RÅ 2010 not 6

Not 6. Överklagande av Gabna sameby av beslut om bygglov. - Miljö- och byggnämnden i Kiruna kommun beviljade i beslut den 5 december 2002 Adventure Lapland Kiruna-Gällivare AB (bolaget) bygglov och dispens från strandskyddsbestämmelserna för nybyggnad av vildmarkscamp bestående av tre träkåtor, en tältkåta och två uthus på fastigheten Jukkasjärvi 23:2, Kuossanjarka. I beslut den 16 oktober 2003 beviljade nämnden bolaget bygglov för nybyggnad av fyra uthyrningsstugor och tillbyggnad av en storstuga inom Allmänningsskogen S:1, Luspansaari. - Gabna sameby överklagade båda besluten. Länsstyrelsen i Norrbottens län ändrade det först nämnda beslutet på så sätt att som villkor föreskrevs att anläggningen inte fick användas när Gabna sameby genomför vårflyttning av renar i området och inte heller från den 1 april till dess att det är barmark. Det andra beslutet förenades av länsstyrelsen med villkoret att byggnaderna inte fick användas under perioderna 15 mars - 30 april och 1 november - 31 januari. - Sedan samebyn överklagat länsstyrelsens beslut upphävde Länsrätten i Norrbottens län länsstyrelsens och nämndens beslut med hänvisning till att bygglovsprövningen borde ha föregåtts av detaljplaneläggning. - Bolaget överklagade och yrkade att kammarrätten skulle ändra länsrättens dom och bifalla bolagets ansökningar om bygglov. - Samebyn ansåg att länsrättens dom skulle stå fast. - Miljö- och byggnämnden vidhöll sina beslut att bevilja de båda sökta byggloven. - Kammarrätten i Sundsvall (2007-04-05, Sjödin, Forkman, Mobacke), som höll muntlig förhandling i målen och företog syn dels på de platser som ansökningarna avsåg, dvs. Kuossanjarka och Luspansaari, dels på vissa andra platser längs den flyttled för renar som enligt vad samebyn upplyst i målet passerade platserna, anförde: Domskäl . Frågorna i målet. Kuossanjarka och Luspansaari ligger inom områden som inte omfattas av detaljplan. - Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan ska enligt 8 kap. 12 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, bifallas om åtgärden 1. uppfyller kraven i 2 kap., 2. inte ska föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 §, 3. inte strider mot områdesbestämmelser och 4. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§. - Det finns inga områdesbestämmelser som omfattar de aktuella platserna. Det har inte gjorts gällande att de åtgärder som ansökningarna avser skulle strida mot de krav som uppställs i 3 kap. PBL. - Vad kammarrätten har att pröva är således dels om åtgärderna uppfyller kraven i 2 kap. PBL, dels om de ska föregås av detaljplaneläggning. - Vad gäller kraven i 2 kap. PBL har samebyn åberopat bestämmelsen i 1 §, som säger följande. Mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked ska bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. /---/. - Enligt samebyn uppfyller åtgärderna inte de krav som ställs i 3 kap. 5 § miljöbalken, MB. Den paragrafen har följande lydelse. Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande. - Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket ska skyddas mot åtgärder som avses i första stycket. - Kammarrätten måste därför ta ställning till om Kuossanjarka och Luspansaari ligger inom områden som är av riksintresse för rennäringen eller i vart fall inom områden som har betydelse för rennäringen. Vidare måste kammarrätten pröva om åtgärderna påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. - Vad gäller det eventuella kravet på detaljplan har kammarrätten att tillämpa 5 kap. 1 § PBL, som har följande lydelse. Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ska ske genom detaljplan för 1. ny sammanhållen bebyggelse, 2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som ska förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. 3. bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang. - Första stycket ska tillämpas också i fråga om andra anläggningar än byggnader, om anläggningarna kräver bygglov enligt 8 kap. 2 §. - Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har skett genom områdesbestämmelser. - Samebyn har gjort gällande att det i de nu aktuella fallen gäller krav på detaljplan enligt punkten 2 i den ovan redovisade bestämmelsen. Frågor för kammarrätten blir därför om byggnadernas användning får betydande inverkan på omgivningen och om det inom området råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse. Skulle kammarrätten besvara någon av dessa frågor med ja uppkommer följdfrågan om tillkomsten av byggnaderna kan prövas inom ramen för bygglovsärendena. - För det fall kammarrätten inte skulle instämma i länsrättens bedömning att åtgärderna enligt ansökningarna ska föregås av detaljplaneläggning har samtliga parter förklarat att de anser att kammarrätten kan pröva om övriga förutsättningar för bygglov föreligger. - Områdenas betydelse för rennäringen. En motsvarighet till den ovan redovisade bestämmelsen i 3 kap. 5 § MB fanns tidigare i den numera upphävda lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I förarbetena till den lagen redovisas bakgrunden till att vissa områden som har betydelse för rennäringen ska anses vara av riksintresse. Här uttalas att rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturen och att den samiska kulturens fortlevnad måste garanteras. Vidare sägs att det måste finnas grundläggande förutsättningar för rennäringen inom i princip varje sameby, nämligen en säker tillgång till sådana områden inom både åretruntmarkerna och vinterbetesmarkerna som har avgörande betydelse för möjligheterna att bedriva renskötsel. Detta kan, enligt vad som vidare anges, gälla bl.a. flyttningsleder, särskilt sådana avsnitt där på grund av terränghinder m.m. alternativa framkomstvägar saknas. Sammanfattningsvis anförs sedan att sådana områden som har avgörande betydelse för möjligheten att varaktigt bedriva renskötsel i en viss sameby ska anses vara av riksintresse (prop. 1985/86:3 s. 57 f., se även s. 161). - Enligt 2 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. ska Jordbruksverket, efter samråd med Boverket, andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter och berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som Jordbruksverket bedömer vara av riksintresse för rennäringen enligt 3 kap. 5 § MB. - Jordbruksverket har i yttrande till kammarrätten i dessa mål förklarat att verket anser att de angivna platserna för bygglovsansökningarna vid Kuossanjarka och Luspansaari ligger inom områden av riksintresse för rennäringen. Båda platserna ligger enligt verkets yttrande i anslutning till en renflyttled som är av riksintresse och platsen vid Luspansaari ligger dessutom vid en trång passage längs leden. Av till yttrandet bilagda kartor framgår att bygglovsplatsen vid Kuossanjarka ligger strax bredvid flyttleden. Beträffande Luspansaari framgår att flyttleden delar sig strax öster om den ö som ligger i älven söder om bygglovsplatsen på älvens norra strand. Ledens nordliga sträckning passerar därefter rakt över bygglovsplatsen medan den sydliga sträckningen passerar söder om ön. Någon kilometer längre fram förenas de båda sträckningarna åter till en led. Vidare framgår att bygglovsplatsen ligger inom område som på Jordbruksverkets karta har markerats som trång passage. I sitt yttrande har Jordbruksverket upplyst att lederna på kartorna generellt har getts bredden 600 meter men att den verkliga bredden varierar med naturförhållandena och påverkas av renarnas beteende i terrängen under olika väderförhållanden. - Bolaget har hävdat att de aktuella områdena inte ska anses vara av riksintresse för rennäringen. Enligt bolaget är det uppenbart att det finns alternativa flyttleder. Bolaget har pekat på att samebyn ibland har låtit flytten gå sydväst om Kuossanjarka och att man ibland har gått söder om