RH 2019:33

Åtal för bl.a. vårdslöshet i trafik har ogillats på den grunden att det inte var bevisat att den tilltalade vid gärningstillfället kunde kontrollera sitt handlande på ett sådant sätt som krävs för straffrättsligt ansvar.

Eskilstuna tingsrätt

Z.P. åtalades för olaga intrång, skadegörelse och vårdslöshet i trafik enligt följande gärningsbeskrivningar.

1. Olaga intrång (4 kap. 6 § andra stycket brottsbalken)

Z.P. har olovligen trängt in och stannat kvar på Motorbana Strängnäs AB:s halkbana utan att ha rätt till det. Det hände den 6 juni 2018 i Åkers styckebruk, Strängnäs kommun.

Z.P. begick gärningen med uppsåt.

2. Skadegörelse (12 kap. 1 § brottsbalken)

Z.P. har i hög hastighet kört in och runt på halkbanan och vid flera tillfällen kört igenom staketet kring halkbanan samt över flera trafikkoner, varvid det totalt blev skador för ett ännu okänt belopp. Det hände den 6 juni 2018 i Åkers styckebruk, Strängnäs kommun. Egendomen tillhörde Motorbana Strängnäs AB och F.M.

Z.P. begick gärningen med uppsåt.

3. Vårdslöshet i trafik (1 § första stycket trafikbrottslagen)

Z.P. har i uttröttat tillstånd samt i en med hänsyn i förhållande till omständigheterna alltför hög hastighet kört personbil och i samband med omkörningar tappat kontrollen över bilen. Han tog därmed en medveten risk eller var annars allvarligt oaktsam och orsakade genom det trafikolyckor och relativt omfattande materiella skador. Det hände den 6 juni 2018 på Kungsvägen, Eskilstuna, Eskilstuna kommun.

Tingsrätten (rådmannen Bertil Jarl samt nämndemännen Frank Backman, Gunilla Cederin Magnusson och Krister Lumme) anförde i dom den

14 november 2018 följande.

DOMSKÄL

Utredning

Åtalspunkterna 1 och 2

Åklagaren har som bevisning åberopat fotografier. Vidare har förhör hållits med F.M. och Z.P. De hörda har berättat följande.

F.M.: Han är ägare till Strängnäs Motorbana AB. Efter den aktuella händelsen såg han från vägen att staketet var nere men han såg inga skador på några bilar. Området var obemannat och låst. Motorbanan har sex övervakningskameror. När han tittade på dem kunde han se att någon körde in i staketet, åkte ett varv på halkbanan och sedan körde ut från banan genom samma hål i staketet som bilen körde in genom. - Föraren till bilen hade tur. Om folkvagnen hade kört in genom staketet en meter tidigare hade han fastnat. Skadan som har uppstått har han anmält till försäkringsbolaget och vägkonen som gick sönder har han lagat. Omfattningen av skadan uppgick till cirka 60 000 kr exklusive moms.

Z.P.: Det han kommer ihåg av händelsen är att han var ute och åkte på sörmländska vägar. Han var väldigt trött eftersom han inte hade sovit bra på flera veckor. Han väcktes, som ur en dålig mardröm, av att han hade kört in genom ett staket. Han var inne i ett maniskt skov på grund av sin bipolära sjukdom och mådde inte bra. Han jobbade på dagarna och kände ingen trötthet. På nätterna var han ute och gick två-tre mil för att bli trött och kunna sova. Han tror att värmen i somras påverkade hans skov för han har aldrig råkat ut om något liknande förut trots att han har haft diagnosen i 15 år. Han äter medicin, tar labbtester varannan månad och går på möten tre gånger om året. Trots det inträffade detta. Sjukdomen är inget som han kan styra över och han har ingen aning om hur händelsen har gått till. Han hade fullt sjå att försöka klara sig. Han tänkte inte på vart han skulle eller varför. Han har minnesbilder av att han åkte runt på halkbanan men han har inget minne av att han körde på bredställ ute vid stängslet. Han minns bara att det small, att det var staket överallt och att det var en halkbana.

Åtalspunkten 3

Åklagaren har som bevisning åberopat trafikmålsanteckningar och fotografier. Vidare har förhör hållits med M.E., Z.P. och J.L. De hörda har berättat följande.

M.E.: Han åkte i sin Volvo 240 på Kungsvägen och när han var 20 meter från korsningen smällde det till i sidan bakom honom. Han har inte sett hur bilen har kört men helt plötsligt smällde det. Han var på väg ner mot stan från sjukhushållet och hade 15-20 meter till Ruddammsgatan. Det skakade till i bilen. Han rullade någon meter och sedan tog det stopp. Han såg bilen som körde på honom stå i motsatt riktning. Han har inget minne av bilen som körde på honom. Han uppfattade ett tutande men hann inte reagera. Han fick reda på att två andra bilar bakom honom också hade krockat. Han såg bland annat en familj med två små barn i bilen bakom honom. Barnen var ledsna och han klappade om ungarna. Hans bil kördes sedan upp på trottoaren eftersom den skulle bärgas.

