RÅ 2008:82
Ett enligt kanadensisk lag ingånget äktenskap mellan två män ska i folkbokföringsregistret antecknas som ett registrerat partnerskap.
Länsrätten i Göteborg
Skatteverket beslutade den 25 april 2006 att registrera det i Kanada ingångna äktenskapet mellan L.A. och L.G. som ett registrerat partnerskap i folkbokföringsregistret. Till stöd för beslutet anfördes bl.a. följande. Enligt äktenskapsbalken kan i Sverige ett äktenskap bara ingås mellan en man och en kvinna. Partnerskap ingås mellan två män eller två kvinnor. Utvecklingen i omvärlden har inneburit att några länder har infört äktenskap för par av samma kön. I Sverige är ännu inte sådana äktenskap lagreglerade. Ett äktenskap mellan två personer av samma kön är för närvarande inte möjligt att ingå enligt svensk rätt. Ett sådant äktenskap får därför behandlas som ett registrerat partnerskap i Sverige.
I överklagande hos länsrätten yrkade L.A. och L.G. att Skatteverkets beslut skulle ändras så att deras äktenskap registrerades som ett äktenskap i folkbokföringsregistret. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. I Sverige har de inte kunnat ingå äktenskap eftersom formen för äktenskapets ingående här är bunden till könet såsom det anges i 1 kap. 1 § äktenskapsbalken. De valde därför att ingå äktenskap i Kanada där formen för äktenskap är könsneutral. Eftersom formen för äktenskapet är giltig i den stat där äktenskapet ingicks och eftersom det inte föreligger några äktenskapshinder enligt 2 kap.äktenskapsbalken bör deras äktenskap registreras som äktenskap i folkbokföringsregistret. Även om rättsverkningarna av partnerskap och äktenskap påminner om varandra är de ord som konstituerar respektive ceremoni helt olika. Äktenskap och partnerskap är två helt olika förbund mellan människor. Att folkbokföra deras äktenskap som ett partnerskap är diskriminerande, eftersom det inte stämmer med den äktenskapsceremoni som de har genomgått och inte med det äktenskapscertifikat som kanadensiska myndigheter har utfärdat.
Skatteverket ansåg att överklagandet skulle avslås.
Domskäl
Länsrätten i Göteborg (2006-08-23, ordförande Rubenson) yttrade: I folkbokföringsregistret registreras bl.a. ingånget äktenskap eller registrerat partnerskap. - I 1 kap. 1 § äktenskapsbalken anges att äktenskap ingås mellan man och kvinna. I 1 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap anges att två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. - När det är fråga om ett äktenskap som ingåtts utomlands tillämpas lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL). Enligt 1 kap. 7 § IÄL anses äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag giltigt till formen bl.a. om det är giltigt i den stat där det ingicks. - I 1 kap. 8 a § IÄL anges följande. Ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag erkänns inte i Sverige om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige eller om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång. Vad som sålunda stadgats gäller inte om det finns särskilda skäl att erkänna äktenskapet. - 1 kap. 7 och 8 a §§ IÄL är genom hänvisning i 1 kap. 9 § tredje stycket lagen om registrerat partnerskap tillämpliga även för utländska registrerade partnerskap. - Länsrätten gör följande bedömning. - IÄL innehåller ett system som medger att äktenskap och registrerade partnerskap som ingåtts enligt utländsk lag kan gälla i Sverige även om de inte uppfyller de formkrav som gäller enligt svensk lag. IÄL reglerar dock inte uttryckligen vad som avses med ett äktenskap eller ett partnerskap. Definitionen av vad som är ett äktenskap eller partnerskap skall enligt länsrättens mening göras med ledning av hur svensk lag i övrigt reglerar vad som avses härmed. Eftersom äktenskap enligt äktenskapsbalken endast kan ingås mellan man och kvinna kan ett reglerat förhållande mellan två personer av samma kön inte anses vara ett äktenskap enligt IÄL. Ett sådant förhållande är enligt svensk lag ett registrerat partnerskap. Det finns således inte skäl att ändra Skatteverkets beslut om registrering av partnerskap. Vad L.A. och L.G. i övrigt har anfört förändrar inte denna bedömning. - Länsrätten avslår överklagandet.
L.A. och L.G. vidhöll sin talan hos kammarrätten och anförde bl.a. följande. Alla par som ingår äktenskap utomlands måste vid registreringen i den svenska folkbokföringen behandlas lika om inte folkbokföringen ska strida mot regeringsformen (RF) som stadgar att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av bl.a. sexuell läggning. Ett heterosexuellt par som ingått äktenskap i Kanada hade fått sitt äktenskap infört i den svenska folkbokföringen såsom ett äktenskap. Skatteverkets beslut och länsrättens dom innebär en diskriminering av dem som homosexuella.
