RÅ 2008:12

En spärrtid om tolv månader vid körkortsåterkallelse på grund av s.k. drograttfylleri har inte bedömts vara för lång.

P.L. gjorde enligt dom som vann laga kraft sig skyldig till rattfylleri den 17 maj 2006 genom att köra en personbil efter att olovligen ha intagit amfetamin och cannabis, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i blodet.

Länsstyrelsen i Stockholms län återkallade i beslut den 11 maj 2007 P.L:s körkort och bestämde spärrtiden till tolv månader. Som skäl för beslutet angav länsstyrelsen att ett körkort skall återkallas om körkortshavaren gjort sig skyldig till rattfylleri.

Länsrätten i Stockholms län

P.L. överklagade beslutet och yrkade i första hand att återkallelsen skulle upphävas och i andra hand att spärrtiden skulle bestämmas till en kortare tid. P.L. medgav att han vid aktuellt tillfälle hade intagit amfetamin och cannabis en tid före bilkörningen, men att han i praktiken inte var påverkad av narkotikan i sådan grad att det äventyrade hans framförande av fordonet. Han insåg dock att enbart omständigheten att det fanns viss narkotika kvar i hans blod under eller efter körningen medförde att han gjort sig skyldig till rattfylleri. P.L. menade dock att spärrtiden, med hänsyn tagen till att narkotikamängden i blodet inte påverkat säkerheten under framförandet av fordonet, borde ligga på en nivå motsvarande vad som enligt praxis gäller vid lägre koncentrationer av alkohol i blodet. Förslagsvis borde spärrtiden bestämmas till vad som skulle ha gällt om alkoholkoncentrationen i blodet konstaterats till 0,2 - 0,4 promille. P.L. hade ett synnerligen stort behov av körkort eftersom han drev ett eget företag som sysslade med stenmontering. Han var beroende av att ha körkort för att transportera tyngre utrustning mellan olika byggplatser och han skulle inte komma att ekonomiskt klara av sin verksamhet utan körkort. Aktuell händelse hade medfört att P.L. helt slutat med sin tidigare sporadiska användning av narkotika.

Länsstyrelsen vidhöll sitt beslut.

