Prop. 1993/94:168
Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken
Stockholm den 17 februari 1994
Carl Bildt
Mats Odell (Kommunikationsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom en ändring av 19 & yrkestrafiklagen (1988z263) markeras länsstyrelsernas ansvar för den löpande tillsynen av den yrkesmässiga trafiken.
För att underlätta länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga trafiken föreslås att utsölmingsregisterlagen (1986:617) ändras så att ändamålet med registret vidgas till att också omfatta tillsyn av innehavare av tra- fiktillstånd och traiikansvariga enligt yrkestrafiklagen. Syftet är att göra det möjligt att sambearbeta uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter i Vägverkets centrala yrkestratilcregister.
Den tredje lagändring som föreslås gäller vandelsprövning av taxi- förare. Legitimarion såsom taxiförare får bara ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig. Kravet på förarlegitimation gäller såväl anställda förare som de tillståndshavare som själva kör sina taxifordon. Legitimationen skall kunna återkallas.
Därutöver innehåller propositionen en redogörelse för planerade åtgärder som i huvudsak kan genomföras genom regeringsbeslut om förordningstörändringar eller genom beslut om regeringsuppdrag. De viktigaste förslagen avser
- bättre möjligheter till kontroll mot polisregistret av dem som söker tillstånd till yrkesmässig trafik,
- bättre infomation om taxor i taxitrafik,
— vidgad skyldighet för polisen att rapportera brottslighet till tillsyns- Prop. 1993/94zl68 myndigheten samt
— omedelbar giltighet av beslut om återkallelse av trafiktillstånd.
Innehållsförteckning Prop. 1993/94zl68
1 Förslag till riksdagsbeslut ...................... 5 2 Lagtext ................................. 5 2.1 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen(1988z263) .......................... 5 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) ........................... 8 3 Ärendet och dess beredning .................... 9 4 Regleringen av yrkesUatiken i huvuddrag ............ 10 5 Riksdagsbeslut under senare år med anknytning till yrkes- tlaiiken ................................. 1 1 6 Övriga i ämnet inkomna skrivelser ................ 12 7 Behov av ökad tillsyn över den yrkesmässiga trafiken ..... 15 8 Lagstiftningsfrågor .......................... 17 8.1 Löpande uppföljning av lämpligheten hos den som fått tiHstånd till taxiuatik .................. 17 8.2 Sambearbetning av yrkestrafikregistret med utsök- ningsregistret ......................... 20 8.3 Legitimation av förare i taxitratik ............. 22 9 Övriga förslag föranledda av Statskontorets utredning ..... 25 9.1 Prövning av sökandens lämplighet och laglydnad . . . 25 9.2 Taxeinformation och taxinummer ............. 27 9.3 Taxameterfrågor ........................ 28 9.4 Information till länsstyrelsen från polis och dom— stolar .............................. 30 9.5 Uppföljning av tillståndshavares och taxiförares lämplighet ........................... 31 9.6 Polisens tillsyn över den yrkesmässiga trafiken . . . . 32 9.7 Återkallelse av trafiktillstånd med omedelbar verkan .............................. 33 9.8 Övriga frågor ......................... 34 10 Vägverkets roll ............................ 38 11 Kommande ändringar i yrkestrafiklagen ............. 40
12 Specialmotivering till förslagen i 14 a och 19 55 yrkes- traliklagen ............................... 40 3
Bilaga 1 :
Bilaga 2:
Bilaga 3:
Bilaga 4:
Bilaga 5: Bilaga 6:
Bilaga 7:
Sammanfattning av Statskontorets rapport (1993:15) Om taxi och annan yrkesmässig trafik .......... 43 Förteckning över inkomna remissyttranden med anledning av Statskontorets rapport ............ 48 Departementspromemorians författningsförslag ..... 49
Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorian ................. 54 Datainspektionens yttrande ................. 59 Lagrådsremissens lagförslag ................ 60 lagrådets yttrande ...................... 64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994 ............................. 65
1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:168
Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen(1988:263), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings- registerlagen (1986:617).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263)l dels att 4, 19, 21 och 23 55 samt rubriken närmast före 10 5 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a 5, och närmast före 14 å en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 52 Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län skall dock prövas av Vägverket.
Frågor om förarlegitimation som avses i 14 a 5 första stycket prö— vas av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd.
Giltighet av trafiktillstånd, m.m. Giltighet av trafiktillstånd
Särskilda regler för taxibil/ik
'Lagen omtryckt 1988:1499. 2Senaste lydelse 1992: 1651.
14aå
Fordon i taxitrafik för endast föras av den som har särskild förarlegitimation. Sådan förar- legitimation får ges till den som innehar föreskriven körkortsbe— hörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrq'ik.
En förarlegitimation skall äter- kallas om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i taxitra— fik eller om för-utsättningarna för legitimation annars inte längre föreligger. Frågor om återkallelse prövas av den länsstyrelse som har beslutat om legitimationen.
195
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet och
arbetsmiljö uppfylls.
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser och får därvid pröva om förutsättningama för tillstånd enligt 6 & alltjämt föreligger. Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksä- kerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De länsstyrelser som har beslutat om förarlegitimation utövar tillsyn över att innehavare av sådan legitimation uppfyller de krav som enligt 14 a 5 första stycket gäller för legitimationen.
21 5 Den som driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan tillstånd skall dömas för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex månader.
Tillståndshavare som bryter mot Tillståndshavare som uppsåtligen villkor som har meddelats i till- eller av oaktsamhet bryter mot ståndet skall dömas till böter. villkor som har meddelats i till-
ståndet eller i taxitrtdik anlitar förare utan förarlegitimation enligt 14 a & döms till böter.
23 53 Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten, om inte 'något annat anges i andra stycket. Beslut om varning får dock inte överklagas. Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 5 får överklagas hos Väg- verket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
En länsstyrelses beslut i frågor om förarlegitimation enligt I 4 a 5 första stycket och om återkallelse av en sådan legitimation får över— klagas hos länsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3Senaste lydelse 1992: 1651 .
2.2. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)
Härigenom föreskrivs att l & utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 ä'
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto- matisk databehandling fo'ras ett för hela landet gemensamt utsöknings- register.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning, 2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985zl46) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1—3. Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande 3. utredningar vid bestämman— och uppbörd av skatter, tullar och de och uppbörd av skatter, tullar socialavgifter. och socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av trafiktillstånd och trty'ikansvariga enligt yrkestrry'iklagen (1988:263).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1Senaste lydelse 19932910.
3. Ärendet och dess beredning
Den nuvarande regeringen har vid äera tillfällen sedan den tillträdde hösten 1991 framhållit behovet av en ökad tillsyn av den yrkesmässiga traäken. Så skedde senast i 1992 års budgetpropositr'on och i proposi- tionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitraäken. Regeringen har genom ändringar i yrkestraäkbestämmelsemaskärpt tillståndsgivningen och tillsynen. Riksdagen har anslutit sig till bedömningen att en skärpt uppföljning av tillståndsgivningen behövs. Riksdagen har vidare instämt i regeringens bedömning att beslutet om avregleringen av den yrkes- mässiga trafiken skall ligga fast.
Regeringen uppdrog den 19 november 1992 år Statskontoret att göra en översyn av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga trafiken och lämna förslag till förbättringar i syfte att effektivisera tillsynen i linje med statsmakternas beslut i dessa frågor.
Statskontoret redovisade sitt uppdrag den 1 juni 1993 och överläm- nade därvid sin rapport (1993:15) ”Om taxi och annan yrkesmässig trafik”. En sammanfattning av rapportens innehåll redovisas i bilaga I . En förteckning över vilka remissinstanser som kommit in med remiss- yttranden änns i bilaga 2. En sammanfattning av remissyttrandena änns tillgänglig på Kommunikationsdepartementet (dnr K93/1567/4).
På grundval av Statskontorets rapport och remissyttrandena över denna har en departementspromemoria med lagförslag utarbetats inom Kommunikationsdepartementet, benämnd Ökad tillsyn av den yrkes- mässiga traäken (Ds l993:9l). Promemorian har remissbehandlats.
De lagförslag som lades fram i promemorian änns i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av renäss- yttrandena änns i bilaga 4.
Datainspektionen har i enlighet med 2 a & datalagen (1973z289) yttrat sig över den föreslagna ändringen i 1 & utsökningsregisterlagen (1986:617). Datainspektionen har inte haft något att erinra mot lagför- slaget. En kopia av yttrandet har tagits in som bilaga 5.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 december 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som änns i bilaga 6.
Lagrådets yttrande änns i bilaga 7. Lagrådet gör inte någon invändning i sak mot de framlagda lagför- slagen men föreslår att det i 21 & yrkestraäklagen anges vilket subjek- tivt rekvisit som skall gälla för brottet. Regeringen har i propositionen följt lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten i förhållande till de till Lagrådet remitterade lagför- slagen.
Det bör också nämnas att i avsnitten 9 och 10 i denna proposition behandlas sådana förslag i Statskontorets rapport som inte kräver yttran- de från Lagrådet.
4. Regleringen av yrkestrafiken i huvuddrag
Regleringen av yrkestraäken sker i huvudsak genom yrkestraäklagen, YTL, (1988:263) och yrkestraäkförordningen, YTF, (l988:1503). För tillämpligheten har Transportrådet meddelat allmänna råd (TPR1989:2). Av betydelse är också förordningen (1979:785) om yrkestraäkregister samt vissa bestämmelser i fordonskungörelsen, FK, (l972:595) och bilregisterkungörelsen (l972:599).
Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil, buss, terrängmotorfordon eller traktortåg med förare ställs till allmänhetens förfogande mot betalning för transport av personer eller gods. Yrkes- mässig trafik får endast bedrivas av den som har traäktillstånd.
Traäktillstånd kan meddelas antingen för godstrafik eller för person- transporter. Ett trafiktillstånd för persontransporter kan avse linjetrty'ik, taxitrqik eller beställningstrafik med buss.
För all yrkesmässig trafik gäller att tillstånd enligt yrkestrafiklagen endast får ges till sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms vara lämpliga att driva verksamheten. Därvid prövas om sökanden med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk— samheten.
För linjetrafik med buss som rör mer än ett län änns en särskild skadlighetsprövning, där även traäkens påverkan på jämvägstraäk och trafikhuvudmännens trafik kan beaktas. Taxitrafik, beställningstraäk med buss och godstrafik är däremot endast föremål för prövning vad avser tillståndshavarens lämplighet.
För att driva taxirörelse tillkommer krav på att fordonet skall vara försett med typgodkänd kvittoskrivande och registrerande taxameter samt att passagerare före färd skall kunna få kännedom om den taxa som tillämpas. Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall en taxiförare också ha en legitimation utfärdad av Vägverket. Legitimationen visar att föraren med hänsyn till kravet på yrkeskunnande blivit godkänd att föra fordon itaxitraäk.
Traäktillstånd gäller i allmänhet tills vidare. Traäktillstånd som inte längre används skall återkallas. Det skall också återkallas om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna för till- stånd inte längre föreligger. Om missförhållandena inte är av allvarlig art, kan i stället varning meddelas.
Tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga trafiken är länsstyrel- serna. Enda undantaget från denna regel är att Vägverket är tillstånds- myndighet vid linjetrafik som rör mer än ett län. Vägverket är dessutom central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga traäken.
I regeringens beslut den 22 december 1993 om budgetproposition för budgetåret 1994/95 änns förslag under trettonde huvudtiteln om en ökning av resurserna för länsstyrelsernas tillståndsprövning och tillsyn över den yrkesmässiga traäken. Förslag redovisas också för hur resurs-
förstärkningen skall kunna änansieras, nämligen med en höjning av den årliga avgiften för yrkestraäkmärket. En viss intäktsökning för staten sker också genom att antalet beslut om tillstånd kan beräknas öka.
5. Riksdagsbeslut under senare år med anknytning till yrkestrafiken
Godstrafiken avreglerades med början redan under 1970-talet. Våren 1988 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en fortsatt avreglering på yrkestraäkområdet (prop. 1987/88150 bil. 1, prop. 1987/88:78, bet. 1987/88:TU15, rskr. 1987/88:166). Beslutet innebar att behovsprövningen för beställningstraäk med buss avskaffades den 1 januari 1989 och övrig behovsprövning den 1 juli 1990. Nära för- bundet med dessa avregleringar var att länsstyrelsen skulle skärpa lämplighetsprövningen av dem som avser bedriva eller bedriver yrkes- trafik.
För taxitraäken slopades taxeregleringen, traäkområdesindelningen, traäkeringsplikten och kommenderingsplanen samt kravet på att tillhöra en beställningscentral.
I 1992 års budgetproposition redovisades kritik mot länsstyrelsernas insatser i fråga om lämplighetsprövningen och den efterföljande kontrol- len av lämpligheten. I propositionen framhölls främst behovet av att skärpa efterlevnaden av det existerande regelverket, inte att skärpa regelverket som sådant. De brister som uppmärksammats skulle med andra ord bero på tillämpningen av bestämmelserna. Regeringen be- tonade att det inte fanns någon anledning att ompröva beslutet om av- regleringen.
Riksdagen (bet. 1992/93:TU1, rskr. l992/93:2) instämde i att be- slutet om avregleringen låg fast. Riksdagen ansåg dock att det krävdes en snabb utredning av möjligheterna att skärpa reglerna ytterligare i syfte att sanera taxibranschen och för att kunderna skall kunna åka säkert till en kostnad som är rimlig i förhållande till resans omfattning.
Den 19 november 1992 beslutade regeringen dels att ge Statskontoret i uppdrag att göra en översyn av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkes- mässiga trafiken, dels att under första halvåret 1993 tillåta samköming mellan dåvarande Trafiksäkerhetsverkets yrkestraäkregister och uppgif- ter i utsökningsregistret om fordringar som drivs in av kronofogdemyn- digheten i allmänt mål.
Den 10 december 1992 beslutade regeringen om ytterligare två åt- gärder för att komma till rätta med missförhållanden inom taxinäringen. För det första infördes i yrkestraäkförordningen krav på godkänt prov för taxiförare. Om en förare uppfyller Vägverkets krav skall en legiti— mation utfärdas. Denna legitimation skall finnas i fordonet väl synlig för passageraren. För det andra vidtogs en ändring i regleringen som syfta— de till att förhindra att en tillståndshavare ställde sina taxifordon till för- fogande till personer som inte hade traäktillstånd. Det skulle med andra
ord ännas ett bättre samband mellan trafiktillståndet, tillståndshavaren, det anmälda fordonet samt fordonets registreringsskylt.
I propositionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitraäken, som beslutades av regeringen den 17 december 1992, presenterades bl.a. följande förslag:
— Krav på Vägverket att följa upp yrkeskunnandet hos taxiföretagare. - Högre loav på prisinformation.
— Krav på att taxametrar alltid skall vara plomberade samt en rad andra åtgärder för bättre kontroll av taxametrar.
— Nuvarande tillstånd att plombera taxametrar skall dras in så snart som möjligt. Godkännande av verkstad för plombering skall göras av Styrelsen för teknisk ackreditering (Swedac).
Sammanlagt redovisades 15 olika förslag som innebär en skärpt tillsyn av taxitrafiken.
Riksdagens revisorer avgav den 17 mars 1993 en rapport om avregle- ringen av taxinäringen. Rapporten grundar sig i huvudsak på förhållan- dena i Stockholms län.
Revisorema pekade särskilt på bristerna i länsstyrelsens uppföljning av tillståndshavamas lämplighet. En återkommande uppföljning borde enligt revisorerna i princip vara lika grundlig och omfatta samma kon- trollmoment som tillståndsprövningen. Mot denna bakgrund föreslog revisorerna att en ordning med tidsbegränsade tillstånd borde övervägas liksom tidigare framlagda förslag avseende ett trafiktillstånd för varje taxifordon.
Trafikutskottet anförde i sitt betänkande (bet. 1992/93:TU26) av- seende proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitraäken att målet för samhällets insatser borde vara att utforma instrument och incitament som sammantaget förmår bidra till att en önskvärd utveckling sker inom taxitraäken utan att en återgång för den skull sker till tidigare detaljreglering.
Utskottet ansåg att Riksdagens revisorers förslag noga borde över— vägas av regeringen samtidigt som man hänvisade till det regeringsupp- drag Statskontoret fått att förutsättningslöst utvärdera länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga trafiken.
Utskottet föreslog att riksdagen skulle lämna utan erinran vad som anförts i propositionen, vilket också blev riksdagens beslut (rskr. 1992/931278).
6. Övriga i ämnet inkomna skrivelser
Svenska Taxiförbundet har i en skrivelse som kom in den 14 maj 1993 redovisat synpunkter på dåvarande Trafiksäkerhetsverkets rapport
”Avregleringen av taxitraäken”. Synpunkterna gäller formuleringar i rapporten om utbildning av blivande tillståndshavare i yrkeskunnande.
Trtyikpolisen i Stockholms län har inom ramen för sitt projekt om den olagliga yrkesmässiga trafiken (POLY) särskilt utrett vissa frågor röran- de taxameteranvändningen. I en skrivelse som kom in den 23 juli 1993 redovisas resultatet av utredningen samt traäkpolisens förslag till åt- gärder. Sammanfattningsvis föreslås:
— Att samtliga typgodkända taxametrar på den svenska marknaden skall vara fäst monterade i fordonen. Taxametrar av kassettyp bör inte vara tillåtna om man inte kan presentera ett system som är säkert.
