RÅ 2008 not 91

Rättsprövning, plan- och bygglagen, detaljplanefrågor / För bostadsbebyggelse (bl.a. fråga om omfattningen av regeringens prövning när det görs gällande att planen kunde motverka ett riksintresse och länsstyrelsen i ett icke överklagbart beslut funnit att så inte var fallet, avslag)

Not 91. Ansökan av A.G. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - I syfte att skapa planmässiga förutsättningar för ett älvsnära bostadsområde med 600 lägenheter hade ett förslag till detaljplan för fastigheten Hingsten 1 m.fl. (Öbacks strand) efter en programfas varit föremål för samråd under våren 2005. Planen ställdes ut under hösten 2005 och antogs av kommunfullmäktige den 27 februari 2006, § 32. Länsstyrelsen beslutade den 28 mars 2006 att kalla in detaljplanen för prövning enligt 12 kap. 1 § p 1 och 4 plan- och bygglagen (1997:10), PBL, då Länsstyrelsen befarade att antagandebeslutet inte kunde tillgodose riksintressen enligt 3 kap. 8 § miljöbalken och att bebyggelsen blev olämplig med hänsyn till boendes och övrigas hälsa. Länsstyrelsen upphävde den antagna planen i beslut den 25 september 2006. - Planen hade därefter reviderats bl.a. på så sätt att bebyggelsen närmast järnvägen hade minskats från tidigare tolv och femton våningar till tio våningar. Planen hade varit utställd från den 18 december 2006 till den 15 januari 2007 och underrättelse om utställningen hade gjorts genom kungörelse på kommunens anslagstavla och ortstidningarna den 18 december 2006. Förutom enskilda personer hade Banverket, Luftfartsstyrelsen., Länsstyrelsen i Umeå och Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå kommun kommit in med synpunkter efter utställningen. Samhällsbyggnadskontoret underrättade den 26 februari dem som inte fått sina synpunkter tillgodosedda i samrådsskedet och efter utställningen och meddelade att materialet fanns tillgängligt hos Samhällsbyggnadskontoret. Vidare meddelade kontoret när kommunfullmäktige beräknades att anta förslaget. - Kommunfullmäktige beslutade den 26 mars 2007 att anta detaljplanen. Beslutet justerades den 2 april och sattes upp på kommunens anslagstavla den 3 april. Samhäl1sbyggnadskontoret skickade underrättelse till Västerbottens läns landsting den 4 april om att planen hade antagits och med besvärshänvisning. - Länsstyrelsen beslutade den 19 april 2007 enligt 12 kap. .2 § PBL att inte pröva kommunfullmäktiges antagandebeslut. Mot beslutet anmälde tf länsarkitekten en avvikande mening och uppgav bl.a. att antagandet av planen innebar att riksintressen enligt 3 kap. 8 § miljöbalken inte kunde tillgodoses och att bebyggelsen blev olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa och till behovet av skydd mot olyckshändelser. - A.G. m.fl. överklagade kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen och yrkade, som det fick förstås, att Länsstyrelsen skulle upphäva planen. Till stöd för sitt överklagande uppgav A.G. i huvudsak följande. -Älvsutsikten från Ålidbacken mot Öbackaparken och Umeälven kommer att förstöras. Det saknas beskrivning i planprogrammet, planbeskrivningen eller åtminstone i miljökonsekvensbeskrivningen hur utsikten kommer att beröras för boende på Ålidbacken eller för personer som går och cyklar i området. Det enda som finns är en flygbild som visar hur Öbacka strand kommer att se ut för bl.a. flygtrafik. Älvsutsikten kommer att försvinna för de allra flesta genom de planerade tio- och tolvvåningshusen. Till stöd för sitt resonemang har han bifogat ett fotografi över utsikten samt bild från kommunens eget visualiseringsprogram. Förutom det enskilda intresset för de boende om utsikt så är det ett allmänt intresse för alla de som passerar området som cyklister eller gående. Proportionalitetsprincipen har inte beaktats och kommunen har inte heller tagit hänsyn till bestämmelserna i 3 kap. 2 § PBL om betydande olägenhet för omgivningen. Det kan ifrågasättas om planen är i linje med miljömålet God bebyggd miljö. - Förutom att 10-12 våningar höga hus skulle skymma älvsutsikten från Ålidbacken så skulle de också kunna skymma solen. Skuggproblematiken är inte berörd i upprättande av MKB