RÅ 2009 not 202

Not 202. Överklagande av Jordbruksverket i mål ang. undantag från artskyddsförordningens förbud mot förvaring och transport av vissa fågelarter. - C.H. ansökte hos Jordbruksverket om undantag från bestämmelserna i artskyddsförordningen (1998:179) om förbud mot förvaring och transport av ett antal fåglar av ordningen Passeriformes (tättingar). Jordbruksverket avslog C.H:s ansökan i beslut den 20 januari 2005. Sedan C.H. överklagat beslutet biföll Länsrätten i Jönköpings län genom dom den 1 februari 2006 hans överklagande och visade målet åter till Jordbruksverket. Verket överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Jönköping som avslog överklagandet i dom den 16 januari 2008. - Jordbruksverket överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens och länsrättens domar på grund av domvilla. Till stöd för sin talan anförde verket bl.a. följande. I 43 § artskyddsförordningen anges att bestämmelser om överklagande hos miljödomstol finns i 19 kap. 1 § miljöbalken. Enligt tredje stycket i sistnämnda paragraf överklagas statliga myndigheters beslut i särskilda fall hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Varken kammarrätten eller länsrätten har således varit behörig att döma i målet. - C.H. bestred bifall till överklagandet och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa kammarrättens dom. Han yrkade vidare att Regeringsrätten skulle förplikta Jordbruksverket att betala ersättning för de kostnader han haft för juridiskt biträde i Regeringsrätten. För det fall Regeringsrätten undanröjde underinstansernas domar yrkade han att Regeringsrätten skulle förplikta Jordbruksverket att betala ersättning för kostnaderna för juridiskt biträde i länsrätten, kammarrätten och Regeringsrätten. Till stöd för sin talan anförde C.H. bl.a. följande. Bestämmelsen i 20 kap. 2 § andra stycket miljöbalken är irrelevant då Jordbruksverkets beslut att tillämpa artskyddsförordningen i sig är felaktigt. Det är verkets beslut att tillämpa artskyddsförordningen som varit föremål för prövning i målet och inte något beslut som hänför sig till en föreskrift i förordningen. Prövningen har avsett frågan om hinder mot fri rörlighet föreligger, varför länsrätten och kammarrätten har varit behöriga att döma i målet. Domvilla föreligger således inte. För det fall Regeringsrätten finner att artskyddsförordningen är tillämplig ska i vart fall Jordbruksverkets överklagande avvisas då det grundas på omständigheter som hade kunnat åberopas tidigare i målet. Jordbruksverket har gett en felaktig fullföljdshänvisning som han inte haft någon anledning att ifrågasätta. Detta ska inte drabba en enskild. Ett undanröjande av underinstansernas domar till nackdel för den enskilde skulle äventyra tilltron till rättssäkerheten och rättsväsendet. Det finns inga skäl att anta att målets utgång i sakfrågan skulle bli en annan vid prövning i miljödomstol. - Då Jordbruksverket förfarit vårdslöst föreligger enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) och 18 kap. 6 § rättegångsbalken skyldighet för verket att ersätta honom för hans kostnader för juridiskt biträde.Regeringsrätten (2009-12-22, Sandström, Eliason, Lundin, Brickman, Saldén Enérus):Skälen för Regeringsrättens avgörande. För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får, enligt 8 kap. 4 § miljöbalken, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om in- och utförsel, transport, förvaring, preparering och förevisning av djur och växter eller handel med dem. Regeringen har meddelat sådana föreskrifter i artskyddsförordningen. Denna förordning ersattes med verkan fr.o.m. den 1 januari 2008 av artskyddsförordningen (2007:845). - C.H:s ansökan om tillstånd att föra in vissa fågelarter till Sverige har av underinstanserna prövats enligt bestämmelser i bl.a. dessa förordningar. - I 43 § i 1998 års förordning angavs att det i 19 kap. 1 § miljöbalken fanns bestämmelser om överklagande hos miljödomstol. En likalydande bestämmelse finns i 72 § i 2007 års förordning. - Enligt 19 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken får länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket. Enligt den bestämmelsen prövar miljödomstol, om inte annat är föreskrivet, efter överklagande länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. - Allmän förvaltningsdomstol är således inte behörig att pröva ett överklagande av ett beslut som meddelats med stöd av artskyddsförordningen. Kammarrättens och länsrättens avgöranden ska därför undanröjas. - Anspråk på ersättning med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen handläggs i första hand av Justitiekanslern om anspråket grundas på ett påstående om felaktigt beslut, se 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader är inte tillämpliga hos förvaltningsdomstolarna. Regeringsrätten saknar i mål av detta slag lagliga möjligheter att besluta i frågor rörande rättegångskostnader. Yrkandet om ersättning för rättegångskostnader ska därför avvisas. - Handlingarna i målet bör överlämnas till Växjö tingsrätt i dess egenskap av miljödomstol. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer Kammarrätten i Jönköpings dom den 16 januari 2008 i mål nr 709-06 och Länsrätten i Jönköpings läns dom den 1 februari 2006 i mål nr 489-05. - Regeringsrätten avvisar yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. - Regeringsrätten överlämnar handlingarna i målet till Växjö tingsrätt i dess egenskap av miljödomstol. (fd I 2009-11-11, Cederlund)