RÅ 2008:9

Ett barn som fötts i Thailand när hans far bedrivit studiestödsberättigande utbildning där har i ett mål om rätt till barnbidrag ansetts vara bosatt i Sverige.

Länsrätten i Skåne län

Skåne läns allmänna försäkringskassa beslutade vid omprövning den 12 september 2002 att inte ändra sitt tidigare beslut att avslå J.E:s ansökan om barnbidrag. Som skäl för beslutet anförde kassan bl.a. följande. Av lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, ABBL, framgår att ett barn skall vara bosatt i Sverige för att vara berättigad till barnbidrag. - J.E. betraktas som bosatt i Sverige under sina studier i Thailand på grund av att han uppbär studiestöd från Sverige. Under sådana förhållanden kan även medföljande barn under 18 år betraktas som bosatta i Sverige under utlandsvistelsen. Då J.E:s son K. emellertid aldrig varit bosatt i Sverige och därmed inte kan betraktas som medföljande barn, kan denne inte heller anses som bosatt i Sverige. Rätt till barnbidrag föreligger därför inte.

J.E. överklagade omprövningsbeslutet hos länsrätten och yrkade att han skulle beviljas barnbidrag för sonen K. och anförde bl.a. följande. Sonen är svensk medborgare. Han anser att man med ”medföljande make samt barn” menar de familjemedlemmar som personen lever tillsammans med och att det inte bör diskuteras om barnet fötts före eller efter avresan.

Försäkringskassan vidhöll sin inställning.

Domskäl

Länsrätten i Skåne län (2003-07-24, ordförande Sigander) yttrade: Länsrätten instämmer i försäkringskassans bedömning och finner inte skäl till ändring av det överklagade beslutet. Överklagandet ska således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg

J.E. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (2006-04-11, Rispe, Hansson, referent, Garnegård samt nämndemännen Lidén och Westling-Nilsson) yttrade: För rätt till allmänt barnbidrag krävs enligt 1 § ABBL att barnet är bosatt i Sverige. - Enligt 2 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799), SofL, skall enligt huvudregeln en i Sverige bosatt person som lämnar landet fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. För vissa kategorier av personer gäller undantag från huvudregeln. Sådant undantag gäller bl.a. enligt 2 kap. 2 § SofL för den som av en statlig arbetsgivare sänds ut till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, vilken person skall anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt i Sverige. Ett annat undantag görs i 2 kap. 5 § samma lag för utlandsstuderande, vari stadgas att en i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land fortfarande skall anses vara bosatt i Sverige så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildningsbidrag för doktorander. Vad som sägs om personer som avses i 2-5 §§ gäller enligt 2 kap. 6 § även medföljande make samt barn som inte har fyllt 18 år. - SofL trädde i kraft den 1 januari 2001. Dessförinnan gällde enligt 1 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, samma huvudregel och undantag för statsanställda och deras familjemedlemmar som nu återfinns i 2 kap. 1-2 och 6 §§ SofL. Undantaget för statsanställda infördes fr.o.m. den 1 januari 1985. I förarbetena till den lagändringen (prop. 1984/85:78 s. 116) uttalades att för make och barn innebär ändringen att de automatiskt blir försäkrade enligt AFL under den tid den anställde vistas utomlands. Denna effekt uppkommer oavsett om make och barn tidigare har varit försäkrade. Försäkringsskyddet tillkommer även den med vilken en utsänd gifter sig och de barn som föds utomlands, liksom de barn mannen eller hustrun medför i äktenskapet. - De särskilda utsändningsreglerna för statsanställda infördes bl.a. för att undanröja en bristande överensstämmelse mellan skyldigheter och rättigheter i förhållande till svenska staten för personer som hade sänts ut för tjänstgöring utomlands och fick lön av svenska staten. De kyrkobokfördes i regel där de var kyrkobokförda vid avresan och deras löner beskattades i Sverige. - Undantaget för studerande infördes först genom SofL. I propositionen till den lagen (prop. 1998/99:119) kommenteras inte vad som avses med medföljande familjemedlemmar till de utlandsstuderande. Däremot sägs (s. 129) beträffande medföljande familjemedlemmar till statsanställd följande. Liksom hittills (jfr prop. 1984/85:78 s. 116) bör även den med vilken en utsänd gifter sig och de barn som föds utomlands, liksom de barn som mannen eller hustrun medför i äktenskapet, anses bosatta i Sverige. För den statsanställde och de medföljande familjemedlemmarna kommer detta att gälla under hela utsändningstiden, dvs. den tid under vilken den anställde har förordnande från arbetsgivaren att tjänstgöra utomlands. Visserligen innebär detta ett avsteg från principen att en särreglering av bosättningsbegreppet även i framtiden bör vara begränsad till förlängning av tidigare etablerad bosättning här i landet. Undantaget kommer dock endast att gälla för statsanställda och av de skäl som angivits ovan. - Försäkringskassan har i det överklagade beslutet funnit att J.E. under sin studietid i Thailand skall anses som bosatt i Sverige. Frågan i målet gäller huruvida även hans son K. skall anses bosatt i Sverige, vilket är en förutsättning för rätt till barnbidrag. - Av utredningen framgår att J.E. gift sig i Thailand och att sonen K. är född där. Av ovan refererade förarbetsuttalanden framgår att de undantag från bosättningsbegreppet som gjorts bygger på principen att en tidigare etablerad bosättning i Sverige i vissa fall kan förlängas. Av särskilda skäl har en längre gående särreglering gjorts för dem som av svenska staten sänts ut för tjänstgöring utomlands. Dessa skäl föreligger inte för de övriga grupper som omfattas av det utvidgade bosättningsbegreppet. Det innebär att för att en utlandsstuderandes familjemedlemmar skall anses som bosatta i Sverige måste de tidigare ha varit bosatta i landet och rent faktiskt varit medföljande vid avresan till annat land. Eftersom K. är född utomlands och aldrig har bott i Sverige skall han inte anses som bosatt här. Rätt till barnbidrag föreligger därför inte. - Kammarrätten avslår överklagandet.