och detaljplan. Under en stor del av året står solen lågt i Umeå. Husen på Ålidbacken är dessutom orienterade så att en stor del av solinstrålningen i lägenheterna kommer under eftermiddagen och kvällen från väst. Bygger man planerade hus innebär det förmodligen att många på Glidbacken hamnar i skugga. - Rekreationsmöjligheterna i närliggande Öbackapark försvinner. Parken är stans bästa och kanske flitigast utnyttjade brukspark eftersom den är den enda parken av den storleken som ligger nära älven. Det allmänna intresset att bevara denna kvalitet och säkerställa alla umebors rätt till älven torde väga mycket tyngre än att bygga bostäder där. Enligt 2 kap. 4 § PBL ska kommunen beakta det allmänna intresset att bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av parker och grönområden. Det framstår som uppenbart att varken 2 kap. PBL, miljömålet God bebyggd miljö eller ens den egna gröna visionen i kommunens översiktsplan, ÖPL 98, har beaktats av kommunen vid planläggningen av Öbacka strand. Förutom ett allmänt intresse är det även ett enskilt intresse att från sin egen bostad ha nära till ändamålsenliga friytor, parker och grönområden. Öbackaparken kompenserar en del av bristen på parker och fri ytor i närliggande bostadsområdena Öbacka, Ålidbacken, Öst på stan m.fl. Planen klarar inte heller gällande norm för friytor. -Marken bör användas som park och utvecklas och att kommunen genom denna användning skulle kunna understödja riksintresset Botniabanan och då skulle kommunen dessutom klara bullerkraven för nybyggnation. Det finns en uppenbar risk att de boende på Öbacka strand ideligen kommer att få sin sömn störd pga. buller från tåg och helikopter dag som natt. Inte ens vid tillämpning av "tyst sida'" klarar man bullerkraven eftersom helikoptertrafiken bullrar högt över riktvärdena även på den sidan. Han menar vidare att detaljplanen har stöd i äldre planer som ÖPL 98 och fördjupningar av denna. - Kommunen har fördelat mark och utlovat viss exploatering långt innan planprocessen haft sin demokratiska gång och därmed har aIlmänhetens, myndigheters och andra remissinstansers möjligheter att påverka planen minskat. Det tycks bli allt vanligare att kommuner fördelar mark utan konkurrens och på oklara grunder samtidigt som politikerna utlovade viss exploateringsgrad innan det ens prövats lämpligt. Det ska prövas juridiskt av högre instans om lagstiftningen och svensk konkurrenspolitik medger detta. -En olämplig tid har valts för utställningen, 18 december - 15 januari dvs. mitt under julledigheten. De som överklagade planen första gången och då bedömdes som sakägare av kommunen underrättades inte om att planen var utställd igen. Kommunfullmäktiges antagandebeslut skickades inte till honom och andra privatpersoner som överklagade förra gången eftersom de inte längre betraktades som sakägare. Inte heller har Luftfartsstyrelsen fått besvärshänvisning eftersom de inte betraktas som sakägare av kommunen. Kommunen har även brustit i den formella hanteringen då kommunen inte redovisat och bemött synpunkter om skuggproblematik. - Sammanfattningsvis uppgav A.G. att kommunen i flera avseenden hade genomfört planeringsprocessen på ett inkorrekt sätt, att de inte hade beaktat allmänna intressen, riksintressen eller hälso- och säkerhetsaspekter på ett ansvarsfullt sätt och att de inte på ett seriöst sätt hade beaktat enskilda intressen enligt 1 kap. 5 § PBL. -Länsstyrelsen i Västerbottens län (2007-06-21)avslog överklagandena och yttrade följande. Av 1 kap. 1 § PBL framgår bl. a. att bestämmelserna i PBL syftar till att främja en samhällsutveckling med en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. - I 1 kap. 5 § anges att vid prövning av frågor enligt PBL ska både allmänna och enskilda intressen beaktas om inte annat är särskilt föreskrivet. - Enligt 2 kap 1 § PBL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Vidare anges att vid planläggning skall bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. - I 2 kap 2 § PBL sägs att planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bl.a. bebyggelse. