Skuldsaneringslag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Skuldsaneüngslag

Delbetänkande av

insolvensutredningen

Malmö 1990

SW]

1990:74

Statens offentliga utredningar

539W 1990:74

Es]

Justitiedepartementet

Skuldsaneringslag

Delbetänkande av

insolvensutredningen

Malmö 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08/7 39 96 30

Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i lnformationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

. ñ ISBN 91-38-10638-8 Graphic Systems AB, Malmo 1990

ISSN Q375_250x

sou 1990:74 3

Till statsrådet och chefen för

justitiede-

partementet

Genom beslut den 15 september 1988 bemyndigade regeringen

dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thage G Peterson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda

vissa konkursrättsliga frågor samt att besluta om sakkunniga,

experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Med stöd av bemyndigandet förordnade

departementschefen

samma dag hovrättslagmannen Trygve Hellners som särskild

utredare.

Utredningen antog namnet insolvensutredningen.

Som sakkunniga förordnades den 29 november 1988 verkställande direktören E O Holm, länskronodirektören Bertil

Jäderqvist,

Gertrud Lennander, bankdirektören Bengta Ljung,

professorn

direktören Per-Ivan Lundberg och advokaten Rolf B

Åbjörnsson.

Samma dag förordnades hovrättsassessorn Hakan Lavén och den 1 mars 1989 Frank Walterson att biträda

departementssekreteraren

utredningen som experter.

Den 3 november 1988 förordnades hovrättsassessorn Östen Mandelholm att vara sekreterare i utredningen. Den 4 januari 1990 förordnades hovrättsassessorn Ralf G Larsson att vara biträdande sekreterare i utredningen.

4 sou 1990:74 Härmed överlämnas utredningens delbetänkande Skuldsanerings-

lag.

Till betänkandet fogas särskilda yttranden av E O Holm och Rolf B

Åbjörnsson.

Utredningen fortsätter sitt arbete med frågor om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris, m.m.

Malmö i oktober 1990

Trygve Hellners

/Östen Mandelholm

Ralf G Larsson

Innehåll

Förkortningar ll

Sammanfattning 13

Författningsförslag

1. Förslag till skuldsaneringslag 23 2. Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 35 3. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 37 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77)

om försäkringsavtal 39 5. Förslag till lag om ändring i skadestånds-

lagen (1972:207) 41 6. Förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672) 42 7. Förslag till om ändring i

lag ackordslagen

(1970:847) 43 8. Förslag till lag om ändring i brottsbalken 44 9. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 10. Förslag till lag om ändring i utsöknings-

(1986:617) 47

registerlagen

11. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188)

om preskription av skattefordringar m.m. 50 12. Förslag till lag om ändring i kreditupplysnings-

lagen (1973:1173) 52

l Inledning 53

2 Allmänt om fysiska personers skuldsdtrning 57

3 Nuvarande möjligheter till skuldsanering i

Sverige 63 3.1 Inledning 63 3.2 Författningsregler

6 sou 1990:74

3.2.1 Offentligt ackord 64

3.2.1.1¶Inledningsskedet 64

3.2.1.2 Domstolsskedet 67 3.2.2 Konkurs 70 3.2.2.1 Allmänt om konkursinstitutet 70

3.2.2.2¶Huvuddragen i konkursförfarandet, m.m. 71

3.2.3 Verkställighet enligt UB, m.m. 76

3.2.3.1¶Några huvuddrag i 76

regelsystemet

3.2.3.2 Statistiska uppgifter 81

4.1.1.1l Omprövning och överklagande av ett

skuldsaneringsbeslut 129

4.1.1.l2 skuldsanering i konkurs 131 4.l.l.13 Vissa statistiska uppgifter m.m. 132 4.1.2 Norge och Finland 133 4.2 Vissa andra länder 134 4.2.1 USA 134 4.2.1.1 Inledning 134 4.2.1.2 Discharge i samband med konkurs 135

4.2.1.3 Discharge efter skuldsaneringsförfarande,

utan samband med konkurs 137 4.2.1.4 Den närmare utformningen av

skuldsaneringsinstitutet 140

4.2.1.5 skuldsanering för jordbrukare 143

4.2.2¶England 143

4.2.2.1 Discharge i samband med konkurs 143

4.2.2.2 Discharge efter skuldsaneringstörfarande,

utan samband med konkurs 145 4.2.3 Frankrike 147 4.2.3.1 Skuldbefrielse efter konkurs 147 4.2.3.2 skuldsanering m.m. 148

gäldsanering

Lagutskottets betänkande 1989/90:LU4 om

konsumentkreditfrâgor 168

Statliga utredningar 169

Skatteindrivningsutredningen 169

Skuldkommittén 176

Kreditregistrering 181

Allmänna överväganden 183

Reformbehovet 183

Ett särskilt skuldsaneringsinstitut? 197

6.3¶Huvuddragen i ett skuldsaneringsinstitut 213

6.3.1¶Begreppet skuldsanering m.m. 213

6.3.2 Personkretsen 216 6.3.3 Skuldsituationen 219 6.3.4 233

Prövningsmyndigheten

8 sou 1990:74

6.3.5 Förfarandet vid skuldsanering 236 6.3.6 Kostnaderna för förfarandet 247 6.3.7 Förhållandet till konkurs och ackord 251 6.3.8 Förhållandet till arman lagstiftning 256 6.4 Reformens genomförande 261

7¶Specialmotivering 263

7.1¶Förslaget till skuldsaneringslag 263

7.2¶Förslaget till lag om i äktenskapsbalken 327

ändring

7.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 327 7.4 Förslaget till lag om i lagen

ändring (1927 :77) om försäkringsavtal 328

7.5 Förslaget till lag om ändring i skadestånds-

lagen (1972:207) 328 7.6 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672) 329 7.7 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen

(1970:847) 329 7.8 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 329 7.9 Förslaget till lag om i utsökningsbalken 330

ändring

7.10 Förslaget till lag om ändring i utsöknings-

registerlagen (1986:617) 330 7.11 till om ändring i (1982: 188)

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av E O Holm 331 Särskilt yttrande av Rolf B Åbjörnsson 332

Bilagor Bilaga 1 Summary 335

Bilaga 2 Rapport: Konkursgäldenärer (fysiska personer)

vid i Stockholm

tillsynsmyndigheterna

och Växjö 1989 345 Bilaga 3 Undersökning av skuldsituationen för vissa

utmätningsgäldenärer 357

Bilaga 4 Sammanställning av anteckningar från

insolvensutredningens hearing

den 7 och den 8 juni 1989 363 Bilaga 5 Utdrag ur den danska konkursloven 385

Bilaga 6 Utdrag ur the Bankruptcy Code 1978 (USA) 391 Bilaga 7 Utdrag ur the Insolvency Act 1986 (England) 405 Bilaga 8 Utdrag ur the Courts Act 1984,

County

(England) 409 Bilaga 9 Förslag till ansökningsblankett 413

Förkortningar

AckL Ackordslagen (1970:847)

art. Article

BC Bankruptcy Code

BMJ Bundesministerium der Justiz Cmnd Command Paper CRC Credit Research Center CSN Centrala studiestödsnämnden DAO Debts Arrangement Order DKL Den danska konkursloven Dkr. Danska kroner

DsJu Departementsserien

(justitiedepartementet)

EInsO Entwurf einer

Insolvenzordnung

Lilian Lilian i 1990

Hindborg Hindborg, Gazldssanering praksis,

HMSO Her Majestys Office

Stationery

Hrsg. Herausgeber

JUSEK Förbundet för jurister, samhällsvetare och

ekonomer KL

Konkurslagen (1987:672)

Konkurs & Riksskatteverkets handbok, Konkurs &

Ackord,

Ackord 3 uppl. 1989 KTS KTS Zeitschrift für Konkurs -

Insolvenzrecht,

Treuhand -

Sanierung

LKP

Lönekostnadspálägg

LU Lagutskottet

lLU Första

lagutskottet

Mkr. Miljoner kronor mom. moment Munch Konkursloven med kommentarer af

Mogens Munch, 6 udg., 1988

NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I

prop. Proposition

RB

Rättegångsbalken

RÅ ref. Regeringsrättens årsbok, referat nr

rskr.

Riksdagsskrivelse

RSV Riksskatteverket

SACO/SR SACO/SR

Centralorganisationen

Sec. section

12 sou 1990:74

SfU Socialförsäkringsutskottet

SIU Skatteindrivningsutredningen

SOU Statens offentliga utredningar St.meld. Meldinger till Stortinget

for Retsvatsen, Afd. A

Ugeskrift

UB Utsökningsbalken

UBL Uppbördslagen (1953:272)

UC UC AB

UpplysningsCentralen

ZIP Zeitschrift ñir Wirtschaftsrecht

sou 1990:74 13

Sammanfattning

Förslagets huvudpunkter

- Betänkandet innehåller förslag till en skuldsaneringslag. Lagen

gör det möjligt för överskuldsatta fysiska personer som inte driver

att under vissa förutsättningar genom beslut av

näringsverksamhet

tingsrätt få till stånd en lättnad i sin skuldbörda. Även fysisk person som tidigare drivit en rörelse men upphört med den omfattas.

- innebär att helt eller delvis befrias från

Skuldsanering gäldenären

ansvar för betalningen av de skulder som enligt rättens beslut

omfattas av skuldsaneringen. Han åläggs samtidigt att betala

eventuellt återstående del av skulderna enligt en av rätten fastställd plan. Beslutet utgör ett led i rättens myndighetsutövning. Det är alltså inte fråga om en överenskommelse mellan gäldenären och hans borgenärer (ackord). Beslutet kan i stället karakteriseras som en form av I olikhet mot vad som är fallet vid

tvångseftergift.

konkurs syftar skuldsanering till att slutligt ordna gäldenärens ekonomiska situation. Fullgör han avbetalningsplanen, finns ingen

restskuld kvar som tynger honom.

- från att - kända såväl som

Skuldsanering utgår borgenärerna

okända - behandlas lika i ärendet. Ett beslut om skuldsanering gäller dock inte till den del en borgenär har pantsäkerhet för sin

fordran, t.ex. panträtt i fastighet. Bortsett från fall av det slaget omfattar beslutet även förmånsberättigade fordringar. Det betyder

bl.a. att även statens fordringar på skatter och avgifter kan falla bort eller sättas ned genom skuldsanering. Också studielån

omfattas av lagförslaget.

- Rätten skall vid skuldsanering inte pröva om någon av skulderna

har kommit till på grund av bristfällig kreditprövning från långivarens sida. Det har inte heller ingått i utredningens uppdrag

att behandla frågor av det slaget. Dessa övervägs i särskild ord-

ning inom justitiedepartementet.

- Den allmänna betalningsmoralen kommer inte att med

försvagas

förslaget. Förutsättningarna för skuldsanering har utformats rest-

riktivt för att motverka missbruk. Prövningen av ärendena har förlagts till domstol. Ett beslut om skuldsanering kan rivas bl.a.

upp, om gäldenären inte rättar sig efter beslutet.

- Två allmänna villkor måste enligt förslaget vara för att

uppfyllda

rätten skall bifalla en ansökan om skuldsanering:

1) Gäldenären måste vara så skuldsatt att han inte förmår att betala skulderna inom överskådlig tid. Det räcker alltså inte med att gäldenären är på obestånd (insolvent), dvs. att han inte kan betala skulderna allt efter som de förfaller. Hans oförmåga att betala måste bedömas antingen vara bestående (t.ex. av

på grund

sjukdom) eller kvarstå under så lång tid som man kan överblicka

(fem - tio år).

2) Det måste finnas särskilda skäl med till gäldenärens

hänsyn

personliga och ekonomiska förhållanden. l räknas

lagförslaget upp

ett antal omständigheter som här skall

vägas samman, nämligen gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering, skuldernas ålder,

omständigheterna vid deras tillkomst och det sätt vilket

på

gäldenären sökt göra rätt för sig och medverkat i

skuldsanerings-

ärendet.

- Rätten prövar från fall till fall om de allmänna villkoren

är uppfyllda. l likhet med motsvarande danska regler innehåller

lag-

förslaget därför inte någon bestämmelse om hur stora skulderna måste vara för att skuldsanering skall vara I dansk praxis

möjlig.

har skuldsanering inte ansetts böra medges med

gäldenärer

förvärvsarbete på heltid, om inte till

nettoskuldsättningen uppgår

åtminstone 250 000 Dkr. För icke förvärvsarbetande har

gränsen

dock satts lägre. I betänkandet uttalas att dansk

betydligt praxis

bör ge vägledning också för svensk del.

- Det ankommer ytterst på gäldenären att visa att hans förhållanden är sådana att skuldsanering bör medges. Han måste därför i sin ansökan - och under straffansvar - sin

noggrant redogöra för och sin familjs ekonomiska situation. Lämnar han

oriktiga uppgif-

ter eller medverkar han inte i skuldsaneringsärendet, skall hans ansökan avslås.

- Rätten skall se till att ärendet om skuldsanering blir

tillräckligt

utrett. Bl.a. skall yttrande inhämtas från

kronofogdemyndigheten.

Vid behov utser rätten en god man att hjälpa gäldenären att klargöra dennes personliga och ekonomiska förhållanden. Ersättning till god man betalas normalt av staten.