— Att viktiga uppgifter om taxametrarna änns tillgängliga i centrala bil- registret.
— Att abonnentnummer förbjuds och ersätts med organisationsnummer. - Att en taxameter inte får användas om organisationsnummer saknas.
— Att organisationsnummer på kundens kvitto får en placering där det alltid kan avläsas.
Vidare lämnas i skrivelsen förslag till hur länsstyrelserna bör besluta i fråga om undantag från bestämmelserna om taxameter i taxifordon. Trafikpolisen redovisar också synpunkter på Vägverkets föreskrifts- arbete i fråga om användning av taxametrar och installation av taxamet- rar. Trafikpolisen hemställer att Vägverket utarbetar ett utbildnings- program i ämnet taxametrar som kan användas av traäkpolisen över hela landet.
Skrivelsen har översänts för yttrande till Vägverket, Statens prov- ningsanstalt, Länsstyrelsen i Stockholms En och Svenska Taxiförbun- det. Statens provningsanstalt instämmer i allt väsentligt i vad Traäk- polisen i Stockholms län föreslår. Länsstyrelsen i Stockholms län till- styrker också äera av förslagen samt lämnar en redogörelse för sina bedömningar av undantag från lcravet på taxametrar. Svenska Taxiför- bundet konstaterar att förslagen i allt väsentligt redan behandlats av regeringen i proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitraäken. Riksdagen har också beslutar i enlighet med propositionen. Problemet är enligt förbundet att Vägverket ännu inte vidtagit åtgärder i enlighet med riksdagens beslut. Vägverket framhåller i sitt remissyttrande att de i utredningen påtalade bristerna beträffande nuvarande regelverk och vissa typer av taxametrar i huvudsak är kända. Förslag till åtgärder avseende äertalet av de i utredningen angivna områdena har av rege- ringen redovisats i proposition l992/93:106 om åtgärder rörande taxitra- äken. Vägverket återkommer med nya föreskrifter om taxametrar.
Svenska Taxiförbundet har i en skrivelse som kom in den 16 augusti 1993 framhållit att lagstiftningen för trafiktillstånd bör förtydligas. Anledningen är, enligt förbundet, att Kammarrätten i Stockholm upp- hävt länsstyrelsens beslut att återkalla ett tillstånd för en taxiägare som
dömts för misshandel. Vidare önskar förbundet att länsstyrelserna skall Prop. 1993/94:168 ha rätt att överklaga kammarrättsdomar till Regeringsrätten.
I en skrivelse som kom in den 17 september 1993 har Svenska Taxi— förbundet vänt sig mot att taxiförarlegitimationen skall styras av före- skrifter som utformas centralt av Vägverket. De länsstyrelser som kän- ner behov av en särskild förarlegitimation skall i stället få besluta om föreskrifter för resp. län. Förbundet hemställer om att ikraftträdandet av bestämmelsema om förarlegitimation skjuts upp till den 1 juli 1994.
Från Gustaf Forsberg m.fl. har protestlistor kommit in den 23 sep- tember 1993 med krav på att länsstyrelsen inte skall meddela några nya tillstånd förrän länsstyrelsen skapat full kontroll över vad den har att tillse mom taxi. Vidare hemställs att— om så krävs - samtliga traäktill- stånd skall omprövas och att ett trafiktillstånd skall omfatta högst ett fordon.
Vid en uppvaktning den 15 oktober 1993 överlämnade Taxi Trafik- förening Stockholm u.p.a. (Taxi Stockholm) en skrivelse där föreningen framhåller att den är positiv till avregleringen. Föreningen konstaterar dock att man drygt tre år efter avregleringen tvingas se att utvecklingen i branschen blivit en helt annan än den avsedda. Den goda avsikten bakom avregleringen var att främja en skärpt och utvecklande konkur- rens till fromma för konsumentintresset. I stället har föreningen tvingats åse hur taxibranschen i storstadsregionema inältrerats av kriminella aktörer som skrämmer bort taxikonsumentema och hotar att slå ut branschens seriösa näringsidkare.
Avregleringen riskerar enligt föreningen att bli en bumerang för alla tillskyndare av ett fritt och konkurrensutsatt näringsliv. Om statsmak- terna inte snarast agerar, kommer taxikonsumentema i storstadsregio- nema att vara hänvisade till skrupelfria och mindre nogrälmade trans- portörer.
För att förhindra en sådan utveckling kräver Taxi Stockholm att ett antal åtgärder vidtas. Förslagen överensstämmer i stort med vad som framhålls av Gustaf Forsberg m.fl.
I en bilaga till skrivelsen lämnar Taxi Stockholm synpunkter på Statskontorets rapport. Synpunktema har tagits in i remissammanställ- ningen över rapporten.
Vid en uppvaktning den 2 november 1993 redovisade Svenska Taxi- förbundet sina synpunkter på behovet av samordnade åtgärder på taxi- området. Vidare diskuterades behovet av förnyad prövning av trafiktill- stånd, taxameterfrågor, upphandlingsproblem m. m. Förbundet under- strök också vikten av att länsstyrelserna får utökade resurser för till- synen av den yrkesmässiga traäken. Förbundet erinrade om sina tidiga- re framförda önskemål om att länsstyrelserna skall få möjlighet att överklaga sådana domar i kammarrätten som undanröjt länsstyrelsens beslut.
Genom en skrivelse som kom in den 2 november 1993 redovisade Vägverket sin årliga rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga traä- ken.
Vid en uppvaktning den 17 november 1993 redovisade Svenska 14 Transportarbetareförbundets avdelning nr 12 i Malmö ett antal krav som
enligt avdelningen måste uppfyllas för en sanering av taxinäringen. Till kraven hör att ett stopp i tillståndsgivningen införs, att begreppet traäk- område återinförs och att det skall ännas ett traäktillstånd för varje taxifordon. Det skall vidare ännas en vandelsprövning av taxiförare. Anslutning till beställningscentral skall vara obligatorisk. På det lokala planet skall det ännas en politisk nämnd som övervakar de kvalitativa kraven på taxinäringen.
I en skrivelse som kom in den 24 november 1993 framhåller Sveriges Aförsreseförening vikten av en fortlöpande tillsyn över taxinäringen. För att resenärerna skall kunna åka taxi skall de bl.a. kunna veta att taxiföretaget är ett seriöst verkande företag, att chauffören har tillstånd att köra taxi och att han hittar. Föreningen vill också ha bättre prisin- formation både i taxibilen och på de större flygplatserna. Det behövs enligt föreningen bättre samarbete mellan länsstyrelserna, Vägverket, polisen och skattemyndighetema så att branschen kan saneras.
Vidare kan nämnas att skrivelser kommit in från två privatpersoner vari synpunkter lämnas på bl.a. behovet av en återgång till reglering av taxitraäken, resp. på behovet av mera tillförlitliga taxametrar.
Slutligen skall nämnas att Länsstyrelsen i Hallands län genom Bo Johansson och Länsstyrelsen i Älvsborgs län genom Leif Delin den 14 april 1992 kommit in med en skrivelse vari framhålls att länsstyrel- serna inte tillräckligt underrättas av andra myndigheter om olika miss- förhållanden som förekommer inom den yrkesmässiga traäken. Länssty- relserna kan därmed inte bedriva sin tillsyn av trafiken på ett effektivt sätt.
Länsstyrelserna framhåller att bestämmelsen i 155 yrkestraäkför- ordningen om domstols underrättelseskyldighet inte är tillräcklig för att länsstyrelserna skall få det underlag som krävs för prövningen. Länssty- relserna bör i större utsträckning få underrättelse om tillståndshavare m.fl. som gjort sig skyldiga till sådana lagöverträdelser att deras lämp- lighet måste ifrågasättas.
Ett direkt underrättelseflöde mellan Rikspolisstyrelsen, Vägverket (f.d. Traäksäkerhetsverket) och länsstyrelserna borde enligt skrivelsen finnas som underlag för länsstyrelsernas prövning enligt 15 och 17 åå yrkestraäklagen om återkallelse av trafiktillstånd på samma sätt som det änns enligt körkortsförordningen. Länsstyrelserna behöver enligt skri- velsen också få tillgång till uppgifter som kommer fram genom en sambearbetning av utsökningsregistret med Vägverkets centrala yrkes- trafikregister.
7. Behov av ökad tillsyn över den yrkesmässiga trafiken
Riksdagen har som tidigare nämnts vid flera tillfällen under senare år ställt sig bakom regeringens ställningstagande att beslutet om hittills- varande avreglering av den yrkesmässiga traäken ligger fast. Effekterna
av avregleringen får trots vissa problem vad gäller efterlevnaden av ett antal bestämmelser inom bl.a. yrkestraäklagstiftningen och skattelag- stiftningen bedömas som övervägande positiva.
Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad gäller tillgången till taxitjänster. Det är sällan svårt att få tag i taxi, framför allt inte i storstadsregionema. Kundemas väntetid vid telefonbe- ställning av taxi har i allmänhet minskat liksom också tiden för att få en bil framkörd. De befarade bristerna i glesbygd synes i stort sett ha uteblivit, bl.a. till följd av de villkor beträffande traäkutbud som ställs av kommuner och traäkhuvudmän vid upphandling av bl.a. skolskjutsar och färdtjänst.
Detta hindrar inte att det kan ännas fog för påståendet att det före- kommer en viss överetablering i storstäderna, vilket naturligtvis ställer till med problem för näringen som sådan och dess anställda. För kun- derna är det däremot i huvudsak positivt med god tillgång till taxibilar och därav följande priskonkurrens.
Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att medföra en del oegentligheter och missförhållanden inom taxi vad avser den privata kundens ställning och säkerhet samt att konkurrensen inte alltid sker på lika villkor. Det sistnämnda medför allvarliga problem för de seriösa tillståndshavama som hotas att slås ut av sådana traäkutövare som skaffar sig konkurrensfördelar genom att bryta mot lagar och be— stämmelser. Dessutom änns det problem som har att göra med brister i de medel som änns tillgängliga för att komma till rätta med missför- hållanden som i större eller mindre utsträckning är gemensamma för samtliga transportslag inom den yrkesmässiga trafiken.
Särsldlt inom taxi blir problemen iögonfallande. Fokuseringen till vissa av massmedia uppmärksammade problem inom Stockholmsregio- nen är påtaglig. Det går dock inte att komma ifrån att just taximarkna- den för privatresor har en speciell karaktär för kunden genom att den känneteclmas av att det är svårt att i förväg avgöra tjänstens pris och kvalitet och att kunden därför inte har marknadsöverblick. Taxi skiljer sig från övriga servicenäringar på det sättet att det sällan änns åter- kommande relationer mellan ett och samma par av kund och förare eller företag. Anonymiteten inom näringen är därför stor vilket kan bidra till en försämrad serviceanda. Det är relativt lätt för nystartade företag att etablera sig på marknaden, men tyvärr också lätt att utnyttja kunders kunskaps- eller förhandlingsunderläge.
Kunden har också svårt att veta om det änns brister i fråga om säker- heten vid färd med ett visst fordon och med en viss förare.
Det är också allvarligt inom all yrkesmässig trafik att det änns en ”gråzon” av företagare som bryter mot skattelagstiftningen antingen genom att inte registrera sig för skattskyldighet eller inte redovisa skat- ter och avgifter i förhållande till verksamhetens omfattning. För taxi kan detta ske bl.a. genom avancerade taxametermanipulationer. Vidare änns företagare som genom konkurser och f'oretagskaruseller undanröjer skulder till samhället och leverantörer och samtidigt får verksamheten statssubventionerad genom lönegarantimissbruk.
Andra nämnda former av illojal konkurrens är underförsäkrade for- don och brott mot arbetstidslagstifmingen. Det förekommer också ut- nyttjande av förare för vilka skatter och sociala avgifter inte betalas. Allt detta gör det svårt för seriösa företagare att konkurrera med sådana som inte fullföljer sina ekonomiska skyldigheter mot samhället eller sina anställda.
Av den statistik som Länsstyrelsen i Stockholms län redovisar i sitt yttrande över Statskontorets rapport framgår att antalet återlmllade trafiktillstånd är högre för lastbilsföretag än för taxiföretag. Antalet avslag på ansökningar om trafiktillstånd är däremot högre för taxitrafi- ken. Av detta går det naturligtvis inte att dra några slutsatser om vilken traäkgren som har de största problemen. Länsstyrelserna och andra remissinstanser framhåller rent allmänt att problemen är stora inom hela den yrkesmässiga traäken, dock kanske värst i storstadsområdena och då inom godstraäken och taxitraäken. För den långväga busstrafiken redovisas då och då problem i form av brott mot arbetstidsbestämmel- serna.
Beslutet om avreglering av den yrkesmässiga traäken ligger fäst. De missförhållanden som förekommer bör motverkas genom att tillsynen över trafiken skärps. Länsstyrelserna behöver få mera ändamålsenliga verktyg för sitt tillsynsarbete. Det är dessutom viktigt att samarbetet mellan länsstyrelserna och andra berörda myndigheter underlättas. Viktiga steg i den riktningen har redan tagits men samarbetet behöver formaliseras i vissa avseenden.
Det är en bättre kontroll av efterlevnaden av nuvarande regelverk som behövs. De lagförslag som redovisas i följande avsnitt har som främsta syfte att göra tillsynen effektivare.
Det är också, som regeringen ser det, viktigt att redan fattade beslut i syfte att få en bättre ordning inom yrkestraäken kan genomföras så snabbt som möjligt. För att bidra till ett sådant genomförande har ge- nom Kommunikationsdepartementets försorg tillkallats en Lednings- grupp fär yrkestrafikf'rägor. I gruppen skall också samarbetet mellan myndigheterna och mellan dessa och olika branschorganisationer surde- ras och klarläggas, i syfte att effektivisera tillsynen över traäken. Ett tredje syfte med gruppen är att kartlägga behovet av eventuell ytterliga- re lagstiftning inom området. Gruppen består av företrädare för led- ningen inom 18 olika myndigheter och branschorganisationer med an- knytning till yrkestrafiken. Arbetsformema för gruppen skall vara in- formella. Arbetet skall i stort vara avslutat före sommaren 1994.
8. Lagstiftningsfrågor
8.1. Löpande uppföljning av lämpligheten hos den som fått tillstånd till taxitraäk
Regeringens förslag: En skärpt uppföljning av dem som fått tillstånd till yrkesmässig trafik skall ske.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga utom Vägverket, som dock tillstyrker den redovisade ändringen i 125 yrkestraäkför- ordningen. Svenska Busstraäkförbundet föreslår en omformulering i 19 & yrkestraäklagen.
Skälen för regeringens förslag: Statskontoret har i sin rapport läm- nat en lång rad förslag som syftar till att förbättra uppföljningen av tillståndsgivningen. Tillsynen skall kunna förbättras genom ökat sam- arbete mellan berörda myndigheter.
Ett av förslagen syftar till att minska möjligheterna för en tillstånds- havare att flytta över delar av sin fordonspark till personer som inte har tillstånd till yrkesmässig traäk. Sådana överflyttningar upptäcks ofta vid de allt mer vanligt förekommande konkurserna inom branschen.
För att minska möjligheterna till överäyttning av fordonsparken till personer som inte godkänts som traäkutövare föreslår Statskontoret att yrkestraäkregistret under viss tid efter en prövning spärras för registre- ring av ytterligare fordon. När tillståndshavaren anmäler ytterligare fordon på sitt tillstånd får länsstyrelsen genom spärren vetskap om detta och kan vidta en kontroll, motsvarande en ny tillståndsprövning.
Enligt regeringens mening måste vid den löpande lämplighetsupp— följningen bestämmelser ännas som motverkar att överföringar av for— don sker från en tillståndshavare till personer som inte har trafiktill- stånd. Det får således inte förekomma att tillståndshavaren — i stället för att bedriva traäken med anställda förare — hyr ut sina fordon till perso- ner som inte har prövats lämpliga att ha tillstånd till yrkesmässig traä- äk.
På detta sätt blir det möjligt att bedriva yrkesmässig traäk utan någon som helst tillsyn från länsstyrelsens sida eller kontroll från skattemyn- dighetema. Redovisning av mervärdesskatt och andra skatter kan utebli så gott som helt. Några arbetsgivaravgifter betalas över huvudtaget inte in eftersom det inte formellt sett änns några anställda.
Beträffande vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med missförhållandena kan konstateras att remissinstansema är ense om behovet av åtgärder men har olika uppfattningar om val av metod. Oenigheten har bl.a. att göra med att trafiktillstånd mera sällan åter- kallas på grund av brott mot just yrkestraäklagstiftningen.
Det kan hävdas att det formellt sett redan änns en ordning som skulle kunna förhindra att fordon överförs till personer som inte har traäktill- stånd. Enligt yrkestraäkförordningen skall således, innan ett fordon används i yrkesmässig trafik, en anmälan om fordonet och dess registre— ringsnummer lämnas till tillståndsmyndigheten, dvs. när det gäller taxitraäk till länsstyrelsen. En sådan anmälan är en förutsättning för att tillståndshavaren skall få ett s.k. yrkestraäkmärke för fordonet och en gul taxiskylt. Tillståndshavaren får därefter inte överlåta sina på detta sätt märkta fordon till något annat företag utan att den ansvarige för detta. senare företag lämplighetsprövas. Genom en i december 1992 beslutad ändring i YTF skall länsstyrelsen, när fordonet anmäls, också kontrollera att fordonet verkligen är godkänt för det slag av trafik som yrkestraäktillståndet avser. Om fordonet skall användas i taxitraäk skall
det t.ex. uppfylla kravet på godkänd taxameter. Vidare skall länsstyrel- sen kontrollera att tillståndshavaren är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet.