Luspansaari. Vidare har bolaget anfört att den led för höstflytt av renar som går sydväst om älven borde kunna användas även på våren och att vissa samebyar väljer att transportera renarna med lastbil. Enligt bolaget är det uppenbart att tillgång till flyttled på just de platser där bolaget har sökt bygglov inte har avgörande betydelse för samebyns möjligheter att bedriva rennäring. Bolaget har slutligen anfört att renskötarnas möjligheter och förpliktelser att planlägga och styra flyttningen av renarna måste beaktas. När en av flera möjliga flyttleder är ianspråktagen ankommer det enligt bolaget på renskötarna att styra renarna till en annan alternativ led. - Samebyn, som hävdar att de aktuella platserna ligger inom område som ska anses vara av riksintresse för rennäringen, har anfört följande. I det nu berörda området är det viktigt att ha tillgång till alternativa flyttleder. Vid olika typer av väderleksförhållanden och vid olika förutsättningar används olika flyttvägar. Exempelvis kan det vid Luspansaari vara så att älven är öppen i ledens södra sträckning, vilket omöjliggör att den sträckningen används. Den södra sträckningen kan över huvud taget inte användas för större hjordar. Hur markerna ser ut österut och västerut har också betydelse för vilka flyttleder som behövs. Att transportera renarna med lastbil är ett dåligt alternativ, bl.a. eftersom det leder till att renarna efterhand tappar orienteringsförmågan. Om höstleden skulle användas skulle betesmarkerna mellan den leden och älven inte kunna utnyttjas effektivt. Flyttleden på älven är definitivt en av de viktigaste flyttlederna för samebyn. Den används regelbundet. Under en tioårsperiod kommer den att användas i vart fall ett par gånger. Att älven kan användas som flyttled är avgörande för samebyns möjligheter att kunna flytta mellan vinter- och sommarbete. Visserligen har ungefär hälften av byns renar stannat i fjällen under de tre senaste vintrarna, men den normala ordningen är ändå att de flyttar mellan vinterbete i fjällen och sommarbete i skogen. Större vattendrag har historiskt alltid varit viktiga flyttleder. Området vid Kuossanjarka är det första betesområdet längs flyttleden efter den svåra passagen vid Laxforsen. Det området behövs för att renarna ska kunna vila upp sig och samla krafter inför den fortsatta flytten. - Nämnden har inte anfört något i frågan om områdenas betydelse för rennäringen. - Jordbruksverkets bedömning har ingen bindande verkan vid den prövning som kammarrätten nu har att göra. Enligt kammarrättens mening bör verkets uppfattning dock tillmätas stor betydelse. Bakom dess bedömning ligger ett omfattande utredningsarbete. Vad samebyn har anfört om hur viktigt det är för byn att ha tillgång till flyttleden i nu aktuell sträckning, även om andra alternativ ibland kan användas, stöds av vad rätten har iakttagit vid synen och talar starkt för att områdena runt bygglovsplatserna ska anses ha avgörande betydelse för byns möjlighet att varaktigt bedriva renskötsel. Vad bolaget anfört utgör inte skäl för annan bedömning. De områden där bygglovsplatserna är belägna bör därför vid prövningen av bolagets bygglovsansökningar anses vara av riksintresse för rennäringen. - Byggnadernas påverkan på rennäringens bedrivande . Frågan är då om ett uppförande av de aktuella byggnaderna påtagligt kan försvåra rennäringens bedrivande, på sätt som anges i 3 kap. 5 § MB. I specialmotiveringen till bestämmelsen anges särskilt att det bör observeras att även förhållandevis begränsade åtgärder avsevärt kan försvåra renskötseln (prop. 1985/86:3 s. 161). Samtidigt görs hänvisningar till uttalanden i samma proposition angående tolkningen av - som det sägs - motsvarande begrepp i 2 kap. 2 § NRL, som handlar om stora oexploaterade områdens skydd mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. I det sammanhanget anförs i propositionen att det i 2 kap. 2 § NRL förekommande