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror ska främjas. - Av 2 kap 3 § PBL framgår bl. a. att bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa, jord-, berg- och vattenförhållandena och möjligheterna att förebygga bullerstörningar. - 2 kap 4 § PBL anger bl. a. att inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av skydd mot . uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. - Enligt 3 kap 8 § miljöbalken ska kommunikationsanläggningar som är av riksintresse skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. - Enligt 3 kap. 1 och 2 §§ PBL skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning bl.a. inte medför betydande olägenheter för omgivningen. - I 5 kap. 27 § PBL sägs att efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de synpunkter som senast under utställningstiden har framförts skriftligen och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet. Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall för kännedom snarast möjligt i brev sändas till dem som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Om ett stort antal personer skall underrättas, får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 §, eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av förslaget till detaljplan och brev till sakägare och sådan organisation eller förening som avses i 25 § första stycket 2 och som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning ske. - Enligt 5 kap. 30 § PBL skall senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om antagande av detaljplanen har tillkännagetts på kommunens anslagstavla meddelande om tillkännagivandet, protokollsutdrag med beslutet samt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i brev till 1. länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av planen, 2. sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt sådan organisation eller förening som avses i 25 § första stycket 2, om de senast under utställningstiden eller under den i 28 § andra stycket angivna tiden skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har. blivit tillgodosedda eller om de har rätt att överklaga på grund av bestämmelsen i 13 kap. 5 § andra stycket första meningen. Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2; och det skulle innebära större kostnad och besvär att sända underrättelsen till var och en av dem än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen, får underrättelse i stället ske antingen genom kungörande. på det sätt som. anges i 24 § eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av beslutet och brev till sådana sakägare och sådan organisation eller förening som avses i första stycket 2. Ägare av sådan mark eller sådant utrymme och innehavare av sådan särskild rätt till mark eller annat .utrymme som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall dock alltid underrättas enligt första stycket. Detsamma gäller den som har meddelats ett föreläggande enligt 28 a §. Av kungörelse som avses i andra stycket skall framgå vad beslutet avser, tidpunkten för beslutets tillkännagivande på kommunens anslagstavla och vad den som vill överklaga beslutet har an iaktta. Om kungörelsen införs i ortstidningen, skall detta ske samma dag som beslutet tillkännages på anslagstavlan. - Av 13 kap. 5 § PBL följer att beslut att bl.a. anta detaljplan får överklagas endast av den som senast under utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. - Försämrad utsikt. Samtliga klagande har åberopat att bebyggelse enligt planen kommer att försämra utsikten för dem själva och för boende på Ålidbacken. Utsikten har också åberopats som ett intresse att slå vakt om ur allmän synpunkt. - Den nu antagna planen innebär bl.a. att flera av de högsta husen har sänkts i jämförelse med den av Länsstyrelsen tidigare prövade planen. Förändringen kan således sägas i någon mån tillmötesgå synpunkter rörande bevarande av utsikten. Kraven för att en förändrad utsikt ska anses vara en betydande olägenhet har i andra sammanhang ställts mycket högt. Endast en i stort sett total förlust av utsikt har ansetts vara sådan olägenhet. Till detta kommer att . man i stadsmiljö måste räkna med förändringar i form av förtätning och förnyelse av kringliggande bebyggelse som påverkar den visuella miljön. Klagandenas olägenheter av de förändringar som planen innebär för dem i fråga om utsikten är inte större än att de får tålas. Att planen påverkar utsikten sett som ett allmänintresse, ligger inom ramen för vad kommunen äger att besluta om. - Skuggning. Klagandena bor högre än planområdet och ett par hundra meter. därifrån. Vad som nyss sagts beträffande hushöjder och bebyggelse i stadsmiljö har också giltighet i fråga om skuggning. Planens effekter ligger även i detta avseende inom ramen för vad som får tålas.