RÅ 2007:8
En arbetslös person har efter att ha begärt omprövning av Försäkringskassans beslut att dra in hennes sjukpenning fått sådan ersättning retroaktivt och därigenom fått både sjukpenning och arbetslöshetsersättning för samma period. Arbetslöshetskassan har ansetts inte ha rätt att återkräva arbetslöshetsersättningen.
Länsrätten i Stockholms län
Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassa (kassan) beslutade den 27 juli 2002 att återkräva totalt 27 108 kr avseende felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. Det har kommit till kassans kännedom att C.N. under veckorna 24-34 1998 erhållit ersättning samtidigt som hon varit sjuk. - C.N. begärde omprövning av beslutet. - Kassan vidhöll vid omprövning den 4 september 2002 sitt tidigare beslut. Som skäl härför angavs bl.a. följande. Grunden för kassans beslut om återbetalning är att Västmanlands läns allmänna försäkringskassa den 25 februari 1999 retroaktivt beslutat att betala ut sjukpenning från den 1 juni 1998. Försäkringskassan har dock inte vid beslutstillfället tillämpat bestämmelserna om sammanträffande av förmåner som finns i 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, varför retroaktiv sjukpenning kom att utbetalas för samma tid som hon erhållit arbetslöshetsförsäkring.
C.N. överklagade kassans omprövningsbeslut.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2004-01-30, ordförande Jonsson) yttrade: I 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, anges att har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket betalas tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet. - Vid återbetalningsskyldighet enligt första stycket får vid senare utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning från vad som betalats ut för mycket. - Länsrätten gör följande bedömning. - Försäkringsöverdomstolen har uttalat (FÖD 1984:51) att det kan uppkomma skilda situationer som gör det nödvändigt att återbetalningsprincipen ges en nyanserad tillämpning. Enligt domstolen är det emellertid otvetydigt att återkravsmöjligheten omfattar fall när mottagaren av arbetslöshetsersättning har anledning att räkna med att han sedermera kan få lön eller jämförbar gottgörelse för den tid som arbetslöshetsersättningen avser. - Av utredningen i målet framgår att försäkringskassan beslutade den 11 juni 1998 att från och med 1 juni 1998 inte längre betala ut sjukpenning till C.N. Efter omprövning den 3 mars 1999 beslutade försäkringskassan att ändra sitt tidigare beslut och utbetala sjukpenning retroaktivt från och med den 1 juni 1998. C.N. uppbar även arbetslöshetsersättning under veckorna 24-34 1998. Eftersom försäkringskassan beslutat att hon var berättigad till sjukpenning föreligger inte rätt till arbetslöshetsersättning under den aktuella tiden. - Arbetslöshetsersättning utbetaldes till C.N. samtidigt som hon begärde omprövning av försäkringskassans beslut om sjukpenning. Hon får härigenom anses ha haft anledning att räkna med att hon kunde komma att få ekonomisk ersättning i form av retroaktiv sjukpenning för den tid som arbetslöshetsersättning förelåg. - Vid angivna förhållanden och med hänsyn till vad Försäkringsöverdomstolen uttalat i sitt avgörande FÖD 1984:51 föreligger skyldighet för C.N. att återbetala den arbetslöshetsersättning som hon fått. Anledning att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten kan inte anses föreligga. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
I överklagande hos kammarrätten yrkade C.N. att hon skulle befrias från återkravet om 27 108 kr.
Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassa bestred bifall till överklagandet.