- När det finns tillräcklig utredning, skall rätten bedöma om skuldsanering skall inledas eller inte. Finns det då inte

skälig anledning anta att skuldsanering kan komma till stånd, skall

ansökan avslås. I annat fall förordnar rätten att skall

skuldsanering

inledas. Ett sådant beslut medför att exekutiva mot

åtgärder gäldenären (t.ex. utmätning) tills vidare inte får ske för fordringar

som har uppkommit före beslutet. Beslutet skall i Post-

kungöras

och Inrikes Tidningar. Borgenärerna i att uppmanas kungörelsen anmäla sina fordringar till tingsrätten.

- I ärendets slutskede skall gäldenären lämna ett förslag till hur skulderna skall kunna avvecklas. Förslaget vid en för-

prövas

handling inför rätten. Till sammanträdet kallas gäldenären, gode mannen (om sådan utsetts) och kända

borgenärer. Borgenärerna

skall samtidigt med kallelsen få del av skuldaweck-

gäldenärens lingsförslag och övrig utredning. Vid förhandlingen gås förslaget

igenom. Borgenärerna har tillfälle att lämna sina synpunkter och ställa frågor till gäldenären om hans ekonomiska förhållanden. Gäldenären får å sin sida möjlighet att t.ex. jämka sitt

förslag.

- Rätten kan bifalla en ansökan om helt eller delvis.

skuldsanering

Beslutet kan inskränkas till att avse de som

fordringar uppkommit

före en tidigare dag än den då rätten beslöt att inleda skuldsanering. Detta får framför allt i fall då en f.d.

betydelse näringsidkare

är belastad med en stor restskuld från en konkurs. I ett

tidigare

bifallsbeslut skall rätten ange vilka fordringar som vilken

omfattas,

procent av fordringarnas belopp som skall stå när och hur

kvar,

återstoden skall betalas (dvs. en avbetalningsplan) och vad som skall gälla i fråga om t.ex. fordringar som ännu inte förfallit till

betalning.

-

Skuldsanering befriar gäldenären (helt eller delvis) från be-

talningsansvar i förhållande till inte bara borgenären utan också

16 sou 1990:74

och andra medgäldenärer. Även en borgenär som inte borgensmän anmält sin fordran till rätten omfattas av ett beslut om skuldsane-

Däremot inverkar beslutet inte på det betalningsansvar som ring. åvilar borgensmän och medgäldenärer gentemot borgenär.

- Ett beslut om kan Under

skuldsanering överklagas. mycket

förutsättningar kan det också omprövas på begäran av

speciella

eller gäldenär (i det senare fallet bara såvitt avser borgenär avbetalningsplanen).

Bakgrunden till förslaget

I kap. 2 redogör utredningen för vissa undersökningar som gjorts angående personers skuldsättning. Utredningen har själv

fysiska

föranstaltat om två specialundersökningar, den ena angående konkursgäldenärer i Stockholms, Kronobergs och Blekinge län för att

f.d. näringsidkares skuldsituation och den andra angående belysa utmätningsgäldenärer i de tre storstadslänen jämte Kronobergs län for att hur pass vanligt det är att gäldenärer är aktuella för

belysa

i fem eller flera s.k. enskilda mål samtidigt. I kapitlet indrivning återges vidare vissa uppgifter ur konsumentverkets undersökning (Rapport 1989/90: 1) Hushåll i ekonomisk kris.

Nuvarande möjligheter till skuldsanering i Sverige behandlar utredningen i kap. 3. Här ges en översikt över författningsregleringen beträffande offentligt ackord, konkurs och verkställighet enligt

Det erinras om att en fysisk person som går i utsökningsbalken. konkurs normalt inte blir fri från sin betalningsskyldighet till den del inte får utdelning i konkursen. Vidare lämnas

fordringarna statistiska uppgifter om bl.a. konkursutvecklingen, som på senare år visat en kraftig av det totala antalet konkurser (1989

stegring

totalt 7 714, varav 835 avseende privatpersoner). Även de särskilda om av skatter m.m. berörs liksom vad som

reglerna indrivning

angående och indrivning av fordringar av-

gäller återbetalning

seende studiemedel.

Ett särskilt avsnitt former för skuldsanering. Här

ägnas oreglerade påpekas att antalet godmansförordnanden enligt ackordslagen

de senaste åren sjunkit (1989 var siffran 122). Vidare (1970:847) lämnas en redogörelse för den s.k. kontonämndens verksamhet, vilken påbörjades i februari 1987. Nämnden har skapats för att hjälpa betalningssvaga konsumenter att nedbringa sina låneskulder.

Fram t.0.m. 1990 hade 75 ärenden kommit in till nänm-

augusti

den. Av dessa hade 37 då avslutats med ackord, medan 20 alltjämt var under handläggning och återstoden av olika skäl inte lett till

I avsnittet berörs bl.a. också verksamheten med

någon uppgörelse.

biträde åt skuldsatta klienter inom kriminalvården liksom

juridiskt skuldsaneringsprojekt i vissa kronofogdemyndigheters regi. Även

socialtjänstens roll beträffande bistånd åt skuldsatta personer behandlas.

Utländska förhållanden har en redogörelse i kap. 4.

ägnats fyllig

Här för det sedan 1984 gällande danska systemet med

redogörs

gaaldssanering som i mycket är en förebild för utredningens förslag. Även dansk på området belyses. Beträffande

rättspraxis

andra länder bör nämnas redogörelsen för motsvarande regler i USA och England, en redogörelse som författats av en av

utredningens sakkunniga, professorn Gertrud Lennander. Särskilt reglerna om discharge (skuldbefrielse) i samband med konkurs

eller efter ett särskilt skuldsaneringsförfarande genomgås.

reformönskemål har framförts på området. I kap. 5

Åtskilliga

redogörs bl.a. för lagutskottets betänkande LU 1987/88:12 om

gäldsanering m.m., skatteindrivningsutredningens betänkande

(SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. såvitt avser ackord och

beträffande offentligrättsliga fordringar samt skuld-

eftergift

kommitténs betänkande (SOU 1988:55) Hushållens skuldsättning

såvitt avser skuldsaneringsfrågor.

Motiven till förslaget

Vad gäller reformbehovet påpekar utredningen (avsnitt 6.1) att

om skuldsanering för personer har fått ökad aktua-

frågan fysiska

litet under 1980-talet. Hushållens totala nettoupplåning var V4 årsskiftet 1989/90 bortåt 600 miljarder kr. Många hushåll klarar inte av att betala ens räntan på sina lån. Åtskilliga fysiska personer som drivit näringsverksamhet får efter konkurs en betydande restskuld som ofta blir en börda. Antalet s.k. enskilda mål

övermäktig

hos har ökat kraftigt; inte så få utmät-

kronofogdemyndigheterna

är föremål för indrivning i fem eller flera sådana

ningsgäldenärer

mål samtidigt.

Nuvarande regler om ackord och konkurs är inte tillräckliga för att överskuldsatta gäldenärer skall ta sig ur sin besvärliga situation.

18 sou 1990:74

S.k. underhandsackord förutsätter att gäldenärens samtliga borge-

närer är villiga att godta gäldenärens förslag till uppgörelse.

Offentligt ackord förekommer i praktiken bara beträffande företag. Och efter en konkurs, som inte avslutas med ackord, svarar gäldenären fortfarande för hela det skuldbelopp som inte har betalats.

Med nuvarande regler beaktas inte de samhällsekonomiska konsekvenserna av Borgenärerna får t.ex.

överskuldsättning. många

gånger onödiga kostnader för fruktlösa indrivningsförsök. Indriv-

ningsmyndigheternas resurser tas då i anspråk utan motsvarande nytta för borgenärerna. Kostnaderna för socialbidrag Ökar. Gäldenären frestas att skaffa sig inkomster som han inte deklarerar för, vilket leder till skattebortfall.

De oreglerade former för skuldsanering som existerar räcker inte för att möta behovet av skuldsanering. Det gäller bl.a. den s.k. kontonämndens verksamhet. Socialtjänsten kan visserligen bistå skuldsatta gäldenärer med ekonomisk men kan inte

rådgivning

tillgodose det behov av som hos oss - liksom i flera

skuldsanering

andra länder - till känna.

gett sig

Utredningens slutsats är därför att problemen med överskuldsättning för fysiska personer kan lösas endast genom att en ny ordning införs som gör det möjligt för personer att i ömmande

skuldtyngda

fall få en lättnad i sin skuldbörda.

Beträffande frågan om det behövs ett fristående

skuldsaneringsin-

stitut erinrar utredningen (avsnitt 6.2) först om att man i utlandet genomgående bedömt samhällets medverkan som Det

oundgänglig.

gäller inte minst det danska systemet för där

skuldsanering gälde-

närer har möjlighet att efter ansökan hos domstol och hörande av borgenärerna få sina skulder nedskrivna till en realistisk storlek. I Sverige har samhället sedan länge ansvaret för

haft det yttersta det förfarande som innefattas i offentligt ackord.

En ny ordning

som skall kunna vara ett alternativ till sådant ackord måste emellertid rymma inte bara ett tvångsmoment av det slaget att en borgenärsminoritet får ge vika för en Den

borgenärsmajoritet.

måste också möjliggöra en ekonomisk av

rehabilitering gäldenä-

ren. Även sociala hänsyn skall alltså kunna tas. Ett system med

den inriktningen kan inte fungera utan att även en borgenärsmajo-

ritet ibland får ge vika. Det förutsätter att beslutanderätten anförtros åt ett offentligt organ. Till samma slutsats bidrar att

sou 1990:74 19

systemet måste innefatta ingrepp i förhållanden och

civilrättsliga

bör omfatta även liksom studielån.

offentligrättsliga fordringar

Enligt utredningens mening är det viktigt

att ett nytt skuldsa-

neringsförfarande bygger på att gäldenären visar vilja att rätt göra

for sig. I det sarmnanhanget berör om man

utredningen frågan

måste skapa särskilda garantier för betalning av en ackordslikvid. Utredningen avvisar dock denna tanke. kan

Borgenärerna

inte gärna åläggas att förskottera vad som skall betala

gäldenären

enligt en avbetalningsplan. Socialtjänsten kan inte träda in. För

borgenärerna skulle det visserligen vara en fördel att på en

gång

få den del av skulderna som gäldenären skall prestera enligt

planen. Ingenting hindrar heller att gäldenären med hjälp av ex-

empelvis borgen från släktingar ñnansierar omgående betalning.

Det är å andra sidan av vikt att gäldenären förstår att han kan uppnå skuldsanering bara genom att aktivt delta i en avveckling av den ackumulerade skuldbördan. Bl.a. med tanke härpå är det inte heller lämpligt att inrätta någon särskild

skuldregleringsfond.

Vad gäller huvuddragen i den nya ordningen diskuterar utredningen (avsnitt 6.3) först skillnaderna mellan samt

skuldsanering

konkurs och ackord. Utredningen kommer av olika skäl fram till att man för svensk del inte bör söka förena och

skuldsanering

konkurs i samma förfarande. Den modellen

anglo-amerikanska

med discharge i samband med konkurs rekommenderas alltså inte. Det hindrar givetvis inte att en som har varit fysisk person, försatt i konkurs, med till sin därefter rådande ekonomiska

hänsyn

situation kan Detta får särskilt för

begära skuldsanering. betydelse

f.d. näringsidkare som efter en konkurs inte kan komma till rätta med en övermäktig restskuld.

För att motverka missbruk föreslår utredningen att den som fått näringsförbud under de senaste fem åren inte skall komma i fråga för skuldsanering. I princip kan man inte heller medges skuldsane-

ring mer än en gång.

Utredningen ägnar stort utrymme åt en diskussion om hur gäldenärens skuldsituation skall vara beskaffad för att han skall medges skuldsanering. Lagreglerna har gjorts flexibla inte minst för att hindra missbruk. Det skall alltså inte kunna löna att

sig spä på

skuldbördan med nya lån for att därigenom passera en viss gräns. Framgår det att gäldenären strax före ansökan om

skuldsanering

_

m?

20 sou 1990:74

stora kontokortsskulder eller reversskulder, är för-

ådragit sig

hållandena oftast sådana att skuldsanering inte bör medges. Gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering syns i

tydligast

vissa situationer, t.ex. om en gäldenär i arbetsför ålder ådragit sig skulder 100 OOO-tals kronor och till följd av svår sjukdom blir

på eller om en företagare gått i konkurs på grund av arbetsoförmögen

dåliga konjunkturer i branschen och ådragit sig en restskuld som han inte kan klara av inom överskådlig tid. I andra fall får domstolen efter en genomgång av gäldenärens totala situation bedöma om skuldbördan är så i förhållande till hans

betydande

att en skuldsanering kan medverka till att

betalningsmöjligheter

han kan reda ut sin ekonomi. Utredningen framhåller att domstolen skall anlägga ett ekonomiskt betraktelsesätt på behovet av skuldsanering. Även om sociala hänsyn skall tas, kan skuldsane-

inte användas som ett medel i att lösa djupgående sociala

ring sig

ett Domstolen skall emellertid

problem, exempelvis drogmissbruk.

alltid inhämta från socialnämnden i ärendet.

upplysningar

Beträffande fordringar på skadestånd menar utredningen att dessa liksom andra fordringar bör omfattas av ett beslut om skuldsane-

Rätten får om det är lämpligt i det enskilda fallet att

ring. avgöra, medge skuldsanering. Bedömningen bör vara restriktiv. Det gäller

särskilt skadestånd på grund av brott. En sådan skuld

uppsåtligt

kan emellertid vara ersatt genom brottsskadeersättning. Den skadelidande kan vidare tänkas inta den ståndpunkten att det är bättre att få något genom skuldsanering än ingenting alls. Bl.a. med tanke anser det inte vara uteslutet att

härpå utredningen

medge skuldsanering även när skadestånd ingår bland fordringar-

na.