Länsrätten i Stockholms län (2007-07-16, ordförande Fredriksson) redogjorde i sin dom för relevanta lagrum och gjorde följande bedömning. - P.L. gjorde sig skyldig till rattfylleri den 17 maj 2006. Detta framgår av en lagakraftvunnen dom meddelad av Södra Roslags tingsrätt den 14 mars 2007. Av domen framgår vidare att P.L. har erkänt rattfylleri och att erkännandet stöds av utredningen i övrigt. Av 5 kap. 3 § 1 p. körkortslagen (1998:488) framgår att ett körkort skall återkallas om körkortshavaren brutit mot bl.a. 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Av andra stycket i den bestämmelsen följer att den som framför ett motordrivet fordon efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) döms för rattfylleri om det under eller efter färden fanns narkotiskt ämne kvar i blodet (s.k. drograttfylleri). Vid det aktuella tillfället körde P.L. bil efter att ha intagit amfetamin och cannabis. Enligt bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika innehåller amfetamin och cannabis sådana substanser som avses i 8 § narkotikastrafflagen. - Sedan år 1999 gäller en nolltolerans för narkotika i trafiken och i förarbetena till bestämmelsen om s.k. drograttfylleri (prop. 1998/99:43 s. 25) uttalades bl.a. att det kan hävdas att det inte finns vetenskapligt underlag för att påstå att varje minsta koncentration av narkotika i blodet kan antas ge upphov till en påverkan som är trafikfarlig. Rent allmänt har emellertid narkotiska ämnen normalt sett sådana verkningar att de inte är förenliga med framförande av fordon på ett trafiksäkert sätt. Detta gäller i synnerhet om de intas i missbrukssyfte. Länsrätten delar därmed länsstyrelsens bedömning att P.L:s körkort skall återkallas. - Frågan i målet är då om den spärrtid på tolv månader som länsstyrelsen beslutat med stöd av 5 kap. 6 § körkortslagen är rimlig. I förarbetena till körkortslagen (prop. 1997/98:124 s. 41) sägs att spärrtiden skall bestämmas utifrån en nyanserad avvägning, men att vissa schabloner för spärrtidens längd emellertid är nödvändiga för olika slag av återkallelsegrunder i syfte att förhindra oenhetlig praxis. Såvitt angår spärrtiden vid drograttfylleri saknas uttalanden i förarbetena. Det finns ännu inte heller något avgörande från Regeringsrätten i frågan om spärrtiden vid drograttfylleri efter lagändringen av den s.k. drograttfylleribestämmelsen år 1999. Från kammarrätterna finns det däremot några avgöranden och då har spärrtiden i normalfallet bestämts till tolv månader. Kammarrätten i Sundsvall har i avgörande den 1 februari 2007 (mål 3423-06) bestämt spärrtiden till tolv månader för en man som gjort sig skyldig till drograttfylleri genom att ha intagit amfetamin i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika i blodet. Kammarrätten uttalade i domskälen att trots att ingen anmärkning riktats mot mannens sätt att framföra fordonet och med hänsyn till den nyanserade bedömning som skall göras i varje enskilt fall skall en spärrtid på tolv månader bestämmas. - Den spärrtid som länsstyrelsen beslutat i detta fall stämmer väl överens med de riktlinjer som enligt praxis bör tillämpas på normalfallet. - Även om P.L. anfört sådana omständigheter som kan påverka spärrtidens längd i en förmildrande riktning delar länsrätten den bedömning som länsstyrelsen gjort. P.L:s påstående om att narkotikamängden i blodet inte påverkat säkerheten under framförandet av fordonet och vad han anfört om betydelsen av att ha körkort i sitt arbete föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandet skall därför avslås.

Kammarrätten i Stockholm

P.L. överklagade länsrättens dom och yrkade att spärrtiden skulle sättas ned. Till stöd för sin talan åberopade han det han hade anfört i länsrätten.

Kammarrätten i Stockholm (2007-09-20, Schött, Linder, Åberg, referent) gjorde samma bedömning som länsrätten och avslog överklagandet.

I överklagande hos Regeringsrätten vidhöll P.L vad han tidigare anfört och yrkade att Regeringsrätten skulle bestämma spärrtiden till en kortare tid än tolv månader.

Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet och anförde att det inte tillkommit några uppgifter som föranledde en annan bedömning än den länsstyrelsen tidigare gjort i ärendet.

Regeringsrätten (2008-03-19, Billum, Nord, Hamberg, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 § andra stycket lagen om straff för vissa trafikbrott döms för rattfylleri den som för motordrivet fordon efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet.

En lagakraftvunnen dom avseende rattfylleri ska enligt 5 kap. 1 § och 3 § 1 jämfört med 6 § körkortslagen medföra att körkortet återkallas med en spärrtid på lägst en månad och högst tre år. Är det fråga om grovt brott ska spärrtiden bestämmas till lägst ett år.

P.L. har enligt lagakraftvunnen dom från Södra Roslags tingsrätt dömts för rattfylleri med stöd av 4 § andra stycket lagen om straff för vissa trafikbrott. Han hade den 17 maj 2006 framfört en bil på Lahällsvägen i Täby kommun efter att olovligen ha intagit amfetamin och cannabis i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i hans blod.

När det är fråga om körkortsåterkallelse på grund av rattfylleri anges i körkortslagen att spärrtiden, när det gäller rattfylleri som inte bedömts vara grovt, ska vara lägst en månad och högst tre år. Detta intervall ger således körkortsmyndigheten ett stort bedömningsutrymme. I målet har inte framkommit några omständigheter som talar för att spärrtiden bör understiga tolv månader. Regeringsrätten finner därför inte skäl att frångå underinstansernas bedömningar.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2008-02-20, föredragande Olsson, målnummer 5814-07