RH 1994:109

C.S., född 1966, ansökte hos kronofogdemyndigheten i Örebro län om skuldsanering och anförde: Hennes skulder uppgår till sammanlagt 465.768 kr och fördelar sig på fem långivare. Skulderna uppkom 1987 och 1988 och har avseende på en tidigare av henne och hennes dåvarande sambo bedriven förvärvsverksamhet i bolagsform. Hon utgjorde styrelseledamot, firmatecknare och ensam aktieägare i bolaget. Hon blev lurad av sambon att skriva under personlig borgen. Sambon har sedermera dömts för grov brottslighet till frihetsstraff. Någon misstanke om brott har ej framförts mot henne. Hon är arbetslös och inkomsterna uppgår till 8.940 kr per månad i form av bostadsbidrag, socialbidrag och A-kassa. Hon har utan framgång försökt åstadkomma uppgörelse med borgenärerna.

Kronofogdemyndigheten avslog ansökningen och anförde som skäl: Som framgår av C.S:s egna uppgifter uppgår hennes skulder till betydande belopp. Dessa härrör huvudsakligen från den tid då C.S. tillsammans med sin dåvarande sambo bedrev verksamhet i bolagsform. Myndigheten anser att C.S. redan vid skuldernas uppkomst bort inse att det saknades realistisk möjlighet att någonsin återbetala lånen. C.S. är dessutom tillfälligt arbetslös, vilket med hänsyn till hennes ålder utgör hinder för att kunna göra en långsiktig bedömning av hennes ekonomiska situation. Myndigheten gör därför den bedömningen att det inte kan uteslutas att C.S. framgent åter kan erhålla arbetsanställning vilket skulle kunna bidra till en viss lösning av skuldproblemen. Mot bakgrund härav kan det inte anses skäligt att för närvarande bidra till sanering av C.S:s skulder.

C.S. överklagade kronofogdemyndighetens beslut.

Örebro tingsrätt (1994-09-15, tingsfiskalen Jan Bengtsson) lämnade överklagandet utan bifall.

C.S. anförde vid tingsrätten: Det var sambon som övertalade henne att teckna firman och att ansöka om lån. Hon var då endast 22 år och obevandrad i ekonomiska frågor och kunde inte förutse konsekvenserna av sitt åtagande. Vid den här tiden arbetade hon deltid som vikarierande sjukvårdsbiträde med en inkomst som inte ens räckte till hennes livsuppehälle. Trots detta avbetalade hon banklånet med 1.900 kr per månad men beloppet täckte inte omkostnaderna varför beloppet höjdes till 2.500 kr per månad. Eftersom kvarvarande belopp inte täckte hennes personliga omkostnader kunde hon inte fortsätta betalningarna till banken. Redan då var hon tvungen att söka ekonomiskt bistånd för att klara sitt uppehälle. Vårterminen 1991 gick hon en enterminsutbildning i textil och sömnad. Under tiden 18 januari 1993 till den 21 juni 1993 var hon inskriven vid Arbetsmarknadsinstitutet för att pröva på olika arbeten. Övriga tider har hon varit långtidsarbetslös. Sin ekonomiska försörjning har hon fått genom arbetslöshetskassa och ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Hon har nedsatt syn och kan inte ta vilket arbete som helst. Skulderna utgör en ständig källa till oro och ångest. Hon får stöd och behandling av såväl socialtjänsten som sjukvården. Hon har på olika sätt försökt reda upp sin skuldsituation utan att lyckas. Även om hon får ett arbete är hennes betalningsmöjligheter ytterst små. Skulderna är numera av sådan omfattning att hon inte under hela sitt liv kan betala dem. De utgör också ett hinder för hennes rehabilitering.

Tingsrätten gjorde följande bedömning: I 4 § första stycket första punkten skuldsaneringslagen har ett s.k. kvalificerat insolvensrekvisit ställts upp som måste vara uppfyllt för att skuldsanering skall kunna komma i fråga. Det innebär att skuldsanering inte kan beviljas bl.a. då det inte är möjligt, eller i vart fall förenat med större svårigheter, att göra en någorlunda säker prognos över gäldenärens förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Ett typexempel då sådana svårigheter torde föreligga är när gäldenären har drabbats av en konjunkturbetingad arbetslöshet (prop. 1993/94:123 s. 92 f). I målet har framkommit att C.S. för närvarande är arbetslös. Detta medför enligt tingsrättens mening sådana svårigheter att göra en någorlunda säker prognos avseende C.S:s förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid, att skuldsanering inte kan beviljas.

C.S. överklagade tingsrättens beslut.

Göta hovrätt (1994-11-15, hovrättsråden Kerstin Paulsson Nordling och Toni Radtke, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Lena Grunditz) förordnade att skuldsanering skulle inledas samt återförvisade målet till kronofogdemyndigheten för erforderlig behandling.

Hovrätten anförde: C.S. har i hovrätten uppgivit: Hennes förhållanden är numera ändrade såtillvida att hon från och med den 15 september 1994 inlett en ny ALU-period. Ersättningen från A-kassan uppgår till omkring 6.300 kr netto per månad vilket innebär att hon ej klarar sina egna omkostnader utan måste söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Den lön hon skulle kunna räkna med i framtiden om hon fick arbete är omkring 7.600 kr netto per månad. En sådan lön möjliggör att hon försörjer sig själv men ej att hon avbetalar skulderna. Hon saknar yrkesutbildning och har aldrig haft fast anställning. Vikariat och kortare utbildningar har varvats med arbetslöshetsperioder. Enbart under 1990-talet har hon sammanlagt varit arbetslös omkring tre år.

Enligt 4 § första stycket 1 p. skuldsaneringslagen krävs som första förutsättning för skuldsanering att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Hovrätten finner inledningsvis uppenbart att C.S. med hänsyn till skuldernas storlek, hennes begränsade inkomster och avsaknad av tillgångar, för närvarande är på obestånd. Vad härefter gäller frågan om detta förhållande kan antas komma att bestå under överskådlig tid måste göras en prognos av C.S:s inkomstmöjligheter för framtiden. Hovrätten finner härvidlag att - även om C.S. framdeles skulle erhålla fast anställning på heltid, svarande mot den utbildning och erfarenhet hon har - det synes uteslutet att hon inom överskådlig tid skulle på sådant sätt kunna betala sina skulder att hennes tillstånd av obestånd skulle upphöra. Det s.k. kvalificerade insolvensrekvisitet är därmed uppfyllt (jfr prop. 1993/94:123 s. 92 ff.).

Enligt 4 § första stycket 2 p. skuldsaneringslagen förutsätts vidare för skuldsanering att sådan är skälig med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid denna bedömning skall enligt 4 § tredje stycket nämnda lag särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären gjort för att fullgöra sina förpliktelser att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

Beträffande omständigheterna vid skuldernas tillkomst saknas anledning att ifrågasätta C.S:s uppgifter att dessa har anknytning till en tidigare av henne bedriven förvärvsverksamhet och att hon därvid ekonomiskt utnyttjats av annan. Med beaktande härav och av skuldernas ålder är angivna omständigheter av det slaget som talar för en skuldsanering (jfr prop. 1993/94:123 s. 100). Det framgår härjämte inte annat av utredningen än att C.S. vidtagit rimliga åtgärder för uppgörelse med borgenärerna samt att hon i erforderlig utsträckning medverkat vid handläggningen av ärendet. Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten lagens allmänna villkor för skuldsanering uppfyllda. Skuldsanering skall därför inledas och målet återförvisas till kronofogdemyndigheten för erforderlig behandling.

Målnummer Ö 1227/94