uttryckssättet "påtagligt kan påverka" utesluter bagatellartad påverkan samt att endast sådana åtgärder åsyftas som kan ha en bestående negativ inverkan på det aktuella intresset eller som tillfälligt kan ha mycket stor negativ inverkan på detta (a. prop. s. 155). - Samebyn har anfört följande. Renskötseln inom byn är mycket utsatt, bl.a. till följd av utbyggnaden av infrastrukturen runt Kiruna och den kommande flytten av Kiruna stad. Det bedrivs mycket verksamhet och finns många anläggningar inom samebyns marker. Samebyn har flera renhjordar. Alla flyttar inte samtidigt. Fragmenteringen av betesmarkerna gör dessutom att det inte går att hålla ihop djuren i alla lägen. Det är därför naturligt att enstaka eller mindre grupper av djur kommer att vandra själva mot kalvningslanden i fjällen under våren och inte flyttas med de sammanhållna hjordarna. Byggnaderna i sig medför inte att rennäringens bedrivande påtagligt försvåras. Det som kan vara försvårande är den mänskliga aktivitet som byggnaderna för med sig. Renarna drar sig exempelvis undan skoterverksamhet. Om de känner sig hotade börjar de cirkulera och hela hjorden stannar upp. Då är det mycket svårt att få dem att börja vandra igen. Om det blir för många skoterspår i området kan det bli svårt att hålla ihop hjorden. Under den vinter som varit har en stor flock renar betat i trakterna väster om Kuossanjarka. Flocken har dock kommit att skingras och det är sannolikt att skotertrafik och hundspannturer i närheten är en bidragande orsak. I länsrätten har viss norsk forskning åberopats. Dessvärre finns inte mycket forskning kring renars beteende. Men det finns mycket erfarenhet hos renskötarna och denna erfarenhet måste respekteras. Samebyn bör ges tolkningsföreträde i frågan om byggnaderna påtagligt försvårar rennäringen. - Bolaget har anfört följande. Bolaget har mångårig erfarenhet av verksamhet i bygden. Verksamheten har över huvud taget inte medfört några störningar för rennäringen. All verksamhet bedrivs i stor respekt för naturen. Alla skoterutflykter leds av personer med god natur- och platskännedom som visar stor hänsyn till naturen och renskötseln. När en guide ser att rennäringsverksamhet förekommer får gruppen stanna, motorerna stängs av och man väntar eller tar en annan väg för att inte störa. Från Jukkasjärvi utgår grupper med sex till åtta skotrar, i regel med två personer på varje skoter. Vid Kuossanjarka stannar tre till fem sådana grupper dagligen och äter mat som tillagas på platsen. Vid Luspansaari stannar två eller tre något mindre grupper varje vecka för övernattning. Under sommarhalvåret görs motsvarande utflykter med kanoter eller andra båtar. Bolaget bedriver inte någon hundspannsverksamhet för närvarande men har inget inflytande över andra arrangörers verksamhet. Människor har i alla tider samlats vid vattendragen. Renarna är vana vid mänsklig aktivitet. Det finns inget belägg för att de skulle störas påtagligt av bolagets verksamhet. - Nämnden har inte anfört något i den nu aktuella frågan. - Vid synen har rätten iakttagit följande. På och kring älven förekommer åtskillig skotertrafik, promenader och hundspannsaktiviteter. På bygglovsplatsen vid Luspansaari finns sedan tidigare tre något större stugor och en mindre förrådsliknande byggnad. Stugorna ligger några meter från älven. Mellan älven och stugorna finns en brant cirka två meter hög slänt. Kring stugorna växer skog. De åtgärder som bygglovsansökan avser är dels en tillbyggnad på en av de befintliga stugorna, dels nybyggnad av fyra mindre stugor som ska ligga bakom de befintliga, från älven sett. Ett hundratal meter bakom stugorna finns relativt öppen mark. Älven är öppen i södra strömfåran. På bygglovsplatsen vid Kuossanjarka finns de tre träkåtor som ansökan avser uppförda sedan flera år. Kåtorna ligger knappt 50 meter från älven och några meter högre. Marken mellan älven och kåtorna är glest