RÅ 2009 not 185

Not 185. Ansökan av A.G. och R.G. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Plan- och miljönämnden i Örnsköldsviks kommun (2003-10-21) beslutade att ändra del av detaljplan för Mohällan 1:3 m.fl. Syftet med planändringen var att möjliggöra åretruntboende genom att medge större byggnadsarea. - Beslutet överklagades av bl.a. A.G. och R.G. - Länsstyrelsen i Västernorrlands län (2005-12-06) avslog överklagandena. - Bl.a. A.G. och R.G. överklagade länsstyrelsens beslut. De anförde bl.a. att planen inte borde ha antagits av plan- och miljönämnden, att miljökraven inte beaktats när avloppsfrågan hanterats, att trafikproblem skulle uppkomma och att handläggningen hos kommunen och länsstyrelsen varit bristfällig. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2006-11-30) avslog överklagandena och anförde bl.a. följande. Den på plankartan gjorda redovisningen av vilka planbestämmelser som upphävs och vilka som tillkommer får enligt regeringens mening anses uppfylla kravet på tydlighet i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Gjorda ändringar i gällande planer kan inte anses strida mot översiktsplanens intentioner eller medföra sådana förändringar av markanvändningen att en särskild miljökonsekvensbeskrivning krävts. Vad klagandena anfört utgör inte tillräckliga skäl för att nu antagna ändringar i gällande detaljplaner ska anses vara av sådan principiell beskaffenhet eller i övrigt av sådan större vikt att plan- och miljönämnden kan anses ha överskridit sina befogenheter genom att anta planen. Vidare finner regeringen, mot bakgrund bl.a. av att ändringarna i sak innebär en begränsad förändring inom redan ianspråktagen kvartersmark för bostadsändamål, att tillämpningen av reglerna om enkelt planförfarande kan godtas. - - - Vad - - - samt A.G. och R.G. framfört om vald planutformning och planavgränsning eller om avlopps- och trafikförhållandena i området utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden ska upphäva planbeslutet. Regeringen finner inte heller att vad klagandena anfört om länsstyrelsens handläggning och bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde A.G. och R.G. bl.a. följande. Utifrån riktlinjerna i översiktsplanen och en PM av plan- och miljökontoret ska ändring av en detaljplan sökas av en förening som representerar alla fastighetsägare inom området och inte som här av en enskild fastighetsägare. Planändringen har anpassats helt till de från underliggande byggnadsplan avvikande byggnaderna på Domsjö 2:63. De själva och andra fastighetsägare har påtvingats planändringskostnader och utestängts från möjlighet till insyn och påverkan. Miljökonsekvenserna har inte utretts alls och någon hållbar vatten- och avloppslösning har inte presenterats. Den upprättade plankartan är ofullständig och äldre planhandlingar har inte redovisats i planärendet. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet varvid A.G. och R.G. begärde ersättning för sina resekostnader. - Regeringsrätten (2009-12-07, Heckscher, Eliason, Dexe, Hamberg, Lundin):Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § samma lag ska Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 5 kap. 28 § första stycket PBL får ett enkelt planförfarande tillämpas, om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse, saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 4 kap. 9 §. Vidare följer av 5 kap. 29 § att kommunfullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Den aktuella planen avser endast att i fråga om ett begränsat område med kvartersmark som redan tagits i anspråk för bostadsändamål möjliggöra åretruntboende genom att medge större byggnadsytor. Regeringsrätten finner att kommunen inte varit förhindrad att tillämpa ett enkelt planförfarande och att plan- och miljönämnden inte överskridit sin befogenhet genom att anta planen. - De i övrigt i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL och i miljöbalken är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Vad A.G. och R.G. anfört beträffande den aktuella detaljplanen och dess konsekvenser visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som finns i planärenden. - Det som förekommit i målet visar inte heller att regeringen grundat sitt beslut på ett bristfälligt faktaunderlag eller att regeringen felbedömt fakta eller åsidosatt regeringsformens krav på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Inte heller har det kommit fram att det vid handläggningen i övrigt förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. - Regeringens beslut kan mot bakgrund av det ovan anförda inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som A.G. och R.G. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får enskild part som inställt sig till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för bl.a. resa, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Regeringsrätten finner inte att det finns skäl att tillerkänna A.G. och R.G. ersättning av allmänna medel för inställelsekostnader. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - Regeringsrätten avslår A.G:s och R.G:s yrkanden om ersättning för inställelse till muntlig förhandling i Regeringsrätten. (fd I 2009-11-04, Lundberg)