- Förlust av rekreationsområde, område för lek mm. Länsstyrelsen har i yttrande över planen också lyft fram de kvalitéer som den hittillsvarande användningen av området har inneburit. Den förändring som planen i detta avseende innebär för klagandenas enskilda intressen är inte av sådant slag att det kan tas till intäkt för ett upphävande. Även med hänsyn till vad Länsstyrelsen i övrigt har att bevaka ligger förändringen inom ramen för vad kommunen äger besluta om. - Buller, hänsyn till riksintresse. hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen har haft anledning överväga dessa frågor i flera skeden av denna planprocess. 2007-04-19 har Länsstyrelsen beslutat enligt 12 kap 2 § PBL att inte pröva kommunens beslut att anta planen. Länsstyrelsens beslut innebär att Länsstyrelsen som ett slutligt ställningstagande, har funnit att planen får godtas med avseende på. de boendes hälsa och säkerhet samt dess inverkan på riksintresset Botniabanan. Vad klagandena anfört om buller från vägtrafik, järnvägstrafik och helikoptertrafik samt planens inverkan på riksintresset Botniabanan ger inte nu anledning till någon annan bedömning. Länsstyrelsen finner således inte skäl upphäva planen med anledning av vad som anförts i dessa delar. - Övriga grunder.Vad klagandena i övrigt anfört är enligt Länsstyrelsens mening inte heller av sådan beskaffenhet eller betydelse att de ger anledning till ett upphävande av planen. - Kommunens beslut ska därmed stå fast. - Länsstyrelsens beslut överklagades av bl.a. A.G. som åberopade vad han tidigare framfört och redogjorde för den hantering av planen som förevarit hos kommunen och länsstyrelsen. Han anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen har inte fullföljt sitt ansvar enligt 12 kap. PBL. Riksintressen och hälso- och säkerhetsaspekter har därför inte tillgodosetts varken av kommunen eller av länsstyrelsen. Hans överklagande har behandlats på ett felaktigt sätt och han upplever inte att hans argument har bemötts på ett opartiskt och seriöst sätt. Kommunen har inte redovisat i bild hur utsikten skulle förändras för boende på Ålidbacken. Kommunen kan därför knappast ha beaktat detta starka enskilda intresse. Avsaknaden av utredningar och redovisningar av den försämrade utsikten torde ha medfört att det inte varit möjligt att göra de intresseavvägningar som det ställs krav på enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 § PBL. Inte heller länsstyrelsen har gjort en riktig och rättvis bedömning av hur utsikten från Ålidbacken påverkas av höghus på Öbacka strand. Hundratals boende och tusentals som passerar Ålidbacken kommer att förlora en av stadens bästa utsikter mot Umeälven. Regeringen bör göra en egen bedömning av den förändrade utsikten, helst efter syn på plats en solig dag. Kommunen har inte heller presenterat någon skuggstudie eller ens bemött synpunkterna på skuggproblematiken som har framförts av klaganden och andra under planprocessen. Förlusten av parken som rekreationsområde berör inte bara de tre klagandena utan tusentals boende i angränsande bostadsområden, som behöver Öbackaparken för sin närrekreation. Regeringen bör granska de allmänna intressen som föreligger i detta ärende och bedöma om kommunen har gjort en riktig avvägning mellan vad som bör få företräde. Regeringen bör även pröva om de enskilda intressena har beaktats enligt 1 kap. 5 § PBL eftersom varken kommunen eller länsstyrelsen har hanterat dem på ett riktigt sätt. Han har pekat på ett flertal formaliafel som kommunen gjort