reala tillväxten har uppgått till nära 10% årligen under 1970-talet. Det bör framhållas att omläggningen 1974 från obeskattade till beskattade bidrag inom sjukför- säkringssystemet och arbetsmarknadspolitiken innebar kraftiga engångs- höjningar för att bidragsnettot efter skatt ej skulle minska för mottagarna. Även transfereringar till andra grupper än hushållen har ökat starkt. De omfattande industripolitiska stödåtgärder i samband med kostnadskrisen under senare delen av 1970-talet har inneburit att transfereringarna till företagssektorn vuxit kraftigt. En annan transfereringspost som ökat snabbt är det internationella utvecklingsbiståndet.

Den offentliga konsumtionen har sedan början av 1960-talet stigit snab- bare i Sverige än i flertalet övriga industriländer. Detta förklaras nästan helt av expansionen inom den kommunala sektorn. Statens utgifter för konsumtionsändamål har ökat endast långsamt uttryckt som andel av BNP. Förskjutningen mellan staten och kommunsektorn framstår klart om man betraktar utvecklingen sedan 1963. Då svarade staten inkl. socialför- säkringssektorn för 48 % av de offentliga konsumtionsutgifterna och kom- munsektorn för återstoden. Sedan dess har den statliga andelen successivt sjunkit och uppgår i nuläget endast till ca 30%. Vissa förändringar av huvudmannaskap har ägt rum under denna period. Detta faktum påverkar emellertid ej annat än i marginell utsträckning den förskjutning som skett.

Den kraftiga tillväxten av den kommunala sektorn får omfattande konse- kvenser när det gäller förutsättningarna för den ekonomiska politiken.

Den offentliga konsumtionen uppdelad efter utgiftsändamål åren 1963 och 1977'

Ändamål Procentuell andel av Real tillväxt i total off. konsumtion procent (löpande priser) 1963—1977 1963 1977 Förvaltning 7.5 8.6 104 Rätts- och polisväsende 5.2 5_3 58 Allmän forskning 0.2 0.4 237 Försvar 23.6 1 1.3 —6 . Utbildning 23.3 21.2 81 Hälso- och sjukvård 17.8 24.6 1 14 Socialvård inkl. social- försäkr. 8.0 15.8 204 Bostadspolitik och sam- hällsplanering 2.6 1.7 15 Kultur. rekreation 4.5 5.9 97 Näringslivets främjande 7.3 5.2 38 Offentlig konsumtion- totalt 100.0 100.0 77

Genomsnittlig årlig volymtill- växt i procent 1963— 1977

| 'na—coma. Öka-L—uut.)

Källa: Nationalräkenskaperna Märk: Volymutvecklingen har erhållits via dellatering med prisindex för offentlig konsumtion. Dellatcring med BNP-deflatorn ger högre reala tillväxttal. ' Valet av jämförelseår har betingats av tillgången på statistik. Revideringar kan komtna att ske till följd av de ändringar som SCB nu företari nationalräkenskaperna.

Prop. 1980/81: 20 51

Kommunernas höga grad av självstyrelse medför att en stor del av den totala offentliga utgiftsutvecklingen äger rum utanför statsmakternas ome- delbara kontroll. Tillväxten i de kommunala utgifterna kan emellertid långt ifrån betraktas som autonom. En viktig förklaringsfaktor är de uppgifter som staten ålagt kommunerna. Den snabbaste efterfrågeutveeklingen inom den offentliga konsumtionen har skett inom de områden där kommunerna har huvudansvaret. Exempel på detta är sjukvården och socialvården. Flera av de utgiftskatcgorier som uppvisar en långsam utveckling. som t. ex. försvarskostnaderna. finns huvudsakligen inom den statliga sektorn.

Den expansion av de offentliga utgifterna somjag här beskrivit har under senare tid inneburit ökande problem. Under 1960-talet med dess snabba ekonomiska tillväxt kunde de offentliga utgifterna ökas kraftigt utan att tillväxtutrymmct för den privata sektorn kom att upplevas som alltför begränsat. I dagens läge är förutsättningarna för de offentliga utgifternas utveckling avsevärt förändrade. Vid en expansionstakt på (>"—79%- i fasta priser. dvs. den som registrerats under de senaste 15 åren. krävs en tillväxt i hela ekonomin på mellan 4 och S% bara för att möta de offentliga utgifternas utveckling. Detta är en väsentligt högre tillväxttakt än vad vi har anledning att räkna med för de närmaste åren.

Det faktum att de offentliga utgifterna kommit att motsvara en allt större del av BNP avspeglas också i ett ökat skattetryck. Under de senaste åren har vi kunnat registrera flera negativa verkningar av det höga och stigande skattetrycket. Till dessa hör bl.a. den negativa inverkan på individernas incitament till arbete och företagsamhet och svårigheterna för arbetsmark- nadens parter att sluta löneavtal på rimliga nominella nivåer som både ger reala löneförbättringar efter skatt och som är förenliga med samhällseko- nomisk balans. Den växande skattetrötthet som man på olika håll kan se tecken på. innebär en ökande svårighet att finansiera en fortgående snabb utgit'tsutveckling inom den offentliga sektorn.

Trots stigande skattetryck har den offentliga sektorns inkomster inte ökat i takt med utgifterna. Främst gäller detta de statliga inkomsterna. Regeringens bedömning har varit att de ytterligare skattehöjningar som skulle ha krävts för att fullt ut finansiera de stigande statsutgifterna under senare delen av 1970-talet ej hade kunnat genomföras utan allvarliga effek- ter på sysselsättning och produktion. Resultatet av de skilda utvecklings- tendenserna för statens inkomster och utgifter har blivit ett snabbt väx- ande budgetunderskott.

Även detta är en erfarenhet som Sverige delar med det övervägande flertalet av OECD:s medlemsländer. Den allmänna försvagningen av den offentliga sektorns finansiella ställning i industriländerna sammanhänger i hög grad med den djupa internationella lågkonjunkturen 1974—1975 efter oljekrisen och den svaga återhämtningen sedan dess. De offentliga budget- underskotten nådde i allmänhet sin största omfattning 1975. Den utbredda lågkonjunkturen innebar ett avsevärt bortfall av skatteintäkter. samtidigt

Prop. 1980/81: 20

'J'l IJ

Statsutgifternas och statsinkomsternas reala utveckling budgetåren 1964/65—1979/80 (Miljarder kr.. 1975 års priser)

130 Budget— under- slell

|I(1

lllt)

L)1)

litgtftcr

Nl)

Inkomster

?o

till

so

lwtt ln Iom. tr l-ms w 107071 10"? '-= NH "5 10% "? I')?.N' EU

som utgifterna för framför allt arbetsmarknadspolitiken steg kraftigt. I många länder nåddes nivåer på budgetunderskotten i relation till BNP som aldrig tidigare förekommit. Utvecklingen var något skiljaktig mellan de större och de mindre industriländerna. De senare sökte i större utsträck- ning hålla uppe aktivitetsnivån med hjälp av en efterfrågestödjande ekono- misk politik. Detta motverkade på kort sikt en försvagning av budgetbalan- sen.

Prop. 1980/81: 20 53

Den återhämtning av den internationella konjunkturen som ägde rum 1976 ledde till att budgetunderskotten minskade allmänt sett. Det faktum att återhämtningen sedan kom av sig. så att aktivitetsnivån i flertalet länder kom att ligga kvar Linder fullt kapacitetsutnyttjande. medförde emellertid att minskningen av budgetunderskotten bromsades upp. Det har beräknats att skatteintäkterna i OECD-omrädet 1978 skulle ha varit ca 10 (";-2 högre om fullt kapacitetsutnyttjande varit rådande. Den kvardröjande höga interna- tionella prisstcgringstakten alltsedan oljekrisen 1973 har dessutom innebu- rit att den ekonomiska politiken efter hand alltmer inriktats på inflationsbe- kämpning. I detta sammanhang har i flera länder ökad uppmärksamhet riktats mot åtgärder för att minskade offentliga budgetunderskotten.

Saldo för staten och socialförsäkringssektorn i vissa länder 1979' (;?-2 av BNP

Förenta staterna 1.0 Japan -— 8.8 Västtyskland —— 1.9 Frankrike 1.4 Storbritannien 5.5 ltalien —l3.2: Canada — 3.7 Belgien 6.7 Nederländerna 4.4 Sverige 6.7

'Socialförsäkringssektorn är inräknad utom för Frankrike. Belgien och Nederlän- derna * Sedan 1977 belastar även den kommunala sektorns underskott den statliga budge— ten

Källa: lMF. World Economic Outlook. maj 1930

Också den svenska budgetutvecklingen har påverkats starkt av den svaga konjunkturutvecklingen under 1970-talet. Emellertid kan man kon- statera en klar fasförskjutning i förhållande till flertalet övriga länder. Detta var i stor utsträckning en följd av den s. k. överbryggningspolitiken som fördes i Sverige i mitten av 1970-talet. De finanspolitiska åtgärder som då vidtogs för att hålla uppe efterfrågan innebar visserligen budgetmässiga kostnader. men den högre aktivitetsnivån medförde i sig att statens ln- komster under en tid ökade kraftigt.

Det högre efterfrågetrycket i den svenska ekonomin förde också med sig kraftiga löneökningar åren 1974—1976. Detta ledde till en avsevärd men tillfällig förstärkning av den statliga budgetställningen. Systemet för utbe- talning av kommunalskattemedel accentuerade denna förstärkning. l_.öne- höjningarna slog omedelbart igenom på löntagarnas preliminärskatteinbe- talningar. Den stora ökningen av det kommunala skatteunderlaget påver- kade emellertid statens utbetalningar till kommunsektorn först med två års eftersläpning. Härigenom kom förstärkningen av statsbudgetens inkomst- sida att falla främst på budgetåren 1975/76 och 1976/77. Effekterna av de

Prop. 1980/81: 20 54

ökade utbetalningarna av kommunalskattemedel fick däremot sin tyngd- punkt först fr.o.m. budgetåret 1977/78.

De kraftiga lt'inekostnadsökningarna vid mitten av 1970-talet ledde fram till den kostnadskris som blev uppenbar i den svenska ekonomin under 1976. Försvagningen av vår internationella konkurrenskraft ledde till en drastisk försämring av externbalansen. De åtgärder som vidtogs under 1977 syftade till att återställa rimliga kostnadsrelationer. Samtidigt innebar de en betydande åtstramning av den inhemska efterfrågan. Den långsam- mare inkomstutvecklingen ledde till en försvagning av statens skattein- täkter. För att undvika allvarliga konsekvenser på sysselsättningen blev det samtidigt nödvändigt att vidta omfattande åtgärder främst på det ar- betsmarknads- och industripolitiska området. Detta bidrog ytterligare till en försämring av budgetsaldot.

Det statliga budgetsaldots utveckling i Sverige budgetåren 1974/75—1979/80 (Milj. kr.. löpande priser)

1974/75 1975/76 1976./77 1977/78 1978/79 1979/80 Utfall Utfall Utfall Utfall Utfall Ber. utfall lnkomster 72 490 93 934 104 360 112113 119664 132 537 Utgifter 83 187 97 6515 114 845 137 292 158 342 182 545 Saldo 10 698 3 724 10 484 —25 179 —38 678 50 008

Förutom den allmänna svaga konjunkturutvecklingen vill jag nämna ytterligare några faktorer som medverkat till försämringen av de statliga finanserna. Som jag tidigare berört har det bedömts olämpligt att öka det totala skattetrycket mer än sotn skett. Staten har genom sänkningar av den statliga inkomstskatten sökt kompensera inkomsttagarna för den succes- siva höjning av kommunalskatten som ägt rum. Vidare har den kommunala expansionen i hög grad finansierats genom ökade statsbidrag. Dessutom har den allmänna arbetsgivaravgiften slopats för att kompenserar ökningen av socialförsäkringsavgifterna. Svårigheterna att finansiera de offentliga utgifterna har därmed helt kommit att avspeglas i det statliga budgetun- derskottet.

Sammanfattningsvis är min syn på budgetutvecklingen under 1970-talet denna. En successiv försvagning har skett under hela perioden till följd av att utgifterna ökat i snabbare takt än inkomsterna. Det har lett till ett trendmässigt ökande budgetunderskott. Under slutet av 1970-talet har budgeten ytterligare försvagats som en följd av kostnadskrisen 1975—1976. Vissa uppskattningar tyder på att budgetunderskottet i dag till ca 3/4 kan sägas motsvara en fortsättning av den förstnämnda trendmässiga utveck- lingen och till ca 1/4 orsakats av bl.a. de arbetsmarknads- och industripoli- tiska åtgärder. som vidtagits efter kostnadskrisen.

Budgetutvecklingen under 1970-talet har lett till en besvärlig situation vid ingången av 1980-talet. Man kan därför ställa frågan vilka alternativa

Prop. 1980/81: 20

Ul '_It

budgetpolitiska vägar som hade varit möjliga. Ett alternativ som framförts från olika håll har gått ut på att man genom fortsatta kraftiga skattehöjning- ar skulle ha hållit nere underskottet. Konkret har förslag väckts om höjda arbetsgivaravgiftcr. införande av en s.k. allmän produktionsfaktorskatt och höjda inkomstskatter. främst genom slopande av intlationsskyddet i inkomstskatteskalan. Jag har redan redovisat de betänkligheter man på mycket goda grunder bör hysa mot en sådan politik. Ytterligare skattehöj- ningar under slutet av 1970-talet skttlle ha fått en negativ inverkan på kostnadsutvecklingen och konkurrenskraften inom näringslivet. ] den mån höjda arbetsgivaravgifter. vilket framstått som huvudalternativet. inte fullt ut och snabbt kan övervältras på löntagarna. försämras konkurrensförmå- gan direkt. Samtidigt är det uppenbart att en sådan övervältring är vansklig att åstadkomma när förhandlingsutrymmet för arbetsmarknadens parter redan förut varit starkt begränsat. Ett slopande av skatteskalans inflations- skydd. med åtföljande höjda marginalskatter. skulle likaledes försvåra möjligheterna att få till stånd löneavtal som är förenliga med samhälls- ekonomisk balans.

Min bedömning är således att ytterligare skattehöjningar inte skulle ha varit något fruktbart sätt att minska budgetunderskottet. Däremot framstår det nu som klart att utgiftsutvecklingen har varit för snabb under 1970- talet. Som framgått av den föregående redogörelsen har också Sverige härvidlag avvikit från den internationella utvecklingen. Jag har tidigare berört orsakerna till detta. bl.a. automatiken i tltgiftsökningcn och de omfattande åtgärder som vidtagits för att parera effekterna av kostnadskri- sen. Till detta kommer att den tillfälliga förstärkningen av statsbudgeten under 1975/76 bidrog till att dölja den trendmässiga utvecklingen mot ett ökat strukturellt budgetunderskott. Detta minskade incitamentet att dra ned på utgiftsutvecklingen. I synnerhet finns det skäl betona att mer kraftfulla åtgärder för att minska den kommunala expansionstakten borde ha satts in tidigare. Försöken att genom överenskommelser med kommun- förbunden uppnå den önskade uppbromsningen har visat sig otillräckliga. En uppstramning av statsmakternas politik vad gäller den kommunaleko- nomiska utvecklingen har kommit till stånd först under senare tid. Jag återkommer strax till dessa frågor.

Sammanfattningsvis vill jag alltså framhålla att den grundläggande oba- lansen i l970-talets budgetutveckling beror på att de offentliga utgifterna långsiktigt och trendmässigt stigit alltför snabbt i förhållande till tillväxten av de totala resurserna i samhället. En sådan utveckling måste vändas successivt och med beaktande av de sociala konsekvenserna och effekter- na på den samhällsekonomiska stabiliteten.

3.2. Budgetunderskottets problem

Den nuvarande ökningstakten av de offentliga utgifterna och budgetun- derskottet är ett hot mot den ekonomiska balansen. De negativa effekterna

Prop. 1980/81: 20 56

för medborgarna av snabbt ökade offentliga utgifter och ökat budgetun- derskott är mer indirekta än t.ex. nedskärningar av offentlig service och trz'tnsfereringar eller av skattehöjningar. Det finns därför skäl att något beröra dessa.

Med den ekonomiska tillväxttakt vi nu kan räkna med skulle en fortsatt expansion av den offentliga konsumtionen oundvikligen komma att gå ut över utrymmet för den privata konsumtionen och för näringslivets investe- ringar. Om vi skall kunna trygga sysselsättningen. nå en god tillväxt och på sikt få balans i våra utrikesbetalningar måste emellertid investeringarna öka kraftigt. En alltför stark begränsning av utrymmet för den privata konsumtionen innebär också betydande svårigheter. Vid de betingelser för den svenska ekonomin som förutses gälla under första hälften av 1980-talet blir utrymmet för ökningar av den privata konsumtionen under alla förhål- landen mycket begränsat. Det utrymme som kan finnas är dessutom redan intecknat av pensionärerna. Skulle tillväxten i den privata konsumtionen ytterligare dras ned. riskerar detta att gå ut över konsumtionsutvecklingen för de yrkesverksamma grupperna. En sådan utveckling under en följd av år kan knappast äga rum utan allvarliga friktioner i samhället.

De höga krav som ställs på utvecklingen av näringslivets investeringar. i kombination med strävan att bevara en rimlig nivå för den privata konsum- tionen innebär avsevärda restriktioner för möjligheterna att öka den offent- liga rcsursförbrukningen. En mycket kraftig uppbromsning av den offent- liga sektorns expansion är alltså nödvändig. Det är uppenbart att den inte kan ske utan att också angelägna utgiftsområden drabbas. Det är emeller- tid helt nödvändigt att nu anpassa utbyggnaden till resurstillväxten. Under hösten kommer en ny långtidsutredning att redovisas. Jag får anledning att i anslutning till denna senare återkomma till de långsiktiga perspektiven och de förtttsåttningar dessa innebär för olika sektorer.

Svårigheterna att inom ramen för samhällsekonomisk balans skapa ut- rymme för en expansion av de offentliga utgifterna illustreras av det snabbt växande budgetunderskottet. Som-jag tidigare påpekat har det under 1970- talet blivit allt svårare att finansiera den snabba offentliga utgiftstillväxten. Det har under i vart fall hela 1970-talet avspeglats i ett ökande budgetun- derskott. De negativa effekterna härav framträder nu allt klarare.

Jag vill först beröra sambandet mellan budgetunderskottet och bytesba- lansunderskottet. '

Bytesbalansundcrskottet är ett uttryck för att vi i Sverige förbrukar mer än vi producerar. eller. annorlunda uttryckt. att det totala inhemska spa- randet är för lågt. Det totala ttnderskottct i det finansiella sparandet för hushållen. bostadssektorn. näringslivet och den offentliga sektorn motsva- ras deftnitionsmässigt av underskottet i bytesbalansen. Det skall här påpe- kas att underskottet i den offentliga sektorns sparande är mindre än stats- budgetens underskott. En del av statens verksamhet består av utlåning för olika ändamål. Dessutom uppvisar socialförsäkringssektorn ett stort över-

Prop. 1980/81: 20 . 57

skott. Vidare har kommunsektorn under senare år haft ett positivt finansi- ellt sparande. Totalt hade den offentliga sektorn år 1979 ett sparandeun- derskott på ca l7 miljarder kr. Detta innebar en drastisk försämring från ett underskott på ca 5 miljarder kr. år 1978 och överskott under åren dessför- innan. Försämringen i bytesbalansen har skett parallellt med försämringen i statens finanser. Den överkonsumtion som avspeglas i bytesbalansun- derskottet måste alltså till stor del förklaras av den snabba konsumtionsut- veckling som hänger samman med den offentliga utgiftsutvecklingen. Det gäller såväl den offentliga konsumtionsökningen som den privata konsum- tion som möjliggjorts genom ökade transfereringar. Totalt sett måste det inhemska sparandet ökas om bytesbalansens underskott skall kunna av- vecklas. Att hejda försämringen av statens finanser är ett nödvändigt stegi denna riktning.

Det strukturella underskottet i bytesbalansen kan givetvis inte elimine- ras alltför snabbt. eftersom det skulle få oacceptabla negativa effekter på produktion och sysselsättning. Det är dock viktigt att bytesbalansunder- skottct och den utlandsuppläning som den tvingar oss till kan begränsas. Utlandsupplåningen kan betraktas som samhällsekonomiskt lönsam en— dast om den direkt eller indirekt möjliggör en verksamhet med högre avkastning än räntorna på utlandsskulden. Oavsett om staten. kommuner- na eller näringslivet står som låntagare innebär den utländska skuldsätt- ningen i annat fall en realekonomisk börda — en inteckning i vårt framtida - välstånd. På sikt innebär utlandsuppläningen dessutom att handlingsfrihe- ten för den ekonomiska politiken begränsas.

Det finns anledning att understryka att en fortgående negativ utveckling av budgetunderskottet också av andra skäl medför att den ekonomisk- politiska handlingsfriheten minskar. För att säkerställa att de centrala målen för den ekonomiska politiken uppnås är det nödvändigt att en aktiv finanspolitik kan föras. Statens utgifter och skatteinkomster måste kunna varieras för att utverka konjunktursvängningar. Ett-växande strukturellt budgetunderskott minskar möjligheterna att bedriva en sådan flexibel fi- nanspolitik.

För att finansiera budgetunderskottet måste staten ta i anspråk en väx- ande del av den organiserade penning- och kapitalmarknaden. Det sker i dag genom en kombination av regleringar. t. ex. likviditetskvoter och placeringsplikt. och höga räntor på statspapper. Vid en hög kreditefterfrå- gan i samhället blir effekten att andra låntagare trängs ut från marknaden. Samtidigt stimuleras tillväxten av den gråa kreditmarknaden till vilken dessa låntagare alltså hänvisas. Om man inte lyckas neutralisera den likviditetspåspädande effekt. som budgetunderskottet i sig ger upphov till, så blir det svårt att förhindra ett betydande valutautflöde eller att penning- mängden ökar i en takt som omöjliggör varje försök att hålla tillbaka inflationsutvecklingen.

Jag vill vidare peka påatt problemen med budgetunderskottet förstärks

Prop. 1980/81: 20

'.!l ”1?

av räntebetalningarna på statsskulden. Sålänge budgeten visar underskott. även om underskottet i sig minskar. ökar statsskulden och därmet] ränte- betalningarna. Den accelererande utvecklingen av statsskuldräntorna för— svårar därmed möjligheterna att begränsa underskottet och skärper ytterli- gare kraven på åtstramning på budgetens utgiftssida.

Det jag nu anfört belyser de skadeverkningar på ekonomin som uppstår i samband med ett strukturellt budgetunderskott. Det torde stå klart att dessa problem inom en nära framtid kommer att bli alltmer påtagliga om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att bryta den negativa utvecklingen av statens finanser.

3.3. Allmänna utgångspunkter för budgetpolitiken

Utvecklingen av den offentliga sektorn har varit av avgörande betydelse för framväxten av vårt moderna välfärdssamhälle. lngen torde i dag förne— ka den stora betydelse som en väl utbyggd s_iuk— och åldringsvård. en skola öppen för alla oavsett inkomstnivå. ökad tillgång till barnomsorg m.m. har haft för välståndsutvecklingen. Det är angeläget att markera en sådan i grunden positiv syn på den offentliga sektorns roll för medborgarnas välfärd när vi nu står inför en nödvändig uppbromsning av tillväxttakten i denna del av vår ekonomi. [ den situation vi nu befinner oss i är det viktigt att vi beslutsamt slår vakt om det som är väsentligt för människorna samtidigt som vi är beredda att ompröva sådant som kan anses ha lägre prioritet.

I de riktlinjer för budgetpolitiken som redovisades för riksdagen i kompletteringspropositionen våren 1980 fastslogs att det statliga budgetun- derskottet kraftigt måste nedbringas som ett led i en politik som syftar till lägre inflation och minskat bytesbalansunderskott. Målsättningen bör vara att budgetunderskottet som andel av bruttonationalprodukten under peri- oden fram t.o.m. budgetåret 1984/85 minskas med minst en procentenhet per år. För budgetåret l98l/82 anges målet vara att inte ytterligare öka underskottet i nominella termer. Vid en jämförelse mellan den då redovi- sade budgetprognosen för budgetåret 1980/81 och kalkylen för budgetåret 1981/82 i långtidsbudgeten förutsatte detta en budgetförstärkning med ca 7 miljarder kr.

[ kompletteringspropositionen framhöll min företrädare att skattetrycket nu nått en sådan nivå att det inte kan höjas väsentligt mer. Budgetf'örstärk- ningen borde därför i huvudsak åstadkommas genom nedskärningar på budgetens utgiftssida. Följande utgångspunkter angavs mot denna bak- grund för den fortsatta budgetpolitiken: _ För att den offentliga konsumtionsökningen skall kunna dämpas påtag- ligt krävs cn kraftig uppbromsning av expansionen inom den kommuna- la sektorn.

Prop. 1980/81: 20 59

För att den statliga utgiftstillväxten skall kunna begränsas i någon större omfattning måste transfereringarna till hushåll och kommuner bli berör- da.

Utrymmet för skattehöjningar är begränsat. I vilken utsträckning skat- tehöjningar likväl blir ofrånkomliga beror bl. a. på i vilken omfattning utgiftsbegränsningar kan genomföras. Begränsningar i de statliga transfereringarnas automatiska tillväxt mås- te övervägas med hänsyn till fördelningspolitiska effekter. Kraven på en socialt inriktad fördelningspolitik framstår som särskilt viktiga då den ekonomiska situationen kräver en allmän återhållsamhet.

I sitt av riksdagen godkända betänkande över kompletteringsproposi- tionen (FiU 1979/80: 40) framhåller finansutskottet att det är en utomor- dentligt svår uppgift vi står inför när det gäller att förverkliga det angivna budgetpolitiska målet. Det kommer att innebära omprövningar i en ut- sträckning som vi inte tidigare har upplevt. Utskottet är emellertid av den meningen att den av regeringen anvisade vägen måste beträdas och att det måste ske utan vidare dröjsmål. Tyngdpunkten i åtgärderna måste även enligt utskottets uppfattning ligga på besparingar. De begränsningar. ned- skärningar och omprövningar som därvid förestår är av en sådan storleks- ordning att knappast några utgiftsområden kan undantas. Besparingsåtgär- derna kommer att påverka den statliga verksamheten och de statliga in- komstöverföringarna på ett genomgripande sätt. Förändringar i den här storleksordningen tar tid att genomföra.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att det totala skatte- trycket nått en sådan nivå att ytterligare höjningar bör undvikas. Skall budgetunderskottet reduceras så kraftigt som det här är fråga om blir det enligt utskottets mening dock nödvändigt att även anlita budgetens in- komstsida. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet de mål i fråga om budgetpolitiken under kommande ar som anges i propositionen.

Jag har i det föregående redovisat de allvarliga konsekvenserna för vår ekonomi om inte medvetna och kraftfulla åtgärder i syfte att begränsa budgetunderskottet sätts in. De bedömningar regeringen redovisade i kom- pletteringspropositionen och som riksdagen anslutit sig till har alltfort full bärkraft.

Jag övergår nu till att redovisa de utgångspunkter i övrigt som regeringen har för det besparingsprogram som nu föreläggs riksdagen. Dessa utgångs- punkter har giltighet även för de bugdetpolitiska riktlinjer på längre sikt som jag senare återkommer till.

En första utgångspunkt är att besparingsbchoven är av sådan omfattning att inget område ensamt kan svara för den nödvändiga åtstramningen. Besparingsansträngningarna måste i stället ges stor bredd och täcka alla utgiftsslag och departement. Ett stort antal mindre besparingar kan tillsam- mans ge betydande belopp. Samtidigt måste särskild uppmärksamhet äg- nas åt de tungt vägande utgiftsområdena. dvs. i praktiken åt transferering-

Prop. 1980/Sl: 20 60

arna till hushåll. kommuner. företag och organisationer. En' sådan upplägg- ning karakteriserar också det besparingsprogram som nu redovisas.

En andra utgångspunkt är att bcsparingsåtgärderna med nödvändighet måste drabba hela folkhushållet och således påverka levnt'tdsvillkoren för stora grupper i samhället. Om tillräckliga budgeteffekter skall kunna nås är det alltså nödvändigt att göra vissa begränsningar av kostnadskrävande generella subventioner. såsom livsmedelssubventioner och räntebidrag. Samtidigt står det klart. att besparingsåtgärderna inte får drabba de grup- per som är mest utsatta i samhället. De insatser som görs över budgeten i fördelningspolitiskt syfte måste i än högre grad koncentreras till de mest behövande. Ett exempel på en sådan insats i besparingsprogrammet är det högkostnadsskydd vid inköp av läkemedel som föreslås. Som jag nyss angett är behovet av besparingar av sådan storlek. att det inte kan undvi- kas att de drabbar sådant som tidigare framstått som viktigt och ibland på ett kännbart sätt. Det är å andra sidan ett rimligt krav att begränsningar i statsutgifterna i så stor utsträckning som möjligt sätts in på ett sådant sätt att medborgarna får möjlighet att anpassa sig till nya förutsättningar. Arbetet måste därför bedrivas stegvis i ett långsiktigt perspektiv.

Det är vidare väsentligt att de oundvikliga besparingarna vägs ihop i ett sammanhållet program med en medveten profil. Endast härigenom möjlig- görs en samlad avvägning mellan å ena sidan vad som krävs från allmän- ekonomiska och budgetpolitiska utgångspunkter och å andra sidan vad som är skäligt med hänsyn till syftet med de aktuella utgiftsprogrammen.

En tredje utgångspunkt är att åtgärder måste vidtas för att begränsa den eljest automatiska tillväxten av olika utgifter. Jag avser här åtgärder som visserligen till en början ger relativt begränsade besparingar men som genom att de påverkar tltgiftstrenden på längre sikt kan ge stora effekter. Ett exempel på denna typ av ingrepp är den ändring av reglerna för statsbidrag till kommunal färdtjänst som chefen för socialdepartementet kommer att föreslå i särskild ordning. Den syftar till att begränsa tillväxten i bidragen främst till kommuner som redan har en väl utvecklad färdtjänst- service. Det nu aktuella besparingsprogrammet innehåller också åtgärder som syftar till att på sikt begränsa utgifternas tillväxt. Jag tänker då främst på förslagen till ändringar av gällande regler för indexuppräkning av tunga komponenter i budgeten. främst folkpensionerna. De ändrade indexreg- lerna blir också tillämpliga på A'l'P-pensioner. delpensioner. bidragsför- skott. studiemedel m.m.

En annan åtgärd som kan ha utgiftsdämpande effekter är en höjning av avgifter av olika slag. Avgifter spelar på många enskilda områden en stor roll när det gäller att finansiera statlig verksamhet. Avgifter har också en viktig styreffekt genom att de bidrar till en bättre hushållning och till ett ökat kostnadsmedvetande. I besparingsprogrammet föreslås ett flertal höj- ningar av befintliga avgifter och en till nya områden utvidgad avgiftsbe- läggning.

Prop. 1980/81: 20 61

En fjärde utgångspunkt är att målmedvetna insatser måste göras för att genom förenklingar i olika regelsystem och i myndigheternas handläggning av olika typer av ärenden åstadkomma både besparingar" i myndigheternas förvaltningskostnader och enklare former för de enskilda medborgarnas kontakter med myndigheterna. Ett betydande antal åtgärder med denna syftning har redan vidtagits. Jag vill här erinra om förslagen i den s. k. anti- byråkratipropositionen (prop. 1978/79: lll). Arbetet inom delegationen för företagens uppgiftslämnande bör också nämnas i detta sammanhang. Dele- gationen kommer enligt vad jag erfarit att inom kort avlämna sitt slutbetän- kande. Inom kommundepartementet har nyligen tillsatts en arbetsgrupp med uppgift bl.a. att begränsa sådan statlig normgivning och annan till- synsverksamhet som medför ökade kostnader för kommuner och lands- tingskommuner. I gruppen ingår företrädare för regeringskansliet och de båda kommunförbunden. På grundval av statskontrollkommittens förslag kommer inom kort chefen för kommtrndepartementet att föreslå regering— en åtgärder som innebär sådana förenklingar i kontakterna mellan statliga och kommunala organ samt mellan allmänheten och myndigheterna som medför besparingar i både den kommunala och statliga verksamheten.

Förenklingar av myndigheternas arbete. decentralisering och åtgärder mot krångel och onödig byråkrati ägnas sålunda stor uppmärksamhet. Dessa frågor kommer framgent att få ökad betydelse. I besparingspro- grammet ingår förslag till ytterligare åtgärder. Inom området för den stat- liga personalpolitiken och personal'administrationen föreslås t.ex. en rad administrativa förenklingar. De rutiner som i dag tillämpas för myndighe- ternas rapportering av sjukledigheter och föräldraledigheter inom systemet med arbetsgivarinträde kan göras enklare genom att man uttnyttjar de uppgifter och beräkningar som finns inom det av myndigheterna utnyttjade systemet för löneuträkning o. dyl. Vidare pågår ett arbete i syfte att förenk- la beräkningsunderlaget för socialavgifterna.

En femte utgångspunkt är vidare att framtagandet av besparingsprogram ytterst är en politisk fråga. Det är sålunda inte möjligt att enbart med budgettekniska hjälpmedel lösa problem kring en alltför snabbt växande offentlig sektor. Detta hindrar naturligtvis inte att det är av stor vikt att planerings- och budgeteringsrutiner anpassas och utnyttjas i besparings- syfte. För att få ett effektivt besparingsarbete till stånd måste insatser vidtas i syfte att förbättra underlaget för politiska beslut. I detta syfte har vissa s. k. översynsprojckt initierats av regeringen. Som jag senare åter- kommer till föreslås att ett antal ytterligare sådana projekt startas. Det är också av stor vikt att utnyttja kommittéväsendet för besparingsfrämjande insatser.

En sjätte utgångspunkt är att besparingarna skall användas för att be- gränsa underskotten i den statliga budgeten. Vissa delar av besparingspro-

närerna och förslagen om ändringar av bostadsbidragen. innebär att kom-

Prop. 1980/81: 20 62

munernas utgifter minskar. Till följd härav föreslås vissa minskningar av statsbidragen på aktuella områden. Vissa av besparingsförslagen inom socialdepartementets verksamhetsomrädcn berör socialförsäkringssek- torn. Dessa besparingar bör i sin helhet tillgodoföras statsbudgeten. Åtgär- der i detta syfte föreslås.

En sjunde utgångspunkt är att besparingarna inte riktas mot sådana områden vars utveckling är av betydelse för återställandet av den sam- hällsekonomiska balansen. Det gäller såväl åtgärder som är ägnade att förbättra konkurrenskraften. t.ex. satsningar på teknisk forskning och utveckling. som åtgärder som syftar till att säkerställa efterlevnaden av skattelagstiftningen. t. ex. skattekontrollen.

En åttonde utgångspunkt är slutligen att det inte finns förutsättningar att föra fram egentliga nya reformförslag i 1981 års budgetproposition. I hu- vudsak gällde detta även 1980 års budgetproposition men kraven på åter- hållsamhet får denna gång ställas än högre. De begränsade insatsornråden som likväl kan komma i fråga bör i första hand vara sådana som kan bidraga till att långsiktigt komma tillrätta med balansbristerna i den svens- ka ekonomin. För att sådana insatser skall ktrnna beredas utrymme i budgeten måste de finansieras genom inkomstförstärkningar eller ytterliga- re besparingar. Denna utgångspunkt för regeringens budgetarbete redovi- sades av min företrädare i kompletteringspropositionen och föranledde ingen erinran från riksdagens sida. De anslagsframställningar för budget- året 1981/82 som nu framlagts återspeglari många fall det kärva statsfinan- siella läge vi befinner oss i. Det torde likväl bli nödvändigt med ytterligare nedskärningar om regeringens intentioner skall ktrnna uppfyllas.

I besparingsarbetet spelar utredningsväsendet en avgörande roll. Jag vill erinra om de tilläggsdirektiv som utgått till samtliga kommittéer och sär- skilda utredare. Av direktiven framgår bl.a. att alla förslag som kommit- téerna lägger fram skall kunna finansieras genom besparingar och omför- delningar inom det område förslagen avser. Beträffande de utredningar som i sina betänkanden av tidsskäl inte hunnit beakta dessa direktiv kommer regeringen att uppmana rcmissinstanserna att vid sin bedömning beakta dcm. Vad gäller frågan om tillsättande av nya kommittéer som kan antas leda till ökade statsutgifter tillämpas en mycket restriktiv linje.

Jag vill avslutningsvis ånyo understryka. att knappast något utgiftsom- råde kan undantas då de besparingar skall genomföras som krävs för att begränsa underskottet i statsbudgeten. Detta måste naturligtvis beaktas också när det gäller de statliga lönekostnaderna. Lönesumman inom den sektor som regleras genom statliga avtal uppgår till ca 35 miljarder kr.

Det är angeläget att statlig och statligt finansierad verksamhet under löpande budgetår bedrivs inom de ekonomiska ramar. som statsmakterna angett vid sin budgetprövning. Med hänsyn till de stora besparingsan- strängningar som nu måste göras är det nödvändigt att tillse att anvisade belopp inte överskrids.

Prop. 1980/8! : 20 63

För myndighetsanslag och liknande anslag kommer i princip inga överskridanden att medges under löpande budgetår. Myndigheterna måste noga och fortlöpande följa medelsförbrukningen. Om myndigheten finner. att ett anvisat anslag måste komma att överskridas bör det redovisas i en framställning till regeringen senast den I februari budgetåret i fråga.

Nya löneavtal kan förändra de förutsättningar som gällt vid budgetpröv- ningen. Affärsverk och uppdragsmyndigheter finansierar sina lönekost- nader via taxor och avgifter. Andra statsmyndigheter kompenseras nor- malt för de kostnader som nya avtal medför. Genom att kunna påräkna kompensation för effekterna av träffade avtal befinner sig statliga myndig- heter och deras tjänstemän i en för'mf'rnligare situation än vad som gäller på den privata arbetsmarknaden. i synnerhet då inom den konkurrensutsatta sektorn. På den del av arbetsmarknaden som är utsatt för internationell konkurrens finns en direkt koppling mellan träffade löneavtal. konkurrens- förmåga och möjlighet att bereda stabil sysselsättning.

Mot bakgrund av att de statliga lönekostnaderna måste begränsas anser jag det inte självklart att myndigheterna i framtiden med samma automatik som hittills ges full kompensation för träffade löneavtal alldeles oavsett avtalens materiella innehåll. Kraftigt ökade lönekostnader måste kompen- seras också i andra former. Jag avser då närmast bcsparingsåtgärder eller inkomstförstärkningar. som går längre än vad som annars varit erforder— ligt. Kompenseras inte oförutsedda och ofrånkomliga kostnadsökningar på detta sätt. såär det självfallet inte möjligt att åstadkomma den minskning av det statliga budgetunderskottet. vars nödvändighet jag tidigare under- strukit. Utbildningsinsatscr är ett viktigt instrument för att få en effektiv och mindre kostnadskrävande administration. Statens institut för perso- naladministration och personalutbildning bör här kunna spela en viktig roll.

Avslutningsvis vill jag framhålla att en genomgående strävan i arbetet med bcsparingspropositionen har varit att utforma förslagen på sådant sätt att de direkta sysselsättningsmässiga konsekvenserna så långt möjligt be- gränsas. Den höga ambitionsnivån inom arbetsmarknadspolitiken ligger sålunda fast.

I den mån förslagen i besparingspropositionen kommer att leda till minskat behov av arbetstagare inom den statliga sektorn kommer för sådana situationer sedvanliga åtgärder i fråga. Det innebär bl.a. att aktiva omplaceringsåtgärder kommer att vidtas. Möjligheterna att bedriva en effektiv omplaceringsverksamhet har ökat i och med att statens arbets- marknadsnämnd inrättades den I juli l979. För att omplaceringsverksam- heten skall ktrnna bedrivas effektivt krävs dock att myndigheterna redan i ett tidigt planeringsskede har samråd med arbetsmarknadsnämnden om åtgärder som kan leda till omplaceringsbehov. Statsrådet Johansson åter- kommeri l98l års budgetproposition om de personalpolitiska åtgärdernas närmare utformning.

Prop. 1980/81: 20 5,4

3.4. Besparingsprogrammet

Jag övergår nu till att presentera omfattningen och den huvudsakliga inriktningen av det besparingsprogram som nu föreläggs riksdagen. Resp. föredragande kommer senare i de departementsvisa bilagorna till proposi- tionen att lämna en mer detaljerad redovisning av besparingsförslagen. Efter genomgången av det nu aktuella besparingsprogrammet kommerjag att behandla frågan om besparingsprogrammets effekter för berörda grup- per i samhället. Jag kommer vidare att lämna en kort redogörelse för de översynsprojekt som regeringen beslutat om i syfte att skapa underlag för senare beslut om ytterligare besparingar.

En sammanfattning av besparingsprogrammets omfattning i milj. kr. inkl. effekten på statsskuldräntorna till följd av den totala st'tldoförbätt- ringen l980/8l jämfört med statsbudgeten lämnas i den följande samman- ställningen. Redovisningen avser här hclårseffekterna och oavsett om de gäller statsbudgeten eller socialförsäkringssektorn. Jag återkommer senare till effekterna för innevarande och nästa budgetår.

Ändrade taxor och avgifter inom justtrim/cpurtemenrets område beräk- nas ge ett tillskott till statsbudgeten på ca 100 milj. kr. Huvuddelen av de ökade inkomsterna härrör från höjda avgifter i lagfarts- och intecknings- ärenden. Vidare föreslås ändringar i rättshiälpslagstiftningen och en höj- ning av vapenavgiften. Investeringarna i polishus och byggnader för krimi- nalvården begränsas. Det beräknas medföra en besparing i storleksord- ningen 25 milj. kr.

Inom utrikesdeparmnenrcrs område föreslås. inom ramen för enpro- centmålet för det internationella utvecklingssamarbetet (biståndet). för- ändringar som tillsammans innebär att belastningen på statsbudgeten mins- kar med 100 milj. kr. För utrikesförvaltningen föreslås besparingar om sammanlagt 8 milj. kr. Besparingarna avser främst indragning av utlands- myndigheter samt utökad avgiftsbeläggning av kommersiella tjänster.

lnomförsrurxa'epurtamenlels område föreslås besparingar på 300 milj. kr. Besparingarna skall göras så att de inte får negativa konsekvenser för vårt försvars beredskap och styrka. De bör mot denna bakgrund främst . inriktas mot byggnadsverksamheten och ytterligare rationaliseringar inom området ledning och förbandsverksamhet.

Inom .s'ociuhleparlementers område föreslås besparingar till ett samman- lagt belopp av närmare ] l00 milj. kr. Bcsparingarna avser delpensioner. tandvård. sjukvård och läkemedel m.m. Härtill kommer besparingar till följd av den under eklonomidepartementets område föreslagna omläggning- en av beräkningsunderlaget för fastställande av basbelopp m.m.

[ systemet för kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer föreslås en sänkning av de inkomstgrånser där bidraget börjar trappas av.

Den del av inkomstbortfallet som ersätts av den allmänna försäkringen vid delpensionering föreslås sänkt från 65 till 50 %.

Beträffande tandvårdsförsäkringen föreslås att kostnaden för ädla me-

Prop. 1980/81: 20

Huvudtitel

Jm-liliede/mrlz'm('mer l,:lll'fkC.S'tlt'plll'ft'nl('Illt'l F (irsi'ursdcpurtt'm('!)ch St)("fdldt'Pl'l/TCIHL'Hlt'l

varav

Kommunalt bt')stadsti|lägg till pensionärer Delpension Sjukvård och tandvård Kr>mmtmikuli4)nsdepurtcnzenter varav Statens järnvägar Ekanrmiidepurlemenlc! varav Andrade principer för fastställande av basbelopp m.m.

Badgeltie/mr!('mt'nn'l Ulhildningav/cpurlemc'ntc'l

varav

Skolväsendet inkl. kommunal vuxenutbildning Högskolan inkl. studiemedel Studiecirklar

.Iordbrukxdcprlrtmnente! varav l.ivsmedeIssubventioner Prissloppscrsättning Hunde/.rdcpurtementer A rhulxmurkliml'sde/mrlenwnlel Busladsdt'parmmentel

varav

Bostadsbidrag Räntebidrag

Kommunala markförvärvslän Energisparstöd i befintlig bebyggelse

In(qu[ride/mr!('nu'nn't varav Energihushållning inom näringslivet Kommitndepurlememel

Räntor på statsskulden

Summa

Besparing (milj. kr.) Helar

[4]

[08

300. I 085

(ISO) (150) (695)

399

(300) 510

(500) 92 732

(2941 (ll2) (l3t))

809 (550) ( lZO)

80

I30

I 258

(755) (600) ( I()()) (300)

39!

( 23 l ) 35 300

6 370

taller och annat material som används vid tandtekniskt arbete skall ersät-

tas enligt samma regler som gäller för tandvårdskostnader i övrigt. Detta innebär att ersättningsnivån sänks från 100 % till 50%. i vissa fall 75%. Karensbeloppet vid ersättning för sjukresa föreslås höjt från 13 kr. till 30 kr. (från ?.l kr. till 38 kr. vid tandvård). Egenavgifter för inköp av läkeme- del föreslås höjd från 25 till maximalt 40 kr. För att skydda de mest utsatta

5 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr 20

Prop. 1980/SI: 20 66

grupperna föreslås införandet av ett s. k. högkostnadsskydd för vård- och läkemedelskoslnader. Frågan om pz'ttientzwgifterna i den öppna vården kommer att behandlas i samband med de förestående överläggningarna mellan staten och Landstingsförbundet om sjukförsz'ikringens ersättningar efter år [98]. Därvid bör de föreslagna avgiftsreglerna vid läkemedelsin- köp vara vägledande för justeringen av patientt-wgifterna i den öppna vården.

Beträffande vårdavgifter vid långtidssjukvård utförsäkrade patienter ut- talas att det är önskvärt att nå fram till en minskning av nuvarande skillnader i avgifter för äldre vid långtidssjukvård jämfört med vistelse inom primärkommunal åldringsvård.

Inom kommunikationxa'epartementets område läggs förslag om en struk- turplan för statens järnvägar. Planen innebär att SJ:s underskott bör vara avvecklat inom en fyramånadersperiod. Målmedvetna satsningar skall gö- ras på rationaliseringar bl.a. av styckegodshanteringen. lönsamma inves- teringar och en aktiv prispolitik. För budgetåret 1981/82 förväntas en förbättrad lönsamhet och därmed en direkt budgetavlastning på drygt 300 milj. kr.

För vägväsendet föreslås olika åtgärder för att hålla nere kostnaderna. Besparingseffekterna på sikt blir betydande. För budgetåret l98l/82 beräk- nas besparingseffekterna till ca 65 milj. kr.

För sjöfartsområdet föreslås en översyn av den framtida inriktningen av isbrytarverksamheten. F.n. finns under normalförhållanden en viss över- kapacitet på isbrytarresurser. Mot den bakgrunden föreslås att en av de äldre isbrytarna tas ur-verksamhet kommande vintersäsong. Besparingen på drift- och underhållssidan beräknas till ca 5 milj. kr.

Vidare föreslås att bidraget till sjöfolkets fria hemresor avvecklas under en tvåårsperiod. Besparingen uppgår till 9 milj. kr. budgetåret l98l/82.

För tjänstebrevsbcrättigad post föreslås åtgärder som leder till en ratio- nellare posthantcring. Vidare föreslås att frankeringsfriltet för enskilda endast skall tillämpas då det klart bidrar till enklare administration hos myndigheterna samt att tjänstebrevsrätten för icke statliga organ avveck- las. Vid ett fullt genomförande av de nämnda åtgärderna kan besparingen för statens del beräknas till närmare drygt l00 milj. kr. För budgetåret l98l/82 har besparingen beräknats till ca 20 milj. kr.

Inom ekonom[departementets område föreslås ändrade riktlinjer för beräkningsunderlaget vid fastställande av basbelopp m.m. Basbeloppsbe- räkningen skall enligt förslaget baseras på utvecklingen av en prisindex i vilken bortses från indirekta skatter. tullar och avgifter. men där tillägg görs för subventioner. Därutöver bortses från förändringar i energipriser efter oktober l980. Förändringarna påverkar folkpensioner. ATP. delpen- sioner. bidragsförskott. studiemedel m.m. De totala bruttobesparingarna för helår kan uppskattas till 700—800 milj. kr. Vissa av de ifrågavarande förmånerna är beskattningsbara och nettoeffekten av åtgärden blir därför

Prop. 1980/81: 20 67

något lägre. Jag återkommer senare med förslag om att motsvarande justering bör göras för basenheten i skattesystemet.

Vidare föreslås besparingar på sammanlagt lt) milj. kr. avseende statis- tiska centralbyrån. de statliga informationsinsatserna om lönsparande samt tillverkningen av enkronasmynt.

Inom hudgetdepartementets område föreslås att skatteutjämnningsbi- dragen till kyrkliga kommuner som enligt nuvarande regler beräknas utgå med ca l45 milj. kr. reduceras till ca 84 milj. kr. år l982.

Vidare föreslås att vissa ombyggnadsarbeten i de södra Klara-kvarteren i Stockholm för regeringskansliets räkning inte kommer till utförande som planerats under åren l98l — l984 utan först vid ett senare tillfälle. Ombygg- naderna beräknas kosta ca 260 milj. kr. totalt.

Inom området för den statliga personalpolitiken och pcrsonaladministra- tionen föreslås en rad administrativa förenklingar. Förenklingarna kan enligt statens löne- och pcnsionsverk medföra besparingar om ca 65 milj. kr.. varav huvuddelen faller på de allmänna försäkringskassorna 55 milj. kr. och l0 milj. kr. på myndigheterna. Övriga besparingar som samman- lagt uppgår till I9 milj. kr. avser bl. a. avgiftssättningen av de administra- tionskostnader som affärsverken orsakar statens löne- och pensionsverk.

Vidare föreslås att det driftbidrag om f.n. 3 milj. kr. som utgår till statens institut för personaladministration och personalutbildning minskas med I milj. kr. till budgetåret l98I/82 för att sedan upphöra.

Inom uthildningsdepartementets område föreslås åtgärder som kommer att leda till en besparing för budgetåret l98l/82 på ca 730 milj. kr. Tyngd- punkten utgörs av en tvåprocentig minskning av statsbidragen till driften av grund- och gymnasieskolor. Viss del av detta belopp föreslås återgå till kommuner med särskilda behov. Besparingen uppgår därmed netto till omkring 222 milj. kr.

Bidraget till studiecirkelverksamheten föreslås minska med [30 milj. kr. 70 milj. kr. av vuxenutbildningsverksamheten föreslås finansiera även andra ändamål än vuxenstudiestöden och administration av dessa. En reduktion av dagspresstödet föreslås genom en sänkning av samdistribu- tionsrabatter och produktionsbidrag med totalt 30 milj. kr. Dessutom före- slås cn besparing på 15 milj. kr. på stödet till organisationstidskrifterna.

Den planerade utflyttningen av utbildningsradion till Tyresö genomförs inte. Besparingseffekten för budgetåret l98l/82 beräknas till ca 75 milj. kr.

På högskoleområdet föreslås en besparing om ca 77 milj. kr.. varav merparten åstadkoms genom en minskning av antalet utbildningsplatser samt genom en förändring av speciallärarutbildningen. Som en följd av besparingarna inom högskolan minskar utbetalningarna av studiemedel med ca 35 milj. kr. Övriga besparingar inom utbildningshuvudtiteln uppgår till sammanlagt ca 78 milj. kr. Bl.a. föreslås en minskning av stödet till de centrala ungdomsorganisationerna och nedläggning av filmrådet.

Inom jordhruksdepartementets område föreslås besparingar i första

Prop. 1980/81: 20 68

hand på jordbruksprisregleringens område. Genom en nedtrappning av livsmedelssubventioncrna med 25.0 milj. kr. den I januari l98l och med ytterligare 300 milj. kr. den I januari |982 beräknas en besparing med 550 milj. kr. per år fr. o. m. är l982. Besparingen för budgetåret l98l/82 beräk- nas bli 400 milj. kr. Konsumtionsmjölken berörs inte av den föreslagna nedtrappningen av livsmedelssubventionerna. Inom jordbruksprisreg— leringen föreslås vidare att den s. k. prisstoppsersättningen på vissa livs- medel slopas till följd av slopandet av prisstoppet på baslivsmedel och att en ändrad finansiering övervägs för prisutjämningen till viss livsmedelsin- dustri. Besparingseffektcn härav beräknas uppgå till sammanlagt ca löt) milj. kr. Övriga' förslag till besparingar inom jordbruksdepartementets område uppgår till närmare [00 milj. kr. Därav utgörs ca 50 milj. kr. av slopande av generella bidrag till kommunala avloppsreningsverk och av- fallshantering. Återstående besparingar avser bl.a. minskat bidrag till skördeskadefonden och minskade bidrag på skogsbrukets område.

Inom ltandelsdeprtrtementets område planeras besparingar på samman- lagt ca 80 milj. kr. De totala besparingarna fördelar sig på ca 60 milj. kr. avseende investeringar för det ekonomiska försvaret och ca 20 milj. kr. fördelade på anslagen för stöd till svensk projektexport. kommerskolle- gium. patent- och registreringsverket. statens pris- och kartellnämnd. kon- sumentverket. allmänna reklamationsnämnden och tullverket. Av dessa besparingar hänför sig ca 7 milj. kr. till ökade avgifter och resten till minskade utgifter.

Inom (trbetsnmrktmdsdeprtrtementets område föreslås besparingar på I30 milj. kr. Den största besparingen på ca ll0 milj. kr. är slopande av stimulansbidraget i arbetsmarknadsutbildningen. För vissa grupper slopas bidraget redan den I januari 1981 och för andra i samband med enjustering av dagpenningklasserna.

Inom bostudsdemtrtementers område aviseras åtgärder för att begränsa ökningen av bostadssubventionerna. De åtgärder som föreslås i bespa- ringspropositionen berör såväl räntebidrags- som bostadsbidragssyste- men. I räntebidragssystemet föreslås ändringar av bidragsreglerna som ger en sammanlagd besparingseffekt på 600 milj. kr. jämfört med ett oföränd- rat regelsystem. lnom bostadsbidragssystemet förslås en sänkning av in- komstgrånsen för ensamstående utan barn. Vidare föreslås en ändring av inkomstprövningsreglerna. så att även studiemedel beaktas vid prövning- en. Föreskrifterna för beräkningen av bidragsgrundande boendekostnad för småhusägare ändras så att posten för avskrivningar inte längre skall ingå. Genom dessa ändringar uppnås en total besparing på ca 255 milj. kr.

De statliga lånen till kommunala markförvärv föreslås bli avvecklade. Inga beslut om nya lån bör meddelas efter den 30 juni l98l. Härigenom görs en besparing på ca l0t) milj. kr.

En proposition om nya regler för statligt stöd till energisparande avses lämnas till riksdagen under våren 1981. Enligt regeringens preliminära bedömning kan besparingar på ca 300 milj. kr. göras.

Prop. 1980/81: 20 69

Inom bostadsdepartementets område föreslås slutligen att de statliga bidragen till kommunal översiktlig planering skall avvecklas.

Inom ind/ixfrit/aparterna/1rets område föreslås att inget ytterligare kapi- taltillskott ges till de regionala utvecklingsfondcrna. Däremot vidgas fon- dernas rätt att ställa ut garantier. Besparingen på statsbudgeten uppgår till 125 milj. kr.

Till energihushållning inom näringslivet finns för innevarande budgetår anvisat ett anslag om 225 milj. kr. Från anslaget lämnas bidrag till om- ställningsåtgärder i näringslivets befintliga byggnader och processer. Ge- nom de senaste årens oljeprishöjningar har företagen fått incitament att genomföra sådana investeringar utan särskilda bidrag. Statliga bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader och processer bör därför inte utgå efter utgången av är [980 Från anslaget utgår även stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar. Förslag om att inrätta en avgiftsfinansierad fond för bl.a. investeringar i teknik som kan ersätta olja kommer att läggas fram inom kort. Stöd till prototyper och demonstra- tionsanli'iggningar bör fortsättningsvis lämnas från den nya fonden.

Inom industridepartementets område genomförs vidare ett antal mindre besparingar som sammanlagt uppgår till 35 milj. kr. De berör uranprospek- teringen vid statens geologiska undersökning. åtgärder i etableringsfräm- jande syfte. åtgärder i glesbygder. statens industriverk. informationssyste- met företag samhälle. sprängämnesinspektionen samt branschfrämjande åtgärder.

Inom kt)”le(lift/('])(Il'ft'nl('Illtl'lS ann-("ide föreslås en översyn av plane- ringsfunktionen vid länsstyrelserna och en höjning av exekutionsavgif- terna vid kronofogdemyndigheterna. Besparingarna beräknas till 35 milj. kr. för budgetåret l98l/82.

Jag övergår nu till frågan hur besparingsprogrammet påverkar hushål- lens ekonomi. Helårseffekten av de i programmet föreslagna besparingar- na uppgår cxkl. effekten på statsskuldräntorna till ca 6.1 miljarder kr.

Drygt l.l miljarder kr. av detta belopp avser besparingar som inte primärt påverkar hushållen. Exempel på sådana besparingar är minskning- en av försvarsutgifterna. nedläggningen av utlandsmyndighcter inom utri- kesförvaltningen. de föreslagna nya principerna för beräkning av medels- ramen för internationellt utvecklingssamarbete samt de föreslagna rationa- liseringarna inom statensjärnvägar. vägväsendet m.fl. områden.

Ytterligare drygt l.l miljarder kr. avser besparingsåtgärder som riktar sig mot kommunsektorn. organisationer och företag. Som exempel på dessa besparingar kan nämnas de ändrade reglerna för utbetalning av statsbidrag till grundskolan. gymnasieskolan och den kommunala vuxenut- bildningen. avvecklingen av lån till kommunala markförvärv. minskningen av skatteutjämningsbidraget till församlingarna. minskningen av stödet till dagspress och organisationstidskrifter. avvecklingen av bidraget till rederi- erna för sjöfolkets fria resor samt avvecklingen av bidraget för energibe-

Prop. 1980/81: 20 70

sparande åtgärder inom näringslivet. Mot bakgrund av möjligheterna att rationalisera och förbilliga berörda verksamheter förutsätts att dessa be- sparingar i allt väsentligt inte vältras över på hushållen.

Återstående del av besparingsprogrammet som uppgår till ca 3.9 mil- jarder kr. påverkar på olika sätt hushållens ekonomi.

Av det nämnda beloppet avser drygt l.5 miljarder kr. ett stor antal besparingsposter som påverkar hushållens ekonomi endast i (len mån de efterfrågar den aktuella typen av samhällsservice. Hit hör främst taxehöj- ningar inom SJ. ökade avgifter för vapenlicenserna. pass. lagfarts- och inteckningsärendcn m.m. på jtlstitiedepartementets område samt ökade avgifter för läkemedel. sjukvård m.m. Vidare kan nämnas de föreslagna ändringarna i rättshjälpslagen samt den föreslagna minskningen av bidra- gen till studiecirklar. Olika hushåll påverkas på olika sätt av dessa bespa- ringsåtgärder. Enligt en ren per capita-beräkning blir effekterna av bespa- ringsåtgärderna knappt 200 kr. per individ och år. Vissa av de föreslagna taxe- och zwgiftshöjningarna. nämligen avgiftshöjningarna på receptbe- lagda läkemedel och på patientavgifterna i öppen vård. skulle emellertid för ett litet antal hushåll kunna ge effekter som inte står i överensstäm- melse med rimliga krav på en socialt inriktad fördelningspolitik. För att motverka dessa ogynnsamma effekter föreslås ett gemensamt högkost- nadsskydd för inköp av läkemedel och besök i öppen vård.

Drygt 2,4 miljarder kr. avser slutligen besparingsåtgärder som påverkar stora gruppers disponibla inkomst. Av dessa besparingsåtgärder är de ändrade principerna för fastställandet av basbelopp m.m.. den successiva neddragningen av livsmedelssubventionerna. regeländringar avseende bostadsbidragen och de kommunala bostadstilläggen samt minskningen av räntebidragen de tyngst vägande.- .Iag har tidigare redovisat huvuddragen i dessa besparingar.

Nedtrappningen av livsmedelssub'"entionerna beräknas med den an- givna inriktningen öka levnadsomkostnaderna för t. ex. en tvåbarnsfamilj med ca 20 kr. per månad.

För bostadsbidragen och för de kommunala bostadstilläggen föreslås förändringar som påverkar hushållens ekonomi med sammanlagt ca 440 milj. kr.

I syfte att begränsa bostadsbidragen till att endast täcka verkliga utgifter för bostadskonsumtionen kommer regeringen att besluta att någon av- skrivningspost inte längre skall medtas när den bidragsgrundande bostads- kostnaden fastställs. Bostadsbidraget påverkas endast i den mån bidrags— grundande bostadskostnaden inkl. avskrivningsposten ligger på eller under den övre hyresgränsen. Åtgärden kommer således att i första hand påverka hushåll som i utgångsläget har förhållandevis låg boendekostnad.

Vidare föreslås inom bostadsbidragssystemet vissa åtgärder för att ut- jämna olikheterna i ekonomisk bärkraft mellan hushållen. Dessa åtgärder avser ensamstående utan barn och studerandehushåll.

Prop. 1980/81: 20 7|

De nuvarande inkomstprövningsreglerna för de kommunala bostadstill- Iäggen innebär att de inte börjar reduceras förrän inkomsten överstiger folkpension inkl. pensionstillskott jämte ett belopp på 2000 kr. per år för ensamstående och 3000 kr. för makar tillsammans. Denna inkomstgräns föreslås sänkt med I 000 kr. för ensamstående och med | 500 kr. för makar. Huvuddelen av de hushåll som berörs får KBT sänkt med 25 kr. resp. 40 kr. per manad.

Räntebidragen föreslås totalt minska med 600 milj. kr. Ändrade regler för beräkning av räntebidrag samt effekterna härav kommer att redovisas i den proposition om nya villabeskattningsregler som regeringen inom kort kommer att lägga fram.

Min redovisning ger vid handen att de föreslagna besparingsåtgärderna endast i förhållandevis begränsad omfattning påverkar hushållens dispo- nibla inkomster. Besparingsförslagen har vidare som framgått av redo- visningen utformats så att de svagaste hushållen skyddas. Jag vill i sammanhanget också nämna att en höjning av pensionstillskotten liksom höjda dagpenningklasser aviseras i propositionen. Syftet härmed år att förbättra situationen för ett par av de inkomstsvaga grupperna.

I-'t'.irutsatt att budgetunderskottet skall reduceras är alternativet till be- sparingar skattehöjningar. Om man för olika hushållstyperjämför effekter— na av skattehöjningar med effekterna av sparprogrammet finner man att skillnaderna är mycket små. Som jag tidigare redovisat ger emellertid skattehöjningar en rad negativa effekter som bl.a. påverkar tillväxten i ekonomin och därmed förutsi'ittningarna att i ett längre perspektiv skydda de svaga grupperna. Somjag därvid framhållit är alltså besparingsinsatseri huvudsak att föredra framför ytterligare skattehöjningar.

En förbättring av statens finanser måste. som framgått i annat samman- hang. ses i ett långsiktigt perspektiv. I'fortlöpande insatser för att åstad- komma besparingar i statlig och statligt finansierad verksamhet kommer att krävas under en följd av år. Besparingen innebär omprövning och omprioritering av gjorda åtaganden och förutsätter i regel ett visst utred- ningsarbete. s. k. översyn. för att få fram nödvändigt informationsunder- lag. Min företrädare redogjorde i kompletteringspropositionen (prop. l979/ 80:150 bil. 2. s. 47—52) för ett antal översynsprojckt som regeringen beslutat att initiera. Jag vill nu översiktligt redovisa de ytterligare över- synsprojekt som resp. statsråd senare kommer att anmäla.

Inom justitiedepartementets område kommer möjligheterna att göra yt- terligare besparingar inom rättshjälpen utöver de som anges i propositio- nen att utredas. Denna översyn kommer att avse bl.a. rättshjälpens om- fattning. den enskildes ekonomiska medverkan och utvecklingen av biträ- desersättningarna. Vidare kommer en organisatorisk översyn att göras av riksprilissrvrelsen med sikte på att minska personalbehovet enligt de rikt- linjer som polisutredningen angett.

Inom försvarsdepartementets område kommer de besparingsåtgärder att

Prop. 1980/81: 20 73

kartläggas som ligger i samverkan mellan försvaret och övriga samhälls- sektorer. Vidare kommer försvarets materielverk att ses över i syfte att göra detta mindre kostnadskrävande.

Inom kommunikationsdepartementets område kommer verksamheten inom statens vägrar/( att ses över. Inom verket pågår redan på initiativ av verket —- en översyn av verkets organisation. personalbehov m.m. på central. regional och lokal nivå. Även en del av verkets regionala byggor- ganisation. de norra hyggdistrikten. ses över. Regeringen har vidare upp- dragit åt vägverket att i samråd med traliksäkerhetsverket och statens väg- och trafikinstitut utreda och genomföra åtgärder som minskar belägg- ningsslitaget på vägarna till följd av användningen av dubbade däck. Rege- ringen har därutöver uppdragit åt vägverket att utreda möjligheterna att minska kostnaderna i den statliga färjevcrksamheten. Inom samma depar- tements område kommer .xjir'i/iirtrrw-ket inom kort att få i uppdrag att undersöka möjligheterna att få till stånd ett effektivare utnyttjande av isbrytarna. Vidare kommer inom pustverkets område tjänstebrevsrätten och reglerna för frankeringsfrihet att ses över.

Inom budgetdepartementets område kommer behovet av verksamheten inom nämnden _lö'r .ramliii[f.vi/ifin'nmtion att prövas. De olika myndigheter- nas egen kompetens på informationsområdet har successivt byggts ut. En avveckling av nämnden bör därför övervägas. Eventuella kvarstående behov av insatser för samordning och rådgivning liksom utgivningen av tidningen Från Riksdag & Departement torde kunna förläggas till en annan befintlig myndighet.

Inom utbildningsdepartementets område kommer de regler som styr utbetalningen av statsbidrag till gym"asiat/tofun att ses över i syfte att åstadkomma en effektivare kostnadskontroll.

Inom handelsdepartementets område kommer kons/mm:!rer/tets verk- samhet att beröras av översynsarbete. Vissa besparingar avseende verket presenteras i propositionen. Härutöver kommer möjligheterna att åstad- komma ytterligare besparingar efter budgetåret I98l/82 att utredas.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område bör det vara möjligt att ytterligare effektivisera arhetsnzarknadyrer/rets administration och organi— sation. Flera utredningar både sådana som utförts av verket och sådana som utförts av utomstående. bl.a. riksrevisionsverket och riksdagens revi- sorer har redan gjorts eller pågåri detta syfte. Resultatet av detta arbete kommer delvis att presenteras i den kommande budgetpropositionen. I syfte att intensifiera dessa ansträngningar kommer dessutom att tillkallas en kommitté för att utreda arbetsmarknadsstyrclsens framtida ansvarsom- råde och organisation. Enligt vad jag erfarit avser chefen för arbetsmark- nadsdepartementet att senast i samband med den sysselsättningspolitiska propositionen återkomma i detta ärende. Avsikten med denna översyn bör vara att åstadkomma ett ännu effektivare utnyttjande av resurserna inom arbetsmarknadspolitikens område.