Det är emellertid uppenbart att systemet inte fungerar på ett tillfreds- ställande sätt. Det är alltför lätt att hyra ut taxifordon till personer som formellt står som anställda förare men som uppträder som traäkutövare utan att uppfylla kraven på ekonomisk och personlig lämplighet och på sådan laglydnad som krävs av en tillståndshavare.
För att stävja detta missbruk har föreslagits ”ett fordon per tillstånd”. Statskontoret har för sin del inte kuth påvisa fördelarna med en sådan ordning. Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget.
Den ändring av 19 & yrkestraäklagen som nu föreslås syftar till att ytterligare precisera länsstyrelsernas ansvar för den fortlöpande till- synen. En skärpt tillsyn av taxitraäken skall kunna ske genom de änd- ringar i yrkestraäkförordningen som regeringen nyligen har beslutat om och som innebär att tillståndsmyndigheten ånyo skall pröva tillståndsha- varens lämplighet enligt 6 5 yrkestraäklagen i det fall tillståndshavaren anmäler att han vill utöka det antal fordon som tidigare anmälts för användning i taxitraäken. Ett villkor för att taxiägaren skall få utöka sin fordonspark är således att tillståndsmyndigheten på nytt prövar dennes lämplighet. Därutöver skall för all yrkesmässig traäk gälla att kontroll skall ske av att fordonet uppfyller de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som föreskrivs bl.a. i bilregisterkungörelsen (1972:599) och fordonskungörelsen (l972:595) för den fordonst och för det slag av traäk tillståndet avser. För t.ex. taxitrafik förutsätter detta godkänd taxameter. Vidare skall för samtliga traäkslag kontrolle- ras att tillståndshavaren är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet.
Vid prövningen bör bl.a. också kontrolleras att registrering har skett för mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Det bör också kontrolleras att den mervärdesskatt och de avgifter som erlagts står i rimlig propor- tion till det antal fordon som godkänts för traäk.
På detta sätt torde syftet med önskemålet om ”ett fordon per till- stånd” bli tillgodosett utan att man för den skull behöver tillgripa en kostsam uppdelning av redan meddelade tillstånd.
Det bör framhållas att i de fall en tillståndshavare är väl känd av länsstyrelsen, den förnyade tillståndsprövningen kan göras tämligen summarisk. Det kan t.ex. vara fråga om en traäkutövare som under loppet av flera är byggt upp en fordonspark och som vid tidigare pröv- ningar befunnits lämplig. Är det däremot fråga om en, relativt sett, mera väsentlig ökning av antalet anmälda fordon, kan det vara nödvän- digt med en mera ingående lämplighetsprövning.
Den komplettering som föreslås i 19 & yrkestraäklagen syftar till att markera principen med återkommande lämplighetsprövning. Eftersom återkallelsegrunden som regel är brott mot andra lagar än yrkestraäk- lagen är det av stor vikt med ett nära samarbete mellan länsstyrelsen och bl.a. polisen och skattemyndighetema.
Regeringen vill också hänvisa till de preciseringar av grunderna för återkallelse av traäktillstånd som regeringen beslutade om den 16 de- cember 1993. De nya bestämmelsema har tagits in som 11 a & yrkestra-
äkförordningen. I denna paragraf anges också att om ett traäktillstånd Prop. 1993/94:168 har återkallats på grund av de omständigheter som nämns i paragrafen, en tid av lägst tre och högst fem år skall bestämmas under vilken den prövade skall anses olämplig att driva yrkesmässig traäk.
8.2. Sambearbetning av yrkestraäkregistret med utsöknings- registret
Regeringens förslag: Utsökningsregistret skall få användas för tillsyn av innehavare av traäktillstånd och traäkansvariga enligt yrkestraäklagen (1988:263). Uppgifter i utsökningsregistret skall få sambearbetas med uppgifter i Vägverkets centrala yrkestraäk- register.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I pro- memorian föreslogs dock att uppgifter från utsökningsregistret skulle lämnas ut till länsstyrelsen på medium för automatisk databehandling (ADB). Regeringens förslag innebär att uppgifterna efter sambearbet- ning lämnas ut till länsstyrelserna i form av utskrift.
Remissinstanserna: Av dem som yttrat sig tillstyrker samtliga. Datainspektionen (DI) erinrar om att sambearbetning av utsöknings- registret och yrkestraäkregistret måste regleras. Eftersom det rör sig om återkommande sambearbetningar anser DI att det är lämpligt med en författningsreglering. Riksskatteverket (RSV) vill utöka omfattningen av uppgiftslämnandet. RSV framhåller också att sambearbetning enligt promemorieförslaget innebär att det i första hand blir Vägverket som får del av uppgifterna, inte länsstyrelserna. För att beivra bulvanför- hållanden bör det enligt Svenska Taxiförbundet ännas möjlighet att ta fram uppgifter också om styrelseledamöter i taxiföretag.
Skälen för regeringens förslag: Den 19 november 1992 beslutade regeringen att tillåta sambearbetning av uppgifter i utsökningsregistret om skatter och avgifter med yrkestraäkregistret. Härigenom har det kunnat ske en bättre uppföljning av lämpligheten hos dem som fått tillstånd till yrkesmässig traäk.
Tillståndet till sambearbetningen var tillfälligt och begränsat till första halvåret 1993. Statskontoret föreslår i sin rapport att sambearbetning av uppgifter om skulder som drivs in av kronofogdemyndigheten i allmänt mål bör få ske även efter den 1 juli 1993 och utan tidsbegränsning.
Det huvudsakliga ändamålet med utsökningsregistret har hittills varit dess användning för kronofogdemyndighetemas verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning samt planering och tillsyn av denna verksamhet. Registret får vid sidan härav också användas för avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter samt för kontroll- verksamhet och utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och socialavgifter. Användningen har alltså begränsats till den exekutiva verksamheten och beskattningsverksamheten, dvs. i princip . 20
till RSV:s verksamhetsområde. En utvidgning av ändamålet med regist- ret i enlighet med promemorieförslaget innebär att man bryter denna princip. Behovet av att kunna bearbeta uppgifterna i registret måste vara mycket stort för att kunna motivera en sådan förändring.
Erfarenheterna av den tillfälliga sambearbetningen avseende första halvåret 1993 är enligt länsstyrelserna mycket goda. De har snabbt och utan att behöva tillgripa en manuell bearbetning fått tillgång till uppgif- ter om vilka traäkföretag och dess traäkansvariga som släpar efter med skatter och avgifter eller är försatta i konkurs m.m. Härigenom har i ett stort antal fall traäktillstånden ifrågasatts och i åtskilliga fall återkallats. En sådan verkningsfull sanering av den yrkesmässiga traäken skulle inte ha varit möjlig med hjälp av de tidigare använda metoderna att i varje enskilt fall manuth inhämta uppgifter från kronofogdemyndigheten om tillståndshavarna.
Uppgifterna i den sambearbetning som ägde rum första halvåret 1993 håller nu på att bli föråldrade. Nya traäkföretag kommer till hela tiden. I de redan beäntliga företagen är det vanligt förekommande att de traäkansvariga byts ut. Nya sambearbetningar behöver därför göras med en viss periodicitet. Alternativet med enbart manuella granskningar av uppgifter från kronofogdemyndigheten är inte realistiskt med hänsyn till mängden traäktillstånd (ca 37 000) och framför allt till den stora omfattningen av förändringar i personkretsen av traäkansvariga. Det är därför i hög grad angeläget att utsökningsregistret får användas även för tillsyn av innehavare av traäktillstånd och traäkansvariga enligt yrkes— traäklagen.
Med stöd av vad som anförts ovan och en enig remissopinion föreslår regeringen att utsökningsregisterlagen (1986:617) ändras så att ända- målet med registret även omfattar tillsyn av innehavare av traäktillstånd och traäkansvariga enligt yrkestraäklagen.
Syftet är att göra det möjligt att sambearbeta vissa uppgifter i utsök- ningsregistret med uppgifter i yrkestraäkregistret om tillståndshavare och traäkansvariga och på så sätt underlätta länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga traäken enligt yrkestraäklagen (1988:263). Det är alltså endast uppgifter om de personer som förekommer i Vägverkets centrala yrkestraäkregister, dvs. enbart tillståndshavare och traäkansvariga, som skall sammanställas med uppgifter i utsökningsregistret. Att sambear- beta uppgifterna även med uppgifter om styrelseledamöter i taxiföretag, som Svenska Taxiförbundet föreslår, är inte praktiskt möjligt med nuva- rande registerföring. Det förutsätter att uppgifterna, som i dag bara finns i aktiebolagsregistret, förs in i yrkestraäkregistret. Det är natur- ligtvis viktigt att beivra bulvanförhållanden men att utvidga register- föringen på det nu antydda sättet skulle enligt vår mening föra för långt. Ledamöterna är ofta många till antalet. Det händer också att samman- sättningen av styrelsen ändras med kort varsel. Kontrollintresset får i denna del tillgodoses på annat sätt. RSV framhåller att det änns behov av att kontrollera även de personer som sökt men ännu inte beviljats tillstånd. Detta är helt riktigt men även här får kontrollen ske på annat sätt än genom sambearbetning av uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter i yrkestraäkregistret.
I förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) anges i 1 5 tredje stycket 4 att utsökningsregistret får användas utanför exekutionsväsendet även för tillsyn av innehavare av traäktillstånd och traäkansvariga enligt yrkestraäklagen. Lydelsen sammanfaller med förslaget i promemorian. Däremot har de i promemorian föreslagna ändringarna i 9 & utsökningsregisterlagen inte tagits med i denna pro- position. Skälet är att uppgifter ur utsökningsregistret inte kommer att lämnas ut på medium för automatisk databehandling till länsstyrelserna, vilket föreslogs i promemorian. Den tillfälliga sambearbetning som ägt rum under första halvåret 1993 har enbart inneburit att länsstyrelserna fått del av utskrifter i form av datalistor som sänts ut från RSV till resp. länsstyrelse. Denna redovisning har varit fullt tillräcng för tillsynsarbe- tet och har, som nämnts, resulterat i ett stort antal återkallelser av traäktillstånd. Något skäl att ändra denna ordning änns inte. Eftersom uppgifterna i utsökningsregistret inte kommer att lämnas ut till läns- styrelserna på ADB-medium bör sambearbetningen lämpligen regleras närmare i utsökningsregisterförordningen (1986:678). Regeringen vill emellertid redan nu framhålla att en allmän strävan är att begränsa de uppgifter som får sambearbetas med yrkestraäkregistret till sådana som verkligen är betydelsefulla för länsstyrelsernas tillsynsverksamhet.. Vad som behövs för tillsynen är uppgifter i allmänna mål om skuldens stor- lek men också om det i sådana mål finns ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan. Av betydelse är givetvis också uppgifter om betal- ningsinställelse, likvidation och om företaget eller de granskade perso- nerna är försatta i konkurs. Det bör även vara möjligt att kontrollera om det änns ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 & ackordslagen (19701847).
Som tidigare nämnts i avsnitt 3 har DI inte haft något att erinra mot lagförslaget. DI:s yttrande har tagits in som bilaga 5.
Hänvisningar till S8-2
- Prop. 1993/94:168: Avsnitt 9.8
8.3. Legitimation av förare i taxitraäk
Regeringens förslag: Legitimation som taxiförare skall endast få ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig som taxiförare. Legitimationen skall kunna återkallas om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens utom be- träffande vilken myndighet som bör sköta vandelsprövningen.
Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker en vandelsprövning av taxi- förare. Länsstyrelserna samt Vägverket och Svenska Taxiförbundet vill att prövningen skall ske av länsstyrelsen och inte av Vägverket. En länsstyrelse föreslår att ikraftträdandet bör ske redan den 1 juli 1994.
Skälen för regeringens förslag: År 1992 beslöt regeringen om en ändring i yrkestraäkförordningen, så att förare i taxitraäk skall besitta
ett visst yrkeskunnande (12 (! å yrkestraäkförordningen). Ett villkor för att få framföra fordon i taxitraäk skall således vara att föraren har blivit godkänd vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov som styrker ett sådant kunnande. Härigenom skall tillses att förarna har kunskaper i kartläsning samt om olika passagerares behov av hjälp samt den känne- dom om yrkestraäklagstiftning och arbetstidsbestämmelser som erford- ras för arbetet som förare i yrkesmässig traäk. '
Yrkeskunnandet hos förarna skall bestyrkas genom en legitimation med namn och fotografi. Föraren skall vid transport av passagerare hålla legitimationen väl synlig.
Regeringens förslag om en vandelsprövning av förarna bör ses mot bakgrund av att en passagerare i ett taxifordon är i hög grad beroende av den enskilde förarens agerande. För resenärens trygghet är taxiföra- rens pålitlighet, ärlighet och yrkesskicklighet helt avgörande. Stor vikt bör därför läggas vid förarnas egenskaper och inte endast vid taxiägar- nas och den tekniska Utrustningens. Föramas vandelsprövning är mot denna bakgrund av central betydelse.
I prövningen för en särskild förarbehörighet bör därför ingå en kon- troll av sökandens laglydnad på motsvarande sätt som enligt 6 å yrkes- traäklagen gäller för tillståndshavare. Det bör också ännas en möjlighet till återkallelse av en förarlegitimation.
Statskontoret framhåller i sin rapport att en av samhället utfärdad legitimation placerad i taxifordonet och med namn och fotografi, kan uppfattas som något mer än ett bevis på ett visst yrkeskunnande. Legiti- mationen skulle med andra ord kunna inge en falsk trygghet om utfär- dandet av legitimationen inte baseras på en lämplighetsprövning.
En vandelsprövning av taxiförare bör alltså införas. Så kan ske genom att man i yrkestraäklagen tar in en bestämmelse om att fordon i taxitraäk får endast föras av den som har särskild förarlegitimation. Sådan legitimation får bara ges till den som med hänsyn till yrkeskun- nande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitraäk.
Kravet på förarlegitimation gäller såväl förare som de tillståndshavare som själva kör sina fordon.
Beträffande de grunder på vilka en person skall kunna förvägras en förarlegitimation och en sådan legitimation skall kunna återkallas, hän- visas till specialmotiveringen till den föreslagna lagen om ändring i yrkestraäklagen.
I promemorian föreslogs att det bör ankomma på Vägverket att om- besörja vandelsprövningen av taxiförare. Skälet till detta får förmodas vara att det är Vägverket som enligt 12 då yrkestraäkförordningen svarar för prov om yrkeskunnande för att föra fordon i taxitraäk. Det är också Vägverket som svarar för själva legitimationen. Hela förfaran- det skulle därmed kunna ske inom ramen för verksamheten i en enda myndighet.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan uttalar att det bör vara länsstyrelserna som ges uppgiften att utföra den lämplighetspröv- ning som skall föregå utfärdandet av legitimationen.
Enligt regeringens mening kan det anföras skäl för båda lösningarna. Prop. 1993/942168 Med hänsyn till att länsstyrelsen redan nu utför lämplighetsprövning i såväl körkortsärenden som ärenden om traäktillstånd änns det dock övervägande skäl för att även vandelsprövningen av taxiförare bör ske hos länsstyrelserna. För detta talar också att länsstyrelsen fortlöpande skall följa upp lämpligheten hos den som fått traäktillstånd på samma sätt som nu föreslås för taxiförarlegitirnationen. I båda fallen ankommer det på länsstyrelsen att också besluta om återkallelse av tillståndet resp. legitimationen. Det änns givetvis också i många fall ett personanknutet samband mellan lämplighetprövningen av tillståndshavare och pröv- ningen av taxiförare genom det stora inslaget av enbilsåkare inom taxi- näringen.
Frågor om lämplighetsprövning av taxiförare bör således handläggas av länsstyrelserna och då av den länsstyrelse där sökanden till en taxi- förarlegitimering är folkbokförd. Det skriftliga provet vad avser yrkes- kunnande bör förrättas av Vägverket. Om den sökande av en länssty- relse godkänts som taxiförare, både med hänsyn till laglydnad och yrkeskunnande, bör det ankomma på Vägverket att utfärda legitima- tionsbeviset.
De nya bestämmelserna i yrkestraäklagen om taxiförarlegitimation bör träda i kraft den 1 januari 1995. Det vore givetvis fördelaktigt med ett ikraftträdande vid en tidigare tidpunkt, vilket Länsstyrelsen i Stock- holms län föreslår, men detta är dock inte tillrådligt med hänsyn till bl.a. de prov om yrkeskunnande som skall organiseras över hela landet och med prövning också av lokalkännedom i något län.
Krav på legitimation skall inte bara avse nytillkommande förare utan också sådana personer som redan kör taxifordon.
Genom körkortsförordningen(1977z722) (i dess lydelse enligt SFS 1993:1049) skall uppgifter om innehav av taxiförarlegitimering föras in i körkortsregistret. Länsstyrelsen får genom den sambearbetning som fortlöpande sker av polisregistret med körkortsregistret vetskap om den eventuella brottsbelastningen hos de taxiförare som skall vandelsprövas. Sambearbetningen underlättar också den fortlöpande vandelsprövningen av taxiförarna.