bevuxen. Bakom kåtorna växer skog. På den isbelagda älven framför kåtorna finns pålar nedslagna på sådant sätt som brukar ske vid hundspannsaktiviteter. Mellan Kuossanjarka och Jukkasjärvi finns färska renspår vid älvens strand. - Kammarrätten gör följande överväganden. De ovan redovisade propositionsuttalandena ger endast begränsad vägledning, särskilt med tanke på att hänvisningen till motiven till 2 kap. 2 § NRL avser ett annat begrepp och andra situationer som inte utan vidare låter sig jämföras med den nu aktuella. Dock får det anses stå klart att lagstiftarens uppfattning har varit att även relativt begränsade åtgärder - såsom exempelvis få och små byggnader - påtagligt kan försvåra rennäringens bedrivande. Det valda uttrycket "påtagligt" måste förstås så att det krävs att de störningar som görs gällande har en viss konkretion, ett relativt nära samband med den aktuella åtgärden och en omfattning av viss betydelse. Samebyn har här gjort gällande sammanfattningsvis att de aktuella byggnaderna, främst genom den verksamhet som de kommer att medföra, kommer att försvåra rennäringens bedrivande på så sätt att renflyttningar fördröjs och försvåras genom att hjordar stannar upp, tappar fart, splittras och kanske lämnar efter sig svaga djur som får svårt att klara sig vidare. Enligt samebyn bör dess uppfattning i frågan ges tolkningsföreträde, dvs. godtas om den inte motbevisas. Kammarrätten instämmer inte i den uppfattningen utan anser att det måste ankomma på samebyn att förebringa utredning till stöd för sin ståndpunkt i denna fråga. Något direkt stöd för att det förhåller sig på det sätt som påståtts har samebyn inte förebringat, utöver den norska forskningsrapport avseende vildrenar som åberopades i länsrätten. Enligt kammarrättens mening är det inte möjligt att av den rapporten dra några slutsatser av betydelse i dessa mål. Även om det skulle godtas att renar kan bli störda av skotertrafik och andra mänskliga aktiviteter återstår att visa att det i detta fall finns ett samband mellan byggnaderna och en sådan störning. Den frågan kompliceras av att det i och kring flyttleden förekommer åtskilliga aktiviteter av liknande slag som inte har samband med byggnaderna i fråga. Härutöver bör beaktas det straffstadgande som finns i 94 § rennäringslagen (1971:437). Enligt den bestämmelsen kan den dömas till böter som vidtar åtgärder på eller invid en flyttningsväg för renar så att dess framkomlighet väsentligt försämras. Detsamma gäller den som skrämmer eller på annat sätt ofredar renar som uppehåller sig på ett område där renskötsel då är tillåten, liksom den som hindrar renar från att beta på sådant område. Vid bedömningen av om de åtgärder som bygglovsansökningarna avser påtagligt försvårar rennäringens bedrivande är det rimligt att utgå från att detta förbud efterlevs. Sammantaget anser kammarrätten att det inte har framgått att byggnaderna vare sig direkt eller indirekt kommer att påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. - Detaljplanekrav . Nästa fråga är om åtgärderna ska föregås av detaljplaneläggning. - Samebyn har i denna fråga anfört följande. Målen rör frågan om en utvidgning av verksamheten i byn Jukkasjärvi. I Jukkasjärvis närområde förekommer en omfattande turistisk verksamhet. Det kan i framtiden antas att ytterligare verksamhet kommer att bedrivas utanför själva byn eftersom många vill sälja känslan av vildmark. Området kring Jukkasjärvi och Laxforsen utgör redan idag en svår passage för rennäringen. En utökad aktivitet och fler byggnader som gör denna svåra passage längre måste planeras noggrant för att inte helt förhindra rennäringens användning av området. Om byggnader nu kommer till stånd på det sätt bolaget önskar kan detta leda till att området anses bebyggt på ett sådant sätt att det i sin tur leder till ytterligare bebyggelse. När en exploatering av ett område görs inom renskötselområdet är det