RH 1993:80
Åtal mot diabetiker för olovlig körning har ogillats på grund av att han ej visats ha varit medveten om sina handlingar på sådant sätt som krävs för ett uppsåt enligt 1 kap. 2 § brottsbalken skall anses föreligga.
Åklagaren yrkade vid Alingsås tingsrätt ansvar å G.K. för olovlig körning samt anförde därvid: G.K. har den 9 april 1992 fört en tung lastbil på länsväg 978 inom Ale kommun utan att vara berättigad till det genom innehav av körkort.
G.K. bestred åtalet under åberopande att han inte hade för avsikt att köra bilen.
G.K. uppgav vidare: Han har inget minne av att han har kört husbilen. Han kommer ihåg att bilen stod parkerad hemma på gårdsplanen och att han höll på att lasta bilen. Han och hans sambo skulle åka till Tyskland på semester. Det var hans sambo som skulle köra bilen. Han har inte varit medveten om att han har satt sig i bilen. Han är medveten om att han inte har körkort och att han på grund av sjukdom inte kan köra bil. Han lider sedan tonåren av svår diabetes. Hans körkort återkallades 1985 på grund av att synen till följd av sjukdomen hade försämrats.
G.K. åberopade ett läkarintyg vari anfördes bl.a.: G.K. kan på grund av sin diabetes i samband med sjunkande blodsockernivå utan förvarning drabbas av personlighetsförändring, omedvetenhet om sina egna aktiviteter och i ett mer avancerat skede av medvetslöshet.
Alingsås tingsrätt (1992-09-15, t.f. rådmannen Lise-Lotte Norén Wilkens samt nämndemännen Aase Hölnborn, Birgitta Jönsson och Helene Gustavsson) dömde G.K. för olovlig körning till 30 dagsböter samt anförde i domskälen.
Själva framförandet av fordonet skall omfattas av gärningsmannens uppsåt. G.K. har uppgett att han har saknat uppsåt att köra bilen. Han har förklarat att han i samband med att blodsockernivån sjönk drabbades av personlighetsförändring och var helt omedveten om att han satte sig i bilen och körde iväg.
Av utredningen i målet framgår att G.K. har kört en sträcka på 10-15 km innan han i låg hastighet kört av vägen. När ambulanspersonalen kom till olycksplatsen var G.K. medvetslös. Det har även framkommit att G.K. enligt ett den 14 augusti 1991 godkänt strafföreläggande har gjort sig skyldig till olovlig körning den 30 maj 1991.
Med beaktande av att G.K. kört en tämligen lång sträcka på minst 10 km innan han körde av vägen, anser tingsrätten att det är osannolikt att G.K. redan när han satte sig i bilen och startade skulle ha saknat uppsåt att köra bilen. Tingsrätten anser att åtalet är styrkt och att G.K. skall dömas för olovlig körning.
G.K. vädjade mot domen och yrkade att åtalet skulle ogillas.
Åklagaren bestred ändring.
I hovrätten hördes överläkaren G.S. som vittne. Denne uppgav bl.a.: G.K. lider av svår diabetes på så sätt som närmare framgår av det utfärdade läkarintyget. G.K:s sjukdom innebär att han kan påbörja eller fortsätta en aktivitet utan att vara medveten om det. Med hänsyn till G.K:s sjukdomsbild är det medicinskt möjligt att han kört bilen utan att han varit medveten om det.
Hovrätten för Västra Sverige (1993-06-02, hovrättslagmannen Staffan Levén, hovrättsrådet Kent Jönsson, referent, och t.f. hovrättsassessorn Lena Kullander) ogillade åtalet samt anförde i motiveringen.
Enligt 1 kap. 2 § brottsbalken gäller att gärning skall anses som brott endast då den begåtts uppsåtligen om ej annat sägs. Detta krav på uppsåt gäller för ansvar för olovlig körning.
Av utredningen i målet framgår att G.K. har en diabetessjukdom sedan tonåren och att han utvecklat avancerade komplikationer till sjukdomen. Det framgår också att ett stort praktiskt problem för G.K. har varit de återkommande episoder med för låga blodsockernivåer som han drabbats av samt att han, till skillnad mot de flesta diabetiker, till stor del saknar förmåga att själv upptäcka att blodsockernivån börjar sjunka. Av G.S:s vittnesmål framgår vidare att G.K. vid dessa tillstånd kan vara omedveten om sina handlingar.
Någon närmare utredning om G.K:s uppträdande vid det aktuella tillfället utöver hans egna uppgifter har ej förebragts i målet. Hovrätten finner mot bakgrund av G.S:s intyg och vittnesmål inte anledning att ifrågasätta dessa uppgifter och G.K:s berättelse skall därför ligga till grund för bedömningen i målet. Av denna berättelse sammanställd med den medicinska utredningen framgår att G.K. innan körningen råkat in i ett av blodsockersänkning påverkat tillstånd som inneburit att han blivit personlighetsförändrad och omedveten om sina handlingar. Det är vid detta förhållande inte visat att G.K. när han påbörjade körningen varit medveten om sina handlingar på sådant sätt som krävs för att uppsåt enligt 1 kap. 2 § brottsbalken skall anses föreligga. Åtalet skall därför ogillas.