Utredningen har övervägt om annan prövningsmyndighet än

tingsrätt bör föreslås, t.ex. kronofogdemyndigheten. Utredningen

anser emellertid uppgiftens karaktär tala för att beslutsfunktionen

hos domstol. innefattar ingrepp bl.a. i civil-

läggs Uppgiften

rättsliga förhållanden. måste vidare upp-

Prövningsmyndigheten

fattas som Eftersom i s.k.

opartisk. kronofogdemyndigheten

allmänna mål företräder skatteborgenären, har det synts mindre

att söka förena den rollen med beslutsfunktionen vid

lämpligt

skuldsanering. Till detta kommer att domstolarna redan har

av liknande slag, t.ex. vid offentligt ackord, och

uppgifter

dessutom behövlig organisation.

sou 1990:74 21

I fråga om förfarandet nänmer utredningen att skuldsaneringsären-

den bör så snabbt och enkelt som det går utan att

handläggas

rättssäkerhetshänsynen åsidosätts. Gäldenären bör vid behov få med att utreda sina ekonomiska förhållanden. Det kan i

hjälp

huvudsak ske två sätt: genom att gäldenären vänder

på antingen

sig direkt till ett offentligt organ som hjälper honom med ansökan där han redan förekommer i exekutiva

(t.ex. kronofogdemyndighet

eller att rätten utser en god man (advokat) som mål) genom biträder med utredningen av gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Utredningen hävdar att det senare alternativet i

ansökningsskedet främst bör användas när det framgår att gäldenä-

ren är sjuk eller handikappad eller annars har särskilda svårigheter att en ansökan. När rätten beslutat att inleda skuldsane-

upprätta

ring kan läget vidare vara det att gäldenären inte förmår att själv en bedömning av hur skulderna bör avvecklas och hur stor

göra

procent av dessa han klarar av att betala under exempelvis en femårsperiod. Också då kan en god man behöva förordnas.

Förslagets genomförande

bedömer att man - liksom i Danmark - till en början

Utredningen

får räkna med att åtskilliga ansökningar om skuldsanering ges in.

rör det sig om 8 000-10 000 ansökningar årligen.

Uppskattningsvis

Av dessa kommer dock sannolikt endast en mindre del att leda till bifall.

Kostnaderna för bör knappast bli en

skuldsaneringsförfarandet

samhällsekonomisk debetpost. Den rundgång som förekommer

i dag hos indrivningsmyndigheterna bör minska. Utgifterna för

socialbidrag bör också minska. Kan ytterligare ett antal personer förmås att söka göra rätt för sig, t.ex. genom att i stället för ta ett sedvanligt arbete, bör även skattebortfallet

svartjobb

minska.

De direkta kostnader för hanteringen av skuldsaneringsärenden

som uppkommer hos tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna

menar utredningen kunna för närvarande uppskattas till 40

drygt

miljoner kr. per år.

Utredningen förutsätter att åtgärder vidtas för utbildning av

personal och information till allmänheten innan reformen genom-

22 sou 1990:74 förs. Ett ikraftträdande kan inte beräknas ske förrän tidigast under 1992.

Författningsförslag

1 till

Förslag

Skuldsaneringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmärma bestämmelser 1 § En gäldenär som är på obestånd (insolvent) kan hos rätten ansöka om skuldsanering i enlighet med bestämmelserna i denna

lag.

Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.

2 § skuldsanering kommer till stånd genom beslut av rätten. Ett beslut om innebär att helt eller delvis

skuldsanering gäldenären

befrias från ansvar for betalningen av sina skulder. Nedsätts skulderna anges när och hur återstoden skall betalas.

3§

Försätts gäldenären i konkurs, förfaller en av honom dessförinnan gjord ansökan om

skuldsanering.

24 sou 1990:74

4 §

Om rätten tar upp en ansökan om förhandling om offentligt

ackord, sedan gäldenären ansökt om skuldsanering, skall det sist

närrmda ärendet förklaras vilande. Fastställer rätten ackordet,

förfaller ansökningen om skuldsanering.

5§

Vid prövningen av en ansökan om skuldsanering behöver hänsyn

inte tas till sådana föreskrifter i annan författning enligt vilka

fordran mot gäldenären kan efterges eller sättas ned.

någon

Villkor för skuldsanering

6 §

Skuldsanering får medges gäldenär med hemvist i Sverige som är

fysisk person och inte driver näringsverksamhet.

Har näringsförbud under de senaste fem åren före ansökningen om

skuldsanering meddelats gäldenären, får skuldsanering inte medges

denne. Detsamma gäller om denne tidigare medgetts skuldsanering

och det inte finns synnerliga skäl för att pröva en ny ansökan härom.

7§

En ansökan om skuldsanering får bifallas, om

l. gäldenären är så skuldsatt att han inte förmår att betala skulderna inom överskådlig tid och 2. det finns särskilda skäl med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden.

Vid enligt första 2 skall särskilt beaktas

prövningen stycket

behov av ekonomisk rehabilitering, skuldernas ålder,

gäldenärens

omständigheterna vid deras tillkomst samt det sätt på vilket gäldenären sökt fullgöra sin betalningsskyldighet och medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

sou 1990:74 25

8 §

Ett beslut om skuldsanering skall omfatta alla fordringar mot gäldenären vilka har uppkommit före den dag då rätten enligt 19 § andra förordnade om inledande av skuldsanering. Beslutet

stycket

får dock inskränkas till att avse de fordringar som uppkommit före viss dag, om rätten finner det skäligt med hänsyn till

tidigare

vid skuldernas tillkomst eller till annan särskild

omständigheterna omständighet.

Beslutet gäller inte sådan fordran till säkerhet för vilken borgenären har panträtt, i den mån denna förslår till betalning av fordringen. Detsamma gäller om borgenären har rätt att hälla kvar lös

egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt).

Har en borgenär före ett förordnande enligt 19 § andra stycket fått

förmånsrätt för sin fordran enligt 8 § förmánsrättslagen (1970:979)

omfattas inte heller denna fordran av beslutet, såvitt avser egen-

dom som tagits i anspråk vid verkställigheten.

9 §

Vid skuldsanering har alla berörda borgenärer lika rätt.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får rätten 1. förordna om avvikelse till nackdel för någon borgenär, om

denne medger det,

2. bestämma att borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses med hänsyn till omfattningen av

skälig

boet och övriga omständigheter eller

3. efter vad som är skäligt bestämma vad som skall gälla beträffande fordringar som är beroende av villkor, fordringar som ärmu inte är till beloppet fastställda och fordringar som inte förfallit till betalning.

10§

Bestämmelserna i 5 kap. 13 § konkurslagen (1987:672) gäller i

tillämpliga delar vid skuldsanering. Vad som föreskrivs där om

26 sou 1990:74

den dag då utdelningförslaget i stället för upprättas gäller dagen beslutet om skuldsanering.

En borgenär som omfattas av ett beslut om har inte

skuldsanering

rätt till ränta för tiden efter den dag då rätten förordnade om inledande av

skuldsanering.

Ansökan om skuldsanering

11 §

Ansökan om skuldsanering görs skriftligen hos den där tingsrätt

gäldenären bör svara i tvistemål som angår

betalningsskyldigheti

allmänhet.

Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av

gäldenären.

12§

Ansökningshandlingen skall innehålla

1. en förteckning över gäldenärens och skulder med

tillgångar

uppgift om varje borgenärs namn och postadress, 2. upplysningar om gäldenärens inkomster och utgifter samt

3. de uppgifter om gäldenären och hans familj som i är av

övrigt

betydelse för rättens prövning av om skall

frågan skuldsanering

inledas.

Uppgifterna enligt forsta skall lämnas och

stycket på heder

samvete.

13 §

Rätten kan vid behov förordna god man att bistå med

gäldenären

att utreda dennes och ekonomiska förhållanden och att

personliga

upprätta förslag till hur skulderna skall avvecklas.

God man bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

God man får inte vara underårig eller ha förvaltare 11

enligt kap.

7 § föräldrabalken. Till god man får inte förordnas någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom. Till god man får inte heller förordnas tjänsteman vid domstol,

kronofogdemyndighet

eller socialnämnd.

God man skall entledigas, om han visar inte vara eller

sig lämplig

av annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

14§

Rätten skall genast avvisa ansökningen om om den

skuldsanering,

i de avseenden som anges i 12 § eller i övrigt är så att

bristfällig

den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte

följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Inledande av skuldsanering

15 §

Om rätten tar upp en ansökan om skall rätten

skuldsanering,

snarast avgöra om skuldsanering skall inledas.

Innan rätten fattar beslut om inledande av skall

skuldsanering

rätten inhämta yttrande angående gäldenärens och personliga

ekonomiska förhållanden från kronofogdemyndigheten. Upp-

lysningar i dessa hänseenden skall också inhämtas från socialnämnden.

Andra gäller inte, om den som avses därmed

stycket utredning

ändå är tillgänglig för rätten eller det annars är

obehövligt.

l6§

Rätten skall tillse att ärendet om blir så utrett som

skuldsanering

dess beskaffenhet kräver. Rätten skall särskilt undersöka 1. i vad mån omfattas av eller annan

gäldenärens egendom panträtt

rätt som är av i ärendet,

betydelse

28 sou 1990:74

2. om gäldenären bestrider någon fordran,

3. vad som är orsaken till gäldenärens obestånd och 4. om det har förekommit något sådant förhållande som skulle kunna föranleda återvinning enligt bestämmelserna i 4 kap.

konkurslagen (1987:672).

17§

Om det kan antas vara till fördel för utredningen, får rätten kalla

att inställa sig personligen vid en förhandling inför gäldenären

rätten. Vid förhandlingen skall gäldenären lämna de ytterligare upplysningar som behövs för avgörande av frågan om skuldsanering skall inledas.

Kallelsen skall delges gäldenären. Kallelsen får delges enligt 12 §

delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anledning anta att

gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med förhandlingen

och erinras om påföljden av att han inte inställer sig personligen.

l8§

Om det finns skäl till det får rätten till förhandlingen kalla även företrädare för som anges i 15 § andra stycket. Har

myndighet

god man utsetts enligt 13 § skall även denne kallas.

19§

Ansökan om skuldsanering skall avslås, om l. det inte finns skälig anledning anta att skuldsanering kan

komma till stånd eller

2. gäldenären inte inställer sig personligen vid en förhandling till

vilken han kallats enligt 17 §.

Avslås inte ansökningen, skall rätten förordna att skuldsanering skall inledas.

sou 1990:74 29

20 §

Efter rättens förordnande om inledande av skuldsanering får eller införsel for fordringar som uppkommit dessförin-

utmätning nan inte rum, innan frågan om skuldsanering är avgjord. Om äga

det ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Första inte fordringar, som inte omfattas av ett

stycket gäller

beslut om skuldsanering.

Vad som i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut

sägs

om och verkställighet av sådant beslut.

betalningssäkring

21§

När förordnande meddelats om inledande av skuldsanering, skall en kungörelse i Post- och Inrikes Tidtingsrätten genast genom ningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att anmäla sin fordran till tingsrätten senast en månad från

skriftligen

för kungörelsens införande. Rätten kan, om särskilda skäl

dagen införa kungörelsen även i ortstidning och förlänga föreligger,

fristen till två månader.

22§

som bestrids av gäldenären behandlas i ärendet om

Fordringar

som om de inte är bestridda. Borgenär fordran

skuldsanering vars

bestritts skall av rätten underrättas härom.

Beslut om skuldsanering

23 §

När behövlig utredning föreligger, skall rätten förelägga gäldenä-

ren att inom viss tid inkomma med förslag till hur skulderna skall avvecklas med angivande av när och hur återstoden av dessa skall

betalas, om rätten meddelar beslut om skuldsanering. Vid förslaget

skall om någon ändring skett i de förhållanden som

fogas uppgift

anges i 12 § första stycket.

30 sou 1990:74

24 §

Sedan gäldenärens förslag kommit in, skall rätten snarast kalla gäldenären och kända borgenärer till en inför rätten

förhandling

angående förslaget. Förhandlingen får inte äga rum tidigare än två

veckor från det att rätten utfärdat kallelse. Gäldenären skall kallas att inställa sig personligen. Har god man utsetts enligt 13 § skall även denne kallas.

Kallelserna skall delges gäldenären och borgenärerna.

I kallelsen skall om syftet med och erinras

upplysas förhandlingen

om påföljden av att gäldenären inte inställer sig vid

personligen

förhandlingen. Vid kallelsen skall fogas ett exemplar av gäldenä-

rens förslag och av den utredning som avses i 23 §.

25§

Vid rätten och den

förhandlingen genomgår gäldenärens förslag

föreliggande utredningen. Rätten skall uppmana dem som inställt sig att uttala sig om förslaget och utredningen samt att lämna de ytterligare som är av för ärendets av-

upplysningar betydelse

görande.

Gäldenären skall lämna rätten, borgenärerna och mannen de

gode

upplysningar om hans ekonomiska förhållanden som de begär.