Kammarrätten i Stockholm (2005-03-30, Jonson, Ek Oldsjö, referent, nämndemannen Norberg Jansson) yttrade: Försäkringsöverdomstolen uttalade i FÖD 1984:51 att återkravsmöjligheten otvetydigt omfattade fall när mottagaren av arbetslöshetsersättning hade anledning att räkna med att han sedermera kunde få lön eller jämförbar gottgörelse för den tid som arbetslöshetsersättningen avsåg. Regeringsrätten har därefter i RÅ 2003 ref. 45 uttalat att det inte finns något utrymme för en arbetslöshetskassa att inom ramen för den del av dess verksamhet som innefattar myndighetsutövning besluta om återbetalning utöver vad som följer enligt ALF. - Av 9 § 1 ALF framgår att en grundläggande förutsättning för rätt till ersättning vid arbetslöshet är att den försäkrade är arbetsför. - Av utredningen i målet framgår att försäkringskassan den 11 juni 1998 beslutade att från och med den 1 juni 1998 inte längre betala ut sjukpenning till C.N. Hon begärde då omprövning av försäkringskassans beslut. Under veckorna 24-34 1998 var C.N. anmäld som arbetslös och arbetssökande och beviljades för den perioden arbetslöshetsersättning. Ersättningen betalades ut i oktober 1998. Den 3 mars 1999 fann försäkringskassan att C.N. var berättigad till hel sjukpenning från och med den 1 juni 1998. Beslutet motiverades med att det av medicinska uppgifter framkommit att hon bedömdes vara arbetsoförmögen i förhållande till hela arbetsmarknaden. - Kammarrätten gör följande bedömning. - En förutsättning för att rätt till ersättning enligt ALF skall föreligga är att den arbetslöse är arbetsför. Detta villkor innebär att sökande skall kunna prestera ett normalt arbetsresultat i ett för honom lämpligt arbete. Sjukdom som medför rätt till hel sjukpenning bör utesluta ersättning vid arbetslöshet, prop. 1973:56 s. 177. - Försäkringskassans beslut den 3 mars 1999 innebar att C.N. bedömdes som helt arbetsoförmögen i förhållande till hela arbetsmarknaden från och med den 1 juni 1998. Hon beviljades hel sjukpenning från och med det datumet. Hon har således inte varit arbetsför under den period hon uppburit ersättning från arbetslöshetskassan. Rätt till arbetslöshetsersättning föreligger därmed inte. - Arbetslöshetsersättningen utbetalades till C.N. i oktober 1998, dvs. efter den tidpunkt då hon begärt omprövning av försäkringskassans beslut att neka henne sjukpenning. C.N. får härigenom anses ha haft anledning att räkna med att hon kunde komma att få sjukpenning retroaktivt för den tid som arbetslöshetsersättningen avsåg. - Vid angivna förhållanden föreligger skyldighet för C.N. att återbetala den arbetslöshetsersättning som hon fått. Anledning att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten kan inte anses föreligga. Överklagandet skall således avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Lagmannen Nylund och nämndemannen Gihl var skiljaktiga. - Nylund anförde följande. Som Regeringsrätten angivit i RÅ 2003 ref. 45 skall förutsättningarna för återbetalning ske med utgångspunkt från förhållandena vid tidpunkten för utbetalning av den aktuella ersättningen. Enligt min mening finns inte anledning att anta att C.N., som av försäkringskassan nekats sjukpenning av det skälet att hennes arbetsförmåga inte ansågs nedsatt på grund av sjukdom, vid den tidpunkt då de aktuella utbetalningarna av arbetslöshetsersättning gjordes borde ha insett att hon erhöll dem obehörigen. Att försäkringskassan vid omprövning den 25 februari 1999 med ändring av tidigare beslut beslutade att utbetala sjukpenning fr.o.m. den 1 juni 1998 föranleder ingen annan bedömning. I 17 kap. 1 § AFL föreskrivs en ordning enligt vilken den retroaktiva ersättningen skall minskas i ett fall som detta. Enligt min uppfattning är denna ordning den enda som är tillämplig när den försäkrade varit i god tro vid utbetalningstillfällena. Jag anser således att C.N:s överklagande bör bifallas. - Gihl anförde följande. C.N. har felaktigt uppburit ersättning från arbetslöshetskassan. Det är emellertid myndigheterna som förorsakat detta. Jag anser därför att beloppet helt skall efterges.
