RÅ 2008:49
Fråga om taxiförarlegitimation ska återkallas på grund av misshandel.
Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 22 augusti 2007 att återkalla R.G:s taxiförarlegitimation och att R.G. under en tid av tre år skulle anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation. Som skäl för beslutet angavs att R.G. enligt lagakraftvunnen dom hade gjort sig skyldig till misshandel.
Länsrätten i Stockholms län
R.G. överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att länsrätten skulle upphäva länsstyrelsens beslut om återkallelse av hans taxiförarlegitimation. Till stöd för sin talan anförde R.G. bl.a. följande. Han är väl införstådd med att han gjort fel och är uppriktigt ångerfull över det inträffade. Han vill ändå förklara att det är fråga om en isolerad händelse som hade föregåtts av en längre period av såväl märkbart försämrad familjeekonomi som osämja mellan makarna rörande äktenskapliga frågor. Han har vare sig före eller efter händelsen gjort sig skyldig till brott mot hustrun. Äktenskapet är i dag stabilt. - Det finns inget avseende hans personliga förhållanden i övrigt som kan anses rubba förtroendet för honom att ansvara för befordran av passagerare. Han har alltid skött sina arbetsuppgifter på ett klanderfritt sätt. Han har, under de 16 år då han har haft körkort, varit mycket noga med att hålla fartgränserna och att iaktta gällande vägtrafikförordningar. Han är tidigare ostraffad samt för även i övrigt en hederlig vandel. - Taxiförarlegitimationen betyder mycket för honom.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2007-10-02, ordförande Johansson) yttrade: Enligt 5 kap. 6 § första stycket 1 yrkestrafiklagen (1998:490), YTL, skall en taxiförarlegitimation återkallas av prövningsmyndigheten om innehavaren genom brottslig gärning eller på grund av andra missförhållanden har visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i linjetrafik eller taxitrafik enligt 3 kap. 1 §. - Av 5 kap. 6 § andra stycket YTL framgår att om de missförhållanden som avses i första stycket 1 inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas, kan i stället varning meddelas. - Av 5 kap. 7 § YTL framgår följande. Om en taxiförarlegitimation återkallas på grund av omständigheter som anges i 6 § 1 skall en tid på lägst tre och högst fem år bestämmas, under vilken den prövade skall anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation. - Av utdrag från Vägverkets vägtrafikregister, utskrivet den 28 juni 2007, framgår att R.G. erhöll taxiförarlegitimation den 9 december 2004. - Av lagakraftvunnen dom från Solna tingrätt den 16 maj 2007 (målnummer B 2629-07) framgår bl.a. följande. R.G. har befunnits skyldig till att ha misshandlat sin hustru den 27 december 2006. Gärningen skall bedömas som misshandel av normalgraden. R.G. förekommer inte sedan tidigare i belastningsregistret. Påföljden har bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha dömts ut. - Länsrättens bedömning - I förarbetena till YTL (prop. 1993/94:168 s. 41) uttalas bl.a. följande. Vid bedömningen av en taxiförares lämplighet bör särskild vikt läggas vid den utsatta ställning som en taxikund har. Taxitransporter utnyttjas ju dessutom i stor utsträckning för passagerarkategorier som är särskilt beroende av att föraren är ärlig och pålitlig. - Brott mot person och mera allvarliga tillgreppsbrott bör i allmänhet leda till att föraren bedöms olämplig. Exempelvis sexualbrott och våldsbrott bör i själva verket väga ännu tyngre när det gäller en taxiförare, som ju har direkt kontakt med resenärerna, än när det gäller en tillståndshavare. Vid brott av nu angiven art bör således i allmänhet legitimation vägras även om brottet i sig varit av relativt lindrig karaktär. - I senare förarbeten till YTL (prop. 1997/98:63 s. 87, 88 och 90) uttalas bl.a. följande. De närmare förutsättningar som uttalades vid regelns införande (prop. 1993/94:168 s. 41) bör alltjämt äga giltighet för den individuella prövning som sker när någon ansöker om taxiförarlegitimation eller när vederbörandes innehav av legitimation sätts i fråga. - Vandelsprövningen bör ses mot bakgrund av passagerarens krav på trygghet. Det ligger därför i sakens natur, att en förares rätt att erhålla en legitimation för att för egen del få en tryggad försörjning, eller hans krav på att av andra sociala skäl försäkras om att få arbeta som taxiförare, får stå tillbaka för hänsynen till passagerarna. - På motsvarande sätt som beträffande trafiktillstånd föreligger det situationer då en taxiförarlegitimation ifrågasätts när en varning framstår som mer motiverad än en återkallelse, t.ex. vid lindrigare fall av brister i vandeln i form av mindre allvarliga brott. - R.G. är dömd för misshandel som inte har bedömts som ringa. Han har således befunnits skyldig till ett brott mot person som inte kan betraktas som mindre allvarligt. Enligt länsrättens mening är omständigheterna i målet inte sådana att en varning framstår som en tillräcklig åtgärd. Grund för att återkalla R.G:s taxiförarlegitimation föreligger därmed. Vad R.G. anfört föranleder ingen annan bedömning. Den av länsstyrelsen beslutade återkallelsetiden är den lägsta möjliga. - I likhet med länsstyrelsen finner länsrätten således att R.G:s taxiförarlegitimation skall återkallas och att han under en tid av tre år, räknat från länsstyrelsens beslut den 22 augusti 2007, skall anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation. - Länsrätten avslår överklagandet.