26§

Ansökan om skall avslås, om

skuldsanering

1. gäldenären inte uppfyller de villkor för som är

skuldsanering

angivna i denna lag, 2. gäldenären inte inställer sig personligen vid en

förhandling

enligt 24 § eller 3. han i övrigt inte medverkar vid ärendets

handläggning enligt

vad som är föreskrivet i denna lag.

27§

Bifaller rätten ansökan om skuldsanering helt eller delvis, skall i beslutet anges

1. vilka fordringar som omfattas, 2. vilken av fordringarnas belopp som skall kvarstå,

procent 3. när och hur kvarstående belopp skall betalas samt 4. vad som skall gälla i fråga om fordringar som är beroende av villkor, fordringar som ännu inte är till beloppet fastställda och fordringar som inte förfallit till betalning.

I om fordringar som avses i forsta stycket 4 kan rätten

fråga

att skall nedsätta betalningen hos länsstyrel-

förordna, gäldenären sen enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndig-

het.

Ett beslut första skall genast kungöras i Post- och

enligt stycket

Inrikes Tidningar.

28§

Ett beslut om befriar från ansvar för be-

skuldsanering gäldenären

talningen av hans skulder i den utsträckning som dessa genom beslutet sätts ned eller faller bort. Detta gäller såväl i förhållandet till som i förhållandet till borgensmän och andra som

borgenärerna

häftar for skulderna.

Beslutet är bindande också för borgenärer som inte anmält sin

fordran till tingsrätten.

Beslutet inverkar inte på det betalningsansvar som åvilar borgensmän eller andra som jämte gäldenären häftar för skulderna.

29§

En överenskommelse varigenom gäldenären eller tredje man tillförsäkrar någon borgenär större fördelar än enligt beslutet om

skuldsanering är ogiltig.

32 sou 1990:74

Omprövning av beslut om skuldsanering

30 §

På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om

skuldsanering kan rätten upphäva beslutet, om l. gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller

i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsane-

ringsfrågans avgörande eller

2. gäldenären grovt åsidosatt vad som åvilar honom enligt beslutet.

Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och

övriga berörda borgenärer kallas till en förhandling. Härvid

tillämpas bestämmelserna i 24 §.

Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller säkerhet som tredje man ställt för betalning av det belopp som avses i 27 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller borde känna till de i 30 § första 1 angivna

stycket omständig-

heterna eller medverkade till att gäldenären åsidosatt sina för-

pliktelser enligt 30 § första stycket 2.

31 §

Vad rätten bestämt enligt 27 § första 3 kan ändras

stycket på

begäran av gäldenären, om det efter beslutet om

skuldsanering

inträffat omständigheter som inte kunnat förutses eller annars

synnerliga skäl föreligger. Vid sådan 30 § omprövning tillämpas

andra

stycket.

Särskilda bestämmelser

32§

Arvode och till mannen bestäms av rätten.

kostnadsersättning gode

sou 1990:74 33

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till gode mannen.

Kostnad som avses i första stycket betalas av staten, om det inte på grund av något sådant förhållande som avses i 26 § 2 eller 3 eller i övrigt finns särskilda skäl för att gäldenären att svara

ålägga

för kostnaden.

33§

Rättens beslut enligt 13 § 19 § andra stycket och

fjärde stycket,

32 § får överklagas för sig. Talan mot ett sådant beslut förs inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut om skuldsanering verkställs såsom lagakraftägande dom,

om ej annat förordnas med anledning av talan mot beslutet.

Övriga

beslut i ärenden enligt denna lag går i verkställighet omedelbart,

om inte något annat förordnas eller följer av

tredje stycket.

Beslut under handläggningen av ett ärende om

skuldsanering går

i verkställighet först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser arvode eller kostnadsersättning till god man.

34§

Avslås ansökan om skuldsanering, återkallar gäldenären sin ansökan eller förfaller en sådan ansökan enligt 3 §, sedan kungörelse utfärdats enligt 21 §, skall tingsrätten inom en vecka efter ärendets avgörande underrätta kända borgenärer.

samtliga

35§

I fråga om av ärenden om skuldsanering

tingsrättens handläggning

gäller bestämmelserna i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden i delar, om inte något annat av

tillämpliga följer

denna lag.

34 sou 1990:74

En tingsrätt är vid handläggningen domför med en lagfaren

domare. Vid en förhandling enligt 24 § får dock rätten bestå av tre

lagfarna domare.

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till

om i

Lag ändring äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken att 6 kap.

10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förgglagen lydelse

6 kap.

10 §

Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter

den förfallodag som ursprungligen gällde.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som

i första eller har den försatts i

anges stycket bidragsskyldige

konkurs på grund av en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

Har ansökan om förordnande av Har ansökan om förordnande av

man enligt ackordslagen god man enligt ackordslagen god (1970:847) gjorts före den tid- (1970:847) gjorts före den tid-

punkt som anges i första styck- punkt som anges i första stycket, får krävas et, får underhållsbidraget krävas

underhållsbidraget

ut inom tre månader från det att ut inom tre månader från det att verkan av förordnandet om god verkan av förordnandet om god man förföll eller, när förhand- man förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har om offentligt ackord har

ling följt, ackordsfrågan avgjordes. följt, ackordsfrågan avgjordes.

Om ackord kommer till stånd, Om ackord kommer till stånd, får fordringen krävas ut inom får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackor- tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har det skulle ha fullgjorts. Har utmätning för underhållsbidra- utmätning för underhållsbidraget skett eller konkursansökan get skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu har gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra angetts, gäller andra stycket.

stycket.

Vad som har sagts nu om ver-

kan gv ett ackordsförfarande

tillämpas även beträffande

36 sou 1990:74

Nuvarande lydelse Eöreslagen lydelse

ld nerin enli skuldsa-

nçringslagen (1991:000), när gnsäkg om skuldsanering giggs före den tidpunkt som

gngg i första stycket. Tremâ-

n r i n rknas i detta fall

från det att frggan om skuld-

sanering avgiordes eller från det

att kvarstående skuldbelopn en-

ligt rättens beslut senast skolat

betalas.

Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till

om ändring i föräldrabalken

Lag

föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 7 kap. 9 §

Härigenom

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1) 9 §

Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år

efter den gällande förfallodagen, om inte annat ursprungligen

följer av andra eller tredje stycket.

Har för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som

utmätning

i första eller har den blivit försatt i

anges stycket bidragsskyldige

konkurs av ansökan som har före denna tidpunkt,

på grund gjorts

får för tas ut ur den utmätta eller

betalning fordringen egendomen

erhållas i konkursen även därefter.

Har före den som Har före den tidpunkt som

tidpunkt

i första ansökan anges i första stycket ansökan

anges stycket

om förordnande av gjorts om förordnande av god

gjorts god man (1970: man enligt ackordslagen (1970: enligt ackordslagen

847), får underhållsbidraget 847), får underhållsbidraget

krävas ut inom tre månader från krävas ut inom tre månader från det att verkan av det att verkan av godmansför-

godmansför-

ordnandet förföll eller, när ordnandet förföll eller, när

om ac- förhandling om offentligt ac-

förhandling offentligt

kord har kord har följt, ackordsfrågan följt, ackordsfrågan

Kommer ackord till Kommer ackord till

avgjordes. avgjordes.

får krävas ut stånd, får fordringen krävas ut

stånd, fordringen

inom tre månader från det att inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. ackordet skulle ha fullgjorts. Har för underhålls- Har utmätning för underhålls-

utmätning

eller konkursansökan bidraget eller konkursansökan

bidraget

inom tid som nu har an- gjorts inom tid som nu har an-

gjorts

” Senaste lydelse 1978:853

Nuvargnde lydelse FQreslagen lydelse

getts, gäller vad som törskrivs getts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket. i andra Vad som har

stycket.

sagts ng gm verken ev ett eek r frf tilläm as även

räff de l anerin enli

l n rin sla 1991:

när gnsekgn om

skuldsanering

gjegs före den tidpunkt som

anges i fgjrsta stycket. Tremána-

r i nrkn idetta fall från

det ett frggan om skuldsanering gvgjgrdes eller fran det att

kvarstående sgldbelopp enlig

rättens beslut senast skolat

betalas.

Avtal i strid mot denna paragraf är

ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den

4 till

Förslag

om i (l927:77) om för- Lag ändring lagen

säkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkrings-

avtal att 117 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1)

117 §

Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts

innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till

betalning av premie för försäkring, som enligt ll6§ inte kan

göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts för i den mån hos

mycket, tillgodohavandet

denne förslår till det. Har inte forsäkringstagaren lämnat konkurs-

boet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet

att för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 och

20 §§ konkurslagen (1987:672).

Har konkursen föregåtts av Har konkursen av

föregåtts

förordnande av god man enligt förordnande av god man enligt

ackordslagen (1970:847) eller ackordslagen (1970:847), ag

förordnande av boutrednings- sökan om skuldsanering enligt

man, skall vad som enligt första skuldsaneringslagen (199 l 1000)

gäller om tiden för eller förordnande av boutred-

stycket

konkursansökningen avse den i ningsman, skall vad som enligt

4 kap. 2 § konkurslagen för första stycket gäller om tiden sådant fall angivna fristdagen. för konkursansökningen avse

den i 4 kap. 2 § konkurslagen

för sådant fall angivna fristda-

gen.

1) Senaste lydelse 1987:692

40 sou 1990:74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I

fråga om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och

18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning.

Ej mä krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfáng för förmånstagare vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den

5 till

Förslag

om i skadeståndslagen (1972:207) Lag ändring

föreskrivs i fråga om skadeståndslagen (1972:207) att Härigenom

6 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

”

2 §

Är att utge skade- Är att utge skade-

skyldighet skyldighet

stånd med stånd oskäligt betungande med oskäligt betungande till den skadeståndsskyl- hänsyn till den skadeståndsskylhänsyn

ekonomiska förhållanden, diges ekonomiska förhållanden,

diges

kan skadeståndet efter kan skadeståndet jämkas efter

jämkas

vad som är varvid vad som är skäligt, varvid

skäligt,

även den skadelidandes behov även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga om- av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas. ständigheter skall beaktas.

Vid skuldsanering tillämpas i

fråga om fordran på skadestånd

vad som föreskrivs i skuldsane-

ringslagen g1991 :OOOL

Denna lag träder i kraft den

l) Senaste lydelse 1975:404

6 till

Förslag

om i

Lag ändring konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen att (1987:672)

4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

2§

Med fristdag avses dagen då om för-

ansökningen gäldenärens

sättande i konkurs kom in till tingsrätten.

Har god man förordnats enligt Har god man förordnats

enligt ackordslagen (1970:847) avses (1970:847) avses

ackordslagen

med fristdag i stället dagen för med i stället för

fristdag dagen

ansökningen om detta, såvida om detta, såvida

ansökningen konkursansökningen har gjorts har konkursansökningen gjorts

inom tre veckor från det att inom tre veckor från det att

verkan av godmansförordnandet verkan av godmansförordnandet

förföll eller, när förhandling om förföll eller, när om

förhandling

offentligt ackord har följt, ackord har

offentligt följt, ackordsfrågan avgjordes. ackordsfrågan avgjordes.

Har ansökan om

skuldsanering enligt skuldsaneringslagen

(1991:000) gjorts avses med

fristdag i stället dagen för denna ansökan såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att om

frågan skuldsanering avgjordes.

Har ett dödsbo avträtts till av avses

förvaltning boutredningsman

med fristdag dagen för om detta, såvida

ansökningen boutrednings-

man har förordnats senare än tre månader före den som annars

dag

skulle anses som

fristdag.

Denna lag träder i kraft den

7 till

Förslag

om i

Lag ändring ackordslagen (1970:847)

Härigenom föreskrivs i fråga om (1970:847) att 1 §

ackordslagen

skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1”

1 §

Med ackord avses i denna lag en ekonomisk utan

uppgörelse

konkurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans

borgenä-

rer.

Ackordsförfarande enligt lagen sker under medverkan av god man. Ackord kommer till stånd antingen genom överenskommelse eller också genom beslut efter förhandling i särskild ordning

(offentligt

ackord).

I (1987:672) finns bestämmelser om ackord i

konkurslagen

konkurs.

Qm skuldsanering föreskrivs i

skuldsaneringslageg1991:000).

träder i kraft den

Denna-lag

1) Senaste lydelse 1987:673

44 sou 1990:74

8 till

Förslag

om i brottsbalken

Lag ändring

Härigenom föreskrivs i om brottsbalken att 11 1 § skall

fråga kap.

ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ll kap.

1) 1 §

Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara

föreligger

för att han skall komma förstör eller

på obestånd, genom gåva

eller någon annan liknande avhänder av

åtgärd sig egendom betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse

i högst två år. Detsamma skall om sådant

gälla någon genom

förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar fara

påtaglig

för att han skall komma på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs Gäldenär, som vid skuldsane-

eller förhandling om offentligt ring enlig: skuldsaneringslagen

ackord förtiger konkurs eller för-

tillgång, upp- (1991:000),

giver obefmtlig skuld eller om ackord

handling offentligt

lämnar annan sådan

oriktig förtiger tillgång, uppgiver

uppgift, skall ock, om ej skuld eller lämnar

upp- obefmtlig

giften rättas innan den beedigas annan sådan

oriktig uppgift,

eller eljest lägges till grund för skall om rättas

ock, ej uppgiften

förfarandet, dömas för oredlig- innan den eller

beedigas eljest

het mot borgenärer. Detsamma till för

lägges grund förfaran-

skall gälla, om gäldenär i sam- dömas för mot

det, oredlighet

band med annan exekutiv för- Detsamma skall

borgenärer.

rättning åberopar oriktig hand- gälla, om gäldenär i samband

ling eller skenavtal och med annan exekutiv

därige- förrättning

nom hindrar att eller

erforderlig åberopar oriktig handling

egendom genom förrättning skenavtal och därigenom hindtages i anspråk för att bereda rar att

erforderlig egendom

borgenär betalning eller säker- i an-

genom förrättning tages

het. för att bereda

språk borgenär

betalning eller säkerhet.