J.E. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och anförde i huvudsak följande. Han har sedan år 2001 studerat på högskolenivå i Thailand med studiemedel från Centrala studiestödsnämnden. Han avlade sin kandidatexamen i december 2005. Därefter har han påbörjat en masterutbildning, vilken han kommer att avsluta sommaren 2007. Under vistelsen utomlands har han fått två söner, K. och R., som är svenska medborgare. För honom är barnen verkligen ”medföljande” och kommer att följa med honom hem till Sverige när han har slutfört sin utbildning.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. För att omfattas av det utvidgade bosättningsbegreppet måste J.E:s son K. tidigare ha varit bosatt i landet och rent faktiskt ha varit medföljande vid avresan från Sverige. Eftersom K. aldrig har bott i Sverige ska han inte anses som bosatt här. Rätt till barnbidrag föreligger därför inte.

Regeringsrätten (2008-02-05, Nordborg, Stävberg, Lundin, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 3 kap. 2 § 1 SofL föreskrivs att den som är bosatt i Sverige omfattas av ABBL.

I 2 kap. SofL finns regler om bosättning i Sverige. Enligt 1 § första stycket ska en person anses vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. I tredje stycket samma paragraf föreskrivs att en i Sverige bosatt person som lämnar landet fortfarande ska anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Vissa personkategorier ska anses vara bosatta i Sverige även vid utlandsvistelser som är längre än ett år. Detta gäller statsanställda (2 §), biståndsarbetare m.fl. (4 §) och utlandsstuderande m.fl. (5 §). Enligt bestämmelserna om utlandsstuderande ska en i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land fortfarande anses vara bosatt i Sverige så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildningsbidrag för doktorander.

I fråga om dessa personkategorier finns en regel som gäller familjemedlemmar. I 6 § föreskrivs nämligen bl.a. att ”vad som sägs om personer som avses i 2-5 §§ gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år”.

Frågan i målet är om K., som föddes under J.E:s utlandsvistelse, omfattas av föreskriften i 2 kap. 6 § SofL. Rent språkligt kan föreskriften tolkas så att en förutsättning för att den ska tillämpas är att familjemedlemmen rent faktiskt har följt med från Sverige vid resan utomlands. En motsatt tolkning är också möjlig. Förarbetena är därför av intresse för bedömningen av vilken tolkning som bör göras.

En föreskrift om rätt till barnbidrag för medföljande barn under utlandsvistelse infördes i ABBL den 1 januari 1985 (SFS 1984:1100, prop. 1984/85:39). Den gällde barn till statligt anställda, missionärer och präster.

I AFL infördes den 1 april 1985 en föreskrift som innebar att medföljande till utsända statligt anställda fortsatte att vara försäkrade enligt lagen under utlandsvistelsen. Den föreskriften hade samma lydelse som den nuvarande i 2 kap. 6 § SofL.

I förarbetena till lagändringen (prop. 1984/85:78 s. 116) uttalades följande.

För make och barn innebär ändringen att de automatiskt blir försäkrade enligt AFL under den tid den anställde vistas utomlands. Denna effekt uppkommer oavsett om make och barn tidigare har varit försäkrade. Försäkringsskyddet tillkommer även den med vilken en utsänd gifter sig och de barn som föds utomlands, liksom de barn mannen eller hustrun medför i äktenskapet.

Tillkomsten av SofL den 1 januari 2001 innebar att de nu nämnda föreskrifterna i ABBL och AFL upphävdes och att frågan vem som omfattas av socialförsäkringen, i vilket begrepp barnbidragssystemet numera ingår, fick en gemensam reglering i SofL. Den särskilda regeln om utlandsstuderande tillkom då och hade ingen tidigare motsvarighet.

I förarbetena (prop. 1998/99:119 s. 129) uttalades följande i fråga om statsanställda.

Liksom hittills (jmf. prop. 1984/85:78 s. 116) bör även den med vilken en utsänd gifter sig och de barn som föds utomlands, liksom de barn mannen eller hustrun medför i äktenskapet, anses bosatta i Sverige. --- Visserligen innebär detta ett avsteg från principen att en särreglering av bosättningsbegreppet även i framtiden borde vara begränsad till förlängning av tidigare etablerad bosättning här i landet. Undantaget kommer dock endast att gälla för statsanställda och av de skäl som angivits ovan.

Något uttalande som direkt tar sikte på utlandsstuderande eller biståndsarbetare m.fl. gjordes inte.

Av förarbetena framgår således att avsikten i fråga om statsanställda varit att regeln ska tolkas så att det inte krävs att barnet rent faktiskt har följt med till utlandet från Sverige. Bestämmelsen är emellertid gemensam för alla berörda personkategorier och den är formulerad så att samma villkor gäller familjemedlemmar oavsett vilken personkategori det är fråga om. Något krav på att barnet ska ha bott i Sverige före förälderns utlandsvistelse kan alltså inte ställas upp.

J.E:s talan ska alltså bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar att barnbidrag ska utgå för J.E:s son K. på samma sätt som om denne hade varit bosatt i Sverige.

Handlingarna i målet överlämnas till Försäkringskassan för fortsatt handläggning.

Föredraget 2007-12-12, föredragande Johansson, målnummer 3914-06