Prop. 1980/81: 20 73

Inom kommundepartementets område. slutligen. avses en översyn ske av olika planeringsfiu'mcr som bedrivs av länsstyrelser. kommuner och landstingskommuner. Syftet är att få till stånd en rationalisering och en bättre samordning av planeringen. Länsstyrelsernas insatser bör anpassas till den kompetens som finns uppbyggd i de olika kommunerna. Målet är att redan budgetåret 1981/82 göra besparingar på länsstyrelserna med 5 milj. kr.

Det aktuella budgetlt'iget

Statsinkomsternas utveckling styrs i hög grad av de antaganden som görs om den framtida löneutvecklingen. När kompletteringspropositionen presenterades i våras fanns ännu inga centrala avtal om lönerna för år l980. Löneavtalen blev dock klara i sådan tid att effekterna härav kunde beaktas av riksdagen vid fastställandet av statsbudgeten för budgetåret 1980/81 . Till följd härav justerades statsinkomsterna för detta budgetår upp med 7 miljarder kr. i förhållande till beräkningarna i propositionen till l55.5 miljarder kr. Därvid beaktades också den tillfälliga skattereduktionen på ca 900 miljoner kr. På utgiftssidan har den av riksdagen fastställda stats- budgeten en omslutning om 2093 miljarder kr. vilket är 3 miljarder kr. mer än i beräkningen i kompletteringspropositionen. Skillnaden förklaras av utgifter som har samband med löneavtalen. Riksdagen har sålunda beaktat att kostnaderna för statliga löner. utgifter för vissa andra löne- och prisbe- roende anslag samt kostnaderna för livsmedelssubventioner blir högre än vad som beräknats i det reviderade budgetförslaget. Sammanfattningsvis innebär detta att underskottet i statsbudgeten för budgetåret [980/81 tas upp till 53.8 miljarder kr.

Riksdagen har tidigare i höst beslutat om höjning av mervärdeskatten och vissa punktskatter. Det förslag till besparingar i statsverksamheten somjag nyss översiktligt presenterat leder inte bara till besparingar under budgetåret l98l/82 och framåt utan ger därtill en viss budgetförstärkning redan under innevarande budgetår. Mot bakgrund härav vill jag i korthet redovisa min aktuella bedömning av budgetutvecklingen under innevaran- de och nästa budgetår.

Enligt vad jag erfarit kommer konjunkturinstitutet i sin höstrapport att beräkningsmässigt använda två alternativ för löneutvecklingen för år l981. Det lägre av alternativen förutsätter i princip en prolongering av nuvarande avtal. Viss löneglidning inräknas dock. I det högre alternativet förutsätts utöver löneglidning viss löneökning till följd av nya avtal. Jag kommer i det följande att kort redovisa effekterna på statsbudgten av båda alternativen. För år l982 ansluter löneutvecklingen till de schablonmässiga förutsätt- ningar som angavs i vårens långtidsbudget. Jag vill i detta sammanhang peka på de effekter som en mellan åren starkt varierande löneutveckling får på statsbudgeten. Till följd av systemet för kommunalskatteutbetal- ningarna leder en snabbare löneutveckling under ett visst år än under de

Prop. 1980/8I: 20 74

bakomliggande åren till att inkomstskatten ökar snabbare än löneutveck- lingen. ()m löneutvecklingen därefter blir långsammare kommer den stat- liga inkomstskatten kassamässigt att öka än långsammare beroende på att statsskatten förenklat uttryckt utgör nettot av totalt inflytande inkomst— skatter minskat med utbetalningarna av kommunalskattemedel.

En snabb uppbromsning av löneutvecklingen såsom i konjukturinstitu- tets lägre alternativ. ger därför kortsiktigt ett sämre budgetutfall än det högre alternativet där löneutvecklingen över åren är något jämnare. Det högre alternativet med den jämnare löneutvecklingen mellan åren åter- speglar därmed bättre den statsfinansiellt långsiktiga effekten.

Statshutlgt'ths stt/doji'ir innevarande budgetår

Med nyss angivna förutsättningar beräknar jag att inkomsterna för bud-' getåret l980/8l med det lägre alternativet för löneutvecklingen bör räknas upp med ca 5 miljarder kr.jämfört med nivån i statsbudgeten. Motsvaran- de i det högre alternativet blir inemot 8 miljarder kr. Viss del av ökningen l.5 miljarder kr. är dock hänförbar till tekniska faktorer som samman- hänger med att vissa punktskattehöjningar i statsbudgeten beaktades i anslaget till oförutsedda utgifter på budgetens utgiftssida. Ca 0.3 miljarder kr. av inkomstuppräkningen sammanhänger med de besparingsåtgärder som nu l'ramläggs. Resterande del av ökningen är främst hänft'irbar till beslutet om höjning av mervärdeskatten samt i det högre alternativet ökade intäkter från inkomstskatten.

Utgifterna för innevarande budgetår förutses nu bli ca 2l2 resp. Zl?» miljarder kr. Ökningen jämfört med statsbudgeten strax under resp. strax över 3 miljarder kr. i de båda alternativen beror dels på den tidigare nämnda omföringcn av punktskatterna dels på att utgifterna för vissa prisberoende anslag m.m. nu beräknas bli högre än vad som angavs i statsbudgeten. De ökade kostnaderna är främst hänförbara till räntor på statsskulden samt folkpensioner. De nu aktuella förslagen till besparingar ger en minskning av statsutgifterna med ca 0.5 miljarder kr. redan för innevarande budgetår. vilkenjag avräknat i de bcloppjag nyss angav. Jag vill i detta sammanhang även nämna att ersättningarna till kraftbolagcn för kostnader orsakade av den uppskjutna laddningen av vissa kärnkraftsagg- regat för innevarande budgetår beräknas nu bli nagot mindre än vad som tidigare beräknats. Ix'oStnaderna kommer i stället att skjutas framåt i tiden och höja utgifterna för påföljande budgetår. Denna minskning för inneva- rande budgetår motverkas doek av att jag nu förutser att kostnaderna för vissa andra utgifter. som beaktades vid beräkningen av oförutsedda tlt- gil'ter. torde bli högre.

Sammanfattningsvis innebär min nuvarande bedömning att underskottet i statsbudgeten med det lägre lönealternativet skulle bli Sl a 52 miljarder kr. I alternativet med en något snabbare utveckling av lönesumman kan hudgclsultlnt beräknas till strax över 49 miljarder kr.

Prop. 1980/81: 20 '. 75

I riksrevisionsverkets nyligen publicerade budgetprognos nr | beräknas budgetunderskottet till 49.7 miljarder kr. Mina kalkyler ligger således väl i linje med verkets beräkningar.

Reviderad Iåltgtit/shutfgutheräkning_li'ir larm/getåret [981/82

Min beräkning av budgetläget för budgetåret l98l/82 utgår i huvudsak från vårens långtidsbudgetberäkning. Med dcjusteringar av förutsättning- arna vad gäller räntenivån som nu gjorts skulle det saldo som beräknades i långtidsbudgeten — allting annat oförändrat — behöva uppräknas med ca 3 miljarder kr. till ca 68 miljarder kr. I den reviderade beräkning jag nu kommer att presentera beaktar jag därutöver effekterna av beslut och förslag som framkommit efter presentationen av långtidsbudgeten. Utöver det nya löneavtalet kommer jag sålunda att beakta dels de beslutade skattehöjningarna dels de besparingsförslag som nu är aktuella.

Statsinkumstarna kan nu uppskattas till 164 miljarder kr. i alternativet med lägre löneökning och till l73 miljarder kr. i alternativet med en snabbare löneutveckling. Detta innebären uppräkning med ll å l2 resp. 20 å 2l miljarder kr. jämfört med långtidsbudgeten. I beräkningarna till lång- tidsbudgeten förutsattes dock att nya beslut om punktskattehöjningar skul- le komma att inbringa sammanlagt 2.5 miljarder kr. Dessa beaktades i beräkningen på budgetens utgiftssida. Den egentliga budgetförstärkning som de ökade statsinkomsterna gerjämfört med långtidsbudgctberäkning- en begränsas således till ca 9 resp. l8 miljarder kr. Uppräkningen är främst en följd av de nya avtalen samt de under hösten beslutade tidigare inte beaktade skattehöjningarna. De besparingsåtgärder som nu vidtas kan beräknas svara för ca en halv miljard av uppräkningen av inkomsterna under l981/82.

Det bör i detta sammanhang understrykas att beräkningen av inkomster- na f.n. är behäftad med stor osäkerhet. Detta gäller främst inkomstskat- ten. Ett bättre underlag kommer att föreligga när riksrevisionsverkets inkomstberäkning föreligger i december. Det kan inte uteslutas att in- komstprognosen därvid kommer att uppjusteras.

Jt_t_n_'ftcrna för budgetåret l98l/82 kan inklusive föreslagna besparingsåt- gärder uppskattas till inemot 224 miljarder kr. i alternativ med den lägre löneutvecklingen. I det högre alternativet ökar kostnaderna för vissa pris- oeh lönekänsliga anslag mera vilket ger en total utgiftsnivå på ca 227 miljarder kr. I mina beräkningar utgårjag i huvudsak från långtidsbudget- kalkylen justerad med hänsyn till nu aktuella pris— och löneantaganden samt till den högre räntenivå som jag nyss nämnde. Dessutom har beaktats följdeffekterna för I98l/82 av de beslut som tagits om höjning av livsme- delssubventioner och barnbidrag. Besparingsprogrammet beräknas medfö- ra en minskning av statsbudgetens utgifter med ca 5.l miljarder kr. och som jag tidigare har nämnt en ökning av inkomsterna med en halv miljard kr. Avvikelsen mot den beräknade helårseffekten av besparingsåtgär—

Prop. 1980/81: 20 76

derna. som jag inledningsvis presenterade. beror på dels att vissa av åtgärderna inte får fullt genomslag under budgetåret l98l/82 dels att vissa av besparingarna inom socialfi'trsäkringssektorn inte har tillförts statsbud— geten.

Mina beräkningar av inkomster och utgifter för budgetåret 1981/82 resul- terar sålunda trots nu aktuella besparingsåtgärder i ett underskott om strax under 60 miljarder kr. i alternativet med den lägre löneutvecklingen. Kal- kylerna baserade på det högre It'ineantagande som konjunkturinstitutet tagit fram resulterar i ett budgetsaldo på inemot 54 miljarder kr. Jag vill dock ånyo starkt understryka den osäkerhet som föreligger i beräkningar- na på detta stadium. Inkomstprognosen har sålunda endast i mycket be- gränsad utsträckning kunnat baseras på aktuellt utfallsmaterial. Även ut- -' giftsbedömningcn är i nuvarande skede av pågående budgetarbete mycket schablonmässig.

De övriga åtgärder som kan föranledas av budgetutvecklingen och den konjunkturpolitiska situationen fårjag anledning att senare återkomma till bl. a. i l98| års budgetproposition.

3.5 Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt Behovet av att se över och begränsa den offentliga utgiftscxpansionen har på senare år blivit aktuellt inte enbart i Sverige utan även i flertalet andra OECD-länder. De ekonomisk-politiska problem som flertalet av dessa länder står inför har påverkat förutsättningarna för den budgetpoli- tiska beslutsprocessen och ställer krav på institutionella och metodmässiga förändringar. Under 1960—talets starka ekonomiska tillväxt var i stor ut- sträckning de offentliga budgetarnas roll att rationellt fördela ett växande tillskott. Det var därför naturligt att metodutveckling och metoddebatt koncentrerades till rationella system för resursfördelning. En rad nya metodiska grepp som programbudgetering. kostnads-. intäkts- och opera- tionsanalys började under denna tid att tillämpas i budgetprocessen i olika länder.

Under senare delen av 1970-talet avtog i flertalet (_)liCD-länder den ekonomiska tillväxten samtidigt som utgiftstrycket inom offentlig sektor fortsatte och i många fall t.o.m. ökade i styrka. Som jag tidigare redovisat uppstod ett växande gap mellan offentliga inkomster och utgifter. Som en följd härav gavs mot slutet av l970-talet i allmänhet högsta prioritet åt förstärkt utgiftskontroll. hårdare prövning av nya åtaganden och begräns- ningar av de totala utgifterna. Därmed har diskussionen kring den budget- politiska beslutsprocessen kommit att kretsa kring möjligheterna att ut- nyttja budgeteringssystemen i restriktivt syfte. Man har också börjat söka efter enklare och mera handfasta åtgärder i syfte att nå en effektivare utgiftskontroll. En sådan ansats som tillämpas i flera länder däribland Canada. Nya Zeeland. Storbritannien. Österrike. Finland och Nederlän-

Prop. 1980/81: 20 77

derna — är att med hjälp av tämligen grova sehablonmetoder åstadkomma snabba besparingar. Som exempel på sådana metoder kan nämnas utgifts- tak. frysningar av utgiftsnivåer. styrning av kassamässiga utbetalningar och politiskt beslutade procentuella neddragningar av utgiftsnivån på stör- re ändamålsområden.

En annan ansats som prövas i flera länder är att utifrån politiskt övergripande utgångspunkter identifiera lämpliga besparingsområden och att därefter i tillämpliga delar utnyttja mera avancerade metoder för direkta besparingsinsatser. De s. k. översynsprojckt som nu påbörjats i vårt land kan hänföras till denna teknik. Att döma av andra länders erfarenheter torde det stå klart att långsiktiga besparingsbehov kräver en inriktning av detta slag. En förutsättning är dock att en politisk vilja föreligger att utnyttja det material som sådana översyner föranleder.

Besparingsprogram har under det senaste året lagts fram i flera väst- länder med regeringar av olika politisk färg. bl.a. i "Danmark. Finland. Nederländerna. Storbritannien och Österrike. Den danska sparplanen för är l98l uppgår till 8 miljarder danska kronor. vilket motsvarar knappt 29% av BNP. Härav faller 3,5 miljarder på kommunerna. l Nederländernas fall gäller som riktmärke att budgetunderskottet högst får uppgå till 55% av BNP.

Även om institutionella och politiska skillnader finns mellan de olika länderna föreligger vissa likheter vad gäller besparingsprogrammens inrikt- ning. I ett flertal länder har indcxbindningar av anslag och indexkopplingar i transfereringssystemen inneburit att avsevärda delar av budgetarna kom- mit att bli svåra att kontrollera. I flera fall innehåller därför besparingspro- grammen åtgärder för att se över indexregler. Detta gäller t. ex. Nederlän- derna där indexeringar används i särskilt hög grad.

Transfereringsutgifterna utgör i flera länder liksom i Sverige de tyngst vägande posterna i den statliga budgeten. Eftersom de största besparings- möjligheterna bedömts föreligga inom detta område har besparingsan— strängningarna koncentrerats dit. I Danmark har t.ex. den skattepliktiga inkomsten ersatts med den s.k. socialinkomsten som beräkningsgrund för bl. a. folkpensioner och bostadsbidrag. Socialinkomstbegreppet tar hänsyn till den enskildes förmögenhet. pensionsförsäkringar m.m. ] Danmark har vidare barnbidragen differentierats med hänsyn till inkomsten.

Ett annat område som i Västeuropa kommit att tilldra sig stort intresse är relationerna mellan staten och kommunerna. I Danmark har t. ex. staten och kommunerna träffat en överenskommelse om en ökning med högst 29%.- av de kommunala utgifterna åren l980— 1981.

Ett genomgående inslag har vidare varit att se över relationen mellan avgifter från enskilda och statliga subventioner för olika offentliga tjänster. I flera länder däribland Danmark. Storbritannien och Nederländerna — har förslag om ökade avgifter lagts fram. Slutligen har projekt för att se över den statliga förvaltningen satts igång i flera länder.

Prop. 1980/81: 20 78

I de internationella diskussionerna kring möjligheterna att begränsa ut- giftstillväxten i de offentliga budgetarna framhålls ofta att man måste låta begränsningarna avse samtliga utgiftskompcmenter. Även ett antal mindre besparingar kan tillsammans ge betydande effekter. Detta får naturligtvis inte hindra att speciellt intresse ägnas de utgiftsposter där de största besparingarna kan göras.

Som framgått av vad jag nu anfört är det inte bara i Sverige som behov uppstått att se över den offentliga utgiftstillväxten och vidta åtgärder i syfte att begränsa expansionen. Vi har anledning att uppmärksamt följa de ansträngningar som på skilda håll görs för att bringa den statsfinansiella utvecklingen under kontroll. Samtidigt villjag understryka att erfarenheter och ekonomiska förhållanden i vår omvärld inte okritiskt kan översättas till svenska förhållanden.

Det är självklart att en omläggning av utgiftspolitikcn av den karaktär och den storleksordning som nu är aktuell för vårt vidkommande tar tid att genomföra och på många håll kan komma att upplevas som problematisk. Den nödvändiga omläggningen torde emellertid underlättas av en ökad allmän insikt om den svåra ekonomiska situation vi befinner oss i. Insatser som bidrar till detta är därför viktiga. Det är dock ofrånkomligt att omlägg- ningen kommer att ställa stora krav på den politiska beslutsprocessen och nödvändiggöra att samtliga nivåer inom statsförvaltningen engageras.

Det är mot denna bakgrund som det nu enligt min mening är viktigt att klargöra vissa förutsättningar och riktlinjer för den framtida utgiftspoliti- ken.

Det besparingsprogram som föreläggs riksdagen med denna proposition får inte ses som en engångsinsats. Arbetet med att finna medel att dämpa statsutgifterna måste omgående föras vidare. — Om de av statsmakterna angivna besparingsmålen skall kunna reali— seras måste arbetet med att finna och ta till vara sparmöjligheter bedri- vas planmässigt och i ett långsiktigt perspektiv.

Att identifiera besparingsmöjligheter och att genomföra besparingspro- jekt kommer sannolikt att successivt bli svårare. Det beror på att besparingar. utom i de enklaste fallen. mäste föregås av relativt ingåen- de utredningar. Därför krävs en ökad framförhållning i besparingsarbe- tet. '

Besparingsåtgärderna måste avvägas med hänsyn till effekterna på den samhällsekonomiska utvecklingen och ses i ett fördelningspolitiskt sammanhang.

När det gäller att i kvantitativa tal ange målsättningar för de framtida förbättringarna av budgetsaldot måste t.v. l980 års långtidsbudget och de slutsatser statsmakterna dragit av denna bilda utgångspunkten. Ett genom- förande av den fastställda målsättningen om en budgetförstärkning på minst | ('I/( av bruttonationalprodukten per år skulle innebära att budgetun- derskottet genom successiva politiska beslut årligen skulle nedbringas med

Prop. 1980/81: 20 79

belopp som motsvarar det nu aktuella besparingsprogrammet. väsentligen genom besparingar på budgetens utgiftssida. Någon slutlig ståndpunkt till det lämpliga bcsparingsbcloppet för budgetåret l982/83 kan inte tas nu. Jag anser det nödvändigt att bl.a. avvakta resultaten av den långtidsutredning som nu håller på att slutföras och av l98l års Iångtidsbudget. Självfallet måste också besluten om besparingar anpassas till den aktuella konjunk- turbedömningen. [ en slutlig avvägning är det också nödvändigt att väga behovet av besparingar mot möjligheterna till inkomstförstärkningar.

Samtidigt är det enligt min mening angeläget att i god tid fastlägga en riktpunkt för besparingsarbetet. ett sparmål. för att ge erforderlig stadga i det planerings— och utredningsarbete som nu förestår. Jag vill i anslutning till detta framhålla att det erfarenhetsmässigt finns en tendens att över- skatta storleken på de reella besparingarna. Resultatet av vidtagna bespa- ringsåtgärder har också en tendens att många gånger falla ut senare i tiden än beräknat. Det är därför viktigt att inte sätta upp en för låg riktpunkt.

Besparingsansträngningarna måste enligt min mening nu föras vidare på ett planmässigt sätt och i ett långsiktigt perspektiv. Därför måste det föras in som ett viktigt inslag i budgetprocessen. Det är nämligen endast genom budgetprocessen som statsmakterna har möjlighet att få en samlad bild av anspråken på medel för olika ändamål. Då bör också behovet av besparing- ar slutligt avgöras. Om beslutsprocessen inte hålls samman på detta sätt finns risk för att effekterna av beslutade besparingar urholkas av senare beslut.

Jag räknar med att det skall bli möjligt att med utgångspunkt i politiskt fastställda planeringsramar under hösten successivt påbörja utredningsar- bete och översynsprojekt i syfte att få fram underlag för senare slutliga beslut om konkreta besparingar. Ett systematiskt översyns- och ompröv- ningsarbete måste alltså nu inledas.

Ett viktigt inslag i översynsarbctet måste bli att på ett konstruktivt sätt ta till vara de uppslag och idéer till omprövningar och besparingar som finns i den statliga förvaltningen. Myndigheterna bör bl.a. få tillfälle att lämna underlag för att bedöma behovet av olika aktiviteter inom deras resp. ansvarsområde och ange förutsättningarna för att bedriva dem med lägre ambitionsnivå än f. n. eller i vissa fall avveckla dem. De har ett viktigt ansvar för att noga följa och utvärdera effekterna av de åtgärder de vidtar och de regelsystem de har att administrera och hålla statsmakterna under- rättade härom. Jag har all anledning att räkna med att myndigheterna konstruktivt och effektivt kommer att medverka med att lämna underlag och ge förslag till omprövningar på det sätt jag nu angivit. Det är också nödvändigt att myndigheterna i högre grad än hittills inriktar sitt plane- rings- och budgetarbete utifrän förutsättningen om oförändrad eller mins- kad resurstilldelning och med syfte att identifiera och lämna förslag till omprövningar. Jag avser att senare föreslå regeringen att utfärda föreskrif- ter i detta syfte. Jag vill ocksä nämna att den nya versionen av budgethand-

Prop. 1980/81: 20 80

boken med allmänna riktlinjer för myndigheternas anslagsframställningar omarbetats i samma riktning.

Myndigheterna har också ett viktigt ansvar för att fattade beslut om förändringar och besparingar genomförs så att avsedda effekter uppnås. Behovet av lojal medverkan från myndigheternas sida kommer här att vara stort.

Jag har tidigare redovisat att regeringen avser att tillämpa en mycket restriktiv linje när det gäller att tillsätta nya kommittéer som kan antas komma med förslag till ökade statsutgifter. Det är enligt min mening nödvändigt att utredningsväsendet i ökad utsträckning inriktas mot och utnyttjas för att ta fram förslag om hur statlig och statsunderstödd verk- samhet kan bedrivas till lägre kostnader än nu. Det bör i fortsättningen i princip uppdras åt varje nytillsatt utredning att inom sitt område ta fram alternativ med denna innebörd.

Det blir enligt min mening också naturligt att i ökad utsträckning utnyttja de kvalificerade utredningsresurser som finns i riksrevisionsverket och statskontoret för att ta fram underlag för beslut om omprövning av olika verksamheter i besparingssyfte. Jag vill i detta sammanhang erinra om att min företrädare konstaterade i prop. 1979/80: l24 om den centrala organi- sationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen att resurserna för rationalisering och administrativ utveckling i ökad grad torde få användas för att utreda och genomföra omfördelning av resurser inom och mellan olika verksamhetsomräden liksom också minskad resursförbrukning för ett antal verksamheter.

Jag anser det vidare väsentligt att underlaget för det fortsatta besparings- arbetet kan vidgas genom ett mera förutsättningslöst och fritt utredningsar- bete kring olika problem. Härigenom räknar jag med att nya idéer och uppslag till omprövningar och besparingar kan komma fram. Jag vill här erinra om att en särskild utredningsman tillkallats med uppgift att överväga formerna för vidgade insatser på detta område.

Stor uppmärksamhet kommer i det fortsatta besparingsarbetet att ägnas den statliga förvaltningens sätt att arbeta och åtgärder vidtas i syfte att motverka onödig byråkrati. Jag vill dock i detta sammanhang erinra om att några stora belopp knappast kan insparas genom sådana åtgärder med tanke på den begränsade andel av de statliga utgifterna som utgörs av rena förvaltningskostnader. Av rationaliserings- och effektiviseringsskäl är det likväl av stor vikt att fortsatta insatser vidtas inom detta område. Ett led i dessa ansträngningar utgör tillämpandet av det s.k. huvudförslaget vad gäller statliga konsumtionstltgifter. Härmed avses att regeringen i sina medelsberäkningar förutsätter en viss årlig produktivitetsförbättring. Som jag tidigare redovisat aviseras också i denna proposition några s. k. över- synsprojekt vilka berör möjligheterna att begränsa bl.a. förvaltningskost- naderna.

(.)m väsentliga besparingar skall uppnås inom själva statsförvaltningen

Prop. 1980/81: 20 81

måste dock enligt min mening ändringar 'i de lagar och regler som styr verksamheten övervägas. Det kan som exempel nämnas att väsentliga minskningar av förvaltningskostnaderna inom socialförsäkringssystemen knappast kan uppnås om inte förenklingar och schabloniseringar i de olika förmånssystemen åstadkommes.

Möjligheterna till kostnadssänkningar och besparingar genom decen- tralisering måste självfallet tas till vara i detta sammanhang. Jag vill här erinra om att regeringen med stöd av riksdagens uttalanden inrättat en delegation inom regeringskansliet för decentralisering av statlig verksam- het. Delegationen skall verka som ett samordnande organ för decentrali- sering av statlig verksamhet. Den offentliga förvaltningen har vuxit kraftigt under hela 1970-talet. Antalet statsanställda har ökat under denna tid även om en viss dämpning har skett under senare år. Jag anser det angeläget att fortsatta åtgärder för decentralisering vidtas i syfte att bidra till regional utveckling och åstadkomma besparingar på statsbudgeten.

Den inriktning av utgiftspolitiken som jag nu redovisat innebär att ett betydande antal projekt som syftar till översyn och omprioritering av pågående verksamheter kommer att sättas igång utöver dem som redan påbörjats. Min företrädare har i vårens kompletteringsproposition (prop. l979/80: 150) redovisat sin allmänna syn på dessa frågor. Jag vill härutöver betona att ett långsiktigt och väl planerat besparingsarbete kräver en successiv uppföljning av de olika insatser som initieras. Påbörjade över- synsprojckt bör därför sammanställas i översynsprogram. Det är min av- sikt att göra en redovisning härav i budgetpropositionen. Härigenom möj- liggörs för riksdagen och en bredare allmänhet att löpande följa arbetet. Jag avser vidare att i samband med vårens långtidsbudgct återkomma till hur besparingsarbetet sammanfaller med de långsiktiga budgetpolitiska perspektiv som då avtecknar sig.

Jag är väl medveten om att genomförandet av ett långsiktigt besparings- program av den omfattning som det nu är fråga om i en del fall kommer att uppfattas som smärtsamt och kommer att ställa krav på solidaritet mellan olika grupperi vårt samhälle. Det bör därför vara en strävan att utifrån det allmänt konstaterade behovet av att begränsa statsutgifternas tillväxt ock- så söka nå bredast möjliga samling kring de konkreta besparingsåtgär— derna. Om det skall vara möjligt att sanera statsfinanserna är det emellertid ofrånkomligt att gå vidare på den väg som inleds med det besparingspro- gram som nu redovisas. Detta är en avgörande förutsättning för att vi på ett planmässigt sätt skall kunna återställa balansen i vår ekonomi och skapa grunden för en stabil utveckling i framtiden.

() Riksdagen I98().""81. I .ru/nl. NI'ZI).

Prop. 1980/81: 20 82

3.6. Skattepolitiska riktlinjer

Vissa utgångsprmkrer

Redan i nrin diskussion av den offentliga sektorns tillväxt ( avsnitt 3 .I) nämnde jag att det svenska skattetrycket är bland de högsta i världen. Jag kan belysa detta med ett siffermaterial som sammanställts och publicerats av OECD-sekretariatet.

Totala skatter och socialförsäkringsavgifter som procent av BNP i olika länder. l965—1979

Land 1965 1970 1975 1976 1977 1978 prel.

1979 Sverige 35.6 41.0 46.2 51.0 53.3 ' 53.5 52.9 Belgien 30.8 35.4 41.1 41.6 42.9 44.2 44.5 Danmark 30.I 40.2 40.6 41.7 42.0 43.6 45.0 Finland 30.6 32.3 36.2 40.0 39.5 36.5 35.1 Frankrike 35.0 35.6 37.4 39.5 39.6 39.7 41.0 Nederländerna 35.5 39.9 45.8 45.7 46.1 46.8 47.2 Norge 33.3 39.3 44.9 46.2 47.2 46.9 46.7 Storbritannien 30.8 37.6 36.2 35.8 35.7 34.4 33.8 lj'öl'b.rcp. Tyskland 31.6 32.8 35.7 36.8 38.0 37.8 37.2 Österrike 34.7 35.7 38.6 38.5 39.3 41.4 41.2

Källa: Revenue Statistics of OECD Member Countries. [965— I979 Anm. De siffror som OECD anger för Sveriges del avviker något från sifferuppgifterna i årets kompletterings— proposition. ()rsakcn är att de använda definitionerna på några punkter är skiljaktiga.

Det samlade skatteuttaget i Sverige motsvarar alltså drygt halva BNP. Av detta utgörs därvid mer än hälften av indirekta skatter och arbetsgivar- avgifter. Den direkta skatten på inkomst och förmögenhet svarar alltså för något mindre än halva det totala skatteuttaget. eller ca 24 % av BNP. Den dominerande delen av detta utgörs i sin tur av den kommunala inkomst- skatten. som motsvarar ca l7'5/i av BNP och utgör nära en tredjedel av alla skatter och avgifter. Den statliga progressiva inkomstskatten motsvarar som jämförelse endast ca 6.5 % av [BNP och omkring [2973 av det totala uttaget.

Den statliga inkomstskattens förhållandevis ringa bidrag till de offentliga inkomsterna hänger givetvis samman med de successiva sänkningar av den statliga skatten som har genomförts under 1970-talet. Den statliga in- komstskatteskalan har därigenom i väsentlig utsträckning kommit att änd- ra karaktär. lnkomståret l97l. det första då inte längre kommunalskatteav- drag fanns. utgjorde den lägsta skattesatsen i statsskatteskalan lof-?.- och den högsta 54%. Då den kommunala medelskattesatscn för året uppgick till 22.59?) varierade alltså marginalskatten från 32.5 %- till 76.592. För inkomståret 1980 spänner statsskatteskalan från lC/n till 58% och med en kommunal medelskattesats om 29% varierar den sammanlagda marginal- skatten från 30% till 85 % (reducerat från 87 % genom den marginalskatte- spärr som tillämpas första gången i år). Det kan alltså konstateras att den lägsta skattesatsen faktiskt är lägre i år än den var för tio år sedan trots att

Prop. 1980/81: 20 83

kommunalskatten stigit kraftigt under tiden. Då utgjordes den dock till nära en tredjedel av statsskatt medan den nu praktiskt taget enbart är ett uttryck för den kommunala beskattningen. Eftersom den högsta skattesat- sen samtidigt har höjts. kan det konstateras att den inkomstutjämnande funktionen hos den statliga inkomstskatten starkt har renodlats.

Jag har nämnt i det föregående att min företrädare i årets komplette- ringsproposition framhöll att fortsatta väsentliga ökningar av skatteuttaget skulle föra med sig starkt negativa effekter. Som finansutskottet anfört är det i besparingssammanhanget givetvis ändå nödvändigt att pröva också möjligheten till inkomstförstärkningar. Jag vill emellertid understryka att skattehöjningar som kan ge någon mer betydande förstärkning av statsbud— geten måste komma att falla till största delen på de breda skikten av inkomsttagare: i detta avseende är de knappast mindre kännbara än minsk- ningar av de tunga utgiftsposterna. För att illustrera i hur hög grad skatte- basen utgörs av "normala inkomster" kan siffror från [979 års taxering - alltså avseende inkomståret [978 - användas. Då fördelade sig de sam- manräknade inkomsterna. dvs. inkomsterna före alla underskottsavdrag och andra allmänna avdrag. på följande sätt:

lnkomstskikt kr. Summa av inkomstdelar i skiktet Belopp milj. kr. Andel % Kumulativt %- [00— 29900 [50600 57.3 57.3 30000— 49900 62400 22.9 80.2 50000— 69900 30700 [[.2 91.4 70 000— 89 900 [0900 4.0 95.4 90000—[19900 6300 2.3 97.7 [20000— [59900 3100 l.l 98.8 [60 000— [99 900 [300 0.5 99.3 200 000— 2 000 0.7 [00.0 Totalt 273 300

Fyra femtedelar av all inkomst före avdrag fanns alltså i inkomst- skikten upp till 50000 kr. sammanräknad inkomst. lnkomstdelarna över 90000 kr. motsvarade mindre än 5% av den totala sammanräknade in- komsten.

Inflatitmsskyddet och skatteskalans u(få'u'mning

Kombinationen av stark progressivitet i inkomstskatteskalan och infla- tion gör att åtgärder i fråga om inkomstskatten får central betydelse för avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden. Regeringen har redan inlett överläggningar med arbetsmarknadsparterna. [ avvaktan på att dessa slut- förs och underlag för en samlad bedömning föreligger kan f. n. endast vissa mer allmänna riktlinjer redovisas.

Principen om att skatteskalan skall vara inflationsskyddad ligger fast. Skatteuttaget och dess fördelning skall bestämmas genom beslut av riksda-

Prop. 1980/81: 20 ' 84

gen. inte av intlationstaktens varit'ttioner. En automatisk indexuppräkning av skiktgränserna i skatteskalan bör därför ske. men samtidigt är det givet att regering och riksdag varje år har ansvaret för att pröva om skatteuttaget bör förändras i förhållande till vad som tidigare beslutats. Sådana föränd- ringar kan vara motiverade [. ex. kortsiktigt just för att påverka förutsätt- ningarna fören avtalsrörelse eller som steg i en mer långsiktig förskjutning av skatteuttaget från direkt till indirekt skatt.

Chefen för ekonomidepartementet redovisar denna dag skäl som moti- verar ett byte av index för uppräkningen av pensioner rn. [l. sociala förmå- ner. Syftet är att kompensation inte längre skall ges automatiskt för höjda energipriser eller för köpkraftspåverkan som statsmakterna fattar beslut om genom att ändra indirekta skatter och subventioner. Bl.a. med hänsyn till att statsmakterna har möjlighet till en årlig omprövning av inkomstskat- teskalan kan det visserligen hävdas att skälen för ett motsvarande index- byte i detta sammanhang är svagare. men övervägande skäl talar likväl för att så sker. Basenheterna i lagen om statlig inkomstskatt bör således i fortsättningen anknytas till sammajusterade index som basbeloppet enligt lagen ([962138I) om allmän försäkring.

Det nya indexet kommer att påverka basenhetens storlek först fr.o.m. inkomståret [982 Redan för år [98[ är emellertid särskilda överväganden påkallade. [nflatit'msskyddet innebär i princip att skatteuttaget. i procent av inkomsten. bibehålls på en given nivå så länge inkomstens realvärdc ligger fast. dvs. så länge inkomsten stigerjust i takt med inflationen. ()m inkomsten stiger fortare. dvs. ökar realt. blir däremot skatteuttaget större och omvänt blir det mindre om inkomsten realt sjunker. Det nu sagda gäller också för inkomstskatteunderlaget som helhet: sålänge inkomsterna i allmänhet utvecklas parallellt med inflationen bibehålls det samlade titta- get av inkomstskatt konstant som andel av underlaget. Stiger realinkoms- terna i allmänhet leder progressionen till ett höjt skatteuttag och sjunker de minskar också skatteuttaget. Under de tre år som inflationsskyddet nu funnits. så är det den senare utvecklingen som dominerat. dvs. skatteutta— get som andel av inkomsterna har minskat. Delvis som följd av de utifrån kommande oljeprishöjningarna. men delvis också som följd av att möjliga inkomstförbättringar tagits ut i form av ökade transfereringar och margi- nalskattelåttnader. har de aktiva gruppernas bruttoinkomster genomsnitt- ligt ökat mindre än som motsvarar inflationen under samma period.

Enligt gällande regler har basenheten för år l98l fastställts till 6500 kr.. en ökning från 5800 kr. för innevarande år. Mot den skisserade bakgrun- den bör emellertid beslut fattas om en mer begränsad uppräkning. Beslut i denna fråga bör emellertid inte fattas förrän senare. när bl. a. överläggning— ar med arbetsmarknadens parter som jag tidigare nämnt har slutförts. Den basenhet som på detta sätt kommer att fastställas genom särskilt beslut för år l98l kommer sedan att bilda utgångspunkten för den framtida uppräk- ningen för år [982 och senare.

Prop. 1980/81: 20 85

Jag har hittills uppehållit mig vid frågor som rör skatteskalans grund- stomme. På samma sätt som skett under de senaste åren bör emellertid också sänkningar göras av marginalskattesatserna i vissa inkomstlägen. 'Jag vill också erinra om den tillfälliga höjning av den särskilda skattereduk- tionen som ingick i regeringens proposition om åtgärder för att underlätta nya löneavtal (prop. 1979/80: l8l). Avsikten är att på lämpligt sätt ta hänsyn till dess effekt också i fortsättningen. Även i dessa frågor bör emellertid konkreta beslut anstå i avvaktan på de överläggningar—jag nyss namnt.

Urulé'rskollsul'drug och rt'inlc'at'drug

Av största vikt för beskattningens resultat är inte bara skatteskalans utformning. utan också reglerna om vilken inkomst som skall beskattas. Särskilt vill jag här peka på frågan om rätten till avdrag för underskott i en förvärvskälla från andra inkomster och frågan om de snabbt växande avdragen för gäldräntor på lån som inte'är nedlagda i någon näringsverk- samhet. För att utreda frågan om underskottsavdragen har en särskild kommitte' tillkallats. Enligt direktiven (Dir. [9801 [I) skall denna inled- ningsvis kartlägga underskottsavdragen och de faktorer som ligger bakom dem. Arbetet skall sedan inriktas på att pröva olika Sätt att hindra ett otillbörligt utnyttjande av dessa avdrag.

[ direktiven pekas på flera olika situationer där underskottsavdrag kan te sig problematiska. Bl. a. nämns där sådana underskott som är rent skatte— mässiga. dvs. där verksamheten reellt sett går med vinst men där skatte- reglerna i stimulanssyfte medger avdrag som går utöver de strikt företags- ekonomiska. Också skattesystemets bristande symmetri. som innebär att det är möjligt att få fullt avdrag för räntor på lån som används för att köpa tillgångar vilkas avkastning kommer fram som lågt beskattad eller helt obe- skattad värdestegring. nämns som en sådan problematisk punkt. Vidare skall utredningen pröva möjligheten att komma till rätta med de svårighe- ter som de s. k. hobbyrörclserna vållar. Nåra anknytning har också frågan om den i dag obegränsade rätten till avdrag för ränta på lån för att finansi- era privata konsumtionsutgifter.

Kommitte'n om underskottsavdrag har en omfattande uppgift som berör en rad viktiga avvägningar mellan olika önskemål som skattesystemet skall tillgodose. Det är endast i undantagsfall så att alla skäl talar för en reform av dagens regler och inga emot. Likväl år det klart att vissa förändringar är önskvärda. Underskottsavdragen växer allt mer och ger i vissa fall jag syftar här bl. a. på de s.k. nolltaxeringarna — resultat som allvarligt hotar människornas tilltro till skattesystemet. På ett par viktiga punkter har också lagstiftning redan genomförts som fr.o.m. innevarande är starkt begränsar utrymmet för underskottsavdrag. Genom riksdagsbeslut i slutet av år 1979 (prop. [978/79z209. SkU [979/80: Il. rskr. [979/80z42. SFS l979: [0[7) har nämligen rätten till omedelbart reparationsm'drag vid om-

Prop. 1980/81: 20 86

byggnad av flerfamiljshus beskurits. dels i det fall då ombyggnaden finansi- eras med statliga bostadslån. dels allmänt när ombyggnaden avser ett s. k. andelshus oavsett hur finansieringen sker.

En mycket stor del av underskottsavdragen beror på att avdrag för gäldränta görs med belopp som överstiger intäkterna i den aktuella för- värvskällan. Det har många gånger påtalats hur de nuvarande beskatt- ningsreglerna för räntor och andra kapitalinkomster vid inflation leder till en allvarlig snedvridning.

Även mycket höga låneräntor ger efter skatt en realt sett negativ låne- kostnad samtidigt som spararnas avkastning efter skatt kommer att ligga långt under inflationstakten. För att förbättra spararnas situation har vissa åtgärder vidtagits i form av skattefrihet helt eller delvis för viss avkastning: sparavdrag. värdesäkert lönsparande. sparobligationer. Mot Iäntagarnas obegränsade avdragsrätt har däremot hittills inga åtgärder riktats. [ annat sammanhang lagrådsremissen den [[ september [980 med förslag till ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsavyttring — harjag något diskuterat detta problem. Jag anförde där bl. a. följande:

Kombinationen av full indexuppräkning vid realisationsvinstbeskatt- ningen och en obegränsad avdragsrätt för låneräntor vid den löpande beskattningen bildar vid inflation en mekanism för omvandling av löpande inkomster till kapitalvinstcr som måste beaktas för att inte skatteförmåge- principen allvarligt skall urholkas.

En lösning på problemet kan teoretiskt sökas på två olika vägar. En möjlighet är att begränsa indexuppräkningen så att den i princip omfattar bara det egna kapital som fastighetsägaren har lagt ner i fastigheten. Den andra utvägen skulle vara att gå över till en real beskattning även av låneräntorna. Detta skulle innebära att den del av räntan som utgör kom- pensation till långivaren för minskningen i länets realvärde behandlades som en för fastighetsägaren inte avdragsgill och för långivaren skattefri — amortering. Med ett sådant system skulle det vara helt korrekt att vid realisationsvinstbeskattningen alltjämt medge full indexuppräkning. dvs. att räkna upp även det lånade kapitalet.

[ och för sig kan på allmänna skattetekniska grunder goda skäl anföras för att en reform som rör den löpande beskattningen skulle vara att föredra framför åtgärder som leder till att större vikt läggs vid engångsbeskattning- en av de vinster som framkommer vid en försäljning. Realisationsvinstbe- skattningen medför svårigheter att på ett rättvist sätt tillämpa skatteska- lans progressivitet samtidigt som de stora belopp som kan stå på spel skapar frestelser till skatteundandragande åtgärder. En realisationsvinst- beskattning ger också upphov till vissa inlåsningseffekter. även om man vid fastighetsbeskattningen har sökt mildra dessa genom de uppskovs- regler som har införts. Som framhölls i årets budgetproposition kan dock frågan om fastighetsägarnas rätt till avdrag för låneräntor inte ses som ett isolerat skattepolitiskt problem. För många hushåll är med dagens förhål- landen i övrigt en bibehållen avdragsrätt en absolut förutsättning för att de skall kunna klara sina årliga boendekostnader. En principiell reform av avdragsrätten för småhusräntor o.d. kan därför tänkas endast i ett större sammanhang där man beaktar övergripande skatte- och bostadspolitiska

Prop. 1980/81: 20 87

synpunkter. Ät realbeskattningsutrcdningen (B 1978: 07) har uppdragits att undersöka möjligheterna att gå över till en real beskattning av bl.a. låne- räntor och andra kapitalinkomster. Därvid skall bl.a. verkningarna för bostadsmarknaden belysas. Först när utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete finns det förutsättningar att bedöma om detta kan vara en framkomlig väg.

De lån som verkligen används för att finansiera investeringar i den egna bostaden står. som jag framhållit. i en viss särställning i sammanhanget. Men för andra län. som t. ex. används för att finansiera köp av kapitalvaror eller annan privat konsumtion eller för placeringar i improduktiva men lågt bcskattade tillgångar. är den fulla ränteavdragsrätten mer problematisk. Inte minst besvärande är att hushållen till följd av de höga marginalskatter- na visar en betydande okänslighet för räntenivåns höjd. vilket avsevärt försvårar kreditpolitiken. För många hushåll kan det framstå som attrak- tivt att låna för ändamål av angivet slag även till räntesatser som ligger långt utöver vad företag kan betala för att finansiera produktiva investe- ringar.

[ debatten har mot denna bakgrund framförts olika förslag om att be- gränsa avdragsrätten för räntor. med eller utan en samtidig lättnad i fråga om beskattningen av kapitalinkomster. Det stora problemet i samband med dessa förslag är emellertid huruvida det är möjligt att i det praktiska taxeringsarbetet tillämpa sådana begränsningar på ett rättvist sått. Efter- som förslagen i allmänhet förutsätter att räntor på lån nedlagda i vissa förvärvskällor fortfarande skall kunna dras av fullt. är det viktigt att veta om det ocksåi praktiken kan redas ut på ett tillfredsställande sätt vilka lån som är av vilket slag. Uppgiften att pröva detta har lagts på den förut nämnda kommittén om underskottsavdrag. Det krävs också allmänt sett en betydligt säkrare kontroll av ränteavdragen än vad som i dag är möjligt. Jag kan här nämna att det inom riksskattcverket pågår arbete med förslag som rör såväl frågan om skyldighet för banker m.fl. att lämna kontrolluppgift om räntor och förmögenhetsbehållning som frågan om skyldighet för den enskilde att i deklarationen specificera ränteavdrag och att ange till vem utbetalningarna gått. Enligt vad jag erfarit är arbetet långt hunnet och kommer att redovisas inom kort. Jag återkommer i det följande till detta.

[ avvaktan på att förutsättningarna för att upprätthålla en rättvis be- gränsning av ränteavdragen sålunda skall klarläggas anser jag det inte möjligt att nu ta ställning till frågan. Jag vill också erinra om att en av anledningarna till att de totala ränteavdragsbeloppen ökat kraftigt under senare tid är den höjning av räntesatserna som skett. Hela ökningen är alltså inte ett uttryck för ökad upplåning hos hushållen. Likväl utgör ränteavdragcns snabba ökning ett allvarligt problem och åtgärder mot detta ter sig allt mer nödvändiga. Det är därför angeläget att de klarläggan- den som behövs kan komma så snart som möjligt.

Prop. 1980/8]: 20 88

Åtgärder med art/erl'ning ur höjda quw'ingsvärt/('n

Jag avser att inom kort återkomma med förslag för att anpassa olika skatteregler till den kraftiga höjning av taxeringsvärdena på fastigheter som kommer" att ske år l98l. Av central betydelse är givetvis frågan om ny s. k. villaschablon. där beredning av förslag från [976 års fastighetstaxe— ringskommitte f.n. pågåri regeringskansliet. Även frågan om den kommu- nala garantibeskattningcns utformning vägs därvid in. Vidare bör en upp- räkning ske av skiktgränserna i skalorna för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten. Reglerna om förmögenhetsprövningen av folkpen- sionärers rätt till extra avdrag vid inkomstbeskattningen resp. till kommu- nalt hosmdstillägg bör också justeras. Riktmärket för dessa och andra åtgärder som jag inte har nämnt särskilt här är att höjningen av taxerings- värdena inte får tillåtas fä socialt oacceptabla verkningar för människorna. Samtidigt vill jag framhålla att detta givetvis inte är liktydigt med att över huvud taget inga skatteökningar får ske. Den kraftiga höjningen av taxe- ringsvärdena återspeglar en faktisk ökning av fastighetsvärdena och där- med av fastighetsägarnas förmögenhetstillgångar och rättvisan kräver att denna till någon del får slå igenom.

Jag vill i sammanhanget också konstatera att det numera torde stå helt klart att det inte gärna är möjligt att fortsättningsvis arbeta med så långa perioder som fem eller sex år mellan de tidpunkter då de höjda fastighets- värdena får påverka beskattningen. Med nuvarande ordning blir sprången alltför stora eftersom en stor eftersläpning hunnit uppstå. vilket också försvårar avvägningarna inom det bostadspolitiska området. [976 års fas- tighetstaxeringskommittc' [Fi [976: 05) har i uppdrag att studera frågan om s.k. rullande fastighetstaxering och dess redovisning kan enligt vad jag erfarit väntas omkring årsskiftet. En närmare diskussion av ätnnet bör därför anstå i avvaktan på utredningsmaterialet. men jag kan redan nu konstatera att om en justering av taxeringsvärdena med tätare intervall än f.n. inte skulle anses vara möjlig. så får i stället andra åtgärder prövas.

KupiluIbeskatmingen

Det har i flera sammanhang konstaterats att de nuvarande reglerna för kapitalbeskattning löpande inkomstbeskattning. realisationsvinstbe- skattning och förmögenhetsbeskattning leder till stora orättvisor och samhällsekonomiska snedvridningar. Sparare som placerat i bank eller aktier missgynnas. medan placeringar i fastigheter och vissa s. k. alterna- tiva placeringsformer (diamanter. guldjetonger m.m.) framstår som skatte- mässigt mycket gynnade. lndirekt blir produktiva investeringar satta i strykklass medan finansiella och spekulativa investeringar ofta kan locka med betydligt högre effektiv avkastning efter skatt.

En betydande del i förklaringen till kapitalbeskattningens nuvarande snedvridande effekter ligger i att skattereglerna med få undantag inte är anpassade till en inllationssituation. [ skattedebatten har olika förslag förts

Prop. 1980/81: 20 89

fram om hur en mer genomgripande sådan anpassning skttlle kttnna ske genom en större reform av skattesystemet. Som jag redan har nämnt har realbeskattningsutrcdningen i uppdrag att studera en av dessa möjligheter. nämligen en systematisk tillämpning av reala principer för inkomstberäk- ningen. Även utgiftsbeskattningens möjligheter att ge en lösning bl.a. på kapitalbeskattningsproblcmen har kommit att uppmärksammas och jag avser att ta initiativ till ett fortsatt utredningsarbete på detta område.

] avvaktan på eventuella mer genomgripande ändringar framstår emel- lertid punktvisa reformer som nödvändiga i syfte att minska de snedvri— dande effekterna. Förslag om en första sådan åtgärd har också framlagts i den redan berörda lagrådsremissen om ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsavyttring. Bakgrunden till detta harjag nyss redovisat i det återgivna avsnittet ur lagrådsremissen. [ sin centrala del innebär förslaget att indexuppräkningen av anskaffningsvärdct skall be- gränsas under innehavstidens början. när andelen lånat kapital regelmäs- sigt är stor. Av praktiska skäl sker denna begränsning så att indexupp- räkning helt vägras under fyra år. varefter full uppräkning medges med hänsyn till prisutvecklingen från det fjärde året efter anskaffningsåret. Förslaget kommer därigenom också att ge en särskilt stor skärpning i fråga om korta. spekulativa fastighetsinnchav. För att inte personer som av olika skäl måste byta bostad efter en kort tids innehav skall drabbas oskäligt genom denna konstruktion föreslås samtidigt regler om tillgodoräknandc av tidigare innehavstid vid försäljning av den nya fastigheten.

När lagrådsgranskningen av detta förslag är avslutad avses en proposi- tion föreläggas riksdagen och avsikten är att de nya reglerna med vissa övergångsbestämmelser som gör att skärpningen inträder stteeessivt skall tillämpas på fastighetsförsäljningar efter utgången av år 1980. [ detta sammanhang vill jag också nämna att det är min avsikt att inom kort ta initiativ till en utvärdering av det system för uppskov med realisations- vinstbeskattningen som finns för de fall då fråga är om försäljning av egnahem ellerjordbruksfastighet där ägaren varit bosatt och denne anskaf- far en ersättningsfastighet inom viss tid. En sådan utvärdering har önskats av riksdagen (SkU 1979/80: 22) och är nu så mycket mer motiverad som de nya reglerna om tillgodoräknandc i vissa fall av tidigare innehavstid också bör fogas in i ett fast administrativt system.

Förslag om den tekniska utformningen av åtgärder för att stimulera aktiesparandet har lagts fram av kapitalvinstkommitten (B l979:05) i ett delbetänkande (DS B l980: ll) Stimulans av aktiesparandet. Kommittén. som ursprungligen tillkallades för att göra en i huvudsak teknisk översyn av aktievinstbeskattningen. fick i början av innevarande år tilläggsdirektiv (Dir. l980: l0). Enligt dessa skall kommitten pröva åtgärder för att lindra beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster. Eftersom denna uppgift bedömdes vara tämligen omfattande och tidskrävande ingick det i uppdra- get också att med förtur utarbeta förslag till provisoriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet.

Prop. 1980/8 [: 20 90

Kommittén redovisari betänkandet två modeller som båda bedöms vara lämpade att ligga till grund för provisoriska stimttlansåtgärder. Gemensamt för modellerna är att de innebär att fysiska personer som mottar utdelning från börsnoterade företag medng en skattereduktion med viss del av utdelningsbeloppet. Principiellt kan man säga att aktieägarna därigenom tillgodoräknas en del av den skatt som bolagen erlagt för de vinstmedel som delas ut. Den ena modellen är uppbyggd för att till sina verkningar efterliknar de s. k. avräkningssystem som successivt införts i de flesta EG- länder och skattereduktionens procentuella storlek beror där på aktieäga— rcns marginalskattesats _ju högre marginalskattesatscn är. desto lägre blir den procentsats varmed skattereduktion skall medges. [ den andra modellen. som är mer schablonmässigt utformad. bestäms skattereduk— tionens procentsats endast av utdelningsinkomstens storlek med ökande utdelningsbelopp avtrappas skattereduktionens storlek. Utöver dessa mo- deller pekar kommittén också på att en ökning av schablonavdraget vid försäljning av aktier som innehafts mer än två år kan vara en lämplig stimulansåtgärd.

Kapitalvinstkommitten fortsätter nu sitt arbete med att utarbeta ett mer permanent system för lättnader i utdelningsbeskattningen. Remissbehand- [ingen av betänkandet om de provisoriska åtgärderna har i huvudsak avslutats och beredningen av ärendet pågår i regeringskansliet. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser. menjag vill betona attjag anser det mycket angeläget att åtgärder för att stimulera aktiesparandet genomförs skyndsamt. Samtidigt är det önskvärt att nya regler ges en inriktning som möjliggör att de smidigt kan avlösas av ett mer permanent system. Det är min avsikt att inom kort redovisa mina överväganden och lägga fram konkreta förslag. Jag vill i sammanhanget också erinra om att chefen för ekonomidepartementet tidigare i dag har diskuterat frågan om näringslivets försörjning med riskkapital och därvid aviserat vissa förslag.

[ kapitalvinstkommitténs ursprungliga uppdrag ingår också att lämna förslag om utformningen av en i tiden obegränsad realisationsvinstbe- skattning av bostadsrätter. När nu regeringens förslag till nya regler i fråga om fastigheterna föreligger kan man räkna med att kommittén med förtur kommer att redovisa sina överväganden om bostadsrätterna i ett delbetän- kande. Jag räknar därför med att ttnder år [981 kunna återkomma med förslag till ny lagstiftning på denna punkt.

Under senare tid har den skattemässiga behandlingen av vissa s.k. alternativa placeringar kommit att ifrågasättas allt mer. Begreppet avser därvid olika tillgångar som i varierande utsträckning tjänar som penning- placering i syfte att göra värdestegringsvinster och som därigenom kan framstå som alternativ till värdepapper eller fastigheter. [ första hand brukar därvid sådana lösören som diamanter och guldjetonger nämnas. Den skattemässiga förmånsbehandlingen ligger därvid främst i att värde- stegringsvinster blir helt skattefria om innehavet varat fem år eller längre

Prop. 1980/81 : 20 9[

och i andra hand i att tillgångar av detta slag i allmänhet inte behöver redovisas vid förmögenhetsbeskattningen.

Realisationsvinstkommitten föreslog redan år [975 i sitt betänkande (SOU 1975: 53) Beskattning av realisationsvinster att en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning skulle införas för denna kategori av lösöre. dvs. ting som inte normalt förlorar i värde genom användning. Förslaget ledde dock aldrig till lagstiftning eftersotn möjligheterna till kontroll av bestärnmelsernas efterlevnad ansågs alltför små. Jag delar i och för sig uppfattningen att kontrollsvårigheterna innebär ett argument mot realisa- tionsvinstkommitténs förslag. Å andra sidan är det tydligt att vissa av dessa s.k. alternativa placeringar numera marknadsförs helt reguljärt just som alternativ till aktiesparande och att därvid den förmånliga skattebe- handlingen blir ett avgörande argument. Det är enligt min mening svårt atti längden acceptera att så katt ske. Det finns därför skäl att åter pröva möjligheterna att skärpa beskattningen av dessa spekulativa placeringar.

En annan placeringsform som delvis kommit att utnyttjas i ett spekula- tivt sammanhang är premieobligationerna. Jag syftar här på ett förfarande som tillämpas av vissa skattskyldiga som har skattepliktiga realisations- vinster. t.ex. efter en avyttring av en fastighet. Det har då på sina håll satts i system att köpa stora mängder premieobligationer kort före en dragning och att sälja dem kort därefter. Med nuvarande regler blir den kursförlust som därvid uppstår till [00 % avdragsgill mot den föreliggande realisa- tionsvinsten. medan de utfallande vinsterna på premieobligationerna inte utgör skattepliktig inkomst. Det kan enligt min mening starkt ifrågasättas om ett sådant utnyttjande bör accepteras. Premieobligationerna har till- kommit för att utgöra en fortn för statlig upplåning riktad speciellt till småsparare och det är ägnat att inge olust om de utvecklas till spekula- tionsobjekt. [ lämpligt sammanhang bör därför frågan om ändrade regler på denna punkt tas upp. '

Skaltenndundrugmtdel uc/t skalim-_vxrt'nu'lx ur./'urmning

Det ligger i sakens natur att det är svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om de totala Skattebelopp som undandras genom olika former av skatte- [lykt och skattefusk. Det råder knappast något tvivel om att skatteundan- dragandct har ökat betydligt i omfattning Linder det senaste årtiondet. [ dag utgör det ett allvarligt problem. som det krävs fortlöpande och kraftfulla åtgärder från det allmännas sida för att komma till rätta med.

.Jag återkommer strax till konkreta frågor om förstärkta och förbättrade kontrollåtgärder. effektiviserad indrivningsverksamhet osv. Först vill jag etnellertid peka på några mer allmänna förhållanden som måste beaktas i sammanhanget.

En sådan sak är sambandet mellan skatteuttagets höjd och skatteundan- dragandets omfattning. Ju högre skattesatserna blir. desto större skattebe-

Prop. 1980/81: 20 92

lopp motsvarar varje undanhållen intäkt och varje på falska grunder medgi- vet avdrag. Med stigande skatteuttag ökar alltså "vinsten" för den illojale och frestelsen för den ännu lojale. Enligt min mening kan det knappast betvivlas att det här finns en gräns. utöver vilken statsmakterna inte kan gå utan att på ett avgörande sätt undergräva människornas lojalitet mot skat— tesystemet. Jag vill betona att detta inte innebär att det finns något visst exakt procenttal som utgör det högsta skatteuttag människorna accepterar. Vad som är acceptabelt och inte acceptabelt kan också förändras över tiden. Det är en viktig uppgift att för medborgarna klarlägga sambandet mellan å ena sidan önskemålen om en omfattande offentlig service och ett socialt trygghetssystem och å andra sidan de krav som finansieringen av detta ställer. Men enligt min mening är det nu tydligt att den snabba höjning av de samlade marginaleffekterna av skatter och avgifter som ägt rum under 1970-talet fört till en situation där stora grupper av inkomsttaga- re anser att de får för litet ekonomiskt utbyte av sina extra arbetsinsatser och där sökandet efter olika möjligheter till skattefria inkomster har fått en omfattning som leder till allvarliga samhällsekonomiska snedvridningar.

Vad jag nu sagt innebär inte attjag menar att skatteundandragandet som problem försvinner om marginalskatterna blir lägre. Det samlade skatteut- taget i Sverige är högt och för den skrupelfrie kommer det alltid att finnas "vinster" att göra på att hålla sina transaktioner utanför skattemyndighe- ternas kännedom. Men detär min bestämda uppfattning att en sänkning av marginalskattesatserna från dagens höga nivåer är nödvändig för att undvi- ka att problemen snabbt skall förvärras. Att möta dem enbart med utökad kontroll och skärpta straff är inte en framkomlig väg.

Ett annat förhållande som jag vill erinra om i detta sammanhang rör skatteflykten som speciellt problem. Utgångspunkten för skattelagstift- ningen måste givetvis alltid vara strävan att ge de materiella skattebestäm— melserna en sådan utformning att de täcker alla avsedda fall och sa klart som möjligt preciserar vilka skattekonsekvenser de skall medföra. Erfa- renheten visar emellertid att det för personer med god insikt i skattesyste- mets grunder och regelverkets uppbyggnad ofta är möjligt att finna möjlig- heter till kringgående transaktioner genom att konstruera nya förfaranden som inte är uttryckligen täckta i lagen. Mot denna bakgrund har under senare år debatten intensifierats om möjligheten att komplettera de materi- ella skattebestämmelserna med en allmän regel riktad just mot kringgåen- detransaktionerna. Jag kan erinra om att ett förslag till allmän skatte- flyktsklausul framlades av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen i betänkandet (SOU 1975: 77) Allman skattetlyktsklausul. Efter remissbe- handlingen av detta överarbetades förslaget inom budgetdepartementet och promemorian (Ds B l978:6) Lag mot skattetlykt utarbetades. Även denna promemoria har remissbehandlats. Ett förslag till lag mot skatteflykt har därefter upprättats och remitterats till lagrådet och efter ytterligare beredning i regeringskansliet har nu en proposition i ämnet utarbetats inom budgetdepartementet.

Prop. 1980/81: 20 93

Jag kommer att anmäla denna fråga senare i dag. Jag vill emellertid redan nu framhålla följande.

Propositionen bygger i allt väsentligt på det förslag som under år 1979 granskades av lagrådet. Den föreslagna lagstiftningen innehåller sålunda en generalklausul som riktar sig mot den form av skatteundandragande som brukar kallas kringgående av skattelag. ] den föreslagna lagen preci- seras när ett sådant kringgående skall anses föreligga och vilka förutsätt- ningar som skall vara uppfyllda för att en kringgåendetransaktion skall underkännas i skattehänseende. Propositionen innehålleri likhet med lag- rådsremissen också förslag till åtgärder för att stärka rättssäkerheten i samband med tillämpningen av klausulen. Propositionen går på denna punkt längre än lagrådsremissen. Det föreslås sålunda att lagstiftningen tidsbegränsas. Den skall gälla i fråga om rättshandlingar som företas under åren l981— 1985. Avsikten är att den praktiska tillämpningen av general- klausulen skall utvärderas från rättssäkerhetssynpunkter mot slutet av femårsperioden och att lagstiftningen därvid skall övervägas pånytt.

Förbättrad kontroll av uppdrugsinkom.s'tcr och räntor

Jag har nyss framhållit att problemen med skatteundandragandet inte kan lösas enbart med mer kontroll. Likväl är det klart att en fortlöpande effektivisering av skattekontrollen och anpassning av dess former till änd- rade förutsättningar är nödvändig. Inte minst det sistnämnda är viktigt och jag skall strax ta upp några punkter där den ekonomiska utvecklingen lett till att en större vikt måste läggas vid kontrollmöjligheterna än som hittills varit fallet. Samtidigt villjag dock erinra om vad jag sagt om behovet av att också förenkla de materiella skattebestämmclserna på olika områden bl. a. just i syfte att minska kraven på kontrollinsatser.

Ett fenomen som blivit allt mer besvärande är det skatteundandragande som sker genom olika former av utnyttjande av s. k. grå arbetskraft. Formerna för detta kan variera. men grundproblemet år att det rör sig om uppdragsförhållanden där uppdragsgivaren underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt skatte- och avgiftslagstiftningen. vilket i sin tur ger uppdragstagaren möjlighet att med obetydlig upptäcktsrisk undandra in- komsten från beskattning. Inte sällan försvåras skattekontrollen av att parterna utåt gör gällande att det är fråga om ett verkligt entreprenörslör- hållande och att således över huvud taget ingen skyldighet föreligger att automatiskt lämna några uppgifter till skattemyndigheterna.

De uppdragsersättningar som undandras beskattning genom utnyttjan- det av grå arbetskraft uppgår till avsevärda belopp. Svårigheter i konkur- renshänseende uppstår också för de seriösa företagarna genom dessa illo- jala förfaranden. Enligt min mening är det nu nödvändigt att pröva nya vägar att angripa problemet. Förslag om särskild lagstiftning har lagts fram i en inom budgetdepartementet utarbetad promemoria (Ds B l980: l0) Den grå arbetskraften och skattekontrollen. Promemorian rcmissbehandlas

Prop. 1980/81: 20 94

f. n. och jag räknar med att kunna återkomma till dessa frågor under år 1981.

Ett annat område där den ekonomiska utvecklingen medfört att ett förbättrat kontrollsystem framstår som nödvändigt är räntebetalningarna. Som jag tidigare nämnt kommer inom kort en utredningsgrupp inom riks- skatteverket att lägga fram förslag om en förstärkt kontroll just på denna punkt. Erfarenheterna. bl.a. från vissa kontrollaktioner. har visat att möj- ligheterna att kontrollera att ränteinkomster deklareras korrekt är bristfäl- liga och att de belopp som härigenom undandras beskattning är betydande. Med den allt större omfattning ränteavdragen kommit att få är det också viktigt att få en bättre möjlighet att bedöma grunden för dessa avdragsyr- kanden och att stämma av yrkade avdrag mot deklarerade intäkter. t. ex. i fråga om lån mellan privatpersoner. En skyldighet för banker m.fl. att lämna kontrolluppgift på utbetalda räntor och för enskilda att i självdekla- rationen särskilt ange räntemottagare bör enligt min mening effektivt kun- na bidra till att motverka skattenndandragande inom detta område.

ll-h'ri'ärdeskultc'kutitrollen

' Mervärdeskatteutredningen har i sitt femte delbetänkande. (Ds B l980:6) Mervärdeskattekontrollen m.m.. behandlat skattekontrollen. Bc- tänkandet remissbehandlas f.n. l betänkandet föreslår utredningen en skärpt registreringskontroll. vilket har väsentlig betydelse för de åtgärder mot den grå arbetskraften som jag nyss har berört. Utredningen föreslår också att en planenlig kontroll av de skattskyldigas redovisningar genom- förs. Formerna för kontrollen får anpassas efter företagens storlek. verk- samhetens art. m.m.

Skattskyldiga som har inkomst av _iordbruksfastighet och en årsomsätt- ning om högst [00 000 kr. bör enligt utredningen få foga en särskild uppgift om den mervärdeskatt som skall redovisas för beskattningsåret till sin självdeklaration. Uppgifterna stäms av i taxeringsnämnden och kan sedan på maskinell väg kontrolleras mot inbetald mervärdeskatt.