under planprocessen, bl.a. sakägarfrågan och hur markfördelningen gick till. Han hoppas få ett svar från regeringen i denna fråga, antingen i samband med regeringens beslut eller i någon annan form, t.ex. en ny offentlig utredning kring kommunernas markfördelning. Han anhåller om att regeringen ingriper och upphäver detaljplanen eftersom kommunen i flera avseenden har genomfört planprocessen på ett inkorrekt sätt, inte har beaktat allmänna intressen, riksintressen eller hälso- och säkerhetsaspekter på ett ansvarsfullt sätt och inte på ett seriöst sätt har beaktat enskilda intressen. Han förutsätter även att yttrande från Boverket inhämtas. Länsstyrelsen har inte heller agerat på ett rättssäkert och riktigt sätt i prövningen enligt 12 och 13 kap. PBL. Prövningen av hans överklagande ter sig varken opartiskt eller grundat på tillförlitligt underlagsmaterial, utan är på förhand avgjort efter landshövdingens personliga ställningstagande. Det är nödvändigt att regeringen upphäver planen för att tillgodose att statens viktigaste infrastruktursatsning i Norrland under modern tid inte slarvas bort genom politiskt spel på lokal nivå. - Regeringen (Miljödepartementet, 2007-12-06)avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen finner att planärendet kan tas upp till slutlig prövning utan ytterligare utredning. - PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattande och kommunal självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som prövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av om ett överklagat beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. Vad särskilt gäller frågan om beaktande av områden av riksintresse enligt miljöbalken förutsätter PBL att den statliga tillsynen och kontrollen i första hand utövas av länsstyrelsen under samrådsförfarandet och vid prövningen enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL. Även det senast sagda kan föranleda en väsentlig begränsning av den materiella prövning som regeringen ska göra i ett överklagat ärende. - Regeringen konstaterar att länsstyrelsen i beslut den 19 april 2007 inte funnit skäl att pröva kommunens antagandebeslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL, vilket innebär att länsstyrelsen funnit att exploateringen enligt detaljplanen går att förena med bl.a. en från allmän synpunkt lämplig användning enligt bestämmelserna i 3 kap.miljöbalken och med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa samt till behovet av skydd mot olyckshändelser. Detta beslut får enligt 13 kap. 4 § PBL inte överklagas. Det saknas därmed möjlighet för regeringen att ingripa i denna prövning. - Av handlingarna framgår att i gällande detaljplan från 1958 är norra delen av aktuellt planområde avsatt för bostäder och park och den södra delen för småindustri. - Regeringen finner att de olägenheter i form av bl.a. försämrad utsikt och påverkade ljusförhållanden, som detaljplanen kan medföra för klagandena, inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de anfört om vald markanvändning, bevarandet av befintliga grönområden och om gjorda avvägningar utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden ska upphäva beslutet att anta planen. Regeringen finner inte heller att vad de anfört om kommunens och länsstyrelsens handläggning eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - A.G. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Han yrkade också att beslutet tills vidare inte skulle gälla. Till stöd för sin talan hänvisade han till vad han tidigare anfört hos regeringen och tillade bl.a. följande. Regeringen har godtagit ett godtyckligt och bristfälligt länsstyrelsebeslut och frånsäger sig därmed i realiteten allt ansvar för tillämpningen av de viktiga bestämmelserna i 12 kap. 1 § PBL, rörande riksintressen, boendes och övrigas hälsa samt behovet av skydd mot olyckshändelser. Även om det i första hand är länsstyrelsen som ska bevaka dessa intressen för statens räkning så kan det knappast innebära att regeringen är förhindrad att ingripa, särskilt när omständigheterna var sådana att landshövdingen, på grund av sin mångåriga vänskapsrelation