1) Senaste lydelse 1986:43

sou 1990:74 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av värde med uppsåt att hålla den undan konkursen,

betydande

eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkurs-

förvaltningen tillgång, döms likaledes För oredlighet mot borgenä-

rer.

Denna lag träder i kraft den

46 sou 1990:74

9 till

Förslag

om i

Lag ändring utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken att 15

kap.

1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

1) 1 §

Införsel får äga rum för 1. eller

underhållsbidrag enligt äktenskapsbalken föräldrabalken,

2. skatter och allmänna i fall som särskilt avgifter föreskrivs samt böter och viten.

Om förbud mot införsel i samband med

skuldsanering gäller

vad som därom är föreskrivet i

skuldsaneringslagem 1991 :000).

Denna lag träder i kraft den

1” Senaste 1987:793

lydelse

10 Förslag till

om i

Lag ändring utsökningsregisterlagen

(1986:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986: 617) att 6, 7 och ll §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förälagçn lydelse

6§

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om

1. exekutionstitel, skuldens storlek, medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden

av för betalningsskyldigheten som framgår av exebetydelse

kutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning av influtna medel och annan redovisning, 4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 6. kvarstad och återtagande av vara,

7. bötesförvandling,

8. betalningsinställelse och likvidation, 9. konkurs, ackord, näringsför- 9. skuldsanering enlig; skuldsabud och förordnande av god neringslagen (1991:000), konman enligt 2 § kurs, ackord, näringsförbud och

ackordslagen

(1970:847), förordnande av god man enligt

2 § ackordslagen (1970:847), 10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar, 11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets användning.

48 sou 1990:74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§°

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåt-

komst till utsökningsregistret.

Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast

uppgifter om

l. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om

exekutiva åtgärder,

2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten, 3. make till person som avses under l, 4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,

5. fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket

kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om

företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under l,

6. konkurs och näringsförbud. 6. skuldsanering, konkurs och

näringsförbud.

I fråga om som är i

kronofogdemyndighet tillsynsmyndighet

konkurs gäller terminalåtkomsten enligt andra 1 också

stycket

gäldenärer i annat län, om detta ingår i

tillsynsområdet.

11§ Uppgift om indrivningsuppdrag Uppgift om indrivningsuppdrag

som avser böter får bevaras i som avser böter får bevaras i

utsökningsregistret till utgången utsökningregistret till utgången

av det år då full sked- av det år då fullbetalning sked-

betalning

de. Andra uppgifter som avses de. Andra uppgifter som avses i 6 § l-ll får bevaras under i 6 § 1-11 får bevaras under högst tre år. Denna tid räknas högst tre år. Denna tid räknas

för uppgifter om betalningssäk- för uppgifter om betalningssäk-

ring, kvarstad, näringsförbud ring, kvarstad, näringsförbud

och förordnande av god man och förordnande av god man från utgången av det år då från utgången av det år då åtgärden förföll eller förlorade åtgärden förföll eller förlorade sin verkan samt för uppgifter sin verkan samt för uppgifter

l) Senaste lydelse 1988:397

sou 1990:74 49

Nuvarande lydelse Föreslagen

lydelse

om konkurs och ackord från ut- om skuldsanering, konkurs och gången av det år då förfarandet ackord från utgången av det år avslutades. För övriga uppgifter då förfarandet avslutades. För räknas tiden från utgången av övriga räknas tiden

uppgifter

det år under vilket målet av- från utgången av det år under slutades. Uppgifter enligt 4 och vilket målet avslutades. Upp- 5 §§ skall bevaras så länge gifter enligt 4 och 5 §§ skall annan uppgift om personen bevaras så länge annan

uppgift

förekommer i registret. om förekommer i

personen

registret.

Uppgift som inte längre får bevaras skall gallras ur senast

registret tre månader efter bevaringstidens utgång.

Regeringen får föreskriva att vissa av de uppgifter som avses i 6.§ 1-11 får bevaras under högst fem år, om särskilda skäl före-

ligger.

Denna lag träder i kraft den

11 till

Förslag

om i om

Lag ändring lagen (1982:188) pre-

av m.m.

skription skattefordringar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1982: 188) om preskription

av skattefordringar m.m. att 5 § skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

Förordnas god man enligt Förordnas god man

enligt ackordslagen (1970:847) innan ackordslagen (1970:847) innan fordringen har preskriberats, fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år preskriberas den tidigast två år

efter utgången av det kalenderår efter av det kalenderår

utgången

då törordnandet meddelades då törordnandet meddelades eller, om ackord kommer till eller, om ackord kommer till stånd, efter utgången av det stånd, efter av det

utgången

kalenderår då ackordet skall kalenderår då ackordet skall vara fullgjort. vara Vad som har

fullgjort.

sagt_s nu om verkan av ett ackordstörfarande tillämpas även vid enligt skuld-

skuldsanering

saneringslagen (1991:000), när

ansökan om

skuldsanering

gjorts innan har

fordringen

preskriberats. Tvåårstiden räknas i detta fall från utgången av det kalenderår då förordnande

om inledande av skuldsanering

meddelades eller då återstående skuldbelopp senast skolat betalas.

sou 1990:74 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första inte om Första gäller inte om

stycket gäller stycket

man förordnas under tid då man förordnas eller sgldgod god

är inleds under tid då preskriptionstiden förlängd sgering

av 9 §. preskriptionstiden är förlängd på grund

på grund av 9 §.

Denna lag träder i kraft den

12 till

Förslag

om i kreditupplysningslagen Lag ändring

(1973:1173)

Härigenom föreskrivs i fråga om kreditupplysningslagen (1973:

1173) att 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§”

Personupplysning får ej innehål- Personupplysning får ej innehål-

la om annan betalnings- la uppgift om annan betalnings-

uppgift

försummelse än sådan som fast- försummelse än sådan som fastslagits genom domstols eller an- slagits genom domstols eller annan avgörande eller nan avgörande eller

myndighets myndighets

åtgärd eller som lett till be- åtgärd eller som lett till inledan-

talningsinställelse, konkursan- de av skuldsanering enligt

sökan eller ackord. Uppgift som skuldsaneringslagen (1991 20001 enligt det sagda ej får lämnas ut eller till betalningsinställelse,

får icke heller lagras. konkursansökan eller ackord.

Uppgift som enligt det sagda ej

får länmas ut får icke heller

lagras.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, datainspektionen

får föreskriva undantag från bestämmelserna i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den

1) Senaste 1981:737

lydelse

1 Inledning

Av de konkursrättens område som insolvensutredningen

frågor på

fått i att undersöka har utredningen valt att - i enlighet

uppdrag

med vad som förordats i direktiven den 15 september 1988 (Dir. - med förtur behandla om skuldsanering för

1988:52) frågan

innebörd i denna del framgår av

fysiska personer. Uppdragets

uttalanden av dåvarande chefen för justitiedepartementet,

följande

statsrådet Thage G Peterson.

har regler om skuldsanering eller, som I den nya danska konkurslagen det också kallas, tagits upp. Institutet anses urspnmgligen

gäldsanering

härröra från Storbritannien. Med skuldsanering menas i allmänhet att en att bli av med sina skulder, om fysisk person i vissa fall ges möjlighet vissa uppställda villkor. Vanligast är att gåldenåren åläggs han uppfyller att inom en bestämd tid betala en viss del av de kvarvarande skulderna. saknar direkt inflytande över beslutet om Borgenärerna vanligtvis skuldsanering.

principen den att en juridisk person, som ju normalt I Sverige är i dag att existera i och med att konkursen avslutas, genom en konkurs

upphör

kommer ifrån sina skulder medan en fysisk person saknar den möjligheten. Detta innebär ofta att en person som råkar i konkurs för

fysisk

saknar att komma i ordnade ekonomiska lång tid framöver möjlighet Förhållanden. Detta medför inte sällan en socialt sett besvärlig situation för honom eller henne. Med hänsyn till att en del av gâldenårens lön under lång tid kan komma att tas i anspråk för betalning av skulden, gör den nuvarande inte heller motiverad att efter

ordningen gäldenären

fömiåga göra rätt ñr sig.

av institutet som det har utformats i Danmark finns i En beskrivning skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. lägger inte fram något förslag om att (s. 396 ff). Utredningen motsvarande regler förs in i svensk rätt.

har i betänkandet LU 1987/ 88: 12 (s. 26) redovisat hur de Lagutskottet att tillämpas i praktiken. Utskottet har som danska reglerna har kommit av sin mening uttalat att tiden nu är mogen för en samlad bedömning

54 sou 1990:74

frågan om en möjlighet till skuldsanering skall införas i Sverige. Vid justitiedepartementets hearing i december 1987 framhöll många att det är angeläget att en sådan möjlighet införs. Företrädare För bankerna var däremot negativa och framhöll att en möjlighet till kan

skuldsanering

försämra den allmänna betalningsmoralen.

I Sverige pågår viss försöksverksamhet i syfte att underlätta för bl.a. konsumenter med stora kontoskulder och straffade personer att sanera sin ekonomi genom avkortning av skulderna.

Jag anser i likhet med lagutskottet att frågan om en möjlighet till skuldsanering nu bör utredas. Jag förordar att utredningsarbetet i den här delen bedrivs med den inriktningen för

att det skapas en möjlighet skuldtyngda fysiska personer att i ömmande fall få en lättnad av sin skuldbörda. Utredaren bör lägga fram förslag om hur ett sådant institut lämpligen bör utformas.

En möjlighet till skuldsanering får naturligtvis inte utformas så att den medför att gäldenärer mer allmänt kan komma undan ansvaret för sina skulder. Institutet bör i första hand utformas med sikte

på sådana situationer där någon enskild person har försökt starta egen rörelse men misslyckats och dragit på sig så stora personliga skulder att reell möjlighet saknas att genom eget arbete betala dessa. En möjlighet till skuldsanering kan emellertid framstå som angelägen även i vissa andra fall där en enskild person råkat i en hopplös ekonomisk situation.

Utredaren bör föreslå under vilka skall

förutsättningar skuldsanering

kunna komma till stånd liksom de krav som skall kunna ställas

på gäldenären för att ansvaret för skulderna skall upphöra. I likhet med lagutskottet anser jag att en sanering principiellt bör omfatta gäldenärens samtliga skulder, alltså om möjligt även skatte- och Trots

avgiftsskulder.

det finns det min att om inte skulder

enligt mening anledning överväga

som är förenade med någon form av säkerhet borde undantas, i vart fall till den del säkerheten förslår att betala skulden. Bl.a.

med tanke på erfarenheterna från Danmark kan det också finnas

anledning att överväga en särbehandling av studieskulder. Mycket talar vidare för att en skuldsanering, om det lämpligen låter sig göras, bör kunna komma till stånd oavsett om gäldenären varit försatt i konkurs eller inte.

Beträffande utredningsarbetets bedrivande innehåller direktiven bl.a. följande uttalanden.

Institutet skuldsanering firms redan i andra länder. Det är därför naturligt att utredningsmannen även i det här hänseendet undersöker utländska ñrebilder och erfarenheter. Det är vidare att

lämpligt

sou 1990:74 55

av institutet inhämtas från den krets av synpunkter på utformningen som mer frekvent skulle få sina fordringar avkortade genom borgenårer såsom banker och andra kreditinstitut. Även här beslut om skuldsanering, värdefull information betänkande och i referatet från finns i lagutskottets

hearingen.

bör också ta del av konsumentverkets erfarenheter av Utredaren kontonämndens arbete med att med kontokortsskulder

ge gäldenârer

att sanera sin ekonomi.

möjligheter

1988 beslöt att tillsätta en utredning om

Den 21 april regeringen

Utredaren bör hålla kontakt med hushållens skuldsåttning (Fi 1988:07). den utredningen.

- skuldkommittén - har i december 1988

Den nämnda utredningen

sina i betänkandet (SOU 1988:55) Hus-

redovisat överväganden

I betänkandet behandlar kommittén bl.a.

hållens skuldsättning.

om som personer stöd vid betal-

olika frågor åtgärder ger fysiska t.ex. införandet av ett nytt skuldsaneringsinstitut ningssvårigheter,

s. 102 Betänkandet har remissbehandlats. Efter-

(betänkandet ff).

inte satts samman förrän i slutet av

som insolvensutredningen

har sådan kontakt med skuldkommittén som åsyftas

1988, någon

i direktiven kunnat äga rum.

ej

har undersökt utländska förebilder och

Insolvensutredningen

erfarenheter beträffande skuldsanering. Därvid har utredningen studiebesök i och sammanträffat med företrädare

gjort Köpenhanm

och skifteretten vid Sd» og Handelsretten.

för justitsministeriet

har utredningen också fått del av

Genom justitsministeriets försorg

av det danska gäldsaneringssystemet synpunkter på tillämpningen

från danska kreditinstitut liksom Butikshandelens Fzellesråd.

fyra

och den 8 1989 har hållit en hearing med

Den 7 juni utredningen

tre

företrädare för kontonämnden, Finansbolagens Förening,

affársbanker, Svenska sparbanksföreningen, konsumentverket, konsumentsekreterarna i två

socialstyrelsen, två socialnämnder, tre två länsskattemyndigheter kommuner, kronofogdemyndigheter,

I om socialtjänstens roll i och Svenska Inkassoföreningen. frågan

har utredningen vidare inhämtat

ett nytt skuldsaneringsinstitut

från företrädare för och Svenska

synpunkter socialstyrelsen

material rörande skuldsanering har

Kommunförbundet. Åtskilligt också annat sätt kommit utredningen till del, däribland en inom

på

56 sou 1990:74

dens regionkansli i Stockholm 88 Juridiskt

upprättad Rapport

biträde åt skuldsatta klienter i kriminalvården.