Flertalet övriga skattskyldiga kan bli föremål för en jämförande gransk- ning direkt på grundval av mervärdeskattedeklarationerna och inkomst- deklarationen. Utredningen föreslår ett särskilt system som utan resursför- stärkning säkerställer den informationsöverföring som behövs för den jämförande granskningen.

För skattskyldiga med mer komplicerade förhållanden. t.ex. de största företagen. är en jämförande granskning inte meningsfull. Utredningen föreslår att dessa företag i stället görs till föremål för regelbunden revision för femårsperioder.

Utöver den planenliga kontrollen får särskilda insatser göras i vissa situationer. Även den planenliga kontrollen kan ge anledning till en fördju- pad utredning. Negativa deklarationer kräver särskild uppmärksamhet. Skatterevision torde också. enligt utredningen. vara det enda hjälpmedlet

Prop. 1980/81: 20 95

mot falska deklarationer och andra falsarier. Offentliga myndigheter bör i sin roll som uppdragsgivare lägga särskild vikt vid att endast anlita företag mot vilka anmärkningar i detta hänseende ej kan riktas.

.lag bedömer det som angeläget att kontrollen av mervärdeskatten kan förstärkas. Det är min avsikt att redovisa ställningstagandet till utredning- ens förslag i sådan tid att en proposition kan föreläggas 1980/81 års riks-

möte.

Skattt'kontrollr'n i övrigt

Den nya taxeringsorganisationen i första instans. det s. k. RS-systemet. är nti inne på sitt andra år. En viktig målsättning med systemet har varit att inrikta gransknings- och kontrollresurserna på de svårkontrollerade dekla- rationerna. Det skall ske bl.a. genom ett ökat ADB-stöd vid granskningen och utvidgad taxeringsrevision.

Det är ännu för tidigt att göra en helhetsbedömning av det nya systemet. Man kan emellertid konstatera att de inkörningsproblem pä ADB-sidan som uppstod under det första året i stort sett har kunnat elimineras till årets taxering. ADB-stödet har otvivelaktigt medfört att resurser kunnat frigöras från det rutinmässiga granskningsarbetet och i stället inriktas på en mera ingående kontroll av de svårkontrollerade deklarationerna. Samtidigt står det dock klart att man inte heller i år kommer att kunna företa taxeringsrevisioner i planerad omfattning. Det beror till en del påatt man har varit tvttngen att dra ned på takten i den personella utbyggnaden av granskningsorganisationen för att hinna med utbildningen av personalen. Granskningsrutinerna är inte heller ännu helt inarbetade.

Enligt min mening är det ytterst angeläget att taxeringsrevisionerna verkligen får avsedd effektivitet. Jag avser att återkomma till denna fråga så snart resttltatct föreligger av den utvärdering av RIS-systemets tillämp— ning de två första åren som pågår inom riksskatteverket och budgetdepar— lementet.

Jag skall här också något beröra frågan om uppgiftsutbytet mellan myn— digheter på skatteområdet. Det är sålttnda enligt min mening angeläget bl.a. från kontrollsynpunkt att man inom skatteförvaltningen tar till vara möjligheterna att utbyta information mellan de olika verksamhetsgrenarna. Härigenom skapas förutsättningar för en samordning och effektivisering av kontrollinsatserna. Min företrädare har behandlat dessa frågor från sekre— tess- och integritetssynpttnkter i prop. 1979/80: l46 med förslag till skatte- registcrlag. Han ansåg därvid bl.a. att ett sådant uppgiftsutbyte inte bör innebära några betänkligheter från integritetssynpttnkt och uttalade att det avgörande för om en uppgift skall lämnas från en skattemyndighet till en annan bör vara att uppgiften behövs för den mottagande myndighetens verksamhet. Jag delar denna uppfattning och avser att senare i höst åter- komma med förslag till en reglering av uppgiftsutbytet mellan skattemyn- digheter som är anpassad till den nya sekretesslagen. Det kan här nämnas

Prop. [980/81: 20 %

att riksdagen tidigare i år på förslag av regeringen har beslutat om ett ökat uppgiftsutlämnande från tullmyndigheterna till riksskatteverkct och läns- styrelserna i syfte att förbättra kontrollen i fråga om mervärdebeskatt- ningen (prop. l979/80: l08. SkU 55. rskr 352. SFS l980: 450).

Även mellan myndigheter som handhar olika verksamhetsområden mås- te ett ttppgiftstttbyte för kontrolländamål i vissa fall kunna ske. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen ttnder år [978 beslutade om att riksförsäkringsverket under åren [979 och [980 skttlle lämna kommunerna uppgifter på ADB-medium om sjukpenninggrundande inkomst för kontroll av bostadsbidrag. Kontrollaktionen har lett till ett stort antal ändringsbe- slut i fråga om bostadsbidrag. Regeringen har nyligen beslutat att uppgifter skall få lämnas ut även under åren l98l och [981

[nom Brottsft'irebyggande rådet (BRÅ) som bl.a. arbetar med en över- syn av lagstiftningen mot organiserad brottslighet. finns en särskild arbets— grupp för skattefrågor. Denna arbetsgrupp har nyligen till budgetdeparte- mentet avlämnat förslag till lagstiftning som rör kontrollproblemen i sam- band med utlandstransaktioner. Det syftar till att motverka internationella skattettndandraganden genom att att skärpa bevisbördan för den skattskyl- dige i sådana skattefrågor och genom att öka kravet på hans medverkan i utredningar i ärenden med utländsk anknytning. Förslaget kommer att remissbehandlas under hösten och jag räknar med att kunna ta ställning till det i början av nästa år.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att Sverige tar aktiv del i det internationella arbetet mot skatteflykt. Jag vill särskilt framhålla de över- läggningar som pågår för att utvidga det nordiska handräcknittgsavtalet till att gälla också pttnktskatter och den nordiska framställningen till EG för att binda samman det system för handräcktiing som gäller i Norden med EG-lätidernas motsvarande system. Även Europarådets planer på att ska- pa ett europeiskt avtal för handräckning i skatteärenden är här av intresse. Det finns enligt min uppfattning anledning att förmoda att dessa internatio- nella initiativ inom en snar framtid kommer att kunna bidra till ett väsent- ligt bättre samarbete mellan länderna för att motverka den internationella skatteflykten.

Uppht'irdssystenn/t.

RS-systemet innefattar också en reform av uppbördsförfarandet. Den nya ordningen genomförs successivt med början under innevarande år. Den innebär en rationalisering av rutinerna för inbetalning och redovisning av skatt. Den innefattar också förbättrade möjligheter att kontrollera att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter i fråga om källskatteuppbörden. Bl. a. skall kontroller även på detta område i högre grad än f.n. ske genom revisioner. Enligt min mening bör även denna reform verksamt kunna bidra till att förhindra skatteundandragande.

För skattskyldiga som har att erlägga egenavgifter för inkomst av rörelse

Prop. 1980/81: 20 97

eller jordbruksfastighet är uppbörden av dessa avgifter samordnad med skatteuppbörden. För motsvarande arbetsgivaravgifter finns däremot ett särskilt uppbördssystem som handhas av riksförsäkringsverket (RFV). Möjligheterna till samordning av de två uppbördsförfarandena är av största intresse när det gäller att motverka olika former av skatte- och avgiftsun- dandragandc. Jag tar därför också kort upp några frågor som rör detta område.

De olika arbetsgivaravgifterna motsvarar tillsammans f.n. drygt 30 % av företagens lönesumma. Med undantag för arbetsgivaravgiften till försäk- ringen för tilläggspension (ATP) beräknas avgifterna i princip på hela lönen inkl. vissa angivna naturaförmåner. Vid beräkning av underlaget för ATP- avgiften görs dels ett basbeloppsavdrag. dels ett maximeringsavdrag från den totala lönesumman. Uppbörden av preliminära arbetsgivaravgifter är f.n. ordnad på i princip samma sätt som uppbörden av B-skatt. dvs. den sker genom ett debiteringsförfart'tnde. 'l'ill grundval för detta ligger därvid ett två år gammalt löneunderlag. vilket innebär att det trots en uppräkning med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen uppstår en betydande eftersläpning och därmed en ränteförlust för staten.

[ den reviderade finansplanen ( prop. 1979/80: 150 bil. [) framhölls att den preliminära arbetsgivaravgiften på längre sikt bör kunna knytas till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen. dvs. lönesttmman för den löpande perioden. På så sätt skulle man kttnna sam- ordna uppbörden av arbetsgivaravgifter och källskatter och samtidigt eli- minera eftersläpningen i uppbörden av arbetsgivaravgifterna. Detta förut- sätter dock förenklade regler för beräkningen av underlaget för arbetsgi- varavgifterna. Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att ytterligare behandla denna fråga.

Från de synpttnkter som här är aktuella är det uppenbart att en enhetlig: socialavgift och en samordnad upphörd skulle ha många fördelar. Avgifts- uppbörden skttlle. som DEMA-utredningen (RFV:s utredning angående decentralisering av manuella fttnktioner inom arbetsgivarsystemet: Rap- port mars 1978) har föreslagit. kunna föras över från RFV till de lokala skattemyndigheterna. Företagens uppgiftslämnande skulle minska. En mer samordnad kontroll av arbetsgivaravgifter och källskatter skulle bli möjlig. Det kan i sammanhanget nämnas att åtgärder har vidtagits i syfte att förbättra den nuvarande kontrollen på detta område. Bl. a. har regering- en nyligen gett RFV tillstånd att ta del av uppgifter som finns i skattedata- basen om bl. a. lönesummor enligt uppbördsdeklarationen. Uppgifterna är avsedda att användas för kontroll av debiterade preliminära arbetsgivarav- . gifter för år 1980.

Regeringen har nyligen beslutat lägga fram en proposition för riksdagen med förslag om att höja procentsatserna för den särskilda avgiften vid uppbörd av kvarstående arbetsgivaravgifter (prop. [980/81: 16). Detta för- slag. som också aviserades i den reviderade finansplanen. har till syfte att

Prop. 1980/81: 20 98

stimulera arbetsgivare. som på grund av nuvarande system kommit att debiteras en avsevärt för låg preliminäravgift. till fyllnadsinbetalning. Det har nämligen kunnat konstateras att den särskilda avgiften med dagens procentsatser kommit att framstå som en alltför begränsad sanktion förde kategorier av arbetsgivare för vilka det inte innebär någon merbelastning att avgiften inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Jag räknar med att den föreslagna höjningen skall leda till en ntinskning av statens ränteförlus- ter på denna punkt.

I mlri i'tritrgsi'w'kmmlzcten

Under senare är har genomförts en rad reformer som bl. a. syftar till att förhindra skatteundandragande på indrivningsstadiet. Ett cxentpcl är be- talningssäkringslagen (19781880). Den ger kronofogdemyndigheten möjlig- het att ta egendom i anspråk för att säkra betalningen av fordringar på skatt. tull och avgift. Ett annat exempel är den möjlighet som har öppnats i konkurslagen att förbjuda en person att driva näringsverksamhet. bl.a. om personen grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare. ' [ fråga om indrivningsverksamheten vill jag vidare erinra om att det sedan år 1975 pågår en försöksverkst'tmhet med ett datorbaserat redovis- ningssystem för cxektttionsväsendet (REX-projektet). [ nuläget handläggs nära hälften av det totala restförda beloppet inom REX-systemet. Nyligen har regeringen tillsatt en särskild utredare för att utvärdera systemet och utreda frågan om htir ett ADB-systern för exekutionsvi'tsendet bör utfor— mas för framtiden (Dir. 1980: 29). Utredaren skall komma med förslag till regeringen senast våren 1981.

Erfarenheterna av REX-systemet har enligt vad jag erfarit varit mycket positiva. REX har medfört lättnaderi registcrhanteringen hos kronofogde- myndigheterna och man har klart kunnat hänföra förbi'tttringar i iridriv- ningsresultatet. inte minst i storstäderna. till REX-systemet. Jag ser det som angeläget att ADB-stödet i indrivningsverksamheten ytterligare ut- vecklas föratt underlätta kronofogdemyndigheternas arbete. [ avvaktan på tttredningsmannens förslag vill jag dock inte f.n. ta ställning till utform— ningen av ett framtida datasystem.

[nom regeringskansliet utreds f.n. möjligheten att införa ett allmänt avräkningsförfarande vid återbetalning av skatt och allmänna avgifter. Staten har i skatte- och avgiftsförfattningarna inte tillerkänts någon allmän rätt att vid sådana återbetalningar räkna av de fordringar som staten kan ha på mottagaren. Avräkning medges endast mellan skatter och avgifter som är av samma eller liknande slag. Med tanke på httr integrerade nuvarande skatte- och avgiftssystem är. anserjag det inte vara konsekvent att tipp- rätthålla denna ordning. En vidgning av avräkningstnöjligheterna skttlle vidare medföra en betydande effektivisering av kronofogdemyndighetcr- nas indrivningsverksamhet och också ge administrativa rationaliserings- vinster. Det kan här också framhållas att ett väl utvecklat datasystem

Prop. 1980/81: 20 99

givetvis måste ses som en nödvändig förutsättning för ett effektivt utnytt- jande av ett allmänt avräkningsförfarande. Utredningen om utformningen av avräkningsfötfarandet kan förväntas vara slutförd inom kort och jag återkommer därför inom en nära framtid med lagstiftaingsförslag.

Bestämmelser om indrivning av skatter och avgifter finns i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. Dessa bestämmelser har under årens lopp tillkommit utan tillräcklig inbördes samordning. Detta har medfört att handläggningsformerna blivit olika för olika typer av skatter och avgifter. vilket givetvis försvårar kronofogdarnas arbete. Det är därför enligt min mening nödvändigt att se över bestämmelserna om indrivning av skatter och avgifter i syfte att så långt möjligt skapa ett enhetligt system. Detta bör ske inom ramen för en särskild utredning. Jag avser att ta initiativ till en sådan utredning inom kort.

En oproportionerligt stor del av kronofogdemyndigheternas resurser används för verkställighet av s.k. enskilda mål med små fordringsbelopp. Riksrevisionsverket har beräknat att år l978 användes en 35???- av krono- fogdemyndigheternas resurser för handläggning av enskilda mål medan antalet sådana mål utgjorde endast ca [79% av samtliga under året inkom- na. Det har också skett en markant ökning av de skatte- och avgiftsfordringar som ligger oredovisade hos kronofogdemyndigheterna. vilket enligt lnin mening motiverar att särskilda åtgärder nu vidtas för att främja indrivningen av de allmänna målen. Chefen för kommundeparte- mentet kommer senare i dag att redovisa förslag i detta syfte oehjag avser att i direktiven för den nyssnämnda utredningen ta upp frågan för ytterliga- re överväganden.

l skilda sammanhang har framhållits kronofogdemyndigheternas cen- trala roll vid bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. I årets budgetproposition har anslagits särskilda medel för denna verksamhet (prop. 1979/80: l()t) bil. lö) i Stockholm och Malmö. Nyligen har dessa medel ställts till resp. kronofogdemyndighets förfogande. varvid framhål- lits att särskild utvärdering av den brottsbekämpande verksamheten skall ske i samband med myndigheternas anslagsframställningar nästa år. Jag anser denna del av kronofogdemyndigheternas arbete som mycket viktig och jag vill särskilt framhålla betydelsen av att verksamheten bedrivs i intimt samarbete med skatte-. polis- och äklagarmyndigheter.

Hänvisningar till S3-6

3.7. Den kommunala ekonomin

Min företrädare har i årets kompletteringsproposition redovisat riktlinjer för den kommunalekonomiska utvecklingen. Kommunerna befinner sig just nu i slutskedet av sitt budgetarbete. Det finns därför inte anledning att i detta sammanhang redovisa några nya riktlinjer för kommunalekt.)nomin. Jag får anledning att senare under innevarande riksmöte återkomma till den kommunala utvecklingen på längre sikt. Jag vill här endast i all korthet beröra vissa aspekter på kommunernas ekonomi.

Prop. 1980/81: 20 löt")

Den långtgående decentralisering av samhällsuppgifter som känneteck- nar det svenska samhället har inneburit att allt fler angelägna uppgifter har anförtrotts kommuner och landstingskotnmuner. Dessa har genom sin närhet till medborgarna kunnat anpassa verksamheten till de lokala förhål- landena. Denna utveckling att låta de lokala och regionala självstyrelseor- ganen vara huvudmän för ett allt större antal uppgifter har lett till att den kommunala sektorns omfattning kommit att bli alltmer betydelsefull för den samhällsekonomiska utvecklingen. Det faktum att den kommunala sektorns konsumtion och investeringar nu sammantaget tar i anspråk nära en fjärdedel av BNP och utgör två tredjedelar av den offentliga sektorn innebär att utvecklingen inom kommuner och landstingskommuner får en avgörande betydelse för den samhällsekonomiska balansen.

Jag har tidigare konstaterat att utrymmet för offentlig konsumtionsök- ning är starkt begränsat under de närmaste åren. I den statliga sektorn har en kraftig uppbromsning redan ägt rum medan kommunerna i slutet av 1970-talet fortsatt att expandera i snabb takt. Det är nödvändigt att nu även den kommunala ökningstakten avsevärt kan dämpas.

Som jag redan påpekat behandlades i årets kompletteringsproposition den kommunala volymutvecklingen för de närmaste åren ingående. Det angavs där att det samhällsekonomiska utrymmet för ökning av den kom- munala konsumtionen de närmaste åren skulle uppgå till högst ca 392: är l98l och ca 25% per år för åren därefter. Efter en ingående analys av redan fattade beslut. kommunernas planerm. m. inom olika verksamhets— områden och med angivande av olika långtgående åtgärder för att (lämpa den kommunala volymutvecklingen gjordes bedömningen att denna ändå riskerade att öka med ca 3.5??- år l98l. En sådan utveckling bedömdes i första hand gå ut över den privata konsumtionen. Enligt de mycket preli- minära uppgifter som nu föreligger innan de kommunala budgetarna är fastställda finns det förutsättningar för att den faktiska ökningen för år 1981 kommer att understiga angivna 3.5 % och att en viss uppbromsning av expansionstakten således skulle ha kommit till stånd. De förutsättningar på vilka bedömningen i kompletteringspropositionen grundades har emeller- tid i väsentliga avseenden ändrats. bl.a. efter årets avtalsrörelse. [ det fortsatta budgetarbetet är det därför angeläget att kommunerna och lands- tingskommunerna söker realisera en ännu lägre volymökning än de ca 3% som tillgängliga budgetuppgifter nu pekar på.

Jag vill framhålla detta också som utrymmet för kommunal expansion under åren framöver sannolikt kommer att visa sig vara väsentligt mindre än vad som tidigare bedömts vara rimligt. Det pågående arbetet med nästa långtidsutredning indikerar enligt vadjag erfarit att så är fallet. När resulta- tet av 1980 års långtidsutredning föreligger finns anledning återkomma till denna fråga. Jag vill dock redan nu något beröra vilka möjligheter stats- makterna har att påverka den kommunala utgiftsutvecklingen.

Under 1970-talet har vid flera tillfällen träffats frivilliga överenskom-

Prop. 1980/81: 20 lt)!

melser mellan regeringen och företrädare för kommuner och landstings- kommuner i första hand om begränsning av skattehöjningar men i de senaste överenskommelserna också om den kommunala volymutveckling- en. Erfarenheten visar att dessa överenskommelser endast haft begränsat inflytande på den kommunala utvecklingen. Utfallet har under åren 1978— l980 väsentligt avvikit från vad som överenskommits. Till stor del torde detta bero på kommunförbundens begränsade möjligheter att påverka de enskilda kommunerna och landstingskommuncrna. Förbundens rekom- mendationer utgör bara en av många faktorer som skall vägas in när kommunerna fastställer sina budgetar. Det är uppenbart att andra faktorer under senare år kommit att väga tyngre i de enskilda kommunernas över- väganden. Samtidigt har nya kommunala utgifter föranletts av statliga beslut. Sammantaget har detta lett till större skattehöjningar resp. snab- bare volymökning än vad som överenskommits mellan regeringen och förbunden. Regeringen har mot den bakgrunden funnit att även andra åtgärder krävs för att dämpa den kommunala expansionen. Jag anser det emellertid vara synnerligen värdefullt att även fortsättningsvis vid över- läggningar med företrädare för kommunsektorn kunna diskutera den kom- munala sektorns utveckling och de åtgärder som kan vara nödvändiga för att uppnå en samhällsekonomiskt acceptabel utvecklingstakt. Sådana överläggningar bör vara ett regelbundet återkommande inslag vid bered- ning av frågor som rör den kommunala ekonomin. Nu senast har överlägg- ningar ägt rum i början av innevarande höst om bl. a. effekterna på kom- munsektorn av de förslag som framläggs i denna proposition.

Jag anser att en viktig utgångspunkt för statens åtgärder bör vara att så långt möjligt överlåta åt kommunerna att göra de nödvändiga avvägningar- na mellan olika verksamhetsområden. Statsmakternas åtgärder bör således i första hand inriktas på att påverka det totala finansiella utrymme som står till kommunernas förfogande. Det är av största betydelse att statens kost- nadsdrivande detaljreglering av olika verksamheter så långt möjligt upp- hör. Jag vill här erinra om den särskilda arbetsgrupp inom kommundepar- tementet som har till uppgift att rensa ut sådana statliga normer etc. som är kostnadsdrivande. En viktig utgångspunkt för denna översyn bör vara den allmänna kompetens som enligt kommunallagen tilldelats kommunerna. Kompletterande detaljreglering bör i princip förekomma endast när sär- skilt starka skäl härför kan åberopas.

Våren 1980 beslutade riksdagen (prop. 1979/80: 90. FiU 1979/80: 25. rskr l979/8l): 287) om åtgärder för att dämpa den kommunala sektorns öknings- takt år l981. Dessa åtgärder innebar att det finansiella utrymmet reducera— des genom att vissa specialdestinerade statsbidrag slopades samtidigt som skatteutjämningsreformens genomförande fördelades över tre i stället för två år. Vissa av de åtgärder som jag tidigare har berört och som resp. statsråd senare i detalj kommer att redovisa har motsvarande effekter för det finansiella utrymmet för år l98l och därefter. De av den urtima riksda-

Prop. 1980/81: 20 102

gen nyligen beslutade åtgärderna får också effekter på det finansiella utrymmet inom den kommunala sektorn. Jag vill starkt betona vikten av att kommunerna och landstingskommunerna inte genom höjda skattesatser eller ökad upplåning kompenserar det inkomstbortfall och de ökade kost- nader som blir resultatet av dessa åtgärder. eller av en eventuellt något långsammare utveckling av det kommunala skatteunderlaget. [ stället mås- te det leda till omprövning och omprioritering i enlighet med de riktlinjer som drogs upp för den kommunala ekonomin i årets komplette- ringsproposition. De uppgifter som nu föreligger om skattehöjningar för år I98l tyder på ökningar av en storleksordning som. om de genomförs. kan försvåra en rimlig avtalsuppgörelse under nästa år. Det är alltså av största vikt att budgetarbetet i kommuner och landstingskommuner nu bedrivs så att skattehöjningarna kan begränsas ytterligare.

Jag vill med vadjag här har anfört understryka betydelsen av en fortsatt och snabbare uppbromsning av tillväxten i kommunernas och landstings- kommunernas verksamhet. Enligt min mening måste vi för de närmaste åren inta en helt annan attityd till hur olika behov skall kunna tillgodoses inom ramen för de ytterst begränsade resurser som står till buds. Det senaste året har också en sådan omsvängning kommit till uttryck i stats- makternas hållning till den kommunala sektorn. [ såväl kompletteringspro- positionen som vid riksdagens ställningstagande till denna och till proposi- tionen om kommunalekonomiska frågor inför år 198] uttalas entydigt att staten måste avstå från att lägga på kommuner och landstingskommuner nya uppgifter och att staten måste befria kommunerna och landstingskom- munerna från vissa av de åtaganden och uppgörelser som gäller. Riksdagen har för sin del särskilt framhållit att det inte kan uteslutas att redan fattade rcformbeslut kan behöva omprövas för att nåden erforderliga dämpningen av den kommunala utgiftsökningen. Jag vill här nämna att på skolans område kommer statsrådet Mogård senare denna dag föreslå att en tidigare beslutad utökning av förstärkningsresursen i grundskolan ej genomförs.

Jag vill avslutningsvis framhålla att det faller ett mycket stort ansvar på de enskilda kommunerna och landstingskommunerna att anpassa sin verk- samhet till de samhällsekonomiska förutsättningarna. Staten måste givet- vis medverka härtill. bl.a. genom att avstå från att lägga på nya uppgifter på kommunerna och genom att ompröva bäde vissa tidigare givna upp- gifter och kostnadsdrivande normer. Kan inte resultat uppnås genom dessa åtgärder kommer statsmakterna att tvingas till mer långtgående ingrepp. Den närmaste tiden kommer att utvisa om sådana åtgärder blir nödvändiga för att anpassa volymutvecklingen till de samhällsekonomiska förutsätt- ningarna.

Statsräden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård, Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Boo. Winberg. Adelsohn, Danell. Petri och Eliasson utvecklar

Prop. 1980/81 : 20 103

härefter närmare de frågor om besparingar m.m. som hör till vederböran- des ansvarsom'åde. Anft'trandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern avslutar: 4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställerjag att regeringen i en gemensam proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag och övriga

föredraganden har anfört om nödvändigheten av att genomföra olika besparingar i statsverksamheten och om inriktningen av de föreslagna besparingarna. m. m.. dels förelägger riksdagen vad de olika föredragzmdena har anfört för

de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisats i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna l— l4.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/81: 20 Bilaga 1

J ustitiedepartementets verksamhetsområde' -

Prop. 1980/81: 20 l

Bila gu I

Utdrag JUSTITIEDEPARTEM ENTE'l' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

l980— I ()-02

Föredragande: statsrådet Winberg såvitt avser inledningen och punkterna l—7: Statsrådet Petri såvitt avser punkten 8

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamhcten, m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM JUSTITIEDEPAR'IEMEN'I'ETS VERK- SAMHETSOMRÄDE

Inledning

Från justitiedepartementets huvudtitel på statsbudgeten bekostas polis- och åklagarväsendet. de allmänna domstolarna. de allmänna förvaltnings- . domstolarna. bostadsdomstolen. hyres- och arrendenämndcrna. rätts- hjälpsnämnderna. de allmänna advokatbyråerna och domstolsverket. kri- minalvården och brottsförebyggande rådet. lnom departementets område faller också justitiekanslern. fideikommissnämndcn. datainspektionen. centralnämnden för fastighetsdata. bokföringsnämnden och brottsskade- nämnden.

Som budgetministern tidigare har anfört är en systematisk översyn och omprövning av pågående verksamheter ett väsentligt och naturligt inslag i det långsiktiga arbetet med att förbättra statens finanser. I en del fall bör detta arbete göras genom särskilda projekt. Ett sådant projekt som avser kriminalvårdsstyrelsen genomförs f.n. Ett förslag till omorganisation av brottsförebyggande rådet har nyligen lagts fram av en särskild utredning. Inom kort görs en översyn av rikspolisstyrelsen. Även när det gäller rättshjälpen bör en översyn ske. ] detta sammanhang villjag nämna attjag avser att senare för regeringen anmäla frågan om en uppföljning av l975 års reform av domstolsadministrationen.

] budgetpropositionen 1980 (prop. l979/8t):l()() bil. 7 sid. 230 —316) har regeringen föreslagit att civilförsvarcts ordnings- och bevakningsenheter delvis överförs till polisväsendet. Riksdagen har godkänt de riktlinjer som regeringen har föreslagit (FöU l979/80:l3. rskr 1979/80:3l6). Frågan om reformens genomförande övervägs nu i regeringskansliet. Några kostnader för reformen väntas inte bli aktuella för polisväsendet under de närmaste åren.

] Riksdagen [980/(?!. [ sum/. Nr 20. Bil. I

Prop. 1980/81: 20

IJ

'l'axorna och avgifterna inom justitiedepartetnentetsområde ses över fortlöpande. En särskild genomgång har nu gjorts. Den har lett till att en del taxor och avgifter som rörjustitietlcpartemcntets område höjs.

Jag vill framhålla att vissa verksamheter inom justitiedepartementets ansvarsområde är av den karaktären att begränsningar inte kan komma i fråga nu. Verksamhet som är av grundläggande betydelse för den enskildes rättssäkerhet måste fortsätta. ] fråga om den brottsbekämpande verksam- heten är insatserna mot den organiserade och den ekonomiska brottslighe— tcn liksom mot narkotika- och våldsbrottsligheten särskilt viktiga. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste ges hög prioritet med hänsyn till dess skadeverkningar. inte minst i fråga om samhällsekonomin.

De förslag om besparingar m.m. inom justitiedepartementets område som bör tas tipp i detta sammanhang behandlas i det följande. Vidare redovisas en del frågor om taxehöjningar m. m. Redovisningen ansluter till litteraindelningen i departementets huvudtitel.

Besparingseffekten av de åtgärder som redovisas i det följande beräknas till minst I40 milj. kr för budgetåret 1981/82.

Polisväsendet

[ I | Ändrade taxor och avgifter. 'litxunji'irpolislwmkning på enskild bekost- nad ändrades senast den l juli l977. Jag avser att föreslå regeringen att taxan räknas upp med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Höjningen som bör genomföras med verkan fr.o.m. den I januari l98l beräknas medföra att statens kostnader för sådan polisbevakning kommer att täckas. Höj- ningen tordc ge ett tillskott till statsbudgeten av drygt 700.000 kr. om året.

At'gi/iermtji'ir pass ändrades senast den I juli l979. Jag avser att föreslå regeringen att även dessa avgifter av samma skäl höjs fr.o.m. den I januari 1981, Höjningen beräknas ge drygt åtta miljoner kr. om året.

Gällande principer för att fastställa expeditionsavgifter i ärenden som avser tillstånd. godkännande. dispens eller annars en särskild rättighet bygger på grundtanken att den enskilde skall betala kostnaden för ärendets handläggning. låt Vara att åtskilliga undantag från denna princip har gjorts av bl.a. praktiska och sociala skål (prop. l964z75 s. 3|0_312_ Bch l9o4z42. rskr 19641l67). ] prop. l980/Xlzl3 om polisens uppgifter. utbild- ning och organisation m.m. har jag föreslagit att en sådan princip skall tillämpas i fråga om en del särskilda avgifter inom polisväsendet. Det behövs emellertid en allmän översyn av avgiftssättningen i s. k. polismyn- dighctsärenden. Jag avser att återkomma till denna fråga i ett senare sammanhang, [ det följande tar jag emellertid upp en grupp av ärenden av detta slag som tillhör de största och mest arbetskrävande inom polisväsen— det. nämligen t'rl/)('Ilfll't'lltl£'ll(I.

De grundläggande reglerna om förutsättningarna för att få förvärva och inneha skjutvapen samt om handläggning av vapenärenden finns i vapenla-

Prop. 1980/81: 20 3

gen (1973: 1 176). Närmare bestämmelser finns i vapenkungörclsen (19741123) och i de föreskrifter som rikspolisstyrelsen har utfärdat i ämnet.

1 frågor om tillstånd eller återkallelse enligt vapenlagen görs utredningar hos de lokala polismyndigheterna. I tillståndsårenden prövas bl.a. den allmänna lämpligheten hos sökanden. skjutskickligheten liksom sökandens behov av vapnet. varvid särskilt beaktas om sökanden uppger sig ha behov av vapnet för exempelvis jakt. fiske. målskjutning eller personligt skydd eller om fråga är om vapensamling. ärvda vapen eller vapen hos en sam- manslutning. Ett återkallelseärcnde kan bli aktuellt bl.a. om polismyn- digheten får meddelande om att en vapeninnehavare har dömts för ett brott mot vapenlagen eller ett brott vid vilket skjutvapnet har använts.

Enligt 47.5 vapenlagen skall den lokala polismyndigheten föra register över tillståndspliktiga vapeninnehav liksom över beslut som myndigheten har meddelat enligt vapenlagen . Enligt rikspolisstyrelscns föreskrifter skall varje polismyndighet föra dels ett namnregister. dels ett register över vapnens tillverkningsnummer och dels register över meddelade tillstånd till handel med vapen. vapenreparation resp. införsel av skjutvapen och ammunition. Samtliga register förs manuellt.

Polismyndigheten är också skyldig att lämna uppgift till folklmkförings- myndigheten om vilka personer som förekommer i vapenregister. När en sådan person flyttar. ändrar namn. avlider. utvandrar eller förs över till ett s.k. obefintlighetsregister underrättas polismyndigheten av folkbokför- ingsmyndigheten (53å vapenkungt'irelsen).

För att belysa omfattningen av ärendehanteringen enligt vapenlagen hos polismyndigheterna kan följande siffor redovisas. Antalet registrerade skjutvapen har för hela landet beräknats uppgå till ca 1.7 milj. Denna siffra omfattar inte vapen som tillhör staten. eftersom staten inte är underkastad föreskrifterna i vapenlagen . liksom inte heller vapen som av staten har överlämnats till vissa tjänstemän. sammansltttningar och företag (45 och 4655 vapenlagen ). Antalet tillståndshzware uppgår f. n. till ca 700.000. På grundval av mätningar som har företagits i vissa polisdistrikt kan det årliga antalet ansökningar om tillstånd att inneha vapen eller att förvärva am- munition uppskattas till ca 110.000. Antalet underrättelser frän folkbokför- ingsmyndigheterna till polismyndigheterna har beräknats till ca 175.000 om året och antalet aviseringar i motsatt riktning till ca 75.000 om året. Enligt en försiktig uppskattning kan antalet slagningar i vapenregistret för kon— troll av om tillstånd bör omprövas på grund av brottsanmälningar e.d. beräknas till ca 50.000 om året.

Som framgår av de nu redovisade siffrorna medför hanteringen av va- penärenden en betydande arbetsbelastning för polisvå'tsendet. F.n. beräk- nas denna arbetsbelastning motsvara ca 170 årsarbetskrafter för den lokala polisorganisationen. Kostnaderna är av storleksordningen 25—30 milj. kr. per år. Även för länsstyrelsernas del kräver hanteringen av vapenfrägor en stor arbetsinsats.

il Riksdagen I9XU/"8I. I .t'uml. NrZU. Bil. ]

Prop. 1980/81: 20 4

Någon ersättning från enskilda för den förhållandevis omfattande hante- ringen av vapenärendena utgår inte utöver de expeditionsavgifter som tas ut för själva tillståndsbevisen.

Expeditionsavgiftcn för ett tillstånd att inneha vapen utgör i dag 40 kr. Avgiften bestämdes till detta belopp med verkan fr.o.m. den 1 juli 1976. Enligt min mening talar starka skäl för att man inför en ordning som innebär att staten i större utsträckning än f.n. gottgörs för sina kostnader för ärendehantering och registerhållning i fråga om vapen. I väntan på en närmare översyn av denna fråga avser jag att föreslå regeringen att avgif— ten höjs från 40 kr. till i regel 250 kr. med verkan fr.o.m. den 1 januari 1981. lin sådan höjning beräknas medföra ett tillskott till statsbudgeten av storleksordningen 21 milj. kr per år.

[2] Investeringar i polishus m.m. Byggnadsstyrelsen och kriminalvårdssty- relsen har anmält behov av omfattande byggnadsinvesteringar för polisvä- sendet och kriminalvården under de närmaste åren. Mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget bör enligt min mening de redovisade behoven omprövas. Härvid bör utgångspunkten vara att endast |okalförändringar som bedöms oundgängligen nödvändiga för verksamheten kan komma i fråga. Jag vill dock betona att detta inte bör hindra planeringen av projekt som kan ingå i den s. k. investeringsreserven och som skall kttnna utföras när så är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget. Jag räknar med att detta medför en besparing av minst 25 milj. kr. i förhållande till långtids- budgeten.

Statskontoret har i skrivelse till regeringen den 19 februari 1980 begärt att få anskaffa terminaltttrustning till polisväsendet för sammanlagt ca 7 milj. kr. I nuvarande ekonomiska läge måste emellertid anskaffningen begränsas till vad som oundgängligen är nödvändigt. Jag avser att åter- komma mcd ett förslag i frågan senare.

[3] Översyn av rikspolisstyrelsen. ] prop. 1980/81:13 om polisens uppgifter. utbildning och organisation m. m. har regeringen på min föredragning föreslagit ingripande förändringar i polisväsendets organisation. Proposi- tionen grundar sig på 1975 ars polisutrednings betänkande (SOU |979:6) Polisen. Bl.a. föreslås i propositionen decentralisering i fråga om resurs- fördelning. ADB. utbildning och tjänstetillsättning. Det praktiska genom- förandet av de reformer som föreslås skall enligt propositionen anförtros åt en tilljustitiedepartementet knuten polisbercdning. som avses bli tillkallad så snart riksdagen har fattat principbeslut med anledning av propositionen.

] propositionen harjag konstaterat att ett genomförande av de framlagda förslagen kommer att leda till ett minskat behov av personal vid rikspolis- styrelsen. Jag har därför förordat att rikspolisstyrelsen blir föremål för en organisatorisk översyn av den kommande polisberedningen med sikte på ett minskat personalbehov enligt de närmare riktlinjer som har angetts av

Prop. [980/81: 20 5

polisutredningen. Det är min avsikt att föreslå regeringen att polisbercd- ningen skall få till uppgift att behandla denna fråga med förtur. Som exempel på områden där särskilda krav kommer att ställas på polisväsen- dets eentrala förvaltningsorgan i framtiden harjag i propositionen framhål- lit bekämpandet av den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Domstolsväsendet m. m.

[4] Taxor och avgifter. Regeringen har genom beslut den 4 och l l septem- ber I980 beslutat höja avgifterna i lagfarts- och inteckningsärenden samt ansökningsavgifterna i mål hos domstol.

Höjningarna baseras på de undersökningar som stämpelskatteutredning- en har redovisat i betänkandet (Ds B l98017) Avgifter vid tingsrätt m.m. Höjningarna beräknas medföra ett tillskott av omkring 70 miljoner kr. i statsbudgeten.

Kriminalvården

[5] Byggnadsarbeten för kriminalvården. Som jag har nämnt vid min anmä- lan av punkt 2 bör en omprövning ske av behovet av nya lokaler för kriminalvården. Som jag där har framhållit bör utgångspunkten vara att endast lokalförändringar som bedöms oundgängligen nödvändiga för verk- samheten kan komma i fråga. Vad jag där har sagt om den s. k. investe- ringsreserven gäller även kriminalvården.

Rättshjälp

[6] Rättshjälps- och rådgivningsavgifter m. m. Rättshjälp utgår enligt rätts— hjälpslagen ( l972z429) i fyra skilda former. nämligen som allmän rättshjälp. rättshjälp ät misstänkt i brottmål. rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Allmän i'iilt.s'lzi(iI/) lämnas i varje rättslig angelägenhet där behov av sådant bistånd föreligger. om inte rättshjälp skall utgå i annan form. Det är därvid utan betydelse om angelägenhetcn skall prövas av domstol eller annan myndighet eller om det är fråga om en angelägenhet som inte handläggs vid någon myndighet. Huvudregeln är dock försedd med ilera begränsningar. Bland dessa märks främst att allmän rättshjälp inte får lämnas. om den rättssökandes beräknade årsinkomst överstiger ett gräns- belopp. som motsvarar åtta gånger basbeloppet för oktober året innan rättshjälp begärs. Gränsbeloppet utgjorde vid rättshjälpsreformens ikraft- trädande den [juli [973 58 400 kr. men är för l980 I || 200 kr. Beloppet kan ökas om den som söker rättshjälp har underhållsskyldighet mot annan. Vidare kan hänsyn tas till förmögenhetsinnehav. skuldsättning eller annan särskild omständighet. Den allmänna rättshjälpen innebär att staten betalar

Prop. [980/81: 20 6

kostnaderna i ärendet. Den rättssökande skall efter förmåga själv bidra till kostnaderna (rättshjälpsz-tvgift). Den viktigaste ersättningsgilla kostnaden är kostnaden för biträde.

Rättsly'älp ät misstänkt i brottmål. som också betalas av allmänna me- del. utgår dels som rätt till offentlig försvarare. dels som annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. rätt till ersättning för kostnad för bevisning). I fråga om rätt till offentlig försvarare gäller bestämmelserna i rättegångsbal- ken. Den misstänktes eller tilltalades ekonomi saknar betydelse för frågan om rätt till försvarare. Däremot kan annan rättshjälp åt misstänkt i brott- mål förekomma bara för tilltalade som hör till de ekonomiskt sämre ställda inkomstgruppcrna. Vid rättshjälp åt misstänkt i brottmål utgår ej någon rättshjälpsavgift. Däremot kan den tilltalade. om han fälls till ansvar. förpliktas att betala tillbaka kostnad för offentlig försvarare och annan rättshjälp. dock inte med högre belopp än som motsvarar maximibeloppet för den rättshjälpsavgift som skulle ha fastställts om allmän rättshjälp hade kunnat meddelas i målet (jfr 3l kap. l & rättegångsbalken ).

Rättshjälp genom ((flera/igt biträde kan lämnas i vissa i lagen särskilt angivna administrativa ärenden. som rör den personliga rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. ] huvudsak rör det sig om mål och ärenden inom den psykiatriska sjukvården. nykterhetsvården. barnavår- den och kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens område. Offent— ligt biträde förordnas efter särskild behm'sprövning. Den enskildes ekono- mi saknar betydelse för frågan om rätt till biträde. Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel. Någon återbetalningsskyldighet katt inte förekomma.

Rättshjälp kan slutligen utgå i form av rät/givning. Den rättshjälpsfor- men omfattar rådgivning och därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägen— het under högst en timme. Rådgivning är öppen för alla oavsett inkomst och meddelas av advokat eller bittädandejurist på advokatbyrå. Den sker mot en i lagen bestämd rådgivningsavgift. Denna är avsedd att täcka kostnaderna för rådgivningen men kan sättas ned eller eftergcs. Det all- männa betalar kostnaderna för rådgivningen till den del de ej täcks av avgifterna.

Rättshjälpsreformen I973 innebar en upprustning av samhällets rätts- hjälp och ett förbättrat rättsskydd för stora grupper av medborgare. Även efter reformen har ändringar gjorts i lagstiftningen i syfte att stärka rätts- skyddet och att effektivisera rättshjälpen. Omfattande ändringar gjordes senast genom lag 19792240. vilken trädde i kraft den ljanuari I980.

Det allmännas utgifter för rättshjälpen har under senare är kraftigt ökat. De huvudsakliga kostnaderna budgetårsvis i milj. kr. framgår av följande uppställning.

Prop. 1980/81 : 20 7

73174 74l75 75176 76/77 77/78 78l79 79/80.-

l Rådgivning 0.5 0.9 1.0 1.2 1.5 1.7 1.9 )- Allmän rättshjälp 19.7 58.6 79.2 90.5 1035) 1 13.8 135.8l Rättshjälp åt ' misstänkt i brottmål 30.1 34.5 38.9 42.5 49.8 53.6 58.8 Rättshjälp genom offentligt biträde (1.2 0.4 1.0 2.1 3.7 7.3 7.9 Aldre rätts- hjälpsformer 11.8 4.5 3.2 1.2 1.0 1.1 2.8 Summa 62.3 98.9 123.3 137.5 158,9 I77.5 2072

Siffrorna avser bruttobelastning. Erfarenhctsmässigt återgår viss del av kostnaderna till statsverket genom fullgörande av ålagd återbetalningsskyl- dighet. Budgetåret 1979/80 återgick ca 9 milj. kr.

Kostnadsutvecklingen inom rättshjälpen är sådan att det i det rådande statsfinansiella läget är påkallat att göra en allmän översyn av det allmän- nas åtagandcn inom rättshjälpssystemet. Även i övrigt linns det anledning att se över rättshjälpssystetnet. se JuU 1978/79:30. Vid översynen bör undersökas vilka ingrepp i rättshjälpslagstiftningen som kan öka effektivi- teten och åstadkomma bcsparingar utan att den grundläggande målsätt- ningen för rättshjälpssystemet förloras ur sikte. nämligen att garantera den enskilde tnöjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen oberoende av sin ekonomiska situation. Bl.a. bör översynen inriktas på förutsättningarna för beviljande av rättshjälp och rättshjälpsförmånernas omfattning. .lag avser att inomjustitiedepartementet sätta igång ett sådant översynsarbetc.

Vid sidan av det mera långsiktiga arbetet bör det finnas möjlighet att redan nu vidta vissa ändringar i rättshjälpssystemet. Vad jag syftar på är nivån för rättshjälpsavgifter och rådgivningsavgifter. Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen inom rättshjälpen är det påkallat med en viss höjning av dessa avgifter för att minska den statliga sulwentioneringen av syste- met. Ändringarna kan genomföras utan att resultatet av det mera långsik— tiga översynsarbetet avvaktas.

1 blickpunkten kommer också kostnaderna för arvoden till biträden och offentliga försvarare. Varje besparing i denna del kan innebära betydande vinster för staten. då arvodena representerar inte mindre än 95 '.iiz'. av de totala rättshjälpskostnaderna.

Domstolsverket har tidigare i en anslagsframställning pekat påatt belast- ningen på rättshjälpsanslaget har ökat i en omfattning som inte kan förkla- ras enbart av volymökning eller uppräkning av ersättningsnivåerna. Denna ökning. som domstolsverket kallat taxeglidning. kan enligt verket knap- past förklaras på annat sätt än att tidsdebiteringen ökat i mål och ärenden som inte är taxebundna.

Jag vill med anledning härav framhålla att jag finner det angeläget att de domstolar och andra myndigheter som har att besluta om olika ersättningar noggrant prövar storleken på de ersättningar som betalas ut. Jag avser att i

Prop. 1980/81: 20 8

ett senare sammanhang återkomma till de problem som hänger samman med den taxeglidning som domstolsverket har pekat på.

Riittsltjälpsavgiftcr

Somjag redan har antytt är den som beviljats allmän rättshjälp skyldig att efter förmåga bidra till kostnaderna för rättshjälpen. Avgiftssystemet har konstruerats som ett system med maximibelopp. Maximibeloppets storlek motsvarar den rättssökandes betalningsförmåga. dvs. vad han högst kan betala. När allmän rättshjälp beviljas skall det samtidigt faststäl- las ett maximibelopp i den rättsliga angelägenheten.

Den- lägsta rättshjälpsavgiften (grundavgiften) uppgår till I % av det aktuella basbeloppet jämnat till närmast lägre tiotal kronor. eller f.n. 130 kr. Grundavgiften utgår för dem vars årsinkomst inte överstiger ett belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet. När det gäller rättssökande vars årsinkomst överstiger tre men inte åtta basbelopp har rättshjälpsavgifts- systemet utformats så att maximibeloppet utgör en viss kvotdel av skillna- den mellan den rättssökandes beräknade årsinkomst och tre basbelopp. Avgiften är dock alltid lägst lä? av basbeloppet. Systemet har gjorts progressivt genom att olika kvotdelar har använts för olika inkomstskikt. Maximibeloppct utgör sålunda en tjugondel av den del av den rättssö- kandes inkomst som överstiger tre men inte fem gånger basbeloppet. en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fem men inte sex gånger basbeloppet. en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men inte sju gånger basbeloppet och hälften av den inkomst som överstiger sju men inte åtta gånger basbeloppet. Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll. höjs de nämnda beloppsgränscrna med vad som motsvarar ett halvt basbelopp för varje underhållsberättigad. Förekomsten av större förmögenhetsinnehav eller tyngande skuldsättning skall beaktas då årsinkomsten beräknas.

För de rättssökande vars årsinkomst inte överstiger tre basbelopp kan rättshjälpsavgiften sättas ned. om särskilda skäl föreligger. Domstolsver- ket har meddelat anvisningar när det gäller nedsättning av grundavgiften. Enligt dessa bör grundavgiften nedsättas till 0 när den rättssökande saknar inkomst. Detta bör vidare ske för rättssökande som. utöver folkpension. bara uppbär pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg till folkpen- sion liksom för annan som har i huvudsak samma ekonomiska villkor. Skall nedsättning inte ske till 0. bör avgiften i allmänhet sättas ned till hälften. Nedsättning bör inte komma i fråga om den beräknade årsinkoms- tcn överstiger 30000 kr.

Under beredningen av detta ärende har företagits en undersökning av ett urval rättshjälpsärenden från 1979 som har anhängiggjorts vid rättshjälps- nämnden i Jönköping för att belysa storleken av utgående>'i'ättshjälpsav- gifter och rådande praxis vad gäller avgiftsnedsättning. Den verkställda undersökningen ger vid handen att i närmare 40 %- av alla ärenden sätts

Prop. l980/81: 20 9

rättshjälpsavgiften ned. I ungefär 5/6 av dessa fall sätts avgiften ned till 0. Undersökningen visar också att i de fall avgift utgår denna i det helt övervägande antalet ärenden fastställs till grundavgiften eller till belopp som endast överstiger grundavgiften med något hundratal kronor.

Vad sålunda framkommit torde vara representativt för rättshji'ilpsären- den i allmänhet. Undersökningsresultaten stämmer också väl överens med de resultat som lades fram av rättshjälpsutredningen (Ju l975z07) i dess betänkande (SOU l977z49) Översyn av rättshjz'ilpssystemet.

Med hänsyn till kostnadsutvecklingen för den allmänna rättshjälpen och till det nuvarande statsfinansiella läget måste frågan ställas om det är rimligt att det allmänna subventionerar rättshjälpen i den omfattning som nu sker. Det är enligt min mening ställt utom tvivel att det finns utrymme för en viss höjning av avgiftsuttaget. I många av de fall där i dag nedsätt- ning sker eller där endast grundavgiften betalas torde det vara möjligt för den rättssökande att uppbringa erforderliga medel att betala en ojämkad ochi viss utsträckning förhöjd grundavgift. Jag tänker då bl.a. på folkpen- sionärer med pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg. Även mänga andra som i dag helt eller delvis är befriade från avgift eller bara betalar en låg avgift torde i större omfattning än f. n. kunna bidra till rättshji-ilpskost- naderna. Jag anser alltså att grundavgiften kan tas ut i lägre inkomstlägen än vad fallet är i dag och att grundavgiften också kan höjas. Vidare bör vid avgiftsuttag över grundzwgiftcn en justering ske av kvotdelarna och av beloppsgränserna så att en skärpning av progressiviteten uppnäs.

Sammanfattningsvis förordar jag att grundavgiften bestäms till I l/thé- av basbeloppet samt förbehålls den grupp av personer. vars beräknade årsinkomst är högst två basbelopp. Maximibeloppet bör — med bibehal- lande av den nuvarande reservationen att beloppet alltid är lägst ett belopp som motsvarar grundavgiften i övrigt utgöra en tjugofemtedel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger två men inte tre gånger basbeloppet. en tjugondel av den del av inkomsten som överstiger tre men inte fyra gånger basbeloppet. en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fyra men inte fem gånger basbeloppet. en tiondel av den del av inkomsten som överstiger fem men inte sex gånger basbeloppet. en femte- del av den del av inkomsten som överstiger sex men inte sju gånger basbeloppet och hälften av den inkomst som överstiger sju men inte åtta gånger basbeloppet.

En särskild fråga är om det liksom nu skall finnas möjlighet till nedsätt— ning av rättshjälpsavgiften. Även om den föreslagna grundavgiften för det stora flertalet inte torde innebära något problem kan det enligt min mening inte uteslutas att en rättssökande i vissa fall kan ha svårigheter att betala grundavgiften. Det gäller naturligtvis i första hand personer som helt saknar inkomst. t. ex. hemmamakar. barn och studerande som inte är förvärvsarbetande. men även sådana som har mycket begränsade inkoms- ter. t.ex. arbetslösa som bara har kontant arbetsmarknadsstöd. Det bör

Prop. 1980/81: 20 IO

därför finnas en möjlighet till nedsättning av grundavgiften. För att ned- sättning skall få ske bör emellertid den rättssökandes årsinkomst inte få överstiga ett basbelopp eller något däröver. Det får liksom hittills ankom- ma på domstolsverket att meddela anvisningar till ledning för rättstillämp- ningen.

De föreslagna bestämmelserna om rättshjälpstwgift bör träda i kraft den I januari l98l. Äldre regler bör fortfarande gälla i rättshjälpsärenden i vilka allmän rättshjälp har beviljats före lagens ikraftträdande.

Rådgivningrut'gifiz'l'

Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en halv procent av det aktuella basbeloppet för varje påbörjad tidsperiod om l5. minuter. En utgångspunkt när avgiftsnivån bestämts har varit att man så långt möjligt skall undvika subvention av rådgivningen. Man har låtit timkostnadsnor- men — dvs. den av domstolsverket fastställda norm efter vilken biträde ] vissa äktenskapsskillnadsmäl får debitera kostnad för varje arbetad timme. f. n. 270 kr. — vara vägledande för nivån. Med dessa utgångspunkter har avgiften satts i relation till basbeloppet och tidsåtgången. Det samman- lagda avgiftsbeloppet för rå'idgivningen jämnas till närmast lägre tiotal kronor.

Avgiften får nedsättas eller efterges om särskilda skäl föreligger. För vad som nedsatts eller cftergivits utgår som redan antytts ersättning av all- männa medcl till den som meddelat rådgivningen. Domstolsverket har meddelat anvisningar om nedsättning och eftergift av rådgivningsavgiften. Dessa bygger på samma principer som de som gäller för rättshjälpsavgif- terna. För det fall att rådgivningen tar längre tid än 30 minuter och rådgiv- ningsavgiften därför överstiger grundavgiften vid allmän rättshjälp. [% av basbeloppet. bör vidare enligt uttalanden i förarbetena parallellitct mellan rådgivning och allmän rättshjälp eftersträvas genom att avgiften i förekom- mande fall sätts ned till ett belopp som svarar mot den rättshjälpsavgift som skulle ha utgått om allmän rättshjälp hade meddelats.

Av de undersökningar som jag tidigare nämnt framgår att avgiften ned- sätts eller efterges i ca 60 ”få: av alla rådgivningar. Uppskattningsvis efterges avgiften i 9 av 10 av dessa fall. Det allmänna lämnar alltså även när det gäller rådgivningarna betydande subventioner. På samma sätt som när det gäller rättshjälpsavgifterna måste frågan ställas om detär rimligt att staten i nuvarande ekonomiska läge tar på sig en så långtgående subventions- börda som nu är fallet. [ många av fallen torde den rättssökande ha goda möjligheter att betala den föreskrivna avgiften. särskilt när det gäller kortare rådgivning. Att hclt slopa möjligheten till nedsättning eller eftergift är å andra sidan inte lämpligt. l speciella situationer. t. ex. sådana som jag tidigare angav när frågan om nedsättning av rättshjälpsavgiften berördes. bör det fortfarande finnas möjligheter att avvika från den avgift som eljest skulle ha utgått. Med hänsyn till sambandet mellan allmän rättshjälp och

Prop. 1980/81: 20 H

rådgivning är det självfallet också väsentligt att parallellitet alltjämt får råda mellan dessa rättshjälpsformer. En nedsättningsmöjlighet bör alltså finnas kvar och utformas i enlighet med vad som gäller för rättshjälpsavgif- ten. Även i övrigt bör eftersträvas parallellitet mellan allmän rättshjälp och rådgivning. Parallelliteten bör lagtekniskt åstadkommas genom att nedsätt- ningsrcgeln vid rådgivning anknyts till reglerna om maximibeloppet för allmän rättshjälp. Därvid behöver inte den nuvarande möjligheten till eftergift nämnas särskilt. En sådan möjlighet kommer alltjämt att finnas genom anknytningen till maximibeloppsreglerna.

Liksom när det gäller rättshjälpsavgifterna bör de nya reglerna om rådgivningsavgift trädai kraft den ljanuari l98l.

Besparingseffekter

Det höjda uttaget av avgifter kan beräknas medföra en besparing av omkring 18 milj. kr på anslaget Rättshjälpskostnader. En viss reduktion av beloppet kan dock komma att ske på grund av möjligheterna till nedsätt- ning. En besparing sker också genom att äterbetalningsskyldighet i brott- mål enligt 3] kap. l & rättegångsbalken genom återbetalningsreglernas an- knytning till rättshjälpsavgiftssystemet kommer att åläggas dömda perso— nertill högre belopp än f. n. Den totala besparingseffekten därav är svår att beräkna utan närmare undersökningar. Uppskattningsvis rör det sig om ett belopp mellan l/2 och [ milj. kr. Även för återbetalningsskyldigheten i tvistemål får de ändrade reglerna om rättshjälpsavgift den effekten att statsverkets inkomster ökar. Ökningen får dock antas vara marginell.

Den sammanlagda besparingen under anslaget Rättshjälpskostnader be- räknas till omkring 16 milj. kr. per år.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (l9721429). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga l.l. De föreslagna ändringarna är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande kan underlåtas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen tl972:429).

Övriga myndigheter

[7] Avgifter för datainspektionens verksamhet. Datainspektionen har som central förVaItningsmyndighet att pröva frågor om tillstånd samt utöva tillsyn enligt datalagen (l9731289). kreditupplysningslagen(1973: [ |73) och inkassolagcn (1974: l82).

Datainspektionen leds av en styrelse. Chef för inspektionen är en gene- raldirektör. Inom inspektionen finns en enhet för tillståndsärenden, en

Prop. 1980/81: 20 l2

enhet för tillsynsärenden samt ett sekretariat för information och admini- strativa uppgifter.

'fillståndsverksamlieten innefattar tillständsprövning enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagcn samt prövning av anmälnings- ärenden som avses i l å andra stycket datakungörelse ( I973z29l ). Tillsyns- verksamhetcn omfattar tillsyn enligt de tre nämnda lagarna. Informations- programmet omfattar information om främst innebörden av de tre nämnda lagarna till de registeransvariga. allmänheten och utlandet.

Enligt kungörelsen tl973:1209) om avgift hos datainspektioncn skall avgift utgå för handläggning av ansökan eller anmälan som avses i lä datakungörelsen tl973:29ll. lå kreditupplysningskungörelsen tl974:326) och ls" inkassokungörelsen (l974:327) samt av ansökan om medgivande enligt ll & datalagen tl973:289). Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta föreskrifter om de avgifter som har nämnts nu (prop. l975z8. KU l975:l0. rskr l975:62 och prop. l977/781l00 bil. 5. KU l977/7X:26. rskr l977/78:l66).

De aktuella avgifterna är avsedda att i princip ge täckning för datain- spektionens tillståndsverksamhet. Avgiften tas ut med visst belopp för varje påbörjad handläggningstimme. Föreligger särskilda skäl får avgiften sättas ned eller efterges.

l prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 22 angav min företrädare att han kommit till den uppfattningen att kostnaderna för datainspektionens verksamhet i dess helhet borde täckas genom avgifter. För att uppnå detta borde det nuva- rande avgiftssystemet ersättas med ett nytt. där avgiftens storlek bestäm- des så att datainspektionens årliga kostnader för programmen tillstand. tillsyn och information täcktes.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om ett nytt system för avgifter för handläggning vid datainspektioncn. Riksdagen har i sitt beslut angett grunderna för det nya systemet (prop. l978.-"'79: l00. bil. 5. KU l978/ 79122. rskr [978/79: l85).

I beslut den 2 maj l979 uppdrog regeringen åt datainpektionen att. efter samråd med riksrevisions- verket. utreda och till regeringen komma in med förslag om hur det nu angivna avgiftssystemet närmare borde utformas.

Datainspektionen har i en skrivelse och promemoria den 23 april 1980 redovisat uppdraget. I promemorian diskuterar datainspektioncn fördelar och nackdelar med olika system för avgifter hos inspektionen. Inspektio- nen anför i skrivelsen att den inte kunnat finna någon acceptabel avgifts- modell. Inspektionen avråder från att ett avgiftssystem i enlighet med det ovan nämnda uppdraget införs.

Ärendet har därefter beretts vidare inom justitiedepartementet. Jag har därvid kommit fram till att ett system för avgifter för handläggning hos datainspektioncn bör införas enligt i huvudsak de tidigare angivna grunder- na.

För det stora antal ärenden som handläggs enligt det s. k. förenklade

Prop. 1980/81: 20 B

förfarandet bör man således behålla den nuvarande ordningen med en engångsavgift. som tas ut i samband med att tillstånd ges. För övriga ärenden bör årliga avgifter tas ut av dem som har ett tillstånd eller har gjort en anmälan. Dessa årliga avgifter bör bestämmas enligt schabloner som innebär att ärendena delas in i några få avgiftsklasser. Klasserna bör innefatta ärenden enligt I. datalagen. 2. kreditupplysningslagen . 3. inkas- solagen. 4. kreditupplysningslagen och datalagen samt 5. inkassolagcn och datalagen. Inom varje klass bör finnas två avgiftsschabloner. en för nor- mala ärenden och en för ärenden som ställer särskilt stora krav på datain- spektionens resurser.

Beslut om avgifter fattas av datainspektioncn. Inspektionen bör därvid kunna ges möjlighet att. om det föreligger särskilda skäl. nedsätta eller efterge avgiften. Regelsystemet bör vidare innefatta en möjlighet för in- spektionen att vid synnerliga skäl besluta om en högre avgift än schablon- beloppet. Denna regel bör kunna utnyttjas bl.a. vid eventuella försök att kringgå systemet. Inspektionen bör dessutom vid ändrade förhållanden kunna besluta om avgift efter en högre eller lägre schablon för ett visst ärende.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att besluta om avgifter för handläggningen vid datainspektioncn i enlighet med vad jag har förordat i det föregående.

[8] Underrättelse enligt lOä datalagen m.m. Skyddet för den registrerades personliga integritet vid personregistrering med hjälp av ADB regleras i datalagen. Lagen innebär bl.a. att personregister i princip inte får inrättas eller föras utan tillstånd av datainspektioncn. I l0s' datalagen finns före- skrifter som ålägger den registeransvarige en långtgående underrättelse- skyldighet i förhållande till allmänheten. Innebörden i denna för integri— tetsskyddet grundläggande bestämmelse är följande.

Enligt paragrafens första stycke skall den som är registeransvarig på begäran av en enskild person så snart det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgifter som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att några sådana uppgifter inte förekommer i registret. Om en sådan underrättelse har lämnats. behöver någon ny underrättelse inte lämnas till samme registrerade förrän l2 måna- der därefter.

Av paragrafens andra stycke följer att en underrättelse enligt första stycket skall lämnas utan kostnad för den registrerade. Datainspektionen får dock i fråga om visst slag av personuppgifter medge att en avgift tas ut. Särskilda skäl måste föreligga för att inspektionen skall få lämna ett sådant medgivande. I lagens förarbeten har framhållits att dispensmöjligheten skall utövas med försiktighet (prop. I973z33 s. 138).

Prop. 1980/81: 20 14

I tredje stycket föreskrivs att underrättelseskyldigheten inte gäller. om uppgifterna enligt gällande sekretessbestämmelser inte får lämnas ut till den enskilde. Paragrafens fjärde stycke. slutligen, innehåller en undantags- regel som saknar betydelse i detta sammanhang.

Bestämmelsen i 10.5 datalagen fick sin nuvarande utformning genom en lagändring våren 1979 ( prop. 1978/79: 109 . KU 1978/79:37. rskr 1978/ 79:360. SFS 1979:334). I lagstiftningsärendet uppmärksammades att det finns företag som genom annonser i pressen erbjuder sig att mot ersättning (f.n. ca 25—50 kr.) begära underrättelser enligt 1055 datalagen åt personer som vänder sig till företaget. Föredraganden fann (prop. s. 25) att detta kunde uppfattas som ett otillbörligt sätt att slå mynt av regler som värnar om enskildas integritet. Enligt hans mening kunde man emellertid inte förmena den enskilde att genom ombud utöva sin rätt enligt paragrafen. Om det i framtiden skulle uppkomma behov av att ingripa mot företeelsen. fick övervägas vilka åtgärder som lämpligen borde vidtas.

Datainspektionen har till de aktuella företagen lämnat allmänna råd hur verksamheten bör bedrivas. Inspektionen har vidare i skrivelse till konsu- mentverket den 27_ februari 1980 begärt att verket skall ingripa för att bringa ombudsföretagens marknadsföring i bättre överensstämmelse med datalagens intentioner. Datainspektionen har därvid påtalat att företagen i annonserna inte upplyser om att själva underrättelserna är avgiftsfria.

Enligt uppgifter som har lämnats av datainspektioncn och. som har redovisats i betänkandet (SOU 1978:54) Personregister Datorer — Inte- gritet (s. 216) har möjligheten att begära underrättelse enligt 10ä datalagen utnyttjats i varierande omfattning. Under de första åren efter datalagens ikraftträdande fick statistiska centralbyrån förfrågningar från ca 25000 personer. riksförsäkringsverket från ca 8000. arbetsmarknadsvcrket från ca 65.00. länsstyrelserna från ca 20000 och Datema AB från ca 5000 personer.

Den nuvarande omfattningen av framställningar enligt 105 datalagen är svår att uppskatta med någon större säkerhet. Det står emellertid klart att ett mycket stort antal framställningar sker i form av massbeställningar via ombudsföretag. Från statistiska centralbyrån har följande uppgifter inhäm- tats angående förfrågningarna hos centralbyrån.

Budgetår Antal förfrågningar 1974/75 ca 28 000 1975/76 ca 21 500 1976./77 ca 9000 1977/"78 ca 6 150 1978/79 ca 9600 1979/80 20 146

Byrån har vidare uppgett att ombudsföretagen med ett undantag startat sin verksamhet under budgetåret 1979/80. Av förfrågningarna under detta

Prop. 1980/81: 20 15

budgetår härrörde 14 163 från företag. medan 5983 framställdes på annat sätt. Kostnaderna för att besvara förfrågningarna uppgick under samma budgetår till ca 2.5 milj. kr.

En underhandsförfrågan i augusti 1980 till några andra myndigheter har gett följande resultat.

Centrala studiestödsnämnden får ca 25 000 framställningar per år. Av dessa härrör 95 procent från ombudsföretag. Av framställningarna besva- ras 5000 med registerutdrag. Återstoden avser personer som inte förekom- meri myndighetens register.

Rikspolisstyrelsen tick 15900 framställningar under budgetåret 1979/80. Av dessa härrör 90 procent från ombudsföretag. Kostnaderna per fram- ställning beräknas till 12—15 kr.

Riksskatteverket rapporterar 17600 framställningar under tiden den 15 januari—den 30 april 1980 och 7000 under tiden den I maj— den 22 augusti 1980. Ca 80—85 procent av dessa härrör från ombudsföretagen.

Datainspektionen har under hand uppgett att andelen förfrågningar hos några större myndigheter via ombudsföretag under första halvåret 1980 utgjorde ca 75 procent av det totala antalet samt att antalet förfrågningar som har gjorts direkt av enskilda personer varit i stort sett konstant alltsedan datalagen trädde i kraft.