I yrkestraäklagen bör föras in en bestämmelse om att det ankommer på länsstyrelsen att pröva frågor om förarlegitimation för taxitraäk. Länsstyrelsen skall också utöva tillsyn över att innehavare av förarlegiti- mationen uppfyller de krav som gällde vid beslutet om legitimationen. Det får liksom nu ankomma på Vägverket att närmare utforma kraven för förarlegitimationer för taxitraäk. Därvid får också för visst län, t.ex. ett storstadslän, efter hörande av resp. länsstyrelse, föreskrivas krav på lokalkännedom för förare som är folkbokförd i länet. Något sådant krav torde för närvarande inte vara aktuellt annat än för Stock- holms län.
Med anledning av vad Konkunensverket framför i sitt yttrande över Statskontorets rapport bör framhållas att en taxiförarlegitimation skall vara giltig i hela landet. Särkrav på lokalkännedom för förare bosatta i t.ex. Stockholms län skall självfallet inte hindra förare, bosatta t.ex. i 24 Uppsala län, att köra taxi i det förstnämnda länet. Härvid kan givetvis i
något enstaka fall uppstå situationer då föraren brister i lokalkännedo- men. Anknytningen till förarens folkbokföringslän är emellertid som lösning avgjort bättre än att själva förarlegitimationen skall gälla för körning enbart i ett begränsat område, vilket LO föreslår.
Avslutningsvis bör nämnas att det givetvis änns ett samband mellan bestämmelserna i körkortslagen (l977z477) om återkallelse av sådant körkort som omfattar taxibehörighet och de av regeringen nu föreslagna möjligheterna till återkallelse av taxiförarlegitimation enligt yrkestra- äldagen.
I likhet med vad Styrelsen för riksfärdtjänst och Vägverket framför i sina yttranden, vill regeringen här framhålla att det i särskild ordning närmare bör utredas om det inte skulle vara en mera rationell lösning med endast en förarbehörighet för taxitraäk.
Det kan också noteras att Lagrådet i sitt yttrande över lagrådsremis- sen understryker att frågan om en enda förarbehörighet för taxitraäk bör utredas.
9. Övriga förslag föranledda av Statskontorets utredning
Statskontoret har i sin rapport redovisat 25 olika åtgärdsförslag i syfte att effektivisera tillståndsgivningen och skärpa tillsynen av dem som fått tillstånd till yrkesmässig traäk. Tre av förslagen har redovisats i föregående avsnitt under rubriken lagfrågor.
De ämnesområden med anknytning till den yrkesmässiga traäken som nu behandlas (avsnitt 9.1—9.6) utgår i huvudsak från Statskontorets förslag. Därutöver följer i avsnitt 9.7 ett förslag till ändring i yrkestra- äkförordningen som inte behandlats i Statskontorets rapport.
Hänvisningar till S9
9.1. Prövning av sökandens lämplighet och laglydnad
Regeringens bedömning: Länsstyrelsema bör genom tenninalåt— komst i polisregistret kunna få veta huruvida de personer som söker tillstånd äll yrkesmässig traäk och till biluthyrning förekommer i registret eller ej.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege— ringens bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks över lag, bl.a. av samtliga länsstyrelser som yttrat sig i frågan, liksom också av Rikspolisstyrelsen. Datainspektionen (DI) har inget principiellt att invända mot att länssty- relsen fär möjlighet att löpande undersöka om belastningsuppgifter förekommer. DI betonar dock vikten av sekretesskydd.
Skälen till regeringens bedömning: Vid länsstyrelsens prövning av en ansökan om yrkestraäktillstånd och tillstånd till biluthyrning har
länsstyrelsen rätt att kräva att sökanden bifogar de handlingar och ut- drag som erfordras för länsstyrelsens beslut. Ett undantag från dessa bestämmelser änns dock, nämligen utdrag ur polisregistret. Sådant utdrag måste länsstyrelsen i varje enskilt ärende rekvirera från resp. polismyndighet. Enligt 17å i polisregisterkungörelsen (1969z38) får enskild person endast i mycket begränsad utsträckning ta del av de uppgifter som änns om honom själv i polisregistret.
När det däremot gäller ärende om kärkoristillstdnd får länsstyrelsen enligt 16 a å polisregisterkungörelsen ha temtinalåtkomst till polisregist- ret för upplysning om någon belastningsuppgift änns eller inte. Om länsstyrelsen änner att sökanden inte förekommer i polisregistret be- höver någon ytterligare personutredning inte göras.
Någon sådan tenninalåtkomst änns som nämnts inte vid prövning av traäktillstånd eller av tillstånd till biluthyrning. Det kan dock hävdas att lämplighetsprövningen vid ansökan om traäktillstånd och om tillstånd till biluthyrning bör tillmätas minst samma vikt som vid prövning av körkortstillstånd. Ett annat skäl för tenninalåtkomst är de stora ärende- mängder det kan röra sig om. Härtill kommer att antalet ärenden kom- mer att öka till följd av den nyligen beslutade ändringen i yrkestrafik- förordningen om en förnyad lämplighetsprövning av tillståndshavare och trafikansvariga' mom taxitrafik 1 det fall en tillståndshavare vill utöka sin fordonspark. Statskontoret har beräknat att antalet ärenden om traäktill- stånd då kommer att öka med ca 1 000 till ca 5 500. Antalet förfråg- ningar till polisregistret kommer då att öka i sådan grad att nuvarande manuella rutiner knappast går att behålla.
Om tenninalåtkomst vidgas till att gälla även prövning av ansökan för yrkestraäk och biluthyrning sorteras belastningsfria sökande auto- matiskt bort och länsstyrelsen kan begränsa sina beställningar av yttran- den från polisen till de personer som förekommer i registret.
Förutom en snabbare handläggning skulle tenninalåtkomsten medföra en minskad arbetsbelastning för polismyndighetema. Antalet ansökning- ar om tillstånd inom yrkestraäkens område är nu ca 4 500 per år och kommer som nämnts att öka till ca 5 500. Enligt Statskontorets beräk- ningar torde endast ca 500 ärenden kräva särskilda yttranden.
Enligt regeringens mening bör sökning i polisregistret få förekomma vid prövning av traäktillstånd och tillstånd till biluthyrning. Sökning skall endast avse om belastning änns eller inte. Särskilt yttrande kan därefter inhämtas från polismyndighet när en person förekommer i registret.
Registersökningen bör avse inte bara tillståndshavare och traäkansva- riga utan också den vidare personkrets som i vissa fall ska lämplig- hetsprövas. Med hänsyn till att det är vanligt förekommande att styrel- seledamöter i taxiföretag med kort varsel byts ut änns behov av snabb sökning i polisens register. Ett sådant behov änns också då det sker en anmälan om en ökning av antalet fordon per tillstånd för taxitraäk och då en förnyad lämplighetsprövning enligt l2å yrkestraäkförordningen skall ske.
En remissinstans har betonat vikten av sekretesskydd. Enligt 7 kap. 17 å sekretesslagen ( l980:100) gäller sekretess i verksamhet som avser
bl.a. uttag ur polisregister för uppgift som har tillförts registret. Den vidgade terminalåtkomsten kommer således att omfattas av samma sekretess som i dag gäller för den terminalåtkomst som länsstyrelserna har i ärenden om körkortstillstånd.
För att kunna genomföra en tenninalåtkomst till polisregistret krävs en komplettering av 16 a å polisregisterkungörelsen som anger terminal- åtkomst för länsstyrelserna inte bara i ärenden om körkortstillstånd utan också i ärenden om tillstånd till yrkesmässig traäk och till biluthyrning. En ändring av 6å yrkestraäkförordningen resp. 3 5 förordningen om biluthyrning behöver också göras. Nuvarande ordning innebär att till- ståndsmyndigheterna i samtliga fall skall inhämta yttrande om sökandens lämplighet från polismyndighet. Förfrågningar i sådan hel- täckande omfattning blir med den nämnda ändringen i polisregisterkun- görelsen alltså obehövliga. De nya lydelsema bör i stort överensstämma med den som änns i 11 å körkortsförordningen (1977z722). Vidare bör i yrkestraäkförordningen anges ett bemyndigande för rikspolisstyrelsen att besluta om föreskrifter om länsstyrelsens inhämtande av uppgifter ur polisregistret. Lydelsen bör i stort sett överensstämma med 96 å kör- kortsförordningen.
9.2. Taxeinformation och taxinummer
Regeringens bedömning: Information om gällande taxa i taxitrafik bör anges på taxifordonet, både utvändigt och invändigt. Länsstyrel- serna skall kunna meddela föreskrifter om informationens närmare utformning. Taxifordonets registreringsnummer bör på ett tydligt sätt anges också inne i ett taxifordon.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av de instanser som yttrat sig i frågan. '
Skälen till regeringens bedömning: I propositionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitraäken framhölls vikten av att konkurrensen i taxibranschen kan fungera på lika villkor. En av förutsättningama här- för är att taxikundema kan informeras på ett fullgott sätt om gällande taxor.
Den överenskommelse som Konsumentverket och Svenska Taxiför- bundet gjort om en lämplig mall för utformning av en taxitaxa har fungerat tillfredsställande så till vida att Konsumentverket inte mottagit några anmärkningar gentemot själva överenskommelsen. Det är emeller- tid lätt att konstatera att taxeinforrnationen har sina brister. På många fordon änns över huvud taget ingen taxa angiven vare sig på utsidan eller på insidan. Som regel änns den enbart på utsidan vilket inte alltid är tillräckligt för att kunden efter resans slut skall kunna jämföra debite- rat pris enligt kvittot med den information om man som resenären kunde få före resans början.
Enligt regeringens mening bör gällande taxa anges på ett tydligt sätt både utvändigt och invändigt på fordonet. Krav på prisinformation bör därför införas i yrkestraäkförordningen med angivande av Vägverket som ansvarig myndighet för informationens utformning. Föreskriftema bör utarbetas i samråd med Konsumentverket. I förordningen bör också anges att länsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om infomratio— nens närmare utfomrning, t.ex. vid de större flygplatsema.
Det är viktigt att kunden har möjlighet att under färden ha informa- tion inte bara om förarens identitet genom den i avsnitt 8.3 föreslagna förarlegitimeringen utan också om själva fordonets identitet. Sådan information förbättrar möjligheterna för kunden till reklamationer efter resans slut. Det skulle däremot föra för långt att varje taxifordon skulle tilldelas ett särskilt taxinummer av resp. länsstyrelse, något som före- slagits av en del remissinstanser. En sådan ordning skulle medföra höga administrativa kostnader för att hålla ytterligare ett register aktuellt.
En enkel lösning, som förordas av Svenska Taxiförbundet, är att man på yrkestraäkrnärkets baksida, som alltså vetter in mot fordonet, med tydliga siffror anger taxifordonets registreringsnummer, ordet TAXI och vilket år yrkestrafikmärket avser. Andra sätt att ange fordonets registre- ringsnummer kan också tänkas. Det väsentliga är att angivelsen kan ske på ett tydligt sätt för passageraren.
Fortsatta överväganden bör ske beträffande eventuella ändringar i yrkestraäkförordningen och förordningen (1975 :885) om utmärkning av fordon i yrkesmässig traäk.
Hänvisningar till S9-2
9.3. Taxameterfrågor
Regeringens bedömning: Vägverket bör ges i uppdrag att ytterliga- re utreda hur taxametrar kan göras säkrare. Därvid bör bl.a. stude- ras om och i vad mån taxametrar i ökad utsträckning kan användas för taxiföretagens bokföring och vid arbetstidsredovisning. Åtgärder bör även vidtas som underlättar polisens kontroll av taxametrar.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i stort med regeringens be- dömning.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser tillstyrker ökade krav på säkerhet hos taxametrama och deras plombering. Flera instan- ser lämnar detaljerade förslag till åtgärder.
Skälen till regeringens bedömning: Kontroll av taxametrar-5 säkerhet torde vara ett av de allra mest betydelsefulla momenten vid tillsynen av taxinäringen. I de fall då taxametrar kan manipuleras av taxiägare och taxiförare är det uppenbart att konkurrensen inom näringen allvarligt kan snedvridas. De seriösa taxiägarna riskerar att slås ut. Härtill kom- mer effekter i form av skatteundandragande och att kunderna såsom privatresenärer eller att kommuner och landsting såsom stora köpare av taxitjänster får betala för höga respriser.
I regeringens proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafi- ken redovisades en lång rad förslag som syftade till att stävja taxameter- fusket.
Vägverket är den myndighet som skall utfärda föreskrifter om taxa- metrars beskaffenhet och utrustning och också numera om användningen av taxametrar. Det är angeläget att verket utfärdar föreskrifter på grundval av vad som i december 1992 föreslogs i propositionen och vad riksdagen med anledning härav beslöt våren 1993. Verket skall härvid även i berörd del beakta det uppdrag som regeringen beslutade den 2 december 1993 om förbättrad trafiksäkerhet på vägarna m.m. Väg- verket bör också utreda på vad sätt taxametrar kan göras än mera säkra och skyddade mot olika former av intrång i sina funktioner. Härvid bör särskilt uppmärksammas i vad mån taxametrarna kan anses så tillförlit- liga att de uppgifter som skall registreras i en taxameter kan användas för bokföringsändamål. Det är visserligen inte en fråga för Vägverket att avgöra hur företagens bokföring bör vara ordnad. En förutsättning för att kunna använda en registrerande taxameter i bokföringssamman— hang bör dock vara att taxametem inte utan svårigheter kan manipule- ras. En annan fråga som är angelägen att utreda är i vad mån uppgifter som kan tas fram från taxametrar kan användas som arbetstidsbok. Nuvarande möjlighet att föra en manuell sådan har visat sig ge alltför stora möjligheter till oegentligheter när det gäller arbetstidsredovisning.
Problem finns också med att en del förare kringgår arbetstidsbestäm- melsema genom att i taxametem använda mer än ett förarkort. En sådan förare kan utgöra en allvarlig risk ur trafiksäkerhetssynpunkt om han kör sitt fordon under längre tid än vad som är tillåtet. Tekniska lösningar bör tas fram som förhindrar en användning av mer än ett förarkort per förare.
Det bör också i övrigt beaktas vad Statens provningsanstalt, Trafik- polisen i Stockholm och taxametertillverkarna m.fl. har anfört beträffan- de möjligheterna att göra taxametrar säkrare och lättare att kontrollera för polisen, t.ex. vid flygande besiktningar.
Det är vidare angeläget att registren i en taxameter kan avläsas ome- delbart vid en konkurs. Det är också viktigt, som Trafikpolisen i Stock- holm framhåller, att ett taxiföretags organisationsnummer får en sådan placering på taxikvittot att det alltid blir fullt läsbart. Ett annat förslag från Trafikpolisen är att en taxameter inte skall få användas om organi- sationsnummer saknas.
Ytterligare ett förslag som framförts och som bör övervägas är att åter införa en bestämmelse om att det skall finnas kontrollrnärke på registreringsskylten också på taxifordon. En sådan åtgärd skulle förmod- ligen underlätta polisens flygande besiktning. Å andra sidan medför ett utbyte av skyltarna en viss merkostnad. En annan nackdel kan vara att skylten kan bli mera lätt att förfalska genom att den till sitt utseende — frånsett den gula färgen - blir mera lik en registreringsskylt på en vanlig personbil.
Regeringen kommer att ge Vägverket i uppdrag att utreda de frågor som nu nämnts om taxametrar.
Hänvisningar till S9-3
- Prop. 1993/94:168: Avsnitt 9.6
9.4. Information till länsstyrelsen från polis och domstolar
Regeringens bedömning: Klarare regler bör finnas för polisens information till tillsynsmyndigheten om misstänkt brottslighet, straflörelägganden och domar.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i stort med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks över lag. Endast Domstols- verket avstyrker med motivering att underrättelseskyldighet redan finns från domstolamas sida.
Skälen till regeringens bedömning: Det bör tillmätas betydelse att länsstyrelserna säger sig få otillräcklig information om att en tillstånds- havare blivit dömd i domstol för förseelser enligt annan lagstiftning än yrkestraäklagen. Enligt Länsstyrelsen i Värmlands län är det mycket ovanligt att en allmän domstol översänder en dom som avser någon med tillstånd till yrkesmässig trafik. Detta beror enligt länsstyrelsen förmod- ligen på att domstolen inte känner till att vederbörande är tillståndshava- re. Regler behövs därför så att länsstyrelserna kan få information om strallörelägganden och domar. Genom att dessa underrättelser från åklagare och domare uteblir uppstår problem ur rättssäkerhetssynpunkt. Åtgärder mot tillståndshavare blir i många fall beroende av slumpen.
Anledningen till att tillsynsmyndigheten inte får vetskap om strallöre- lägganden och domar torde bero på att polisen i samband med brotts- undersökning eller förundersökning numera inte har en särskild marke- ringsruta i sina rapporter som anger att brottet skett under utövande av yrkesmässig trafik.
Rikspolisstyrelsen bör därför snarast återinföra markeringen ”yrkes- trafik" i sina rapporter som en anvisning till polisens utredare, åklagare och domstolar att informationsskyldighet till tillståndsmyndigheten föreligger i dessa ärenden.
Ett tillägg i 155 yrkestraäkförordningen bör därför införas med innebörd att Rikspolisszan bör medverka till att tillsynsmyndigheten kan nås av underrättelsen. Rent praktiskt bör detta kunna ske genom att återinföra markeringen ”yrkestrafik” på formulären. På dessa bör också finnas en särskild markering om ”taxiförarlegitimation”.