Vad särskilt gäller har

offentligrättsliga fordringar utredningen

inhämtat upplysningar från företrädare för

utbildningsdepartemen-

tet i fråga om studiemedel. har vidare beaktat skatte-

Utredningen indrivningsutredningens betänkande (SOU 1987: 10) Indrivningslag

m.m.

Insolvensutredningen har lämnat åt sidan om mot

frågor åtgärder

bristfällig kreditprövning och oetisk av krediter. marknadsföring

Frågor av sådant slag faller utanför De har

utredningens uppdrag.

övervägts i särskild ordning med av bl.a. de som

anledning förslag

framförts i skuldkommitténs betänkande. De nu berörda

frågorna

kommer att behandlas i en inom utarbetad

Justitiedepartementet

departementspromemoria angående en ny konsumentkreditlag.

I utredningens återstående uppdrag att bl.a.

ingår överväga ett nytt

rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris och en reglering av olika frågor i samband med ett

företags betalningsin-

ställelse. Det fimis ett visst samband mellan denna del

onekligen av utredningens uppdrag och för skuldsanering fysiska personer

när dessa har drivit rörelse. Utredningen har ansett det vara möjligt att hålla isär problemen. I detta betänkande kommer således inte att behandlas frågor om rekonstruktion av eller

företag

vad som hör samman med Det att

betalningsinställelse. betyder

utredningen beträffande näringsidkare kommer att uppehålla sig

endast vid sådana fall då en fysisk person på grund av en

tidigare

bedriven rörelse en kvarstående skuldbörda.

ådragit sig

Utredningen har inte ansett det lämpligt att här gå in om

på frågor

förmånsrätt för (jfr direktiven s. i vidare mån än som

fordringar 5)

varit påkallat för av

bedömningen hur ett system för skuldsanering

bör vara utformat.

2¶Allmänt om

fysiska personers

skuldsättning

I direktiven för insolvensutredningen anges som för ett

målgrupp

nytt skuldsaneringsinstitut i första hand sådana enskilda personer som försökt starta egen rörelse men och

misslyckats dragit på sig

så stora personliga skulder att reell möjlighet saknas att genom eget arbete betala dessa. Vad som åsyftas är således främst

gruppen f.d. näringsidkare. Det finns ingen tillgänglig statistik som ger något besked om hur stora skulder som fysiska personer hörande till denna grupp genomsnittligt har under t.ex. 1980-

ådragit sig

talet eller hur dessa personers skuldsättning har växlat över en

längre tidsrymd. Utvecklingen beträffande företagskonkurser ger

inte något direkt besked i saken. Den ökning av sådana konkurser som skett på senare år (se avsnitt 3.2.2) om hur

säger ingenting

näringsidkaren hamnat i en insolvenssituation eller om hans framtida förvärvsmöjligheter. För att kunna ge en bild av hur förhållandena ter sig för denna grupp av gäldenärer har

utredningen

undersökt totalt 255 konkurser som 1989 varit vid nå-

anhängiga

gon av tingsrätterna i Stockholms eller och

Kronobergs Blekinge

län. Undersökningen omfattar således 16 av landets 97 tingsrätter och har skett i samarbete med i Stock-

kronofogdemyndigheterna

holms län samt i Kronobergs och län (i

Blekinge fortsättningen

förkortat Växjö) i deras egenskap av konkurs

tillsynsmyndigheti

i respektive län. Av resultatet av som redovisas

undersökningen,

i bilaga 2, kan följande utläsas.

Drygt hälften av samtliga gäldenärer i Stockholm och var fjärde

i Växjö hade drivit men upphört med sin före

näringsverksamhet

konkursutbrottet. I Växjö bedrev i stället 65 % av

gäldenärerna

fortfarande näringsverksamhet vid konkursutbrottet, medan så var

fallet bara med var fjärde gäldenär i Stockholm. Att andelen näringsidkare och f.d. näringsidkare är så stor är ett resultat av att kronofogdemyndigheten, vilken står för 60 % av konkursansök-

58 sou 1990:74

ningarna, endast i undantagsfall ansöker om att andra än de nu nämnda grupperna skall försättas i konkurs.

Anmärkningsvärt är att bland konkursgäldenärerna i åldrarna un-

der 30 år nästan samtliga var näringsidkare eller f.d. näringsidkare. I Växjö var förhållandet sådant även bland konkursgäldenärerna i åldrarna upp till 50 år.

Fler än hälften av konkursgäldenärerna saknade utmätningsbara

tillgångar. I Stockholm var det endast 15 % och i Växjö ca 40 %

av gäldenärerna som hade utmätningsbara tillgångar med ett värde

över 10 000 kr. Inte oväntat var det de gäldenärer som fortfarande bedrev näringsverksamhet vid konkursutbrottet som i relativt stor utsträckning ägde tillgångar. Å andra sidan saknade flertalet av de

gäldenärer som aldrig hade drivit någon näringsverksamhet några

som helst utmätningsbara tillgångar.

I Stockholm hade 31 % och i Växjö 45 % av gäldenärerna skulder som låg i intervallet 100 000-300 000 kr., medan på båda orterna 35 % av gäldenärerna hade skulder i intervallet 300 000-600 000

kr. I samtliga fall där gäldenären drivit näringsverksamhet var

större delen av skulderna att hänföra till denna. En stor

mycket

andel av skulderna utgjordes därvid av skatteskulder och sociala

avgifter. Bland de gäldenärer i Stockholm som hade skatteskulder,

utgjorde skatteskulden i genomsnitt 55 % av den totala skulden, att jämföra med 40 % i Växjö.

De gäldenärer som drivit näringsverksamhet kunde i ett

inrangeras

20-tal branscher. Vanligast förekommande var detaljhandel samt byggnads-, transport- och måleribranschen.

Den oftast förekommande orsaken till gäldenärens obestånd var i Stockholm att denne inte deklarerat och därför skönstaxerats. I Växjö var detta den näst vanligaste orsaken. Där var i stället olönsam rörelse den ojämförligt vanligaste orsaken till obeståndet. Det bör påpekas att den näst vanligaste orsaken i Stockholm var att gäldenären överkonsumerat med hjälp av kontokort.

Beträffande de gäldenärer i Stockholm och Växjö som tidigare bedrivit någon form av näringsverksamhet men upphört med denna vid konkursutbrottet framförde konkursförvaltaren misstanke om

bokföringsbrotti 33 resp. 13 % och om annan brottslighet enligt

11 kap. brottsbalken i sju resp. 21 %. Beträffande dem som fortfarande bedrev näringsverksamhet vid konkursutbrottet framfördes misstanke om bokföringsbrott i 33 % i Stockholm och 39 % i Växjö och om annan brottslighet i 19 resp. 21 %.

I den offentliga debatten är det främst privatpersonernas (konsumenternas) eller hushållens under 1980-talet starkt ökade skuldsättning som har stått i förgrunden. Kreditmarknaden avreglerades i mitten av 1980-talet och under åren 1985 t.o.m. 1989 flerdubblades hushållens nettoupplåning hos banker, bostadsinstitut och ñnansbolag. 1989 halverades däremot ökningstakten. Kontokortskrediternas andel av hushållens skulder har minskat från 1,5 % 1983 till 0,7 % 1989. Av en av riksbanken för skuldkommitténs

räkning företagen studie av förändringar av kreditinstitutens

långivning efter avregleringen 1985 (bilaga l till betänkandet SOU 1988:55 Hushållens skuldsättning) menar kommittén sig kunna dra bl.a. slutsatserna att privatpersonernas andel av kreditförlusterna är stor (17 % vid affársbanker, 33 % vid sparbanker och 22 % vid föreningsbanker), att kreditförlusterna under 1985-1987 vuxit i

åldersgruppen 18-24 år, att det huvudsakligen är blancokrediter,

dvs. krediter utan säkerhet, som drabbats av förluster och att många kreditinstitut uppgett sig ha erfarit ökande betalningssvårigheter för krediter även i form av förseningar att betala ränta

och amorteringar.

Av stort intresse i sammanhanget är vidare konsumentverkets i

juni 1989 framlagda undersökning (Rapport 1989/90:1) Hushåll i

ekonomisk kris. Rapporten bygger på två varav

undersökningar,

den ena avser skuldsättningen hos de hushåll som under en viss

angiven tidsperiod vänt sig till socialbyrån för att söka socialbidrag

och den andra avser hos de gäldenärer som vid en

skuldsättningen

viss var aktuella hos

tidpunkt kronofogdemyndigheten.

Den första undersökningen omfattade 930 hushåll från 89 socialkontor runt om i landet och avsåg alla nya hushåll som under en tvåveckorsperiod i november - december 1988 ansökte om socialbidrag på dessa kontor. I var och en av landets 284 kommuner finns en socialnämnd och totalt i landet finns 467 socialkontor. Den andra omfattade 1 430 utvalda

undersökningen slumpmässigt

personer som i januari 1989 var aktuella på något av de 51 deltagande kronofogdekontoren i landet. Det totala antalet personer

60 sou 1990:74

som var föremål för indrivning hos landets 24 kronofogdemyndigheter var vid denna tidpunkt ca 294 000.

De socialbidragssökande 930 hushåll som ingick i den första undersökningen dominerades av ensamstående personer, med eller utan barn. Ensamstående utan barn utgjorde ungefär 60 % och ensamstående med barn ca 20 %. Vid jämförelse av ålderssammansättningen i urvalet och i hela befolkningen fann man bland

socialbidragssökarna en klar överrepresentation för de yngre

hushållen, särskilt för åldersgruppen 18-24 år, som utgjorde 30 %

mot endast 13 % av den vuxna befolkningen. Gruppen 25-44 år

utgjorde 53 % i undersökningen men utgör endast 37 % i den

vuxna befolkningen. Flertalet hushåll, ca 70 % , hade en disponibel

inkomst som låg under den av socialstyrelsen rekommenderade normen för skälig levnadsnivå. Deras inkomster räckte med andra 0rd inte ens till de löpande vardagsutgifterna. Det var inte särskilt

vanligt att hushållen hade några större tillgångar såsom bostadsrätt,

fastighet, bil, båt eller fritidshus. Vanligast förekommande var bil

(17 %).

av fem hushåll i undersökningen hade stora skulder. Totalt

Fyra

var dessa hushålls skuldsättning 51 miljoner kr., fördelade på i genomsnitt 3,4 skulder var. Efter avdrag för bostadslån

utgjorde

skuldsumman 41 miljoner kr., motsvarande en genomsnittsskuld

per hushåll på närmare 55 000 kr. En uppdelning av skulderna i skuldintervall visade att en stor del av hushållen hade

betydligt

lägre skulder. I 28 % av hushållen med skulder understeg skulden 10 000 kr. 40 % av hushållen hade en total skuldsättning på mindre än 20 000 kr. Ca 18 % av hushållen hade skulder på över 100 000 kr. och endast ca 10 % hade skulder överstigande 200 000 kr. Vid undersökningstillfållet hade 23 % av hushållen skulder till samhället, främst skatteskulder, medan hela 77 % av dem hade någon form av konsumtionsskuld.

Den typen av skulder dominerade alltså helt och utgjorde 35 miljoner kr. av den totala skuldsumman. Över hälften av hade bank-

socialbidragssökandena

skulder, medan 19 % hade kontokortsskulder. Banklåntagarna var

skyldiga i genomsnitt 47 000 kr. var, totalt 23 miljoner kr., medan

kontokortshushållen var skyldiga 2 miljoner kr. eller 13 000 kr. var. Nästan vart fjärde hushåll hade någon skuld som gått vidare till inkasso eller Bland hushållen med konsumtions-

lagsökning.

skulder saknade tre av fyra som täckte ränte-

betalningsutrymme

kostnaden. Skulderna hotar därför att hela tiden växa genom nya

sou 1990:74 61

räntor och avgifter. Under förutsättning att betalningsutrymmet

realt för framtiden kommer att ligga kvar på den nivå det gjorde i november 1988 beräknades 70 % av hushållen med skatteskulder inte komma att klara av att betala skulderna inom fem år.

Den andra undersökningen dominerades också av ensamstående personer, med eller utan barn. Ensamstående utan barn utgjorde, liksom i den första undersökningen, ungefär 60 % och ensamstående med barn 17 %. Av undersökningen framgår vidare att den

genomsnittliga skulden för gäldenärerna hos kronofogdemyndig-

heterna uppgick till ca 50 000 kr. I praktiken hade dock mer än hälften av dem skulder på mindre belopp än 20 000 kr. Till skillnad från de socialbidragssökande hushållen var det i stort sett en lika stor andel hushåll som hade sarnhälls- som konsumtionsskulder. Ett utmärkande drag i undersökningen var att många

gäldenärer hade flera ärenden aktuella för verkställighet samtidigt.