För egen del villjag anföra följande. Som har framhållits i olika sammanhang är regeln i ros datalagen en av de viktigaste bestämmelserna i denna lag. Det är av stor betydelse från integritetssynpunkt att den enskilde har rätt till insyn i de aktuella person- registren såvitt gäller uppgifter om honom själv. Samtidigt står det klart att insynsrätten medför betydande kostnader för de registeransvariga. Efter- som rcgistren i stor utsträckning förs i statens eller kommunernas verk- samhet. drabbar merparten av dessa kostnader det allmänna. Jag anser att det är angeläget att insynsrätten utnyttjas i endast sådana fall där den registrerade verkligen har ett intresse av att få uppgifterna. Så kan knap- past alltid vara fallet vid de massbeställningar som f.n. utförs via ombuds- företagen. Beställningar av detta slag har inte i första hand sin grund i en önskan från den enskilde om att få uppgifter om sig själv ur ett visst eller vissa register utan är snarare en konsekvens av ombudsföretagens sätt att arbeta. Sådana beställningar bör därför undvikas.

En möjlighet vore att mera generellt medge den registeransvarige att ta ut en avgift för underrättelser enligt 10% datalagen. Enligt min mening bör man emellertid undvika en sådan lösning. som från flera synpunkter är oläglig. En förbättring av förhållandena bör emellertid kunna åstadkom- mas redan genom att det i bestämmelsen ställs upp ett krav på att en begäran om underrättelse skall framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. En sådan föreskrift förutsätter att den enskilde själv tar ställning till framställningens omfattning. Effekten torde bli att slentrianmässiga beställningar undviks. Härigenom bör inte obetyd-

Prop. 1980/81: 20 16

liga kostnadsbesparingar kunna åstadkommas både inom den offentliga och den privata sektorn. Å andra sidan kan det nya kravet inte i realiteten sägas försvaga de registrerades kontrollmöjligheter: tvärtom kan det från integritetsskyddssynpunkt anses vara en fördel att den registrerade måste göra en personlig hänvändelse för att uppgifter om honom skall lämnas ut från registret.

Jag anser emellertid att de problem som är förknippade med tillämpning- en av 10.5 datalagen bör undersökas närmare än vad som kunnat ske nu. lämpligen inom ramen för det arbete som bedrivs av datalagstiftningskom- mitten (Ju l976z05) (DALK).

Rörande den närmare innebörden av den föreslagna ändringen vill jag framhålla att det i paragrafen uppställda formkravet innebär att den enskil- de själv måste skriva under sin framställning till vederbörande registeran- svarige. En handling till vilken nanmunderskriften har överförts genom t. ex. fotokopiering eller som utgörs av en kopia av framställningen med eller utan vidimering är alltså inte att anse som egenhändigt underteck- nad.

En annan sak är att det givetvis står den registeransvarige fritt att efterkomma en begäran om underrättelse oavsett på vilket sätt den har framställts. Föreskriften hindrar inte att den enskilde, sedan han skrivit under en begäran om underrättelse. låter ett ombud vidarebefordra den till den registeransvarige.

l klar—hetens intresse vill jag tillägga att föreskrifterna i 10.5 datalagen givetvis inte innebär någon inskränkning i ollentlighetsprineipen (jfr prop. l973z33 s. 139). I den mån ett personregister är att anse som en allmän handling står det alltså den enskilde fritt att ta del av uppgifterna i registret enligt bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen . givetvis med de begränsningar som kan följa av gällande sekretessbestämmelser. Om den registrerade vill betala föreskriven expeditionsavgift för att få utskrift av personuppgifter om sig själv, är myndigheten i princip skyldig att efter- komma hans begäran när helst den görs och även om den inte sker skriftligen. Myndigheten är också skyldig att tillhandahålla uppgifterna på stället (2 kap. 12 och 13 55 tryckfrihetsförordningen ).

lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1981. I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i datalagen (1973289). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.2.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i datalagen (1973089).

Prop. 1980/81: 20

Förslag till

17

Bilaga 1 .]

Lag om ändring i rättshjälpslagen (l972: 429)

Härigenom föreskrivs att 12 och 47 55 rättshjälpslagen (1972z429l' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Fr'ireslagen lydelse

12.5

Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbe— lopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6.5 första stycket. utgör maximibeloppet för ri'tttshjälpsavgiften en hundrade! av basbeloppet. jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Maximibcloppet får nedsättas om särskilda skäl fö- religgcr.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket. utgör maxi- mibeloppet för rättshjälpsavgiften

en tjugondel av den del av den rättssökandes inkomst som över- stiger tre men ej fem gånger basbe- loppet.

en femtondel av den del av in- komsten som överstigerfem men ej sex gånger basbeloppet.

en tiondel av den del av inkoms— ten som överstiger sex men ej sin gånger basbeloppet.

hälften av den inkomst som över- stiger siu men ej åtta gånger basbe- loppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttagcs att inkomsten jämnas till närmast lägre tusental kronor. att maximibeloppetjämnas till närmast lägre tiotal kronor och att lägsta maximibelopp utgör en hundrade! av basbeloppet.jämnad till närmast lägre tiotal kronor.

' Lagen omtryckt 1979: 240.

Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbe- lopp som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6.5 första stycket. utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften en och en halv prot-ent av basbeloppet. jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Maxi- mibeloppet får nedsättas om sär- skilda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket. utgör maxi- mibeloppet för rättshjälpsavgiften

en tittgo/enitedel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger två men ej tre gånger basbeloppet.

en tjugondel av den del av in- komsten som överstiger tre men ej

fm gånger basbeloppet-

en jeintondel av den del av in- komsten som överstiger-fyra men ej

_t'enz gånger basbeloppet.

en tiondel av den del av inkoms- ten som överstiger/em men ej sex gånger basbeloppet.

en jemtedel uv den del av in- komsten som överstiger sex men ej sill gånger basbeloppet.

hälften av den inkomst som över- stiger sju men ej åtta gånger husbe- loppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttages att inkomsten jämnas till närmast lägre tusental kronor. att maximibeloppetjämnas till närmast lägre tiotal kronor och att lägsta maximibelopp utgör en och en halv procent av basbeloppet. jämnad till närmast lägre tiotal kronor.

Prop. 1980/81: 20

18

47.5

Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en halv procent av det basbelopp som anges i 6 5 förs- ta stycket för varje påbörjad tidspe- riod om 15 minuter. Avgiften för rådgivningen jämnas till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften fär nedsättas eller efterges. om särskil- de skäl föreligger. För vad som nedsatts eller eftergivits utgår er— sättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivning.

Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en halv procent av det basbelopp som anges i 6 .5 förs- ta stycket för varje påbörjad tidspe- riod om 15 minuter. Avgiften för rådgivningen jämnas till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften fär nedsättas så att den ej Överstiger det musitnibelopp _li'ir l't'ittsltiälps- uvgi/ien som skulle ha _litstställts om allmän rättshjälp hade bevil- jats. För vad som-nedsatts utgår ersättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivning.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning. skall kostnaden för rådgiv— ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av rådgivningsavgift skall anses som betalning på rz'ittshji'ilpsavgift.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1981. Aldre bestämmelser gäller alltjämt i rättshjälpsärenden där allmän rättshjälp har beviljats före lagens ikraftträdande.

Prop. 1980/81: 20

Förslag till

19

Bilaga I..?

Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

Härigenom föreskrivs att 105 datalagen (1973z289)l skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10.5

Den registeransvarige skall på begäran av enskild så snart det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift ej förekommer i re- gistret. Har sådan underrättelse lämnats. behöver ny underrättelse icke lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter.

Den registeransvarige skall på begäran av enskild så snart det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift ej förekommer i re- gistret. Sådan begäran skallfram- ställus skriftligen och vara egen- händigt underteckmtd uv den en- skilde. Har underrättelse lämnats. behöver ny underrättelse icke läm- nas till samme enskilde förrän tolv månader därefter.

Underrättelse enligt första stycket skall lämnas utan kostnad för den enskilde. Föreligger särskilda skäl. får dock datainspektioncn i fråga om visst slag av personuppgifter eller i fråga om underrättelse om att person- uppgift som enskild ej förekommer i registret medge att avgift tages ut.

Första stycket gäller icke uppgift som enligt lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning ej får lämnas ut till den registrerade.

Första stycket gäller icke heller. om det i fråga om visst slag av person- uppgifter är uppenbart att underrättelse kan underlåtas på grund av att det inte föreligger någon risk för otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet. Underrättelse får dock underlåtas endast efter medgivande från datainspektioncn.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1981.

' Lagen omtryckt 1979: 334.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/81: 20 . ' Bilaga 2

Utrikesdepartementets . Iverksamhetsområde

Prop. 1980/81: 20 1 Bilaga 2

Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980- It)-02

Föredragande: statsrådet Ullsten

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM UTRIKESDEPARTEMENTETS VERK- SAMHETSOMRÅDE

Inledning

I det följande kommer jag att presentera förslag till besparingar inom utrikesdepartementets verksamhetsområde som sammantaget uppgår till 108 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Vad gäller det internationella tit- vecklingssamarbetet föreslår jag ändringar som inom ramen för enpro- centmålet innebär att belastningen på statsbudgeten minskar med 100 milj. kr. Resterande 8 milj. kr. hänför sig till besparingsåtgärder inom utrikesförvaltningens område.

Utrikesdepartementet m. m.

Organisatoriska åtgärder

I enlighet med vad jag redovisat i bil. 6 till prop. 1979/80: 100 har under senare år en systematisk omfördelning av personalresurser skett för att tillgodose behov av förstärkningar-inom de delar av utrikesförvaltningen som expanderat. Vidare har där så bedömts möjligt arbetsuppgifter över- förts från utsänd till lokalanställd personal. Dessa tillvägagångssätt har varit effektiva när det gäller att undgå krav på nytillskott av resurser. Jag har för avsikt att även fortsättningsvis utnyttja de möjligheter som på detta vis står till buds. En besparingseffekt uppnås också genom överföring av tjänster från utlandsmyndigheterna till departementet. inte minst till dess beredskapsstyrka. Därigenom underlättas departementets möjligheter att bistå utlandsmyndigheter och enheter med tillfälliga förstärkningar i sam- band med semestrar. särskilda arbetstoppar etc. Dylika arrangemang för tillfälliga förstärkningar i trängda lägen är en förutsättning för att enheterna i departementet och utlandsmyndigheterna skall kunna ha en minimal l Riksdagen 1980/81. ! sant!. Nr 20. Bil. 2

Prop. 1980/81: 20 2

bemanning. Från både statsfmansicll och långsiktig personalpolitisk syn- punkt är det mera fördelaktigt att reserven för dylika förstärkningar är placerad i Sverige än på fältet.

En undersökning har påbörjats för att utröna vilka utlandsmyndigheter som skall dras in eller minskas. Förberedelsetiden har emellertid varit för kort för att nu slutligt lägga fast vilka utlandsmyndigheter som skall omfat- tas av åtgärderna. Jag avser att föreslå regeringen att 3—5 utlandsmyndig- heter berörs. Jag återkommer till frågan i 1981 års budgetproposition.

Den sammanlagda besparingseffekten härav beräknas till 4 milj. kr. Nedläggning eller minskning av vissa myndigheter innebär en besparing bl. a. genom att de dyrare utsända tjänsterna förs över till departementet eller förs över stat i avvaktan på förestående pensioneringar. Samtidigt minskar kringkostnaderna för utsända tjänster. Självklart kan inte de före- slagna nedskärningarna ske utan vissa svårigheter. Jag vill i detta samman- hang framhålla. att i ovan nämnda undersökning ingår en bedömning huruvida bevakning på vissa platser kan ske från nyinrättade olönade konsulat eller från närliggande lönade utlandsmyndigheter.

Jag föreslår vidare att chefsfunktionen på'ambassadeina i_Co|ombo. Gaborone och Vientiane (där chefspost avses inrättas genom omdispone- ring) på sikt sammanförs med funktionen som chef för biståndskontoret. Verksamheten på dessa ambassader domineras av arbete med det interna- tionella utvecklingssamarbetct. Jag bedömer besparingseffekten till 900000 kr.

Slutligen föreslårjag att det lönade konsulatet i Santa Cruz de Tenerife dras in. vilket medför en besparing om 300000 kr.

Övrig injbrnzation om Sverige i utlandet

Under tredje huvudtitelns anslag D 3. Övrig information om Sverige i utlandet finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte med utlan- det som sker i utrikesdepartementets regi samt bidrag till Svensk-interna- tionella pressbyrån och lngenjörsvetenskapsakademien. Jag föreslår att den del av anslaget som avser samordnad informationsverksamhet under budgetåret l98l/82 bibehålls vid samma nominella nivå som under inneva- rande budgetår. Jag beräknar att åtgärden motsvarar en besparing om 900000 kr.

Övriga åtgärder

Utrikesdepartementet har under senare år successivt byggt upp ett sy- stem med avgiftsbelagd kommersiell verksamhet vid ambassaderna i Athen. Bagdad, Buenos Aires. Lagos. Moskva. Peking. Rom. Singapore och Washington.

Jag föreslår att den avgiftsbelagda verksamheten införs vid ytterligare några ambassader. Detta beräknas innebära ökade intäkter för statsverket om I.7 milj. kr. under budgetåret l98l/82. '

Den översyn över de löpande utgifterna i utrikesdepartementet som jag

Prop. 1980/81: 20 3

har låtit utföra har givit vid handen att departementets representation i samband med utländska besök i Stockholm kan minskas. Jag beräknar att detta innebär en besparing om 100 000 kr.

Vidare förutser jag vissa besparingsmöjligheter när det gäller ombygg- nadsarbeten för ambassaden i Peking.

Slutligen överväger jag ytterligare besparingsmöjligheter inom utrikes- förvaltningens område. Häribland vill jag nämna höjda avgifter för den del av verksamheten vid utlandsmyndigheterna som utgörs av tjänster till allmänheten, t. ex. vad gäller arvsärenden. Jag avser återkomma till dessa frågor i annat sammanhang.

Ovan beloppsmässigt specificerade förslag till besparingar och avgifts- höjningar uppgår till ca 8 milj. kr. under budgetåret l98l/82.

Under hänvisning till vad jag i detta sammanhang anfört hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag har anfört i det föregående om besparingar inom utrikesförvaltningens område.

Internationellt utvecklingssamarbete

l OECD:s statistik över västländernas biståndsutbctalningar under år 1979 ligger Sverige högst med 0,94 % av BNP. Närmast följer Nederlän- derna och Norge på 0.93 % och Danmark med 0,75 %. Av samtliga OECD- länder är det endast dessa fyra som uppnått det av FN fastlagda 0.7- procentmålet. Genomsnittet för DAG-länderna låg år 1979 på 0.34 % av BNP. vilket är något lägre än under år 1978. (FN:s 0.7 procentmål avser faktiska utbetalningar. medan det svenska enprocentmålet avser bistånds- anslagen).

Västländernas ekonomiska problem kan inte lösas utan ett vidgat och fördjupat internationellt ekonomiskt samarbete. Ett generöst och långsik— tigt bistånd är inte bara en-moralisk skyldighet och ett uttryck för vår solidaritet med u-länderna i deras utvecklingsansträngningar. utan också tillsammans med andra resursöverföringar ett led i ansträngningarna att stimulera världsekonomin.

OECD-ländernas ekonomier skulle drabbas hårt om u-länderna. på grund av otillräckligt bistånd och svåra bytesbalansproblem. tvingades skära ned den för utvecklingsansträngningarna helt nödvändiga importen. En sådan nedskärning av importen skulle särskilt hårt drabba jordens allra fattigaste länder. för vilka det inte finns något reellt alternativ till gåvobi- stånd. ljordens stora fattigbälten i södra Asien och i Afrika söder om Sahara är ett ökat bistånd en fråga om stora betölkningsgruppers över— levnad.

Mot denna bakgrund anserjag det viktigt att Sverige. trots svära ekono-

Prop. l980/81: 20 4

miska problem. inte viker från sitt biståndsansvar utan fortsätter ett gene- röst. långsiktigt och tlexibclt biståndssamarbete. Enprocentmålet ligger fast.

För budgetåret l980/8l har riksdagen beslutat om en ökning av bistånds- anslagen med 600 milj. kr.. eller 13.5 (%.-jämfört med budgetåret l979/80.

För budgetåret 1981/82 föreslår jag förändringar. som tillsammans inne- bär att belastningen på statsbudgeten minskar med I00 milj. kr. i förhållan- de till en anslagsnivå motsvarande samma andel av bruttonationalproduk- ten som under budgetåret 1980/81.

Åtgärderna bör vidtas enligt följande:

Beräkningsgrunden

Enligt beslut av riksdagen (prop. 1975: I. bil. 5) skall biståndsramen för ett visst budgetår baseras på den BNP-prognos. som görs för det kalen— derår under vilket förslaget framläggs. Ramen för budgetåret l98|l82 skall alltså beräknas på BNP-prognosen för kalenderåret l98l. '

För att få ett mått på landets samlade ekonomiska utveckling används traditionellt den beräkning av bruttonationalprodukten (BNP) som ingår i nationalräkenskaperna. BNP motsvarar värdet av alla de varor och tjäns- ter som produceras i landet under ett år. För beräkning av biståndsramen . används i Sverige BNP till marknadspris. dvs. värdet av landets totala produktion uttryckt i löpande priser.

BNP-beräkningarna har dock en avgörande svaghet: de tar inte hänsyn till nettot av löner. räntor och andra kapitaltransaktioner med utlandet. Med Sveriges idag höga utlandsuppläning och därav följande höga ränte- kostnader. är BNP inte längre ett rättvisande mått på den svenska ekono- mins bärkraft.

Statistiska centralbyrån kommer i nationalräkenskaperna att införa be- greppet brurmnatimzalinkamsr (BNI). Bruttonationalinkomsten till mark- nadspris definieras som BNP plus den s. k. nettofaktorintäkten från utlan- det. dvs. nettot av löner. räntor och andra kapitaltransaktioner med utlan- det. Omfattningen av räntebetalningarna på den svenska statsskulden gör att nettofaktorintäkten är negativ. varför BNI är något lägre än BNP.

Då BNI tar hänsyn till de stora räntebetalningarna till utlandet är detta mått mer rättvisande än BNP när det gäller landets verkliga ekonomiska styrka. Jag föreslår därför att biståndsramen för budgetåret l98l/82 liksom tidigare beräknas till något mera än ! procent och att denna andel beräknas på bruttonationalinkomsten för kalenderåret l98l.

Med tanke på att bruttonationalinkomsten ännu inte integrerats i natio— nalräkenskaperna. är det idag inte möjligt att ge någon mer exakt prognos över BNI och BNP för år l981. Att beräkna ramen för biståndsanslagen på BNI i stället för på BNP torde dock komma att innebära en minskning av belastningen på statsbudgeten i storleksordningen 60 milj. kr. för budget- året 1981/82.

Prop. 1980/81: 20

'.!!

Biståndsrmnwrs innehåll

Utöver de ordinarie biståndsanslagen under utrikesdepartementets hu- vudtitel (littera C. Internationellt utvecklingssamarbete) finns i statsbudge- ten en rad andra utgifter som f.n. belastar andra huvudtitlar. men som i verkligheten avser u-_lands- och biståndsverksamhet. För att ge en korrekt bild av Sveriges kostnader för det internationella utvecklingssamarbetet bör dessa utgifter redovisas i anslutning till biståndsanslagen och avräknas mot biståndsramen. Det gäller följande verksamheter och anslag:

Biståndets administrativa kostnader. främst utgifter avseende löner. reseersättningar m.m. för utrikesdepartementets avdelning för interna- tionellt utvecklingssamarbete och utlandsmyndigheternas arbete med biståndsfrågor. vilka belastar anslaget A.l Utrikesförvaltningen under utrikesdepartementets huvudtitel. samt vissa kostnader som idag finan- sieras ur utbildningsdepartementets huvudtitel för svenska skolor av- sedda för barn till svenska biståndsarbetare. En schablonsumma för administrativa kostnader ca IS milj. kr. — avräknas under innevaran- de budgetår från biståndsramen. Schablonen har dock inte svarat mot den verkliga kostnaden och bör höjas till 38 milj. kr.. vilket medför en minskad belastning på statsbudgeten med 23 milj. kr. Den del av Sveriges bidrag till den nyligen beslutade (.";enrenmmrmr Fonden för lagring av råvaror som under kommande budgetår avses belasta handelsdepartementets huvudtitel. Huvuddelen av Sveriges bi- drag belastar under innevarande budgetår biståndsanslagcn. Om Sveri- ges hela bidrag till Gemensamma Fonden finansieras ur bi- ståndsanslagen minskar statsverkets samlade utgifter med ca 3 milj. kr. —- Den del av Sveriges reguljära bidrag till FN samt till vissa av FN:s _lireknrgan. som enligt nuvarande regler får redovisas som bistånd i OECD:s biståndsstatistik. uppgick kalenderåret l979 till ca 9 milj. kr. För budgetåret l98l/82 bör dessa kostnader avräknas mot histåndsra- men.

Därutöver föreslår jag att Sveriges kostnader för överji'iring till Sverige av flyktingar från n-lämlerna avräknas från biståndsramen. Dessa ut- gifter. som budgetåret 1980/tll beräknas till ca 5 milj. kr.. belastar f. n. arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

Jag bedömer att den totala belastningen för statsverket kommer att minska med ca I00 milj. kr. under budgetåret l98l/82 till följd av ovan föreslagna åtgärder inom det internationella utvecklingssamarbetets områ- de.

Under hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att '

godkänna de riktlinjer som jag har förordat i det föregående.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/81:20 , " ' ' _ Bilaga3' -

Försvarsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1980/81 : 20 ] Bilaga 3

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Vid regeringssammanträde l980- 10-02

Föredragande: statsrådet Krönmark

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten. m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÄDE

Inledning

Chefen för budgetdepartementet har tidigare denna dag redovisat bak- grunden till och inriktning av besparingsarbetet inom statsverksamheten. ] det följande redovisas förslag till riktlinjer för besparingar inom försvars- departementets verksamhetsområde för budgetåret l98l/82 samt vissa nya översynsprojckt.

[l] Besparingar inom försvarsdepartementets verksamhetsområde för bud- getåret 1981/82

Bakgrund

Enligt 1977 års försvarsbeslut (prop. l976/77z74 bil. l s. l38. FöU l976/ 77: l3. rskr l976/7713l l) skall utgiftsramarna för det militära försvaret och för civilförsvaret kompenseras för den allmänna prisutvecklingen enligt nettoprisindex (NPI). I enlighet härmed har regeringen (prop. l979/80: [00 bil. 7 s. 86) begärt riksdagens bemyndiganden attjustera utgiftsramarna för budgetåret [980/Sl med hänsyn till prisutvecklingen enligt NPI. Riksdagen (FöU 1979/80: l3. rskr l979/80: 3l6) har lämnat de begärda bemyndigan- dena.

Anslagen inom utgiftsramarna för det militära försvaret och för civilför- svaret är för budgetåret l980/81 beräknade i prisläget februari l979. Pris- regleringen är avsedd att täcka pris- och löneökningar från februari l979 till medelprisläget för budgetåret 1980/81. l prop. l979/80: 100 (bil. 7 s. 83. 94. 279 och 324) bedömdes pris- och löneökningarna svara mot ca 2 100 milj. ] Riksdagen 1980/8]. ! saml. Nr 20. Bil. 3

Prop. 1980/81: 20

I'd

kr. för det militära försvaret och ca 55 milj. kr. för civilförsvaret. Dessa belopp har i statsbudgeten tagits upp under fjärde huvudtitelns anslag A 5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret och G 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret.

Regeringen (prop. 1979/80: l00 bil. 7 s. 77) har föreslagit en planerings- ram för det militära försvaret för perioden l980/8l—l984/85 som svarar mot planeringsramcn enligt l977 års försvarsbeslut. Riksdagen (FöU l979/ 80: 19. rskr 1979/80: 326) har beslutat om en planeringsram som är ca 2 miljarder kr. lägre. Regeringen (prop. 1980/8lz4) har därefter återkommit till riksdagen och föreslagit en planeringsram som svarar mot l977 års försvarsbeslut.

Nästa försvarsbeslut avses fattas under våren 1982 och gälla för peri- oden 1982/83—1986/87. Beslutet förbereds bl.a. genom att I978 års för- svarskommitté prövar de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling efter år 1982.

Föredraganden

Den statsfinansiella situation som chefen för budgetdepartementet tidi- gare denna dag har redovisat nödvändiggör enligt min mening besparings- åtgärder inom fjärde huvudtiteln. Jag förordar därför att utgifterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret l98l/82 be- gränsas med totalt 300 milj. kr.

Åtgärderna skall genomföras så att de inte får negativa konsekvenser för vårt försvars beredskap och styrka. Besparingarna bör mot denna bak- grund inriktas mot byggnadsverksamheten och mot ytterligare rationalise- ringar inom området ledning och förbandsverksamhet.

Jag kommer inför l98l års budgetproposition att till regeringen anmäla förslag beträffande besparingarnas fördelning mellan å ena sidan det militä- ra försvaret och civilförsvaret. å andra sidan övrig verksamhet inom fjärde huvudtiteln.

Jag räknar vidare med att regeringen i budgetpropositionen liksom tidi- gare år kommer att dels föreslå riksdagen utgiftsramar för det militära försvaret och för civilförsvaret som svarar mot 1977 års lörsvarsbeslut. dels begära bemyndiganden av riksdagen att justera utgiftsramarna med hänsyn till prisutvecklingen enligt NPl. Dessa bemyndiganden bör enligt min mening kunna utnyttjas så. att utgifterna för det militära försvaret och för civilförsvaret begränsas enligt vadjag här har anfört. Jag ser det som en fördel att tekniken med sådana bemyndiganden gör det möjligt för riksda- gen att besluta om besparingarnas storlek utan att därigenom långt i förväg ange i detalj inom vilka områden som de skall förverkligas.

Jag räknar med att återkomma till regeringen i dessa frågor vid min anmälan till 198! års budgetproposition.

Prop. 1980/81: 20

'.'-)

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för besparingar inom försvarsdepartemen- tets vcrksamhetsområde för budgetåret l98l/82 som jag har redovi- sat.

[2] Översynsprojekt. Vid sidan om arbetet med nästa försvarsbeslut bc— drivs ett omfattande arbete som syftar till att möjliggöra besparingar inom försvarsdepartemcntets verksamhetsområde. Som exempel vill jag peka på det arbete som inom kommittéväsendet bedrivs av 1979 års militära flygindustrikommitté och |979 års materielanskaffningskommitté samt på den ständigt pågående rationaliseringsverksamheten under medverkan av försvarets rationaliseringsinstitut. Personalminskningen inom försvaret under tioårsperioden från år l972 och fram till nästa försvarsbeslut bedöms bli omkring 5000 personer eller drygt tio procent. I försvarets planering är således en avsevärd besparing genom rationalisering förutsatt. Jag vill här anmäla att jag avser att ta initiativ till ytterligare översynsprojckt som syftar till besparingar inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och som kan medföra besparingar även inom andra områden.

Överbefälhavaren har i olika sammanhang förespråkat en ökad integre- ring av civil och militär verksamhet. I sin perspektivplan del 2 (ÖB 80) har han bl. a. anfört följande:

"Grunden för försvarsmaktens verksamhet i krig utgörs av samhället i sin helhet. Därvid bör den principen gälla att myndigheter och organisatio- ner som svarar för en viss verksamhet i fred även skall svara för denna i krig om verksamheten då skall fortgå.

Försvarsmakten utgör en del av samhället. Samhällets resurser bör utnyttjas på mest rationella sätt. Därför bör samutnyttjande ske på så många områden som möjligt även i fred. Speciella militära resurser bör ej organiseras om motsvarande civila resurser linns. Omvänt bör militära resurser i ökad omfattning kunna utnyttjas för civila ändamål i fred."

Som exempel på områden där ökat samutnyttjande av resurser bör vara möjligt nämner överbefälhavaren

— räddningstjänst. sjuktransporter och sjukvårdsberedskap. främst i fråga om helikoptrar. — havsövervakning. kustbevakning m.m.. utveckling. utprovning. anskaffning och underhåll av materiel. projektering. utförande och underhåll av byggnader. katastrofbcrcdskap för röjning. byggnad av broar och vägar m.m.

Jag delar överbefälhavarens uppfattning att ett ökat samutnyttjande av resurser mellan försvaret och det övriga samhället bör eftersträvas. De

Prop. l980/8]: 20 4

exempel på områden som överbefälhavaren har gett är enligt min mening väl valda och listan på intressanta områden kan göras längre.

Vissa av de områden som överbefälhrwaren anger som exempel har redan varit eller är föremål för utredning. Så har sjöövervakningskommit- ten (H l977: 05) i sitt betänkande (Ds H [9802 |) lämnat förslag till samord- ning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Ett resultat av kommitténs arbete är de försök som avses genomföras i Malmö med en för marinen. sjöfartsverket och tullverket gemensam inforrnationscentral för sjöövervakning. Vidare arbetar bl. a. räddningstjänstkommitten (Kn l979:t)l) med sådana frågor som överbefälhavaren tar upp, Enligt min mening bör pågående försök och utredningar inom dessa områden avvak- tas och behandlas innan ytterligare initiativ tas.

Det finns emellertid flera områden för samordning mellan försvaret och övriga delar av samhället som inte ägnas den uppmärksamhet som de enligt min mening förtjänar. Dessa områden berör inte bara det militära försvaret utan också i vissa fall övriga totalförsvarsgrenar.

Efter samråd med budgetministern vill jag anmäla att jag avser att låta kartlägga de bcsparingsmöiligheter som finns inom omrr'idet samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer. Jag räknar med att denna kartläggning kan ge underlag såväl för direkta regeringsbeslut inom olika områden som för kommittéuppdrag. Kartläggningen bör kunna genomfö- ras med inriktning mot nästa försvarsbeslut.

lnom försvarsmakten uppgår kostnaderna för underhåll av materiel till ungefär l3t')0 milj. kr. per år. Under de senaste åren har kostnaderna för matcrielunderhålI utvecklats ogynnsamt. Detta har bl.a. lett till att tlera utredningar har initierats av såväl regeringen som försvarets myndigheter. De flesta av utredningarna behandlar emellertid begränsade problem.

Mot bakgrund av de statsfinansiella och försvarsekonomiska förhållan- dena är det enligt min mening angeläget att kostnaderna för försvarets materielunderhåll nedbringas. Jag vill därför anmäla att jag anser det lämpligt att låta se över dels vilka principer som skall vara grundläggande för försvarets framtida underhåll av materiel i fred och krig. dels hur underhållsomrädet bör dimensioneras och organiseras. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om översynsprojckt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/81: 20 " Bilaga 4

Soeialdepartementets _ verksamhetsområde

Prop. 1980/81: 20 l

' Bilaga 4 Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde l980— It)-02

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM SOCIALDEPARTEMEN'l'lzl'fS VERK- SAMHETSOMRÄDE

inledning

Från socialdepartementcls huvudtitel på statsbudgeten bekostas främst olika sociala trygghetsanordningar som skall ge vård och service samt ekonomisk trygghet åt medborgarna. Dessa samhällsinsatser riktar sig främst till barnfamiljer, åldringar. sjuka och handikappade. Det kan själv- fallet inte komma i fråga att i besparingssyfte vidta några åtgärder som skulle kunna äventyra vård och ekonomisk trygghet för dessa grupper. De åtgärder inom socialdepz'irtementets verksamhetsområde som omnämnts av chefen för budgetdepartementet tidigare denna dag och som jag skall redovisa närmare i det följande tar sikte på att medverka till en viss uppbrotnsning av kostnadsökningarna för staten och den allmänna försäk- ringen utan att leda till försämringar av de grundläggande trygghetsanord- ningarna. Särskilt väsentligt är att skydda de mest utsatta grupperna. Det är mot denna bakgrund man skall se det förslag jag i det följande aviserar om skydd mot höga Iäkemedels- och sjukvårdskostnader. För att särskilt värna om de pensionärer som har enbart folkpension och pensionstillskott kommerjag senare att återkomma med förslag om förbättring av pensions- tillskotten.

[ l| Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Beräkningen av pensionsbelopp och andra förmåner m.m. enligt lagen om allmän försäkring görs med ledning av ett basbelopp.

Detta basbelopp fastställs av regeringen för varje månad på grundval av konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet skall gälla. Basbeloppet utgör 4000 kr. multiplicerat med det tal som anger förhållan- det mellan det allmänna prisläget (konsumentprisindex) under andra måna-

l Riku/(Igen [980/Xl. I sam/. N!” 20. Bil. 4

Is)

Prop. l980/8l: 20

den före den som basbeloppet avser och prisläget i september l957. Basbe- loppet förändras når detta jämförelsetal har ökat eller minskat med minst 39"?- sedan närmast föregående förändring av basbeloppet skedde. Basbe- loppet för oktober l980 har fastställts till l5400 kr. Detta belopp har varit oförändrat sedanjuli l980.

Chefen för ekonornidepartementet redovisar denna dag motiv och rikt- linjer för åndrade beräkningsgrunder för fastställande av basbeloppet. De nya beräkningsgrunderna innebär i huvudsak följande. Liksom f. n. skall jämförelsetalet följa förändringarna i det allmänna prisläget. Vid beräk- ningen skall dock i fortsättningen bortses från indirekta skatter. tullar och avgifter men tillägg göras för subventioner. Avgränsningen av indirekta skatter. tullar. avgifter och subventioner skall göras i enlighet med de grunder statistiska centralbyrån tillämpar vid beräkning av det s. k. netto- prisindex. Dessutom skall vid beräkningen av jämförelsetalet bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser. De energipriser. som f. n. ingår i konsumentprisindex avser lja'irrvärme. eldningsolja. hushålls— gas. elström och bensin.

De nya reglerna avses att tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet förjanuari månad l98l. Det innebär att basbeloppet fastställs t.o.m. december 1980 enligt nuvarande regler. dvs. t.o.m. prisläget för oktober 1980. För november månad beräknas prisindex med tillämpning av de nya reglerna som underlag för fastställande av basbeloppet för januari l981. Därefter följer basbeloppet det nya index och ändras liksom hittills när indexen stigit med 3 % sedan föregående basbeloppsändring.

Vad jag här har anfört föranleder" ändring av I kap. 6.5 lagen om allmän försäkring. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lagändring bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. |.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i lagen tl962: 381) om allmän försäkring.

[2] Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension. Kom- munalt l'tostadstillägg till folkpension (KBT) har införts i samtliga korn— muner och kan utgå till den som är mantalsskriven i kommunen och uppbär folkpension i form av ålderspension. förtidspension. änkepension eller hustrutillägg. Kommunerna bestämmer själva om KBT skall utgå och vilka grunder som skall gälla. Reglerna för inkomstprövningen är dock fastlagda i lagen (l962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- pension. som också bemyndigar regeringen eller riksförsäkringsverket att fastställa grunder för beräkningen av bostadskostnaderna. inkomstpröv— ningsreglerna innebär i huvudsak att bostadstillägget minskas med en tredjedel av den inkomst som överstiger folkpensionen (inkl. pensionstill- skottljämte ett belopp på 2000 kr. per år för ensamstående och I 500 kr. för var och en av makarna.

Prop. 1980/81 : 20

'.oJ

Av de ca 8l0000 folkpensionärer som f. n. har KBT beräknas ca 05 %- få reducerat bostadstillägg. medan 35 (.it-- får oreducerat tillägg.

KBT administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna och betalas ut samtidigt med folkpensionen.

Fr.o.m. den I januari |980 beviljas statsbidrag till kommunernas kost— nader för KBT. Statsbidrag medges under förutsättning att KBT täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp till en övre hyresgräns som är den- samma som gäller för statskommunala bostadsbidrag. För är l98t) innebär det en bostadskostnad av 700 kr./mån. för ensamstående pensionär och 800 kr./mån. för makar. [ enlighet _med förslag i årets budgetproposition höjs den övre hyresgränsen för statsbidrag till 750 kr./mån. för ensam- stående och 85.0 kr./mån. för makar den I januari l98l.

Statsbidrag utgår med 43 (:i-? av kommunernas kostnader för KBT upp till nämnda bostadskostnader per månad. Kommunerna har självfallet möjlig- het att medge KBT även för bostadskostnader som överstiger dessa ni- våer. För år l980 har de totala kostnaderna för KBT beräknats till 3510 milj. kr. Härav beräknas statsbidrag utgå med ca | 370 milj. kr.

lnkomstprövningsreglerna för KBT skiljer sig från reglerna för de stats- kommunala bostadsbidragen (SKBB) bl. a. genom att inkomstgränscn som nyss har nämnts. genom lag är knuten till folkpensionens utveckling inkl. ett belopp på 2000 kr. för ensamstående och 3000 kr. för makar tillsam- mans. Genom basbeloppsförändringarna justeras dessa inkomstgrånser tipp automatiskt. lnom SKBB-systemet fastställer däremot statsmakterna årligen vissa beloppsgränser för inkomstprövningen. Den för år l98l fast— ställda gränsen för när inkomsten för ensamstående utan barn börjar redu- cera utgående SKBB har varit oförändrad sedan år |97R. Under samma tid har motsvarande inkomstgräns för KBT genom folkpensionens och pen- sionstillskottens utveckling i realiteten höjts med över 6000 kr. för en ensam pensionär. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att anmäla sin avsikt att i l98| års budgetproposition föreslå att inkomstgränsen i SKBB-systemet skall differentieras med avseende på om hushållet består av en person eller av makar. att differentieringen bör göras genom att inkomstgränsen för ensamstående titan barn sänks samt att ändringen bör träda i kraft den I januari l982.

Den pågående utbyggnaden av pensionstillskottcn är av central betydel- se när det gäller att i den takt våra resurser medger förbättra pensionärer- nas grundläggande ekonomiska trygghet. Det är emellertid inte självklart att utbyggnaden av pensionstillskottcn och de indexmässiga pensionshöj- ningarna skall leda till automatiska höjningar av den reella gränsen för inkomstprövningen av KBT. Mot bakgrund av att inkomstgränsen inom SKlJB—systemet som nämnts legat stilla under flera år och nu föreslås sänkas för de ensamståendes del. medan motsvarande inkomstgräns för KBT i realiteten har höjts avsevärt. finns det anledning att ompröva inkomstprövningsreglerna. Här bör också beaktas den ytterligare höjning

Prop. 1980/81: 20 4

av pensionstillskotten som sker nästa år samt vad jag tidigare denna dag har nämnt om förbättring av pensionstillskotten.

[ avvaktan på resultatet av den översyn av de olika bostadsstöden som pågår bör ändringen i KBT-reglerna nu begränsas till en justering av beloppsgränsen för inkomster utöver folkpension och pensionstillskott. Mot bakgrund av vad jag här har anfört föreslårjag att inkomstprövnings- reglerna för hustrutillägg och KBT ändras så att gränsen för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott för ensamstående sänks från f.n. 2000 kr. till l000 kr. och från f.n. I500 kr. till 750 kr. för var och en av makar. Ändringen innebär att den som utöver folkpension och pensionstill- skott har inkomster över nämnda belopp får en minskning av KBT—belop- pet med högst 333 kr. per år jämfört med nuvarande regler. De ändrade inkomstprövningsrcglerna bör träda i kraft den I juli l98l.

Vad jag här har anfört föranleder ändring av 4 & lagen (I962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Ett inom so- cialdepartementet upprättat förslag till lagändring bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.2.

De ändrade inkomstprövningsreglerna beräknas motsvara cn begräns- ning av KBT-kostnaderna med totalt ca ISO milj. kr. per år. Som chefen för budgetdepartementet har anfört bör denna besparing. liksom den bespa- ring som senare denna dag kommer att föreslås inom SKB B-systemet. i sin helhet tillföras statsbudgeten. Detta bör ske genom att procentsatsen för statsbidraget till KBT och SKBB ändras från 43 9? till 38 ':???- den I juli l98l. De ändrade bidragsreglerna kommer att påverka utbetalningen av statsbi- draget till KBT först under år l982. Jag återkommer därför till anslagsbc- rakningen i budgetpropositionen för budgetåret l98l/82.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

I. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (l962: 392) om hustru— tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

2. godkänna de av mig förordade ändringarna i statsbidragsreglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension.

|3] Ändrad kompensationsnivä inom delpensionsförsäkringen. Delpen- sionslörsäkringen för arbetstagare trädde i kraft den ] jttli 1976. Fr.om. den l januari l980 har rnöiligheten att få delpension utsträckts till att omfatta i princip alla förvärvsarbetande. dvs. även egna företagare och uppdragstagare. De förvärvsarbetande i åldrarna mellan 60 och 65 år har genom denna pensionsform ekonomisk möjlighet att minska sin arbetsin- sats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. För att delpension skall utgå kräVs enligt huvudregeln att den försäkrade har haft A'l'P-grundande inkomst ttnder sammanlagt minst tio år fr. o. rn. 45 års ålder. Vidare krävs att den försr'ikrade förvärvsr-trbetat under fem av de senaste tolv månaderna före övergången till delpension. Arbetstidcn för anställda skall minskas med minst 5 timmar i veckan. Egna företagare

'Jl

Prop. 1980/81: 20

måste reducera sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften och därefter förvärsarbeta i genomsnitt minst [7 timmari veckan.

Delpensionen till anställda motsvarar 65 % av inkomstbortfallet. dock högst av skillnaden mellan den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst före och efter arbetstidsminskningen. För bl.a. egna företagare utgör det 5. k. pensionsunderlaget hälften av den genomsnittliga förvärvsinkomsten för de tre närmaste åren före arbetstidsrninskningen. till den del inkomsten ligger unter 7.5 basbelopp. Delpensionen är ATP-grundande och redu- cerar inte ålderspensionen från 65 års ålder från folkpensioneringcn och ATP.

Antalet delpensionärer har sedan reformens tillkomst ökat kontinuerligt. Under vart och ett av budgetåren l976/77— l979/80 har den genomsnittliga månatliga ökningen varit ca l890. l050. 640 resp. 770 pensionstagare. Antalet delpensionärer var i augusti 1980 56500. varav l40t) egenföreta- gare.

l takt med ökningen av antalet delpensionärer har också antalet upphör- da delpensioner ökat successivt. T.om. _iuli l980 hade drygt 3l 600 pen- sionsfall avslutats. i normalfallet p.g.a. att ålderspension börjat utgå från 65 års ålder. Detta innebär att delpensioneringen från juli [976 t.o.m. augusti l980 har omfattat totalt drygt 89000 personer.

I takt med att antalet delpensionärer strccessivt ökat har kostnaderna också ökat. Under budgetåret [976/77 utbetalades 243 milj.kr. i delpen- sion. l977/78 565 milj.kr.. l978/79 79l milj.kr. och budgetåret l979/80 l029 milj. kr. Även för tiden därefter torde kostnadsökningarna fortsätta vid oförändrade regler.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en arbetsgivaravgift. som den I januari i år höjdes från 0.25 (77 till 0.50 ';??- av det avgiftsunderlag som gäller för socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen m.m. Avgiften tillförs en särskild fond. De egna företagarnas delpensionsförsäkring be— kostas fr.o.m. år l980 av en egenavgift. vilken motsvarar den arbetsgivar- avgift som erläggs för anställda.

lnflutna avgifter har före avgiftshöjningen den I januari l980 inte förmått täcka de löpande utbetalningarna av delpensionen. Underskottet finansi— eras genom att medel från statsbudgetens inkornstsida tillfälligt överförs till fonden för delpensionsförsåkringen. Delpensionsfondens ackumulera— de underskott uppgick vid utgången av andra kvartalet |980 till 473 milj. kr. Den högre avgift som nu gäller avses ge ftrll kostnadstäckning för de löpande pensionstrtbetalningarna och därutöver lämna en successiv täck— ning av delpensionsfondens sktild till statsverket som uppkommit under senare år.

Delpensionsreformcn har kommit att utgöra ett viktigt inslag i pensions- systemet. En allt större grupp förvärvsarbetande har trappat ner sin ar- betsinsats de sista yrkesverksamma åren före övergången till ålderspen- sion. F.n. beräknas ca 24 C'F- av antalet Iörvärvsarbetande i de för delpen- il —Rik.vdugen 1980/Kl. I .t'rmrl. Nr 30 Bil. 4

Prop. 1980/81: 20 6

sion aktuella åldrarna uppbära delpension. En fortsatt ökning är att vänta främst med hänsyn till att reformen för egna företagare endast varit i kraft sedan den ljanuari i år.

Regeringen gav den 20 december l979 riksf'örsz'ikringsverket i uppdrag att lämna en redovisning av erfarenheterna av reglerna för delpension bl. a. med avseende på förmånsnivån och kontrollfunktionerna.

Som chefen för budgetdepartementet anfört tidigare denna dag är det i det rådande ekonomiska läget och med hänsyn till de fortgående kostnads- ökningarna inom tlelpensionssystemet nöd 'ändigt att nu ompröva för- månsnivån inom delpensioneringen.

Vägledande för ställningstagandet att delpension skall utgå med 65 '.57 av det inkomstbortfall som trppstår vid övergången till deltidsarbete var att delpensionen å ena sidan skttlle täcka en så stor del av inkomstbortfallet vid en övergång till deltidsarbete att en sådan övergång stimuleras. och å andra sidan att den behållna inkomsten vid heltidsarbete är så mycket större att det fortfarande framstår som lönsamt att heltidsarbeta. Den disponibla inkomsten vid en kombination av deltidsarbete och delpension förutsågs bli 85—90 fri- av den föregående inkomsten vid heltidsarbete.

Utvecklingen av reformen under de första fyra åren kan nu avläsas. Därvid kan bl.a. noteras att industriarbetarlönen mellan åren [976 och l979 ökade med i genomsnitt 24 %. Motsvarande ökning av basbeloppet och därmed delpensionsbeloppcn var 32 (.."/?. Detta innebär således att den som varit delpensionär under nämnda tid genom delpensionens anknytning till basbeloppet haft en relativt sett bättre inkomstutveckling än den hcl- tidsarbetande.

Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen finns det anledning att sätta ifråga om det framstår som tillräckligt lönsamt att utföra heltidsarbete ijämförelse med delpension. En något lägre kompensationsnivå inom delpensioneringen sktllle ge en klarare motivering för fortsatt heltidsarbete utan att syftet med delpensioneringen därmed behöver äventyras. Även med en sänkning av pensionsnivan till 50 % av inkomstbortfallet bör den sammantagna värderingen av den minskade arbetstiden och det totala ekonomiska utbytet av återstående arbetsinkomst och delpension göra dclpensionen till ett realistiskt alternativ för den som har behov av att trappa ner sin arbetsinsats. Med en sådan ändring skulle kompensationsni- vån mätt i disponibel inkomst för en industriarbetare med genomsnittsin- komst motsvara drygt 80 'i"? av den föregående inkomsten vid nedtrappning till halt-'tidsarbete. Därmed ges ett fortsatt starkt ekonomiskt stöd till den som har behov av att minska sin arbetsinsats under de sista yrkesverk- samma åren.

Jag föreslår därför att pcnsionsnivån sänks från nuvarande 65 'F'Z- till 50 '..i'? av det inkomstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsarbete. Den ändrade förmånsnivån bör gälla fr. o. m. den I januari [98]. De nuva- rande rcglerna bör gälla även därefter för dem som har rätt till delpension

Prop. 1980/Sl: 20 7

för december månad 1980. förutsatt att delpensionen grundar sig på en ansökan som kommit in före den I december 1980. För dessa personer bör de äldre reglerna gälla även när det blir fråga om omprövning av delpensio- nen.

Dc kostnadsförändringar för dclpensionssystcmct som blir följden av en ändrad kompensationsnivå är svåra att beräkna. Det synes emellertid rimligt att anta att den hittillsva'ande ökningen av antalet delpensionärer kommer att bromsas tipp. Antalet delpensionärer i slutet av l980 kan uppskattas till omkring 60000. Om antalet nytillkonimande delpensioni'irer efter den 1 januari 1981 antas minska så att de därefter ungefär motsvarar avgången ur systemet p.g.a. ålderspension. kan de hittillsvarande kost- nadsökningarna för delpensioneringen beräknas avstanna och ersättas av en viss successiv nedgång. Jämfört med de tidigare nämnda fortsatta kostnadsökningarna vid oförz'int'lrade förmånsregler kan besparingen be- räknas till ca l50 milj. kr. per år i nuvarande prisläge.

Jag anser inte att det f.n. finns anledning attjustera avgiften till delpen- sioneringen som en följd av den ändring av förmånsnivån som jag här har föreslagit. Jag vill här hänvisa dels till det betydande underskottet i delpen- sionsfonden som successivt skall täckas av inllutna avgifter. dels till oviss- heten om hur antalet delpensionstagare och därmed kostnaderna kommer att utvecklas under de närmaste åren.

Vad jag här har föreslagit föranleder ändring i ll & lagen (l979: 84) om dclpensionsförsäkring. Ett inom socialdepartementet upprättat lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.3.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i lagen (l979: 84) om delpen—

sionsft'trsäkring.

[4] Sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen. m. m.

Sjukförsäkringssystemet inom den allmänna försäkringen innefattar sjtikpenningförsäkring. sjukvårdsförsz'ikring. tandvårdslörsäkring och för- äldraförsäkring.

Kostnadsutvecklingen för sjukförsäkringen sedan år 1975 framgår av följande tablå. (milj. kr.)

l975 l978 [979 l980' Sjukförsäkring totalt I3 284 22 947 24 972 27 |()5 därav sjukpenning 8 I08 ll 746 12422 B 540

Försäkringens kostnader har således mer än fördubblats sedan år 1975. en ökning med närmare [4 miljarder kronor. Mot denna bakgrund måste även sjukförsäkringen underkastas en granskning på vissa punkter i syfte att begränsa de fortsatta kostnadsökningarna. Denna granskning bör enligt

' Beräknat

Prop. 1980/81: 20 . 8

min mening göras med inriktning på att dels begränsa försäkringens insat- ser på de punkter där detta kan ske utan allvarligare olägenheter för de försäkrade. dels förstärka och effektivisera försäkringens skydd för de mest utsatta grupperna.

Sjukpenningförsäkringen omfattar hela den förvärvsarbetandc befolk— ningen samt s. k. hemmamakar. Hel sjukpenning utgör i princip 9097.- av arbetsinkomsten upp till 7.5 gånger basbeloppet. Sjukpenning utgår nor- malt fr.o.m. dagen efter det försäkringskassan har fått anmälan om sjuk- domen. Det innebär att ersättning i regel inte utgår för den dag då man blir sjuk. För sjukdomsfall som varar ytterligare högst sex dagar gäller vidare en s. k. fridagsregel. Den medför att sjukpenning i allmänhet inte utgår för dag då den försäkrade ändå inte skulle ha förvärvsarbetat. Ersättningsreg- lernas konstruktion medför att kompensationen blir lägre vid korta sjuk- fall. Vidare kan kompensationsnivän variera betydligt för delärs— och del— tidsanställda beroende på vilka dagar sjukdomen inträffar.

År [978 tillsattes sjukpenningkommitte'n (S l978z04) för att gö'a en översyn av sjukpenningförsäkringen i syfte att mildra de ogynnsamma effekterna av nuvarande försäkringskonstruktion. Behovet av en översyn av sjukpenningreglerna hade då påtalats i olika sammanhang bl.a. frän l.andsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen.

[ kommitténs uppdrag ingår att. som ett alternativ för att komma förbi nuvarande olägenheter med varierande kompensationsnivä. pröva förut- sättningarna att införa en period under vilken arbetsgivaren skall sva "a för sjukersättningen. sjuklön. i stället för nuvarande ersättningsregler. Unge- fär en tredjedel av de anställda har redan nu rätt till avtalsreglerad sjuklön.

Det helt övervägande antalet sjukfall är kortvariga. Av de 9.2 milj. sjukfall som anmäldes till försäkringskassorna under år l979 föranledde 7.2 milj. eller 78% utbetalning av sjukpenning. Av dessa varade ca 4.8 milj. sjukfall högst 7 dagar och ytterligare ca l milj. fall högst l4 dagar. Det är därför av stor betydelse att ersättningssystemct för de första dagarnas sjukfrånvaro är smidigt och effektivt. Ett sjuklt'inesystem skulle här kunna vara fördelaktigt ur llera synpunkter. (')lika varianter av sjuklön tillämpas bl. a. i våra nordiska grannländer och i Västtyskland.

Fördelarna med ett sjuklönesystem skulle bl.a. vara att nuvarande 'a— riationer i kompensationsnivän vid sjukdom skulle kunna elimineras. utbe- talningen av sjukersättning förenklas och administrationen därmed begrän- sas. Administrationskostnaden för utbetalning av ersättning för de första [4 sjukdagarna kan beräknas till 230 milj. kr. Hur stor del av dessa kostnader som skttlle hortfalla vid övergång till ett sjuklönesystem blir beroende av hur reglerna utformas. Företagen. som skulle få ett direkt ekonomiskt ansvar för ersättningarna. torde sannolikt också få ett ökat intresse för miljö- och trivselfrägor på arbetsplatserna för att därmed minska anledningarna till sjukfrånvaron. Genom sjuklönen skulle en del av siukförsäkringens utgifter övertas av arbetsgivarna. Staten skulle därmed.

Prop. 1980/81: 20 9

fä en avlastning genom bortfallet av statsbidraget tl5'.5"('.-) pä viss del av sjukpenningkostnaderna. En justering skulle också bli aktuell av arbetsgi- varnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen. Denna avgift är f.n. l0.6 % av löneunderlaget och skall täcka 85% av siukförsäkringens kostnader.

De sammanlagda sjukpenningkostnaderna för den första resp. de tvä första veckorna i sjukfallen kan beräknas till omkring 3000 resp. 5000 milj. kr. Införandet av en sjuklöneperiod som omfattar de första en eller två veckorna av en sjukperiod kan beräknas minska sjukförsz'ikringens utgifter med i första hand den del av de nyssnämnda beloppen som utgör sjukpen- ning till anställda. För statens del skulle detta innebära en minskning av statsbidragskostnaden i stm'leksordningen 500—700 milj. kr.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag det angeläget att snarast möjligt få de närmare frågorna kring ett sjuklönesystem klarlagda. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att sjukpenningkommitte'n får i uppdrag att senast den I mars l98| komma in med en redovisning av sitt utredningsuppdrag i vad avser ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom.

Jag vill här framhålla angelägenhetcn av att man vid övervägandena kring ett sjuklönesystem uppmärksammar behovet av särskilda åtgärder för att eliminera vissa ogynnsamma effekter som kan uppkomma för före- tag med ett fåtal anställda vid införandet av ett sjuklönesystem. Ett system med någon form av frivillig återlörsäkring för sjtlklönekostnader för mind- re företag kan här vara en lösning som bör övervägas. Vidare kan finnas behov av särskilda åtgärder för att förhindra att vissa handikappade och andra personer med svag hälsa utestängs från anställning på grund av risken att de kommer att medföra högre sjuklönekostnader.

Mot bakgrund av sjukförsäkringcns kostnadsutveckling och det sam- hällsekonomiska läge som cheferna för ekonomi- och budgetdepartemen- ten har redovisat tidigare denna dag finns det nu anledning att också överväga möjligheterna att uppnå kostnadsbcsparingar genom ett ökat inslag av självrisk inom sjukförsäkringssvstemet. Utöver vad som anges i kommitténs direktiv från år l978 bör därför sjukpenningkommittén nu få i uppdrag att senast den 1 mars l98] inkomma med underlag till olika alternativ för att uppnå kostnadsbcsparingar inorn ersättningssystemet vid sjukdom. t.ex. i form av lägre kompensationsnivä under de första dagarna i en sjukperiod eller införande av system med karens. En utgångspunkt bör därvid vara att besparingarna skall påverka olika grupper på i princip likartat sätt.

[5] Enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen

Tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade över l9 år och under en övergångstid även försäkrade i åldersgruppen l7— l9 år. Barn och ungdo— mar har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktandvård. För-

Prop. 1980/81: 20 ltt

säkringen ersätter kostnader för tandvård enligt tandvårdstaxan med 50 ')? tipp till 2 500 kr. och med 75 % av kostnader därutöver. Ädla metaller och annat material som användes vid tandtekniskt arbete och som finns uppta- get i prislista som utfärdas av riksförsäkringsverket betalas helt av försäk— ringen.

Kostnadsutvecklingen för tandvärdsförsäkringen framgår av följande sammanställning (milj. kr.l

Ar I975 l978 I979 1980

Belopp 989 | 515 |823 2 220'

' Beräknat

I samband med riksdagshelntndlingen av budgetpropositionen tl979/ 80: l00 bil. %) diskuterades möjligheterna av att införa samma ersättnings- regler för ädla metaller. förankringselement och prefabricerade tänder som för övrig tandvi'ird. Detta skulle då innebära att tandvårdsft'irsäkringen ersatte samtliga kostnader för tandvård enligt tandvårdstaxan efter enhet- liga procentsatser. Såväl kontrollskäl som kostnadsskäl anfördes för en sådan ändring av ersättningsreglerna.

Kostnaderna för tandtekniskt material. som alltså enligt nuvarande regler helt ersätts av försäkringen. beräknas för år l980 uppgå till totalt 370 milj. kr.

Det finns enligt min mening anledning att ta fasta på de tankegångar som framfördes i riksdagen i det här sammanhanget. Jag förordar därför. att reglerna för kostnadsfördelningen i tandvårdstaxan (l973: 638) fr. om. den I januari l98l ändras så. att kostnader för ädla metaller och annat material. som används i tandtekniskt arbete. fördelas mellan patienten och försäk— ringen pä samma sätt som övriga kostnader enligt tandvårdstasan. Det innebär att försäkringen svarar för 50 % av de sammanlagda kostnaderna. inkl. för ädla metaller. upp till 2500 kr. och för 75 ';? av de kostnader som överstiger detta belopp. Genom en sådan övergång till en enhetlig kost- nadsfördelning för olika tandvärdsinsatser beräknas försäkringens kostna- der minska mcd ca 150 milj. kr. per år.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till ändring i tandvånlstasan på denna punkt.

[6] Ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor.

Sjukförsäkringcn lämnar ersättning för resekostnader i samband med värd där vi-irdkostnaden eller del därav ersätts av försz'ikringen. Ersättning lämnas således för rcsori samband med läkarvård. sjukhusvård. konvales- centvård. sjukvårdande hehamllingar i offentlig regi eller av privatprakti- serandc sjukgymnast m. fl. som är anslutna till den allmänna försäkringen.

Prop. 1980/81: 20 | |

utprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappade. värd hos distriktssköterska eller distriktsbarnmorska. preventivmedels—. abort- eller steriliseringsrådgivning samt i samband med tandvård som ges i offentlig regi eller av privatpraktiserande tandläkare som är ansluten till den all- männa försäkringen. Ersättning lämnas med den del av kostnaden som överstiger ett karensbelopp som f.n. uppgår till l.l kr. Karensbeloppet är dock Zl kr. vid viss tandvård och vid preventivmedelsrådgivning m.m. Normalt ersätts kostnader för resa med billigaste färdsätt till närmaste vårdgivare som kunnat ge den värd den försäkrade behövt.

Sjukvårdshuvudmännen ansvarar för sjuktransporter med ambulans och andra sjuktransportfordon. För sådana resor får avgift tas ut av den försäk- rade med högst 13 kr.

Försäkringens kostnader för sjukresor uppgick år [979 till 444 milj. kr.. varav 3ll milj. kr. för ersättningar till de törsäkrade och |33 milj. kr. för ersättning till sjukvårdshuvudmännen.

Av lörsäkringskassornas arbetsredovisningar för år l979 framgår att utbetalning av ersättning för sjukresor till de försäkrade kräver en arbetsin- sats som motsvarar ca 500 årsarbetare. Detta innebär att administrations- kostnaderna uppgick till ca 50 milj. kr. eller lot.??- av utbetalt belopp. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för utbetalning av sjukpen- ning och föräldrapenning är ca () '..7-"2.

De administrativa kostnaderna för sjukreseersättningar är påfallande höga i förhållande till utbetalt belopp. En höjning av nuvarande karensbe- loppet l3 kr. resp. 2l kr. per resa är motiverad bl.a. för att minska antalet ersättningsfall. Sjukreseutredningen (S l979: 09) har i uppdrag att göra en grundläggande översyn av hela ersättningssvstemet vid sjukresor. Utred- ningens uppdrag utgör emellertid inget hinder för att höja kat'ensbeloppet vid sjukresor fr. o. m. den ljanuari l98l. En höjning av karensbeloppet till 30 kr. resp. 38 kr. beräknas minska försäkringens kostnader med ca 70 milj. kr./år beräknat i [979 års kostnadsnivå.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till ändring i sjukreseförordningen på denna punkt.

[71 Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader samt justering av patientavgifter

Enligt lagen tl954z5l9) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m.m. erhålls vid sjukdom läkemedel kostnadsfritt eller till nedsatt pris om de har ordinerats av läkare eller tandläkare.

Kostnadsfria läkemedel finns angivna i en särskild förteckning och an- vänds vid behandling av vissa långvariga och allvarliga sjukdomar. För prisnedsatta läkemedel gäller att prisnedsättning görs med hälften av det belopp som överstiger 10 kr. och med hela kostnaden som överstiger 40 kr. Högsta kostnaden för varje inköp blir således 25 kr. Bestämmelserna om

Prop. 1980/81: 20 ,:

prisnedsättning gäller också specialdestinerade livsmedel som förskrivs av läkare och inköps på apotek till barn under 16 år vid vissa sjukdoms- och bristtillstånd. Vidare tillämpas reglerna om prisnedsättning på skyddsläke- medel som föreskrivs till havande eller ammande kvinnor.

För läkarvård och annan sjukvårdande behandling som ombesörjs av offentlig sjukvårdshuvudman får patienten betala en avgift på högst 20 kr. (25 kr. fr.o.m. den I januari l981l vid läkarbesök och högst l5 kr. för sjukvårdande behandling utförd av annan personal än läkare.

För vård hos privatpraktiserande läkare ansluten till försäkringen beta- lar patienten normalt 30 kr. och för vård hos privatptaktiserande sjukgym- nast. likaså ansluten till försäkringen. betalar patienten normalt 20 kr. Försäkringen betalar resterande ersättning direkt till vårdgivaren.

Efter en överenskommelse mellan socialdepartementet och Landstings- förbundet år l975 rekommenderade förbundet införandet av generell ned- sättning av patientavgifterna hos sjukvårdshuvudmännen för patienter med stort vårdbehov. Principen innebär. att när en person betalat patient- avgift för ett visst antal besök i öppen vård. blir resterande besök under året kostnadsfria.

Socialpolitiska samordningsutredningen (S l975z02) fick år l97o i Upp- drag att utreda om och i vad mån skyddet mot höga värdkostnader ytterli- gare borde förstärkas. Utredningen överlämnade ljanuari l979 ett delbe- tänkande tSOU 1979: |) Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedels- kostnader. Utredningen föreslär där ett samordnat högkostnadsskydd som omfattar läkemedel samt läkarvård och sjukvårdande behandling i öppen vård. såväl offentlig som privat.

Utredningsförslaget har remissbehandlats.

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att en proposition på grundval av utredningens förslag läggs fram till riksdagen. Jag kommer därvid att föreslå en förstärkning av skyddet mot höga kostnader för personer med stort behov av bl.a. läkemedel. Detta högkostnadsskydd skall gälla pris- nedsalta Iäkarordinerade läkemedel och skydt'lsläkemedel samt vara sam- ordnat med läkarvård och sjukvårdande behandling i öppen vård — privat och offentlig. Högkostnadsskyddet skall bl.a. innebära att en person som har betalat avgift för I5 läkemedelsinköp eller besök hos läkare m.fl. blir befriad från kostnad för fortsatta läkemedelsinköp och vårdbesök. Befriel- sen gäller under en tolvmånadersperiod räknat från första inköpet eller besöket. Nuvarande regler för kostnadsfria läkemedel bör behållas.

Barnfamiljerna har behov av ett särskilt generöst högkostnadsskydd. För barn föreslås därför ett gemensamt kostnadstak efter 15 inköp eller vårdbesök för samtliga barn i en familj.

De nu gällande patientavgifterna vid läkemedelsinköp fastställdes år l977 med giltighet fr.o.m. den ljanuari l978. En höjning av dessa avgifter är motiverad bl.a. med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen. Jag föreslår därför att prisnedsättning för berörda läkemedel fr.o.m. den I

Prop. 1980/81: 20 IS

januari l981 görs med hälften av det belopp som överstiger 20 kr. och med hela det belopp som överstiger 60 kr. Den högsta avgiften vid ett läkeme- delsinköp blir därmed 40 kr. Motsvarande höjning bör göras även för de specialdestinerade livsmedel som inköps till barn under lo års ålder. De höjda patientavgifterna beräknas minska sjukförsäkringens kostnader med ca 250 milj. kr. om året.

Frågan om patientavgifterna i den öppna vården kommer att behandlas i samband med de förestående överläggningarna mellan företrz'idare för so- cialdepartementet och landstingsförbundet om sjukförsäkringens ersätt- ningar till sjukvårdshuvudmännen efter år l98l. Därvid bör de här före- slagna avgifterna vid läkemedclsinköp vara vägledande för justeringen av patientavgifterna i den öppna vården.

införandet av ett högkostnadsskydd för receptförskrivna läkemedel samordnat med läkarvård och sjukvårdande behandling i öppen vård be- räknas vid den tänkta nivån l5 besök/inköp medföra en kostnadsökning för samhället på 25—45 milj. kr. beroende på nyttjandegraden. Sammantaget katt de föreslagna l't'irändringarna i regelsystemet. dvs. införande av hög- kostnadsskyddet samt höjningen av avgifterna för läkemedel och dejuste- ringar av patientavgifterna för sjukvård som blir aktuella senare beräknas minska försäkringens kostnader med omkring 500 milj. kr. per år.

Vad jag här har anfört om höjda avgifter vid läkemedelsinköp föranleder ändring i 3 & lagen tl954: 5l9) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m.m. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lagändring bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.5.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i lagen (l954: 5l9) om kost- nadsfria och prisnedsatta läkemedel rn. rn.

[8] Vårdavgifter vid långtidssjukvård m. m.

Vid vård på sjukhus görs ett avdrag på de försäkrades sjukpenning med 30 kr. per dag. Avdraget är dock maximerat till |/3 av sjukpenningbeloppet och den återstående sjukpenningen skall alltid uppgå till lägst 8 kr. per dag. Från sjukförsz'ikringen utgår samtidigt en ersättning till sjukvårdshuvud- mannen med 40 kr. för varje vårddag på sjukhus.

För personer med hel ålders- eller förtidspension utgår sådan försäk- ringsersättning för sjukhusvård under sammanlagt 365 dagar efter pensio- neringen utan att något avdrag görs på den försäkrades förmåner. Efter denna vårdtid är pensionären utförsäkrad såvitt gäller sjukhusvård och skall själv betala vårdavgiften till sjukvi'irdshuvudmannen. Denna avgift fastställs av sjukvårdshuvudmannen. Utgångspunkten för avgiftsnivån har därvid varit de avgiftsregler som gäller för sjukpenningtörsäkrade patien-

ICF.