Regeringsrätten
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar samt arbetslöshetskassans beslut och anförde bl.a. följande. Frågan i målet är om C.N. vid utbetalningstidpunkten i oktober 1998 skäligen borde ha insett att hon fick arbetslöshetsersättning obehörigen i och med att hon begärt omprövning av försäkringskassans beslut att inte fortsätta att betala ut sjukpenning till henne. En person har inte rätt att få sjukpenning och arbetslöshetsersättning ograverat för samma tid. För att undvika att så sker finns avräkningsregler i 17 kap. 1 § AFL. C.N. har till följd av att försäkringskassan inte tillämpat dessa bestämmelser fått dubbla ersättningar för veckorna 24-34 1998. Det har i målet inte framkommit att C.N. vid utbetalningstidpunkten i oktober 1998 kunnat vara säker på att hon skulle få sjukpenning för de aktuella veckorna. I händelse av att hon skulle nå framgång med sin begäran om omprövning så borde hon dessutom ha kunnat vänta sig att försäkringskassan skulle avräkna arbetslöshetsersättningen, varvid den aktuella situationen aldrig skulle ha uppkommit. Enbart den omständigheten att en mottagare av arbetslöshetsersättning begärt omprövning alternativt överklagat ett beslut av försäkringskassan att inte betala ut sjukpenning innebär inte att han eller hon är i ond tro. Ett eventuellt återkrav i C.N:s fall i anledning av de dubbla ersättningarna borde ha avsett den sjukpenning som hon fick för veckorna 24-34 1998 och i så fall prövats av försäkringskassan enligt de regler som gäller för återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § AFL.
C.N. tillstyrkte bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2007-03-05, Eliason, Almgren, Hamberg, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den 11 juni 1998 beslutade försäkringskassan att dra in C.N:s sjukpenning fr.o.m. den 1 juni 1998 eftersom hennes arbetsförmåga inte bedömdes vara nedsatt i tillräcklig omfattning. C.N. begärde omprövning av beslutet och anmälde sig samtidigt som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Den 8 oktober 1998 fick hon arbetslöshetsersättning för veckorna 24-34 1998. I omprövningsbeslut den 25 februari 1999 beslutade försäkringskassan att ändra sitt tidigare beslut och betalade ut sjukpenning retroaktivt fr.o.m. den 1 juni 1998 eftersom C.N. bedömdes vara helt arbetsoförmögen. På så sätt kom hon att få både sjukpenning och arbetslöshetsersättning för samma period. Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassa beslutade därför att återkräva arbetslöshetsersättningen. Frågan i målet är om arbetslöshetskassan haft fog för detta beslut.
Under vilka förhållanden någon kan förpliktas att återbetala arbetslöshetsersättning regleras i 68 och 68 a §§ ALF. Enligt 68 § första stycket, som är av intresse i detta mål, skall återbetalning ske om någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp, liksom om någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och han eller hon skäligen bort inse detta. Något utrymme för en arbetslöshetskassa att inom ramen för den del av dess verksamhet som innefattar myndighetsutövning besluta om återbetalning utöver vad som följer av ALF finns inte (se RÅ 2003 ref. 45).
Ett grundläggande villkor för att en person skall ha rätt till arbetslöshetsersättning är att denne är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete i en viss omfattning (9 § 1 ALF). Genom försäkringskassans omprövningsbeslut den 25 februari 1999, varigenom C.N. tillerkändes rätt till sjukpenning fr.o.m. den 1 juni 1998, fastslogs att C.N. inte hade uppfyllt detta krav under den period för vilken arbetslöshetsersättning betalades ut i oktober 1998. Hon hade således inte rätt till arbetslöshetsersättning vid den tidpunkten och hon har därmed obehörigen fått sådan ersättning. För att hon skall vara återbetalningsskyldig för denna ersättning krävs emellertid därutöver att hon vid utbetalningstillfället skäligen bort inse att hon inte hade rätt till ersättning. Vid den tidpunkten gällde emellertid försäkringskassans tidigare beslut som innebar att C.N. av kassan bedömts som arbetsför. Vid sådant förhållande kan hon inte anses ha skäligen bort inse att hon inte hade rätt till arbetslöshetsersättning. Den omständigheten att det var hon själv som hade begärt omprövning av försäkringskassans beslut föranleder ingen annan bedömning. Mot bakgrund av det anförda skall överklagandet bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens och länsrättens domar samt arbetslöshetskassans beslut.