Det sist nämnda har bekräftats av en av utredningen den 24 april

1990 företagen stickprovsundersökning, se bilaga 3, angående

skuldsituationen för fysiska personer som var föremål för ut-

mätning i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och

Kronobergs län. Med fysiska personer avses privatpersoner till skillnad från bolag eller andra juridiska personer. Bland de

fysiska

personerna kan emellertid förekomma näringsidkare som driver verksamhet i form av enskild firma. Ett ytterligare urvalskriterium var att det var enskild - således inte stat eller kommun -

någon

som hade vänt sig till kronofogdemyndigheten för att få hjälp med att driva in sin fordran, dvs. att det var fråga om s.k. enskilda mål

(E-mål).

Resultatet av undersökningen var följande. I enskilda mål förekom ide fyra länen 34 849, 16 708, 18 258 resp. 2 846 gäldenärer. Av dessa i Stockholms län 1 530 i fem eller flera

gällde indrivning

mål. Motsvarande siffror var i övriga län 755, 831 och 172, dvs. i de fyra länen ca 4,5 % av samtliga mål. Åldersmässigt och med

till skuldbeloppet dominerade i fråga om dessa särskilt

hänsyn

skuldbelastade personer gäldenärer födda 1940-1949 och 1950-

1959. Det genomsnittliga skuldbeloppet låg i dessa åldersgrupper

i Stockholms län på 219 635 kr. resp. 121 625 kr., i Göteborgs och Bohus län på 157 429 kr. resp. 137 421 kr., i Malmöhus län på 127 017 kr. resp. 151 287 kr. och i Kronobergs län på 110 729 kr. resp. 77 769 kr. Även vissa andra regionala skillnader fanns.

62 sou 1990:74

Genomsnittlig ränta var beträffande tillkommande ban-

fordringar

ker 1l,6-13,4 %, % och

ñnansbolag 23,3-23,8 övriga 9,7-12,6%.

sou 1990:74 53

3 Nuvarande till skuld-

möjligheter

i

sanering Sverige

3.1¶Inledning

Något rättsligt institut med namnet skuldsanering finns inte i Sverige. Det finns emellertid vissa rättsregler som delvis fyller samma funktion när en skuldtyngd gäldenär inte längre kan full-

sina förpliktelser. Föreskrifterna om s.k. offentligt ackord

göra

och om konkurs hör hit. Även formerna för verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) bör nämnas i sammanhanget liksom en del

specialregler om indrivning av offentligrättsliga fordringar.

Författningsreglerna på området redovisasi avsnitt 3.2.

Sedan förekommer också formlösa ekonomiska uppgörelser

länge

mellan en gäldenär som är på obestånd (angående detta begrepp se under avsnitt 3.2.2.2) och hans borgenärer. Sådana brukar betecknas underhandsackord. På en del områden har det vidare utvecklats särskilda förfaranden for att reda upp skuldtyngda gäldenärers förhållanden. Främst bör här nämnas den s.k. kontonämndens verksamhet. Ett annat exempel är de uppgörelser om ekonomisk rehabilitering som träffas vid en del kronofogdemyndigheter, bl.a. i Stockholms län. Ett

kronofogdemyndigheten exempel på särskild skuldreglering är den rådgivning ytterligare

som lämnas av juridiska enheten vid kriminalvårdens regionkansli i Stockholm till klienter inom kriminalvården. De formlösa ekonomiska uppgörelserna behandlas i avsnitt 3.3.

Socialtjänstens roll i berörs i avsnitt 3.4.

sammanhanget

64 sou 1990:74

3.2¶Författningsregler

3.2.1¶Offentligt ackord

Med ackord avses en ekonomisk uppgörelse mellan en gäldenär som är på obestånd (insolvent) och hans borgenärer. Den nu

gällande ackordslagen (1970:847, AckL) reglerar i princip bara

vad man brukar kalla offentligt ackord (tvångsackord), dvs. fall där uppgörelsen kommer till stånd genom ett beslut av domstol efter en offentlig ackordsförhandling och kan genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande. Vid sidan härav förekommer som nämnts förut underhandsackord, dvs. formlösa överenskommelser

som ingås på frivillighetens väg och kräver av alla

samtycke

berörda borgenärer. Överenskommelser av denna senare typ

behandlas ytterligare i avsnitt 3.3.1.

Det är ovanligt att offentligt ackord kommer till stånd beträffande

gäldenärer som inte hör till kategorin näringsidkare. Av den

officiella statistiken (se Rättsstatistisk årsbok 1988, s. 181) framgår att antalet offentliga ackord 1987 uppgick till 103. 85 av dessa rörde aktiebolag, 7 handelsbolag m.m. och 11 enskilda firmor. Motsvarande siffror för 1989 var 63, 49, 7 resp. 7. Även andra tillgängliga uppgifter ger belägg for att det sällan förekommer att

offentligt ackord gäller annat än företag (se Ingrid Arnesdotter, Om betalningsinställelse och offentligt ackord, 1982, s. 55 not 1

och s. 56).

Mot nu angivna bakgrund har det synts tillräckligt att redovisa endast huvuddragen i nuvarande ordning med offentligt ackord.

3.2.1.1¶Inledningsskedet

Ackordsförfarande enligt AckL sker under medverkan av en god man (1 § andra stycket). Närmare bestämmelser härom meddelas i 2-8 §§. I lagen ges vidare regler om skydd mot säraktioner under inledningsskedet (9-10 §§) och om de allmänna villkoren för

offentligt ackord (11 §).

God man förordnas av tingsrätt på ansökan av gäldenären för

utredning och förhandling med borgenärerna om ackord (2 §).

Finns det inte skälig anledning anta, att ackord kan komma till

sou 1990:74 55

stånd, skall ansökan avslås. Finns det t.ex. fog för ett antagande

att ansökan gjorts enbart i uppehållande syfte, bör den inte beviljas

(jfr riksskatteverkets handbok Konkurs & Ackord, 3 uppl. 1989,

s. 169). Behörig tingsrätt är samma domstol som tar upp konkurs-

ansökan (6 §). Vissa formkrav beträffande ansökan om god man

är intagna i 5 §. Bl.a. krävs en kortfattad redogörelse för gäldenä-

rens ekonomi och ett förslag till hur borgenärerna skall tillgodoses efter ackord.

I 3 § ingår regler om gode mannens kvalifikationer. Han bör vara

lagfaren. Han skall också i övrigt ha den insikt och erfarenhet som

kräver och ha borgenärernas förtroende. Eftersom

uppdraget

frågor om ackord i stor omfattning handhas av de s.k. ackords-

centralerna, dvs. särskilda konkurs- och ackordsavdelningar vid

i landets tre största städer, utses ofta en

köpmannaföreningarna

i

l vid en ackordscentral till man. Tanken är att

tjänsteman god gode

i

mannen skall förhandla med borgenärerna, upprätta bouppteckning

i

l kan I och i utreda boet. Arbetet skall till att gäldenären

övrigt syfta

i i ingå ackord med sina borgenärer, antingen genom underhandsl ackord eller i form av offentligt ackord (se vidare Walin-Gregow, l

l Ackordslagen m.m., 1972, s. 25 f).

Gäldenären skall vid förvaltningen av sin egendom - han behåller i princip rädigheten själv - samråda med gode mannen, som över-

vakar att borgenärernas bästa iakttas (4 §). Missköter sig gäldenä-

ren, kan godmansförordnandet återkallas (7 §). Därmed upphör

ackordsförfarandet.

I 8 § en tvåmånadersfrist för det inledande skedet av

uppställs

ackordsförfarandet. Den räknas från godmansförordnandet. Görs

inte ansökan om om ackord hos rätten inom

förhandling offentligt

fristen, förfaller verkan av förordnandet. Detsamma blir för-

hållandet, om försätts i konkurs vad som sägs om

gäldenären (ifr

9 § nedan).

innehåller AckL vissa regler om mot

Som har antytts förut skydd säraktioner från En borgenär, vars fordran skulle

borgenärerna.

komma att omfattas av ackordet, har ingen rätt att utan vidare få

försatt i konkurs, sedan ett godmansförordnande med-

gäldenären

delats (9 §). En konkursansökan mot skall i stället

gäldenären

förklaras vilande i avvaktan på en uppgörelse med borgenärerna

66 sou 1990:74

eller en ansökan om offenlig såvida det inte

ackordsförhandling,

finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara.

På motsvarande sätt gäller i fråga om utmätning (10

§) att sådan åtgärd visserligen inte är förbjuden men inte får leda till försäljning av den utmätta egendomen annat än med gode mannens medgivande eller vid risk exempelvis för förstörelse av

hastig egendomen. Har utmätning skett redan före godmansförordnandet,

fortsätter utmätningsförfarandet. Består utmätningen då förhandling om offentligt ackord beslutats, skall utmätningsförfarandet läggas ned på gode mannens begäran och utmätningen gå

åter.

I 11 § återfinns regler om allmänna villkor för offentligt ackord. Som nämnts nyss skall ansökan om förhandling om

offentligt

ackord göras inom en tvåmånadersfrist från

godmansförordnandet

(8 § första stycket). Ett sådant ackord rör bara de icke förmånsberättigade borgenärerna (se vidare under 12 §). I 11 §

preciseras,

med utgångspunkt i att ackord skall ge alla

principen likaberättiga-

de borgenärer lika rätt, bl.a. vad som är

lägsta godtagbara

utdelning, den s.k minstadividenden (andra stycket), och hur

småfordringar behandlas

(tredje stycket).

I fråga om minstadividenden krävs som 25 % be-

regel (jfr

träffande borgenärsmajoritet reglerna i 15 §). De

25-procentiga

ackorden tycks i praktiken vara de vanligaste Arnes-

(se Ingrid dotter, a.a. s. 105). Minstadividenden får underskridas, om lägre

ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle

omfattas av ackordet eller skäl för

synnerliga lägre procent

föreligger. I förarbetena till AckL har uttalats att ett underskridande i det senare fallet bör ske bara i rena

undantagsfall (se

prop. 1970:136 s. 53 och 74; jfr även a.a. s.

Walin-Gregow, 42).

Synnerliga skäl kan vara t.ex. att gäldenären kommit obestånd

på

utan eget vållande till följd av sjukdom. Betalning av den föreskrivna utdelningen skall ske inom ett år efter det att ackordet

fastställts, om inte samtliga berörda kända borgenärer medger

längre betalningstid.

Enligt paragrafens tredje stycke kan avsteg ske från likabehand-

lingsprincipen såvitt gäller småfordringar. ackord kan Offentligt

sålunda innehålla villkor att får full intill

borgenärerna betalning

visst belopp, om avvikelsen kan anses med till

skälig hänsyn

SOU l990:74 67

omfattningen av boet och övriga omständigheter. Beloppet får

bestämmas från fall till fall efter vad som är skäligt (se beträffande småfordringar även 12 § tredje stycket). Avvikelse kan ske också beträffande viss borgenär, om denne medger det.

Ett ackord behöver inte gå ut på att fordringarna sätts ned. Enligt

i 11 § kan ackord även avse, att bara får

fjärde stycket gäldenären

anstånd med betalningen (s.k. moratorieackord). Beträffande s.k.

awecklingsackord se Walin-Gregow, a.a. s. ll och 46.

3.2.1.2¶Domstolsskedet

AckL innehåller en rätt detaljerad reglering av förfarandet när en gäldenär vill inleda förhandling om offentligt ackord. Bestämmelser om själva ansökan återfinns i 22 §. Denna räknar upp vad som skall fogas till ansökan. Bl.a. skall vid denna fogas ett ackordsför-

slag (l p.), en bouppteckning (2 p.), en berättelse av gode mannen

om boets tillstånd m.m. (4 ett av gode mannen att

p.), intyg

godtas av minst två femtedelar av de i

ackordsförslaget bouppteck-

ningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av

dessa fordringars sammanlagda belopp (kravet på förhandsan-

6 samt förskott kostnaden för ackordsfrågans

slutning, p.) på

handläggning hos rätten samt av rätten säkerhet för vad

godkänd

som inte täcks av förskottet (8 p.). Förskottet utgör enligt 7 §

(1970:858) numera 3 000 kr.

ackordskungörelsen

Om gäldenärens ansökan inte är fullständig och han inte följer

föreläggande att komplettera den, skall ansökningen awisas

(24§). I så fall förfaller omedelbart verkan av att god man förordnats. Tas ansökan däremot upp, skall gäldenären avlägga bouppteckningsed inför rätten (25 §). Så snart han gjort det skall rätten meddela beslut om förhandling om offentligt ackord (26 § första Beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och

stycket). kungörs

i ortstidning (24 § Det finns möjlighet för

ackordskungörelsen).

vars fordran inte blivit känd att hos gode

borgenär skriftligen

mannen anmäla sin önskan om att delta i ackordsförhandlingen (27 §). mot en fordran kan framställas av såväl gäl-

Anmärkning

denären som en och av mannen (28 §).

borgenär prövas gode

De materiella verkningarna av en ansökan om offentlig ackordsför-

i 12-21 §§. Flera av dessa är av central be-

handling regleras

68 sou 1990:74

för förfarandet. Av skäl som tidigare angetts redovisas här

tydelse

endast huvuddragen.