Prop. 1980/81: 20 14

Jag vill här framhålla att det av flera skäl är önskvärt att nå fram till nya avgiftsregler på detta område som minskar de nuvarande stora skillna- derna i avgift för äldre vid långtidssjukvård och vistelse inom primärkom- munal åldringsvård. En översyn av avgiftsreglerna för bl.a. utförsäkrade patienter pågår inom en arbetsgrupp med representanter för socialdeparte- mentet och Iandstingsförbundet. Avsikten är att frågan om nya avgifts- regler skall behandlas vid de överläggningar som under denna höst kom- mer att tas upp om sjukvårdsersättningarna efter utgången av är I98|.

[9] Överföring till statsbudgeten av besparingar inom socialförsäkringen

De förslag som jag har lagt fram under punkterna 5—7 innebär en kostnadsminskning för den allmänna försäkringen med totalt ca 450 milj. kr. Med de finansieringsregler som gäller faller därav ca 67 milj. kr. på statsbidrag och 383 milj. kr. på arbetsgivaravgifter. Det sistnämnda belop- pet motsvarar en sänkning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkring- en med drygt 0.l procentenhet. För att kostnadsbcsparingen i sin helhet skall tillföras statsbudgeten bör avgiften till sjukförsäkringen sänkas med 0.1 procentenhet samtidigt som soeialft'irsäkringsavgiften till folkpension höjs med samma procenttal. Sistnämnda avgift tillförs statsbudgeten som bidrag till folkpensionskostnaderna. Folkpensionsavgiften täcker f. n. om- kring 73 97 av folkpensionskostnaderna. Denna andel var 75 (."-"?- år l977.

Jag förordar att socialförsäkringsavgiften till sjukförst'ikringen sänks med 0.l procentenheter till l0.5€-'2- fr.o.m. den I januari I98I samtidigt som socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen höjs med motsvaran- de procentenhet till 8.4 $'%. Därmed kan den avgiftsfinansierade andelen av folkpensionskostnaderna beräknas öka till ca 74 ()?-.

De av mig föreslagna avgiftslörändringarna föranleder ändring i [9 kap. 4 och 4 a åå lagen (l962: 38l ) om allmän försäkring. l-itt inom socialdepar- tementet upprättat förslag till lagändring bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.4.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 38l ) om allmän försäkring.

[ 10] Ändrade regler för socialförsäkringsavgifler

För finansieringen av socialförsäkringarna m.fl. ändamål erlägger ar- betsgivarna avgifter. Det finns f.n. ett dussintal olika arbetsgivaravgifter där uttagen i princip grundas på företagens lönesummor. De mer betydan- de arbetsgivaravgifterna har motsvarighet i egenavgifter. som betalas av egenföretagare. Avgifterna motsvarar drygt 309?- av Iönesummorna och inbringar f.n. ca 65 miljarder kr. årligen.

Prop. 1980/81: 20 15

De olika avgifterna beräknas i princip var för sig enligt särskilda bestäm- melser i lagen om allmän försäkring och i en rad andra författningar. Reglerna för de olika avgifterna är emellertid i de flesta avseenden över— ensstämmande.

Gemensamt för arbetsgivaravgifterna är att dessa beräknas på kontant- löner och naturalörmåner i form av kost. bostad eller bil. Arbetsgivaravgif- ten till försäkringen för tilläggspension (A'l'Pl skiljer sig dock på ett mera väsentligt sätt från övriga avgifter. eftersom den inte tas ut på hela löne- summan i företagen. Härvid fastställs avgiftsunderlaget som den del av utgiven lön m.m. för arbetstagare och år som ligger mellan det vid årets ingång gällande basbeloppet. för i år 13 900 kr. och 7.5 gånger detta belopp. i år 104 250 kr. Arbetsgivaravgiftcn tas f.n. ut med 129? på det nu nämnda avgiftsunderlaget. 1 huvudsak motsvarande regler gäller för egenavgiften till A'l'P.

Pensionskommittén. som har haft i uppdrag att utarbeta förslag till ett enhetligt avgiftssystem. har i betänkandet SOU I977:46. Pensionsfrågor m.m.. lagt fram förslag härtill. Kommittén föreslår att alla avgifter förs samman i en lag. Vidare föreslås att ATP-avgiften i fortsättningen skall beräknas på bruttolt'inesumman på samma sätt som övriga socialft'irsäk- ringsavgiftcr. dvs. utan basbelopps- och maximeringsavdrag. Enligt kom- mitténs mening bör uttagsprocenten därvid sänkas för att kompensera det ökade avgiftsunderlaget.

Flertalet remissinstanser har understrukit behovet av förenklade avgifts- regler oeh tillstyrkt förslagen.

Fördelarna med ett enhetligt system för socialförsäkringsavgifter är enligt ntin mening bl.a. följande.

Avskaffandet av basbelopps- och maximeringsavdraget santt den tidsre- dovisning detta system förutsätter medför väsentliga administrativa lätt- nader. Förslaget innebär även i övrigt förenklingar. Den mångfald av regler som f. n. finns på området kan ersättas med färre och mer entydiga regler. Detta torde leda till en större överblickbarhet och väsentliga administrati- va förenklingar för arbetsgivarna. vars uppgiftslämnande skulle kunna minskas betydligt. Dessutom skttlle myndigheternas debiteringsrutiner bli enklare. Genom att kontrollen underlättas ökar möjligheterna att få till stånd ett korrekt avgiftsuttag.

Förenklingen av reglerna för socialförså'tkringsavgifterna är en viktig förutsättning för den av DEMA-utredningen (rikslörsäkringsverkets utred- ning angående decentralisering av manuella funktioner inom avgiftssyste- met: Rapport mars 1978) föreslagna decentraliseringen frän riksförsäk- ringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna av debi- tering resp. uppbörd av arbetsgivaravgifter.

Den preliminära arbetsgivaravgiften debiteras f.n. på de inkomstupp- gifter som ligger till grund för beräkning av den slutliga avgiften ttnder nästlöregäende år uppräknade med hänsyn till den beräknade allmänna

Prop. 1980/81: 20 16

löneökningen t.o.m. det aktuella inkomståret. 'l'rots denna uppräkning innebär det nuvarande systemet att betydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in med trpp till två års eftersläpning. 1 den reviderade linansplanen 1980 framhålls att den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter på längre sikt bör kunna knytas till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen ( prop. 1979/80: 150 bil. 1 s. 21). Därigenom skulle i princip nästan all eftersläpning kunna upphöra. Ett genomförande av pensionskomntitténs förslag trnderlättar en sådan omläggning av debi- terings- och trppbördssystemet.

Som tidigare nämnts skiljer sig ATP-avgiften enligt nuvarande regler från övriga avgifter genom att den inte beräknas på hela bruttolönesum- man. Beträffande avdragen från brtrttolöncstrmman år man hänvisad till beräkningar som görs av arbetsgivarna. bl.a. över den arbetade tid som en utbetald lön hänför sig till. Myndigheternas möjligheter att kontrollera de uppgifter som arbetsgivarna lämnar härvidlag är i praktiken mycket be- gränsade. Dagens regelsystem ger således möjligheter till felaktigt eller missledande trppgiftsläntnande. Ett genomförande av kommitténs förslag innebär att dessa möjligheter tas bort. Det blir också möjligt att samordna kontrollen på avgiftsområdet med skattekontrollen på ett effektivare sätt.

inkomsterna till socialförsäkringcn kan förväntas öka. bl. a. till följd av att den nuvarande eftersläpnirtgen tas bort och att möjligheterna att undan- dra sig inbetalning av avgifter ntinskar. Härtill kommer rationaliserings- vinster för såväl företag som myndigheter genom att de administrativa rtrtinerna kan förenklas.

Här bör även nämnas att komntitte'ft'irslaget mött vissa erinringar. Ett borttagande av basbelopps- och maximeringsavdragen vid fastställandet av avgiftsunderlaget för ATP-avgiften innebär att det omedelbara samban- det mellan avgiftcn och förmånen tas bort i denna del. Vidare har omfördelningseffekterna av ett slopande av basbelopps- och maximerings- avdragen för ATP—avgiften påtalats av flera remissirtstanscr. Kommitténs beräkningar visar dock att omläggningen för de flesta företag inte nämn- värt påverkar avgiftsbördanjämft'irt med ntrvarande systent. Förändringar- na sktrlle normalt röra sig om bråkdelar av en procent av lönestrmntan. För egenföretagare som betalar egenavgift grtrndad på sin egen inkomst kan i inkomstläget 180000 kr. uppkomma en avgiftsskårpning motsvarande 0.2 ?? av inkomsten och i läget 220000 kr. ca 0.25 % av inkomsten. [ lägre inkomstlägen blir effekten normalt oförändrad eller sänkt avgift. Ett ge- nomförande av kommitténs förslag kan också i vissa fall leda till marginal- effekter. Självfallet rrtåste dessa problem beaktas samtidigt som det. med hänsyn till de fördelar jag tidigare nämnt. framstår som angeläget att ett slutligt förslag till ett systent för debiterirtg och uppbörd av socialförsäk- ringsavgifter enligt tidigare nämnda principer kan utformas.

Jag räknar med att återkomma till regeringen i denna fråga. i avvaktan på en mera gertomgripandc omläggning av uppbördssystemet

Prop. 1980/81: 20 17

i anslutning till de åtgärder som jag nyss har berört har regeringen den 11 september 1980 på mitt förslag beslutat lägga fram en proposition till riksdagen om höjda räntesatser fr.o.m. den 1 _iantrari 1981 för den särskil- da avgift som tas trt vid uppbörd av kvarstående arbetsgivaravgifter. Ät- gärden torde innebära en inkomstförstärkrting på statsbudgeten med ca 60 milj. kr. per år genom ränteeffekten och en minskad eftersläpning.

Prop. 1980/81: 20

Förslag till

l8

Bilaga 4.I

Lag om ändring i lagen (l962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 & lagen (1962: 38l) om allmän försäk- ring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap.

Inom den allmänna försäkringen skola de beräkningar. som angivas i denna lag. göras på grundval av ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av rege- ringen för varje mänad och utgör f_i'ratnsen kronor multiplicerat med det tal. vilket angiver förhållandet mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som bas- beloppet avser oeh prisläget i sep- tember 1957. Ändring av nämnda tal må ejfäranleda ändring av bas- beloppet. nzed mindre talet stigit el- ler nedgätt med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet vidtogs. Det sti/an— da beräknade basbeloppet avrun- das till närmaste hundratal kronor.

6.5

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar. som anges i denna lag. göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av rege- ringen för varje mänad och utgör [:"-400 kronor multiplicerat med det tal. (jäin_t't'irelsetal). som anger för- hållandet mellan det allmänna pris- läget under andra månaden före den som basbeloppet avser och prislä- get ijuni 1980. Därvid skall i enlig- het med jöreskri/ter som meddelas av regeringen för tid efter oktober I 980Ilörändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bortseende från indirekta skatter. tallar. av- gifter oeh ändringar i energipriser samt tillägg göras för subven- tioner. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet får ändras endast om järn/i'irelsetalet har ändrats med minst tre procent sedan när- mast föregäendc ändring av basbe- loppet gjordes.

Denna lag träder i kraft den l januari l98l och skall tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet förjanuari månad 1981.

' Lagen omtryckt l977:630.

Prop. 1980/81: 20

Förslag till

19

Bilaga 4.2

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 4s lagen (I962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

llustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tred— jedel av den pensionsberättigadcs årsinkomst i vad den na'i överstiga för den som är gift ettnsen/ent/aat- (Ira kronor och för annan tvdtasen kronor.

Föreslagen lydelse

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tred- jedel av den del av den pensions- berättigades årsinkomst som över- sliger 750 kronor för den som är gift och !()(m kronor och för annan.

Minskning skall. där rätt till säväl hustrutillägg som kommunalt bostads- tillägg föreligger. göras först ii bostadslillägget och därefter ti hustrutilläg- get.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträ- dandet.

' l.;tgcnomtryekt 1976: 1014.

Prop. 1980/81: 20 20

Bilaga 4.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 1 l & lagen ( 1979: 841 om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse 1 l &

Delpension fastställs till belopp Del/n'nsinnen fastställs till det som motsvarar 65 procent av den belopp som motsvarar 5!) procent försäkrades pensionsunderlag. av den försäkrades pensionsundcr—

lag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid föränd- ring av detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som har rätt till delpension för december mänad 1980. under förutsättning att delpensionen grundar sig pä ansökan som kommit in till den allmänna försäkringskassan före den 1 december 1980.

Prop. 1980/81: 20

Förslag till

Bilaga 4.4

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 4 och 4 a åå lagen (19621381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelese

19 kap. 4 &:

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 5 eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 & skall utgå med tio och ses tion- dels procentav det belopp. varä av- giften skall beräknas. För försäkrad sotn på grund av undantagande cn- Iigt 11 kap. 7 ,så ej omfattas av sjuk- penningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 & gäl- ler med karenstid. beräknas dock avgift enligt 2 & efter den lägre pro- centsats som regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. myn- dighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes få på försäk- ringens utgifter. lntlutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäk- ringskassorna till täckande av deras utgifter under äret för sjukförsäk- ringsförmäner. inberäknat de kost- nader enligt lagen ( 1974: 575) om er- sättning för viss födelsekontrolle- rande verksamhet m.m.. som ävila kassorna. samt för förvaltning. till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 s. lnflutna av— gifter skola. även täcka de kostna- der som under äret uppkommit för den allmänna försäkringen för för- mäner enligt lagen (19541519) om kostnadsfria och prisnedsatta läke- medel m.m. samt för centrala stu- diestödsnämnden i anledning av att äterbetalningspliktiga studiemedel. som belöpa pä studerandes sjukpe-

' Lagen omtryckt 19772630. 3 Senaste lydelse 1979: 1134.

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 & eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 & skall utgå med tio ochfenz tion- dels procent av det belopp. varä av- giften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande en- ligt 11 kap. 7 15 ej omfattas av sjuk- penningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 & gäl- ler med karenstid. beräknas dock avgift enligt 2 & efter den lägre pro- centsats som regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. myn- dighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes fä pä försäk- ringens utgifter. lnflutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäk- ringskassorna till täckande av deras utgifter under äret för sjukförsäk- ringsförmäner. inberäknat de kost— nader enligt lagen ( 1974: 525) om er- sättning för viss födelsekontrolle- rande verksamhet m.m.. som ävila kassorna. samt för förvaltning. till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 &. lnflutna av- gifter skola. även täcka de kostna- der som under äret uppkommit för dcn allmänna försäkringen för för- mäner enligt lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läke- medel m.m. samt för centrala stu- diestödsnämnden i anledning av att äterbetalningspliktiga studiemedel. som belöpa pä studerandes sjukpe-

riod. enligt studiestödslagcn (19731349) icke skola ätcrbctalas. till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 å andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond. benämnd allmänna sjuk-

riod. enligt studiestödslagcn (1973c349) icke skola återbetalas. till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 9" andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond. benämnd allmänna sjuk-

försäkringsfonden. Rege- ringen fastställcr grunderna för övertk'irandet av medel till och från fonden.

försäkringsfonden. Rege- ringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från fonden.

] fråga om sjöman som avses i 1 s* 1 mom. första stycket lagen ( 1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. myndighet fast— ställer. Procentsatsen skall för visst är utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän pä svenska han- delsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre är. som närmast föregätt det är dä procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra rcgistcrton. Pro- centsatscn beräknas med två decimaler.

a'laå

Avgift till folkpensioneringen en— ligt 1 eller 3 så skall utgä med ätta och tre tiondels procent av det be- lopp. pä vilket avgiften skall beräk— nas. l fråga om sjöman som avses i 1 så 1 mom. första stycket lagen (1958: 295) om sjömansskatt beräk— nas dock avgiften efter den lägre procentsats som regeringen eller. efter regeringens bcmymligande. myndighet fastställer med motsva- rande tillämpning av 4 s5 andra stycket. Avgifterna tillföras staten.

Avgift till folkpensioneringen en- ligt ] eller 3 & skall utgå med ätta och./yra tiondels procent av det be- lopp. pä vilket avgiften skall beräk- nas. l fråga om sjöman som avses i 1 s" 1 mom. första stycket lagen (1958: 295) om sjömansskatt beräk— nas dock avgiften et'teriden lägre procentsats som regeriitgen eller. efter regeringens bemyndigande. myndighet fastställer med motsva- rande tillämpning av 4 & andra stycket. Avgifterna tillföras staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som bclöpcr pä tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Bilaga 455

Lag om ändring i lagen (1954: 519) om kostnadsfria och prisnedsatta

läkemedel m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 & lagen ( 1954: 519) om kostnadsfria och pris- nedsatta läkemedel m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande [ylle/.ru

3."

I annat fall än vad som avses i 2 & första stycket äger vid sjukdom den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i allmän eller en- skild tjänst vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning av fastställt pris för samtidigt förskrivna och inköp- ta läkemedel med hälften av det be- lopp varmed priset överstiger tio kronor och hela det belopp varmed priset överstiger j_"vrlio kronor. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång. skall nedsättningen hänföra sig till varje avsett expedi- tionstillfälle.

labret/(Luv): [Wie/.vc |

I annat fall än vad som avses i 2 s" första stycket äger vid sjukdom den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försi'ikring eller häri riket är i allmän eller en- skild tjänst vid inköp av läkemedel ätnjuta nedsättning av fastställt pris för samtidigt förskrivna och inköp- ta läketnedel med hälften av det bc- lopp varmed priset överstiger tjugo kronor och hela det belopp varmed priset överstiger sextio kronor. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång. skall nedsättningen hänföra sig till varje avsett expedi- tionstillfälle.

Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning pä skyddsläkemedel som i annat fall än som avses i 2 & andra stycket för- skrives till havande eller ammande kvinna eller barn som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring.

Vad nu sagts om den som är omfattad av s_iukli'irsäkring enligt lagen om allmän försäkring skall beträffande försäkrad. som är bosatt utom riket. gälla allenast för tid varunder han vistas härstädes.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf äger regeringen undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första stycket avses.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1981.

' Senaste lydelse 1977: 526. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

_ Prop. 1980/81: 20 Bilaga 5

Kommunikations- departementets verksamhetsområde

Prop. 1980/81: 20 ' 1

Bilaga 5 Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Adelsohn

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM KOMMUNlKATlONSDEPARTEMEN- TETS VERKSAMHETSOMRÄDE

Inledning

Anslagen under kornmunikationsdepartementets huvudtitel avser till helt övervägande delen investeringar i och drift av tratikanläggningar vägar, järnvägar. flygplatser och farleder samt anläggningar för post- och telekommunikationer. Dessa anläggningar. som väsentligen finansieras ge- nom avgifter av olika slag. är nödvändiga för ett effektivt näringsliv. 1 ett läge då det gäller att särskilt stimulera industriell verksamhet vore det enligt min uppfattning olyckligt att sänka trafikstandarden eller underlåta att förnya trafikanläggningarna. Jag har därför valt att inte nu föreslå direkta nedskärningar i anslagen till de större kommunikationsverken.

De förslag till besparingar jag redovisar i det följande kan i stället karaktäriseras som rationaliseringsåtgärder och omfördelningar inom väg- väsendet. statens järnvägar. sjöfartsområdet och postväsendct.

Jag lägger stor vikt vid att åtgärder vidtas så att SJ:s ekonomiska mål kan uppfyllas. Med höjda person- och godstaxor kan en relativt snabb resultatförbättring åstadkommas. Nuvarande underskott vid SJ bör enligt min mening elimineras snarast. Min bedömning är att detta är möjligt inom en fyraårsperiod.

l linje med den fastställda järnvägspolitiken kommer SJ att tillförsäkras ökade resurser för investeringar.

Innebörden av mina förslag är således att satsningen på SJ fullföljs medan vägbyggnadsanslagen de närmaste åren kommer att ligga på i stort sett oförändrad nominell nivå.

Jag beräknar att förslagen innebär en sammanlagd besparing för staten på minst 400 milj. kr. budgetåret 1981/82.

1 Riksdagen 1980/8]. I .t'aml. Nr 20. Bil. 5

Prop. 1980/81: 20

l.)

Vägväsendet

[l] Statens vägverks organisation. lnom statens vägverk pågår på initia— tiv av verket en översyn av verkets organisation. personalbehov m.m. på central. regional och lokal nivå. Vid behandlingen av årets budget- proposition (1979/80: 100. TU 1979/80: 9, rskr 1979/80: 222) bedömde riks- dagen det nödvändigt att vägverket fortsätter rationaliseringen av sin orga- nisation. Regeringen har därefter i regleringsbrev den 12 juni l980 under- strukit vikten av att statens vägverk fortsätter den påbörjade översynen av verkets organisation. I fråga om driftverksamheten skall vägverket då utgå från att medelstilldelningcn kommer att innebära i ston oförändrade reala anslag under den närmaste femårsperioden. Beträffande verkets byggnads- verksamhet bör utgångspunkten vid organisationsöversynen vara att an- slaget till statligt vägbyggande kommer att hållas på i stort oförändrad nominell nivå.

En fortgående översyn och rationalisering av myndigheternas organisa- tion och arbetsformer är enligt min mening av väsentlig betydelse för att hålla nere kostnaderna i statsverksamheten. Rationaliseringen inom väg- verket innebär ingen förändring av vägverkets decentraliserade organisa- tionsstruktur. Enligt min mening bör vägverket så långt möjligt påskynda genomförandet av aktuella organisationsförändringar. Det är inte nu möj- ligt att mera exakt ange storleken av de besparingar som kan uppnås genom en förändrad lokal organisation. Vid ett fullt genomförande av de aktuella organisationsförändringarna torde en besparing av It)—20 milj. kr, årligen kunna uppnås. En snabbare genomförd organisationsförändring kan ge icke oväsentliga besparingar redan under de närmaste åren.

När det gäller vägverkets regionala byggnadsorganisation pågår f.n. en utredning om organisationen av de norra byggnadsdistrikten. Jag räknar med att kunna lägga fram förslag för riksdagen i denna del under l980/81 års riksmöte.

[2] Den statliga färjeverksamheten. Kostnaderna för driften av rörliga väg- broar och av de allmänna färjorna beräknas uppgå till 133 milj. kr. år 1980. l42 milj. kr. år l981 och 160 milj. kr. år 1982. Merparten av kostnaderna faller på färjeverksamheten. Även om färjetrafiken successivt har ratio- naliserats kan det finnas anledning utreda möjligheterna att vidta ytterliga- re åtgärder i vcrksamheten för att minska kostnaderna för denna trafik. Detta bör vara möjligt utan att kravet på en grundläggande tralikförsörj— ning eftersätts. I många fall finns en alternativ väg till färjeförbindelsen. Det finns också möjlighet att överlåta färjedrift til enskilda. I andra fall är trafikunderlaget under hela eller delar av året mycket svagt varför en indragning av färjeleden helt eller delvis kan aktualiseras. Även för den berörda färjepersonalen kan en omläggning av trafiken medföra mera mångsidiga arbetsuppgifter.

Prop. 1980/81: 20 3

Mot denna bakgrund —- och det statsfinansiella läget — har regeringen i beslut den 25 september 1980 uppdragit åt statens vägverk att utreda vilka färjeleder som inte längre kan anses behövas för det allmänna och där en indragning av färjeleden medfört endast ringa olägenhet för bygden. I uppdraget ingår även att utreda möjligheterna att genom turlisteändringar minska kostnaderna för trafiken vid de färjeleder som bör vara kvar som allmänna och att utreda omfattningen av öppethållandetiderna för de rör- liga broarna. Vägverket skall också utreda möjligheterna till samt utform- ningen av ett avgiftssystem för viss färjetrafik. t. ex. för extraturer m.m. som faller utanför vad som kan anses utgöra en grundläggande trafikför- sörjning.

I fråga om statsbidragsgivningen till enskilda färjeleder skall motsvaran- de förutsättningar gälla fr.o.m. bidragsåret I981.

Jag har överslagsvis funnit att besparingen genom de förordade åtgärder- na torde kunna uppgå till IS milj. kr.

[3] Användningen av dubbade bildäck. Av utredningar som genomförts av transportforskningsdelegationen och statens väg- och trafikinstitut framgår att dubbade bildäck förbättrar väggreppet vid halt väglag men också att de medför ett väsentligt ökat slitage av vägbeläggningarna. Är l974 beräkna- des de årliga kostnaderna för detta vägslitage till ca 200 milj. kr. Det förhållandet att det belagda vägnätet årligen har utökats liksom hittillsva- rande trafikökningar samt kraftigt höjda oljepriser har medfört att väghål- larna drabbats av väsentligt höjda kostnader för dubbdäcksslitaget. Denna utveckling kan förväntas fortsätta. De förslitna beläggningarna påverkar även tratiksäkerheten i negativ riktning med bl. a. större risker för vatten- planingsolyckor.

Regeringen har därför i beslut den 4 september 1980 uppdragit åt statens vägverk att i samråd med tratiksäkerhetsverket och statens väg- och trafik- institut utreda och genomföra sådana åtgärder som minskar beläggnings- slitaget till följd av användningen av dubbade däck. ] uppdraget ingår att utreda olika sorts väghållningsåtgärder som minskar behovet av dubbade däck.

] anslutning till denna översyn kommer även gällande normer för dub- bade däck att ses över. Dubbarnas antal. vikt. utstick. infästning i däcken m.m. påverkar slitaget. Nya normer bör fastställas snarast. På sikt kan även typprovning av dubbade däck komma att införas. Det är angeläget att dubbdäckens negativa effekter begränsas samtidigt som de positiva i möj- lig mån bibehålls. Stora årliga besparingar bör härigenom kunna uppnås vartill kommer de bränslebesparingar som kan bli följd av åtgärderna.

[4] Vägbyggnadsverksamheten. Den rådande budgetsituationen medför att besparingar bör prövas även inom vägbyggnadsverksamheten. Flerårs- och fördelningsplanerna för åren 1979— l988 har baserats på regeringens

Prop. 1980/81: 20 4

direktiv om en årlig medelstillverkning av 900 milj. kr. resp. 350 milj. kr. i 1979 års prisnivå. Byggandet av statliga samt statskommunala vägar under åren 1979 och 1980 följer i stort de fastställda planerna bl.a. med hjälp av medel som anvisats av arbetsmarknadsskäl. De föreskrifter som regering- en lämnat i årets regleringsbrev — innebärande att vägverket bör räkna med i stort sett nominellt oförändrade byggandeanslag — kommer att medföra att endast ca hälften av de återstående objekten i flerårsplanen kan byggas under planperioden.

[ tilläggsbudget [ till statsbudgeten för budgetåret l980/81 avser jag ta upp frågan om finansieringen av en ny bro till Tjörn. Vägverket har beräknat att de totala kostnaderna för återuppförande av en ny bro över Askerötjorden jämte tillfartsvägar samt den tillfälliga färjeförbindelsen kommer att uppgå till ca 210 milj. kr. fram till år l982. ] regeringsbeslut den l9juni 1980 gavs vägverket bemyndigande att upphandla en ny bro inkl. vissa anslutningsvägar inom en kostnadsram av 112 milj. kr. i l980 års prisnivå. Denna kostnadsram torde med nuvarande prisutveckling medföra en upparbetad kostnad av ca [35 milj. kr. fram till färdigställandet av den nya broförbindelsen vid årsskiftet l981—82.

För den statliga vägbyggnadsverksamheten kommer byggandet av en ny bro till Tjörn att innebära att vissa ordinarie vägbyggnadsmedcl får tas i anspråk för brobyggnationen. Kostnaderna för den tillfälliga färjeförbin- delsen räknarjag med att vägverket kan inrymma inom tillgängligt driftan- slag. Genom besparingar. omprioriteringar och senareläggningar inom an- slagen till drift och byggande av statliga vägar beräknas sammanlagt till- kommande utgifter på i storleksordningen 75 milj. kr. kunna undvikas. Denna omfördelning av medel kommer dock att innebära en senarelägg- ning av byggobjekt med 15 milj. kr. från år 1980 till är [981 samt med 50 milj. kr. från år l98l till år 1982 i förhållande till llerårsplanen. Under år 1982 kommer inga nya vägbyggnadsobjekt att påbörjas.

Det är också möjligt att spara medel genom en senareläggning även av statskommunala väg- och gatubyggnadsobjekt. En senareläggning av kom- munala vägutbyggnader medför även vissa mindre besparingar hos kom- munerna eftersom de statliga bidragen täcker 95 %- av de bidragsgrundande kostnaderna. En senareläggning av kommunala vägbyggnadsobjekt inne- bär att den utbyggnadstakt som anges i fördelningsplan för åren |979—- 1988 inte kan hållas. Jag avser att minska ca l0—15% på nuvarande anslags- nivå. Det innebär en besparing av ca 50 milj. kr. under anslaget för budgetåret 1981/82 motsvarande det belopp som beräknas vara disponibelt för igångsättning av objekt enl. fördelningsplanen. Senareläggningar av byggobjekt kommer då att beröra bidragsåret 1982 och åren därefter. För år 1981 har 350 milj. kr. anvisats för byggande av statskommunala vägar. Detta belopp är lägre än vad som framgår av regeringens anvisningar för upprättandet av fördelningsplan för åren l979— I988. Enligt dessa anvis- ningar skall fördelningsplanen upprättas med utgångspunkt från ett anslag

'Jl

Prop. 1980/81: 20

av 350 milj. kr. i 1979 års prisnivå. Jag har inte funnit det rimligt att aktualisera besparingar. utöver den minskning av byggandet som sker i förhållande till fördelningsplanen. redan under bidragsåret 1981 med hän- syn till dels pågående vägbyggnationer, dels den planeringstid som erford- ras för denna typ av investeringar. Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om organisa- tionsförändringar inom vägverket dels låter riksdagen ta del av vad jag i övrigt har anfört om vägvä- sendet.

Statens järnvägar [5] Strukturplan för SJ

Den nya järnvägspolitiken

Det av riksdagen år I979 fastlagda målet för den statliga trafikpolitikcn är att ge landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta kräver en samhällsekono- miskt effektiv fördelning av transportarbetet mellan olika transportmedel. Effektiviteten främjas enligt beslutet bäst av en fri konkurrens och samver- kan mellan olika trafikmedel och trafikföretag inom de ramar som samhäl- let drar upp för verksamheten. Avgifterna för en individuell resa eller transport skall så långt möjligt anpassas till de samhällsekonomiska mar- ginalkostnaderna för att transportresurserna skall kunna utnyttjas effek- tivt.

Järnvägsnätet måste enligt det trafikpolitiska beslutet även i fortsätt- ningen utgöra stommen i person- och godstrafiken. bl. a. med hänsyn till miljön. energin och trafiksäkerheten. Enligt beslutet är det väsentligt att satsningen påjärnvägen sker så att dess förutsättningar att göra sig gällan- de på ett samhällsekonomiskt sätt ökar. Förutom taxeåtgärder pekade trafikutskottet på betydelsen av att även andra åtgärder vidtas för att åstadkomma ett mer effektivt utnyttjande av järnvägen och öka dess attraktivitet och konkurrensförmåga i fråga om såväl person- som godstra- fik. Särskilt underströks investeringarnas betydelse i sammanhanget. And- ra viktiga åtgärder som framhölls var t.ex. ökat samarbete med andra trafikföretag. förstärkt marknadsföring och förbättringar av servicen gent- emot både resenärer och godstrafikanter. När det gällde godstrafiken pekade utskottet särskilt på de möjligheter till ytterligare effektivisering av transportsystemet och de utomordentliga förutsättningar att erbjuda olika transportköpare samlade transportlösningar som ett utvidgat samarbete mellan de i SJ-koncernen ingående företagen borde kunna ge.

Tl Riksdagen 1980/81. 1 sant/. Nr 20. Bil. 5

Prop. l980/Sl: 20 6

För att skapa en fast grundval för SJ:s långsiktiga planering av person- trafiken avgränsades vidare genom det trafikpolitiska beslutet ett s.k. riksnät för persontrafiken bestående av affärsbanenätet och vissa förhål- landevis trafikstarka bandelar tillhörande det ersättningsberättigade ban- nätet. När det gäller persontrafiken på övriga bandelar kan enligt riksda- gens beslut denna ersättas med landsvägstralik om de regionala tralikhu- vudmännen så önskar.

Det trafikpolitiska beslutet innebär att det trafikgrensvisa kostnadsan- svaret för vägtrafiken och järnvägstrafiken enligt I963 års riktlinjer har slopats. Förjärnvägens del har detta medfört att järnvägstrafiken. som har en förhållandevis stor andel fasta kostnader avlastats en del av dessa. Kostnadsavlastningen har möjliggjort att SJ:s prissättning bättre kunnat anpassas till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Genom kost- nadsavlastningen har SJ fått möjlighet att generellt sänka priset på tågresor och dessutom införa särskilda lågpriser under de veckodagar då kapaci- tetsövcrskott normalt föreligger. lnom godstrafiken har SJ sedan länge använt sig av prisdifferentiering genom sin rätt att ge kommersiellt motive- rade rabatter.

Varje trafikgrens särskilda förutsättningar och fördelar skall enligt de trafikpolitiska riktlinjerna utnyttjas så effektivt som möjligt. I enlighet härmed bestämdes kostnadsavlastningcn så att SJ fick kompensation inte bara för sådana prisnedsättningar i persontrafiken. som bedömdes före- tagsekonomiskt omotiverade, utan också för vissa olönsamma verksam- heter och andra ekonomiska belastningar som har ålagts SJ och som saknar motsvarighet hos konkurrerande transportföretag. Dessa åtagan- den har således befunnits samhällsekonomiskt motiverade. Hit hör bl.a. pensionärs- och studeranderabatterna samt kostnader för drift. underhåll och förnyelse av plankorsningar mellan järnväg och väg.

Trafikföretagen, vare sig de är affärsverk eller enskilda företag. arbetar på transportmarknaden under krav på företagsekonomisk lönsamhet. Det- ta utesluter emellertid inte att det allmänna kan köpa tjänster av trafikföre- tagen. Exempel på detta är den statliga ersättningen till SJ:s trafik på den olönsamma delen av järnvägsnätet samt bidragen till regional och lokal kollektiv trafik.

Även om SJ avlastats betalningsansvaret för vissa fasta kostnader skall övriga kostnader täckas med intäkter från marknaden eller från det all- männa för köp av vissa tjänster. Detta har också slagits fast i det trafikpoli- tiska beslutet. Genom beslutet har därmed fastställts att SJ även fortsätt- ningsvis skall drivas som ett affärsverk vilket innebär att SJ inom de av samhället uppdragna ramarna och med de av riksdagen beslutade ersätt- ningarna för avgränsade tjänster skall drivas efter företagsekonomiska principer på samma sätt som andra statliga och privata trafikföretag.

Det ekonomiska målet för SJ innebär att intäkterna från verksamheten inkl. driftersättningen för trafiken på det ersättningsberättigade nätet varje

Prop. 1980/81: 20 7

år skall täcka verksamhetens kostnader inkl. avskrivningar på tillgångar- nas återanskaffningsvärde och därutöver ge en förräntning som motsvarar räntan på det disponerade statskapitalet. Med tanke på de kraftiga kon- junkturvariationer som normalt präglar SJ:s trafik gäller förräntningskra- vet som ett genomsnitt för en konjunkturcykel. Detta innebär att SJ under perioder av högkonjunktur bör redovisa överskott som överstiger förränt- ningskravet.

Under perioden [972/73—[975/76 hade SJ en relativt stabil ekonomi. vilket innebar kostnadstäckning och att genomsnittligt ca 3/4 av förränt- ningskravet kunde uppfyllas. Därefter har emellertid resultatet försämrats kraftigt och under de senaste budgetåren har SJ redovisat betydande underskott. Trots konjunkturuppgången och den därmed sammanhängan- de trafikökningen på godssidan samt den kraftiga resandeökningen efter lågprissatsningen uppvisade SJ ett underskott på ca le milj. kr. under budgetåret [979/80.

Trots taxehöjningarna sommaren [980 och den förhållandevis positiva konjunkturutvecklingen beräknas SJ:s underskott om inga åtgärder vid- tas komma att uppgå till närmare 430 milj. kr. under budgetåret [980/Sl. vilket tillsammans med förräntningskravet ger ett [wa/z underskott på drygt 600 milj. kr.

SJ:s resultat före bokslutsdispositioner (milj. kr.)

Budgetår Resultat Förräntningskrav [969/70 22 [44 [970/7l —208 [58 l97l/72 76 [2[ [972173 39 [27 [973/74 [65 [27 [974/75 [34 [36 [975/76 49 - [44 [976/77 90 [55 1977/78 —Z76 [7[ [978/79 —ll3 l9l [979/80* -2[ I [66 l980/81” ——429 [80

* Efter kostnadsavlastning om [50 milj. kr. i form av minskade avskrivningar och 65 milj. kr. i form av minskat förräntningskrav. ** Efter kostnadsavlastning om [60 milj. kr. i form av minskade avskrivningar och 7[ milj. kr. iform av minskat förräntningskrav.

[ sammanhanget kan nämnas att SJ i en skrivelse till regeringen den 22 augusti [980 hemställt om att få höja taxorna i persontrafiken på järnväg och i busstrafiken fr.o.m. den [ december [980 och i godstrafiken från den [ november 1980. Regeringen har den 25 september [980 godkänt att taxorna höjs i huvudsak enligt SJ:s förslag. SJ:s intäkter under budgetåret [980/8l väntas därigenom öka med ca 226 milj. kr.. vilket minskar ovan nämnda underskott i motsvarande mån.

Prop. 1980/81: 20 8

Åtgärder för att förbättra SJ:s ekonomi

Den negativa resultatutvecklingen vid SJ är mycket oroande. Om SJ som är ett av de prisledande företagen på delar av den svenska transport- marknaden fortlöpande driver sin verksamhet med betydande underskott föreligger bl.a. en påtaglig risk för att prisbildningen på transportmarkna- den blir snedvriden och investeringar och transportmönster anpassas till en ineffektiv fördelning av transportarbetet. För att undvika skadeverk- ningar på transportsektorn är det därför av stor vikt att underskottet i SJ:s verksamhet snarast elimineras.

För att långsiktigt behålla järnvägen som ett effektivt transportmedel är det enligt min mening angeläget att det finns ett incitament för SJ att uppfylla sitt av statsmakterna uppsatta resultatkrav. Skulle detta incita- ment försvinna. vilket är en uppenbar risk om SJ:s underskott fortsätt- ningsvis tillåts ligga på en hög nivå. kan järnvägens service till såväl näringsliv som resenärer påtagligt komma att försämras.

Jag anser att huvudstrategin för att lösa SJ:s problem ligger i att investe- ra. öka marknadsandelar och utveckla nya transportprodukter. Hårda rationaliseringar krävs på de områden som lämnar stora underskott.

Jag vill mot bakgrund av vad som tidigare har anförts också understryka de negativa konsekvenser på statsbudgeten som uppstår när SJ inte förmår uppfylla resultatkravet. För att balansera underskotten ijärnvägstratiken har regeringen under senare år medgett SJ att sätta ned sina avskrivningar. Med stöd av riksdagens beslut har också SJ:s förräntningspliktiga statska- pital skrivits ned med motsvarande belopp. Denna typ av åtgärder. som inte skall förväxlas med den avlastning av en del av SJ:s fasta kostnader som riksdagen beslutat om. har inneburit att SJ:s underskott i efterhand har täckts med medel från statsbudgeten och därmed att underskottet i statsbudgeten ökat i motsvarande grad.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget, det trafikpolitiska beslutet och den ordning som slagits fast för affärsverken kan det inte accepteras att SJ fbrtsättningsvis drivs med underskott. Jag vill också erinra om att i [980 års budgetproposition (prop. 1979/80: [00. bil. 9) underströks att det är av yttersta betydelse att den nuvarande resultatbristen nedbringas ge- nom fortsatta rationaliseringar. en aktiv marknadsföring. investeringar och taxehöjningar.

Åtgärder måste således snabbt vidtas för att SJ:s ekonomiska mål skall kunna uppnås. [ samband med det trafikpolitiska beslutet uttalade trafik- utskottet beträffande järnvägens framtida möjligheter att SJ bör ha goda möjligheter att utveckla både sin person- och godstrafik till gagn för med- borgarna och näringslivet i olika delar av landet. Jag delar helt denna uppfattning. Järnvägens konkurrensmöjligheter både i fråga om inrikes och utrikes transporter måste nämligen på sikt bedömas som gynnsamma. inte minst bör utvecklingen på energiområdet med successivt ökande priser på

Prop. 1980/81: 20 9

oljeprodukter kunna bidra till att stärka järnvägens konkurrenskraft gen-t- emot framför allt den långväga lastbilstrafiken. Den ökande förädlingsgra- den i näringslivet och den generellt sett högre räntenivån som nu gäller ställer emellertid ökade krav på transporternas kvalitet. vilket SJ bör ha goda möjligheter att tillgodose genom ökad satsning på bl.a. regularitet. punktlighet och snabbhet. Jag ser det vidare som angeläget att SJ ges möjligheter att genom fortsatt marknadsanpassning ytterligare öka kapaci- tetsutnyttjandet och förbättra resultatet. Härtill kommer de betydande tekniska utvecklingsmöjligheter som finns påjärnvägstrafikområdet.

Det är angeläget att S] har sådana resurser att nu nämnda möjligheter kan tas tillvara. SJ:s ledning har ett särskilt ansvar för att sådana resurser finns.

Det ankommer i hög grad på SJ självt att forma verksamheten för framtiden. Inom SJ pågår också en verksamhets- och organisationsöver- syn som syftar till att ge svar på hur företaget under 1980-talet på effekti- vast möjliga sätt skall kunna svara upp mot de olika krav som ställs. Inom ramen för denna översyn behandlas också SJ:s resultatproblem med sikte på att nå ekonomisk balans så snart som möjligt. Jag fäster stor vikt vid verksamhetsöversynen och de åtgärder som kan komma att aktualiseras som en följd härav. Av speciellt intresse är den analys av olika rörelsegre- nars resultat och den inventering av möjligheterna att organisatoriskt främ- ja marknadsföring och marknadsanpassning som får antas bli ett resultat av översynen. Av intresse är också frågan om resultatansvarets utform- ning på olika nivåer och inom olika verksamhetsområden. Härutöver krävs emellertid även åtgärder från statsmakternas sida för att ge SJ de nödvän- diga arbetsförutsättningarna i form av investeringsmedel. möjligheter till taxeförändringar etc.

För att SJ:s ekonomiska mål skall nås, obalans på transportmarknaden undvikas och belastningen på statsbudgeten minskas krävs enligt min mening en samlad strukturplan bestående av en kombination av åtgärder som bör vidtas dels av SJ. dels av statsmakterna. Jag kommer i det följande att redovisa en sådan plan och de åtgärder som jag bedömer nödvändiga inom ramen för denna. I planen behandlas rationaliseringsar- betet vid SJ. omfattningen av SJ:s investeringar samt prissättningen i järnvägstrafiken.

Rationaliseringar

Under senare år har SJ hållit tillbaka takten i rationaliseringarna. vilket bidragit till den negativa resultatutvecklingen vid SJ. Jag bedömer därför en ökad rationaliseringstakt vara en grundförutsättning för att åstadkom- ma förbättringar i SJ :s ekonomi.

Jag är medveten om det omfattande nyrekryteringsbehov som följer med de stora pensionsavgångarna och de stora kostnader för rekrytering och

Prop. 1980/81: 20 [0

utbildning som SJ därmed på kort sikt åsamkas. Under de närmaste åren räknar SJ med att behöva nyrekrytera 2000—3000 personer per år. De extraordinära utbildningskostnaderna väntas under de närmaste åren kom- ma att öka till inemot [00 milj. kr. per år. När nyrekryteringen återtagit normala proportioner bör därför SJ:s kostnadsutveckling kunna bli gynn- sammare. De kortsiktiga problemen får emellertid inte innebära att an- strängningarna att rationalisera SJ:s verksamhet avstannar.

Rent allmänt krävs inom samtliga SJ:s vcrksamhetsområden en intensi- fierad kostnadsjakt i syfte att effektiviserajärnvägstrafiken. Produktivite- ten måste ökas ytterligare genom bl.a. en effektivare organisation och ett bättre utnyttjande av personal och materiel. Detta bör vara möjligt genom en återhållsam nyrekrytering och ett omfattande rationaliseringsprogram. SJ:s totala personalstyrka bör härigenom kunna nedbringas ytterligare. Det ankommer på SJ att vidta de åtgärder som bedöms vara företagseko- nomiskt motiverade.

Av vikt i det fortsatta rationaliseringsarbetet är att ny pcrsonalbesparan- de teknik införs. Det gäller bl.a. en fortsatt utbyggnad av fjärrblockerings- systemet och av det på vissa platser redan införda systemet med ranger— bromsar som ersätter manuell bromsning av godsvagnar. Vidare gäller det utbyte av äldre signalställverk mot datorbaserade verk som bättre motsva- rar kraven på störningsfri trafik på större bangårdar.

Enligt min mening är det vidare av största vikt att SJ får ökade förutsätt- ningar att anpassa sin verksamhet och organisation till marknadens krav. Det är ofrånkomligt att vissa enligt SJ företagsekonomiskt motiverade åtgärder kommer i konflikt med de samhällsekonomiska intressena. En av grundprinciperna enligt det trafikpolitiska beslutet är också att SJ skall få särskild ersättning för sådana företagsekonomiskt olönsamma tjänster som statsmakterna vill upprätthålla av samhällsekonomiska skäl. Detta innebär att i den mån SJ i framtiden kan komma att åläggas att bedriva företagseko- nomiskt olönsam verksamhet och belastas med kostnader'som saknar motsvarighet hos konkurrerande företag så får statsmakterna pröva frågan om ersättning. Sådan ersättning bör i varje särskilt fall baseras på av SJ utförda kostnadsberäkningar. Fördelen med detta förfarande är bl.a. att kostnaderna redovisas öppet och inte döljs i ett ospecificerat resultatun- derskott.

Såväl tågdriften totalt som terminalverksamheten måste effektiviseras. De största möjligheterna finns inom godstrafiken där bl.a. transporter i hela tåg eller med avdelade vagnar i slutna omlopp erbjuder stora möjlighe- ter till ökad effektivitet. Dessa s.k. systemtransporter som hittills varit vanliga när det gäller transporter av malm och skogsprodukter bör kunna utvidgas till att omfatta även andra branscher. Likaså bör en utbyggnad av trafiken med enhetslaster kunna bidra till ökad effektivitet i godstrafiken.

En stor del av SJ:s underskott är att hänföra till styrkegodstrafiken. Belastningen på 8st ekonomi från denna verksamhet uppgick år [978 till

Prop. 1980/81: 20 l 1

70 milj. kr. enligt SJ:s beräkningar. För innevarande budgetår kan under- skottet uppskattas till inemot l00 milj. kr. En av orsakerna till den bris- tande lönsamheten, förutom minskad rationaliseringstakt. är att den skärpta konkurrensen från lastbilssidan har lett till en prispress på stycke- godsmarknaden.

Frågan om den fortsatta inriktningen av styckegodstrafiken på järnväg utreds f. n. inom SJ.

Enligt min mening är det nödvändigt att åtgärder snabbt vidtas för att åstadkomma effektivitet och därmed ökad lönsamhet i styckegodstrafiken. Målet bör vara att denna trafik utöver särkostnadstäckning skall ge ett tillfredsställande täckningsbidrag till SJ:s gemensamma kostnader. För att åstadkomma detta krävs omfattande rationaliseringar.

Omläggningar i styckegodstrafiken. utbyggnaden av fjärrblockeringen och ändringar i näringslivsstrukturen kan förorsaka nödvändiga serviceförändringar som även kan gälla person- och vagnslasttraliken. Till stor del är det härvid enbart fråga om att anpassa verksamheten till en ändrad efterfrågan från trafikanternas sida. Jag vill i sammanhanget erinra om att kommuner som fått underrättelse om att SJ har för avsikt att lägga ned ett eller flera trafikslag vid en station, har möjlighet att direkt hos regeringen begära prövning av den planerade omläggningen. I de fall regeringen ålagt SJ att bibehålla viss olönsam verksamhet. utgår ersättning för driftundcrskottet.

De för SJ nödvändiga serviceförändringarna i styckegodstraliken på järnväg bör enligt min mening kunna genomföras utan att kundernas behov av en tillfredsställande styckegodsservice eftersätts. Detta kan exempelvis ske genom ett utökat samarbete mellan SJ och andra transportföretag.

Ett effektivt utnyttjande av SJ:s godsvagnspark är av avgörande bety- delse för ekonomin ijärnvägstrafiken. Ett högre utnyttjande av vagnpar- ken är ett direkt alternativ till att investera i ytterligare vagnar.

I genomsnitt lastas en godsvagn vid SJ endast ca 4 gånger per månad. Åtgärder för att öka vagnomloppet bedömerjag därför vara bland de mest angelägna inom ramen för SJ:s rationaliseringsarbete på godstrafikomrä- det. Enligt min mening är det exempelvis väsentligt att SJ har ett väl fungerande system för transportövervakning. I sammanhanget kan nämnas att riksrevisionsverket i en revisionsrapport. (.l980: 192) 5st investeringar i standardgodsvagnar. anser att det finns goda möjligheter för SJ att få god ekonomisk utdelning av investeringar i informationssystem och admini- strativa system för att förbättra utnyttjandet av godsvagnsparken.

Ett annat område inom vilketjag bedömer rationaliseringsmöjligheterna vara stora är 5st verkstadsrörelse. F.n. finns en relativt stor överkapaci- tet framför allt när det gäller lokaler. Det kan nämnas att SAMVERK- utredningen i sitt betänkande (DsK l98014) Fordonsunderhåll i statliga verkstäder behandlat frågan om att öka och utjämna beläggningen i de statliga verkstäderna. Utredningens förslag remissbehandlas för närvaran- de.

Prop. 1980/81:20 12

Riksdagen har genom det trafikpolitiska beslutet fastlagt en särskild handläggningsordning för nedläggning av olönsam järnvägstrafik. Genom beslutet har när det gäller persontrafiken de regionala trafikhuvudmännen fått ett stort inflytande på den framtida utformningen och omfattningen av det trafiksvaga bannätet.

När det gäller godstrafiken kommer regeringen att pröva frågan om den framtida trafikeringen på de trafiksvagaste banorna på grundval av dels vissa tekniska och företagsekonomiska uppgifter som SJ redovisar. dels en övergripande samhällsekonomisk bedömning i vilken även konsekvenser- na för försvarsberedskapcn vägs in.

Den framtida verksamhetens omfattning och inriktning vid SJ kommeri hög grad också att styra SJ:s organisation. Den inom SJ pågående verk- samhetsöversynen innefattar bl. a. en översyn av hur organisationen skall anpassas för att bli så effektiv som möjligt. Syftet är bl. a. att göra organi- sationen mer resultat- och marknadsanpassad. SJ avser att under år 1981 till regeringen redovisa förslag till framtida organisation. Jag återkommer därför till denna fråga senare.

Jag kommer med början i 1981 års budgetproposition att närmare redo- göra för de av SJ planerade rationaliseringarna och deras effekter.

Långsiktig investeringsplan

SJ:s investeringar finansieras nästan uteslutande över statsbudgeten. lnvesteringsmedlen utgörs dels av riksdagen medgivna investeringsramar. dels av tidigarelagda industribeställningar och anläggningsarbeten som ett led i regeringens sysselsättningspolitik. Det bör därvid framhållas att SJ finansierar en stor del av investeringsramen via avskrivningar och därmed med driftintäkter. Vidare får SJ under innevarande budgetår enligt rege- ringens beslut långtidsförhyra rullande materiel eller träffa hyresköpsavtal avseende sådan materiel inom en ram av 55 milj. kr. om detta skulle vara ekonomiskt förmånligare än den normala kostnaden för statliga upplåning och bidrar till att förbättra SJ:s ekonomiska resultat. Totalt sett har SJ:s investeringar ökat i reala termer under andra hälften av 1970-talet.

Huvuddelen av SJ:s investeringar har av lönsamhetsskäl koncentrerats till affärsbanenätet. Sedan l970-talets början har dock andelen investering- ar som är att hänföra till det ersättningsberättigade nätet ökat kraftigt Budgetåret 1970/71 var andelen knappt 3%. vilket skall jämföras med drygt 8% innevarande budgetår. För upprustningen av inlandsbanan har exempelvis krävts ökade resurser sedan arbetena påbörjades budgetåret l976/77. Samtliga investeringar i fasta anläggningar på det ersättningsbe- rättigade nätet direktavskrivs och belastar således statsbudgeten direkt.

Som underlag för regeringens ställningstagande till SJ:s långsiktiga in- vesteringsbchov krävs ett detaljerat material. Regeringen gav mot denna bakgrund i november 1979 SJ i uppdrag att utarbeta och för regeringen

Prop. 1980/81: 20 13

redovisa en långsiktig. projektindelad plan över SJ:s investeringsbehov under den närmaste tioårsperioden. ] detta uppdrag angavs att SJ också skulle beakta det i september I979 givna uppdraget att dels upprätta ett särskilt investeringsprogram för upprustning av sådana trafiksvaga bande- lar som ingår i riksnätet för persontrafiken. dels utreda de framtida förut- sättningarna för den gods- och persontrafik på järnväg som berör Stock- holmsregionen. 1 det förstnämnda uppdraget ingick också att upprätta förslag med hänsyn till den av riksdagen fastlagda målsättningen om en fortsatt målmedveten upprustning av inlandsbanan.

SJ har ijuni 1980 genom överlämnande av Långsiktig investeringsplan m.m. för SJ samt Särskilt investeringsprogram för upprustning av vissa trafiksvaga bandelar m. m. slutfört dessa båda uppdrag.

SJ:s investeringsplan omfattar tioårsperioden l98l/82— 1990/91. SJ hari enlighet med regeringens direktiv för utredningsarbetet studerat och re- dovisat fyra alternativa investeringsramar (inkl. leasing) räknade i reala termer varvid utgångspunkten är regeringens förslag i proposition l979/ 80: 100. dvs. 1325 milj. kr i l980/81 års prisnivå med viss möjlighet till extern finansiering. Alternativen är en med 5 % årligen ökad ram, en med S% årligen ökad ram under de första fem åren och en därefter oförändrad ram. en oförändrad årlig investeringsram samt en med 5 % årligen minskad ram under de första fem åren och en därefter oförändrad ram. Till dessa alternativ har SJ lagt ett eget femte alternativ, av SJ betecknat som huvud- alternativ, vilket enligt SJ anger de investeringsbehov som SJ:s nu gällande trafikprognoser motiverar.

Det bör påpekas att SJ under utredningsarbetet beräknade den totala investeringsomfattningen under budgetåret l980/Sl till 1435 milj. kr. Den beslutade omfattningen inkl. extern finansiering genom leasing uppgår till ca ] 380 milj. kr.

SJ anser att verket under de närmaste åren står inför stora investeringar på en rad olika områden. Betydande investeringar krävs för en fortsatt utbyggnad av linjenätets och terminalernas kapacitet. standard och säker- het. fortsatt utbyggnad och modernisering av tele- och eldriftsanläggning- arna och fortsatt förbättring av arbetsmiljön. Likaså föreligger enligt SJ ett stort behov av fler och modernare lok. motorvagnar samt gods- och per- sonvagnar. SJ räknar i sitt huvudalternativ med ett totalt resursbehov under tioårsperioden om ca 22 miljarder kr.

I sammanhanget bör nämnas att en mycket stor del av SJ:s investeringar avser redan ingångsatta arbeten och gjorda beställningar. Under inneva- rande budgetår utgör dessa investeringar enligt Sst beräkningar ca 60% av den totala investeringsvolymen.

Enligt min mening är SJ:s investeringar av stor betydelse för möjlighe- terna att förbättra SJ:s ekonomi. En förutsättning för att SJ skall kunna rationalisera sin verksamhet är att SJ tilldelas tillräckligt med investerings- medel. SJ måste dessutom kunna genomföra de investeringar som krävs

Prop. 1980/81: 20 [4

för att möta de kvantitets- och kvalitetskrav som ställs på såväl person- som godstrafikområdet. Jag delar därför SJ:s uppfattning att investeringar- na trnder de närmaste åren bör öka i reala termer.

Min bedömning är att ökningstakten i trafikefterfrågan kommer att ligga på en något lägre nivå än den SJ anger i sina framtidsbedömningar. Fram- för allt gäller detta godstrafiken. Härtill kommer attjag bedömer möjlighe- terna vara goda att genom ett effektivare utnyttjande än i dag av framför allt vagnar i godstrafiken hålla nere investeringarna i rullande materiel. Mot den bakgrunden bedömer jag det inte nödvändigt att SJ:s planering inriktas på en så hög investeringsvolym som anges i SJ:s huvudalternativ.

Enligt min mening synes det rimligt, med hänsyn till att investeringarna under tidigare år varit eftersatta. att som pia/wringsramför SJ.-s investe- ringar räkna med en i reala termer genomsnittlig ärlig ökning av den totala investeringsvolymen om 592-171»: är mrder den närmaste femårspcrioden. Härigenom räknar jag med att den helt övervägande delen av de investe- ringsprojekt som SJ tagit upp i sitt huvudalternativ kan realiseras. En viss omprioritering blir dock nödvändig. De säkerhetsinvesteringar som be- hövs enligt SJ kommer dock att kunna utföras. Den exakta storleken av investeringsvolymen vid SJ får fastställas på sedvanligt sätt i samband med det årliga budgetarbetet.

Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder framtidsbedömningarna inom transportsektorn i ett så långt tidsperspektiv som till år 1990 ärjag f. n. inte beredd att ange någon planeringsram för investeringsutvecklingen för den senare delen av l980-talet. För ett ställningstagande till investe- ringsvolymen efter år l985 krävs ytterligare underlag. Bl.a. bör effekterna av de åtgärder sotn måste vidtas för att genomföra strukturplanen för SJ avvaktas. Utvecklingen av SJ:s ekonomi under de närmaste åren blir därför av stor betydelse för vilken investeringsomfattning som blir nödvän- dig i under den senare delen av 1980-talet.

Jag vill redan nu betona att SJ:s investeringar även i framtiden i allt väsentligt bör finansieras över statsbudgeten. Leasing medför i regel högre kostnader för SJ men utgör enligt min mening i vissa fall ett viktigt komplement till den sedvanliga linansieringsformen. SJ får självt på kom— mersiella grunder och inom den av statsmakterna angivna ramen avgöra fördelningen mellan finansiering genom EUROFIMA och konventionell leasing.

Jag vill i sammanhanget också peka på möjligheten att användajärnvägs- investeringar i regional- och sysselsättningspolitiskt syfte. Genom SJ:s långsiktiga investeringsplan har erhållits ett bättre underlag för att kunna bedöma vilka objekt som kan bli aktuella. Det ankommer på SJ att tillsam- mans med AMS närmare analysera SJ:s investeringsplan utifrån denna utgångspunkt.

För att SJ:s ekonomiska mål skall kunna uppnås krävs att SJ:s resurser koncentreras till de mest lönsamma investeringarna. Härutöver finns de

Prop. l980/Sl: 20 IS

investeringar som kan ha starkt intresse från samhällsekonomiska eller andra utgångspunkter. Som underlag för den fortsatta investeringsplane- ringen bör SJ utarbeta bättre metoder för en angelägenhetsgradering mel- lan olika projekt. Enligt min mening är det av största vikt att ett bättre underlag för att kunna bedöma investeringarnas effekter för såväl kostna- der som intäkter tas fram av SJ. Härvid bör eftersträvas att effekter på såväl kort som lång sikt skall kunna bedömas. Jag utgår från att SJ inom ramen för den pågående verksamhetsöversynen behandlar denna fråga.

Jag kommer i 1981 års budgetproposition att närmare behandla den långsiktiga investeringsutvecklingen vid SJ och de olika investeringsomrä- den och enskilda investeringsobjekt som är av större betydelse för SJ:s utveckling. 1 det sammanhanget kommer jag bl.a. att ta upp behovet av säkerhetsinvesteringar vid SJ.

Taxepolitik och prissättning

De åtgärder jag berört i det föregående bör enligt min mening samman- tagna kunna leda till en väsentlig förbättring av SJ:s ekonomi under de närmaste åren. Med hänsyn till det stora underskott som nu föreligger krävs emellertid också taxehöjningar och en ökad prisdifferentiering i person- och godstrafiken.

För såväl persontraliken som godstrafiken gäller att regeringen fast- ställer en maximitaxa medan 5] får medge de rabatter och andra nedsätt- ningar av taxan som är kommersiellt motiverade. Endast vid några tillfäl- len under senare år har regeringen med hänsyn till den allmänna prisut- vecklingen i samhället dels medgett något lägre höjningar än vad SJ begärt. dels senarelagt höjningarna ett par månader i förhållande till SJ:s förslag.

] prissättningen inom persuntrajikwt gäller principen om enhetlighet i tid och rum inte bara för enkla biljetter. tur- och returbiljetter. månadsbiljetter och årskort — utan också för vissa generella kommersiellt motiverade rabatter. t. ex. barn- och familjerabatterna samt de olika rabattkorten.

Det i juni I979 införda lågpriskortet innebar vissa begränsningar av utnyttjanderätten. Rabatten gäller alla dagar utom fredagar och söndagar med undantag för enstaka dagar under större helger. En särskild satsning har gjorts på familjerna som innebär att en resa får ske till lågpris alla dagar hela året utan lågpriskort. Även pensionärer och studerande får resa till lågpris alla dagar utan lågpriskort. SJ har nämligen på prov slopat de inskränkningar som tidigare gällt under sommaren och kring vissa helger.

Lågprissatsningen innebar att priset på enkla biljetter sänktes med 30% och för tur- och returbiljetter med 15%. Priset för tur- och returbiljetter kom därmed att motsvara det dubbla priset för enkel biljett. ] förening med ett lågpriskort för 75 kr. i 2 klass och US kr. i l klass kunde erhållas ytterligare 40% rabatt på ett obegränsat antal resor under ett år. Genom höjningen av SJ:s normaltaxa den I juli 1980 ökade lågprisrabatten till 45%.

Prop. 1980/81: 20 l6

Lågprissatsningen har medfört en väsentlig ökning av persontrafiken vid SJ. Under perioden juli 1979 juni 1980 beräknas antalet resor i express- och snälltågen ha ökat med 25 %. Antalet sålda lågpriskort uppgick till ca 490000. På lågprisdagarna ökade resandet med 29% samt på fredagar och söndagar med 17%. De regionala tågen uppvisar i stort sett samma möns- ter som express- och snälltågen.

Enligt SJ beror den kraftiga resandeökningen till 75 %- på lågprispolitiken och till 25 % på de successivt höjda bensinpriserna. ()mkring 70% av trafikökningen är enligt SJ att hänföra till resenärer som tidigare använt bilen för sina resor. Ungefär 15 % av övriga resenärer beräknas vara tidigare buss- eller flygresenärer. Lika stor andel beräknas utgöras av resenärer som inte skulle ha rest över huvud taget.

Den hittillsvarande resandeökningen är enligt min mening mycket gläd- jande. Den medverkar till att nå trafikpolitiska mål såsom överföring av bilresenärer till järnväg och bättre resursutnyttjande ijärnvägstratiken. Det är angeläget att denna utveckling kan fortsätta.

Under sommaren l979 var resandet avsevärt större på måndagar. tors- dagar och lördagar än på fredagar och söndagar vilket medförde betydande kapacitetsproblem. För att sprida resandet bättre upphävde SJ efter pås- ken l980 begränsningarna för studerande och pensionärer att sommartid utnyttja sin rabatt på fredagar och söndagar. Detta har också fått viss effekt under sommaren i år. Fortfarande finns emellertid ledig vagnskapa- citet att tillgå under lågprisdagarna. Framför allt gäller detta vissa dagar under icke sommartid.

SJ har vidare under det första lågprisåret haft stora problem att möta den ökade efterfrågan på persontrafiksidan med en tillfredsställande service. Vagnparken har speciellt under fredagar och söndagar inte varit dimensio- nerad för de trafikvolymer som uppnåtts under det senaste året. Kraftiga tågförseningar har varit vanliga under de mest trafikintensiva perioderna. Vidare har en fullgod service i fråga om biljettförsäljning. information, städning och övrig service till resenärerna inte kunnat upprätthållas. För att tillgodose trafikanternas krav måste SJ relativt omgående förbättra servicen i persontrafiken i olika avseenden vilket ställer krav på investe- n'ngar.

För SJ:s ekonomi har lågprissatsningen under det första året enligt de analyser som utförts inom verket inneburit i stort sett lika stora totala intäkter inkl. kostnadsavlastningen som skulle erhållits om inte lågpriset hade införts. SJ beräknar att de rena trafikintäkterna genom lågprissats- ningen har reducerats med ca 50 milj. kr. jämfört med alternativfallet. Vidare beräknas merkostnaderna som en följd av den kraftiga trafikök- ningen till 20—25 milj. kr. Den av statsmakterna genomförda kostnadsav- lastningen för SJ synes mot denna bakgrund vara väl avvägd åtminstone om man ser till det första lågprisåret.

Prop. 1980/81: 20 17

Som tidigare nämnts utgör lågprisrabatten f.n. 45% av normaltaxan vilket skall jämföras med 40% innan det senaste taxehöjningstillfället den 1 juli 1980. Det är ännu för tidigt att avgöra vilken rabattnivå som är den optimala. [ avvaktan på ett säkrare underlag beträffande lågprissats- ningens effekter höjs lågpriset vid nästa höjningstillfälle den 1 december 1980 i samma utsträckning som normaltaxan för persontrafiken.

Möjligheterna att öka intäkterna i persontrafiken genom att öka kapaci- tetsutnyttjandet ijärnvägstratiken under vissa lågprisdagar med hjälp av en ytterligare differentiering av priserna är ännu inte tillräckligt utredda av SJ. Härutöver kan finnas andra möjligheter att öka intäkterna. Det ankommer på SJ att närmare kartlägga dessa möjligheter.

När det gäller godstrafiken omfattas den helt övervägande delen av SJ:s vagnslasttransporter. ca 90%. av individuella fraktavtal. Även inom styckegodstraliken förekommer fraktavtal i betydande utsträckning. För SJ:s avtal gäller ett omfattande sekretesskydd som innebär möjligheter att träffa individuella fraktavtal som i högre grad än den ordinarie taxan kan spegla skiljaktigheter i konkurrens- och kostnadsförhållanden.

Riksdagen har flera gånger med anledning av den debatt som förts om enskilda avtal slagit fast att varken regering eller riksdag bör ingripa i SJ:s prisöverenskommelser. Denna princip är enligt min mening en av de vikti- gaste förutsättningarna för att SJ skall kunna fortleva som affärsverk.