Förfarandet bör kunna medföra att det inte blir nödvändigt att genom- föra Statskontorets mera långtgående förslag om en obligatorisk, lagreg- lerad underrättelseskyldighet från polisens sida gentemot länsstyrelsen om brott och förseelser enligt yrkestrafiklagstiftningen och mot annan lagstiftning som är av betydelse för länsstyrelsens tillsyn. Det kan också hänvisas till regeringens förslag i avsnitt 9.1 om tenninalåtkomst för länsstyrelserna till polisregistret vilket möjliggör att länsstyrelsen på ett enkelt sätt kan få vetskap om en sökande till ett trafiktillstånd eller till biluthyrning är belastad eller ej.
Hänvisningar till S9-4
9.5. Uppföljning av tillståndshavares och taxiförares lämp- lighet
Regeringens bedömning: Ändring bör vidtas i körkortsförord- ningen, innebärande att registerblad om belastningsuppgifter för körkortsinnehavare skall, om innehavaren har tillstånd för yrkes- mässig trafik, sändas till den länsstyrelse som har meddelat traäk-
tillståndet. Det samma bör gälla för den traäkansvarige om det är en juridisk person som har traäktillståndet. Sådant registerblad skall också översändas till den länsstyrelse som beslutat om legiti- mation för taxiförare.
Statskontorets förslag: Sambearbetning bör ske av polisregistret med yrkestraäkregistret.
Remissinstanserna: Flertalet av dem som yttrat sig i frågan tillstyr- ker, däribland många länsstyrelser samt Svenska Busstraäkförbundet och Svenska Taxiförbundet. Domstolsverket ifrågasätter om den före- slagna sambearbetningen är förenlig med skyddet för den enskildes integritet. Ändamålet med informationsbehandlingen kan inte anses vara så stort att det uppväger integritetsintrånget.
Datainspektionen har inte något att erinra mot att länsstyrelsen — vid prövningar av yrkestraäktillstånd — ges samma möjlighet att undersöka om belastningsuppgifter förekommer som i fråga om körkortstillstånd.
Skälen till regeringens bedömning: Det änns flera goda exempel på hur länsstyrelserna på ett informellt sätt samverkar med polisen, skatte— myndighetema och näringen själv i syfte att undanröja missförhållanden inom den yrkesmässiga traäken. Det gäller inte minst i Stockholms län. Det intensiäerade samarbetet mellan länsstyrelsen, skatte- och kronofog- demyndigheter samt inte minst med polisen är en förutsättning för att man skall kunna sanera branschen från oseriösa företagare.
Genom ökat samarbete mellan länsstyrelserna och polismyndighetema kan själva tillståndsprövningen underlättas. Länsstyrelserna kan bl.a. genom den i avsnitt 9.1 föreslagna terminalåtkomsten till polisregistret få ett förbättrat beslutsunderlag för sina ställningstaganden till ansök- ningar om tillstånd till yrkesmässig traäk.
Av minst samma betydelse är att länsstyrelserna kan ha en kontinuer- lig och systematisk tillsyn över dem som redan har traäktillstånd. Till- synen underlättas om länsstyrelsen kan få en uppgift — en ”signal” — från polismyndigheten om att en granskning behöver ske av en viss tillståndshavares vandel.
En sådan sökning skulle på ett effektivt sätt kunna ske genom den sambearbetning som Statskontoret föreslagit. Regeringens bedömning är emellertid att man bör avvakta med att genomföra en sådan sambearbet- ning. I stället bör prövas de möjligheter som änns att få fram belast- ningsuppgifter genom körkortsregistret. Ett sådant förfarande har visser- ligen den nackdelen att man därigenom kan granska enbart körkorts- havare och således inte sådana tillståndshavare som inte har körkort.
Antalet sådana personer torde, särskilt när det gäller taxitraäk men till Prop. 1993/94:168 stor del också för godstransportema, vara jämförelsevis få. De är för- modligen inte fler än att länsstyrelserna på annat sätt än genom kör- kortsregistret bör kunna utföra en effektiv tillsyn.
När det gäller prövning av körkort änns enligt 83 & körkortsförord- ningen en skyldighet för Rikspolisstyrelsen att underrätta Vägverket om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot vari- genom en körkortshavare gjort sig skyldig till brott mot bl.a. vissa bestämmelser i trafiklagstiftningen, mot narkotilastraäiagen (l968:64) eller mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling i fråga om narkotika. Underrättelseskyldighet föreligger också om vissa grövre brott enligt brottsbalken. Vägverket lan under vissa förutsättningar också själv begära underrättelse från Rikspolisstyrelsen.
När Vägverket får en unden'ättelse från Rikspolisstyrelsen skall verket enligt 86 & körkortsförordningen framställa ett registerblad. På detta blad skall anges de i underrättelsema och i körkortsregistret upp- tagna registeruppgifterna. Registerbladet skall sändas till den länsstyrel- se som har meddelat körkortstillståndet.
Ett liknande förfarande bör tillämpas vid den fortlöpande prövningen av sådana innehavare av tillstånd till yrkesmässig traäk som har kör- kort. Det bör kunna ske genom ett tillägg i 86 & körkortsförordningen vari bör anges att registerblad om belastningsuppgifter skall, om kör- kortshavaren har tillstånd till yrkesmässig traäk, sändas till den länssty- relse som meddelat tillståndet. Det samma bör gälla för den traäkansva- rige om det är en juridisk person som har trafiktillståndet. Förslaget föranleder vissa följdändringar i körkortsförordningen angående uppgift om yrkestraäktillstånd.
Samma förfarande bör tillämpas för att möjliggöra en uppföljning också av vandelsprövningen för taxiförare. Registerblad med belast- ningsuppgifter bör alltså översändas till den länsstyrelse som beslutat om en legitimation för taxiförare. Härigenom får länsstyrelsen underlag för sina överväganden beträffande en eventuell återkallelse av legitima- tronen.
Hänvisningar till S9-5
9.6. Polisens tillsyn över den yrkesmässiga traäken
Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen och Vägverket bör få i uppdrag att gemensamt överväga formerna för övervakningen av
yrkestrafiken.
Statskontorets förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag av att uppdraget enbart skall rikta sig till Rikspolisstyrelsen. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga som yttrat sig i frågan. Skälen till regeringens bedömning: Flera remissinstanser påpekar att polisen prioriterar yrkestrafiken för lågt i sitt inspektionsarbete. Om 32 så skulle vara fallet ligger detta inte i linje med vad som uttalas i rege-
ringens proposition (1992/93:161) om traäksäkerheten på vägarna inför 2000-talet. I denna proposition förutser regeringen en väsentlig ökning av den flygande inspektionen, däribland utökad kontroll av taxitraäken.
Rikspolisstyrelsen har regeringens uppdrag att inom ramen för styrel- sens uppgifter i fråga om metodutveckling och tillsyn över polisen m.m. särskilt verka för en reformering av polisens traäkövervakning. I upp- draget ingår att i samverlan med länsstyrelserna utveckla former för samverlan mellan polis och väghållare samt system för uppföljning av traäkövervakningen.
Redovisning av läget beträffande reformarbetet slall ske före utgång- en av februari 1994. Från och med budgetåret 1994/95 slall uppföljning av traäkövervakningen ske inom ramen för Rikspolisstyrelsens ordinarie verksamhetsmdovisning, dvs. i första hand i årsredovisningen.
Det kan vara lämpligt att inom ramen för denna löpande uppföljning också beakta hur kontrollen över den yrkesmässiga trafiken skall kunna skärpas. Regeringen kommer därför att ge Rikspolisstyrelsen och Väg- verket i uppdrag att gemensamt överväga formerna för en sådan skärpt kontroll. Även om en sådan verksamhet sker inom ramen för de resur- ser som hittills avsatts för trafikövervakningen i allmänhet finns med all säkerhet mycket att göra för att eä'ektivisera övervakningen av den yrkesmässiga traäken.
Ett första steg i den riktningen är att traäkpolisens uppgifter precise- ras. RRV anser exempelvis att polisens ointresse för yrkestraäkfrågoma kan bero på att den är osäker på sin roll, på vilka regler som gäller för taxi, på vad som skall rapporteras till länsstyrelsen etc. Statskontorets förslag om att utbilda poliserna i yrkestraäkfrågor bör därför genom— föras. En särskild sammanfattning av de lagregler som rör den yrkes- mässiga traäken bör enligt Statskontoret upprättas som en handledning vid polisens flygande inspektion. Denna bör innehålla en översiktlig redovisning av sådana missförhållanden som mer eller mindre regel- mässigt medför åtgärder från länsstyrelsernas sida i form av varning till tillståndshavaren eller återkallelse av tillståndet till yrkesmässig trafik.
Kontroll av taxametrama är enligt regeringens mening ett av de viktigaste momenten vid kontroll av taxi. Vägverket har som tidigare nämnts (avsnitt 9.3) befogenhet att utfärda föreskrifter om användningen av taxametrar. I uppdraget bör därför ingå att Vägverket i samarbete med Rikspolisstyrelsen utarbetar ett program för utbildning av såväl traäkpoliser som länsstyrelsepersonal i taxametramas funktion och hur redovisningen skall ske såväl till kund som till företagets bokföring.
Regeringen vill i sammanhanget hänvisa till vad som i avsnitt 9.3 nämns om behovet av att göra taxametrama säkrare och lättare att kontrollera för polisen.
Hänvisningar till S9-6
- Prop. 1993/94:168: Avsnitt 9.8
9.7. Återkallelse av traäktillstånd med omedelbar verkan
Regeringens bedömning: Ett beslut om återkallelse av ett traäk- tillstånd bör gälla omedelbart. Om särskilda skäl änns bör åter- kallelsen slce först när beslutet därom vunnit laga kraft.
3 Riksdagen 19931'94. ] sum/. Nr 168
Skälen till regeringens bedömning: Enligt 18 & yrkestraäkförord- ningen gäller ett beslut enligt yrkestraäklagen och denna förordning omedelbart. Ett undantag änns emellertid för beslut om återkallelse av trafiktillstånd. Ett sådant beslut gäller inte förrän det vunnit laga kraft, om det inte föreligger särskilda skäl att bestämma annat.
Vad regeringen nu föreslår är en återgång till vad som gmde före april 1984. Huvudregeln var då att ett beslut om återkallelse av traäk— tillstånd blev gällande omedelbart efter det att beslutet delgetts traäkutö- varen. Som motiv för ändringen anfördes i proposition 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor m.m. att överinstansemas prövning i extrema situationer kunde framstå som illusorisk; ett för traäkutövaren positivt beslut i högsta instans blev meningslöst om rörelsen under handlägg- ningstiden hade avvecklats av ekonomiska skäl.
Situationen inom yrkestrafiken, framför allt inom taxiäaälan och godstransportema, gör det emellertid motiverat att låta huvudregeln vara att beslutet om återkallelse bör gälla omedelbart. I annat fall är det risk för att verksamheten fortsätter under lång tid framöver medan överprövning pågår i högre instans. Under tiden kan missförhållandena fortsätta, ibland under loppet av flera år, samt också förvärras. De vanligaste brott som ligger till grund för beslut om återkallelse av tra- äktillstånd är skattebrott, bokföringsbrott, uppbördsbrott samt brott mot den enskilda passageraren.
Den brottslighet som nu nämnts är svår att komma till rätta med men skulle dock i många fall kunna minska i omfattning genom en bestäm— melse om att ett beslut om återkallelse av ett traäktillstånd skall gälla omedelbart. I annat fall änns risk för långvariga bolagskaruseller eller bulvanverksamhet. Åtgärden förhindrar att traäkföretag systematiskt plundras på sina tillgångar fram till en konkurs.
I den mån tillståndsmyndigheten känner tveksamhet till om missför- hållandena är av så allvarlig beskaffenhet att tillståndet bör återkallas, änns möjlighet liksom nu att i stället besluta om varning. Om tillstånds- myndigheten å andra sidan bedömer att det kan ännas särskilda skäl av betydelse i sammanhanget, bör myndigheten alternativt kunna besluta om att återkallelsen skall ske först när beslutet därom har vunnit laga kraft.
Hänvisningar till S9-7
- Prop. 1993/94:168: Avsnitt 9
9.8. Övriga frågor
I det följande redovisas regeringens ställningstaganden till sådana förslag, lämnade av Statskontoret, som av olika anledningar inte nu bör föranleda närmare åtgärder. Det kan också nämnas att en del av för- slagen redan genomförts. Till sådana förslag hör att kravet på ett obli- gatoriskt förarskydd i taxifordon bör upphöra. Genom ändring i fordons- kungörelsen hösten l993 har detta krav redan avskaffats.
Statskontoret har vidare föreslagit att länsstyrelserna bör överväga att organisatoriskt samordna yrkestraäk-, bil- och körkorts/irnkrionema i syfte att öka den nödvändiga interna samverkan och informationsutbytet
samt att minsla yrkestraäkfunktionens sårbarhet på grund av liten personalnumerär.
Denna organisationsfråga utreds för närvarande genom ett regerings— uppdrag till Riksrevisionsverket, Statskontoret, Vägverket och några länsstyrelser som har att överväga hur den framtida bil— och körkorts— registreringen bör organiseras.
Statskontoret har också lämnat förslag till hur en ansökan om trafik- tillstånd bör utformas. Det är givetvis lämpligt att en ansölan är så komplett som möjligt men förslaget är lmappast en riksdagsfråga.
Förslaget om hur examinationen av blivande tillståndshavare och trryfkansvariga bör ske är däremot viktigt. Flera renrissinstanser fram- håller att nuvarande ordning med alltför många anordnare av utbildning är otillfredsställande. Vägverket bör därför enligt dessa remissyttranden överväga att återkalla nuvarande tillstånd att anordna utbildning om yrkeskunnande.
Enligt regeringens mening änns det fog för kritiken. Regeringen har den 16 december 1993 därför beslutat om en ändring i yrkestraäkför- ordningen som innebär att det är Vägverket som slall svara för skrift- ligt prov om yrkeskunnande för utövare av yrkesmässig traäk inom och utom Sverige. Det innebär att nuvarande tillstånd att svara för examina- tion av yrkeskunnandet bör återkallas genom Vägverkets försorg. När- mare föreskrifter om själva utbildningen inför den examination som skall ske enligt den nya ordningen bör också meddelas av Vägverket. Under år 1994 kommer vissa övergångsregler att gälla.
Regeringen tar inte ställning i detta sammanhang till Statskontorets förslag om en översyn av olika sanktioner vid överträdelser inom den yrkesmässiga traäken. Förslaget är alltför oklart formulerat. Regeringen kan dock ansluta sig till vad som sägs i rapporten om att fortsatta för- ändringar av påföljdssystemet i riktning mot dels avkriminalisering (depenalisering), dels förenklingar av annat slag är önskvärd eftersom sådana leder till snabbare och mera effektiva ingripanden. En ökad användning av penningböter får liknande effekt.
Statskontoret föreslår att taxireglementen bör kunna beslutas av läns- styrelserna. Remissinstanserna ställer sig överlag avvisande till att sådana reglementen kommer i tillämpning. Förslaget ligger inte i linje med den strävan som finns att låta taxiföretagen fritt konkurrera med hjälp av kvalitetsåtgärder. Regeringen delar denna uppfattning. _
Regeringen kan heller inte ansluta sig till förslaget om att hållplats- telefoner för taxi skall vara tillgängliga för alla yrkesverksamma förare. Skälet härtill är att kunden då får svårigheter att själv välja det företag som önskas. Såsom Statskontorets förslag är utfomiat är det dessutom tveksamt ut rättslig synpunkt.
Statskontorets förslag om att tillsynsmyndigheten bör utföra opemtiv tillsyn av den yrkesmässiga traäken har sina fördelar genom att perso- nalen hos myndigheten då kan få förbättrad och vidgad verklighetskon- takt med traäkutövarna. Det är naturligtvis också bra med ett nära sam- arbete mellan länsstyrelsen och andra'myndigheter, i detta fall polisen. Regeringen har i avsnitt 9.6 framhållit vikten av att både trafikpolisen och länsstyrelsepersonalen får bättre kunskaper om t.ex. taxametrars
funktion och plomberingssätt. Det är däremot ett stort steg att före- skriva att länsstyrelsepersonal skall ägna sig åt operativ tillsyn av poli- siär karaktär. Sådana uppgifter bör handhas enbart av polisen. Inget hindrar dock att länsstyrelsepersonal biträder vid polisens operativa tillsyn, något som sker i en del län.
Statskontoret föreslår också att möjligheten att med viss periodicitet ompröva beäntliga tillstånd, s.k. tidsbegränsade tillstånd, i högre grad bör utnyttjas. Såsom flera remissinstanser påpelar måste i så fall 10 5 yrkestraäklagen ändras eftersom det nu krävs särskilda skäl för att meddela sådana tillstånd. Det går alltså inte, som Statskontoret föreslår, att meddela tidsbegränsade tillstånd såsom en generell åtgärd.
Enligt regeringens mening bör nuvarande möjlighet att bevilja tidsbe— gränsade tillstånd bibehållas om det änns särskilda skäl för ett sådant beslut. Härutöver gäller att det enligt EG-bestämmelser slall ännas tidsbegränsade tillstånd för internationell traäk, såväl för godstranspor- ter som för persontransporter. Huruvida en sådan ordning bör införas också för inrikes traäk i Sverige får närmare övervägas.