med kommunalrådet i Umeå kommun, personligen drev igenom beslutet att länsstyrelsen inte på nytt skulle upphäva kommunens beslut enligt 12 kap. PBL. I praktiken avgjorde landshövdingen därmed även länsstyrelsens prövning enligt 13 kap. PBL. Det finns flera starka skäl som talar för att regeringen borde ha gjort en egen utredning och i samband med det inhämtat yttrande i buller- och riksintressefrågan från Boverket. Regeringens bristande handläggning visar sig även i prövningen av vad som anförts gällande enskilda intressen. Det är märkligt att regeringen - liksom länsstyrelsen och kommunen - inte tycks behöva något som helst underlag för att ta ställning till hur utsikten för de boende på Ålidbacken försämras, eller hur ljus- och skuggförhållandena förändras med föreslagen bebyggelse. - Regeringsrätten (2008-05-27, Wennerström, Nord, Stävberg, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. - A.G. har till stöd för sin talan bl.a. åberopat att regeringen, med hänvisning till att länsstyrelsen inte funnit anledning att pröva kommunens antagandebeslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL, inte gjort en prövning av om planen kunde motverka ett riksintresse. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Enligt 12 kap. 1 § PBL ska länsstyrelsen pröva ett kommunalt beslut att anta en detaljplan om det bl.a. kan befaras att beslutet innebär att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap.miljöbalken inte tillgodoses. Länsstyrelsen i Västerbottens län beslutade den 19 april 2007 att inte pröva kommunens planbeslut. Som anmärks i regeringens nu klandrade avgörande kan länsstyrelsens ställningstagande i detta hänseende inte överklagas och således inte heller bli föremål för regeringens överprövning i särskild ordning. - För det fall kommunens planbeslut överklagas föreligger dock i och för sig inget hinder mot att regeringen - förutom att ta ställning till de invändningar som görs med avseende på olika motstående enskilda intressen - även tar ställning till frågan om planen riskerar att motverka ett riksintresse trots att länsstyrelsen i ett ej överklagbart beslut funnit att så inte är fallet (jfr Didon m.fl. Plan- och bygglagen, supplement 12 s. 13:48). - Som nämns i regeringens beslut bygger emellertid PBL på principen om decentralisering av beslutsfattandet och kommunal självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. Vad särskilt gäller frågan om beaktande av det som utgör riksintresse enligt miljöbalken förutsätter PBL att den statliga tillsynen och kontrollen i första hand utövas av länsstyrelsen under samrådsförfarandet (4 kap. 5 § och 5 kap. 22 § PBL) och vid prövning eller beslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL. Det nu sagda kan, som även anmärkts i regeringens beslut, föranleda en väsentlig begränsning av den materiella prövning som ska göras vid överprövning av ett planärende och leda till att prövningen i realiteten blir mycket begränsad (jfr RÅ 1994 ref. 39). - Regeringen har i detta fall sammanfattningsvis funnit att i planärendet gjorda avvägningar inte utgör skäl för att regeringen att upphäva planen. Detta ställningstagande får även anses innefatta den bedömningen att vad A.G. anfört i fråga om länsstyrelsens ansvar enligt 12 kap. PBL när det gäller att bevaka de riksintressen som planen skulle kunna motverka inte utgör skäl för att ändra länsstyrelsens beslut. Regeringens ställningstagande i detta avseende kan inte anse oförenligt med de ovan angivna principerna för inriktningen och avgränsningen av den prövning regeringen har att göra i ett planärende. Vad A.G. anfört om att regeringens prövning i visst avseende skulle ha varit alltför begränsad utgör därför inte skäl att upphäva regeringens beslut. - I målet har inte heller i övrigt framkommit att det vid handläggningen av detaljplaneärendet förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet eller att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som A.G. angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Vid denna utgång faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (fd II 2008-04-22, Liljeros)