R.G. fullföljde sin talan hos kammarrätten och yrkade att beslutet att återkalla hans taxiförarlegitimation skulle undanröjas och att han i stället skulle tilldelas en varning. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Länsrätten har vid vandelsprövningen lagt alltför stor vikt vid brottsrubriceringen och inte i tillräcklig utsträckning beaktat omständigheterna kring brottet. Det brott han fällts till ansvar för kan typiskt sett utgöra grund för återkallelse. Med hänsyn till den individuella bedömning som skall göras (prop. 1997/98:63) och syftet med vandelsprövningen måste utöver brottsrubriceringen emellertid även beaktas omständigheterna kring brottet. I detta avseende skall särskilt betonas att det brott han dömts för haft sin upprinnelse i helt privata förhållanden utan samband med hans yrkesutövning. Sammantaget kan den aktuella gärningen inte anses vara så allvarlig att varning är utesluten. Med hänsyn till vad som framkommit i målet måste en varning anses vara mer motiverad än återkallelse.
Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet och anförde till stöd härför i huvudsak följande. Enligt prop. 1997/98:63 "En reformerad yrkestrafiklagstiftning" framhålls passagerarnas krav på trygghet. Taxitransporter utnyttjas i stor utsträckning av passagerare som är särskilt beroende av att föraren är ärlig och pålitlig, till exempel barn, äldre och handikappade. Vidare framgår att förarens rätt till legitimation för att för egen del få en tryggad försörjning eller hans krav på att av andra sociala skäl försäkras om att få arbeta som taxiförare, får stå tillbaka för hänsynen till passagerarna. R.G. har dömts för misshandel vilket såsom ett brott mot person får anses som allvarligt. Om brottet skett i hans yrkesutövning eller i ett annat sammanhang saknar betydelse vid bedömningen av hans lämplighet som taxiförare. En given legitimation bör återkallas så snart föraren gjort sig skyldig till sådan brottslighet som rubbar tilliten till honom som yrkesutövare (prop. 1993/94:168). Vidare hänvisar länsstyrelsen till ett flertal utslag i liknande mål vid Kammarrätten i Stockholm.