Z.P.: Det han minns från den andra körningen samma dag var att han var hemma och försökte sova för att han var trött. Han låg ner i en halvtimme, fick panik och tog bilen för att han ville bort. Han minns att det började smälla i bilar efter rondellen vid Coop. Händelseförloppet gick fort och efter det stod han med bilen åt fel håll och pratade med en polis. Allt skedde i 110 km/h och i panikkänsla. Strängnäs var först. Sedan skulle han sova efter tokigheterna. Han åkte hem och sov. Gav sig ut igen. Han bodde på Söder. Han hade önskat att han hade gått ut och promenerat i stället men det gjorde han inte. Han var uppe i varv och kände att han måste bort innan han blev tokig. Han uppfattade flera smällar på en gång och lyckades inte köra undan innan nästa bil kom. Han vet inte om han kört i fel körbana, kanske halva bilen. En polis och en ambulans kom till platsen. Hans bil roterade av smällen. Han vet inte om han hade kört om bilarna. Han vet bara att han krockade. Han hade fullt sjå med hjärnan just då.

J.L.: Han och hans kollega var på väg tillbaka till ambulansstationen för att äta lunch. När de svängde in på Kungsvägen från Ruddammsgatan satt han och höll på med komradion. Han körde inte. När kollegan sa "va fan" såg han en bil köra emot dem i deras körfält. Han blev som förstenad och insåg att de kommer att krocka. Bilen vek av och precis när kollegan bromsade in hörde han en smäll bakom sig. Då hade de hunnit en bit in på Kungsvägen. Han såg bilar stå placerade konstigt. Hans kollega stannade. Han ringde SOS och tillkallade polis. Det var många drabbade i olyckan och han, som är sjuksköterska, gick ut och pratade med folk och bedömde skadeläget. Ingen var i behov av sjukhusvård. En barnfamilj var upprörda och ledsna. Det kom någon farbror som hade blivit påkörd längre upp mot Sveaplan. En bil stod i deras körfält som kan ha kommit 10-20 meter in på Kungsvägen med riktning mot Sveaplan. Bilen befann sig ungefär vid Grillstugan. Allt gick väldigt fort. Bilens hastighet uppfattade han eftersom han rör sig mycket i trafiken. Bilens motorljud var högt och den gick på höga varv. Den kom emot honom mycket snabbare än den tillåtna hastigheten. Hur hög hastighet bilen hade kan han dock inte säga. Han såg ingen anledning till varför bilen var i deras körfält. Det var när bilen åkte tillbaka in i sitt körfält som det small med andra bilar.

DOMSKÄL

Skuld

Det är i målet utrett att Z.P. har kört bil på de platser, vid de tidpunkter och på det sätt som åklagaren har gjort gällande. De objektiva förutsättningarna för olaga intrång, skadegörelse och vårdslöshet i trafik är därmed uppfyllda. För att Z.P. ska kunna dömas till ansvar krävs även att han har handlat med uppsåt eller av oaktsamhet.

Beträffande de två första åtalspunkterna har Z.P. uppgett att han minns att han var ute och körde bil på sörmländska vägar och att han var väldigt trött vid den aktuella händelsen men att han väcktes av en smäll när han körde in genom ett staket till en halkbana. F.M. har berättat att han sett på halkbanans övervakningsfilm hur bilen körde in i staketet, körde ett varv på halkbanan och sedan körde ut från banan genom det hål i staketet som bilen körde in genom. Z.P. har uppgett att han inte visste varför han åkte och vart han skulle åka med bilen eftersom han var inne i ett maniskt skov och inte mådde bra. Läkarintyg styrker hans sjukdomsbild vid det aktuella tillfället men tingsrätten anser att Z.P. har varit så pass medveten om sitt handlande i och med att han har varit kapabel att föra en personbil på bilvägarna, åkt genom ett stängsel in på en halkbana, åkt ett varv och sedan åkt ut genom samma hål och till slut kört bilen hem. Z.P. har i vart fall varit likgiltig inför det olaga intrånget och skadegörelsen eftersom han varit medveten om att han varit ute och kört med bilen, hört att det smällde när han passerade stängslet och ändå valt att fortsätta köra personbilen på halkbanan för att till slut åka hem. Åtalspunkterna 1 och 2 är mot bakgrund av tingsrättens resonemang i uppsåtsfrågan styrkta.