Godstrafiken svarar f. n. för ca 60% av SJ:s totala trafikintäkter exkl. den statliga driftersättningen. Med hänsyn till de stora underskotten i järnvägstrafiken är det därför av största vikt att SJ:s prispolitik på godstra- fikområdet utformas så att det ekonomiska målet för SJ kan nås.

Kravet på affärsmässighet gäller hela SJ:s verksamhetsområde. dvs. även trafiken på det ersättningsberättigade bannätet. Detta innebär att SJ i sina fraktavtal skall eftersträva att förutom att täcka de rörliga kostnaderna också uppnå ett så stort bidrag som möjligt till de för hela SJ gemensamma kostnaderna för bannät och administration. Detta s.k. täckningsbidrag varierar självfallet från fall till fall beroende på bl. a. konkurrensförhållan- dena gentemot andra transportmedel och de möjligheter SJ har att tillgodo- se kundernas krav. Rent allmänt kan konstateras att varje täckningsbidrag innebär att ett transportuppdrag kan betraktas som företagsekonomiskt motiverat på kortare sikt. Detta gäller dock bara i det enskilda fallet. Sett i ett större perspektiv där 8115 totala underskott skall elimineras måste SJ:s resurser koncentreras till de uppdrag som ger de största bidragen till de gemensamma kostnaderna. Härtill kommer att den totala volymen av uppdrag tillsammans måste ge den nödvändiga täckningen av fasta kostna- der.

Dessa förhållanden ställer stora krav på Iönsamhetsberäkningar av en- skilda uppdrag. De stora underskotten i järnvägstrafiken understyrker behovet av att SJ ägnar dessa problem ökaa' uppmärksamhet.

'l"rafikutskottet underströk i samband med det trafikpolitiska beslutet

Prop. 1980/81: 20 18

(TU 1978/79: 18) vikten av att taxor och service för främst styckegodstrafi- ken utformas så att de blir attraktiva för SJ:s kunder. En försöksverksam- het i denna riktning borde enligt utskottet utredas av SJ. De utredningar som gjorts inom SJ med anledning av riksdagens uttalande visar att styckegodstrafiken i allt högre utsträckning omfattas av separata fraktav- tal. SJ lämnar således stora rabatter inom ramen för dessa avtal, vilket innebär att priset redan i dag differentieras i mycket hög utsträckning med hänsyn till marknadsförutsättningarna. Några särskilda rabattförsök anser SJ därför efter företagna utredningar inte vara nödvändiga. Jag delar denna uppfattning.

Den av regeringen medgivna taxehöjningen i person- och godstrafiken under hösten 1980 innebär som framgått en nödvändig intäktsförstärkning för SJ. Jag utesluter emellertid inte att det under innevarande budgetår kan bli nödvändigt att höja SJ:s taxor i såväl person- som godstrafiken vid ytterligare något tillfälle. Den exakta storleken av kommande taxehöjning- ar blir i hög grad beroende av rationaliseringstakten och investeringsinrikt- ningen. Jag förutsätter att SJ till regeringen inkommer med sådana förslag till taxeförändringar att dessa tillsammans med övriga åtgärder inom struk- turplanens ram kan bidra till att SJ:s ekonomiska mål uppnås.

Sammanfattning

Genom de åtgärder jag berört i det föregående anser jag att det finns goda möjligheter att SJ:s ekonomiska mål skall kunna uppnås relativt snabbt vilket är nödvändigt såväl av statsfinansiella som av trafikpolitiska och samhällsekonomiska skäl. Den samlade effekten på statsbudgeten av de åtgärder som jag berört inkl. de av regeringen medgivna taxehöjning- arna under hösten 1980 — bedömer jag uppgå till ca 300 milj. kr. t.o.m. budgetåret 1981/82.

Huvuddelen av ansvaret för strukturplanens genomförande bör ligga på SJ. Jag fäster stort avseende vid den verksamhets- och organisationsöver- syn som pågår inom verket och räknar med att de förslag som successivt förs fram snabbt omsätts i praktisk handling. Jag avser senare föreslå regeringen att ge SJ i uppdrag att två gånger per år till regeringen redovisa vilka konkreta åtgärder som vidtagits och planeras inom strukturplanens ram och hur dessa påverkar SJ:s kostnader och intäkter.

På statsmakterna ankommer att ge SJ de arbetsförutsättningar som krävs för att genomföra åtgärderna. Strukturplanen utgör i sig en bas för SJ i det fortsatta arbetet. Somjag tidigare understrukit bör regeringen i de fall en av SJ föreslagen åtgärd strider mot övergripande regionalpolitiska eller andra viktiga samhällsmål pröva frågan om SJ skall få särskild ersättning för att fortsätta en viss trafik eller verksamhet.

Den exakta tidpunkten för när SJ skall uppnå sitt ekonomiska mål kan inte anges. bl.a. med hänsyn till svårigheterna att bedöma konjunkturut-

Prop. 1980/81: 20 19

vecklingen-. Jag anser det emellertid rimligt att som mål uppställa att SJ skall uppnå full kostnadstäckning och uppfylla förräntningskravet senast budgetåret 1983/84. Med hänsyn till att en stor del av SJ:s investeringar får effekt på resultatutvecklingen först på längre sikt krävs omgående mycket kraftfulla insatser för att öka rationaliseringstakten. Vidare krävs succes- siva taxehöjningar i såväl person- som godstrafiken.

Hemställan

Med hänvisning till vad nu har anförts hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna att en strukturplan för förbättring av statens järnvägars ekonomi med den av mig förordade inriktningen genomförs godkänna den av mig förordade inriktningen av SJ:s investerings- verksamhet.

Sjöfart

[6] Isbrytarverksamheten. Under 1970-talet genomfördes en kraftig ut- byggnad av isbrytarkapaciteten. Bl.a. anskaffades tre havsgåcnde, kapaci- tetsstarka isbrytare. Härigenom skapades förutsättningar för att bedriva sjöfart året runt på norrlandshamnarna. Statsmakternas beslut föregicks av ingående studier och analyser av transportsektorns struktur. aktuella transportvolymer och bedömningar av framtida transportbehov. Bl.a. Stålverk 80-projektet påverkade utbyggnaden av isbrytarkapaciteten i ett senare skede.

Det förhållandet att tralikutvecklingen inte motsvarat tidigare prognoser och att t.ex. Stålverk Sfi-projektet inte realiserades har medfört att man f.n. under normala vintrar utan någon större svårighet kan uppfylla gällan- de målsättning för verksamheten. En ökad användning av större tonnage med god isvärdighet har också bidragit till detta. Från vintern 1970/71 har sjöfart året runt kunnat upprätthållas på norrlandshamnarna. Även under den stränga vintern 1978/79. med assistensbehov i Östersjön. Östersjöin- loppen och på Västkusten. kunde sjöfarten upprätthållas hela säsongen från Luleå till Strömstad. liksom på Vänern och Mälaren.

Kostnaderna för isbrytningen har ökat kraftigt under 1970-talet. Föregå- ende budgetår uppgick kostnaden till nästan 140 milj. kr.. vilket kan jämföras med ca 30 milj. kr. tio år tidigare. För budgetåret 1981/82 begär sjöfartsverket ca 160 milj. kr. för isbrytningen. Kostnadsutvecklingcn kan hänföras dels till den kraftiga satsningen på nya och större isbrytare. dels till de snabba prisökningarna på drivmedel. Den stränga vintern 1978/79 uppgick enbart bunkerkostnaden till drygt 35 milj. kr.

Prop. 1980/81: 20 20

Vid anslagsberäkningen för innevarande budgetår förutsattes att isbry- taren Thule i likhet med tidigare år hålls i beredskap. men inte används i isbrytarverksamheten under en normalvinter. Av bcsparingsskäl och med hänsyn till att det under normalförhållanden finns en sådan isbrytarkapaei- tet att vintersjöfartens och näringslivets krav utan större svårighet kan tillgodoses föreslår jag att ytterligare en av de äldre isbrytarna tas ur isbrytarverksamheten den kommande vintersäsongen. Även denna isbry- tare bör kunna användas i reserv om någon av de övriga isbrytarna skadas eller om isförhållandena blir mycket svåra. Besparingen på drift- och underhållssidan beräknarjag till ca 5 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna den av mig förordade besparingen på anslaget E 2. Isbrytning för budgetåret 1980/81.

[7] Uppdrag till sjöfartsverket. Det förhållandet att de äldre isbrytarna snart har tjänat ut _ isbrytarna Thule och Oden är från 1953 resp. 1957 och Tor från 1964 föranleder överväganden om isbrytarkapaeitctens och isbrytarverksamhetens långsiktiga utformning.

Sjöfartsverket har i tidigare anslagsframställningar begärt medel för modernisering av äldre isbrytare. 1 sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 begär sjöfartsverket 50 milj. kr. av totalt beräknat ca 230 milj. kr. för investering i en ny isbrytare. ] nuvarande budgetläge måste nyttan av investeringen vara väl dokumenterad. Jag anser inte att det nu finns tillräckligt underlag för att besluta om en modernisering av isbrytarflottan. Jag kommer därför inom kort att föreslå regeringen att sjöfartsverket får i uppdrag att belysa vad förändringar av antalet isbrytare får för inverkan på vintersjöfartens effektivitet. Därvid bör också de samhällsekonomiska ef- fekterna belysas. Med ledning av bl. a. resultaten från den vintersjöfarts- forskning sjöfartsverket bedriver i samverkan med andra myndigheter bör verket därvid undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra samspelet mellan å ena sidan näringsliv, hamnar och sjötransportörer och å andra sidan den statliga isbrytarverksamheten.

Som underlag för en eventuell skärpning av kraven på isvärdighet bör sjöfartsverket även få i uppdrag att studera betydelsen av handelsfartygens storlek och isvärdighet för behovet av isbrytarresurser. Möjligheterna till skärpta krav i fråga om förhandsanmälan och vid prioritering av isbrytarin- satserna bör studeras och värderas i detta sammanhang.

Det förhållandet att staten tillhandahåller tillräcklig isbrytarkapaeitet även under svåra vintet'förhållanden. dessutom kostnadsfritt. gcr enligt min mening inte tillräckligt incitament för näringslivet och sjötransportö- rerna att minska anspråken på isbrytarkapaeitet. Jag anser inte minst från energisynpunkt — att sjöfartsverket bör undersöka vilka möjligheter som finns att skapa ett sådant incitament med sikte på att få till stånd ett effektivare utnyttjande av isbrytarna.

Prop. 1980/81: 20 21

Jag räknar med att sjöfartsverket kan redovisa uppdraget i sin anslags- framställning hösten 1981.

[8] Bidrag till sjöfolkets fria resor. Riksdagen beslöt med anledning av prop. 1976/77: 146 om vissa sjöfartsfrågor att införa ett temporärt statsbi- drag för sjöfolkets resor. Stödet fastställdes till 30 % av rederiernas totala reskostnader och kunde utgå inom en total ram av 18 milj. kr. Stödet förlängdes av 1977/78 års riksdag. I samband med att 1978/79 års riksdag beslutade om förlängning av stödet höjdes också bidragsandelen till 50 %.

I den sjöfartspolitiska propositionen ( prop. 1979/80: 166 ) uttryckte jag tveksamhet till ett fortsatt stöd åt rederinäringen inriktat mot de fria resorna. Anledningen till detta var bl. a. att villkoren för reseverksamheten i allt väsentligt är reglerat i kollektivavtal. Jag ansåg att kostnader för resor — i likhet med andra kostnader varom avtal slutits —- bör belasta arbetsgi- varen och i förhandlingar med de anställdas organisationer avvägas mot andra önskemål. Jag pekade vidare på att statliga insatser bör inriktas mot sådana åtgärder som främjar sjöfartsnäringens utveckling och förnyelse.

] stället för stöd till sjöfolkets resor förordadejag att de sjöfartspolitiska åtgärderna inriktades mot en förstärkt statlig satsning på sjöfartsteknisk och sjöfartsekonomisk utveckling. forskning och utbildning.

Riksdagens beslut med anledning av den sjöfartspolitiska propositionen innebär emellertid att ett bidrag inom en ram av 18 milj. kr. anvisades även budgetåret l980/81. Av samma skäl som jag anförde i den sjöfartspolitiska propositionen anserjag att bidraget till sjöfolkets fria resor bör avvecklas. För att ge rederierna nödvändigt utrymme för anpassning anser jag att bidraget bör avvecklas inom en tvåårsperiod. Jag kommer därför i sam- band med budgetpropositionen föreslå regeringen att sänka den maximala bidragsandelen från nuvarande 50 % till 25 % av rederiernas totala res- kostnader.

Postväsendet

[9] Direktdebitering av följesedelsbunden post. Ersättningen till postverket för befordran av de tjänstebrevsberättigades post betalas till största delen gemensamt från tjänstebrevsanslaget under sjätte huvudtiteln. För detta ändamål har 459 milj. kr. anvisats för innevarande budgetår. Affärsverken och riksbanken betalar dock direkt till postverket efter fakturering. Portokostnaderna vid de myndigheter som inte betalar porto direkt till postverket belastar inte myndigheterna och framgår därför inte av redovis- ningen. En nackdel med detta förfarande är bl. a. att tjänstebrevsrätten kan uppfattas som en fri nyttighet av myndigheterna. Därmed förlorar myndig- heterna ett incitament att genom förbättrade postrutiner verka för sänkta portokostnader. ] syfte att motverka detta har sedan budgetåret 1979/80

Prop. 1980/81: 20 77

vid trafiksäkerhetsverket prövats att låta myndigheten själv ersätta post- verket för postbefordran. Detta gäller dock enbart de stora postvolymer som skrivs ut maskinellt som en följd av registreringsarbetet vid länsstyrel- sernas bil- och körkortsregister. Sedan den nya debiteringsrutinen infördes har trafiksäkerhetsverket på flera punkter rationaliserat eller påbörjat en rationalisering av sin posthantcring. Bl. a. har man börjat befordra flera handlingar som skall sändas till en och samma mottagare i samma kuvert. Meddelandeblanketten om ny fordonsägare. avställning m.m. befordras numera som postkort i stället för som brev. Personer eller företag som äger flera fordon underrättas med listor över samtliga ägda fordon i stället för med ett meddelande per fordon. Vidare undersöker trafiksäkerhetsverket möjligheten att debitera fordons- och kilometerskatt på samma blankett. vilket skulle medföra avsevärda besparingar. Sammanlagt har verket bud- getåret 1979/80 nedbringat portokostnaden med ca 2.5 milj. kr. jämfört med föregående budgetår.

Enligt min uppfattning bör systemet med direktdebitering av den följese- delsbundna posten utvidgas till andra myndigheter som har stora volymer av enhetlig. ofta dataproducerad post. Systemet bör kunna övervägas för exempelvis riksskatteverket. statistiska centralbyrån. centrala studie- stödsnämnden och riksförsäkringsverket. Frågan får behandlas i arbetet med budgetpropositionen för budgetåret 1981/82. Kostnaden för den ak- tuella tjänsteposten bör för dessa myndigheter således täckas av anslag som myndigheterna själva disponerar. Tjänstebrevsanslaget skall därvid minskas i motsvarande mån. Även andra möjligheter att rationalisera postrutinerna bör prövas av postverket. däribland olika åtgärder för att stimulera allmänheten att i ökad utsträckning betala räkningar genom att girera från egna konton. .

Storleken av de besparingar som kan uppnås genom en ökad rationalise- ring av postrutinerna kan f.n. inte närmare anges. Erfarenheterna från trafiksäkerhetsverket tyder dock på att betydande rationaliseringar av postrutinerna kan komma _till stånd då myndigheternas motivation för sådana besparingar ökar.

[10] Översyn av reglerna för frankeringsfrihet. 'Postförsändelser till den som har tjänstebrevsrätt'får under vissa förutsättningar lämnas till postbe- fordran ofrankerade. Om mottagaren inte är direktbetalande krävs medgi- vande av regeringen för att denna skall få använda sig av sådan franke— ringsfrihet.

När sådant särskilt medgivande finns får postverket i allmänhet ersätt- ning från tjänstebrevsanslaget för befordringen av dessa försändelser. För frankeringsfria försändelser till försäkringskassorna betalar dock riksför- säkringsverket ersättning direkt till postverket. Jag föreslår att reglerna för frankeringsfriheten ses överi kostnadsbesparande syfte. Utgångspunkten för översynen bör vara att.frankeringsfrihet skall tillämpas endast då det

Prop. 1980/81: 20 23

liggeri myndighetens snarare än i avsändarens intresse att en försän- delse skickas in.

Exempel på frankeringsfrihet som enligt min mening bör kunna avveck- las är den som gäller vid inbetalning av böter och studiemedelsavgifter samt vissa upplysningar i taxerings- och uppbördsärcnden. Detta gäller även frankeringsfriheten för svar på vissa förfrågningar från de allmänna försäkringskassorna. Jag bedömer att en översyn av frankeringsfriheten efter dessa riktlinjer kan medföra årliga besparingar på ca 20 milj. kr. Besparingarna avser dels tjänstebrevsanslaget (ca 5). dels anslag till riks- försäkringsverket (ca 15).

[l l.l Avvecklad tjänstebrevsrätt för icke statliga organ. Riksdagen har (prop. 1976/77: 100. TU 1976/77: ll. rskr 1976/77: 177) godkänt riktlinjer för avveckling av tjänstebrevsrätten för icke statliga organ. Skälet härtill var att det är angeläget att omfattningen av statligt ekonomiskt stöd till olika verksamheter kan kontrolleras och regelbundet omprövas samt att klara gränser skapas för vilka som skall ha tjänstebrevsrätt. [ fråga om tjänste- brevsrätten för sjukvårdsinrättningar som ägs av primär— och landstings- kommuner förhandlar staten med landstingsförbundet. Förhandlingarna beräknas avslutas i år. Tjänstebrevsrätten för kyrkliga organ togs upp i samband med de under år l977 slutförda överläggningarna om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Då dessa inte ledde till något principbeslut rörande relationerna mellan stat och kyrka. bör frågan om hur de kyrkliga organens tjänstebrevsrätt skall avvecklas t.v. vila. För övriga tjänstebrevsberättigade icke statliga organ kan tjänstebrevsrätten enligt riksdagsbeslutet prövas i samband med organisatoriska förändringar hos dessa organ. när verksamhetens inriktning ändras eller när det finns andra skäl till en omprövning. Enligt min mening finns det nu sådana skäl. Värdet av de sistnämnda organens tjänstebrevsrätt beräknas till uppemot 100 milj. kr.

En avveckling av tjänstebrevsrätten för icke statliga organ skulle. såsom riksdagen funnit, innebära att en subvention som årligen beviljas utan en av statsmakterna återkommande prövning skulle upphöra. Jag anser att en sådan avveckling snarast bör ske. Eventuell kompensation till berörda organ får, om särskilda skäl föreligger. prövas av regeringen. Betydande besparingar bör genom avvecklingen kunna uppnås genom ett ökat kost- nadsmedvetande hos berörda organ. De administrativa nackdelarna för posthantcringen bedömer jag som små. För de större postkunderna kan förenklade postrutiner av annat slag ge i stort sett samma administrativa fördelar som tjänstebrevssystemet. Med hänsyn till de positiva effekter som uppnås genom avvecklingen är det angeläget att den genomförs skyndsamt. Eftersom deti vissa fall kan krävas omfattande administrativa förberedelser förordar jag en viss övergångsperiod. Avvecklingen skall dock vara avslutad senast under budgetåret 1983/84.

Prop. 1980/81: 20 24

Med hänvisning till vad jag anfört hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående angående direktdebitering av följesedelsbunden post, översyn av reglerna för frankeringsfrihet samt avveckling av tjän- stebrevsrätten för icke statliga organ.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/811: 20 Bilaga 6

Ekonomidepärtementets veaksamhetsområde _ '

Prop. 1980/81: 20 1

Bilaga 6

Utdrag EKONOM[DEPARTEMENTE'I' PROTOKOLL

vid rcgcringssammanträde l980-10-02

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

Föredragande: statsrådet Bohman

BESPARINGAR M.M. INOM EKONOMIDEPAR'I'EMEN'fE'l'S VERKSAMHETSOMRÄDE

lll Centrala myndigheter m. m.

Till ckonomidepartementet hör bankinspektionen och försäkringsin— spektionen vars verksamhet finansieras via avgifter frän bank- och försäkringsinstituten — samt statistiska centralbyrån (SCB). konjunkturin— stitutet och myntverket.

Myndigheternas förslag till anslagsframställningar för budgetåret l98l/ 82 kommer att — med utgångspunkt i det huvudalternativ som myndighe- terna ftlagts att lägga fram behandlas med stor restriktivitet.

Vad gäller SCB vill jag erinra om att dess anslag för innevarande och föregående budgetår realt dragits ned med 3.4 resp. 8 milj. kr. Min avsikt är att prövningen av anslagsframstälIningen för budgetåret l98l/82 skall resultera i en real minskning av anslaget för SCB:s löpande verksamhet med ca 3 milj. kr. utöver de besparingar som följer av huvudalternativet. Detta bör kunna åstadkommas bl.a. genom att SCB i ökad utsträckning uppdragsfinansierar sin verksamhet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om den kommitté med uppdrag att se över den statliga statistiken som jag har tillkallat mcd stöd av regeringens bemyndigande den 25 oktober I979. Enligt direktiven (Dir. I979: IB) bör utredningsarbctct styras av syftet att i en framtid präglad av knapphct pä resurser tillgodose samhällets angelägna behov av statistik genom en effek- tiv avvägning mellan nytta och kostnader. Resultatet av kommitténs arbete bör ge statsmakterna förbättrade möjligheter att prioritera statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden och ge en grund för reella besparingar pa statistikområdel.

Beträffande myntverkets verksamhetsomriide vill jag erinra om att rege- ringen den Zojuni l980 lämnat verket i uppdrag att undersöka möjligheter— l Riku/(igen [980/Xl. I .su/HI. NI'JI). Bil. ()

I'J

Prop. 1980/81: 20

na att minska produktionskostnaderna för femöresmynt. t.ex. genom änd- ring av metallinnehället. Vidare är det min avsikt att med utgångspunkt i betänkandet (Ds E l977: ]) Mctallen i enkroncmyntet och remissbehand- lingen därav pröva möjligheterna att dra ner kostnaderna för tillverkningen också av enkronemynt.

Från ekonomidcpartementets huvudtitel bestrids vissa kostnader för olika former av lönsparande. l anslaget ingår medel för lönsparkampanjer. för innevarande budgetår 3.2 milj. kr. Det har vid medelsberäkningen förutsatts att sparinstituten själva bekostar en väsentlig del av sparinfor- mationen. ] samband med introduktionen av skattesparandet skedde en höjning av informationsanslaget. Efter de särskilda introduktionsinsat- serna för detta sparande bör en minskning av anslaget kunna ske för nästa budgetår. De statliga insatserna bör även i fortsättningen koncentreras på information om skattefondsparandet.

Bankinstitutens etablering av nya kontor prövas av en särskild nämnd vars beslut kan överklagas till regeringen. På grundval av förslag av bank- lagsutredningen avserjag att senare i höst för regeringen lägga fram förslag om att avskaffa den nuvarande etableringskontrollen. Detta ger främst administrativa förenklingar men medför totalt sett även vissa besparingar.

|2| Ändrade principer för beräkning av prisindex till grund för fastställande av basbelopp och basenhet.

För pensioner och vissa andra sociala förmåner finns en automatisk värdesäkring. dvs. utgående belopp räknas automatiskt upp med hänsyn till inträffade prisstegringar. Även skiktgränserna i den statliga inkomst- skatteskalanjusteras numera årligen med hänsyn till prisföri'tndringarna.

Folkpensioner och A'l'P-pensioner utgår med belopp som står i viss relation till det s. k. basbeloppet enligt lagen (1962: 38l) om allmän försäk— ring. Basbeloppet följer förändringar i den av SCB beräknade konstt- mentprisindex (KPI). Anknytning av utgående förmåner till basbeloppet finns också vad beträffar bl. a. delpensioner. bidragsförskott och studieme- del.

Det stigande skattetrycket och de höga marginalskatterna skapade under 1970-talet ett behov av årliga justeringar av skatteskalorna. Kombina' tionen av inflation och höga marginalskatter skulle annars dragit in alltför stor del av löntagarnas inkomster eller driva fram mycket höga nominella lt'tneökningar. Detta system utsattes för en allt mer uttalad kritik vilket år l978 ledde till en viktig reform av skattesystemet. Denna reform innebar en indexreglering av skatterna så att endast reala. inte nominella. löneök- ningar leder till högre relativa skatter. 'l'ekniskt går detta till så att [2— månaderstalet för inflationstakten t.o.m. augusti året före inkomståret läggs till grund för inflationsjusteringen av skatteskalan för inkomståret. Ett viktigt motiv för denna reform var själva beslutsordningen. Det är av

Prop. 1980/81: 20 3

vikt att beslut om inkomstskattens höjd och fördelning fattas av den ansvariga politiska församlingen. riksdagen. och inte mer eller mindre slumpmässigt bestäms av inflationen. Ekonomisk-politiska beslut som in- nebär förändringar av mervärdeskattesatscn skall dock ej leda till en mot- svarande förändring av inkomstskatten via indexregleringen.

Besluten om indexuppräkning av pensionerna m.m. fattades under en period när tillväxten var hög i den svenska ekonomin och medan antalet pensionärer var relativt lågt. Den lägre tillväxten under l970-talet har tillsammans med att antalet pensionärer ökat och pensionsbeloppen höjts medfört att utrymmet för de aktiva generationernas standardökning hållits tillbaka. Medan de totala reallönerna efter skatt för hela löntagarkollekti- vet ökat med 23% sedan l973 har motsvarande ökning för pensionärskol- lektivet uppgått till 50%. Detta beror i betydande grad på att antalet pensionärer Ökat samt att nytillkommande pensionärer får allt högre pen- sioner. De enskilda pensionärernas standardökning har i relation härtill varit mer begränsad. men inte desto mindre utgör den redovisade situa- tionen en speciell komplikation för den ekonomiska politiken och för IöneförhandIingarna. Pensionerna utgör en betydande del av landets totala hushållsinkomster. Om exempelvis krav på återhållsamhet med den in- hemska efterfrågan föranleder beslut om höjning av mervärdeskatt eller punktskatter. påVerkas inte pensionärernas möjligheter till konsumtion eftersom de kompenseras genom att pensionsbeloppen räknas upp auto- matiskt. Därigenom reduceras effekten av statsmakternas beslut om åtgär- der av detta slag.

Ont ett lands exportpriser regelmässigt ökar snabbare än priset på |an- dets import är det möjligt att låta den inhemska efterfrågan inom landet öka snabbare än produktionstillväxten utan att den yttre balansen. bytesbalan- sen. försämras. När det motsatta förhållandet råder. dvs. att importpri- serna stiger snabbare än exportpriserna. måste på motsvarande sätt den inhemska efterfrågan öka långsammare än produktionen. En del av det tillgängliga prmluktionsutrymmet måste avsättas för att betala för den dyrare importen.

Tidigare var relationen mellan export— och importpriser. det s. k. bytes- förhi'illandet. relativt stabil. Från mitten av l970-talet har bytesförhållandet utsatts för betydande variationer. främst i samband med de båda oljekri- serna. Bytesförhållandet har sjunkit, dvs. importpriserna har stigit mer än exportpriserna. vilket har inneburit en inkomstminskning för hela samhäl— let som den svenska ekonomin och de svenska hushållen inte kan kompen- sera sig för.

Nuvarande system för indexuppräkning tar emellertid inte hänsyn till detta. Det skulle därför vara naturligt att rensa utvecklingen av konsti- mentprisindex. som ju bestämmer basbeloppets utveckling och därmed pensionerna samt den s.k. basenheten. som påverkar skatteskalan. för förändringar i bytesförhållandet. En sådan korrigering är emellertid inte

Prop. 1980/81: 20 4

helt invändningsfri. Vårt bytesförhållande kan t.ex. förbättras kortsiktigt. Under den s. k. överbryggningspolitikens tid höjde de svenska företagen sina exportpriser mer än konkurrenterna vilket ledde till betydande förlus- ter av marknadsandelar. De höjda exportpriserna återspeglas i att bytes- förhållandet år l975 steg med drygt 65%. En sådan förbättring av bytes— förhållandet skulle vid en indexuppräkning som tar hänsyn till förändringar i bytesförhållandet ha lett till en ytterligare ökning av den inhemska efter— frågan genom att pensionerna då skulle blivit högre och inkomstskatterna lägre än annars. Det är uppenbart att det skulle ha varit mycket ogynnsamt för samhällsekonomin. Samtidigt som det således finns starka skäl att justera de konsumentprisberocnde belopp som reglerar pensioner och skatter för förluster i bytesförhållandet finns det skäl emot att införa en ny automatik som korrigerar för varje förändring i bytesförhållandet.

De kraftiga variationer i bytesförhållandet vi upplevt under I97()-talet har varit starkt förknippade med oljeprisernas utveckling. Det är främst i samband med de kraftiga oljeprishöjningarna l973—74 och 1978— l980 som vårt bytesförhållande försämrats. Det torde också stå klart att prisstegring- ar. t.ex. höjningen på en m3 eldningsolja (Eol') från 170 kr. l970 till I 350 kr. 1980 eller höjningen på en liter bensin (97/98 oktan) från 0.88 kr. till 2.90 kr.. är förändringar i förutsättningarna för standardutvecklingen som inte kan kompenseras genom uppräkningar av pensionerna och nedjusteringar av skatteskalan. Det innebär enbart att vi beviljar oss standardökningar som vi måste betala genom någon annan form av pålagor så länge vi står fast vid målet att nå balans i våra utrikes betalningar. Det är inte heller rimligt att. när indirekta skatter höjs i syfte att påverka konsumtionen av vissa varor eller den totala efterfrågenivån. detta motverkas av de nu gällande principerna för indexuppräkningen. ] viss mån beaktas detta redan nu därigenom att utvecklingen av basenheten inte påverkas av förändringar i mervärdeskatten.

Jag vill i detta sammanhang helt kort redogöra för de nya riktlinjer som jag. efter samråd med cheferna för social- och budgetdepartementen. avser föreslå att regeringen fastställer när det gäller grunder för beräkning av den prisindex som i framtiden bör gälla som grund för fastställande av basbe- lopp och basenhet. En sådan justerad index bör fortsättningsvis beräknas av SCB samtidigt som KPI beräknas enligt nuvarande principer. De nya riktlinjerna avses få effekt på utgående förmåner från den I januari [98].

Iden index som skall ligga till grund för beräkningen av bl.a. pensioner- na och skatteskalan bör bortses från indirekta skatter. tullar och avgifter. men tillägg göras för subventioner. SCB beräknar redan nu en sådan index över levnadsomkostnader. kallad nettoprisindex (NPI). Jag förordar att denna index läggs till grttnd för en ny modifierad prisindex för beräkning av basbelopp och basenhet. Vid beräknande av denna nya index bör av de skäl jag tidigare framhållit — dessutom bortses från förändringar i energi- priser cfter oktober l980. F.n. ingår i KPI fjärrvärme. eldningsolja. hus- hållsgas. elström och bensin.

Prop. 1980/81: 20 5

De av mig förordade riktlinjerna för beräknande av en ny prisindex föranleder de ändringar i lagen (1962: 38l) om allmän försäkring som che- fen för socialdepartementet tidigare denna dag lagt fram förslag om. Che- fen för budgetdepartementet avser att i annat sammanhang föreslå rege- ringen att för riksdagen lägga fram förslag till erforderliga ändringar i lagen (l977: l07l) om basenhet.

De nu föreslagna förändringarna torde som jag förut nämnt i första hand påverka folkpensioner. ATP-pensioner. delpensioner. studiemedel och bi- dragsförskott. Därutöver påverkas en del mera begränsade utgiftsområ- den. De totala bruttobesparingarna för 1981/82 kan sammantaget för stats- budgetens och socialförsäkringens utgiftssida uppskattas till 70021800 milj. kr. Vissa av de ifrågavarande förmånerna är bcskattningsbara och de minskade transfereringarna minskar också skatteuttaget. Nettoeffekten av åtgärden kommer därför att stanna vid ca 500 milj. kr. Osäkerheten bakom dessa beräkningar är mycket stor och påverkas i hög grad av vad som kommer att ske på den internationella oljemarknaden.

I enlighet med vad som f.n. gäller för KPI och NPI bör den nya indexen falla under den till SCB anknutna indcxnämndens kompentensområde. Indexnämnden är sammansatt av representanter för arbetsmarknadens parter. vetenskaplig expertis. m.m.

Norstedts Tryckeri, Stackholm 1980

Prop. 1980/81: 20 Bilaga 7

Budgetdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1980/81: 20 | Bilaga 7

Utdrag BUDGETDEPAR'IEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l980-10-02

Föredragande: statsrådet Wirtén såvitt avser punkterna 1. 2. 7 och 8: statsrådet Johansson såvitt avser punkterna 3—6

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten. m. m.

BESPARINGAR M. M. INOM BUDGETDEPARTEMENTE'IS VERK- SAMHETSOMRÄDE

Bidrag och ersättningar till kommunerna

[11 Förändring av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner

Inledning

År 1980 finns 2570 församlingar i landet. varav mer än hälften har mindre än 1000 invånare. I ett femtiotal församlingar understiger invånar- antalet t.o.m. 100.

Genom förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag erhöll kom- muner. landstingskommuner och kyrkliga kommuner (församlingar. pas- torat och andra kyrkliga samfälligheter) fr.o.m. år 1966 statliga skatteut- jämningsbidrag om deras skattekraft understeg en viss andel av medelskat- tekraften i riket. För beräkning av dessa tillskott av skatteunderlag vid brist på skattekraft indelades landet i tre skattekraftsområden. I likhet med kommunerna tillfördes de kyrkliga kommunerna skatteunderlag av staten så att skatteunderlaget skulle motsvara 90% av rikets medelskattekraff i skattekraftsområdc 1. 110% i skattekraftsområdc 2 och 125 % i skatte- kraftsområdc 3. Skattekraftsområde 1 omfattade hela södra och större delen av mellersta Sverige. skattekraftsområdc 2 övriga delar av landet med undantag av Norrbottens län och vissa delar av Västerbottens län som utgjorde skattekraftsområdc 3. Bidragssystemet för kommunerna komplet- terades nted vissa regler angående utdebiteringen som inte gällde för de kyrkliga kommunerna.

Om två eller flera församlingar ingick i pastorat eller annan kyrklig samfällighet. som ägde beskattningsrätt. skulle tillskottet av skatteunder- lag till den kyrkliga samfälligheten utgöra summan av tillskottcn till för— samlingarna. l Riksdagen l980/SI. ! sunt/. Nr 20. Bil. 7

Prop. 1980/81: 20

I-J

På samma sätt som för kommuner och landstingskommuner framräk- nades skatteutjämningsbidragen för de kyrkliga komrntrncrna genom att tillskottet av skatteunderlag multiplicerades med den fastställda skattesat- sen för bidragsåret i resp. kyrklig kommun.

Den utredning som föregick införandet av skatteutii'rmningssystemet ansåg det från vissa synpunkter tveksamt om de kyrkliga kommunerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Man menade att en utjämning av olikhe- terna i utdebiteringshänseende mellan dessa. åtminstone till viss grad. kunde ske på annan väg. Det som därvid åsyftades var de möjligheter som 1961 års lag om församlingsstyrelse öppnar för samfälIighetsbildning. I förarbetena till denna lag förordades denna möjlighet för att åstadkomma en jämnare fördelning av de kyrkliga kommunernas ekonomiska bördor. Utredningen stannade dock för att också de kyrkliga kommunerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Föredragande departementschefen pekade ock- så på samfällighetsbildning som en möjlighet till ekonomisk utjämning för de kyrkliga kommunerna.

Skatteutjämningssystemet reformerades med verkan fr.o.m. år 1974. Principerna om tillskott av skatteunderlag upp till viss andel av medelskat- tekraften ändrades inte för kommuner och landstingskommuner enligt den nya lagen (1973: 433) om skatteutjämningsbidrag. Däremot utökades anta- let skattekraftsområdcn till sex och procentsatserna ändrades till 95. 100. 110. 115. 120 och 13092- i resp. klasser.

För de kyrkliga kommunernas del innebar reformen principiellt stora förändringar genom att de inte längre inordnades i systemet med skatte- kraftsklasser och dessa klassers anknytning till medelskattekraften. ] stäl- let fick de kyrkliga kommunerna behålla det bidrag i kronor räknat som utgick till dem år 1973. För att i viss mån göra bidragen värdebeständiga uppräknas beloppen årligen med 5%. Denna speciella form för beräkning av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner tillämpas fortfarande.

Det fanns t 'å anledningar till särbehandlingen av de kyrkliga komntuner- na. Den främsta orsaken var den då pågående beredningen av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. I avvaktan på denna frågas lösning betraktades skatteutjämningcn mellan de kyrkliga kommunerna som en övergångsföreteelse. En annan orsak var att de f(frrbättrade bidrag vid brist på skattekraft som utökningen av antalet skattekraftsområden och höjda skattekraftsgränser innebar för kommunerna delvis utgjorde kompensation för att bidragen vid hög utdebitering avskaffades. Kostnadsramen för skatteutjämningsbidragen till kommunerna sktrlle inte ändras genom refor— men. Eftersom de kyrkliga kommunerna inte hade fått bidrag vid hög utdebitering skulle de ändrade reglerna vid brist på skattekraft ha medfört en ökning av bidragssumman för dem med ca 35%. En sådan kraftig bidragsökning kunde inte anses sakligt motiverad.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hemställde i skri- velse den 3 december 1974 till regeringen om ändring av reglerna för

Prop. 1980/81: 20 3

skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner så att dessa bidrag skulle utgå efter samma grunder som gäller för kommunerna. alternativt att procenttalet för uppräkning skulle höjas för att motverka penningvärdes- föriindringen. Framställningen lämnades utan åtgärd.

Den revision av skatteutjämningssystemet som genomfördes fr.o.m. är 1974 betraktades som ett provisorium tills resultatet av utredningen om kommunernas ekonomi förelåg. Arbeteti 1976 års kommunalekonomiska utredning (KEU 76) omfattade enligt direktiven den kommunala och lands- tingskommunala verksamheten. Däremot berördes inte den kyrkokom- munala verksamheten av utredningsuppdraget. Någon ändring av gällande bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner föreslogs därför inte heller av KEU 76. Nämnda bestämmelser överllyttades oför- ändrade till den nya lagen (19791362) om skatteutjämningsbidrag (ändrad senast 1980: 340). '

Bidragens ont/imnuri: (N'/l fördelning m.m.

Av de 2570 församlingarna år det 2 172 som får skatteutjämningsbidrag år 1980. Beloppen varierar för kalenderåret 1980 mellan några hundra kronor och 1.4 milj. kr. Majoriteten får mellan 20000 och 100000 kr. I de nordligaste länen med genomgående stora församlingar uppgår bidragen i många fall till över 300000 kr.

Av tabell 1 kan utläsas hur skatteutjämningsbidragen till församlingarna fördelas på län. såväl i absoluta belopp som i öre per skattekrona. Därav framgår att det är församlingarna i de nordligaste länen som får de största bidragen både i absoluta belopp och räknat i ören per skattekrona. Även församlingarna på Gotland får höga bidrag räknat i ören per skattekrona.

Tabell 1. Skatteutjämningsbidragcn länsvis l980

Län Bidrag i Bidrag i milj. kr. öre.-""skkr. AB 1.3 0.2 C 2.8 4.5 D 2.4 3.6 F. 4.9 4.7 1" 4.6 6.0 (i 3.4 8.0 H 5.8 9.9 1 2.9 22.7 K 3.0 7.9 L 5.3 7.8 M 6.0 2.8 N 4.0 7.0 0 5 (1 2.7 P 6 3 6.0 R 7.0 10.7 5 6.1 8.5 T 2.1 3.0 U 1.8 2.0 W 4.1 5.7 X 8.2 10.8

Prop. 1980/81: 20 4

Län Bidrag i Bidrag i milj. kr. öre/skkr.

Y 1 1.0 15.6

7. 8.5 25.5 AC 1 1.5 18.7 B D 13.0 20.0

Genomsnitt Summa 13l.6 _ 5.7

Totalt motsvarar skatteutjämningsbidragen till församlingarna 5.7 öre per skattekrona. som framgår av tabell 1. Av tabell 2 framgår hur mycket bidragen betyder i kronor per skattekrona räknat per församling.

Tabell 2. Fördelning av bidragen i kr./skkr. på församlingar l980

Kr./skkr. Antal församlingar () 420 0:01—0z25 1 132 0:26-0:50 697 0:51—0:75 218 0:76— 1 200 62 1:01— 1:25 28 1:26— 1:50 9 1:51— 1:75 3 1:76—2:00 2:01—2z50 1 Summa 2 570

För den helt dominerande delen av församlingarna — över 2500 försam- lingar — uppgår skatteutjämningsbidragen till mindre än en krona per skattekrona. Endast för 41 församlingar överstiger bidragen en krona per skattekrona. Det rör sig i de fallen oftast om relativt begränsade absoluta belopp. Det finns många exempel på att bidrag i storleksordningen 20000 till 50000 kr. motsvarar skattesatser på mellan 50 och 80 öre och i vissa fall upp emot en krona.

Ser man till församlingarnas skattesatser kan konstateras att det finns en viss tendens till ett positivt samband mellan hög skattesats och höga skatteutjämningsbidrag räknat i ören per skattekrona.

Av intresse i sammanhanget är att jämföra nu gällande regelsystem för skatteutjämningsbidragen till församlingarna med det som gällde t.o.m. år 1973. Det kan därvid konstateras att ca 1 230 församlingar hade fått ökade bidrag år 1979 om 1965 års förordning hade tillämpats. medan ca 940 hade fått mindre bidrag och ca 405 församlingar oförändrade bidrag. Dessutom skulle 175 församlingar som år 1979 fick bidrag inte ha fått bidrag är 1979 om 1965 års förordning hade gällt. medan 50 församlingar som år 1979 inte lick bidrag skulle ha erhållit bidrag enligt nämnda förordning.

Skillnaderna år 1979 mellan faktiskt erhållna bidrag och beräknade bi- drag enligt 1965 års förordning utgör mer än 25 öre per skattekrona i 237

Prop. 1980/81: 20 5

församlingar. Beloppen i absoluta tal är i regel inte stora. men utslagen i skattesats blir ofta betydande på grund av att församlingarna är små.

Föredragande/Lr Öt't'l'l'ä_2(ll1'(1'('ll

Det nuvarande skatteutjämningsbidraget för de kyrkliga kommunernas del är statiskt och ger vissa inte önskvärda effekter. Det tar inte hänsyn till att de kyrkliga kommunerna har utvecklats olika. Framför allt linns det stora skillnader i utveckling mellan församlingar som expanderar och sådana med minskande folkmängd. Ju längre tiden har gått efter bidragets införande desto mer har bidragets karaktär av skatteutjämningsbidrag för- svagats. Det har i stället övergått till ett allmänt driftbidrag som bygger på förhållanden i de kyrkliga kommunerna år 1973 vad avser skattekraft. invånarantal och skattesatser. Den undersökning som har gjorts av statis- tiska uppgifter visar enligt min mening att det nuvarande bidraget inte har en fullt tillfredsställande skatteutjämnande funktion.

Jag har tidigare konstaterat att flertalet församlingar är små. vilket medför att det ekonomiska underlaget för verksamheten är såväl litet som osäkert. 1 det föregående har jag också påpekat att det finns möjlighet för de kyrkliga kommunerna att själva åstadkomma ekonomisk utjämning genom bildande av ekonomiska samfälligheter. Denna möjlighet har hittills utnyttjats endast i begränsad omfattning. Den kan inte heller i nämnvärd utsträckning bidra till kostnadsutjämningen i församlingar och pastorat i de regioner som består av ekonomiskt svaga kommuner.

Den ytterligare utjämning som behövs bör ske i ett utjämningssystem och inte i två som f.n. är fallet. F.n. sker en utjämning av kostnader för löner till präster och kyrkomusiker genom kyrkofonden enligt lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader. En utjämning via kyrkofonden bör enligt min mening kunna fungera som övergripande utjämningssystem för kyrkliga kommuner. Detta innebär att även kostnader för andra kyrkliga ändamål. t. ex. för underhåll och restaurering av kyrkor. kan behöva beaktas. Behovet härav torde emellertid nära hänga samman med i vilken utsträckning tyngre kostnadsposter kan utjämnas inom ramen för ekono- miska samfälligheter. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommun- departementet att inom kort aktualiscra frågan om en utredning om kyrko- fonden i syfte att se över den avräkning av kostnader som sker genom denna. I detta sammanhang bör lämpligen också den här antydda vidgade användningen av fonden i kostnadsutjämnande syfte utredas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordarjag att det särskilda statliga skatteutjämningssystemet till kyrkliga kommuner omprövas. 1 av- vaktan på ett enhetligt utjämningssystem för de kyrkliga komnulnernas kostnader föreslårjag att för år 1982 bör bidrag utgå med 60 'i'-"é- av de bidrag som betalas ut år 1981. Fr.o.m. år 1982 bör inte heller skatteutjämningsbe- lopp som understiger 5000 kr. utbetalas. Ett inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1979: 362) om skatteutjäm- ningsbidrag bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 7.1).

Prop. 1980/81: 20 6

För att förhindra att någon kyrklig kommun drabbas oskäligt hårt år 1982 anser jag att en särskild kompensation bör ges inom ramen för det extra skatteutjämningsbidrag. som betalas ut år 1982. Enligt min mening bör den särskilda kompensationen ges utan föregående ansökan och innebära att inte någon kyrklig kommun får bidraget sänkt från föregående års bidrag med mer än vad som motsvarar 20 öre per skattekrona. Kompensation bör lämnas för hela den del av bortfallet som överstiger 20 öre per skattekrona.

Ändringen i bidragsbestämmelserna innebär att de totala skatteutjäm- ningsbidragen till kyrkliga kommuner. som uppgår till ca 138 milj. kr. år 1981. kommer att bli ca 82 milj. kr. år 1982. Den särskilda kompensationen för år 1982 kan beräknas uppgå till ca 2 milj. kr. Besparingen på statsbud- geten för budgetåret 1981/82 kan beräknas att uppgå till drygt 31.) milj. kr.

I denna fråga har jag haft samråd med chefen för. kommundepartemen- tet.

Jag återkommer med erforderliga anslagsberäkningar vid min anmälan tiil budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 av åttonde huvudtitelns förslagsanslag Skatteutjänmingsbidrag till kommunerna m.m.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag. IJ . bemyndiga regeringen att utge särskild kompensation till kyrk- liga kommuner för år 1982 i enlighet med vad jag har förordat.

Statlig lokalförsörjning

[21 Senareläggning av vissa byggnadsarbeten för regeringskansliet. Jag vill i detta sammanhang ta upp tidplanen för de fortsatta byggnadsarbetena för regeringskansliet i Södra Klara-kvarteren i Stockholm.

F.n. pagår omfattande byggnadsarbeten för att iordningställa nya lo- kaler främst för de delar av regeringskansliet som måste evakueras från nuvarande lokaler i Gamla stan till följd av riksdagens återllyttning till Helgeandsholmen. .lag räknar med att dessa byggnadsarbeten. som berör kvarteren väster om Drottninggatan. kan fullföljas enligt gällande tid- planer.

Som redovisats i bl.a. prop. 1977578: 100 (bil. 11 s. 130) bedrivs den långsiktiga Iokalplaneringen för regeringskansliet med sikte på att samla departementen i Södra Klara-kvarteren och åstadkomma en rationell lo- kallösning för regeringskansliet. För att uppnå detta krävs omfattande byggmtdsarbeten även i kvarteren öster om Drottninggatan. 1 första hand har planerats om- och n_vbyggnadsarbeten i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet för att möjliggöra en samlad lokallösning för utrikesdeparte- mentet. Byggmulsstyrelsen har beräknat att byggnadskostnaderna- för att

Prop. 1980/81: 20 7

färdigställa permanenta lokaler i dessa båda kvarter uppgår till sammanlagt ca 260 milj. kr. Efter den senareläggning av ifrågz'tvarande byggnadsarbe- ten som redovisades i kompletteringspropositionen våren 1977 (prop. 1976/ 77: 150 bil. 2) har planeringen inriktats på att byggnadsilwesteringarna skulle genomföras under perioden 1981—1984. Enligt min mening bör byggnadsarbetena i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet under nu rådande omständigheter uppskjutas ytterligare och inte komma till utförande under de närmaste åren. 1 avvakten på att projekten som helhet kan genomföras kan det dock bli nödvändigt att vidta vissa arbeten i kv. Brunkhuvudet som sammanhänger med den planerade hreddningen av Jakobsgatan och sådana mindre arbeten som behöver utföras med hänsyn till byggnadernas eftersatta underhåll m.m.

Utöver nämnda investeringsbehtw i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet pågår planering och projektering av vissa arbeten i övriga kvarter som inte direkt berörs av omllyttningarmt till följd av riksdagens återflyttning. Jag återkommer till dessa projekt i annat sammanhang.

Statlig personalpolitik m. m.

131 Förenklade rutiner för rapportering av sjuk- och föräldraledighet för statsanställda m.fl. som omfattas av arbetsgivarinträde. Enligt 3 kap. 16% lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) har en arbetsgivare rätt att hos den allmänna försäkringskassan uppbära en arbetstagares sjukpenning om kollektivavtal har slutits mellan arbetsgivaren och en huvudorganisa- tion om s. k. arbetsgivarinträde (A-inträde). Ett sådant avtal föreligger för statligt anställda satnt för vissa kommunalt anställda som har statligt reglev rade löner. 1 förordningen ( 1976: 1061) om sjukledighet i statligt reglerad anställning m.m. har regeringen närmare angett vilka regler arbetstagarna hos staten m.fl. skall iaktta dels vid sjukdom. dels vid tjänstledighet i samband med barns födelse eller för vård av barn. Där anges exempelvis att sjukanmälan snarast möjligt skall göras till anställningsmyndigheten och att försäkran om sjukdomsfallet skall lämnas omedelbart efter återinträdet i tjänst. Regeringen har vidare genom ett cirkulär (l966:736) bl.a. reglerat de sjuklöne- och sjukvårdsförmåner m.m. som utgår till statstjänstemän m. 11. Där åläggs anställningsmyndighetcrna att anmäla sjukdomsfall till försäk- ringskassan på blanketten "Sjukkort A—inträde'". Snarast möjligt skall även blanketten "Försäkran i samband med sjukdomsfall" översändas till kassan jämte läkarintyg i förekommande fall. Efter sjukperiodens slut skall s_jukkortet återsändas till myndigheten med uppgift om de dagar för vilka sjukpenning betalats ut. Vid tjänstledighet i samband med barns födelse eller för vård av barn används blanketterna '"Föräldrakort A-inträde" och "Försåkran för ha-

Prop. 1980/81: 20 g

vandeskapspenning/tl'iräldrapenning' på motsvarande sätt som sjukkort och försäkran vid sjukdomsfall. Rutinerna är i huvudsak desamma för föräldrapenning som för sjukpenning.

Hos försäkringskassan beräknas s_juk- och föräldrapenningarna med led- ning av de uppgifter myndigheten lämnar. Den beräknade ersättningen rapporteras till riksförsi'ikringsverkets ADB-system.

Myndigheter som tillämpar automatisk löneuträkning rapporterar mot- svarande grunduppgifter även till det löneuträkningssystem som tillämpas. t. ex. statsförvaltningens generella löneuträkningssystem (SLÖR).

Sjukpenning och föräldrapenning som tillkommer myndigheter som är anslutna till SLÖR med undantag för riksdagen och dess verk samt de till SLÖR anslutna affärsverken. överförs från försäkringskassorna till ett särskilt uppsamlingskonto hos riksförsäkringsverket för att därefter åter- föras till statsverket. För affärsverken m.11. utbetalas ersättningen där- emot till anställningsmyndigheten.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) har i en skrivelse till regeringen pekat på möjligheterna att förenkla rapporteringsrutinerna. De uppgifter dethär gäller rapporteras till och behandlas såväl i Iöneuträkningssystemet som i sjukförsäkringssystemet. Genom en enklare ordning borde enligt SPV besparingar kunna åstadkommas som motsvarar kostnaderna för ca 100 årsarbetskrafter hos de statliga myndigheterna. Enligt preliminära beräkningar som gjorts hos riksförsäkringsverket kan dessutom försäk- ringskassornas handläggning minskas i en omfattning som motsvarar kost- naderna för 380 årsarbetskrafter hos kassorna. '

Enligt 3 kap. 2 och 3 åå AFL fastställer försäkringskassan den sjukpen- ninggrundande inkomsten. Vissa affärsdrivande verk har påtalat att ak- tualiseringen av inkomstuppgifterna inte fungerar tillfredsställande. Enligt SPV finns det skäl att förmoda att samma aktualiseringsproblcm gäller för flertalet anställda som omfattas av arbetsgivarinträdet. Det vore därför enligt SPV bättre om ersättningen beräknades med ledning av de aktuella löneuppgifterna i löneuträkningssystemet. Detta skulle dessutom medföra en årlig besparing vid lörsäkringskassorna på ca 20 milj. kr.

Regeringen har den 21 augusti 1980 bemyndigat det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om arbets- och anställningsvillkor i allmän tjänst att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda och lämna förslag till förenklade rutiner för rapportering av s_juk- och föräldraledighet för statsanställda m.ll. som omfattas av arbetsgivarinträde. Utredaren skall bl. a. pröva möjligheterna att undanta dem som omfattas av arbetsgi— varinträdet från skyldigheten att lämna inkomstuppgifter till försäkrings- kassan samt att ersätta försäkringskassornas hantering av uppgifter för dessa grupper med direkt dataöverföring från Iöneuträkningssystemcn till försäkringskassornas ADB-system.

Jag räknar med att vissa nya och förenklade rutiner skall kunna införas redan fr.o.m. den 1 juli 1981. Jag återkommer i annat sammanhang om detta när utredningen lämnat erforderligt beredningsunderlag.

Prop. 1980/81: 20 9

[4] Ändrad finansering av pensionsadministrationen för affärsverk m.fl. Kostnaden för den centrala administrationen av de statsanställdas tjänste- pensioner täcks genom de anslag som riksdagen anvisar till statens Iöne- och pensionsverk (SPV). Detta innebär bl. a. att de affärsdrivande verken rn. fl. inte behöver bära kostnaderna för central pensionsadministration för den egna personalen. Kostnaderna för denna täcks inte av de medel som verken erlägger för pensionsmedel. SPV beräknar omfattningen till 50000 pensionsutbetalningar och 5000 nybeviljade pensioner per månad. vilket motsvarar en kostnad av drygt 9 milj. kr. per år. SPV lämnar vidare de myndigheter som själva har att stå för sina pensionskostnader en månads räntefri kredit. Värdet av den räntefria krediten beräknar SPV till drygt 9 milj. kr. per år.

Till SPV:s myndighetsanslag hänförs således kostnader som det är rim- ligt att affärsverken själva står för. Genom en omfördelning av kostna- derna kan anslaget till SPV minskas i motsvarande utsträckning. Enligt min mening bör en sådan omfördelning åstadkommas genom att affärsver- ken erlägger särskilda avgifter för att täcka kostnader för den centrala pensionsadministrationen.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 lämna förslag om nya riktlinjer för de avgifter som affärsverken bör betala till SPV och om en ny betalningsrutin sotn innebär att den räntefria krediten avskaffas.

15] Användningen av medel från anslaget Lönekostnader vid omskolning och omplacering. Det under statsbudgetens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering får användas till kostnader för avlöningsförmåner. utbildning m.m. när en arbetstagare efter omplacering till följd av ett arbetshandikapp inte kan beredas en lämplig anställning inom gällande organisation och därför måste sjukpensioneras om inte omskolning eller någon annan form för arbetsvård kommer till stånd. Anslaget kan även användas när en arbetstagare efter omplacering på grund av att en statlig verksamhet omlokaliseras eller omorganiseras inte kan beredas en lämplig anställning inom gällande orga- nisation om inte omskolning eller andra särskilda åtgärder kommer till stånd.

Vidare kan anslaget användas när en arbetstagare efter sjukpensione- ringen erhåller arbetsvård i den formen att han försöksvis uppehåller en ny anställning inom gällande organisation.

Bestämmelser om sådana åtgärder finns i förordningen (19791518) om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning m.m.

[ fråga om anställda hos myndighet inom försvarsdepartementets verk- samhetsområde bestrids kostnaderna av medel som anvisas under fjärde huvudtiteln.

Prop. 1980/81: 20 10

1 budgetpropositionen 1979/80: 100 (bil. 11 s. 84) redovisas statens ar- betsmarknadsnämnds prognos över den framtida belastningen av det här aktuella anslaget. Nämndens beräkningar innebär en ökningstakt av 40— 509? per budgetår. Arbetsmarknadsnämnden beräknade anslagsbchovet för budgetåret l980/81 till 127 milj. kr. fördelat på 48 milj. kr. för statlig verksamhet och 79 milj. kr. för statsunderstödd verksamhet.

För budgetåret 1980/81 har riksdagen anslagit 91 milj. kr. Kostnader för löner. utbildning m.m. får endast övergångsvis belasta detta anslag till dess att frågan om anställning har lösts på ett mer slutligt sätt. Det har emellertid visat sig att anslaget i många fall har belastats under en mycket lång tid. ] årets budgetproposition aviseradejag därför att jag avsåg att senare föreslå regeringen att närmare ange den tid under vilken anslaget får användas i enskilda fall. Inom kort kommer jag att föreslå att regeringen utfärdar en förordning som innebär att anslaget får användas under högst tre år för varje särskilt fall om inte särskilda skäl föranleder annat.

För att underlätta placeringen av arbetshandikappade bör också ompla- ceringsförordningen (1974: 1006) ändras i samband med att användningen av anslaget tidsbegränsas. Avsikten är att rekryteringsbegränsande åtgär- der skall kunna vidtas även i samband med omplacering av arbetshandi— kappade när det bedöms möjligt att placera berörda personer på tjänster inom ordinarie personalstat.

För att effekten av arbetsvården skall bli den avsedda krävs att aktiva rehabiliteringsåtgärder vidtas vid anställningsmyndigheterna. Jag ämnar föreslå regeringen att ge statens arbetsmarknadsnämnd i uppdrag att i samarbete med vissa anställningsmyndigheter se över de åtgärder och metoder som används inom ramen för den förebyggande och rehabilite- rande verksamheten och lämna förslag till en effektivisering av denna.

När det gäller statsunderstödd verksamhet — som tar över 60% av anslaget i anspråk — villjag understryka att åtgärder till stöd för arbetshan- dikappade inom det kommunala området så långt möjligt bör bekostas av de medel som kommunerna själva disponerar. Motsvarande gäller för bl.a. statliga anstälIningsmyndigheter. Även kommunerna måste ta ett ansvar för att bl.a. genom omplacering av arbetshandikappade till reguljära tjän— ster lösa de problem som kan uppstå.

De åtgärder som jag nu har redovisat kommer att innebära en minskad belastning på detta anslag. Det är dock inte möjligt att här närmare ange storleken härav. Det blir tillfälle för mig att återkomma till detta vid min anmälan av anslaget till nästa års budgetproposition.

[6] Avveckling av driftbidraget till statens institut för personaladministration och personalutbildning. Statens institut för personaladministration och per- sonalutbildning (SlPU). som inrättades den 1 juli 1979. är central service-

Prop. 1980/81: 20 1 1

myndighet i frågor om personaladministrativ konsultation och personalut- bildning. Verksamheten skall i huvudsak finansieras genom avgifter. För budgetåren 1979/80 och 1980/81 har anvisats 4 milj. kr. resp. 3 milj. kr.. som stöd till den uppdragsfinansieradc verksamheten. Trots detta driftbi- drag uppvisade uppdragsverksamheten under budgetåret 1979/80 ett un- derskott på 3.5 milj. kr. Underskottet täcktes tillfälligt genom att regering- en medgav en höjning av den rörliga kredit som SlPU disponerar hos riksgäldskontoret.

Jag är medveten om att SlPU i inledningsskedet av sin verksamhet kan ha vissa inköringsproblem. Underskott av den storleksordning som SlPU redovisat för budgetåret 1979/80 kan emellertid inte accepteras. Statsmak- terna har klart uttalat att verksamheten i huvudsak skall finansieras genom avgifter. Detta innebär att SlPU måste anpassa verksamheten till den efterfrågan som riktas mot SlPU:s produkter.

För budgetåret 1980/81 har 3 milj. kr anvisats som stöd till den uppdrags- ftnansierade verksamheten. Min avsikt är att till budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 föreslå att driftbidraget minskas med 1 milj. kr. till 2 milj. kr. Jag räknar också med att driftbidraget i sin helhet skall vara avvecklat till budgetåret 1982'83.

Övriga ändamål

| 7 J Dispositionen av anslaget Viss informationsverksamhet. m. m. På stats- budgetens åttonde huvudtitel finns uppfört ett reservationsanslag till viss informationsverksamhet. Från detta anslag bekostas olika informations- projekt inom samhälIsinformationens område som satsmyndigheterna inte själva disponerar medel för. Beslut om medelstilldelning fattas av nämn- den för samhällsinformation (NSI) och. till en viss del av anslaget. av regeringen. ()utnyttjad del av anslaget som NSl haft att disponera ställs vid slutet av ett budgetår till regeringens disposition.

Vid ingången av innevarande budgetår fanns en odisponerad medelsre- servation om drygt 18 milj. kr. Det anslag som finns uppfört i statsbudge- ten för budgetåret 1980/81 uppgår till 2.3 milj. kr. Jag anser att det i årets statsbudget anvisade anslaget inte bör utnyttjas till högre belopp än 1.3 milj. kr. Den medelsreservation om 1 milj. kr.. som härigenom uppkommer bör heller inte få tas i anspråk under senare budgetår. Det ankommer på regeringen att besluta om detta. .Jag kommer därför senare att anmäla frågan om en ändring av regleringsbrevsft'ireskrifterna för detta anslag.

Jag vill i detta sammanhang något beröra frågan om samhälIsinforma— tionens administration. Samtidigt med att anslaget Viss informationsverk- samhet första gången anvisades, dvs. till budgetåret 1971/72. för att en vidgad samhällsinformation snabbt skulle komma till stånd (prop. 1971 : 56. FiU 1971223. rskr 1971: 1821 inrättades nämnden för samhållsinformation.

Prop. 1980/81:20 12 Nämnden har i uppgift att verka för samordningen av de offentliga orga— nens informationsinsatser med utgångspunkt i medborgarnas samlade in- formationsbehov och i syfte att samhällets resurser för samhälIsinforma- tion utnyttjas effektivt. Nämnden svarar dessutom för utgivningen av den för riksdagen och departementen gemensamma tidningen Från Riksdag & Departement. Nämnden skall vidare i mån av resurser lämna allmän infor- mation till stöd för myndigheters hantering av kungörandefrågor och till- handahålla sådana uppgifter om dagstidningars spridning som kan vara erforderliga för att i enskilda fall utforma ett korrekt kungörande i ortstid- ning. Nämnden består av tio ledamöter. Hos nämnden finns ett kansli med 14 anställda och dessutom åtta anställda för tidningsutgivningen. De anslag för nämndens verksamhet som riksdagen anvisar uppgår för budgetåret 1980/81 till 4118000 kr.

Flertalet myndigheter disponerar numera medel för informationsverk- samhet. Praktiskt taget alla större myndigheter har informationsansvariga tjänstemän. Behovet av särskilda medel för informationsinsatser. utöver vad som anvisas under resp. myndighetsanslag. har därför minskat. Efter- som de olika myndigheternas egen kompetens inom detta område succes- sivt byggts ut och numera är förhållandevis stor bör en avveckling av nämnden enligt min mening kunna övervägas. Eventuella kvarstående behov av insatser för samordning och rådgivning liksom utgivningen av tidningen kunde förläggas till en annan. befmtlig myndighet. Jag avser att senare ta initiativ till en översyn med denna inriktning. Jag återkommer i annat sammanhang till detta.

Jag vill avslutningsvis Linder denna punkt ta upp ytterligare en fråga. Många statliga myndigheter ger ut tidskrifter som tillhandahålles allmänhe— ten gratis. l nuvarande läge anser jag att sådana tidskrifter som mera allmänt speglar en myndighets verksamhet och inte har till direkt syfte att informera om gällande rättsläge eller ny lagstiftning o. dyl. i princip bör avgiftsbeläggas. Här bortser jag också från interna personaltidningar och liknande publikationer. Jag är dock inte beredd att nu föreslå riktlinjer för att uppnå en sådan ordning. Jag vill först avvakta resultatet av en pågående kartläggning som riksrevisionsverket bedriver för att ge en bild av den aktuella situationen när det gäller tidskrifter som de statliga myndigheterna ger ut. Härefter linns det dock anledning att ta upp frågan om prenumera- tionspriser till närmare behandling.

[8] Vissa frågor rörande indrivning av statens fordringar. Som chefen för kommundepartementet kommer att redovisa senare denna dag angående förhållandena vid kronofogdemyndigheterna uppgår statens utestående skatte- och avgiftstordringar till betydande belopp. [ syfte att effektivisera indrivningsverksamheten kommerjag därför. efter samråd med chefen för kommundepartementet. att lämna vissa förslag.

Här vill jag särskilt nämna ett förslag till lagstiftning om ett allmänt

Prop. 1980/81: 20 13

avräkningsförfarande vid återbetalning av skatt eller allmänna avgifter. Staten har i skatte- och avgiftsförfattningarna inte tillerkänts någon allmän rätt att vid sådana återbetalningar räkna av de fordringar som staten kan ha på mottagaren. Avräkning medges endast mellan skatter och avgifter som är av samma eller liknande slag. Med tanke på hur integrerade nuvarande skatte- och avgiftssystem är. anser jag det inte vara konsekvent att tipp- rätthålla denna ordning. En vidgning av avräkningsmöjligheterna skulle vidare medföra en betydande effektivisering av kronofogdemyndigheter- nas indrivningsverksamhet och också ge administrativa rationaliserings- vinster. Utredning om utformningen av ett allmänt avräkningsförfarande på skatte- och avgiftsområdet pågår inom regeringskansliet. Så snart denna utredning slutförts. vilken kan förväntas ske inom kort. kommer jag att återkomma med förslag i detta hänseende.