Kammarrätten i Stockholm (2008-01-16, Hallberg, Ghiselli, referent) yttrade i huvudsak: Tillämplig lagstiftning framgår av länsrättens dom. - - - R.G. har av Solna tingsrätt fällts till ansvar för misshandel. Tingsrätten ansåg det utrett att R.G. tilldelat sin hustru i vart fall fyra slag. Mot bakgrund av att det varit fråga om flera slag mot huvudet bedömdes handlingen som misshandel av normalgraden. R.G. har således begått en sådan gärning att fråga uppkommer om han kan anses lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. - Fråga är då om misshandel (av normalgraden) definitionsmässigt alltid skall leda till en återkallelse av en meddelad taxiförarlegitimation. Enligt kammarrättens mening bör, vid bedömningen av om återkallelse skall tillgripas, hänsyn tas till den omständigheten att det vid återkallelse av taxiförarlegitimation är stipulerat en lägsta återkallelsetid om tre år. I lagens förarbeten lämnas inte någon motivering till en lägsta återkallelsetid om tre år. Kammarrättens uppfattning är, i avsaknad av ledning från lagstiftaren, att de omständigheter som skall leda till återkallelse, för att stå i rimlig proportion till återkallelsetiden, måste vara av sådan art att dessa också motiverar en återkallelse om tre år. Med hänsyn härtill krävs en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. - Mot denna bakgrund gör kammarrätten följande bedömning av huruvida R.G:s taxiförarlegitimation skall återkallas eller om varning skall meddelas. Av tingsrättens dom framgår att R.G. sedan tidigare inte förekommer i belastningsregistret. Såvitt framgår av utredningen i målet finns inte heller i övrigt några anmärkningar mot R.G. avseende hans yrkesutövning som taxichaufför. Inte heller finns några uppgifter om att han gjort sig skyldig till några trafikförseelser vilka föranlett någon form av ingripande med avseende på hans körkortsinnehav. - Kammarrätten kan därvidlag konstatera att R.G., såvitt framgår av utredningen i målet, inte tidigare gjort sig skyldig till något som skulle kunna rubba tilliten till honom som förare i taxitrafik. Mot denna bakgrund finner kammarrätten, oaktat att misshandel är en typ av brottslighet som skulle kunna inverka menligt på tilliten för honom som förare i taxitrafik, att förhållandena i förevarande mål är sådana att den brottslighet R.G. gjort sig skyldig till inte är av sådan allvarlig art att hans taxiförarlegitimation bör återkallas i tre år. Varning är enligt kammarrätten en tillräckligt ingripande påföljd. Med hänsyn härtill finner kammarrätten att underinstansernas beslut att återkalla R.G:s taxiförarlegitimation skall undanröjas och att han i stället skall meddelas varning. - Med upphävande av länsstyrelsens beslut av den 22 augusti 2007 och länsrättens dom bifaller kammarrätten överklagandet på så sätt att R.G. meddelas en varning.
Kammarrättsrådet Trägård var skiljaktig och fann inte skäl att ändra länsrättens dom.
Regeringsrätten
Länsstyrelsen överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för överklagandet anförde länsstyrelsen bl.a. följande. R.G. har dömts för misshandel av sin hustru. Gärningen har bedömts som misshandel av normalgraden. Påföljden har bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar. En taxiförarlegitimation bör återkallas så snart föraren gjort sig skyldig till sådan brottslighet som rubbar tilliten till honom som yrkesutövare. Brott mot person och mer allvarliga tillgreppsbrott bör i allmänhet leda till att föraren bedöms som olämplig (prop. 1993/94:168 s. 40-41). Fall då varning ansetts mer motiverat är, enligt förarbetena, situationer av lindrigare fall av brister i vandeln i form av mindre allvarliga brott. En person som blivit dömd för misshandel av normalgraden ska anses olämplig att tjänstgöra som taxiförare oavsett om det handlar om avslag på en ansökan om taxiförarlegitimation eller återkallelse av taxiförarlegitimation. Länsstyrelsen bedömer att en misshandel som skett i ett privat förhållande är av lika allvarlig art som en misshandel som skett i taxiförarens yrkesutövning. I båda fallen visar taxiföraren att han är olämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik och vederbörandes taxiförarlegitimation ska därför återkallas.
R.G. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Den brottslighet han gjort sig skyldig till kan inte anses vara av sådan allvarlig art att hans taxiförarlegitimation bör återkallas. Med hänsyn till omständigheterna i målet, bl.a. att han inte tidigare gjort sig skyldig till brott och att det inte finns några anmärkningar mot honom avseende hans yrkesutövning, är en varning mer motiverad än återkallelse. Som kammarrätten ansett måste rimligtvis de omständigheter som ska leda till återkallelse vara av en sådan art att dessa motiverar en återkallelsetid om lägst tre år. Det är gärningen i det enskilda fallet och inte brottstypen som sådan som ska värderas med utgångspunkt från taxiförarverksamhetens krav. Länsstyrelsen har åberopat ett förarbetsuttalande att brott mot person i allmänhet ska leda till att föraren bedöms olämplig. Uttalandet återfinns i ett avsnitt som berör den lämplighetsprövning som ska göras innan taxiförarlegitimation kan utfärdas och bör inte tillmätas någon större vikt i ett fall som det förevarande då fråga är om legitimationen ska återkallas. Till stöd för denna uppfattning åberopas RÅ 1993 ref. 71. Där konstaterade Regeringsrätten att lämplighetsprövningen inför en tillståndsgivning kan komma att bli strängare än den som företas vid en återkallelseprövning då förutsättningarna vid de olika bedömningarna skiljer sig åt i väsentliga avseenden.