Skatteverket ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Sverige är bundet av flera olika konventioner och EG-rättsliga fördrag m.m. Enligt RF ska den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde och diskriminering exempelvis på grund av sexuell läggning ska motverkas, 1 kap. 2 § RF. Lagar får vidare inte innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, 2 kap. 16 § RF. En särskild lag om förbud mot diskriminering bl.a. på grund av sexuell läggning infördes 2003. Även EG-rätten har grundläggande bestämmelser som syftar till jämställdhet mellan män och kvinnor och att motverka diskriminering. Vidare finns liknande reglering i FN- konventioner samt Europakonventionen. Det framgår inte av L.A:s och L.G:s uppgifter på vilket sätt Skatteverkets registrering av deras i utlandet ingångna äktenskap som ett partnerskap innebär en rättslig diskriminering i förhållande till ovan angivna statuter. Diskriminering innebär normalt att en person behandlas på ett sätt som missgynnar honom i förhållande till andra personer. Det framgår inte att så skulle vara fallet här.
L.A. och L.G. genmälde bl.a. följande. Skatteverket har valt en linje där man erkänner giltigheten i de äktenskap som svenska heterosexuella medborgare ingår i Kanada, medan svenska homosexuella medborgare får sina i Kanada ingångna äktenskap omvandlade till registrerade partnerskap i den svenska folkbokföringen. Därmed missgynnas homosexuella medborgare på grund av sin sexuella läggning. Detta strider mot det grundlagsskyddade förbudet om diskriminering såsom det kommer till uttryck bl.a. i 1 kap. 2 § RF. Det strider också mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 21, om icke-diskriminering. Det strider vidare mot EU:s direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om likabehandling, som förbjuder både direkt och indirekt diskriminering på grund av sexuell läggning.
Kammarrätten i Göteborg (Bodin, Stenberg, Hedberg, referent) yttrade: Kammarrätten finner, även med beaktande av vad som nu anförts, inte skäl att göra någon annan bedömning än den länsrätten gjort. Överklagandet ska därmed avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
L.A. och L.G. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och yrkade att det äktenskap som de har ingått i Kanada skulle registreras som ett äktenskap i den svenska folkbokföringen samt anförde bl.a. följande. De i målet aktuella bestämmelserna i äktenskapsbalken och i IÄL gör det möjligt att erkänna samkönade äktenskap som är ingångna i utlandet enligt utländsk rätt, trots att motsvarande äktenskap ännu inte kan ingås i Sverige. Innebörden av begreppet äktenskap är inte så tydligt reglerad i svensk rätt att samkönade äktenskap måste avfärdas som institut. Om de hade önskat registrera sitt partnerskap och uppnå partnerskapets rättsverkningar hade de kunnat göra det i Sverige. De har valt att avstå från att ingå registrerat partnerskap eftersom partnerskapslagen är en särlagstiftning som särskiljer homosexuella från heterosexuella. Den omständigheten att rättsverkningarna av registrerat partnerskap liknar de rättsverkningar som följer av äktenskapet hindrar inte att det föreligger en reell skillnad. Genom Skatteverkets beslut att folkbokföra deras äktenskap som ett registrerat partnerskap har de utsatts för diskriminering och behandlats på ett sätt som missgynnat dem i förhållande till andra personer. Skatteverket erkänner giltigheten i de äktenskap som svenska heterosexuella medborgare ingår i Kanada, medan svenska homosexuella medborgare får sina i Kanada ingångna äktenskap omvandlade till registrerade partnerskap i den svenska folkbokföringen. Skatteverkets förfarande har inneburit tvång mot dem som enskilda medborgare. Därmed missgynnas homosexuella medborgare på grund av sin sexuella läggning i strid med det grundlagsskyddade förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning i 1 kap. 2 § fjärde stycket och 2 kap. 16 § RF, artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, 3 § 2 lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt Europaparlamentets resolution om homofobi i Europeiska unionen.
Skatteverket ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Enligt svensk rätt kan ett äktenskap inte ingås mellan två personer av samma kön. Att kontrahenterna är av samma kön är ett hinder mot äktenskap trots att förhållandet inte nämns som äktenskapshinder i 2 kap.1-4 §§äktenskapsbalken. Det följer av det grundläggande kravet att kontrahenterna i ett äktenskap ska vara en man och en kvinna. Ett i utlandet ingånget äktenskap mellan två personer av samma kön motsvarar till sina rättsverkningar enligt svensk rätt närmast ett registrerat partnerskap.
Regeringsrätten (2008-12-16, Billum, Nordborg, Hamberg, Brickman, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § folkbokföringslagen (1991:481) innebär folkbokföring bl.a. registrering av identitet, familj och andra förhållanden som får förekomma i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet, FBDL.