Frågan gällande åtalspunkten 3 är om det är visat att Z.P. genom sin körning har gjort sig skyldig till ett sådant medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet som innebär att han ska dömas för vårdslöshet i trafik. Z.P. har själv uppgett att han var hemma och försökte sova för att han var trött efter den första händelsen. Han låg ner en halvtimme, fick panik och tog bilen för att han ville bort. Han har minnesbilder av att det började smälla i bilar i rondellen vid Coop och att hans bil till slut stod vänd åt fel håll i körriktningen. Han har försökt undvika att köra på bilarna men hann inte reagera tillräckligt snabbt. J.L. har uppgett att han sett en bil köra emot honom i deras körfält och till slut kollidera med ett antal bilar när den körde tillbaka in i sitt körfält. Det var många drabbade i olyckan även om ingen var i behov av sjukhusvård enligt hans egen bedömning. Hur hög hastigheten var är inte utrett men J.L. har uppgett att bilen körde mycket fortare än den tillåtna hastigheten.

Att köra bil i ett uttröttat tillstånd på en trafikerad väg i hög hastighet och i motgående körfält är utifrån allmänna utgångspunkter allvarligt oaktsamt. Endast tillfälligheter har gjort att en allvarlig trafikolycka inte har uppstått. Z.P. bör ha insett när han satte sig i bilen efter den tidigare händelsen samma dag, i sitt uttröttade och psykiska tillstånd, att det fanns en risk för att han skulle orsaka allvarliga trafikolyckor och han har därav i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som omständigheterna kräver för att olyckor ska undvikas. Åtalet i åtalspunkten 3 är därmed styrkt.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömer Z.P. för olaga intrång, skadegörelse och vårdslöshet i trafik till 120 dagsböter om 250 kr.

Hovrätten

Z.P. överklagade och yrkade att hovrätten skulle i första hand ogilla åtalet och i andra hand lindra straffet.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Åsa Bokström och Agneta Munther, tf. hovrättsassessorn Dennis Andreev, referent, samt nämndemännen Asta Holm och Kjell Hedlund) anförde i dom den 10 juni 2019 följande.

DOMSKÄL

Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten.

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det är bevisat att Z.P. har kört bil på det sätt och med de följder som åklagaren påstått, förutom såvitt avser påståendet under åtalspunkten 2 om att han har kört igenom staketet vid flera tillfällen. Av tingsrättens referat av förhöret med F.M. framgår nämligen inte mer än att denne på övervakningsfilmen sett Z.P. köra in och ut genom samma hål i staketet. Någon annan bevisning har inte lagts fram i denna del. Under sådana förhållanden är det inte bevisat att Z.P. orsakade skador på staketet vid något annat tillfälle än den första genom-körningen.

Den huvudsakliga frågan i målet är vilken betydelse som ska tillmätas det som har framkommit om Z.P:s psykiska tillstånd vid gärningarna. Hovrätten gör i denna del följande bedömning.

Det är en grundläggande förutsättning för straffrättsligt ansvar att gärningspersonen överhuvudtaget kan tillskrivas en kontrollerad gärning. Denna prövning är skild från prövningen av om gärningspersonen handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet och innebär att rätten ska besvara frågan om gärningspersonen på order hade kunnat avbryta sitt handlande (se Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl., s. 136 och 139; jfr NJA 2012 s. 45 p. 25). Endast den omständigheten att gärningspersonens handlingar har varit komplicerade och till synes medvetna innebär inte nödvändigtvis att han eller hon kan tillskrivas en kontrollerad gärning (jfr NJA 1969 s. 401, RH 1993:80 och RH 1994:78).

Av de läkarintyg som Z.P. gett in framgår i huvudsak följande. Han har bipolär sjukdom och var vid tidpunkten för gärningarna inne i ett maniskt skov. Han hade vanföreställningar, nedsatt kognitiv förmåga och svårigheter att tolka verkligheten. Hans tillstånd var så allvarligt att det krävde slutenvård under flera veckors tid och han lades in på sjukhus samma dag som körningarna skedde. Till det ska läggas det som framgår av Z.P:s egna uppgifter. Hovrätten fäster särskilt avseende vid att han har berättat att han endast har lösryckta minnesbilder från gärningarna, att han befann sig i ett sömn- eller mardrömsliknande tillstånd, att han hade en förvrängd tidsuppfattning, att han kunde köra flera mil utan att förstå vart de tog vägen, att han inte förstod hur han hade hamnat på motorbanan och att han inte vid något tidigare skov hade agerat på liknande sätt. Mot denna bakgrund och i avsaknad av annan bevisning gällande Z.P:s psykiska tillstånd anser hovrätten att det inte är ställt bortom rimligt tvivel att Z.P. vid någon av de åtalade gärningarna hade sådan kontroll över sitt agerande att han kan hållas straffrättsligt ansvarig för dessa. Denna bedömning förändras inte av att han var i stånd att framföra en bil och inte heller av att han uppgett att han väcktes av att han körde igenom staketet. Åtalet ska således ogillas. Den överklagade domen ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

Hovrätten ogillar åtalet.