Bestämmelser om indrivning av skatter och avgifter finns i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. Dessa bestämmelser har under årens lopp tillkommit utan tillräcklig inbördes samordning. Detta har medfört att handläggningsformerna blivit olika för olika typer av skatter och avgifter. vilket givetvis försvårar kronofogdarnas arbete. Det är därför enligt min mening nödvändigt att se över bestämmelserna om indrivning av skatter och avgifter i syfte att så långt möjligt skapa ett enhetligt system. Jag avser att ta initiativ till en sådan översyn inom en nära framtid.

lnom budgetdepartementet pågår också arbete på ett förslag till en enhetlig lag om indrivningspreskription av skatter. avgifter och tullar. grundat på betänkandet Lag om preskription av skattefordringar m.m. ( SOU 1978:87 ). Bl.a. övervägs bestämmelser som innebär att preskrip- tionstiden kan förlängas om den betalningsskyldigc på olika sätt saboterar indrivningen. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att för lagrådets granskning överlämna förslag till lagstiftning på detta område.

Prop. 1980/81: 20 14

Bilaga 7.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att 3s' lagen ( 1979:362 ) om skatteutjämningsbi- drag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förushtqvn lydelse

3 15 Till landstingskommun och kommun utgår skatteutjämningsbidrag om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den tillför- säkrade skattekraften enligt 7 och 8 äs". Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 45 beräknade tillskottet av skatteunder- lag och skattesatsen för bidragsåret.

Till församling. pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteut- jämningsbidrag med det belopp som enligt förordningen (1965: 768) om skatteutjämningsbidrag har ut- gått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning.

jämningsbidrag med det Till församling. pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteut- belopp som enligt förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag har ut- gått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning. För bidrags- året 1982 skall dock skatteutjäm- ningsbidrag utgå med 60 pmc-mt ut' det belopp som utgår _li'ir hi- drags'året 198 I . Vidare skull för hi- a'rugsårct [982 bidrag som under- stigcr 5000 kr. inte utbetalas.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1981.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/81: 20 Bilaga 8

Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1980/81: 20 1 Bilaga 8

Utdrag UTBlLDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980— 10—02

Föredragande: statsrådet Wikström såvitt avser inledningen och punkterna 1 (delvis). 3 (delvis), 4 och 5: statsrådet Mogård såvitt avser punkterna I (delvis). 2 och 3 (delvis)

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. rn.

BESPARINGAR M.M. INOM UTBILDNlNGSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÄDE

Inledning

Från utbildningsdepartementets huvudtitel bekostas främst skolväsen- det. högskoleutbildningen och forskningen, vuxenutbildningen. studiestö- . det. kulturverksamheten. radio och television samt press- och tidskrifts- stödet.

Besparingar som föreslås i utbildningsdepartementets huvudtitel har främst förlagts till sådana områden där rationaliseringar och effektivise- ringar kan bedömas uppnås utan att kvaliteten på verksamheten eftersätts. Effekten av förändringar inom utbildningsdepartementets verksamhetsom- råde kan dock mätas först efter relativt lång tidrymd. De besparingsförslag som presenteras har utformats så att de mål som fastställts för verksamhe- ten genom tidigare beslut av riksdagen inte rubbas.

Jag och statsrådet Mogård preciserar i det följande de förslag som bör tas upp i detta sammanhang och de åtgärder som behöver vidtas från regeringens sida för att förslagen skall kunna genomföras.

l—J

Prop. 1980/81: 20

1. KULTURÄNDAMÄL'

l.l Stöd till dagspress och organisationstidskrifter

Jag räknar med att i budgetpropositionen lägga fram förslag till bespa- ringar i stödet till dagspressen och organisarianstidxkri/ierrm om tillsam- mans 45 milj. kr.

Reduktionen av dagspresstödet vilken jag räknar med skall uppgå till totalt 30 milj. kr.. bör till sin huvuddel kunna tas ut genom en sänkning av samdistributionsrabattcn.

När samdistributionsrabatten infördes syftade den till att stimulera till samverkan på distributionssidan. Rabatten uppgår för budgetåret l980/81 till 65 milj. kr. Med hänsyn till att i det närmaste samtliga dagstidningar nu deltar i samdistributionsairangemang bedömerjag att den avsedda stimu- lanseffekten har uppnåtts och att det därför bör vara möjligt att i viss utsträckning reducera detta stöd utan påtagliga konsekvenser. Denna upp- fattning kommer också till uttryck i dagspresskommitténs betänkande (SOU 1980: 32) Stödet till dagspressen. där det framhålls att endast enstaka tidningar kanske skulle lämna systemet om rabatten drogs in. Jag vill då understryka att nuvarande samdistributionsstöd till sin huvuddel kommer att finnas kvar även med den av mig förordade reduceringen.

Under åren I979 och 1980 har pressens ekonomiska situation allmänt förbättrats. Därför bör det vara möjligt att utöver minskningen av samdis- tributionsrabatten något dra ned på produktionsbidragen.

Stödet till organisationstidskrifterna uppgår för budgetåret l980/8l till 60 milj. kr. Stödet är till sin form ett distributionsstöd. För den enskilda tidningen är det inte så stort att det annat än i rena undantagsfall — är avgörande för om tidningen kan utkomma eller inte. En besparing av 15 milj. kr. bör därför kunna göras.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag såvitt avser de nu föreslagna besparingarna på dagspress- och organisationstidskrifts- områdena.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om stödet till dagspress och organisationstidskrifter.

1.2. Barnfilmrådet

Barnfrlmrådet är tillsatt av regeringen och administrativt knutet till sta- tens ungdomsråd. Under barnfllmrådets ledning bedrivs verksamhet med granskning av barnfilm. informations- och kontaktverksamhet samt utred- ningar och försöksverksamhet. Statsbidraget till verksamheten uppgår till 800000 kr. för innevarande budgetår.

' Föredragande statsrådet Wikström under punkterna l.l oeh l.2 och statsrådet Mogård under punkten l.3.

'.»)

Prop. 1980/81: 20

Utformningen av den framtida statliga filmpolitikcn övervägs f. n. under medverkan av den lilmpolitiska beredningen. Jag har för avsikt att. i anslutning till dessa överväganden. föreslå för regeringen att barnfilmrådet skall upphöra och att ansvaret för barntilmfrågor överförs till andra organ.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfällc att ta del av vad jag har anfört om barnlilmrådets verksamhet.

1.3. Ungdomsorganisationerna

Bidraget till ungdam.mrganisationernas centrala verksamhet har ökat mycket kraftigt under de senaste åren. från 22 644000 kr. budgetåret l975/ 76 till 46315000 kr. innevarande budgetår. Genom en begränsad sänkning av framförallt grundbidraget per organisation och en reduktion av det rörliga bidraget kan en besparing om 5 milj. kr. genomföras. Den föreslag- na besparingen är således måttlig i förhållande till anslagets utveckling och bör till stor del kunna kompenseras genom rationaliseringar och ompriori- teringar inom befmtlig verksamhet hos berörda organisationer. Till den tekniska utformningen av besparingsförslaget avser jag att återkomma i budgetpropositionen.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om bidraget till ungdomsorganisationernas centrala verk- samhet.

2 SKOLVÄSENDET

Samhällets totala kostnader för skolväsendet uppgår f.n. i runda tal till 30 miljarder kr. per år. Av detta svarar staten för ca l5 miljarder kr. I förhållande till detta belopp utgörs endast i mycket-begränsad utsträckning utgifterna inom utbildningsväsendet av administrationskostnader. Hela kostnaden för den statliga skoladministrationen uppgår till ca 170 milj. kr. Budgetbehandlingen av anslagen till statliga myndigheter har de senaste åren utgått från en årlig besparing på två procent. vilken förutsatts kunna kompenseras av en fortgående rationalisering inom myndigheterna. Även om den statliga skoladministrationen också i fortsättningen effektiviseras i minst samma takt blir således den ekonomiska besparingen på denna väg endast marginell. Jag vill i detta sammanhang nämna attjag avser att under våren 1981 föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om den statliga skoladministrationen.

Statens utgifter för skolväsendet utgörs i allt väsentligt av transferering- ar till kommunerna och uppgår f. n. somjag tidigare nämnt i runda tal till l5 miljarder kr. om året. Bidragen till kommunerna för grundskolan och gymnasieskolan är kostnadsrelaterade genom att följa organisationen av

Prop. l980/81: 20 4

klasser/basresurser. grupper och lärartjänster. Storleken på denna organi- sation regleras genom statliga beslut. Besparingari statsbudgeten av någon nämnvärd omfattning måste därför beröra de statliga bidragen till kommu- nerna.

Vid sidan av de statliga utgifterna för skolan gör kommunerna insatser av ungefär samma storleksordning. Dessa avser främst skolbyggnader. skolmåltider. Skolskjutsar. undervisningsmateriel. elevvård. vaktmästare. fritidsledare m.m.

En besparing inom ungdomsskolan kan i princip åstadkommas på två sätt. Staten kan för det första minska kostnadstäckningen till kommunerna för skolorganisationen. Vid oförändrat kommunalt skatteuttag —— vilketjag förutsätter och vid oförändrad utbildningskapacitet. måste kommunen då minska övriga utgifter för att täcka kostnaderna för den av staten reglerade undervisningsvolymen.

För det andra kan besparingar åstadkommas genom att de statliga be- stämmelser som reglerar skolundervisningens organisation ändras. De statliga transfereringarna minskar då automatiskt.

En besparing inom skolområdet av den storlek som det ekonomiska läget nu kräver. kan ej undgå att få konsekvenser för skolan. Valet mellan besparingsalternativ bör göras så att kostnadsminskningen om möjligt inte leder till en försämrad utbildning.

Besparingen måste därför genomföras med en klar pedagogisk och social målsättning. varvid i första hand grundskolans resursbehov bör tillgo- doses. Den bör också genomföras i överensstämmelse med de mål som finns för skolan. Denna målsättning har riksdagen klart uttalat sin förnyade anslutning till vid behandlingen av förslag till ny läroplan för grundskolan (prop. 1978/79:180. UbU 1978/79:45, rskr l978/79: 422). Den innebär ett starkt krav på elevernas egen aktivitet. på praktisk verksamhet och träning av vardagsfärdigheter och på den lokala skolans ansvar för sin egen ut- veckling. Betydelsen av ökad arbetslivsorientering framhävs. Den innebär också en betoning av grundskolans betydelse för att ge alla elever goda grundläggande kunskaper och färdigheter och ett ökat stöd till elever med svårigheter. Det fria studievalet har vidgats för att underlätta för skolorna att ge alla elever en utbildning som de kan känna meningsfull och stimule- rande. Den behovsoricnteradc resursfördelningen framhävs ytterligare.

Betoningen av grundskolans behov innebär att den utökning av stödet till elever med svårigheter. som skett redan under innevarande läsår. bör fullföljas som ett led i genomförandet av den nya läroplanen för grundsko- lan (Lgr 80). Detsamma gäller övriga insatser som är nödvändiga för att den nya läroplanens organisation skall kunna genomföras. Således sker en utökning av antalet basresurstimmar fr. o. m. läsåret l982/83 för att möjlig- göra en ny organisation av musikundervisningen och ett utökat tillval. Den tidsbegränsade resursen till rektorsområdena för genomförande av läropla- nen och insatserna för information är centrala för att reformen skall få

Prop. 1980/81: 20 5

genomslag och bör likaså utgå enligt tidigare riksdagsbeslut. Däremot är det i nuvarande ekonomiska läge inte möjligt att ytterligare öka förstärk- ningsresursen utöver vad som fordras för att kompensera den beslutade timplaneförändringen på mellanstadiet och införandet av hemkunskap på lågstadiet och teknik på högstadiet.

Läroplansreformen innebär ett ökat krav på elevaktivitet och elevan- svar. Det är en väsentlig uppgift för grundskolan att se till att eleverna inte får en passiv serviceinställning utan lär sig inse att de både kan och måste bidra genom eget arbete i den gemensamma miljön. Skola och utbildning har hittills i alltför stor utsträckning präglats av passivt mottagande och alltför litet inneburit krav på produktiva insatser av eleverna. Den nya läroplanen för grundskolan ger goda förutsättningar för att skapa en ändrad attityd till vad skolarbete innebär genom sin konstruktion med temaupp- gifter. fria aktiviteter och arbetslivsorientering. undersökande. praktiska arbetsuppgifter och betoning av elevernas fostran till noggrannhet och ansvar. Decentraliseringen i form av fri resursanvändning skapar de orga- nisatoriska förutsättningarna för en förändring av skolan. Denna inriktning av skolans framtida utveckling måste med kraft genomföras.

Samma grundinställning — krav på produktiva insatser i den egna miljön bör prägla gymnasieskolan. Men på gymnasieskolstadiet är det enligt min mening befogat att gå ytterligare ett steg. Eleverna har där nått den åldern att kravet på självständigt arbete kan ställas högre även vad gäller själva stttdierna. Den grundlinje som föreslogs av gymnasieutredningen 1963 och ledde till beslut 1964 (prop. 1964: 171. SäU 1964: 1. rskr 1964: 4071 innebar en studiegång som går från långläxa till beting och specialarbete. Det är enligt min mening möjligt och även pedagogiskt önskvärt att gå längre i denna riktning. Lektionsantalet i årskurserna 1—3 på tre- och fyraåriga linjer är 34. 32 och 30 i resp. årskurs. På tvååriga linjer varierar lektionsantalet mellan 38 och 35. Antalet direkt lärarledda lektioner bör kunna minskas utan att tttbildningsmålet eftersätts. I ställef bör man i gymnasieskolan liksom inom högskolan ställa högre krav på elevernas självständiga arbete under handledning från skolans lärare.

Mina överväganden har lett till följande slutsatser.

De statliga transfereringarna till kommunerna såväl primärkommuner "som landstingskommuner -— bör kunna minskas genom att endast 98 % av bidragen till driften av grundskolor och gymnasieskolor betalas ut. Detta innebär en minskning av de statliga transfereringarna'fr. o. m. budgetåret 1981/82 med ca 296 milj. kr. per år i l980/81 resp. 1981/82 års beräknade lönelägen. En viss del härav föreslås i det följande bli återförd till kom- muner med speciella behov. Därigenom åstadkoms en ökad behovsinrikt- ning av de knappa resurserna i framtiden.

Prop. 1980/81: 20 6

Inom kommunerna ställer minskningen av statsbidragen krav på bespa- ringar. Dessa kan få formen av minskad service från de vuxnas sida i skolorna. 1 sin tur ställer detta krav på eleverna att själva svara för en del av denna service och göra egna produktiva insatser. Det ankommer på varje kommun och skola att här göra sin egen bedömning. Jag vill dock något beröra vilken riktningjag anser att förändringar i besparingssyfte bör ta. För klarhetens skull vill jag betona att den åtgärd jag här föreslår inte gör det möjligt för kommunerna att bedriva undervisningen i större klasser eller med färre lärare. Skolorganisationcn skall ha den omfattning som följer av beslut om antalet basresurser. av antalet timmar i förstärkningsre- sursen. av gymnasieskolans timplaner och av andra författningsbestäm- melser.

Jag vill i detta sammanhang redovisa att Delegationen för uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan (U 1979: 11) i en skrivelse till rege- ringen den 12 mars 1980 har berört skoldagens utformning och därvid anfört bl. a. följande.

Lektioner har enligt timplanen en bestämd längd (40 min.) även om de på schemat kan läggas ut i tidsmoduler på olika sätt. Summan av tiden för alla lektioner. raster och måltidsuppehåll leder därför till en bestämd längd på skoldagen.

SIA-utredningens förslag om samlad skoldag ställde inget krav på för- längning av tiden i skolan. däremot på omsorg och aktivitetsutbud under hela tiden. Skolstyrelsen skulle besluta om skoldagens totala längd. De fria aktiviteterna kom då att omfatta den tid under skoldagen som inte upptogs av lektioner. Såvida skolstyrelsen fastställde skoldagens längd till den tid som behövdes för lektioner och raster etc. . kom tiden för fria aktiviteter att endast omfatta rasttid. lunchuppehåll och eventuella håltimmar.

Detta var enligt utredningen en fullt tillåten form av samlad skoldag. Avgörandet var decentraliserat till kt" mmunen. som därvid borde utgå från ett definierat behov av omsorg. stimulans etc.. vid olika skolenheter. Regering och riksdag följde utredningens förslag (prop. 1975/76: 39. UbU 1975/76: 30. rskr 1975/76: 367).

Denna grundkonstruktion kompletterades av att det redan inom dåva- rande timplan fanns speciellt utrymme för fria aktiviteter på högstadiet. nämligen de tidigare timmarna för fritt valt arbete. På mellanstadiet skapas sådant utrymme genom Lgr 80. Lektionstiden på stadiet minskas i den nya läroplanen för att ge utrymme för fria aktiviteter.

På lågstadiet finns däremot ingen speciell tid för fria aktiviteter utöver rasttid etc. Vill en skolstyrelse skapa ytterligare tid på lågstadiet måste den förlänga skoldagen. Men — och det är viktigt att observera inget tvingar skolstyrelsen att göra detta. Förlängning är inget krav från statsmakternas sida. Det är ett uttryck för lokal ambition att möta ett bestämt behov.

Jag ansluter mig till vad delegationen anfört i det refererade avsnittet och vill för egen del tillägga följande.

Prop. 1980/81: 20 7

Kravet på samordnade tider inom en årskurs eller ett stadium var främ- mande utifrån SlA-utredningens tankegångar. Vad som var viktigt från utredningens synpunkt till vilken delegationen ansluter sig är föräld- rarnas syn på tiderna. alltså att tiderna är desamma under veckans fem dagar för den enskilde eleven. Särskilt för Iågstadieeleverna bör en sådan ordning eftersträvas.

Mot bakgrund av vad jag redovisat avser jag att föreslå regeringen att göra vissa förtydliganden i skolförordningen beträffande innebörden av samlad skoldag och sådan skoldags längd. Delegationens skrivelse har också tillställts samtliga länsskolnämnder. De viktigare delarna av skrivel- sen har införts i kommentarmat'erialet till Lgr 80. Förtydligandcna i skol- förordningen bör kunna undanröja anledningar till sådana utformningar av skoldagen. vilka ibland inte känts angelägna av de närmast berörda men lett till dyra lösningar för kommunerna. De är därför av betydelse även från besparingssynpunkt i kommunerna.

Under en skoldag utformad inom dessa ramar gäller de riktlinjer som regeringen utfärdat (Mål och riktlinjer för grundskolan. s. 22—25). Rege- ringen har där betonat att eleverna själva kan organisera och leda många aktiviteter och svara för olika program. Utformningen bör så långt möjligt vara decentraliserad till olika arbetsenheter inom skolenheten. Regeringen framhåller bl. a. följande i Mål och riktlinjer:

Fria aktiviteter måste ge utrymme för elevernas eget ansvar för delar av arbetet inom skolan. Detta kan ske på många olika sätt och bör ges så stor omfattning som möjligt med hänsyn till elevernas förutsättningar och mog- nad. Elever och elevgrupper bör hjälpa till med dagliga göromål i skolan. De bör medverka i lokalvård. i biblioteks- och reproduktionsarbete och utföra enklare reparationer. De bör kunna svara för servering och dukning i samband med skolluncher. De kan — t.ex. samordnat med temaarbeten — arbeta med utformningen av skolgården. Aktivitet och ansvar. inte en passiv serviceinställning. måste prägla elevernas roll i skolan.

Ett annat medel att utveckla en social ansvarskänsla och stärka sam- manhållningen i skolan utgör fadderverksamhet. Äldre elever kan hjälpa yngre barn i förskolan. i undervisningen. i skolbiblioteket och hjälpa nyin- flyttade elever tillrätta. Äldre elever bör få leda olika gruppaktiviteter. Klasser i högre årskurser kan ta hand om nya klasser i skolan. t.ex. i samband med skolstart och stadieövergångar. Elever bör kunna delta i planeringen och genomförandet av friluftsdagar och lägerskolor.

Det är väsentligt för att uppnå skolans mål att detta slag av verksamhet ges en stor omfattning. Samordningen med temauppgifter har betonats i den citerade texten. Jag vill också framhålla det angelägna i att en del av tiden för arbetslivsorientering eller ytterligare tid utöver de tio veckor som kan anslås till denna används för vad som kallats intern pryo inom skolan så att varje klass eller grupp inom en klass under någon vecka avdelas för skolans interna service.

Prop. 1980/81: 20 8

Genom sådana insatser kan skolan på ett för utbildningen positivt sätt på längre sikt kompensera sig för en viss del av eventuella kommunala bespa- ringar. De förändringar detta leder till i skolans arbetssätt och i elevernas attityder till sin skola är positiva. Trivseln i skolan blir i ökad utsträckning elevernas egen angelägenhet. Detsamma kan komma att gälla på lärome- delssidan där det kan ingå i temauppgifter för äldre elever att framställa studiehandledningar. övningshäften. laborationsuppgifter. handledningar för studiebesök etc. åt yngre kamrater. Inget hindrar heller en skola att som en del i utbildningen framställa produkter eller tjänster för försäljning.

Minst samma krav på insatser på den egna arbetsplatsen bör gälla för gymnasieskolans elever. Liksom i grundskolan bör en klass eller grupp kunna avdelas för att under någon vecka svara för intern service. Gymna- sieskolan bör i projektarbetets form också kunna åta sig beställningsupp- gifter från näringsliv och kommunal förvaltning. Olika kanläggningsupp- gifter och enkätuppgifter som ofta ingår i kommunala utredningar kan med fördel utföras av gymnasieelever på vissa linjer liksom marknadsundersök- ningar och miljöstudier. Genom sådana insatser ökar undervisningens anknytning till realistiska problem samtidigt som eleverna får klart för sig behovet av noggrannhet. saklighet och en för allmänheten begriplig och väldisponerad redovisning. För de yrkestekniska linjerna finns givetvis stora möjligheter att göra färdigheter och kunskaper nyttiga både för skolans interna behov och för samhället i övrigt.

Jag är emellertid medveten om att vissa kommuner arbetar med svåra problem. Skolväsendet kan vara under uppbyggnad. de sociala problemen kan vara svåra. Besparingar måste där. för att vi skall kunna närma oss målet om en i hela landet likvärdig utbildningsstandard. i viss utsträckning kompenseras genom nya insatser. Den generella nedskärningen av statsbi- dragen med 2 % medför. som jag tidigare anförde. en besparing om ca 296 milj. kr. Av denna summa bör 25 %. dvs. ca 74 milj. kr. användas för stöd till kommuner med speciella behov. Detta bör ske genom att huvuddelen av dessa medel fördelas av nämnderna i likhet med vad som sker med den s. k. länsskolnämndsresursen. Jag avser att i annat sammanhang åter- komma till regeringen med förslag om resursanvändning och de kriterier som bör vägleda nämndernas beslut.

Minskningen av transfereringarna till kommunerna bör åstadkommas utifrån principen att de utbetalningar från staten till kommunerna som sker fr.o.m. den 1 juli 1981 och som avser bidrag för grundskolan och vad därmed hör samman samt gymnasieskolan skall reduceras med två pro- cent. För grundskolans del innebär detta att såväl slutreglering av bidrag för redovisningsåret l980/8l (inkl. bidragen till arbetsgivaravgifter) som förskott för redovisningsåret l981/82 reduceras med två procent i förhål- lande till vad som normalt skulle utgå. Motsvarande kommer att gälla även för kommande budgetår. Regeringen bör nu inhämta riksdagens princi- piella godkännande av den förordade minskningen av utbetalningarna av

I

Prop. 1980/81: 20 9

statsbidragen till kommunerna. Jag avser att senare återkomma till rege- ringen med den närmare utformningen av de bestämmelser som fordras med anledning av de nyss redovisade förslagen.

Mina förslag innebär en statlig besparing under budgetåret 1981/82 om sammanlagt ca 222 milj. kr. i vad avser bidrag till driften av grundskolor m.m. och gymnasieskolor. Chefen för utbildningsdepartementet kommer i det följande att föreslå motsvarande slag av besparing på bidrag till kom- munal högskoleutbildning och kommunal vuxenutbildning.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har föreslagit beträffande statsbidragen till grundskolan m.m. och gymnasieskolan.

2.2. Organisationsförändringar inom grundskolan

Jag nämnde att en metod utöver en procentuell minskning av transfe- reringarna — för att åstadkomma väsentliga besparingar inom skolområdet är att förändra den av staten fastställda organisationen för skolväsendet. Jag behandlar här först grundskolan.

Som jag tidigare anfört bör grundskolans behov prioriteras. Nya insatser som är nödvändiga för grundskolans organisation enligt Lgr 80 och om vilka riksdagen fattade beslut 1979 (prop. 1978/79: 180. UbU l978/79z45. rskr 1978/79:422) bör genomföras fr.o.m. budgetåret 1982/83. Däremot är det i nuvarande ekonomiska läge inte möjligt att genomföra samtliga höj- ningar av förstärkningsresursen som riksdagen samtidigt fattade beslut om. Den utökning av förstärkningsresursen med sammanlagt 0.0l55 vec- kotimmar per elev som skulle träda i kraft läsåret l981/82 bör således inte komma till stånd. Förändring i grundskolans planerade organisation påver- kar statsbidraget med ett års fördröjning. ] förhållande till långtidsbudge- ten innebär detta en besparing budgetåret l982/83 med ca l39 milj. kr. och för följande är ca 85 milj. kr. i l98l/82 års beräknade löneläge.

Jag är inte beredd att nu föreslå någon generell ändring av reglerna för tilldelning av basresurser. dvs. ändrade delningstal eller ändrat beräk- ningsunderlag. vilket skulle kunna leda till indragning av små skolenheter. Jag anser det emellertid nödvändigt att effektivt motverka den markanta nedgången i basresursmedeltalen för mellanstadiet som skett sedan riksda- gen fattade sina beslut med anledning av propositionen om skolans inre arbete m.m. (prop. 1975/76: 39. UbU l975/76: 30. rskr l975/76: 367). Under de senaste åren har medeltalet elever sjunkit på mellanstadiet från det av skolöverstyrelsen (SÖ) redovisade klassmedeltalet 23.0 läsåret l975/76'till 21.80 läsåret l980/81. Någon förändring har inte i samma utsträckning skett på lågstadiet eller högstadiet. Den kan därför inte förklaras med befolkningsomflyttningar som en följd av en ändrad bebyggelsestruktur Tl Riksdagen 1980/8I. I saml. Nr 20. Bil. 8

Prop. 1980/81: 20 l0

utan torde hänga samman med dels ett sjunkande elevantal. dels att över- gången från delningstalet 25 på lågstadiet till 30 på mellanstadiet inte lett till tillräckligt konsekvent genomförda minskningar i antalet basresurser genom anvisningar om elevernas fördelning på olika skolenheter. Möjlig- heten att acceptera en sänkning av basresursmedeltalen finns inte i nuva- rande läge. Länsskolnämnderna måste därför i sina beslut om basresurser fr.o.m. våren 1981 tillse att basresursmedeltalet i resp. län inte understiger länets klassmedeltal läsåret l975/76. Jag avser senare att föreslå regeringen att besluta om vissa författningsändringar. Man bör också kunna pröva bl.a. att utfärda generella anvisningar om att upptagningsområdena nor- malt skall vara överlappande så att det bildas marginalzoner. Jag räknar med att ett återställande av basresursmedeltalen på mellanstadiet till l975/ 76 års nivå för klassmedeltal kommer att ge en årlig besparing i storleks- ordningen drygt lO()milj.kr. Statsbidragssystemets konstruktion medför att besparingen blir betydligt större budgetåret 1982/83. För kommunerna minskar dock kostnaden redan från läsåret l98I/82. vilket för detta år bör till viss del kompensera den minskning av utbetalningarna med två procent som jag föreslagit i det föregående. Jag hemställer att regeringen l. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat beträffande förstärkningsresursen. 2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om basresursmedeltalet.

2.3. Organisationsförändringar inom gymnasieskolan

Jag anförde tidigare att det är nödvändigt att göra en mer omfattande besparing även i gymnasieskolan. Besparingar inom gymnasieskolan bör inte beröra antalet utbildningsplatser. Den höga ambitionsnivån i fråga om antalet utbildningsplatser i gymnasieskolan. som fastlagts genom riksda- gens beslut med anledning av budgetpropositionen år 1980 samt prop. I979/80: 145 om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasie- skolan m. m.. bör fortfarande gälla. Inte heller bör gymnasieskolans möj- ligheter att bedriva praktiskt betonad verksamhet minskas genom att gruppstorleken höjs inom den yrkesinriktade utbildningen eller i laborativa ämnen. Däremot bör skolan i ökad utsträckning organiseras så att eleverna får studera mer på egen hand.

Förändringen av gymnasieskolan bör kunna ske utan att förslag från gymnasieutredningen (U 1976:10) föregrips. Den bör därför i allt väsentligt ske inom ramen för nu gällande kursplaner och i princip utan att timplaner- nas balans mellan färdighetsämnen. samhällsorienterande. naturoriente- rande. estetiska och yrkesinriktade inslag rubbas. Den bör genomföras i sådan utsträckning att tid skapas för ökat självständigt arbete. projekt- och specialarbeten. Jag räknar med att specialarbetcn — enskilt och i grupp —

Prop. l980/81 : 20 | |

kommer att utgöra ett väsentligt inslag och bedömas och betygsättas med samma vikt som de övriga studierna i olika ämnen. Flera olika arbeten bör utföras under ett läsår av varje elev. såväl enskilt som i grupp.

Timplaneförändringen bör i huvudsak genomföras så att antalet direkt lärarledda lektioner minskar med tio procent på alla linjer och special- kurser sammantagna. En sådan omorganisation kan emellertid inte genom- föras schablonartat. Den kan behöva få större eller mindre omfattning på olika linjer och Specialkurser och i olika årskurser beroende på utbildnings- innehåll. olika riskmoment inom utbildningen etc. En tio-procentig genom- snittlig minskning leder till en besparing på ca 304 milj. kr. beräknat i 1982 års prognostiserade löneläge. Samtidigt bör gymnasieskolan emellertid erhålla en förstärkningsresurs för lärarhandledning som motsvarar ca 125 milj. kr. Denna bör samordnas med nuvarande resurser för grupptimmar. timme till förfogande och olika stödinsatser till en gemensam resurs. Inom ramen för denna resurs kan lokalt vissa önskvärda omfördelningar ske. t. ex. för att skapa mindre undervisningsgrupper i svenska på yrkesinrikta- de linjer. En besparing med denna utformning begränsas därför till ca 179 milj. kr. per år.

Den frigjorda timplanetiden bör läggas ut som elevtimmar på schemat och förslagsvis rubriceras specialarbete. Den bör kunna läggas ut som sammanhängande pass. Det blir genom en omorganisation av gymnasie- skolans timplaner också möjligt för skolledningen att i viss utsträckning förlägga koncentrationsdagar. skrivningar m.m. på den frigjorda tiden och utanför den återstående lektionstiden. Därigenom blir den reella minsk- ningen i antalet traditionella lektioner för eleverna betydligt mindre än 10%. Lektionsbortfallet är i dag stort i gymnasieskolan och uppgår på vissa linjer till närmare 30%.

En översyn av timplanerna i den riktning som jag nu angivit har påbör- jats i regeringskansliet. Denna översyn innefattar också en kartläggning av konsekvenserna i fråga [om övertalighet för olika personalkategorier. Fr.o.m. läsåret l980/81 tillämpas på de tre- och fyraåriga linjerna som ett reguljärt inslag i gymnasieskolan alternativa timplaner i g-regioner med mindre än 400 lö-åringar ( prop. 1979/80:15 . UbU l979/80:4. rskr 1979/ 80: 27). Vid översynen av timplanerna kommer även erfarenheterna från denna verksamhet och dess föregångare SSG (särskild samordnad gymna- sieskola) att beaktas. Jag avser att senare föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag till nya timplaner att träda i kraft tidigast fr.o.m. hösten 1982. Jag anser dock att dessa riktlinjer bör delges riksdagen redan nu. Jag avser också att föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att genomföra motsvarande timplaneförändringar för special- kurser.

I detta sammanhang vill jag anmäla attjag avser att inom kort ta initiativ till en översyn av statsbidraget till gymnasieskolan.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för timplaneförändringar i gymnasiesko- lan som jag har förordat.

Prop. 1980/81: 20 12

2.4. Övriga besparingar inom gymnasieskolan

Enligt 12 åförordningen ( 1966: 115) om statsbidrag till driftkostnader för viss kommunal utbildning utgår statsbidrag för särskilda kostnader vid utbildning på heltid för industri- och hantverk och därmed till sin art jämförligt område. för vilken kostnaderna för undervisningsmateriel är särskilt höga och för vilken SÖ medger det. Statsbidraget utgår med 7000 kr. för varje klass inom gymnasieskolan eller studerandegrupp vid kommu- nal högskoleutbildning. om utbildningen omfattar läsår om 40 veckor. Om utbildningen omfattar kortare tid än 40 veckor utgår bidraget med ett i förhållande till utbildningstiden reducerat belopp.

Beloppets storlek har varit oförändrat sedan budgetåret 1963/64. Bidra- get som ursprungligen syftade till att ge kommunerna en god kompensation för uppkomna kostnader vid vissa dyrare utbildningar har genom inllatio- nen successivt urholkats genom åren. Någon förutsättning att i föreva- rande ekonomiska läge återställa bidraget till den nivå som ursprungligen avsetts föreligger inte. Mot den bakgrunden förordar jag att bidraget helt upphör för tiden fr.o.m. den 1 juli 1981. Detta bör även gälla i vad bidraget utgår för kommunal högskoleutbildning. ] denna fråga harjag samrått med chefen för utbildningsdepartementet. För budgetåret 1980/81 har beräknats ett totalt medelsbehov för ifrågavarande ändamål om ca 26 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna vadjag har förordat om statsbidraget för särskilda kostna- der vid utbildning på heltid för industri och hantverk.

2.5. Fortbildning

Frågan om den framtida grundutbildningen av lärare liksom fortbildning— . en. vidareutbildningen och forsknings- och utvecklingsarbetet bereds f. n. inom regeringskansliet med anledning av förslag från lärarutbildnings- utredningen. LUT 74 (Lärare för skola i utveckling. SOU 1978:86 ) och Skolforskningskommittén (Skolforskning och skolutveckling. SOU 1980: 2). Redan nu bör dock vissa åtgärder vidtas.

Inom vissa lärarutbildningar och inom fortbildningen och vidareutbild- ningen är kostnaderna i dag stora genom den ersättning till vikarier eller andra ersättningar som är förbundna med utbildningarna. För att åstad- komma besparingar är det nödvändigt att ompröva utbildningarnas längd. förläggning och i vissa fall även ersättningsfrågan. Jag kommer först att behandla två fortbildningsprojekt och senare under punkten 3.1 omlägg- ning av speciallärarutbildningen.

De två största projekten inom anslaget Fortbildning m.m. är skolledar- utbildningen (SLUG) och personallagsutbildningen (PLAG). Huvudsyftet med båda utbildningarna är att skapa instrument för ett ändrat arbetssätt i skolan. Deltagarna skall fördjupa sin kunskap om skolans mål och diskute-

Prop. 1980/81: 20 13

ra innebörden av dem samt hur de skall nås. De skall ges möjlighet att fördjupa sin självkännedom och sin kunskap om relationer mellan männi- skor.

Enligt min mening är det nödvändigt att göra betydande besparingar avseende båda dessa utbildningar. Delvis torde en besparing kunna ske genom en ökad samordning av de två utbildningarna. som ju har ett och samma syfte. Sådana åtgärder torde emellertid inte vara tillräckliga. Inom båda utbildningarna bör det dessutom vara möjligt att i större utsträckning än nu förlägga utbildningarna till kursdeltagarnas hemorter eller näralig- gande orter. Därigenom bör kostnaderna för resor och traktamenten kunna nedbringas. En mycket stor del av kostnaderna för dessa utbildningar utgörs av vikarieersättningar. Om de kan nedbringas blir också besparings- effekten stor.

PLAG omfattar tio dagar förlagda under skoltid. varför ersättare för de deltagande lärarna måste anställas. Kostnaderna härför uppgår till 5milj.kr. och belastar anslaget Fortbildning m. m. Jag anser att det bör vara möjligt att helt eliminera denna kostnad. Utbildningen bör framgent förläggas till studiedagar och annan undervisningsfri tid. Ett resultat härav kan bli att utbildningen per lag/motsvarande tar längre tid att genomföra än f.n. Vidare minskar kostnaderna för resor och traktamenten samt utbild- ningskostnaderna med sammanlagt 1 milj. kr. Olika möjligheter bör prövas att finna okonventionella lösningar att uppnå målen för PLAG. De utbild- ningsansvariga bör därvid vara lyhörda för de olika rektorsområdenas öns- kemål givetvis med beaktande av att målen för utbildningen inte får åsidosättas.

SLUG består av kursperioder om sammanlagt 25 dagar och samhällsin- riktad praktik om två l4-dagarsperioder. Därunder anställs vikarier för skolledarna. vilka kostnader belastar driftanslagen för grundskolan resp. gymnasieskolan. dvs. anslagen Bidrag till driften av grundskolor m.m. samt Bidrag till driften av gymnasieskolor. Vidare ingår i utbildningen hemperioder. varunder deltagarna förutsätts bedriva vissa studier m.m. Under de perioderna anordnas arbetsavlastning. för vilken kostnaden ock- så belastar driftanslagen. Den sammanlagda kostnaden för vikarier och arbetsavlastande åtgärder. som alltså belastar driftanslagen. uppskattas till nära 21 milj.kr. Jag anser det inte möjligt att åstadkomma en tillräckligt stor besparing utan att utbildningstiden skärs ned. 1 första hand bör den samhällsinriktade praktiken avkortas betydligt. Enligt min mening bör praktiken minskas och förläggas så att vikariekostnader endast behöver utgå under fem dagar. Vidare anser jag att utbildningen fortfarande kom- mer att ha en tillfredsställande kvalitet om kurstiden minskas med fem dagar till tjugo. Dessa förslag bör ge minskade kostnader om sammanlagt ca 12 milj. kr.. varav ca 2 milj. kr. i utbildningskostnader på anslaget Fortbildning m.m.

Jag bedömer det vidare vara möjligt att genom höjd effektivitet och

Prop. 1980/81: 20 14

samordning med personallagsutbildningen minska kostnaderna för SLUG under anslaget Fortbildning m.m. med ytterligare 3 milj. kr.

Sammanlagt torde sålunda mina förslag om omstrukturering av skolle- dar- och personallagsutbildningarna ge en besparing på 21 milj. kr. fördelat på anslagen Fortbildning m. m.. Bidrag till driften av grundskolor m.m. samt Bidrag till driften av gymnasieskolor.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat om omstrukturering av personal- lags— och skolledarutbildningen.

2.6. Sammanfattning

] följande tabell redovisar jag vilka besparingseffekter mina förslag får på anslagen till skolväsendet fr.o.m. budgetåret 1981/82.

Jag avser att senare under avsnittet 3.1 behandla frågan om omstruktu- rering av speciallärarutbildningen. Förslaget har kostnadskonsekvenser förutom på anslaget Utbildning för undervisningsyrken även på anslagen Bidrag till driften av grundskolor m.m. och Bidrag till driften av gymnasie- skolor.

Besparingseffekter fr.o.m. 1981/82 i tkr Fortbildning m. m. Omstrukturering av skolledarutbildningen och per- sonallagsutbildningen 1 1 000 Bidrag till driften av grundskolor m.m. Ändrade utbetalningsregler 232000 Omstrukturering av speciallärarutbildning 10200 Omstrukturering av skolledarutbildningen 7000

Bidrag till driften av gymnasieskolor Ändrade utbetalningsregler 63 900 Särskilda kostnader för industri- och hantverksut- bildningen 26500 Omstrukturering av speciallärarutbildning 6800 Omstrukturering av skolledarutbildningen 3000 Summa 360400 Återgår till kommunerna via länsskolnämnderna 74 000 Nettobesparing ' 286400

[ följande sammanställning angerjag de förslag som får besparingseffekt på statsbudgeten tidigast fr.o.m. budgetåret 1982/83.

Bidrag till driften av grundskolor m.m. Återställande av basresursmedeltalet på mellansta- diet till läget för läsåret 1975/76 Ej genomförd utökning av förstärkningsresursen

Bidrag till driften av gymnasieskolor Nya timplaner samt införande av förstärknings-/ handledarresurs i gymnasieskolan

Prop. l980/81: 20 l5

3. HÖGSKOLA OCH FORSKNING

Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Mogård. Statsrådet Mogård anmäler efter samråd med mig de besparingar som rör utbildning för undervisningsyrken.

] det följande redovisas huvuddragen av de besparingar inom högskolans område som måste göras under budgetåret l98l/82 med anledning av den nu aktuella sparplanen. Avsikten är att i 1981 års budgetproposition föra upp besparingarna vid beräkningen av anslagen för budgetåret l98l/82. En utgångspunkt för förslaget är. som jag anförde i 1980 års budgetproposi- tion. att högskoleutbildning och forskning är verksamheter vars resultat märks först på lång sikt. Besparingar och rationaliseringar inom dessa områden får till följd därav långsiktiga verkningar och måste därför genom- föras på ett sådant sätt att de centrala delarna av högskolan hålls intakta. dvs. att en god kvalitet stimuleras i yrkesutbildning och återkommande utbildning och i forskningsverksamheten samt att förnyelsen inom både utbildningen och forskningen främjas.

l budgetpropositionerna för budgetåren 1979/80 och l980/Sl har jag redovisat vissa riktlinjer för hur besparingar inom högskoleområdet bör kunna åstadkommas. Dessa riktlinjer innebär sammanfattningsvis att de utbildningslinjer vars antagningskapaeitet inte kan utnyttjas till fullo eller som syftar till en verksamhet inom en för de utbildade osäker arbetsmark- nad i första hand bör bli föremål för en neddragning av antagningstalen. Därvid bör man hellre lägga ned en linje i dess helhet vid en eller flera högskoleenheter än minska antagningstalet på en linje vid samtliga högsko- leenheter där den förekommer. På så sätt bör det vara möjligt att skapa en mer rationell arbetsfördelning mellan högskoleenheterna. Innebörden i de nyssnämnda riktlinjerna är vidare den att en hårdare granskning bör göras av utbudet av enstaka kurser. En första utgångspunkt för en sådan gransk- ning bör vara en nedskärning av kortare kurser med allmänt orienterande innehåll som har ett nära släktskap med folkbildningens verksamhet. Sam- tidigt bör ökade ansträngningar göras för att åstadkomma en bättre plane- ring av utbudet av enstaka kurser så att dessa kan komplettera varandra inom olika områden när det gäller såväl breddning som fördjupning av studierna. Sammantaget bör detta kunna ge goda förutsättningar att utnytt- ja de enstaka kuserna för bl. a. återkommande utbildning inom högskolan och på sikt leda till en bättre hushållning med de ekonomiska resurser som ställs till förfogande för dessa ändamål.

När det gäller högskolans forskningsorganisation vill jag har erinra om vad jag har anfört i propositionen l978/79: I 19 om forskning och forskarut- bildning m.m. samt i senaste budgetproposition om arbetsfördelning mel- lan högskoleenheter med forskningsresurser inom mindre forskningsområ—

Prop. 1980/81: 20 16

den och om omprövning av inriktningen av olika professurers forsknings- områden. Det är enligt min mening nödvändigt att fortsätta den uppbygg- nad av forskningsresurserna som har ägt rum de senaste budgetåren. Ett villkor härför måste dock även på detta område vara en förbättrad hushåll- ning med de ekonomiska resurserna. Det förtjänar här att på nytt erinra om vikten av en mera ingående prövning av användningen av redan tillgängliga resurser. '

Av universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) anslagsframställning för budgetåret 1981/82 framgår att insikten härom nu börjar ta sig uttryck i ett ökat antal förslag om omprioriteringar från högskolemyndigheterna. Detta är enligt min mening en tillfredsställande utveckling som verksamt bör kunna bidra till en förnyelse av verksamheten trots ekonomiska begräns- ningar som även högskolan kommer att möta de närmaste åren.

Jag anser att det nu är nödvändigt att åstadkomma en ökad rationalise- ring inom högskolans administrativa verksamheter. Jag vill här erinra om att UHÄ de senaste två budgetåren har fått vidkännas de sedvanliga tvåprocentiga nedskärningarna av anslagen. Vidare har UHÄ nyligen fått i uppdrag att redovisa innebörden av en treprocentig nedskärning under vart och ett av de fem närmast följande åren. Det är nu nödvändigt att högsko- leenheternas styrelser åstadkommer motsvarande rationaliseringar i sina administrativa verksamheter. 1 de senaste anvisningarna för anslagsfram- ställningen för budgetåret 1981/82 framhålls också nödvändigheten härav och UHÄ för i sin anslagsframställning fram förslag med denna innebörd. Jag avser att återkomma till dennna fråga i 1981 års budgetproposition.

I det följande redovisas besparingsförslagen mer i detalj för olika anslag inom högskoleområdet. Jag har därvid kunnat utgå från UHÄ: s anslags— framställning för budgetåret 1981/82. På några punkter går jag utöver de förslag som UHÄ har lämnat.. Det gäller främst nedskärning av arkitektut- bildning. administrativ och ekonomisk utbildning. forsknings- och utveck- lingsarbete för högskolan och lokalkostnader vid högskoleenheterna.

Under de senaste budgetåren har vissa nedskärningar av antagningska- paciteten till allmänna utbildningslinjer skett. Sammanlagt rör det sig om ca 1 000 antagningsplatser. De förslag som nu förs fram innebär ytterligare nedskärningar av antagningskapaciteten vid de allmänna utbildningslin- jerna om sammanlagt ca 675 platser samt 168 platser inom påbyggnadslin- jen för utbildning av speciallärare. En viss ökning har däremot skett av utbildningen i enstaka kurser och lokala och individuella utbildningslinjer. Dessa utbildningar har nu antagningstal av ca 78 000 resp. 1200 platser. Jag förordar i det följande en viss neddragning av kapaciteten för denna utbild- ning med 2 150 antagningsplatser på enstaka kurser och ca 135 antagnings- platser på lokala och individuella linjer. Tillsammans innebär tidigare beslutade nedskärningar och de i det följande förordade att utbildningsvo- Iymen minskar med ca 2700 årsstudieplatser budgetåret 1981/82. Som en följd härav kommer jag att under anslaget Studiemedel m.m. beräkna ett minskat behov av studiestöd motsvarande en besparing om 35 milj. kr.

Prop. 1980/81: 20 17

Jag vill redan nu framhålla att jag inte bedömer det som möjligt att använda enbart högskolans dimensionering som besparingsinstrument un- der de följande budgetåren om inte förslagen härom då kan grundas på långsiktiga bedömningar av behovet av högskoleutbildad arbetskraft och efterfrågan på utbildning. Om ett fåtal år ökar nämligen trycket på högsko- lan genom att de stora ungdomskullar som nu befinner sig i gymnasiesko- lan då när högskolan. UHÄ har berört detta problem i sin anslagsfram- ställning och regeringen har också nyligen givit UHÄ i uppdrag att närmare analysera de frågor som hänger samman med vad jag nu har berört. Besparingar inom högskolan måste därför för de följande åren åstadkom- mas genom en ökad användning av också andra åtgärder.

I överensstämmelse med vad statsrådet Mogård i det föregående har anfört beträffande minskning av bidragen till driften av grundskolor och gymnasieskolor anser jag att endast 98% av statsbidragen till kommunal högskoleutbildning. inbegripet sjuksköterskeutbildningen bör betalas ut. Jag räknar till följd därav med en besparing av 3 milj. kr. under anslaget för detta ändamål budgetåret 1981/82.

Den största enskilda besparing jag räknar med inom sektorn för utbild- ningjb'r tekniska yrken avser arkitektutbildningen. Arkitekter utbildas f. n. vid tekniska högskolan i Stockholm (KTH), vid Chalmers tekniska hög- skola (CTH) i Göteborg och vid universitetet i Lund.

Under hela 1970-talet har kapaciteten på arkitektutbildningen legat på en oförändrat hög nivå med ca 210 antagningsplatser per år. Samtidigt har arbetsmarknadssituationen för arkitekter försämrats kraftigt. Arkitekter är den högskoleutbildade yrkesgrupp" som genomgående har haft den högsta arbetslösheten. Under åren 1971—74 gick periodvis över 300 arkitekter utan arbete. En viss förbättring av arkitekternas arbetsmarknadssituation har därefter skett. men under år 1977 ökade arbetslösheten igen och var uppskattningsvis uppe i 150—200 personer. Under senare hälften av år 1978 och under hela år I979 har sysselsättningen förbättrats. Sysselsätt- ningen för arkitekter vid de privata arkitektföretagen hade dock vid års- . skiftet 1979/80 fortfarande inte nått upp till 1970 års nivå. Kvinnliga arki-

tekter och nyutexaminerade har haft de största svårigheterna att få arbete. Ca 65% av arkitekterna är verksamma inom den enskilda sektorn till vilken även de fria yrkesutövarna räknas. De huvudsakliga arbetsuppgif- terna inom denna sektor är byggnadsprojektering. Inom den offentliga sektorn arbetar ca 20% hos kommuner och landstingskommuner och ca 15% vid statliga verk och länsstyrelser.

Enligt min mening är de närmaste årens arbetsmarknadsutveckling för arkitekter avhängig ett flertal i dag svårbedömbara faktorer. t.ex. bygg- nadsverksamhetens omfattning och den offentliga sektorns andel av den samlade samhällsekonomin och tillväxten i denna. Någon expansion av betydelse för arkitekternas arbetsmarknad kan f.n. inte förväntas. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den redan i dag låga sysselsättnings-

Prop. 1980/81: 20 18

graden inom arkitektkåren talar starka skäl för en avsevärd minskning av planeringsramarna för arkitektlinjen och för en väsentlig minskning av hithörande forskningsorganisation. För att uppnå största möjliga bespa- ringseffekt bör en sådan minskning genomföras på en enda högskoleort. Vad gäller valet av ort är det enligt min mening angeläget att den stora bredd i utbildningsutbudet som f.n. finns vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg bevaras. Jag förordar därför att minskningen genomföres som en avveckling av den utbildning och forskning inom arkitekturområdet som bedrivs vid universitetet i Lund. UHÄ bör få i uppdrag att inkomma med underlag beträffande en sådan avveckling. Sedan detta inkommit avserjag att återkomma till regeringen i frågan. För läsåret 1981/82 bör inget intag ske på arkitektlinjen i Lund.

F. n. finns tio tjänster inrättade som professor inom arkitekturområdet vid universitetet i Lund. Härav är en tjänst vakant. Innehavarna av ytterli- gare sex tjänster kommer att avgå med pension den närmaste tioårsperio- den. Med anledning av vad jag nyss har anfört bör ledigblivna tjänster vid sektionen för arkitektur vid universitetet i Lund inte återbesättas.

Utbildning på de fyra naturvetarlinjerna samt matematikerlinjen kom- mer enligt vad jag har erfarit även innevarande budgetår att anordnas av högskoleenheterna i mindre utsträckning än vad riksdagen har förutsatt vid sitt beslut om planeringsramarna. Enligt min mening visar detta att plane- ringsramarna är för höga. Jag räknar med att planeringsramcn för nyss- nämnda linjer minskas med 116 antagningsplatser nästa budgetår.

Besparingar till följd av ändring av planeringsramar framgår av följande översikt. Jag räknar även med de besparingar som följer av minskningar av planeringsramar under tidigare budgetår.

Högskoleenhet Linje Ändring av Anslags- planerings- ändring ram ( tkr)

Konsekvenser av minskningar av

planeringsramar Linder tidigare budgetår —6556 Minskning av planeringsramar budgetåret 1981/82

Universitetet i Stockholm hiologilinjen - 15 — 135 Universitetetj Uppsala biologilinjen 15 —— 135 HögskolaniOrebro kemistlinjen — 15| 360 matematiker- linjen 10l 315 Universitetet i Lund arkitektlinjen 603 765. biologilinjen — 15 —— 135 Högskolan i Växjö matematiker- linjen — 15l 360 Universitetet i Göteborg biologilinjen 15 135 Högskolan i Sundsvall/Härnösand kemistlinjen — 16' 369 Summa ' — 176 —2 709

' Innebär nedläggning av utbildningen. : Innebär att inget intag sker 1981/82.

Prop. 1980/81: 20 19

Jag går nu över till sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken.

UHÄ hari sin anslagsframställning lagt fram ett förslag till reform av den administrativt och ekonomiskt inriktade högskoleutbildningen. Förslaget bereds f.n. inom regeringskansliet. Jag räknar nu med besparingar enligt följande vilket bl. a. innebär nedläggning av sekreterarlinjen i dess helhet och av samhällsplanerarlinjen vid universitetet i Göteborg. Jag föreslår vidare minskad dimensionering avjurist- och psykologutbildningarna med 90 resp. 50 antagningsplatser.

Högskoleenhet Linje Ändring av Anslags- planerings- ändring ram (tkr)

Konsekvenser av minskningar av

planeringsramar under tidigare

budgetår | 200 Minskning av planeringsramar

budgetåret 1981/82

Universitetet i Stockholm psykologlinjen — 10 90

juristlinjen 30 — 165

, Universitetet i Uppsala psykologlinjen 30 270

juristlinjen 30 — 165 sekreterarlinjen — 30' — 175

Universitetet i Lund juristlinjen — 30 165 Högskolan i Växjö sekreterarlinjen — 15l 125 Universitetet i Göteborg psykologlinjen 10 90 samhällsplanerar- linjen 30' — 200 Högskolan i Borås sekreterarlinjen — 30' — 175 Högskolan i Karlstad sekreterarlinjen — 30' 175 Universitetet i Umeå sekreterarlinjen 30' 175 Högskolan i Luleå sekreterarlinjen 30' 175

Summa -335 —2 145

' Innebär nedläggning av utbildningen.

Som jag anfört inledningsvis bör besparingar inom högskoleområdet i första hand göras genom neddragning av antagningskapaciteten till utbild- ningar vilkas antagningskapacitet inte kan utnyttjas fullt ut eller som syftar till en verksamhet inom en för de utbildade osäker arbetsmarknad. När det gäller utbildningarna inom sektorn för utbildning för vårdyrken är f. n. inga sådana förutsättningar för handen. Kännetecknande för samhällets hälso- och sjukvårdssektor är tvärtom en besvärande brist på utbildad personal inom ett stort antal verksamhetsområden.

Mot denna bakgrund finnerjag att en besparing på vårdutbildningssek- torn bör tas ut genom en minskning av kostnaderna per utbildningsplats. Jag räknar härvidlag med en besparing av 7 626000 kr. för nästa budgetår.

Under förevarande anslag räknarjag vidare med en besparing av 430000

Prop. 1980/81: 20 20

kr. under nästa budgetår genom nedläggning av en biomedicinsk kurs vid universitetet i Uppsala.

Inom sektorn för utbildning för kultur- och informaticmsyrken beräknar jag besparingar genom dimensioneringsförändringar enligt följande.

Åtgärd Högskoleenhet Anslags- Anmärkningar änddng (tkr)

Konsekvenser av tidigare

beslut om antagningsminskningar 589

Nedläggning av kurs för folkbibliotekarier Högskolan i Borås 150 Minskning av kultur- kommunikationslinjen Universitetet i 132 30 platser

Stockholm Nedläggning av tolklinjen Universitetet i Umeå 163 20 platser vt 1982 Summa —1034

Förslagen rörande kulturkommunikationslinjen och tolklinjen motiveras ' av att planeringsramarna för dessa utbildningar enligt min mening är för höga.

När ordningen med enstaka kurser infördes i högskolan var syftet i första hand att åstadkomma möjligheter till vidareutbildning och fortbild- ning inom ett system med återkommande utbildning. Somjag berört i prop. 1979/80: 158 om ändringar-i reglerna för tillträde till högskoleutbildning har emellertid ett stort antal kurser inom framför allt de tidigare filosofiska fakulteternas område för de sökande kommit att framstå som alternativ till allmänna utbildningslinjer (s. 17). Regeringen uppdrog i anslutning därtill den 24 juli 1980 till UHÄ att utreda en indelning av enstaka kurser i grupper bl.a. med avseende på syftet med kurserna. Enligt min uppfatt- ning har sedan högskolereformens början en viss utveckling av systemet med enstaka kurser skett i en riktning som nu gör det motiverat med en översyn och en hårdare prioritering. Vid min granskning av de inskränk- ningar av utbildningsutbudet som bör göras i besparingssyfte harjag därför även funnit att besparingar bör göras inom utbildning i form av enstaka kurser. I första hand bör sådana kurser beröras som ligger på en allmänt orienterande nivå och inte har en klar gräns ti11_ folkbildningen. Jag utgår från att dessa kurser ofta är korta. dv's. under 10 poäng. De korta kurser som har klar fördjupnings- eller påbyggnadskaraktär och därför normalt har tidigare högskoleutbildning som förkunskapskrav bör inte beröras av ' denna besparing. Även i övrigt bör en granskning och prioritering med åtföljande besparing ske mot bakgrund av målsättningen med de enstaka kurserna. Jag räknar med en besparing av 6 milj. kr. med följande fördel- ning mellan högskoleregioner:

Prop. 1980/81: 20 21

Planerings- Arsstudie- Anslags ramar platser ändring (tkr)

Stockholm 480 —240 —168() Uppsala 370 —185 —-1320 Linköping 70 35 - 240 Lund/Malmö — 290 —145 —1020 Göteborg 330 —165 ' —I 140 Umeå 170 85 600 Summa I 710 —855 —6t)00

Det ankommer på regionstyrelserna att fördela besparingen mellan hög- skolor inom regionen.

Anslaget Extra medelfi'ir dimensioneringsåtgiirder i högskolan infördes genom beslut av riksdagen i anslutning till beslutet om den totaldimensio- nerade högskolan. Avsikten var att medlen skulle fördelas av regionstyrel- serna med hänsyn bl.a. till den aktuella efterfrågan på utbildning och till sådana lokala förutsättningar som inte kunnat beaktas i det reguljära pla- ncrings- och budgetarbetet (UbU 1978/79: 31 s. 7 ff.). Anslaget uppgår för innevarande budgetår till 6256000 kr. Sedan erfarenheter nu vunnits av . det totaldimensionerade planeringssystemet anser jag i den rådande be- sparingssituationen att det är motiverat att ompröva anslaget. Jag räknar nu med att omprövningen bör medföra en besparing av 3 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

Verksamheten med forskning och utveeklingsarbete för högskolan be- kostas till största delen med medel som fördelas genom beslut av UHÄ. Dessa medel anvisas främst från det särskilda anslaget D 35. Forskning och utvecklingsarbete för högskolan m.m. och från särskilda anslagspos- ter till stöd- och innovationsåtgärder under anslagen till yrkesutbildnings- sektorerna. Vidare avsätter högskolestyrelserna medel från sina egna ra- mar till utvecklingsprojekt. Jag anser det vara nödvändigt att under bud- getåret 1981/82 genomföra rationaliseringar och prioriteringar inom ifråga- varande verksamhet och avser därför att i budgetpropositionen för 1981/82 beräkna en besparing av 5 milj. kr. Man bör eftersträva att så långt möjligt åstadkomma en samlad planering av utnyttjandet av de totala resurser som står till förfogande för verksamheten. Besparingen bör fördelas med 3 milj. kr. under anslaget till forskning och utvecklingsarbete för högskolan m.m. och 2 milj. kr. under sektorsanslagen. Jag anser att UHÄ:s insatser för uppföljning av högskolereformen och högskolans utveckling i stort inte bör beröras av anslagsminskningen. Försöksverksamheten med riktad ämnes- lärarutbildning i Haninge kommun bör inte påverkas av anslagsminskning- en.

Anslaget Lokalkastnader m.m. vid högskoleenheterna belöper sig på närmare 700 milj. kr. och utgör en betydande del av högskolans totala budget. Från detta anslag, som i motsats till flertalet övriga högskoleanslag

Prop. 1980/81: 20 22

är ett förslagsanslag. bestrids kostnader för lokalhyror. bränsle. lyse och vatten. Beroende på den särskilda administrativa ordning som gäller för lokalfrågorna med bl.a. byggnadsstyrelsen som lokalhällare samt det för- hållandet att kostnaderna för lokaler m.m. bestrids ur ett särskilt anslag vägs inte kostnaderna för lokalutnyttjandet samman med övriga kostnader i högskolestyrelsernas prioriteringar på det sätt som sker i övrigt inom planeringssystemet för högskolan. Den rationaliseringsvinst som skulle uppstå om lokalerna utnyttjades effektivare kan således inte i nämnvärd utsträckning utnyttjas för andra ändamål. Jag anser att denna ordning är mindre tillfredsställande och avser därför att inom kort återkomma till regeringen med förslag om att uppdra till byggnadsstyrelsen och UHÄ att utreda och lämna förslag om de anordningar som fordras för att också lokalresurserna skall kunna prioriteras tillsammans med högskolans övriga resurser. Jag är medveten om att arbetet på en sådan förändring måste ha en förhållandevis långsiktig karaktär. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att redan nu söka vidta åtgärder som dämpar kostnadsutvecklingen för lokalerna inom högskolan. Den neddragning av högskolans dimensionering som hittills har skett och som jag nyss har förordat bör enligt min mening leda till ett något minskat lokalbehov. Det är därför angeläget att skärpa prövningen av behovet av nya förhyrningar samt åstadkomma en minsk- ning av redan existerande förhyrningar. Det ankommer på högskolestyrel- serna att i samverkan med byggnadsstyrelsen vidta de nödvändiga åtgär- derna härför. Jag återkommer inom kort till regeringen i denna fråga. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för budgetdepartementet. Jag räknar med att de omedelbara åtgärder jag här berört leder till besparingar av 15 milj. kr. inom anslaget Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna redan under budgetåret 1981/82.

Som framgår av vad jag har anfört i det föregående under avsnittet Skolväsendet har de statliga förvaltningarna de senaste åren tvingats ratio- nalisera genom årliga besparingar. Jag finner det angeläget att berörda högskoleenheter genomför en effektivisering också av utbildningen för undervisningsyrken och beräknar därför en besparing under anslaget till utbildning för undervisningsyrken av 10 milj. kr. budgetåret 1981/82.

Speciallärarutbildningen måste efter SIA-reformen ( prop. 1975/76: 39 om skolans inre arbete. UbU 1975/76: 30. rskr 1975/76: 367) ges ett annat innehåll och också en annan struktur än hittills. Genom en differentiering av utbildningstiden och en effektivisering av utbildningen är det enligt min mening möjligt att förkorta viss del av utbildningen. Den förkortade utbild- ningen bör ges en klar inriktning på de elevproblem som är mest frekventa i vanliga klasser.

Speciallärarlinjens gren 1 omfattar i dag utbildning för undervisning av elever i särskolan. lärare för hjälpundervisning. observationsundervisning, undervisning av elever med läs- och skrivsvårigheter. undervisning av rörelsehindrade elever och undervisning av elever med synsvårigheter.

Prop. 1980/81: 20 23

Planeringsramen är innevarande budgetår 936 nybörjarplatser. Utöver planeringsramcn tillkommer 168 platser för särskild. decentraliserad speci- allärarutbildning för lärare ] och 2.

Riksdagsbeslutet med anledning av prop. 1975/76:39 om skolans inre arbete markerade en förändring av den specialpedagogiskt utbildade lära- rens arbetsuppgifter. Den specialpedagogiskt utbildade läraren kommer att ”i allt större utsträckning arbeta i vanliga undervisningsgrupper utan be- gränsning till visst stadium". Detta förutsätter "att man arbetar förebyg- gande. deltar i lagarbete och har ett speciellt ansvar för elever som har svårigheteri skolan". Specialpedagogiskt utbildade lärare bör vara "speci- cllt skickade att ansvara för och ge hjälp och råd i fråga om att koppla ihop de övergripande målen med den dagliga undervisningen särskilt i fråga om färdighetsträning".

Inom särskolan men också inom grundskolan finns ett behov av särskilt utbildade lärare för elever med uttalade svårigheter. Den största delen av de lärare som genomgår utbildning inom gren 1 går dock tillbaka till sin gamla skola och ingår som resurs i arbetsenheter eller klasser. Enligt min mening är utbildningen i dag inte relevant i förhållande till vad en special- pedagogiskt utbildad lärare i normalfallet har för arbetsuppgifter. Utbild- ningen bör därför i större utsträckning än nu inriktas på de svårigheter som möter läraren vid fullgörande av specialundervisning inom arbetsenhetens eller klassens ram. Från denna utgångspunkt framlägger jag i det följande förslag till ny uppbyggnad m.m. av speciallärarutbildning. gren 1. fr. o. m. läsåret 1981/82.

Det är viktigt att speciallärarutbildningen har både en bredd och ett djup som medger att lärare med denna utbildning kan utgöra en reell förstärk- ning i den lokala skolan. Frågan är då om utbildningen för det stora flertalet specialpedagogiskt utbildade lärare -— dvs. för dem som arbetar "i vanliga undervisningsgrupper" har en rimlig bredd och ett rimligt djup. Vilka svårigheter möter specialpedagoger i arbetsenheten eller i den en- skilda klassen? I huvudsak torde det röra sig om elever med läs- och skrivsvårigheter. matematiksvårigheter och/eller anpassningsstörningar. Den nuvarande speciallärarutbildningen på gren [ om 40 poäng behandlar dessa problemområden. men som en del av ett större komplex. Jag anser det vara möjligt att i mer koncentrerad form lägga huvudvikten i utbild- ningen på de nyss uppräknade områdena. Omfattningen av en sådan ut- bildning bör kunna ske inom ramen för en kurs om 20 poäng möjligtvis uppdelad i två IO-poängskurser i ett system med. återkommande utbild- ning. Utbildningen bör kunna decentraliseras från de högskoleenheter som anordnar utbildningen och även kunna anordnas så att såväl heltidsstudier som deltidsstudier blir möjliga.

Som jag nyss angav finns det inom särskolan och grundskolan behov av särskilt utbildade lärare som kan ta hand om elever med uttalade svårighe- ter. Detta utbildningsbehov bör tillgodoses genom en påbyggnad om ytter-

Prop. l980/8 [: 20 24

ligare 20 poäng på nyss nämnda 20-poängsutbildning. Det bör vara möjligt. och i ett initialt skede lämpligt för att säkerställa tillgången på dessa specialister. att denna utbildning om sammanlagt 40 poäng genomgås i en följd. ] ett längre tidsperspektiv bör även denna avslutande 20-poängsut- bildning kunna organiseras i 10-poängskurser och med möjligheter till såväl heltidsstudier som deltidsstudier. innehållet i utbildningen bör inne- bära en fördjupning av den grundläggande speciallärarutbildningen men också innehålla moment som beaktar de gravt handikappade elevernas situation och i övrigt ge kunskap och erfarenheter för undervisning av dessa elever.

Mina förslag vad avser planeringsram kommerjag att redovisa i budget- propositionen. Jag räknar t.v. med oförändrad planeringsram. dvs. 936 nybörjarplatser i den speciallärarutbildning på gren 1 om 20 poäng som jag förordar. Vidare harjag utgått från en planeringsram för speciallärarutbild- ning på gren 1 om ytterligare 20 poäng om 180 platser.

Antagning av de studerande bör ske såväl höst som vår. med ca hälften av de studerande vid varje tillfälle.