viktigt att ha en översiktlig bild av rennäringens behov av marker och att beakta att sambanden mellan olika områden är viktiga. Samebyn riskerar att drabbas mycket hårt vid omläggningen av järnväg, väg och gruvområde i samband med den kommande flytten av Kiruna stad. Det har därför tillsatts en särskild utredning om samebyns förutsättningar som väntas vara färdig i juni 2007. Det är viktigt att ha denna övergripande bild över rennäringens behov när enskilda ärenden prövas. En långsiktig planering är nödvändig. Vid detaljplaneläggning kan miljökonsekvensutredning och utredning avseende sociala konsekvenser göras. Översiktsplanen är inte tillräcklig för att väga olika intressen mot varandra. - Bolaget har anfört följande. Ansökningarna avser ett fåtal byggnader i områden som är helt fria från byggnader. Båda platserna är belägna inom strandskyddsområde och det saknas varje anledning till antagande att det skulle kunna uppstå något efterfrågetryck på tomtplatser. Det torde knappast finnas utrymme för att hävda att byggnaderna skulle få en betydande inverkan på omgivningen. Förekomsten av motstridiga markanvändningsintressen medför inte alltid att detaljplaneläggning ska ske. Prövningen kan i detta fall väl ske inom ramen för bygglovsärendena. Samebyns intresse av att få genomföra vårflyttningar utan störningar är momentant och bolaget har för avsikt att ta hänsyn till det. För bolagets verksamhet är det mycket betydelsefullt att få bifall till bygglovsansökningarna. Turistnäringen är oerhört viktig för hela bygden. Områdena bör kunna användas för flera intressen i samverkan. - I översiktsplan för Kiruna kommun, som har antagits av kommunfullmäktige den 17 juni 2002, har följande angetts under rubriken hantering av enskilda ärenden. Endast bebyggelse och anläggningar som är nödvändiga för skogsbruket, rennäringen, det rörliga friluftslivet och turismen tillåts. Vid vägning mellan intressen ska rennäringen, naturvården och det rörliga friluftslivet prioriteras. - Nämnden har upplyst att det pågår arbete med att se över översiktsplanen men har i övrigt inte anfört något i denna fråga. - Länsstyrelsen har i yttrande till kammarrätten anfört följande. Enligt länsstyrelsens uppfattning utgör de nu aktuella bygglovsansökningarna inte skäl för att ställa krav på att detaljplan ska upprättas med stöd av 5 kap. 1 § 2 PBL. Även vid detaljplaneläggning av området måste en avvägning göras mellan rennäringens och turistnäringens intressen. Bedömningen av vilken verkan som bygglovet får på omgivningen bör i dessa fall kunna göras redan i bygglovsprövningen. Kravet på att detaljplan måste upprättas innebär enbart att ställningstagandet om hur marken lämpligast bör användas tidsmässigt skjuts upp. Länsstyrelsen anser därmed att kammarrätten - utifrån de omständigheter som finns redovisade i ärendet - kan ta ställning till frågan om marken är lämplig att bebygga på det sätt bolaget önskar utan att områdena behöver föregås av detaljplaneläggning. - I förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 1 § PBL anförs att bebyggelsetryckets styrka och förekomsten av motstridiga markanvändningsintressen är två bland flera faktorer som bör ha avgörande betydelse vid bedömningen av om detaljplan ska användas. Vidare anförs att det ligger i sakens natur att bedömningen också bör innefatta en framtidsaspekt samt att även mindre förändringar som berör många intressenter eller avser särskilda bevarandeintressen kan behöva regleras genom detaljplan. I specialmotiveringen till punkten 2 i bestämmelsen anförs att en enstaka större byggnad för t.ex. handel, industri eller service som regel har en betydande inverkan för omgivningen. Det kan, sägs det, gälla störningar av olika slag från verksamheten som sådan eller sekundära effekter i form av trafikalstring eller säkerhetsrisker. I dessa och liknande fall kan det, enligt vad som vidare anförs, vara av stort