Statskontoret föreslår en förstärkt ägarkomroll av taxifordon. Rege- ringen instämmer i Statskontorets bedömning att man bör avvakta en utvärdering av effekterna av de nyligen vidtagna ändringarna i 125 yrkestraäkförordningen avseende kontroll av ägare till taxifordon. Ändringarna innebär att tillståndsmyndigheten i förväg skall godkänna fordonet och dess ägarförhållanden innan det sätts i traäk.
Vid prövningen bör bl.a. också kontrolleras att registrering har skett för mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Det kan också vara lämpligt att kontrollera om den mervärdesslatt och de avgifter som erlagts står i rimlig proportion till det antal fordon som anmälts i traäk.
Statskontoret tar också upp vikten av att personkretsförändringar anmäls till tillståndsmyndigheten vad avser traäkföretag som bedrivs i aktiebolagsform. Det är enligt Statskontoret sällan som anmälningsplik- ten enligt 8 & yrkestraäkförordningen fullföljs av företagen. Uppgifter om personförändringar i ledningen av företagen är enligt Statskontoret så väsentliga i prövnings- och tillsynsarbetet att Vägverket bör utreda möjligheterna att tillställa tillsynsmyndighetema aviseringar om ändring- ar i aktiebolagsregistret och på sikt även i handels- och föreningsregist— ren. Regeringen ansluter sig till Statskontorets åsikt att anrnälningsplikten är viktig för länsstyrelsernas möjlighet att utöva en effektiv tillsyn av traäkföretagen och förhindra att olämpliga personer tar sig in i före- tagen och därmed får ett avgörande inflytande på verksamheten.
Genom upplysningar från Patent— och registreringsverket (PRV) har länsstyrelserna möjlighet att följa de personkretsförändringar som an- mäls till PRV. Enligt regeringens bedömning behöver frågan om till- gång till förändringar i aktiebolagsregistret inte utredas på det sätt som Statskontoret föreslår. Enligt vad regeringen erfarit har länsstyrelserna numera möjlighet att till en låg kostnad kunna genom dataöverföring fä upplysningar från PRV om sådana personkretsförändringar som anmäls till myndigheten.
Statskontoret tar upp som ett särskilt förslag att det bör ske en orga- niserad samverkan mellan länsstyrelserna och skattemyndighetema. Förslaget avser att kontrolluppgift bör med angivande av antal registre- rade fordon tas fram för enskilda skattemyndigheters riktade kontroller. Förslaget bedöms enligt Statskontoret ge mer långtgående eä'ekter än vad som kan uppnås med enbart obligatorisk mervärdesskatteregistre- ring för samtliga innehavare av yrkestrafiktillstånd.
Förslaget avvisas bestämt av Riksskatteverket. Regeringen gör sam- ma bedömning. Regeringen kan konstatera att Riksskatteverket systema- tiskt arbetar med s.k. branschkartläggningar i syfte att ge granskare och revisorer ökade kunskaper så att de är förtrogna med förhållandena inom resp. bransch. Kartläggningama syftar bl.a. till att standardisera räkenskapsscheman och deklarationsuppgifter så att värdet av olika nyckeltal för branschen kan bedömas på ett nyanserat sätt. Under år 1994 skall branschkartläggningar göras av bl.a. åkerinäringen och taxi.
Regeringen vill också hänvisa till den i avsnitt 8.2 föreslagna änd- ringen i utsökningsregisterlagen som gör det möjligt att sambearbeta uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter i Vägverkets centrala yrkestraäkregister. Härigenom kan länsstyrelserna bl.a. kontrollera i vad mån tillståndshavama och de traäkansvariga släpar efter med in- betalning av skulder och avgifter.
Statskontoret föreslår att beslutsränen i frågor om körkortsingn'pande bör föras till den länsstyrelse där körkortshavaren är folkbokförd från det län där körkortet utfärdats.
Enligt regeringens mening har förslaget sina fördelar men också en del nackdelar. Många remissinstanser, däribland Föreningen för all- männa ombud i körkortsfrågor, avstyrker förslaget. Enligt föreningen innebär förslaget att villkorsakter, återkallelseakter m.m. som innehåller känsliga uppgifter i t.ex. läkarintyg skall skickas runt mellan länsstyrel— serna. Portokostnadema och administrationskostnaderna ökar och hand- läggningstidema för ärendena blir längre.
Det är, som regeringen ser det, bärande motiv som föreningen för fram. Regeringen vill också hänvisa till remissyttrandet från Styrelsen för riksfärdtjänst vari framhålls att frågan är av övergripande karaktär inom hela körkortslagstiftningen och ej något som specith rör yrkestra- äken som har förhållandevis få tillståndshavare, jämfört med den stora mängden körkortshavare i landet.
Frågan bör emellertid utredas närmare på grund av det samband som änns mellan körkortslagens bestämmelser om återkallelse av sådant körkort som omfattar taxibehörighet och de i avsnitt 8.3 föreslagna möjligheterna till återkallelse av taxiförarlegitimation enligt yrkestraäk- lagen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att det änns endast en förarbehörighet för taxitrafik.
Om en sådan ordning införs undviker man det problem som i en del fall kan uppstå då en taxiförares körkort för taxi återkallas av den läns- styrelse som har utfärdat körkortet, utan att taxiförarlegitimationen återkallas, på grund av att beslutsrätten i detta fall änns hos en annan länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i det län där föraren är folkbokförd.
Problemet bör tills vidare lösas genom att det i yrkestraäkförord- ningen föreskrivs att den länsstyrelse som återkallat en taxiförarlegiti- mation skall underrätta den länsstyrelse som utfärdat körkortet om återkallelsen. Motsvarande bestämmelse bör tas i körkortsförordningen, innebärande en skyldighet för den länsstyrelse som återkallat ett körkort med taxiförarbehörighet att underrätta den länsstyrelse som beslutat om taxiförarlegitimation.
Hänvisningar till S9-8
10. Vägverkets roll
Regeringens bedömning: Vägverket bör stödja tillsynsmyndig- hetema genom föreskrifter och allmänna råd, genom utbildning
och information rörande bl.a. rättstillämpning samt allmänt följa upp tillsynen över den yrkesmässiga traäken.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks överlag och i många fall med stort eftertryck. Många instanser understryker behovet av en central myndighet med kunskap om och intresse för olika yrkestraäkfrågor. Även samordningen mellan olika myndigheter, t.ex. länsstyrelser, polis- myndigheter och skattemyndigheter är av stor betydelse.
länsstyrelserna framhåller att de saknar en central myndighet med intresse för yrkestraäkfrågor. Även branschorganisationema instämmer i Statskontorets förslag.
Skälen till regeringens bedömning: Enligt förordningen (1992:1467) med instruktion för Vägverket skall verket svara för frågor om yrkestra- äk och internationella transporter samt handikappanpassning av kollek- tiva färdmedel och temtinaler. I l 5 punkt 5 preciseras verkets uppgifter inom kollektivtrafiken.
I propositionen (1992/93:106) om åtgärder rörande taxitrafiken anges att Vägverket är central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga traä- ken. Riksdagen har lämnat utan erinran vad som anförts i propositionen om Vägverket som central myndighet för yrkestraäkfrågor (bet. l992/93:TU26, rskr. 1992/93:278). Riksdagen har också ställt sig bakom vad regeringen anfört om Vägverkets årliga rapport till regering- en om yrkestrafikfrågor.
Vägverket har genom en av regeringen i december 1993 beslutad ändring i 17 & yrkestraäkförordningen givits rätt att meddela föreskrif- ter för verkställigheten av förordningen samt fått mandat att fungera som central tillsynsmyndighet för yrkestraäkfrågor.
De förväntningar länsstyrelserna har på Vägverket som central till- synsmyndighet kan grupperas i fyra kategorier.
Utbildning, informationsförmedling och kunskapsuppbyggnad
Länsstyrelserna framhåller att Vägverket bör agera som kunskapsför- medlare genom att håHa regelbundna kurser och överläggningar, aktivt arbeta för ett kontinuerligt inforrnationsutbyte och ge utbildning till länsstyrelsens handläggare. Länsstyrelserna efterlyser också en gedigen kompetens inom yrkestrafikområdet. Nära och täta kontakter med länen behövs så att inte bara ”Stockholmsförhållanden” dominerar synen på yrkestraäk.
Bättre stöd rörande rättstillämpning
Länsstyrelserna önskar att Vägverket informerar länsstyrelserna om kammarrättsdomar och i övrigt sprider ny lagstiftning med kommentarer och information om rättsfall som bildar praxis. Vägverket bör även informera länsstyrelsen om egna beslut i besvärsärenden.
Råd och anvisningar
Många länsstyrelser pekar på behovet av en omarbetning av Transport- rådets föreskrifter och allmänna råd om traäktillstånd resp. utbildning från januari 1989. Vägverket bör i samband härmed också utveckla blanketter för ansökan och tillsyn, en uppgift som länsstyrelsernas organisationsnämnd tidigare ansvarade för.
Förbättringar av yrkestraäkregistret
Ett flertal länsstyrelser understryker vikten av den översyn av yrkestra- äkregistret som pågår, och att det därigenom blir ett ännu mer praktiskt verktyg för tillståndsgivning och tillsyn.
Övriga uppgifter för Vägverket är enligt länsstyrelserna att verka för samordning i övergripande frågor gentemot centrala verk, bransch— organ, intresseorganisationer och tillsynsmyndigheter bl.a genom yrkes- trafiknämnden.
Regeringen kan i allt väsentligt instämma i vad länsstyrelserna fram- fört beträäande vikten av insatser från Vägverkets sida på yrkestraäk- området. Vägverket har stora förutsättningar för att medverka till att länsstyrelserna får det stöd som Statskontoret och länsstyrelserna efter- lyser. Det är också angeläget att verket vidareutvecklar sin årliga rap- port till regeringen om tillståndet i yrkestrafiken i enlighet med vad som sägs i ovan nämnda proposition (1992/93:106) om åtgärder rörande taxitraäken.
11. Kommande ändringar i yrkestraäklagen
1 januari 1994 trädde vissa ändringar i kraft i yrkestraäkförordningen (1988:1638) (YT F), som främst hänger samman med ikraftträdandet av EES-avtalet. Ett av de EG-direktiv som införlivades med svensk rätt är 89/438 (EEG) som gäller vissa ekonomiska krav för att få tillstånd till att bedriva yrkesmässig traäk.
De nämnda direktiven gäller för godstransporter med fordon som har en totalvikt som överstiger sex ton och för persontransporter med for- don som är inrättade för äera än nio personer inkl. föraren. Direktiven gäller således inte för transport med lättare fordon eller för transporter med personbil, vilket innebär att taxitrafik i princip undantas. Emeller- tid har man i YTF valt att låta bestämmelserna i direktivet omfatta även den nu nämnda trafiken. De nya bestämmelserna irmebär bl.a. en skärp— ning av de ekonomiska krav som skall ställas på dem som ansöker om yrkestrafiktillstånd. [ förordningen föreskrivs att den som ansöker om trafiktillstånd skall ha tillgång till tillräckliga ekonomiska resurser för att på ett tillbörligt sätt starta och driva företaget. Detsamma skall gälla för den som utökar antalet fordon enligt ett traäktillstånd. Bedömningen av dessa resurser skall i huvudsak inrikta sig på företagets likviditet och soliditet. Som minsta krav skall därvid gälla att den som ansöker om ett trafiktillstånd måste förfoga över antingen 30 000 kronor per fordon eller vid godstransport 1 500 kronor per ton av fordonets totalvikt resp. vid persontransport 1 500 kronor för varje sittplats beroende på vilket belopp som är lägst (5 b 5). I det EG—direktiv 89/438 (EEG) som ligger till grund för bestämmelsen sägs beträffande kapitalkravet att medlems- staterna får avvika från detta beträffande företag som bedriver sin verk- samhet uteslutande på den nationella marknaden. Regeringen beslutar senare denna dag att ändra yrkestraäkförord— ningen på så sätt att det förut nämnda kapitalkravet inte skall gälla för den som enbart bedriver traäk inom landet.
Regeringens avsikt är emellertid att under våren 1994 återkomma med ett förslag till riksdagen om en ändring i yrkestraäklagen (1988:263) som bl.a. kommer att innebära att alla som på senare år fått tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik skall uppfylla de nämnda ekono- miska kraven den 1 januari 1995. En bristande uppfyllelse av dessa krav kommer att utgöra en grund för återkallelse av traäktillståndet.
12. Specialmotivering till förslagen i 14 a och 19 åå yrkestraäklagen
l4aä
Fordon i taxitrajik får endast föras av den som har särskild förarlegiti- mation. Sådan fb'rarlegitimation fär ges till den som innehar föreskriven
körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglyd- nad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrajik.
En förarlegitimation skall återkallas om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i taxirrqfik eller om förutsättningarna för legitimation annars inte längre föreligger. Frågor om återkallelse prövas av den länsstyrelse som har beslutat om legitima- tionen.
Kravet på förarlegitimation gäller såväl anställda förare som de till- ståndshavare, vilka själva kör sina taxifordon.
Krav på laglydnad ställs för närvarande vid lämplighetsprövningen av tillståndshavanra. I tillståndsmyndighetemas och domstolarnas praxis har därvid exempelvis tillgreppsbrott, häleri och våldsbrott i allmänhet ansetts dokumentera olärnplighet. I undantagsfall har tillstånd meddelats vid enstaka lindrigare brott eller då särslcilda omständigheter förelegat. Även trafikbrott har ofta lett att att trafiktillstånd vägrats.
Vid bedömningen av en taxiförares lämplighet bör särskild vikt läg- gas vid den utsatta ställning som en taxikund har. Taxitransporter ut- nyttjas ju dessutom i stor utsträckning för passagerarkategorier som är särskilt beroende av att föraren är ärlig och pålitlig. Det kan exempelvis röra sig om barn som åker utan någon medföljande vuxen, synskadade och andra handikappade, gamla och sjuka, för vilka taxiföraren har ett extra stort ansvar.
Mot bakgrund härav bör — liksom när det gäller ansökan om traäk- tillstånd — brott mot person och mera allvarliga tillgreppsbrott i allmän- het leda till att föraren bedöms olämplig. Exempelvis sexualbrott och våldsbrott bör i själva verket väga ännu tyngre när det gäller en taxi- förare, som ju har direkt kontakt med resenärerna, än när det gäller en tillståndshavare. Vid brott av nu angiven art bör således i allmänhet legitimation vägras även om brottet i sig varit av relativt lindrig karak- tär. Sådan bristande laglydnad, som består i t.ex. brott mot skatte- och uppbördslagstiftning, bör däremot av naturliga skäl i första hand till- mätas vikt vid lämplighetsprövning i samband med traäktillstånd. — Rena traäkbrott torde vanligen inte behöva beaktas vid förarlegitimatio- nen utan i samband med prövning av körkortsinnehavet.
När det gäller traäktillstånd har vid lämplighetsprövningen i praxis beaktats missförhållanden som legat upp till 5 år tillbaka i tiden. Att förhållanden som rätt under de senaste tre till fem åren bör beaktas har också förordats i proposition (1987/88z78) om avreglering av yrkestraä- ken (s. 42). — Vid lämplighetsprövningen av förare bör samma principer kunna tillämpas. När det gäller exempelvis grövre våldsbrott kan det dock finnas anledning att beakta förhållanden längre tillbaka i tiden. Naturligtvis måste också beaktas om sökanden under senare år avhållit sig från brott.
Närmare föreskrifter om kraven på yrkeskunnande och om godkän- nandeförfarandet kan enligt 24 & meddelas av regeringen. I 17 & yrkes- traäkförordningen (1988:1503) föreskrivs att Vägverket fär meddela närmare föreskrifter om förarlegitimationen vid taxitrafik. I 12 a & yrkestraäkförordningen änns redan i dag regler om bl.a. undantag från
krav på skriftligt prov för de förare, som kan styrka en lång praktisk erfarenhet. Såväl 12 a & som 17 å i yrkestraäkförordningen bör ändras för att bringas i överensstämmelse med de nya reglerna om förarlegiti- mationen i yrkestraäklagen.
Beträffande innebörden i uttrycket yrkeskunnande kan hänvisas till den allmänna motiveringen.
Som nyss anförts bör höga krav ställas på en taxiförares vandel. En given legitimation bör därför återkallas så snart föraren gjort sig skyldig till sådan brottslighet som rubbar tilliten till honom som yrkesutövare.
En naturlig ordning är att tillstånd kan återkallas också då förutsätt- ningama för meddelandet av tillståndet inte längre föreligger. Exempel- vis bör en förarlegitimation återkallas om innehavaren inte längre har vederbörlig körkortsbehörighet.
195
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser och får därvid pröva om förutsättningarna för tillstånd enligt 6 & alltjämt föreligger. Myndighetema skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De länsstyrelser som har beslutat om förarlegitimation utövar tillsyn över att innehavare av förarlegitimationen uppfyller de krav som enligt 14 a 5 första stycket gäller för legitimation.
Kompletteringen i första stycket har föreslagits i avsikt att ytterligare precisera myndigheternas tillsynsansvar. I tillsynen ingår naturligen att myndigheterna fortlöpande prövar lämpligheten hos innehavare av traäktillstånd — även om exempelvis yrkeskunnandet knappast ägnas någon uppmärksamhet sedan tillstånd väl meddelats. Denna kontroll eller upprepade lämplighetsprövning är ju också en förutsättning för att återkallelse- och vamingsreglema i 155 skall kunna tillämpas. Med tanke på bl.a. de utökade möjligheterna till rutinmässiga kontroller med hjälp av olika registeruppgifter, som tidigare presenterats, liksom med hänsyn till den förnyade lämplighetsprövningen vid utökning av antalet fordon i taxitrafik, bör emellertid principen med återkommande lämplig— hetsprövning komma till klarare uttryck i själva lagtexten.