I 1 kap. 4 § FBDL stadgas att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs för vissa ändamål, nämligen
1. samordnad behandling, kontroll och analys av identifieringsuppgifter för fysiska personer och av andra folkbokföringsuppgifter,
2. handläggning av folkbokföringsärenden,
3. fullgörande av underrättelseskyldighet enligt lag eller förordning,
4. framställning av personbevis och andra registerutdrag,
5. aktualisering, komplettering och kontroll av personuppgifter,
6. uttag av urval av personuppgifter, och
7. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av folkbokföringsverksamheten.
Av 2 kap. 3 § FBDL följer att, för de ändamål som anges i 1 kap. 4 §, bl.a. uppgifter om civilstånd får behandlas i databasen. När ändring inträffar i fråga om någon sådan uppgift ska detta registreras i databasen enligt 2 § förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet. Någon närmare reglering av vad som gäller i fråga om registrering av uppgift om civilstånd när äktenskap ingåtts enligt utländsk lag i utlandet finns inte.
Enligt 1 kap. 7 § IÄL anses ett äktenskap som har ingåtts utom riket enligt främmande lag giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks. Av 8 § följer dock att ett sådant äktenskap inte erkänns i Sverige om det vid den tidpunkt då det ingicks skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna var svensk medborgare. Om det finns särskilda skäl kan ett sådant äktenskap ändå erkännas.
Av förarbetena till nu nämnda bestämmelser i IÄL framgår att Lagrådet i likhet med vissa remissinstanser befarat att den föreslagna regeln i 8 § skulle kunna skapa osäkerhet för myndigheter och enskilda och leda till att myndigheter gör olika bedömningar. Regeringen anförde att det redan tidigare kunde förekomma att myndigheter gjorde olika bedömningar i frågan om ett visst äktenskap skulle erkännas, och att det var en fördel att det fanns en sådan flexibilitet, eftersom vad som är en rimlig lösning i en situation inte behöver vara det i en annan. I den mån osäkerhet om rättsförhållandet uppstod borde den kunna motverkas med talan i domstol av någon av parterna (prop. 2003/04:48 s. 34-35). Regler om sådan domstolsprövning finns i 3 kap. 2 § IÄL.
Frågan om giltigheten av ett i utlandet ingånget äktenskap aktualiseras när en uppgift om ändrat civilstånd ska föras in i folkbokföringsregistret. En person som ingått äktenskap eller registrerat partnerskap i utlandet måste anmäla förändringen i sitt civilstånd till Skatteverket för att en registrering i folkbokföringsdatabasen ska komma till stånd. Regeringen anförde i den delen att folkbokföringsmyndighetens bedömning av om det finns materiell grund för ett erkännande endast tar sikte på registreringen och inte är bindande för hur frågan om erkännande ska bedömas i andra sammanhang (a. prop. s. 55).
I 1 kap. 1 § äktenskapsbalken stadgas att äktenskap ingås mellan en kvinna och en man och att de som ingått äktenskap med varandra är makar. Av förarbetena till äktenskapsbalken framgår att det inledande kapitlet innehåller de grundläggande principerna om äktenskap och att dessa föreskrifter således anger innebörden av begreppet äktenskap (prop. 1986/87:1 s. 112).
Av bestämmelserna i lagen om registrerat partnerskap följer att ett sådant partnerskap ingås mellan två personer av samma kön och i huvudsak har samma rättsverkningar som ett äktenskap. Enligt 1 kap. 9 § gäller 1 kap. 4-9 §§ IÄL i fråga om internationella förhållanden rörande registreringen. Av 2 kap. 3 § partnerskapslagen framgår att reglerna om domstolsprövning av ett äktenskaps bestånd i 3 kap. 2 § IÄL äger motsvarande tillämpning i mål om ett registrerat partnerskap består eller inte.
Målet gäller frågan om hur det enligt kanadensisk lag ingångna äktenskapet mellan L.A. och L.G. ska påverka registreringen av deras civilstånd i folkbokföringsdatabasen.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Av de grundläggande bestämmelserna i äktenskapsbalken och av partnerskapslagen följer att termen äktenskap enligt gällande svensk rätt avser en förening mellan en man och en kvinna och att motsvarande förbund mellan två personer av samma kön betecknas som ett partnerskap. En i utlandet ingången förening mellan två personer av samma kön som är giltig i den stat där den ingicks ska enligt 1 kap. 9 § partnerskapslagen jämförd med 1 kap. 7 § IÄL anses giltig till formen. Även om denna förening i den utländska staten betecknas som äktenskap är den således enligt svensk rätt giltig som registrerat partnerskap. Mot den bakgrunden och med hänsyn till de ändamål som folkbokföringen ska tjäna finner Regeringsrätten att Skatteverket har haft fog för att registrera L.A:s och L.G:s civilstånd som ett registrerat partnerskap.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.