intresse för sakägarna och de boende i grannskapet att genom planreglering också få klarhet i de framtida möjligheterna till utveckling av verksamheten på platsen (prop. 1985/86:1 s. 150 f. och s. 553). - Kammarrätten gör följande överväganden. De byggnationer som bygglovsansökningarna avser är småskaliga och går inte att jämföra med de exempel som ges i propositionen avseende "ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen". Vid bedömningen av om det ändå ska anses vara fråga om byggnader som får betydande inverkan på omgivningen bör beaktas att områdena är av riksintresse för rennäringen och att turistverksamheten i områdena får antas öka framöver. Turistnäringen får visserligen antas medföra allt större inverkan på rennäringen i området - vilket kan leda till ökad samverkan eller ökade motsättningar - men denna ökade inverkan kan enligt kammarrättens mening inte hänföras till de nu aktuella byggnaderna i den utsträckningen att byggnadernas användning därför kan sägas få betydande inverkan på omgivningen. Inte heller har det framkommit att det inom områdena föreligger stor efterfrågan på mark för bebyggelse. Detaljplanekrav enligt 5 kap. 1 § 2 PBL ska därför inte anses föreligga. - Sammanfattning och slutsatser . Kammarrätten har funnit att bygglovsplatserna vid Kuossanjarka och Luspansaari ligger inom områden av riksintresse för rennäringen, men att det inte har framkommit att de åtgärder som bygglovsansökningarna avser påtagligt försvårar rennäringens bedrivande. Kammarrätten har också kommit fram till att de åtgärder som bolaget ansökt om lov för varken kan antas få betydande inverkan på omgivningen eller ska förläggas inom områden där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse. De hinder för bygglov som gjorts gällande i målen föreligger således inte enligt kammarrättens mening. Det sagda medför att bolagets överklagande bör bifallas. - Länsrätten prövade samebyns överklagande av länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen hade ändrat nämndens bygglovsbeslut på så sätt att länsstyrelsen utan yrkande från någon part förenat loven med vissa villkor. I kammarrätten har bolaget yrkat att bygglovsansökningarna ska bifallas. Samebyn har förklarat att enligt dess uppfattning finns ingen laglig grund för de villkor som länsstyrelsen förenat byggloven med. Kammarrätten gör i denna fråga samma bedömning som samebyn. Vid en sådan bedömning framstår det som oklart om länsstyrelsens beslut om bygglov med villkor över huvud taget har någon verkan. Både bolaget och samebyn har förklarat att de motsätter sig att målen visas åter till länsstyrelsen av detta skäl. Kammarrätten har i beslut som meddelats den 22 februari 2006 funnit att målen inte på denna grund bör visas åter till länsstyrelsen. Det anförda medför enligt kammarrättens bedömning att länsrättens dom och länsstyrelsens beslut bör upphävas. - Domslut . Kammarrätten upphäver länsrättens och länsstyrelsens avgöranden, till följd varav Miljö- och byggnämnden i Kiruna kommuns beslut om bygglov står fast. - Samebyn överklagade kammarrättens dom och yrkade att bygglov inte skulle beviljas. - Bolaget bestred ändring av kammarrättens dom. - Miljö- och byggnämnden ansåg att kammarrättens dom skulle fastställas. - Boverket , som yttrade sig i målet på begäran av Regeringsrätten, ansåg med hänsyn till byggnationens begränsade omfattning och enklare utformning att dess användning inte kunde medföra betydande inverkan på omgivningen i den mening som avses i 5 kap. 1 § 2 PBL. Enligt Boverkets uppfattning krävdes därför inte detaljplaneläggning enligt 5 kap. 1 § PBL och hinder att meddela bygglov med hänvisning till detaljplanekravet förelåg därför inte. - Regeringsrätten (2010-01-27, Heckscher, Eliason, Dexe, Lundin, Saldén Enérus) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avslår överklagandet. (mål nr 2860-07 och 2863-07, fd I 2010-01-13, Lindeberg)