Sammanfattning av Statskontorets rapport (1993:15) Prop. 1993/94:168 Om taxi och annan yrkesmässig traäk 311383 1
Sammanfattning av förslagen
Statskontorets förslag om en effektivare tillsyn av den yrkesmässiga traäken utgår från att beslutet om avreglering ligger fast.
Förslagen redovisas i form av ett åtgärdspaket om 25 punkter. Åt- gärderna syftar främst till att skapa förutsättningar för att få till stånd en fördjupad samverkan mellan tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen och andra myndigheter som länsstyrelsen är beroende av i sin tillsynsverk— samhet.
De direkta effekterna för seriösa tillståndshavare och ”priset” för att öka förutsättningarna för konkurrens på lika villkor är att tillstånds- havama mer frekvent blir föremål för kontroll, som i någon mån synlig- görs genom krav på styrkande handlingar. Förutom höjda avgifter kan tillståndshavare drabbas av ökade kostnader för bankgarantier (motsva- rande) och byte av taxameter.
Den offentliga debatten rörande yrkestrafiken har under de senaste åren nästan enbart rört taxitraäken. Sett från det totala antalet gällande traäktillstånd utgör taxi drygt en tredjedel, och enligt samstämmiga uppgifter från såväl polisen som länsstyrelserna är missförhållandena inom godstraäken jämförbara med förhållandena inom taxi. Statskonto- rets förslag avser all yrkestrafikverksarnhet. De förslag som enbart avser taxi är i det följande särskilt markerade med ett (T).
1. Organisation. Länsstyrelserna bör överväga att organisato- riskt samordna yrkestrafrk-, bil- och körkortsfunktionema i syfte att öka den nödvändiga interna samverkan och informa- tionsutbytet samt minska yrkestraäkfunktionens sårbarhet på grund av liten personalnumerär.
Yrkestrafikfunktionen bör ingå i det i prop. 1992/93:161 aviserade uppdraget till Vägverket och några länsstyrelser att överväga hur den framtida registerverksamheten bör organise- ras.
2. Ansökan om trafiktillstånd. För att minska ryclcighet i handläggningen och resursbehovet för kompletteringar skall ansökan om traäktillstånd vara komplett med styrkande hand- lingar när den inges till tillståndsmyndigheten. Undantag utgör yttrande från polismyndighet samt de eventuella kom- pletteringar som endast myndigheten kan infordra.
3. Examination av blivande tillståndshavare. Förslaget i be- tänkandet Förarprövare (SOU l993z34) att den nya myndig- heten för förarprövning skall svara för examination av bli- vande tillståndshavare/trafikansvariga bör genomföras för att tillförsäkra en hög och jämn kvalitet. Vägverket bör även i fortsättningen utfärda de föreskrifter som behövs. 43
(T) 8-
(T) 9-
Kravet på genomgången trafikslagsanpassad utbildning bör på sikt ersättas av godkänt prov på generell yrkestraäkkompe- tens.
Prövning av sökandens lämplighet/laglydnad. För att minska behovet av att i samtliga tillstånds- och tillsynsären— den tillskriva polismyndighet om yttranden bör tillståndsmyn- dighetens prövning av sökandens och personkretsens lämplig- het ske via terminal till körkortsregistrets belastningsdel och polisregistret. Särslcilt yttrande kan inhämtas från polismyn- dighet när en person förekommer i något av registren.
Ekonomisk prövning. Den ekonomiska prövningen av sökanden bör avse skuldfrihet, eventuella konkurser och näringsförbud. Prövningen av ekonomiska resurser bör ske med tillämpning av reglerna i Europeiska Gemenskapens Råds direktiv angående gods- och persontransporter på väg med krav på ekonomisk garanti (bank- eller försäkrings- garanti) med visst belopp per fordon i yrkesmässig trafik. Förslaget bör förenlda handläggningen och förbättra kontrol— len av verksamhetens omfattning.
Skärpt och preciserad lagstiftning. För att tillförsäkra till- synsmyndigheten äer och mera kompletta underrättelser och högre kvalitet på tillståndshavamas bokföring bör yrkestrafik- lagstiftningen skärpas med avseende på ökad uppgiftsskyldig- het för övervakande myndigheter analogt med vad som gäller enligt lagen om handel med drycker. Förslaget bör förenkla handläggningen och förbättra kontrollen av verksamhetens omfattning.
Översyn av sanktioner - påföljdssystem. Det är angeläget att påföljden i högre utsträckning än nu sätts i relation till allvaret av olika överträdelser. Fortsatta förändringar av påföljdssystemet i riktning mot avkriminalisering (depenalise- ring) är önskvärd eftersom det bl.a. leder till en förenkling innebärande snabbare och äer avgöranden samt ett bättre underrättelseflöde till tillsynsmyndighetema.
Taxeinformation och taxinummer. Information om tilläm- pad taxa på taxifordon liksom registreringsnummer (utöver gul skylt) skall finnas angivet på, respektive inne i fordonet. Detta bör framgå av yrkestraäkförordningen och inte utgöra villkor i tillstånd, vilka länsstyrelsen inte bör införa retro- aktivt. Länsstyrelsen bör alltid anges som klagoinstans.
Taxireglementen m.m. Regionala taxireglementen bör ut- färdas endast i undantagsfall, främst vid ordningsproblem vid större terminaler/traäkplatser. Pågående förändringar av
allmänna ordningsstadgan kan verka i denna riktning. Förslag Prop. 1993/94:168 till taxireglementen skall alltid underställas regeringen för Bilagal prövning. Av kommun anlagda taxihållplatser bör på samma villkor kunna utnyttjas av samtliga taxifordon.
(T) 10. Operativ tillsyn. Tillsynsmyndigheten bör kunna utföra begränsad operativ tillsyn på fältet av taxi. Härigenom får myndigheten förbättrad och vidgad verklighetskontakt och preventiva effekter uppnås genom att tillsynen görs synlig. Eventuellt ökar trycket på polisens tillsyn, utöver de formella befogenheter länsstyrelsen har att besluta om riktlinjer för polisens regionala trafikövervakning. Klara befogenheter måste anges för ”taxiinspektörema”. Omfattningen av till- synen bör beslutas av respektive länsstyrelse.
(T) 11. Ett fordon per tillstånd. Vi avvisar förslaget från bl.a. Riksdagens revisorer om ett tillstånd för varje taxifordon bl.a. av resursskäl och att mer än 50 % av tillstånden redan avser endast ett fordon. Vi föreslår i stället f'omyad prövning vid utökning av fordonsbeståndet. Vid denna prövning skall bl.a. kontrolleras att registrering har skett för moms och arbets- givaravgifter och att sådana erlagts i relation till redovisat antal fordon.
12. Tidsbegränsade tillstånd. Möjligheten att med viss periodici- tet ompröva befintliga tillstånd, s.k. tidsbegränsade tillstånd, bör i högre grad utnyttjas. Med avseende på kontroll— och resursaspekten kan det övervägas om denna prövning skall vara obligatorisk (för alla eller vissa trafikslag) eller endast ske när tillsynsmyndigheten finner anledning därtill.
(t) 13. Ägarkontroll. För att om möjligt förhindra fiktiva ägande- överlåtelser av fordon bör en förstärkt kontroll av de civil- rättsliga åtkomsthandlingarna (köpekontrakt, leasingavtal m.m.) övervägas beträffande taxifordon som skall anmälas på tillstånd. Man bör dock först avvakta en utvärdering av eB'ek- tema av den komplettering som nyligen skett av 12a 5 i YTF och den skärpning av bilregisterförordningen avseende ägar- byten som införs fr.o.m. den 1 juli 1993.
14. Personkretsförändringar i aktiebolag. Det är sällan som anmälningsplikten enligt 85 YTF fullföljs av företagen. Uppgifter om personförändringar i ledningen av företagen är enligt vår mening så väsentliga i prövnings- och tillsynsar- betet att Vägverket bör utreda möjligheterna att tillställa tillsynsmyndighetema aviseringar om ändringar i aktiebolags- registret och på sikt även i handels- och föreningsregistren. 45
Bilaga 1
15.
16.
17.
18.
19.
Samverkan med skattemyndighetema. För att öka skatte- myndigheternas kontroll av att registrering för moms och arbetsgivaravgift fullgjorts, att inbetalningar skett i rimlig omfattning och att tillståndshavaren därmed uppfyller kraven på ekonomisk lämplighet, bör kontrolluppgift med angivande av antal registrerade fordon tas fram för enskilda skattemyn- digheters (eventuellt) riktade kontroller. Inom några år bör det bli aktuellt att årligen sända kontrolluppgifterna till skatte- förvaltningen.
Förslaget bedöms ge mer långtgående effekter än vad som kan uppnås med enbart obligatorisk momsregistrering för samtliga innehavare av yrkestrafiktillstånd som därmed av- vrsas.
Taxameterfrågor. För att minska problemen med kontroll av den ekonomiska redovisningen och arbetstider via taxametrar- na föreslår Statskontoret att alla dispenser återkallas och om- prövas, såväl de som givits för icke typgodkända taxametrar som de som avser befrielse från taxameterkravet.
Utöver de förslag avseende taxametrar som redovisats i prop. 1992/93:106 föreslår vi att det skall ställas krav på att de körrapporter som tas ur taxametems totalminne skall anses som sådant bokföringsmaterial som skall sparas enligt bok- föringslagens bestämmelser.
Sambearbetning mellan YTR och RSV register. I syfte att upprätthålla en systematisk kontroll av den ekonomiska lämp- ligheten hos en stor volym tillståndshavare bör lagstöd införas för fortsatt sambearbetning mellan yrkestraäkregistret och Riksskatteverkets utsökningsregister.
Registeruppgifter för vandelsprövning. Systematisk kontroll av laglydnaden bör underlättas genom sambearbetning mellan yrkestrafik— och polisregistret. Denna ansluts till befintliga veckovisa bearbetningar mellan polis- och körkortsregistrets belastrtingsdel. Den ur administrativ synpunkt enkla lösningen avser ej uppbyggnad av ett nytt belastningsregister.
Polisens tillsyn och rapporteringsskyldighet. För att öka effekten av de svåröverskådliga yrkestrafikanknutna författ- ningarna, bör klarare regler/anvisningar utarbetas för polisens Bygande besiktning och rapportering med avseende på yrkes- trafiken. Detta bör ske främst via handböcker och liknande incitamentsskapande åtgärder med klarare redovisning av gällande straff/sanktioner. Kontrollmärket bör återinföras för taxifordon för att underlätta polisens kontroll.
Nuvarande bristande kompetens för kontroll av taxametrar bör åtgärdas genom utbildning av trafikpoliser, tekniker vid bilprovningen och handläggare vid länsstyrelserna.
20. Samverkan med polis och domstolar. Klarare regler bör Prop. 1993/94:168 införas för polisens information till tillsynsmyndigheten om Bilaga 1 misstänkt brottslighet strafiörelägganden, domar m.m.
(T) 21. Taxiförarlegitimation. Av samhället utfärdad foto-lförarlegi- duration kommer med stor sannolikhet av kunder att tolkas som mer än ett bevis på yrkeskunnande. Provet för taxiförar- legitimation bör därför föregås av lämplighetsprövning. Om särskilda krav i lokalkännedom kommer att ställas, bör läns- styrelsen i respektive län i samarbete med Vägverket och den föreslagna förarprövningsmyndigheten svara för innehållet i den del av prövningen som avser lokalkännedom m.m.
Vid återkallelse av körkortsbehörighet för taxi bör även förarlegitimationen återkallas.
22. Beslut om körkortsingripanden. Beslutsrätten i frågor om körkortsingripande bör föras till den länsstyrelse där körkorts- havaren är folkbokförd från det län där körkortet utfärdats. informan'on om beslut om körkortsindragningar för person med yrkestrafiktillstånd eller taxiförarlegitimationen kan ge incitament till kontroll av företaget från yrkestraäkfunktio- nens sida.
(T) 23. Förarskydd. Kravet på obligatoriskt förarskydd i taxifordon föreslås upphöra. Eftersom meningarna om Skyddets effektivi- tet är delade bör installation av förarskydd vara en fråga mellan arbetstagare och arbetsgivare/tillståndshavare av vilka flertalet själva är verksamma som förare. Förslaget frigör resurser vid tillsynsmyndighetema.
24. Vägverkets roll. Vägverkets uppgifter och mandat på yrkes- trafikområdet bör fastställas i Verkets instruktion. Stora krav ställs på Vägverket som nybliven central myndighet för yrkes- trafikfrågor och ansvarigt organ för stöd till tillsynsmyndig- hetema genom utbildning. infonnationsförsörjning, kunskaps- uppbyggnad såväl egen som hos tillsynsmyndighetema, före- skrifter avseende krav på yrkeskunnande, råd och anvisningar i frågor avseende rättstillämpning m.m., samt genom en aktiv uppföljning av tillsynsverksamheten, taxameter- och register- frågor.
25. Kostnader och finansiering. Ur statsfinansiellt perspektiv bör kostnadema för tillståndsgivning och största delen av kostnaderna för tillsyn av yrkestrafiken bäras av näringen själv. Detta bör ske genom höjning av ansökningsavgiften samt höjd årlig avgift för yrkestraäkmärket.
Förteckning över inkomna remissyttranden med Prop. 1993/94:168 anledning av Statskontorets rapport 311383 2
Efter remiss har yttranden över Statskontorets rapport avgetts av Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Socialstyrelsen, Kommunikationsforskningsberedningen, Styrelsen för riksfärdtjänst, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Konkurrensverket, Statens provningsanstalt, Styrelsen för Teknisk Ackreditering, Patent- och registreringsverket, Konsumentverket, samtliga länsstyrelser, Malmö kommun, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i. Sverige, Biltrafikens arbetsgivareförbund, AB Svensk bilprovning, Svenska busstrafikför- bundet, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet, Åkeriägamas centralförbund, K.G. Knutsson AB, Trancometer AB samt Brottsförebyggande rådet.
Yttranden har också kommit in från Föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor och Taxi Trafikförening u.p.a. Stockholm (Taxi Stock- holm).
Departementspromemorians författningsförslag Prop. 1993/94:168 _
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestraäklagen (1988:263)l dels att 4, 19 och 23 55 samt rubriken närmast före 105 skall ha följande lydelse, '
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a 5, och närmast före 14 å en ny rubrik av' följande lydelse.
Nuvamnde lydelse - Föreslagen "lydelse
4 52 Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län skall dock prövas av Vägverket.
Frågor om förarlegitimering enligt 14 a & prövar av Vägverket.
Giltighet av trafiktillstånd, m.m. Giltighet av trafiktillstånd
Särskilda regler för taxitrufik
lLagen omtryckt 1988: 1499.
49 2Senaste lydelse 1992:1651.
4 Riksdagen ”93594. [sant/. Nr l68
Bilaga 3
14 5 Den som har tillstånd till taxitratik är skyldig att låta passagerare före färden få kännedom om den taxa som han tillämpar.
14a5
Fordon i taxitrafik för endast föras av den som har särskild förarlegitimering. Sådan förar- legitimering för ges till den-som innehar föreskriven körkortsbe- hör'ighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrcy'ik.
En förarlegitimering skall åter- kallas om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i taxitra- fik eller om förutsättningarna för legitimering annars inte längre föreligger:
195
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser och för därvid pröva om förutsättningarna för tillstånd enligt 65 alltjämt föreligger. Myndigheterna skall också 1 övrigt verka för att kraven på trafiksä- kerhet och arbetsmiljö uppfylls.
Vägverket utövar tillsyn över att innehavare av förarlegitimering uppfyller de krav som enligt 14 05 första stycket gäller för legitimeringen.
Prop. "1993/94:168 - 23 53 Bilaga 3 Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning får dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 5 får överklagas hos Väg- verket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
Vägverkets beslut i frågor om förarlegitimering enligt 14a 5 för överklagas hos kammarrätten. Beslut i frågor om godkännande vid pmv avseende sådant yrkes- kunnande som avses i 14 a5 första stycket får dock inte över- klagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
51 3Senaste lydelse 1992:1651 .
2 Förslag till Prop. 1993/94:168 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 1 och 9 55 utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 54
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto- matisk databehandling föras ett för hela landet gemensamt utsöknings— register. '
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning, 2 a. indrivning enligt lagen (1993z89l) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985zl46) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1—3. Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande 3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och och uppbörd av skatter, tullar och socialavgifter. socialavgifter.
4. tillsyn av innehavare av tra- fiktillstånd och trqikansvariga enligt yrkestrafiklagen (1988:253).
52 'Senaste lydelse 1993 :910.
Bilaga 3
9 5 För utbetalning av influtna medel och för annan redovisning får upp- gifter ur utsökningsregistret lämnas ut på medium för automatisk data- behandling.
För annat ändamål än som anges i första stycket får uppgifter läm- nas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller förordning eller regeringen medgett det. Rege- ringen får uppdra åt Datainspek- tionen att lämna sådant medgi- vande i fråga om uppgifter som inte omfattas av sekretess. Datain- spektionens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.