Antagning till den särskilda decentraliserade speciallärarutbildningen på gren 1 som anordnas utanför planeringsramcn. 168 platser. bör upphöra efter budgetåret l980/81.

Den nya utbildningen bör anordnas fr.o.m. läsåret 1981/82 och liksom den nuvarande utbildningen organiseras som påbyggnadslinje i enlighet med högskoleförordningens föreskrifter.

Den grundläggande 20-poängsutbildningen bör lokaliseras till följande orter: Stockholm. Uppsala. Gävle/Sandviken. Linköping. Jönköping. Lund. Göteborg och Umeå. Den ytterligare påbyggnadsutbildningen om 20 poäng bör koncentreras till Stockholm. Lund och Göteborg för att möjlig- göra nödvändig integrering med övriga grenar inom speciallärarutbildning- en.

Behörigheten till den grundläggande speciallärarutbildningen borde kun- na vara densamma som till nuvarande speciallärarutbildning. gren [. För- delning av utbildningsplatser mellan skilda lärarkategorier borde också kunna vara oförändrad. dvs. ca 60% av antagningsplatserna bör tillfalla sökande som är behöriga till tjänst som lärare 1—2. ca 15% till lärare 5— 15. 20 och 21 samt ca 25% till lärare 16—19. 152—161 och 167—171.

Den ytterligare påbyggnaden bör förbehållas lärare som är behöriga till tjänst som lärare 1 och 2.

[ grundskolan finns tjänst som lärare 3 och 4 för specialundervisning. Behörig till sådan tjänst är klasslärare som genomgått speciallärarutbild- ning om två terminer för den undervisning som tjänsten avser. Även den nya 20-poängsutbildningen bör ge klasslärare behörighet till tjänst som lärare 3 och 4. ] särskolan fruns tjänst som lärare 2 och 3 för undervisning i skola för grundundervisning. Behörig till sådan tjänst är bl. a. klasslärare som genomgått specialutbildning om två terminer vid speciallärarlinjens

Prop. 1980/81: 20

P.) 'Jl

gren 1. För behörighet till tjänst som lärare 2 och 3 i särskolan bör även i framtiden krävas genomgång av utbildning om två terminer, dvs. genom— gång av grundläggande 20-poängsutbildning samt påbyggnad inom gren | omfattande ytterligare 20 poäng. '

Speciallärarutbildningen har en hög kostnad per årsstudieplats. Detta beror dels på att utbildningen i sig är kostsam. dels på att de studerande under utbildningstiden uppbär lön (med eller utan B-avdrag) eller utbild- ningsarvode. Vissa studerande är dessutom berättigade till resekostnads— ersättning och traktamente under utbildningen.

Jag beräknar den sammanlagda besparingen till ca 50milj. kr. För bud- getåret 1981/82 begränsas besparingen till ca 24 milj. kr. Detta beror på att studerande antagna i den gamla 40—poängsutbildningen våren 1981 slutför sin utbildning under hösten 1981. Besparingar uppstår dels under anslaget Utbildning för undervisningsyrken. dels under anslagen Bidrag till driften av grundskolor m. m. och Bidrag till driften av gymnasieskolor. Ur drift- anslagen bestrids kostnader för lön dels för de- lärare som genomgår speci- allärarutbildning. dels för de lärare som vikarierar under tiden. .

Jag avser senare föreslå regeringen att ge UHÄ i uppdrag att i kom- mande anslagsframställningar och i sitt arbete med utarbetande av utbild- ningsplaner för den omstrukturerade speciallärarlinjens gren [ överväga de ytterligare förändringar som kan vara befogade med avseende bl.a. på utbildningens lokalisering och dimensionering. Dessutom bör man pröva en anpassning av utbildningens innehåll till andra skolformer än grundsko- lan.

Jag övergår nu till frågan om omprövning av vissa ersättningar till studerande som genomgår lärarutbildning.

Speeiallärarlinjen gren 3 (40 p) är avsedd att ge behörighet som lärare i särskolan och att ge utbildning av förskollärare i särskolan och vid sjuk- huS. Behöriga att antas till utbildningen är bl. a. lärare 5—15 och motsva- rande i gymnasieskolan (lärare i praktisk-estetiska ämnen). yrkeslärare. förSkollärare och fritidspedagoger. Den som före utbildningen är behörig till Statligt reglerad lärartjänst blir efter genomgången utbildning i allmän- het behörig till annan tjänst med högre lön. Den som har statligt reglerad tjänSt har oavkortad lön under utbildningstiden. Den som inte har statligt reglerad tjänst har utbildningsarvode. Båda kategorierna har rcsekostnads- ersättning och traktamente. Resekostnadsersättning och traktamente beta- las f_ n. från anslaget Utbildning för undervisningsyrken och lönekostna- den från resp. skolanslag. Jag föreslår att fr.o.m. 1981/82 dels den som har statligt reglerad tjänst får lön med B-avdrag. övriga utbildningsarvode. dels att resekostnadsersättning och traktamente inte ges. Den sammanlagda besparingen uppgår till ca 2.1 milj. kr.. varav ca 2 milj. kr. under anslaget Utbildning för undervisningsyrken.

Studerande på den avslutande praktisk—pedagogiska utbildningen om 40 poäng vid ämneslärarlinjen med teknisk eller ekonomisk inriktning som är ämnesteoretiskt behörig och efter deri behörigheten haft relevant yrkes-

Prop. 1980/81: 20 26

erfarenhet i två år får utbildningsarvode enligt L 1:() under genomgång av den praktisk-pedagogiska utbildningen. Jag föreslår att dessa förmåner slopas för dem som påbörjar utbildningen fr.o.m. läsåret 1981/82. Bespa— ringen på anslaget Ersättning till vissa lärarkandidater blir ca 3.4 milj. kr.

Vid pedagogik/metodiklärarlinjen (20 p) utbildas förskollärare och fri- tidspedagoger till lärare i barnkunskap m.m. samt till metodiklärare i lärarutbildningen. Studerande har utbildningsarvode enligt L 110. Vidare har de resekostnadsersättning och traktamente. Jag föreslår att förmåner- na slopas för dem som påbörjar utbildningen fr.o.m. läsåret 1981/82. Besparingen på anslaget Utbildning för undervisningsyrken beräknar jag till 300000 kr. och på anslaget Ersättning till vissa lärarkandidater till 700000 kr.

Besparingarna under skilda anslag sammanfattas i följande översikt.

Anslag Anslags- Konsekvens av Övrig Summa förändring antagnings- anslags- (tkr) genom minskade minskning föränd- antagningstal tidigare ring (tkr) 1981/82 (tkr) budgetår (tkr)

Utbildning för

tekniska yrken 2709 —6 556 -— 286 9551 Utbildning för

administrativa. ekonomiska och

sociala yrken — 2145 —l200 776 — 4121 Utbildning för vårdyrken 430 7696 8126

Utbildning för

undervisnings— - yrken 2600 — 17224 —19824 Utbildning för

kultur— och in-

formationsyrken 445 589 394 — 1428 Lokala och in-

dividuella linjer och enstaka

kurser — 6000 _ 6000 Bidrag till

kommunal hög-

skoleutbildning m.m. — 3000 3000 Lokalkostnader m.m. vid hög-

skoleenheterna — 15000 15 000 Ersättning till - vissa lärarkan- didater 4 100 —— 4 100 Forskning och ut-

vecklingsarbetc för högskolan

m.m. — 3000 3000 Extra medel för

dimensionerings- åtgärder i hög-

skolan 3000 — 3000

Prop. 1980/81: 20 27

Av följande sammanställning framgår fördelningen mellan högskoleen- heter m.m. av antagningsminskningarna budgetåret 1981/82 uttryckt i för- ändring av planeringsramar (antagningstal).

Yrkesutbildnings- Tekniska Admi- Vård- Under- Kultur— Enstaka Extra Summa sektor (motsv.) yrken nistra- yrken vis- och in- kurser medel ___—_ tiva. nings- forma- för di- Högskoleenhet/ ekono- yrken tions- mensio- region miska yrken nerings—

och so- åtgär- ciala der'

yrken Stockholms hög- .vkoleregiorr 480 60/ll0 — 650 Universitetet i Stockholm 15 40 —30 — 85 Uppsala högskola- region 370 — 50/80 — 500 Universitetet i Uppsala "15 — 90 —15 — 120 Högskolan i Gävle/ Sandviken " 24 —— 24 Högskolan i ()rebro 25 25 Linköpings hög- skolercgion 70 10/20 100 Universitetet i Linköping 24 24 Högskolan i Jönköping 24 24 erd/Malmö hög- .rkulvregion — 290 50180 420 Universitetet i Lund 75 — 30 — |()5 Högskolan i Kristianstad 24 — 24 Högskolan i Växjö — 15 15 24 54 (Limburgs hög- .rkulr'regian 330 — 55/90 475 Universitetet i Göteborg 15 40 — 24 79 Högskolan i Karl- stad 30 30 Högskolan i Borås 30 — 30 Umeå högskole- region 170 25/45 240 Universitetet i Umeå 30 — 24 —2() 74 Högskolan i Luleå 30 — 30 Högskolan i Sunds- vall/Härnösand — 16 16

—176 —335 —15 —168 —5() —17l() —250/425 —31292

' En antagen fördelning mellan utbildningslinjer och enstaka kurser anges. : Varav 676 platser på allmänna utbildningslinjer och 168 platser på speciallärarlin- jen. 135 platser på lokala och individuella utbildningslinjer och 2150 platser på enstaka kurser.

Prop. 1980/81: 20 28

Med hänvisning till vad statsrådet Mogård oehjag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att l. godkänna vad som förordats i fråga om besparingar genom minskning av planeringsramar för grundläggande högskoleutbild- ning, . godkänna vad som förordats i fråga om allmän sänkning av utbildningskostnaderna inom sektorn för utbildning för vårdyr- ken och sektorn för utbildning för undervisningsyrken. h)

'.)J . godkänna vad som förordats i fråga om begränsning av statsbi- drag till kommunal högskoleutbildning.

4. godkänna vad som förordats i fråga om besparingar inom ansla- get till extra dimensioneringsåtgärder i högskolan.

5. godkänna vad som förordats i fråga om besparingar inom verk- samheten med forskning och utvecklingsarbete för högskolan.

6. godkänna vad som förordats i fråga om besparingar inom ansla- get till lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna.

7. godkänna att speciallärarlinjen ändras på sätt som förordats.

8. godkänna vad som förordats om omprövning av vissa ersättning-

ar till studerande som genomgår lärarutbildning.

4. VUXENUTBILDNING

4.1. Kommunal vuxenutbildning

[ statsbudgeten för innevarande budgetår har till bidrag till kommunal vuxenutbildning m.m. anvisats ett förslagsanslag om 558.4 milj. kr.

Under hänvisning till vad statsrådet Mogård tidigare har anfört i fråga om bidragen till driften av grundskolor och gymnasieskolor anser jag det vara möjligt att även begränsa statsbidraget till den kommunala vuxenut- bildningens grund- och gymnasieskolkurser. Besparingen bör inte gälla grundutbildning för vuxna. dvs. den utbildning som är avsedd för vuxna som saknar grundläggande kunskaper i läsning. skrivning eller matematik. Endast 98 % av statsbidraget bör således utgä till driften av den kommuna- la vuxenutbildningen i såväl primär- som landstingskommuner. Av bcspa- ringen bör 25 % vilket motsvarar 2.4 milj.kr.. användas för stöd till kommuner med särskilda behov. Regeringen bör nu. i likhet med vad som sker beträffande bidragen till driften av grund— och gymnasieskolorna. inhämta riksdagens principiella godkännande av den förordade minskning- en av utbetalningen av statsbidrag till kommunal vuxenutbildning. Den närmare utformningen av förslaget bör tas upp i 1981 års budgetproposi- tion.

Prop. 1980/81: 20 29

Jag beräknar nettobesparingcn till 7,3 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har föreslagit beträffande statsbidraget till kommunal vuxenutbildning.

4.2. Studiecirkelverksamhet

Jag avser att senare under 1980/81 års riksmöte föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om utformningen av samhällets stöd till studie- cirkelverksamheten. l förslaget ingår också ett ställningstagande till de förslag som framlagts av folkbildningsutredningen ( SOU 1979:851 . Jag räknar med att det skall vara möjligt att på anslaget Bidrag till studiecirkel- verksamhet åstadkomma en besparing fr.o.m. budgetåret 1981/82 om ca 130 milj. kr.

Av besparingen kan en stor del hänföras till att antalet studiecirkeltim- mar I979/80 sannolikt blivit färre än beräknat. Riksdagen har beslutat att antalet timmar budgetåren 1980/81 och 1981/82 får uppgå till högst det dubbla antalet studietimmar som genomförts budgetåret 1979/80. Detta medför att antalet studiecirkeltimmar även under kommande budgetår blir färre än vad som angivits i 1980 års budgetproposition. Den återstående delen av besparingen får åstadkommas genom förändringar av reglerna för statsbidrag till studiecirkelverksamheten.

4.3. Lokaliseringen av Sveriges Utbildningsradio AB (UR)

Sveriges Utbildningsradio AB (UR). dotterbolag till Sveriges Radio AB. började sin verksamhet den 1 januari 1978 (prop. 1975/76: 110. UbU 1976/ 77z8. rskr 1976/77z46). I riksdagens beslut ingick ett bemyndigande till regeringen att närmare avgöra UR:s lokalisering inom Stockholmsområ- det. Utskottet förutsatte att regeringen därvid skulle besluta om en lokali- sering utanför kärnområdet.

Den 9juni 1977 beslöt regeringen att lokalisera UR till Tyresö kommun. I enlighet med regeringen uppdrag den 20 april 1979 och den 6 mars 1980 har byggnadsstyrelsen påbörjat projekteringen av nybyggnaden. System- handlingar med kostnadskalkyl har beräknats föreligga i november 1980. Byggstart kan med gällande tidplan ske tidigast under vintern 1981 och byggnaden beräknas då vara intlyttningsklar sommaren 1983.

Byggnadskostnaden har av byggnadsstyrelsen preliminärt beräknats till ca 185 milj. kr. Härtill kommer kostnader för utrustning. som av UR beräknats till ca 76 milj. kr.. jämte ca 20 milj. kr. för projektering. installa- tion och driftsättning av utrustningen. lnrcdningskostnaderna för nybygg- naden har uppskattats till ca 12 milj. kr. Den totala investeringskostnaden uppgår därmed till drygt 290 milj. kr. enligt nu redovisade beräkningar. Därav kommer huvuddelen att falla på budgetåren 1981/82 och 1982/83.

Investeringskostnaderna för att förlägga verksamheten vid Sveriges Ut-

Prop. 1980/81: 20 30

bildningsradio AB till Tyresö kommun har visat sig bli oväntat stora. Även personalkostnaderna torde komma att öka avsevärt om lokaliseringsbeslu- tet fullföljs. Enligt UR behövs nämligen ett femtiotal nya tjänster. främst tekniker. Även om investeringskostnaderna och behovet av nya tjänster vid en förläggning av verksamheten till Tyresö delvis uppvägs av bortfallet av kostnader för nuvarande lokaler och kostnader för de tjänster UR köper utanför det egna företaget. främst av Sveriges Television AB. är det uppenbart att en kraftig uppräkning av anslaget till UR krävs för att genomföra flyttningsbeslutet. Omfattningen av dessa merkostnader har tidigare inte närmare kunnat bedömas.

En betydande del av dessa merkostnader avser egna tekniska resurser inom UR. Endast i starkt begränsad omfattning har det visat sig möjligt att vid den beslutade lokaliseringen använda koncernens nuvarande tekniska resurser m.m. på Östermalm i Stockholm.

Jag har mot redovisad bakgrund funnit anledning att allvarligt överväga ett alternativ till den beslutade lokaliseringen av UR till Tyresö. Jag har därvid kommit till den slutsatsen att betydande vinster kan uppnås om möjligheterna till samordning av i första hand de tekniska resurserna inom SR-koncernen i Stockholm tillvaratas. Detta förutsätter att beslutet om lokalisering av UR till Tyresö upphävs och att UR permanent bereds lokaler i närheten av radio- och TV-husen på Östermalm i Stockholm. Den vinst genom samordning av främst studio- och atelje'produktion. som där- med skulle kunna uppnås. harjag bedömt uppgå till ca 15 milj. kr. årligen i minskad driftkostnad. Under de två närmast följande budgetåren bortfaller investeringar om sammanlagt ca 150 milj. kr. Jag förordar därför att beslu- tet om att UR skall lokaliseras till Tyresö kommun upphävs.

Huvuddelen av UR:s verksamhet kan stanna kvar i de nyligen förhyrda lokalerna i kvarteret Amsterdam eller i alternativa lokaler på Östermalm (jfr prop. 1979/80: 25 bil. 6 s. 48). Behovcn av permanenta tekniklokalcr för UR:s produktion kan tillgodoses i samband med en planerad nybyggnad av ersättningslokaler för Sveriges Television AB inom kvarteret Förråds- backen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för fortsatt lokalplancring för Sveriges Utbildningsradio AB som jag har förordat.

Prop. 1980/81: 20 31

5. STUDIESTÖD

5.1. Studiemedel

Jag har tidigare under punkt 3 föreslagit en minskning av högskoleor- ganisationen genom nedläggning och minskning av vissa kurser. Förslaget medför att antalet årsstudieplatser inom grundläggande högskoleutbildning minskar med ca 2700. Detta medför i sin tur att behovet av studiemedel minskar. För innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag om 2 304 milj. kr. för att täcka kostnaderna för studiemedel. Jag beräknar att belastningen på anslaget för budgetåret 1981/82 minskar med ca 35 milj. kr. som en konsekvens av det minskade antalet högskoleplatser.

5.2. Studiehjälp

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå vissa ändringar beträffande grunderna för inkomstprövning för erhållande av statliga och statskommunala bostadsbidrag. Till grund för den nuvaran- de prövningen ligger den taxerade inkomsten med vissa tillägg. [ inkomst- underlaget inräknas inte studiemedel. Chefen för bostadsdepartementet aviserar nu som sin avsikt att i 1981 års budgetproposition föreslå att inkomstprövningsreglerna ändras så att även studiemedel enl. 4 kap. stu- diestödslagcn ( 1973:349 ) beaktas när den bidragsgrundande inkomsten fastställs. .

Det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen följer i stort sett de inkomstprövningsreglcr som gäller för det statliga bostadsbidraget. Den nyss nämnda regeländringen bör således föranleda motsvarande föränd- ring av inkomstprövningsreglerna för det inkomstprövade tillägget. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.

5.3 Vuxenstudiestöd

Vuxenstudiestöden och administrationen av dessa finansieras av en särskild vuxenutbildningsavgift. Avgiften tas ut som en viss procent. f. n. 0.25%. av lönesumman i landet. För budgetåret l980/81 beräknas den ge ca 588 milj. kr.

När vuxenutbildningsavgiften infördes den 1 januari 1976 (prop. 1974:23) användes de intlutna medlen inte enbart till vuxenstudiestöd. utan också till att finansiera en del av de statliga bidragen till folkbildning- en.

I de årliga budgetpropositionerna sedan 1976 års budgetproposition har jag förordat en successiv avveckling av användandet av avgiftsmedel till andra ändamål än vuxenstudiestöd och administrationen av dessa. Budget- året l980/81 görs det sista s.k. avlyftet och hela summan av de influtna vuxenutbildningsavgiftsmedlen går nu till vuxenstudiestöd.

Prop. l980/8]: 20 32 Jag har nyss föreslagit vissa besparingar som bl.a. berör kommunal vuxenutbildning och studiecirkelverksamhet. ] de överväganden jag har gjort om möjliga besparingar på vuxenutbildningens område. harjag också beaktat vuxenutbildningsavgiften. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de budgeterade medlen för timstudicstöd tidigare budgetår underutnytt- jats. Jag finner det rimligt att i ett läge där det är nödvändigt att göra besparingar. ompröva beslutet om avgiftsmedlens användningsområde. Jag är således nu beredd att förorda att 70 milj. kr. av vuxenutbildningsav- giftsmedlen används för att finansiera bl.a. studiecirkelverksamhet.

Jag avser att återkomma i 1981 års budgetproposition med närmare förslag om hur de influtna medlen från vuxcnutbildningsavgiften bör förde- las budgetåret 1981/82.

Vuxenstudiebidrag utgår enligt 7 kap. 7s studiestödslagen ( 1973: 349) för varje tidsperiod om 15 kalenderdagar med 65% av det belopp som den studerande skulle ha fått i utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning och stimulansbidrag. under en lika lång sammanhängande tidsperiod. om han hade kunnat få sådant bidrag. Motsvarande beräknings- grunder finns i 7 kap. 85 studiestödslagcn för deltidsstuderandc.

Senare denna dag kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet att föreslå en avveckling av stimulansbidraget för de elever som erhåller dagpenning med det lägsta dagpenningbeloppet och inte är arbetslöshets- försäkrade.

För att inga missförstånd skall uppstå om vilken summa. som för en enskild studerande skall utgå i vuxenstudiebidrag. vill jag här uttala. att den föreslagna ändringen om stimulansbidrag inte får beröra beräknings- grunderna för vuxenstuderande som är berättigade till särskilt vuxenstu- diestöd. '

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna att 70 milj. kr. av de medel som flyter in från vuxenutbildningsavgiften fr.o.m. bud- getåret 1981/82 används för att finansiera andra vuxenutbildningsändamål än vuxenstudiestöd och administrationen av dessa.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1980/81: 20 Bilaga 9

J ordbruksdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1980/81: 20 1

Bilaga 9 Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde l980-IO-02

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten, m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÄDE

Inledning

Från jordbruksdepartementets huvudtitel bekostas främst anslag med anknytning till jordbruk. skogsbruk, fiske och trädgårdsnäring samt miljö- vård. idrott och rekreation. Förutom till ett antal verk beräknas medel till bl.a. lantbruksuniversitetet.

I anslutning till det besparingsarbete som nu bedrivs tarjag i det följande upp några anslag. där jag föreslår påtagliga besparingar. Det är min avsikt att i arbetet med l98l/82 års budget pröva vilka ytterligare besparingsmöj- ligheter som kan föreligga.

I det sammanhanget får också tas upp vissa avgiftsfrågor. bl. a. skogs- vårdsavgiften.

Jordbrukets rationalisering m. m.

[1] Markförvärv för jordbrukets rationalisering. Under anslaget anvisas medel till jordfonden. Fonden används för att finansiera lantbruksnämn- dernas köp av mark i samband med yttre rationalisering inom jordbruk och skogsbruk.

För vartdera av budgetåren I979/80 och 1980/81 har fonden tillförts 25 milj. kr. Den uppgår nu till ca 340 milj. kr. För samma ändamål disponeras också en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 25 milj. kr. intill den 30 juni 1982.

För större förvärv av skogsmark från bolag och domänvcrkct disponerar lantbruksstyrelsen intill utgången" av år |98| en rörlig kredit i riksgäldskon- toret på 200 milj. kr. Den för dessa medel förvärvade marken skall i första ] Riksdagen 1980/81. [ sum/. Nr 20. Bil. 9

Prop. [980/81: 20

IJ

hand tillföras bestående lantbruk eller användas för byte med andra skogs- ägare.

Under senare år har fastighetsförsäljningarna ökat. Enligt den nya jord- förvärvslagen prövas vidare fler förvärv än tidigare, vilket medför större behov av medel för inlösen av fastigheter om förvärvstillstånd ej medges. Det allmänna kreditläget gör också att köparna av mark har svårt att få lån i bankerna. De utestående fordringarna för försåld mark har därför ökat under de senaste åren och uppgår f. n. till ca 80 milj. kr. Även om ansprå- ken påjordfonden sålunda har ökat bör enligt min mening av besparings- skäl fonden inte ges ytterligare tillskott för budgetåret l98l/82. Detta medför således en anslagsminskning med 25 milj. kr.

Jordbruksprisreglering

[2] Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Under anslaget anvisas medel för olika prisreglerande åtgärder. Från anslaget bestrids kostna- derna för livsmedelssubventioneringen inkl. prisstoppsersättningen till jordbruket. Vidare utgår medel till låginkomstsatsningen. avbytarverksam- heten och andra sociala åtgärder inom jordbruket samt medel som ersätt- ning för införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Från anslaget be- strids även kostnaderna för prisutjämning till viss livsmedelsindustri och teknisk industri.

För innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag av 3 966 000000 kr. (prop. I979/80: lol. JOU I979/80: 47 och 49. rskr l979/80z4l3).

Inledningsvis vill jag ta upp livsmedelssuhventimzernu. I prop. I979/80: lBl om insatser för att underlätta nya löneavtal anmälde regeringen sin avsikt att tillskjuta budgetmedel så att de prishöjningar på livsmedel som föranleds av tillämpningen av jordbruksprisregleringen per den I juli 1980 utom för socker och sockerbetor i allt väsentligt kunde undvikas.

Enligt den överenskommelse som sedermera träffades mellan statens jordbruksnämnd och dess konsumentdelegation samt Lantbrukarnas för- handlingsdelegation skullejordbruket och viss förädlingsindustri per den I juli l980 tillgodolöras | 170 milj. kr. Därav föreslogs 40 milj. kr. bli avsatta till räntestöd för vissa jordbrukare. som är särskilt skuldsatta. och 20 milj. kr. användas främst för fortsatt utbyggnad av avbytarverksamheten inom jordbruket.

Genom beslut den l9juni l980 godkände regeringen den träffade över- enskommelsen. 'l'ill fullföljande av vad som anförts i prop. 1979/80:181 beslöt regeringen att av budgetmedel tillskjuta 775 milj. kr. Härigenom kunde prishöjningar föranledda av tillämpningen av jordbruksprisreg- leringen undvikas för konsumtionsmjölk. mjölkpulver. ost. kött och fläsk.

Prop. 1980/81: 20 3

Också för räntestödet och den utbyggda avbytarverksamheten anvisades budgetmedel.

Sedan den I juli 1980 kan livsmedelssubventionerna för helt år beräknas ta i anspråk ca 4 100 milj. kr. av budgetmedel. vartill kommer 425 milj. kr. i form av låginkomstsatsning m.m. Av det förstnämnda beloppet faller ca 2495 milj. kr. på mejeriprodukter, ca 690 milj. kr. på kött och ca 725 milj. kr. på fläsk. l delbeloppen ingår den s. k. prisstoppsersättningen till vilken jag återkommer i det följande.

Som ett led i regeringens ansträngningar att reducera budgetunderskot- tet bör en nedtrappning av livsmedelssubventionerna ske. Därvid bör särskild hänsyn tas till deras betydelse för barnfamiljer. Konsumtionsmjöl- ken bör därför inte beröras av nedtrappningen. Fr.o.m. budgetåret 1982/ 83 bör besparingen uppgå till ca 550 milj. kr. per år. Nedtrappningen bör ske med 250 milj. kr. den I januari l98l och med ytterligare 300 milj. kr. den 1 januari 1982. allt beräknat på helt år. Såsom hittills bör det ankomma på regeringen att besluta i hithörande frågor.

I-läreftcr vill jag ta upp den s. k. prisstoppsersä"ningen. Jordbruket har under prisstoppsperioden av budgetmedel tillerkänts viss ersättning för prisstOppets verkningar till följd av världsmarknadsprisernas utveckling på vissa kött- och mejerivaror. Bakgrunden till att jordbruket tillerkänns sådan ersättning är följande.

Enligt jordbruksprisregleringen skall de inhemska priserna på dessa produkter kunna röra sig fritt mellan en fastställd övre och nedre prisgräns. (Prisgränserna är i vissa fall kompletterade med s.k. buffeitzoner.) Inför- selavgifterna är fasta så länge priserna ligger mellan dessa prisgränser. De inhemska priserna följer därför i huvudsak världsmarknadsprisernas fluk- tuationer. Den övre prisgränsen utgör ett skydd för konsumenterna och den nedre prisgränsen ett skydd för producenterna. När det inhemska priset uppnår dessa prisgränser justeras nämligen införselavgiften för att återföra priset inom prisgränserna.

Genom prisstoppet på vissa baslivsmedel kan. i de fall stoppriserna ligger under övre prisgränsen, inte längre de inhemska priserna vid sti- gande världsmarknadspriser röra sig ända upp till denna på det sätt som förutsätts enligtjordbruksprisregleringen. För att jordbruket inte skall göra förluster på grund av prisstoppet lämnas därför ersättning av budgetmedel. De varor för vilka ersättning lämnats under senare år är främst ost och fläsk. De belopp som utgår som prisstoppsersättning är en form av livsme- delssubventioner eftersom priserna i ett läge utan prisstopp skulle stiga och inräknas i dessa.

Kostnaderna för prisstoppsersättningen varierar mellan åren. För inne- varande budgetår har statens jordbruksnämnd i sin anslagsframställning beräknat kostnaderna till l20 milj. kr.. varav 50 milj. kr. för ost och 70 milj. kr. för kött och [läsk. Detta motsvarar i genomsnitt ca 55 öre per kg ost. ca 5 öre per kg kött och ca 20 öre per kg fläsk. Tl Riksdagen 19801'81. I sum/. Nr 20. Bil. 9

Prop. 1980/81: 20 4

Enligt min mening bör sådana förändringar i prisstoppet göras att ersätt- ningen kan upphöra. Härigenom erhålls en besparing av ca l20 milj. kr. per år. Chefen för handelsdepartementet kommer senare att föreslå regeringen förändringar i prisstoppet.

Vidare vill jag under denna punkt ta upp finansieringen av prisutjäm- ningen eller råvaruköstnadsutjämningen som den också benämns till viss livsmedelsindustri och teknisk industri.

För att kompensera industrin för den råvarufördyring som uppstår till följd av jordbruksprisregleringen tillämpas i Sverige olika system för råvarukostnadsutjämning. Om någon utjämning inte företogs skulle det för berörd industri uppstå konkurrensnackdelarjämfört med industrier i andra länder som har tillgång tilljordbruksråvara till ett lägre pris. En sådan form av utjämning är s. k. intern prisutjämning.

Intern prisutjämning infördes den ljuli l960 till följd av Sveriges anslut- ning till EFTA-konventionen. Det innebär att tillverkare av vissa livsme- delsindustriprodukter som bedöms vara särskilt utsatta för importkonkur- rens med hjälp av bidrag erhåller sinajordbruksråvaror till i princip världs- marknadspris. Bidrag lämnas för hela produktionen.

Intern prisutjämning medges f.n. för choklad- och konfektyrvaror. bis- cuits och wafers. frukostflingor. såser. soppor m. m.. liskkonservcr o.d. samt för starköl.

De totala kostnaderna för intern prisutjämning (utom vad avser fettvaror för flskkonserver) bestrids från förevarande anslag. Från anslaget utgår också kompensation för den kostnadsfördyring som tullskyddet på vissa fettvaror medför för livsmedelsindustrin och den tekniska industrin. För budgetåret l980/Bl har under anslaget upptagits 200 milj. kr. för prisut- jämning.

För att finansiera kostnaderna för prisutjämningen för choklad- och konfektyrvaror. biscuits och wafers samt för starköl uttas en särskild utjämningsskatt på dessa varor såväl för inhemsk produktion som vid import. Skatten uppgår f. n. till ll0 öre per kg för choklad- och konfektyr- varor. biscuits och wafers samt till 8 öre per liter för starköl. För övriga varor inom systemet uttas inte någon utjämningsskatt. Kostnaderna linan- sieras således direkt av budgetmedel.

Kostnaderna för prisutjämningen uppgick för budgetåret l979/80 till l9l milj. kr.. varav för de varor som finansieras med utjämningsskatt till 149 milj. kr.

Industrins råvarukostnadsutjämning utreds f.n. av en särskild kommit- té. Kommittén skall bl.a. undersöka möjligheterna att finna ett förenklat och om möjligt enhetligt system. Finansieringsfrågan skall ägnas särskild uppmärksamhet. Kommittén beräknas lägga fram sitt förslag hösten 1980.

Enligt min mening bör utgångspunkten fr.o.m. budgetåret l98l/82 vara att den nu aktuella råvarukostnadsutjämningen utformas på ett sådant sätt att den inte medför nägra nettoutgifter på statsbudgeten. Detta innebär

PrOp. 1980/81: 20 5

således att nya flnansieringsvägar måste sökas för denna prisutjämning. Jag beräknar att en nettobesparing av ca 40 milj. kr. kan göras på statsbud- geten fr.o.m. budgetåret l98I/82. Jag avser att återkomma till denna-fråga när kommitténs betänkande avgetts och remissbehandlats.

De förslag somjag nu har redovisat beräknarjag sammanlagt medföra en besparing på statsbudgeten med ca 7l0 milj. kr. per år.

[3] Bidrag till permanent skördeskadeskydd. Under anslaget anvisas sta— tens bidrag till skördeskadefonden. Bidraget är f.n. 30 milj. kr. per år. Fonden. som f. n. uppgår till drygt 400 milj. kr. tillförs. utöver statsbidra- get. årligen minst l5 milj. kr. av skördeskadeavgifter från jordbruket samt f. n. ca 40 milj. kr. i räntor.

Med hänsyn till fondens storlek och de räntor som f. n. tillförs bör enligt min mening statens bidrag till fonden för nästa budgetår kunna minskas med en tredjedel. dvs. l0 milj. kr. I enlighet med gällande fördelningsprin- cip bör även skördeskadeavgifterna minskas med en tredjedel. Frågan bör tas tipp i budgetpropositionen l98l. Frågan om skördeskadeskyddets framtida utformning och finansiering bereds f. n. inom jordbruksdeparte- mentet.

Skogsbruk

[4] Bidrag till skogsvård m. m. På statsbudgeten för innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag av l20 milj.kr. för bidrag till skogsvård m. m. Under anslaget har tagits upp en bidragsram av 139 milj. kr.. varav 4.5 milj.kr. för skogsodlingsåtgärder på nedlagd jordbruksmark. Denna bidragsgivning bör nu kunna upphöra. Fr.o.m. den ljuli l98l bör sålunda inga nya utfästelser om bidrag till skogsodlingsåtgärder på nedlagd jord- bruksmark få göras. Frågan bör tas upp i budgetpropositionen 198].

[5] Stöd till byggande av skogsvägar. På statsbudgeten för innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag av 35 milj. kr. för bidrag till byg- gande av skogsvägar. Under anslaget har tagits upp en bidragsram av 35 milj. kr. Vidare har medgetts en ram av 6 milj. kr. för statlig kreditgaranti för samma ändamål. Möjligheter att ge statlig kreditgaranti som komple- ment till statsbidrag infördes fr.o.m. den I januari l980. För att minska statens utgifter föreslår jag en omfördelning mellan stödformerna som innebär att bidragsramen fr.o.m. den I juli l98l minskas med 5 milj. kr. samtidigt som ramen för statlig lånegaranti ökas med samma belopp. Frågan bör tas upp i budgetpropositionen l98l.

Prop. 1980/81: 20 6

Service och kontroll

[6] Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. Anslaget är avsett för kostnader och ersättningar i samband med bekämpande av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar.

Jag vill i detta sammanhang ta upp vissa frågor om statens utgifter för att bekämpa salmonella hos husdjur. Dessa utgifter har under senare år visat en klar ökningstendens. För att analysera möjligheterna att begränsa dessa utgifter och i övrigt få en belysning av aktuella problem inom området tillsatte jag i december 1979 en arbetsgrupp. Arbetsgruppen har den 5 augusti 1980 överlämnat betänkandet (Ds .lo 198015) Salmonella hos djur.

Arbetsgruppen konstaterar att samhällets åtgärder vid salmonellainfek- tion hos djur till huvudsaklig del tillkommit för att hindra smittöverföring till människor. Dessa åtgärder regleras i förordningen (_l96lz309) om be- kämpande av salmonellainfektion hos djur m.m.

Arbetsgruppen finner bl. a. att de ingripanden som gjorts föratt bekäm- pa salmonellainfektion blivit betydligt mer omfattande och dragit större kostnader än man vid bestämmelsernas tillkomst sannolikt hade räknat med. Ersättningen av statsmedel har ökat från 4.3 milj. kr. för budgetåret l974/75 till 10,1 milj. kr. för budgetåret 1978/79. Som ett led i sjukdomsbe- vakningen i landet. bl.a. avseende salmonellainfektion. utbetalas vidare ersättning till veterinärmedicinska laboratorier för vissa obduktioner. Bc- loppet har ökat från 1,5 milj. kr. för budgetåret l974/75 till 2.9 milj. kr. för budgetåret 1978/79.

Enligt arbetsgruppens mening är det möjligt att i större utsträckning än hittills anpassa bekämpningsåtgärderna till behovet i det enskilda fallet. En sådan anpassning bör enligt arbetsgruppen leda till minskade kostnader för statsverket och lättnader för djurägarna utan att risken för salmonellain- fektioner hos människor för den skull behöver öka. Den ändring av till— lämpningsreglerna som förslaget medför kan göras inom ramen för gällan- de lagstiftning. Arbetsgruppen har med utgångspunkt i kostnaderna för salmonellabekämpningen under budgetåret 1978/79 beräknat att dessa årli- gen bör kunna minska med ca 5 milj. kr.

Betänkandet är föremål för remissbehandling. Om denna inte motsäger arbetsgruppens bedömning bör nya tillämpningsreglcr kunna införas redan under innevarande budgetår. För budgetåret l98l/82 bör besparingen kun— na bli ca 5 milj. kr. Jag återkommer till denna fråga i budgetpropositionen l98l.

Miljövård

[7] Statsbidrag till miljövårdsinvesteringar. Medel för statliga bidrag till miljövårdsinvesteringar utgår f.n. över anslagen Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m. och Stöd till avfallsbehandling m.m.

Prop. 1980/81: 20 7

Från anslaget Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m. utgår stöd för ny-. till- och ombyggnad av avloppsreningsverk m.m. enligt bestämmelserna i kungörelsen (1968: 308. omtryckt l974z551. ändrad l979: 354) om statsbidrag till avloppsreningsverk. Från anslaget får också utgå medel till förhöjda statsbidrag i vissa angivna fall. bl. a. till anläggning- ar i Vindelälvsområdet. För budgetåret 1980/81 står en bidragsratn av 70 milj. kr. till förfogande för nu angivna bidrag.

Från anslaget Stöd till avfallsbehandling m.m. utgår bidrag till bl.a. anläggningar för återvinning eller annat nyttiggörande av hushållsavfall samt försöksz'tnläggningar för sådant ändamål. Bidrag utgår också till an- läggningar för konventionell behandling av hushållsavfall samt till anlägg- ningar för behandling av annat avfall än hushållsavfall. Vidare utgår bidrag till försöksanläggningar i full storlek. som minskar vatten- eller luftförore- ning eller buller. För budgetåret l980/81 har anvisats 59 milj. kr. på detta anslag.

Frågan om fortsatta statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk be- handlades av riksdagen år 1978. Riksdagens beslut innebar då att bidrag borde kunna utgå ytterligare ett antal år (prop. 1978/79:95. FiU l978/ 79:35. rskr 1978/79:335). Mot bakgrund av bl.a. behovet av att minska budgetunderskottet ser jag det emellertid som nödvändigt att frågan om formerna för fortsatta statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk re- dan nu på nytt prövas. Den principiella utgångspunkten vid överväganden rörande dessa bidrag bör enligt min uppfattning vara att byggandet av avloppsreningsverk är en samhällsuppgift av det slag som kommunerna normalt har att svara för. Vilka reningskrav som skall gälla för de kommu- nala avloppsutsläppcn fastställs vid den prövning enligt miljöskyddslagen (1969: 387) som sker av alla utbyggnader av kommunala avloppsrenings- verk. Denna prövning innebär numera normalt krav på att avloppsvattnet behandlas både biologiskt och kemiskt. Vid särskilt känsliga vattenområ- den kan ytterligare behandling vara aktuell. Under en övergångsperiod har de hittillsvarande statsbidragen haft stor betydelse när det gällt att snabbt få till stånd den förbättrade avloppsrening som varit nödvändig från vatten- vårdssynpunkt. Kommunernas kostnader bör emellertid i princip täckas genom avgifter i enlighet med grundsatsen om förorenarens kostnadsan- svar.

Ansökningar om bidrag har under de senaste åren betydligt överstigit de bidragsramar som ställts till naturvårdsverkets förfogande. En successivt ökad väntetid för beslut om bidrag har därmed uppstått. Den balans av obehandlade bidragsansökningar som förelåg den 1 juli l980 motsvarar enligt naturvårdsverkets beräkningar ett totalt bidragsbelopp av ca 525 milj. kr.

Mot bakgrund av det nuvarande budgetläget och det förhållandet att bidragets stimulanseffekt har minskat samt att det under de kommande åren blir nödvändigt att prioritera statliga insatser när det gäller andra

Prop. 1980/81: 20 8

angelägna miljövårdsfrågor bör enligt min uppfattning bidragsgivningen i dess nuvarande form upphöra. Jag föreslår därför att generella statsbidrag inte skall utgå efter budgetåret l980/8! för byggande av avloppsrenings- verk. '

Jag är självfallet medveten om de problem en avveckling av den nuva- rande bidragsgivningen kan medföra för vissa kommuner. Jag vill i detta sammanhang framhålla att skatteutjämningssystemct innebär ett li- nansieringsstöd till kommunerna också när det gäller reningsanläggningar. Vid prövningen av extra skatteutjämningsbidrag bör enligt min mening de ändrade bidragsreglerna för reningsanläggningar kunna beaktas de när- maste åren för de mest utsatta kommunerna. [ vissa fall kan möjligheter också finnas att finansiera utbyggnad av reningsverk med arbetsmarknads- medel.

Även om nuvarande generella statsbidrag till kommunala reningsverk således nu föreslås upphöra bör möjlighet till bidrag dock finnas kvar i vissa särskilda fall. Jag förordar därför att ett särskilt stimulansbidrag skall kunna utgå i fortsättningen när det gäller utprovning av ny teknik inom avloppsreningsområdet. Vissa bidrag bör också efter särskild prövning kunna utgå för avloppsanläggningar inom områden där särskilda vatten- skyddsåtgärder erfordras. dvs. närmast inom sådana områden där förhöjda statsbidrag f.n. kan utgå.

När det gäller stödet till avfallsbehandling harjag i 1980 års budgetpro- position framhållit att en sträng prioritering från miljövårdssynpunkt av anslagets användning är nödvändig. [ första hand bör bidrag utgå till anläggningar där nya eller förbättrade tekniska metoder att lösa viktiga problem inom miljöskyddsområdet utprovas. Också när det gäller anlägg- ningar för behandling av hushållsavfall måste. framhålls det. bidragsgiv- ningen ha karaktären av ett stimulansbidrag för att få fram bättre tekniska lösningar och öka återvinningen eller för att eljest lösa särskilda miljöpro- blem. Angivna uttalanden. som lämnades utan erinran vid riksdagsbehand- lingen. innebär att anläggningar för behandling av hushållsavfall med redan etablerad teknik nu i allmänhet inte kan prioriteras vid bidragsgivningen. Enligt min mening bör nu även den formella möjligheten att erhålla bidrag för sådana anläggningar upphöra. Bidrag till anläggningar för behandling av hushållsavfall kommer därmed endast att kunna utgå för utprovning av nya tekniska lösningar.

Vad jag i det föregående har anfört innebär att båda de anslag som här behandlas i fortsättningen skall användas i första hand för stöd till anlägg- ningar där ny teknik provas ut. Jag förordar därför att dessa anslag slås samman till ett nytt anslag för stöd till utprovning av ny teknik inom miljt'ivårdsområdet m.m. Jag vill i detta sammanhang framhålla att den föreslagna inriktningen på att stimulera framtagandet av nya tekniska lösningar självfallet inte innebär att bidrag endast skall utgå till stora. tekniskt mycket avancerade anläggningar. Jag ser det som mycket angelä-

Prop. 1980/81: 20 9

get att också framtagandet av enkla och billiga lösningar av olika miljö- problem stimuleras. Där endast vissa delar av en anläggning kan sägas utgöra nya tekniska lösningar bör bidrag kunna utgå just för dessa anlägg- ningsdelar.

Den av mig här förordade inriktningen av det fortsatta statliga stödet till miljövårdsinvesteringar bör gälla fr. o. m. budgetåret 1981/82. Jag vill fram- hålla att de förslag som naturvårdsverket redovisat i sin anslagsframställ- ning för nästa budgetår väl ansluter sig till vad jag här förordat. Till den närmare inriktningen av användningen av det nya anslaget avser jag att återkomma i 1981 års budgetproposition varvid också den slutliga resurs- avvägningen för anslagen inom miljövårdsområdet kommer att ske. Jag bedömer det dock som möjligt att uppnå en besparingseffekt på totalt ca 50 milj. kr. genom den omläggning av bidragsgivningen till miljövårdsinves- teringar som jag här har förordat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de allmänna riktlinjer för det fortsatta statliga stödet till miljövårdsinvesteringar som jag har redovisat.

Övrigt

[8] Utöver de anslagsfrågor som jag nu har behandlat vill jag erinra om att dåvarande chefen för budgetdepartementet i det reviderade budgetförsla- get för innevarande budgetår bland olika översynsprojckt också tagit upp ett projekt under jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Detta skulle innebära en prövning av förutsättningarna för viss samordning m.m. av såväl administration som annan verksamhet inom lantbruksnämndsor- ganisationen, bl.a. rådgivningen. Samtidigt erinrades om att skogsvårds- styrelsernas organisation nyligen setts över av en särskild utredning. Där- vid anfördes att frågan om samordning av vissa administrativa resurser för lantbruksnämnderna. skogsvärdsstyrelserna och fiskenämnderna borde kunna övervägas i detta sammanhang. Detsamma gällde den centrala infor- mationsverksamheten på jord- och skogsbruksområdet.

Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga. Översynen kom- mer sålunda att bedrivas parallellt med beredningen inom regeringskansliet av skogsadministrativa utredningens förslag. som nu har remissbehand- lats. Beredningen av detta förslag torde dock inte utgöra något hinder för översynsarbctet. Översynsarbetet kommer också att omfatta den prövning av statens lokala liskeriadministration som aviserades i årets budgetpropo- sition.

Jag erinrar också om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet med stöd av regeringens bemyndigande den 17 maj 1979 tillkallat en utredning om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård. Vidare bör nämnas att jag efter regeringens bemyndigande den 17 april 1980 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att se över kontrollen av matpotatis med syfte att bl. a. minska statens utgifter.

Prop. 1980/81: 20 Bilaga 10

Handelsdepartementets verksamhetsområde _

Prop. l980/81: 20 1

Bilaga [0

Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Anmälan till proposition om besparingar i statsverksamheten. m. m.

BESPARINGAR M.M. INOM HANDELSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÄDE

Inledning

Det statsfinansiella läget kräver som närmare utvecklats av chefen för budgetdepartementet tidigare i dag kraftiga besparingar inom den offent- liga verksamheten. Samtidigt måste emellertid åtgärder som syftar till att långsiktigt komma tillrätta med balansbristerna i den svenska ekonomin vidtas. lnom handelsdepartementets verksamhetsområde kommer den för- väntade utvecklingen för den inhemska liksom den internationella ekono- min att ställa krav på betydande insatser de närmaste åren inom områden som rör utrikes handel och särskilt den exportfrämjande verksamheten. Mot bakgrund av att en av de grundläggande orsakerna till obalansen i den svenska ekonomin härrör från underskottet i bytesbalansen linnerjag det angeläget att betydande satsningar görs för att på olika sätt främja svensk export av varor och tjänster. Jag bedömer att detta skall kunna ske genom omprioriteringar. rationaliseringar och besparingar inom departementets verksamhetsområde. Härutöver anser jag ytterligare besparingar möjliga genom en hårdare utgiftsgranskning. en ökad avgiftsbeläggning av olika tjänster samt i vissa fall minskning av ambitionsnivån.

Sammantaget planeras besparingarna att uppgå till ca 80 milj. kr.jämfört med vad som beräknats för budgetåret l980/81. Större delen av denna besparing kommer att kunna genomföras Linder budgetåret 1981/82. En mindre del måste ske genom personalminskningar och kan med hänsyn till bl. a. naturlig avgång komma att leda till att besparingarna ger effekt först under budgetåret 1982/83. Vissa avgifter beräknas emellertid kunna införs redan under budgetåret 1980/81 och således få bcsparingseffckter redan innevarande budgetår. Besparingarna fördelar sig på ca 60 milj. kr. avseen- de investeringar för det ekonomiska försvaret och ca 20 milj. kr. fördelade på anslagen för stöd till svensk projektexport. kommerskollegium. p'atent— l Riku/uge" [980/RI. I .tuml. Nr 20. Bil. !()

IJ

Prop. 1980/81: 20

och registreringsverket. statens pris- och kartellnämnd. konsumentverket. allmänna reklamationsnämnden och tullverket. Av de 20 milj. kr. hänför sig ca 7 milj. kr. till ökade avgifter och resten till minskade utgifter. 1 det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för besparingsåtgärderna inom departementets verksamhetsområde. Jag återkommer i 1981 års bud— getproposition till den närmare innebörden av besparingarna under olika

anslag.

]. Exportfrämjande verksamhet

De statliga insatserna för ett främjande av svensk export är av väsentlig betydelse för exporten. Det ekonomiska utrymmet för ett ökat statligt stöd är emellertid begränsat även inom detta prioriterade område. I den nuva- rande ekonomiska situationen är det dock angeläget att åstadkomma både en förstärkning av de statliga insatserna och en samtidig ekonomisk bespa- ring. Detta resultat har visat sig möjligt att uppnå genom en bättre avväg- ning av de resurser som riksdagen anvisat under olika anslag för export- främjande verksamhet.

För budgetåret 1980/81 har riksdagen anvisat (prop. 1979/80: 100 bil. 14. NU 1979/80: 34. rskr 1979/80: 224) 39.2 milj. kr. för exportfrämjande åtgär- der. varav 5.9 milj. kr. står till regeringens disposition för särskilda export- främjande insatser av olika slag. Medlen till regeringens disposition utnytt- jas såväl för verksamhet som genomförs under förevarande anslag som för sådan verksamhet som normalt budgeteras under andra anslag för export- främjande. Som exempel på åtgärder kan nämnas exportaktioner (tidigare benämnt projektverksamhet). information och intensifierad kommersiell representation i utlandet. Enligt min mening finns det behov av att genom omfördelning förstärka dessa resurser i syfte att redan under innevarande budgetår skapa möjlighet till kraftfullare insatser än vad som är möjligt med de resurser som f.n. anslagits för exportfrämjandc åtgärder. Detta gäller bl. a. stödet till nya exportörer.

För budgetåret l980/81 har riksdagen anvisat (prop. 1979/80: 100 bil. 14. NU 1979/80: 34. rskr 1979/80: 224) 47 milj. kr. för stöd till svensk projekt- export m.m. Härutöver finns odisponerat reserverade medel om ca 25 milj. kr. under anslaget. Enligt min mening bör 10 milj. kr. av dessa föras över till anslaget B 3. Exportfrämjande åtgärder som en förstärkning av de resurser för exportti'ämjandet som står till regeringens disposition under detta anslag. Dessutom anser jag att 5 milj. kr. av de reserverade medlen kan utgöra en besparing redan under innevarande budgetår.

Jag hemställer att regeringen f("ireslår riksdagen

att för budgetåret l980/81 till B 3. l:".r/mrt/i'iintiumlt' åtgärdar föra över 10000000 kr. från reserverade medel ttnder reservationsan- slaget B 4. Stöd till svensk projektexport m.m.

Prop. 1980/81: 20 3

2. Kommerskollegium

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel.

Jag avser föreslå regeringen en höjning av avgifterna för vissa tillstånd enligt aktiebolagslagen (1975: l385) och lagen (1953: 308) om ekonomiska föreningar. Jag avser också att senare föreslå regeringen att införa en expeditionsavgift för licenser som avser import. Sammantaget beräknas de föreslagna avgiftsförändringarna att inbringa drygt | milj. kr. under bud- getåret l98l/82.

3. Statens pris- och kartellnämnd (SPK)

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning och har till uppgift att följa utveckling- en av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena inom näringslivet med undantag av bank- och försäkringsväsendet. Nämn- dens arbete omfattar främst prisövervakning och administration av sådana prisregleringar regeringen beslutar om. utredningar om pris- och konkur- rensförhållandcna inom olika branscher samt viss informationsverksamhet i anslutning härtill. Enligt instruktionen (l9731609) för SPK åligger det särskilt nämnden bl. a. att biträda marknadsdomstolen, näringsfrihetsom- budsmannen (NO) och konsumentombudsmannen (KO) vid vissa utred- ningar.

Prisövervakning och därmed sammanhängande insatser erfordras för att regeringen skall ha en möjlighet ingripa mot sådana prisstegringar som har sin grund t. ex. i bristande konkurrens eller inllationistiska förväntningar. [ ett läge då stora nedskärningar av de offentliga utgifterna är nödvändiga är det naturligt att göra en omläggning av prisövervakningen så att man i stort kan nå åsyftad verkan med mindre resurser.

Jag anser därför att SPK:s insatser bör omdisponeras. Områden som vart för sig har liten betydelse för den allmänna prisutvecklingen eller som kännetecknas av en väl fungerande konkurrens eller som under alla om- ständigheter är tekniskt sett mycket svårreglcrade bör göras till föremål för koncentrerade undersökningar när så bedöms lämpligt i stället för en mera löpande uppföljning. Självfallet bör SPK även inom dessa områden följa prisutvecklingen och ha en beredskap för' särskilda insatser. Regeringen bör i särskild ordning föreskriva vilka varu- och tjänsteområden som bör bli föremål för den av mig föreslagna ordningen för övervakning av priser- na.

SPK:s utredningar om konkurrensförhållandena inom olika branscher har ett nära samband med den prisövervakande verksamheten. Besparing- arna på detta område bör därför i första hand ta sikte på de områden där Tl Rikxdayen l980/XI. I .rrlml. Nr 20. Bil. IO

Prop. 1980/81: 20 4

prisövervakningen ges en annan uppläggning. Möjligheterna för de myn- digheter som får biträde av SPK med utredningar att få arbete utfört kan också förutses att minskas. NO som saknar egna utredningsresurser och därför i hög grad utnyttjar SPK bör bidra till att avlasta SPK genom noggrann avvägning av vilka utredningar som är att betrakta som nödvän- diga. Jag bedömcr vidare att en besparing avseende SPK:s informations- verksamhet kan genomföras.

Jag räknar med att SPK genom dessa förändringar skall kunna hålla tjänster vakanta och att anslaget därigenom kan begränsas med 3 milj. kr. Jag räknar med att huvuddelen av besparingen kan genomföras under budgetåret 1981/82 och resterande del under l982/83.

4. Konsumentverket

Förrullningskostnadra'

Den konsumentpolitiska verksamheten i Sverige har byggts ut kraftigt under framför allt l970-talet. Nya myndigheter har tillkommit och lagar har införts i avsikt att förbättra konsumenternas ställning på marknaden. Detta har medfört att konsumentskyddet har stärkts väsentligt. Verksamheten har även inneburit att näringsidkare har fått kompletterande underlag för bedömningar av konsumenternas behov. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget framstår det nu som naturligt att undersöka hur verk- samheten kan koncentreras och göras mindre kostsam.

Jag anser att konsumentverket bör koncentrera sina insatser till områ- den av avgörande betydelse för konsumenterna. Det gäller problem som rör människors liv. hälsa och säkerhet. mer betydande ekonomiska risksi- tuationer. svaga konsumentgruppers problem samt frågor som hänger sam- man med rationalisering av hushållens arbete och minskning av hushållens energikonsumtion. Jag bedömer att en begränsning av verksamheten på övriga områden kommer att bli nödvändig.

Intäkterna från de publikationer konsumentverket ger ut bör också ökas. .lag förordar även en begränsning av konsumentverkets kampanjverksam— het.

Genom dessa åtgärder bedömerjag att anslaget D 4. Konsumentverket: Förvaltningskostnader kan begränsas med 2.3 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Jag kommer senare att även ta initiativ till en översyn av konsu- mentverket föratt begränsa anslaget med ytterligare minst I.7 milj. kr.

Umlt'rsökuingsvrlrksumItt'l

Vid sidan av konsumentverkets anslag för förvaltningskostnader dispo- nerar verket ett särskilt anslag för undersökningsverksamhet m. m. Ansla- get. som f. n. uppgår till ca l milj. kr.. används för bland annat konsument— inriktad forskning vid högskolor och andra institutioner.

Bakgrunden till anslaget är att statsmakterna har velat stimulerat forsk-

Prop. 1980/81: 20 5

ning inom ett fält som har varit eftersatt. På senare tid har konsumenteko- nomiska inslag i ekonomiutbildningen tillkommit vid universiteten och en professuri konsumentekonomi har inrättats. Även i övrigt töreliggerandra linansieringsmöjligheter för denna typ av forskning. Behovet av ett särskilt stöd till denna verksamhet har alltså minskat.

Jag anser därför att anslaget kan avvecklas. Genom avveckling av ansla- get D5. Konsumentverket: -Undersökningsverksamhet m.m. erhålles en besparing på ca l milj. kr.

5. Allmänna reklamationsnämnden

Riksdagen beslutade ijuni l980 i enlighet med regeringens proposition (”179/80: ll4) om verksamheten vid allmänna reklamationsnämnden. I propositionen anmäldes att frågan om avgifter vid nämnden skulle övervä- gas. Den organisationskommitté som f.n. förbereder verksamheten vid den nya reklamationsnämnden kommer inom kort att lämna förslag till regeringen när det gäller avgifter. Jag räknar med att ta upp frågan i samband med min anmälan till statsbudgeten för budgetåret NKI/"82.

6. Patent- och registeringsverket (PRV)

Namnärenden

Kostnaderna för PRV:s verksamhet skall täckas av de avgifter dess kunder erlägger. Avgifterna ttnder varje program skall i princip ge full kostnadstäckning.

[ fråga om programmet Namnärenden har regeringen frångått principen med kostnadstäckning bl. a. med hänsyn till intresset av att de som inte har tillräckligt särskiljande namn byter släktnamn. 'l'äckningsgntdcn har be- räknats till ca 0.7. dvs 70 '.??- av PRV:s kostnader skall täckas av kundernas avgifter. På grund av ökade kostnader har täckningsgraden under l980 sjunkit till ca ().55. För att återuppnä en genomsnittlig täckningsgrad på 0.7 under de närmaste budgetåren har avgifterna för ansökan i släktnamns- ärende beräknats behöva höjas från 200 kr till 300 kr. För l't'irnamnsansö- kan skulle avgiften oförändrat vara 200 kr. I syfte att utan dröjsmål öka statens inkomster har nämnda avgiftsökning genomförts fr.o.m. den I september l980 vilket innebär en merintäkt till staten på ca 450000 kr. per år.

För att uppnå full kostnadstäckning för programmet skulle avgifterna behöva höjas till ca 400 kr. för en släktnamnsansökan och till ca 225 kr. för en förnamnsansökan. En sådan avgiftshöjning skttllc leda till att intäkterna till staten Ökar med ytterligare ca 400000 kr. per år. Jag anser att princi— perna för täckningsgrad bör ändras för programmet Namnärenden så att full kostnadstäckning skall gälla och avser att inom kort framlägga förslag till regeringen om en sådan åtgärd.

Prop. 1980/81: 20 6

Särskilda knsmadcrförförenings- m.fl. register

Från detta anslag bestrids länsstyrelsernas annonskostnader för att kun- göra sådana anmälningar som skall tas in i förenings- och handelsregistren.

Avgifter. sotn flyter in i samband med anmälningarna. redovisas på statsbudgetens inkomstsida under titeln Avgifter för registrering i för- enings- m.fl. register. Avgifterna avses täcka kostnaderna under detta anslag samt länsstyrelsernas handläggningskostnader i samband med an- mälningarna. För budgetåret I979/80 har på inkomsttiteln redovisats 6489000 kr. Avgiften för registrering av firma utgör nu l50 kr. Beloppet har varit oförändrat sedan början av l970-talet. Avgifterna täcker i dagslä- get kostnaderna under detta anslag men däremot inte länsstyrelsernas handIäggningskostnader. Regeringen har uppdragit åt riksrevisionsverket att lämna förslag om vilka avgifter som bör erläggas för att också kostna- derna för handläggningen vid länsstyrelserna skall täckas. Det är min avsikt att anmäla resultatet i 1981 ars budgetproposition.

Jag räknar preliminärt med att statens inkomster därigenom kommer att öka med ca 5 milj. kr. under budgetåret l98l/82.

7. Ekonomiskt försvar Investeringar över statsbudgeten

Bac/getåret ] 980/8 I

För budgetåret l980/Sl har med l980 års budgetproposition (prop. l979/ 80zl00 bil. 14. FöU l979/80:l4. rskr l979/8013l7) anvisats investeringsme- del m. m. över statsbudgeten till ett sammanlagt belopp av ca l70 milj. kr. för verksamheten inom det ekonomiska försvaret. lnvesteringsmedlen dis- poneras för uppbyggnad av beredskapslager av varor och materiel och för stöd till försörjningsberedskapsviktig industri.

För budgetåret |980/8l har regeringen med prop. I979/80: 138 om åtgär- der för försörjningsberedskapen på textilliber- och bomullsgarnsområdena lämnat förslag om ytterligare stödåtgärder till försörjningsberedskapsviktig industri. Behovet av investeringsmedel för dessa åtgärder uppgår till ca 54 milj. kr. '

För budgetåret l980/81 uppgår därmed anvisade och föreslagna investe- ringsmedel över statsbudgeten till sammanlagt (l70+54 = ) 224 milj. kr.

Bua/getåret / 98 I /82

Regeringen har den 27 mars 1980 lämnat anvisningar för programplane- ring för perioden l98 l/82— 1985/86 och anslagsframställningar för budget- året l98l/82 avseende verksamheten inom det ekonomiska försvaret. An- visningarna har utformats mot bakgrund av kravet på besparingsåtgärder. Enligt anvisningarna skall för budgetåret l98l/82 planeras stöd till försörj- ningsberedskapsviktig industri och övriga investeringar inom en ram av

Prop. 1980/81: 20 7

120 milj. kr. Inom beklädnadsområdet skall enligt anvisningarna utöver den angivna ramen inplaneras sådana åtgärder som är en följd av avtal som ingåtts före den 1 juli 1980 mellan staten och företag om upprätthållande av försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet. Medelsbehovet för så- dana investeringar beräknas till ca 42 milj. kr. De totala investeringarna för budgetåret 1981/82 skulle därmed i enlighet med de ovan nämnda anvis- ningarna kunna beräknas till ca ( l20+42 = ) 162 milj. kr.

Besparing

[ enlighet med regeringens anvisningar kommer investeringarna under budgetåret 1981/82 i förehållande till l980/81 att behöva minskas från 224 milj. kr. till 162 milj. kr.. dvs. med 62 milj. kr. En närmare precisering av hur denna besparing kommer att fördela sig på olika områden inom det ekonomiska försvaret kommer att ges i 1981 års l'tudgetproposition.

inriktningen av den statliga politiken på tekoområdct m. m.

Riksdagen har vid olika tillfällen beslutat om mål för den statliga tekopo- litiken.

Hösten 1977 beslöt riksdagen om mål för försörjningsbercdskapen på tekoområdct (prop. 1977/78:42. FöU 1977/78:5. rskr l977/78:81 och NU 1977/78:41. rskr 1977/78: 172). Våren 1979 tog riksdagen vidare ställning till vissa nivåer för den löpande produktion av tekovaror som behövs av försörjningsbercdskapsskäl (prop. 1978/79: 145. NU 1978/79: 48. rskr 1978/ 79: 390).

1 december 1978 (NU 1978/79: 16. rskr 1978/79: 122) och i samband med beslutet i maj 1979 uttalade riksdagen att tekoindustrins nuvarande pro- duktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas. I ett betänkande i april 1980 (NU 1979/80: 39) uttalade näringstttskottet att utskottet utgår från att detta av riksdagen uppställda krav utgör själva utgångspunkten för utred- ningsarbetet med en samlad plan för tekobransehens framtid.

Slutligen uttalade näringsutskottet i maj 1979 (NU 1978/79:48) att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken bör vara att svensk tekoindus— tri skall svara för 30 '??- eller mer av den totala tillförseln av tekovaror.

Riksdagsbeslutet i maj 1979 innebar bl.a. att en långsiktig planering skall ske beträffande de statliga åtgärderna på tekoområdct. Mot bakgrund härav uppdrog regeringen ijuli 1979 åt överstyrelsen för ekonomiskt för- svar. arbetsmarknadsstyrelsen och statens industriverk att inom ramen för sina respektive ansvarsområden utreda och lämna underlag för denna planering. Vidare uppdrogs åt tekodelegationen att samordna detta myn- digheternas arbete.

Myndigheterna lämnade sina f("irsta rapporter till regeringen i september 1980.

Prop. 1980/81: 20 8

i samband med beslutet i maj 1979 uttalade riksdagen att industrin vid sin planering bör kunna räkna med att antingen äldrestöd eller något annat stöd av liknande innebörd skall kunna erhållas under t.v. - hela planc- ringsperioden. Samtidigt uppmanades regeringen att utan dröjsmål se över frågan om stödformernas konstruktion. Denna översyn-pågår f.n. inom regeringskansliet. Arbetet beräknas vara slutfört inom kort.

Vad jag här har anfört innebär att det under hösten kommer att föreligga ett viktigt underlag för den fortsatta inriktningen av den statliga tekopoliti- ken. Jag och cheferna för arbetsmarknads- och industridepartcmenten kommer senare att lämna förslag i denna fråga.

Beträffande målen för tekopolitiken vill jag emellertid redan nu anföra följande. .

De åtgärder för tekoindustrin som inleddes budgetåret 1970/"71 motive- rades utifrån industripolitiska utgångspunkter. Dessa insatser komplette- rades ett par ar senare med åtgärder som sattes in av försörjningsbered- skapsskäl.

Den totala omfattningen av åtgärderna var t.o.m. budgetåret 1976/77 relativt begränsad. Kostnaderna ökade således från knappt 5 milj. kr. budgetåret 1970/71 till drygt 60 milj. kr. budgetåret 1976/77.

I och med att äldrestödet infördes budgetåret 1977/78 och de försörj- ningsberedskaps- och industripolitiska insatserna kraftigt har ökats. har under senare delen av 1970-talet det totala stödet till tekoindustrin kommit att uppgå till 400—500 milj. kr. per år.

Under slutet av 1970—talet har vidare på det handelspolitiska området en effektivisering skett av systemet med bilaterala avtal med s.k. lågpris- lånder i huvudsak inom ramen för det s. k. multifiberavtalet.

Vad jag här har anfört. visar att statsmakterna har gjort stora insatser för att främja tekoindustrins utveckling.

Enligt näringsutskottets uttalande bör det långsiktiga målet för den stat- liga tekopolitiken vara att svensk tckoindustri skall svara för 30'32 eller mer av den totala tillförseln av tekovaror. Denna produktionsnivå har inte uppnåtts på flera år. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter var för år