Regeringsrätten (2008-10-30, Nordborg, Hamberg, Fernlund, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 1 § YTL får en personbil eller en lätt lastbil föras i linjetrafik eller taxitrafik endast av den som har taxiförarlegitimation. Sådan legitimation får enligt 3 § ges till den som, utöver vissa andra villkor, i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. En taxiförarlegitimation ska enligt 5 kap. 6 § återkallas om innehavaren genom brottslig gärning eller på grund av andra missförhållanden har visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i linjetrafik eller taxitrafik. Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas kan i stället varning meddelas.
R.G. erhöll taxiförarlegitimation år 2004. Han dömdes den 16 maj 2007 av Solna tingsrätt för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Av domen framgår att R.G. den 27 december 2006 gjort sig skyldig till misshandel av sin hustru. I det nu aktuella målet är fråga om R.G. genom detta brott visat sig olämplig att tjänstgöra som taxiförare, och om hans taxiförarlegitimation som en följd härav bör återkallas eller om varning kan anses vara en tillräcklig åtgärd.
När det gäller bakgrunden till de aktuella bestämmelserna kan nämnas följande. Den 1 augusti 1994 infördes i då gällande yrkestrafiklag (1988:263) regler om särskild legitimation för förare i taxitrafik. För sådan legitimation angavs samma krav på lämplighet som enligt nu gällande bestämmelser, och det stadgades också att återkallelse skulle ske om föraren genom brottslig gärning visat sig olämplig. I förarbetena anfördes väsentligen följande som skäl för denna vandelsprövning. En passagerare i ett taxifordon är i hög grad beroende av den enskilde förarens agerande. För resenärens trygghet är taxiförarens pålitlighet, ärlighet och yrkesskicklighet helt avgörande. Stor vikt bör därför läggas vid förarnas egenskaper och inte endast vid taxiägarnas och den tekniska utrustningens. Brott mot person och mera allvarliga tillgreppsbrott bör i allmänhet leda till att föraren bedöms olämplig. Exempelvis vid sexualbrott och våldsbrott bör legitimation vägras även om brottet i sig varit av relativt lindrig karaktär. (Prop. 1993/94:168 s. 23 och 41.)
De nu nämnda uttalandena i förarbetena avsåg i första hand den prövning som ska göras i samband med utfärdande av en taxiförarlegitimation. Sådan brottslighet som innebär att en sökande inte kan anses lämplig att erhålla legitimation torde emellertid normalt också medföra att en omprövning av legitimationen ska ske (jfr prop. 1997/98:63 s. 91 f.)
En återkallelse av en legitimation att utöva ett yrke är en ingripande åtgärd, som förutsätter en individuell prövning. Visserligen torde återkallelse av en taxiförarlegitimation regelmässigt komma i fråga vid vissa former av brottslighet som innebär att den dömde får betraktas som direkt olämplig som taxiförare, exempelvis våldtäkt. Men när återkallelsen i andra fall aktualiseras av händelser eller omständigheter som saknar kopplingar till taxiverksamheten måste enligt Regeringsrättens mening en schabloniserad tillämpning undvikas.
Det torde vanligen finnas skäl att ifrågasätta en taxiförares legitimation om denne dömts för våldsbrott. R.G. är dömd för misshandel som inte bedömts som ringa brott. Han har således gjort sig skyldig till ett brott mot person som inte kan betraktas som mindre allvarligt. Enbart det förhållandet att någon dömts för misshandel av normalgraden bör emellertid inte med automatik medföra återkallelse av legitimationen. För att återkallelse ska ske bör krävas att den bedömningen görs att brottet rubbar förtroendet för taxiföraren att svara för resenärernas trygghet. Regeringsrätten beaktar här att R.G. vid tidpunkten för tingsrättens dom inte tidigare förekom i belastningsregistret. Det har heller inte framkommit några andra anmärkningar mot hans laglydnad, vare sig i anknytning till taxitrafiken eller i övrigt. Även om det misshandelsbrott R.G. gjort sig skyldig till är av allvarligt slag, har det inte visats att det föreligger några beröringspunkter mellan brottet och hans yrkesutövning. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att omständigheterna är sådana att taxiförarlegitimationen inte bör återkallas. I stället bör, som kammarrätten funnit, varning meddelas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.