För ändamål som avses i I 5 tredje stycket 4 för uppgifter som avses i 65 4,8 och 9 samt upp- gifter om skuldens storlek på sådana fordringar som drivs in i allmänt mål lämnas ut till länssty- relsen på mediurn för automatisk databehandling. Uppgifterna för endast avse innehavare av trtyik- tillstånd och trcyikansvariga enligt yrkestrtyiklagen (1988:253).
För annat ändamål än som anges i första och andra styckena får"
uppgifter lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller för- ordning eller regeringen medgett det. Regeringen får uppdra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får över- klagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994
Sammanställning av remissyttrandena över Prop. 1993/94:168 departementSpromemorian
Följande remissinstanser har kommit in med yttranden Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Vägverket, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs samt Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Biltrtyikens arbetsgivareför- bund, Svenska Busstrajilg'örbundet, Svenska Lokaltrajilgföreningen, Svenska Taxiförbundet och Svenska Äkenförbundet.
1 Allmänna synpunkter på promemorians innehåll
Flera remissinstanser tillstyrker lagförslagen i promemorian förbehålls- löst utan närmare kommentarer. Sådana yttranden har kommit från Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Lokaltrajikföreningen (SLIP), Svenska Äkenförbundet, Biltrafikens arbetsgivareförbund och i allt väsentligt också Konkurrensverket. Av de nämnda remissinstansema vill Svenska kommunförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen göra en ändring också i 14 5 yrkestraäklagen. Nuvarande lydelse ”Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före färden få kännedom om den taxa han tillämpar" bör ändras till ”Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att informera passagerare före färd om den taxa han tillämpar”.
SLTF tar också upp till behandling nuvarande ordning att länsstyrel- sernas beslut i tillståndsfrågor kan överklagas till Kammarrätten. Enligt vad SLTF erfarit har i nera fall Kammarrätten ensidigt tillvaratagit tillståndshavarens intressen och upphävt länsstyrelsens beslut. Karnmar- rättens dom kan inte överklagas. För att säkerställa en ordentlig pröv- ning av dessa ärenden bör möjligheter för länsstyrelserna att överklaga Kammarrättens beslut införas.
2 Löpande uppföljning av lämpligheten hos den som fått tillstånd till taxitrafrk
Av de remissinstanser som yttrat sig över lagförslaget tillstyrker alla utom en förslaget. Vägverket avstyrker med motivering att det redan i dag ryms i 19 5 yrkestraäklagen såväl möjligheten som skyldigheten för länsstyrelsen att fortlöpande pröva om förutsättningarna för tillstånd föreligger. Det föreslagna tillägget i första stycket skulle snarare kunna tas till intäkt för att en tillsynsuppgift normalt inte omfattar en sådan kontroll.
Längre fram i yttrandet framhåller verket dock att intet hindrar att tillsynsuppgiften preciseras i förordningen genom att länsstyrelsen åläggs att i viss situation göra en omprövning. 54
Länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs Prop. 1993/94:168 län tillstyrker lagförslaget. Länsstyrelsen i Kristianstads län gör den Bilaga 4 kommentaren att om länsstyrelsen skall kunna ge tillståndshavaren en godtagbar service genom att fatta ett snabbt beslut i ärendet. så måste länsstyrelsen ha direktåtkomst till polisregister och utsökningsregister.
Svenska Busstraäkförbundet tillstyrker lagförslaget men föreslår följande tillägg:
”De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare fortlöpande uppfyller förutsättningarna för tillstånd enligt 6 i och i övrigt bedriver verksamheten enligt gällande bestäm- melser. Myndigheterna skall också verka för att kraven på trafiksäker- het och arbetsmiljö är uppfyllda.”
Även Svenska Taxiförbundet tillstyrker förslaget men tillägger att formuleringarna om förnyad prövning vid utökning av antal fordon bör utformas så att de inte skall behöva riskeras att tolkas som att skyldig- heten minskar att göra en löpande uppföljning av om tillståndsinnehava- ren uppfyller lämplighetskraven.
3 Sambearbetning av yrkestraäkregistret med utsöknings- registret
Av de remissinstanser som yttrat sig över lagförslaget tillstyrker samt- liga_ att sambearbetning får ske. Aven Datainspektionen tillstyrker men gör följande tillägg:
"I promemorian sägs att den föreslagna ändringen innebär att uppgifter i utsökningsregistret får sambearbetas med uppgifter i Vägverkets cen- trala yrkesuafikregister, vilket är fel. Förslaget innebär endast att upp- gifter får lämnas ut från utsökningsregistret för vissa i lagen angivna ändamål. Vid sambearbetning av två eller flera personregister anses ett nytt register uppkomma. För detta register krävs enligt 2 5 andra styck- et datalagen (l973:289) tillstånd av Datainspektionen, om inte registret är undantaget från tillståndsplikt enligt någon bestämmelse i 2 eller 2 a & samma lag. Det innebär att sambearbetningen av utsökningsregist- ret och yrkestraäkregistret måste regleras, antingen genom författning eller genom tillstånd av Datainspektionen.
Eftersom det rör sig om återkommande sambearbetningar, som var och en kräver tillstånd, är det lämpligt med en författningsreglering. Det kan lämpligen ske genom att det i 9 5 första stycket utsöknings- registerlagen som en sista mening läggs till att ”Uppgifterna får sambe- arbetas med uppgifter i register som förs för tillsyn enligt yrkestraäkla- gen”.”
Enligt Riksskatteverket (RSV) bör den föreslagna sambearbetningen av yrkestraäkregistret och utsökningsregistret inte begränsas till-att avse allmänna mål. Av 65 yrkestraäklagen(1988:263) framgår att bl.a. ekonomiska förhållanden samt vilja och förmåga att fullgöra sina skyl- digheter mot det allmänna är omständigheter som skall beaktas vid tillståndsprövningen; jämför 15 & yrkestraäklagen som innehåller mot- . svarande regler såvitt avser återkallelse av tillstånd. Det är således av - 55
betydelse att uppgifter får lämnas också om förekomsten av enskilda Prop. 1993/94:168 mål m.m. Bilaga 4
Vidare bör uppgiftslämnandet också omfatta betalningssäkring som upptas under punkt 5 i 6 & utsökningsregisterlagen.
AV 1 och 9 55 utsökningsregisterlagen bör framgå att utsöknings- registret får användas för utredningar om trafiktillstånd och traäkansva- riga enligt yrkestrafiklagen. Behov finns att kontrollera också de perso- ner som sökt men ännu inte beviljats tillstånd. Reglerna bör dessutom omfatta tillstånd till uthymingsrörelse enligt lagen (1979:651) om bilut- hyrning.
RSV framhåller att allt informationsutbyte på ADB—medium sker mellan exekutionsväsendet och Vägverlcet. Det är först därefter som länsstyrelsen, genom de utslcn'ftslistor som Vägverket framställer, får del av uppgifterna. Ordet ”länsstyrelsen” i författningsförslaget bör därför ersättas med ”Vägverket”.
Förslaget ger uttryck för en restriktiv syn på utlämnandet, vilken RSV delar, genom att uppgifter endast får lämnas ut över nämnda till- ståndsinnehavare och sådana som sökt tillstånd. Eftersom uppgifter om dessa inte registreras i utsökningsregistret förutsätter ett utlämnande emellertid att Vägverket lämnar RSV ett frågeband med identitetema för de personer som begäran om utlämnande gäller. lnhämtande av sådana frågeband bör regleras i utsökningsregistret. Med hänsyn till att fråge- band med fördel även kan användas i samband med utlämnande på ADB-medium enligt 9å tredje stycket, bör regleringen av frågeband omfatta hela 9 &.
RSV föreslår mot bakgrund av det anförda att 9 & kompletteras med ett nytt fjärde stycke med följande lydelse:
”Underlag för uppgiftsutlämnande enligt denna paragraf får inhämtas på medium för automatisk databehandling.”
RSV framhåller avslutningsvis att det bör uppmärksammas att RSV:s yttrande endast avser uppgiftsutlärnnandet från utsökningsregistret och inte möjligheterna för Vägverket att bearbeta uppgifterna i bilregistret och utsökningsregistret på så sätt att länsstyrelserna slutligen kan erhålla avsedda utskrifter.
Enligt Länsstyrelsen i Kristianstads län bör sambearbetning byggas upp så att länsstyrelserna var tredje månad får komplett datalista över samtliga restförda tillståndshavare. Dessutom bör länsstyrelsen med kortare intervall exempelvis var fjortonde dag underrättas via lista om vilka nya tillståndshavare som tillkommit. Det är viktigt att länsstyrel- sen snabbt ingriper mot den som är restförd.
Länsstyrelsen tillstyrker starkt RSV förslag om tenninalåtkomst för länsstyrelserna till utsökningsregistret. Detta kommer att bli än mer behövligt med anledning av kontrollen vid utölming av fordonsparken.
Svenska Taxiförbundet framhåller att sambearbetningen inte bör inskränkas till traäkansvariga och tillståndshavare. För att ge ökade möjligheter att beivra bulvanförhållanden bör det finnas möjlighet att ta 56
fram uppgifter även om styrelseledamöter i taxiföretag eller andra per- Prop. 1993/94:168 soner som kan vara de som reelt driver företaget. Bilaga 4
4 Legitimering av förare i taxitrafik
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att det sker en vandelsprövning av taxiförare. Svenska Taxiförbundet konstaterar att ' förbundet har fått gensvar för kraven på vandelsprövning, att legitima- tionen skall kunna återkallas samt att högre krav på lokalkännedom skall få föreskrivas av de länsstyrelser som anser det nödvändigt. Förbundet förutsätter att de krav som skall ställas på yrkeskunnande, är mer inriktade på lokalkännedom och övrig taxiservice, än de tidigare för- slagen i denna fråga. .
Det är avgörande att personer som på grund av brottsbenägenhet är olämpliga för yrket inte får legitimationen eller, om den finns sedan tidigare, får den återkallad. Här är enligt förbundet samarbetet mellan polisen och Vägverket av stor vikt, för att undvika att olämpliga perso- ner kan fortsätta att köra taxi. Den i promemorian utformade specialrno— tiveringen utgör en bra grund för att kunna avgöra på vilka grunder legitimation skall vägras eller återkallas.
För att undvika detta är det också viktigt med strikta dispensregler. Uppgifter om t.ex. anställningstid måste enligt förbundet kunna styrkas med kontrolluppgift.
Förbundet är dock av den uppfattningen att resp. länsstyrelse bör ha ansvaret för vandelsprövningen av taxiförare. Länsstyrelsen bör också ha ansvaret för tillsynen av taxiförare.
Även Vägverket menar att vandelsprövningen bör ligga på länsstyrel- sen och hänvisar till att en sådan prövning görs av länsstyrelsen för yrkestrafiktillstånd och körkort medan kravet på yrkeskunnande resp. förarkompetens handhas av Vägverket. Motsvarande ordning bör tilläm- pas även i fråga om förarlegitimeringen. länsstyrelserna har redan i dag organisatoriskt och kunskapsmässigt betydligt bättre förutsättningar än Vägverket att handha vandelsprövningen. Vägverket anser därför att frågor om förarlegitimering skall prövas av den länsstyrelse där sökanden är folkbokförd.
Samma uppfattning har samtliga de länsstyrelser som varit remissin- stanser. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller exempelvis att länssty- relserna måste anses vara de myndigheter som är mest lämpade att sköta den förestående vandelsprövningen, eftersom styrelserna redan har kunskapen och väl utvecklade rutiner genom den motsvarande lämplig- hetsprövning som i dag görs vid utfärdandet av såväl yrkestrafiktillstånd som körkortstillstånd. Oavsett associationsform innebär det nära sam— band som finns mellan tillståndshavare och förare i ett företag att det ställer sig naturligt att lämplighetsprövningen också sker av samma myndighet. I samband med utökning av fordonsparken måste nyanställ- ning av förare ske. Länsstyrelsen kan vid detta tillfälle bäst bedöma helheten och sambandet mellan tillståndshavare/trafikansvarig/förare. 57
Enligt Länsstyrelsen i Stockholms län har länsstyrelserna, utöver Prop. 1993/94:168 kompetens inte minst i juridiska frågor, redan en trimmad organisation Bilaga 4 väl lämpad även för berört ändamål. Länsstyrelsen står även lokalt sett betydligt närmare allmänheten.
Tillsyn av tillståndshavare kommer rimligen också inkludera en be- dömning av vilka förare de anlitar. Frågan om ansökningsprövningen och tillsynen bör enligt länsstyrelsens mening därför kopplas ihop till en myndighet.
Ett ytterligare motiv är att det är länsstyrelsen och inte Vägverket, som har access till det sekretessbelagda rikspolisregistret. Man torde alltså ändå inte kunna komma förbi länsstyrelsen såvitt nu är i fråga. Att i denna speciella fråga bereda ytterligare en myndighet tillträde till registret synes i nuläget knappast påkallat.
Lagändringen bedömer länsstyrelsen så angelägen att den bör träda i kraft den 1 juli 1994. Legitimeringsfrågan var väl förberedd redan hösten 1992 hos länsstyrelsen, bl.a. i dess styrelse och under hösten i år i väntan på Vägverkets initiativ.
Datainspektionens yttrande Prop. 1993/94:168
Bilaga 5 DATAINSPEKTIONEN Datum Dnr 1993—12-09 7403-93 Ert dnr K93/3130/4 Konununikationsdepartementet 103 33 STOCKHOLM
Yttrande enligt 2 aå datalagen (19731289) över förslag till ändring i utsökningsregisterlagen (386.517)
Departementet har anmodat Datainspektionen att yttra sig över ett för- slag till ändring i l & utsökningsregisterlagen. Förslaget innebär att utsökningsregistret får användas vid tillsyn av innehavare av trafiktill- stånd och trafikansvariga enligt yrkestraäklagen(1988: 263). De närma— re förutsättningama för utlämnande och sambearbetning med uppgifter i yrkestraäkregistret avses bli reglerade i utsölmingsregisterförordningen (1986:678).
Datainspektionen har ingenting att erinra mot förslaget.
Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Anitha Bondestam i närvaro av datarådet Margareta Åberg, föredragande.
Anitha Bondestam Margareta Åberg
Lagrådsremissens lagförslag
Lagtext Förslag till lag om ändring i yrkestraäklagen
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestraäklagen (1988:263)l dels att 4, 19, 21 och 23 55 samt rubriken närmast före 10 5 skall ha
följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a 5, och närmast före 14 å en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 52 Frågor om traäktillstånd prövas av "länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning änns. Frågor om tillstånd till linjetraäk som berör flera län skall dock prövas av Vägverket.
Frågor om förarlegitimation enligt 14 a & prövas av länsstyrel- sen i det [än där sökanden är folkbokförd.
Giltighet av traäktillstånd, m.m. Giltighet av trafiktillstånd
Särskilda regler för taxitrajik
'Lagen omtryckt 1988zl499. 2Senaste lydelse 1992: 1651.
Bilaga 6
14 5 Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före färden få kännedom om den taxa som han tillämpar.
14215
Fordon i taxitrcyik för endast föras av den som har särskild förarlegitimation. Sådan förar- legitimation för ges till den som innehar föreskriven körkortsbe- hön'ghet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. . En förarlegitimation skall äter- kallas om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i taxitra— fik eller om förutsättningama för legitimation annars inte längre föreligger. Frågor om återkallelse prövas av den länsstyrelse som har beslutat om legitimationen.
195
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser och får därvid pröva om förutsättningarna för tillstånd enligt 6 & alltjämt föreligger. Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksä- kerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De länsstyrelser som har beslutat om förarlegitimation utövar tillsyn över att innehavare av förarlegiti- mation uppfyller de krav som enligt 14 a 5 första stycket gäller för legitimationen.
Bilaga 6
21 5 Den som driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan tillstånd skall dömas för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex månader.
Tillståndshavare som bryter mot Tillståndshavare som bryter mot villkor som har meddelats i till- villkor som har meddelats i till- ståndet skall dömas till böter. ståndet eller som i taxitrajfk an-
litar förare utan förarlegitimation enligt 14a5 skall dömas till böter.
23 53 Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning får dock inte överklagas. Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 & får överklagas hos Väg- verket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
En länsstyrelses beslut i frågor om förarlegitimation enligt 14 a 5 får överklagas hos länsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3Senaste lydelse 1992:1651.
Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen Prop. 1993/94:168 (1986:617) Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att l & utsökningsregisterlagen(1986:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 5”
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto- matisk databehandling föras ett för hela landet gemensamt utsöknings- register.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för [. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning, 2 a. indrivning enligt lagen (l993z891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3. Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande 3. utredningar vid bestämman- och uppbörd av skatter, tullar och de och uppbörd av skatter, tullar socialavgifter. och socialavgifter,
4. tillsyn av innehavare av tro- fiktillstånd och traäkansvariga enligt yrkestraäklagen (1988:263).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse 19932910.
Lagrådets yttrande LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-12-21.
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdal, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 16 december 1993 (kommunikationsdeparte- mentet) har regeringen beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i yrkestraäklagen (1988:263), m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Magnus Barnekow.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet, som understryker uttalandet i lagrådsremissen om att frågan om en enda förarbehörighet för taxitrafik bör utredas, gör inte någon invändning i sak mot de framlagda lagförslagen. Med hänsyn till vad som föreslagits i en av Lagrådet nyligen behandlad remiss om ändring i bl.a. 1 kap. 25 brottsbalken föreslår Lagrådet att i lagtexten i 21 & yrkestrafildagen anges vilket subjektivt rekvisit som skall gälla för brottet.
Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Odell
Regeringen beslutar proposition 1993/94:168 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken.