Vilka borgenärer som är behöriga att delta vid ackord preciseras i 12 §. Bara borgenärer vilkas fordringar uppkommit före beslutet

om ackordsförhandling deltar i denna. Borgenärer, som kan få

täckning för sina fordringar genom kvittning eller vilkas fordringar

är förenade med förmånsrätt, deltar inte. En kvittnings- eller

borgenär kan emellertid helt eller delvis avstå

förmånsberättigad

från denna sin rätt och kan då delta i förhandlingen i motsvarande mån. Beträffande statens medverkan vid ackord såvitt avser skatter och avgifter hänvisas till vad som sägs nedan i avsnitt 3.2.4 och 3.3.4.3. En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen till betalning eller den är beroende av

särskilt villkor. Bestämmelserna om borgenär som har

något

förmånsrätt tillämpas även på borgenär som till säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

På motsvarande sätt som i fråga om inledningsskedet finns beträffande dornstolsskedet regler om mot säraktioner från

skydd

borgenärerna (13 och 14 §§). Efter en ansökan om ackordsförhandling får gäldenären sättas i konkurs bara om det finns skälig anledning anta att ackord inte kan komma till stånd. I annat fall

förklaras konkursansökningen vilande tills ackordsfrågan avgjorts.

Det nu sagda gäller inte, om konkursansökningen gjorts av en

borgenär vars fordran inte skulle omfattas av ackordet och särskilda skäl föreligger till antagande att borgenärens rätt är i fara. Försätts gäldenären i konkurs innan frågan om offentligt

ackord avgjorts, förfaller ackordsfrågan. Beträffande utmätning

stadgas (14 §) att efter ett beslut om ackordsförhandling utmätning

inte får ske för en dessförinnan uppkommen fordran innan

ackordsfrågan avgjorts. Om det ändå sker, är utmätningen utan

verkan. En borgenär som har förmånsrätt i viss egendom kan dock få denna utmätt. Den som t.ex. har panträtt i en fastighet är sålunda oförhindrad att få utmätning i fastigheten.

Frågan om erforderlig borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

regleras i 15 §. Är minsta dividenden i ackordsförslaget 50 % eller mer, krävs för förslagets antagande att tre femtedelar av de röstande på borgenärssammanträdet (se härom 29-33 §§) godtagit förslaget och att deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de

röstberättigande sammanlagda belopp. Vid lägre

fordringarnas

skall anses antaget, om tre fjärdedelar av

ackordsprocent förslaget

de röstande enats om detta och deras fordringar uppgick till tre

av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda

fjärdedelar

Detta är lika med summan av alla fordringar som

belopp. belopp

i eller senare blivit kända och med

tagits upp bouppteckningen

vilka borgenärerna enligt 12 § får delta i ackordsförhandlingen (se

Walin-Gregow, a.a. s. 59).

Till om de materiella verkningarna av en ansökan om

reglerna

ackordsförhandling hör också bestämmelser om åter-

offentlig vinning (16-18 §§). I fråga om förutsättningarna för återvinning

hänvisar AckL till konkurslagen (1987:672, KL). I 19 § föreskrivs att ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller som 12 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. En

inte, enligt

med förmånsrätt i viss egendom blir bunden av ackordet

borgenär

i fråga om belopp som inte kan tas ut ur egendomen. I 20 § ñmis särskilda bestämmelser om kvittning. Och i 21 § klargörs att en

borgenär som godkänt ett ackordsförslag inte genom godkännandet

förlorar sin rätt mot borgensman eller annan som jämte gäldenären

svarar för fordringen.

I AckL ingår också om borgenärssammanträde där omröst-

regler

om skall ske (29-33 §§). Sådant samman-

ning ackordsförslaget

träde skall hållas inför rätten tre - fem veckor efter det att beslut fattades om ackordsförhandling. Gäldenären får inte

offentlig

återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av rätten.

I 34-36 om fastställelse av ackord. Hinder §§ ges bestämmelser mot fastställelse kan t.ex. av formfel eller brist

föreligga på grund

villkoren i uppfyllande av de allmänna i 11 § andra fjärde I grova fall skall rätten ex officio vägra fastställelse

styckena.

I annat fall beror det på bestridande av ex-

(36 § första stycket).

en borgenär, om fastställelse skall vägras (36 § andra

empelvis

I båda de nämnda situationerna skall ackordsfrågan

stycket).

vid en förhandling (34 § första stycket). Detsamma gäller,

prövas

om det vid inte kan avgöras om förslaget

borgenärssammanträdet

eller förkastats av Skall ackordsfrågan inte

antagits borgenärerna.

vid en förhandling, skall rätten fastställa ackordet.

prövas

Rätten kan av en borgenär vars fordran omfattas av

på begäran

ackordet förordna att mannen eller annan lämplig person

gode

skall utöva över att fullgör sina åtaganden enligt

tillsyn gäldenären

70 sou 1990:74

ackordet (37 §). Skäl till sådant förordnande kan föreligga t.ex. om endast en del av ackordslikviden betalas kontant (se även Ingrid Arnesdotter, a.a. s. 127). På ansökan av en sådan borgenär som sagts nyss kan rätten i vissa fall förklara, att den eftergift som genom ackordet medgetts gäldenären har förfallit (38 §). Det förutsätts att grovt försummat sina åtaganden enligt

gäldenären

ackordet, t.ex. genom att i hemlighet ha gynnat en borgenär för

att inverka på ackordsfrågans avgörande. Att gäldenären inte

klarar av att genomföra ackordet är inte i och för sig en förver-

kandeanledning.

God man och är berättigade till arvode och ersättning

tillsynsman

för kostnader av gäldenären. Frågan prövas av rätten på begäran

av gäldenären eller den ersättningsberättigade (40 §). Arvode och kostnadsersättning har allmän förmånsrätt i gäldenärens konkurs

enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979).

Ackordsfrågan anses enligt 44 § avgjord, när genom beslut som vunnit laga kraft

1. gäldenären medgetts att återta ackordsförslaget,

2. ackordsförslaget funnits inte vara antaget av borgenärerna, 3. fastställelse av antaget ackord vägrats eller 4. ackord blivit fastställt.

3.2.2¶Konkurs

3.2.2.1 Allmänt om konkursinstitutet

Konkursinstitutet regleras i KL, vilken trädde i kraft den 1

januari

1988. KL skiljer inte som 1921 års konkurslag mellan olika

slags

konkursförfaranden (stor resp. mindre konkurs) utan gäller i

prin-

cip alla konkurser, oavsett om de avser juridiska personer eller privatpersoner och oavsett tillgångarnas och skuldernas storlek. Inom det enhetliga förfarandet har emellertid genom bl.a. fakulta-

tiva regler om anordnande av bevaknings- och anmärkningsförfa-

rande sörjts för att en konkurs kan handläggas på ett sätt som är anpassat till boets beskaffenhet.

Gemensamt för alla konkurser är att det skall utses en förvaltare som har hand om konkursboet (1 kap. 3 § första Vidare

stycket). gäller att förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsyns-

3 § andra Som sådan fungerar vissa

myndighet (1 kap. stycket). kronofogdemyndigheter (7 kap. 25 §).

Statistiken visar att konkurserna i Sverige under de forsta årtionde-

na efter andra världskriget uppgick till 1 000-1 500 årligen (se

SOU 1983:24 s. 445 f). Härav utgjorde bortåt hälften vad som då kallades fattigkonkurser. Vid 1960-talets mitt steg antalet konkurser till 2 000 och ökade sedan efter hand kraftigt till 1986, då siffran var 7 361. Härefter minskade antalet några år. 1987 var antalet 6 785 och 1988 6 414. 1989 steg det på nytt och uppgick detta år till 7 714. Ökningen synes fortsätta under 1990.

uppgick 1982 till 1 014 av totalt 5 707

Privatpersonskonkurserna

konkurser (se Rättsstatistisk årsbok 1988, s. 177). Privatpersonskonkurserna 1 436 för att sedan minska till 1 017 år

steg 1984 till 1987. 1988 var antalet 847 och 1989 uppgick siffran till 835. Under 1990 synes antalet öka på nytt.

Beträffande företagskonkurserna kan nämnas att av de 5 768 konkurserna av detta slag 1987 huvuddelen (3 913) rörde företag utan anställda. 1 735 fall farms l-2 anställda, i 497 3-5, i 283

i 183 11-20, i 117 21-50, i 31 51-100 och i 9 fall 100 eller

6-10,

flera anställda. Av de 5 768 1987 rörde 3 574

företagskonkurserna

628 handelsbolag och l 566 enskilda firmor. För-

aktiebolag,

antal anställda och foretagsform var likartad be-

delningen på

träffande de 6 879 1989, dock att andelen

företagskonkursema

aktiebolag var högre detta år (totalt 4 941).

Det finns ingen aktuell statistik som visar vem som är konkurssö-

kande, gäldenären eller borgenärerna. 1971 års konkurslagskom-

mitté redovisade vissa om förhållandena vid tillämp-

uppgifter

av 1921 års konkurslag (se SOU 1974:6 s. 222 f och 230).

ningen

Av dessa bl.a. att av totalt 1 299 konkurser som

uppgifter framgår

1971 avskrivits enligt 185 § i dåvarande konkurslag (s.k. fattig-

konkurser) 302 tillkommit på ansökan av gäldenären (23,2 %),

951 på ansökan av staten (73,1 %) och 46 på ansökan av annan

borgenär (3,5 %). Se även kap. 2.

3.2.2.2¶Huvuddragen i konkursförfarandet, m.m.

Konkurs förutsätter att gäldenären är på obestånd (är insolvent). Detta är den allmänna grunden för konkurs (l kap. 2 § första

72 sou 1990:74

stycket KL). Med obestånd avses att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig

(1 kap. 2 § andra stycket). Insolvensbedömningen har även karak-

tären av en prognos, vid vilken man har att fråga sig om gäldenären trots av alla tänkbara resurser - däribland egen

utnyttjande

förvärvsförmåga och eventuell ny kredit - måste antas bli ur stånd att infria skulderna allt eftersom de förfaller (se Welamson,

Konkurs, 8 uppl. 1988, s. 20). Till den allmärma konkursgrunden

är knuten vissa hjälpregler för att underlätta bevisningen om obestånd (2 kap. 7-9 §§). Reglerna avser bl.a. betydelsen av gäldenärens uppgift att han är insolvent och av det förhållandet att det vid verkställighet enligt 4 kap. UB inom de senaste sex måna-

derna före konkursansökningen har framgått att gäldenären saknat

tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.

Konkursreglerna utgår från att när flera borgenärer inte kan få

betalt fullt ut för sina fordringar förlusten i princip skall fördelas proportionellt i förhållande till storleken av vars och ens fordran. Konkursens primära uppgift är alltså att tillhandahålla ett system

för att tvångsvis och i den ordning förmånsrättslagen (1970:979) anvisar tillgodose de konkurrerande betalningsanspråken. För-

månsrättslagen skiljer mellan särskilda förmånsrätter, t.ex. för-

månsrätt på grund av handpanträtt och retentionsrätt i lös

egendom

(4 § 2 p.) eller på grund av fastighetsinteckning (6 §), och all-

männa förmånsrätter, såsom förmånsrätt för skattefordringar o.d. (11 §) och för lönefordringar (12 §). Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt (jfr 15 §). Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt (18 §).

Närmare föreskrifter om konkursansökan och konkursbeslut finns i 2 kap. KL. Ansökan skall göras skriftligen hos den där

tingsrätt

bör svara i tvistemål som angår

gäldenären betalningsskyldigheti

allmänhet (1 §). Är gäldenären sökande skall till ansökan fogas en av honom underskriven bouppteckning (3 §). Är sökanden en borgenär skall han vid ansökningen länma uppgift om sin fordran och de i på vilka han (4 §).

omständigheter övrigt grundar yrkandet

Om rätten tar upp gäldenärens ansökan, skall rätten genast pröva den, om det inte finns särskilda skäl att inte godta gäldenärens påstående om sin insolvens. I så fall prövas frågan vid en förhandling normalt inom två veckor från det ansökan kom in (14 §). Borgenärs ansökan prövas alltid vid en sådan om inte

förhandling,

gäldenären medger ansökningen (16 §). Ett konkursbeslut skall

genast kungöras, och rätten skall därvid också bestämma tid för

edgångssammanträde (dvs. det sammanträde vid vilket gäldenären

skall avlägga bouppteckningsed), utse konkursförvaltare och sända ut behövliga kallelser till nämnda sammanträde (24 §).

För gäldenären har ett beslut om konkurs den viktiga verkningen, att han inte längre får råda över den egendom som hör till konkursboet (3 kap. 1 § KL). Han får inte heller åta sådana för-

sig

bindelser som kan göras gällande i konkursen. Vissa från

undantag

gäldenärens rådighetstörlust är angivna i 3 kap. 2 §. Vad som

ingar i ett konkursbo är närmare angivet i 3 kap. 3 § och regler om återvinning till konkursbo finns i 4 kap. Dessa senare regler

förbigås här.

Den allmänna regeln i 3 kap. 3 § klargör att boet omfattar all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas. Vad som är utmätningsbar egendom får en-

avgöras ligt utsökningsrättens principer (se t.ex. Gregow,

Utsökningsrätt,

2 uppl., 1990, s. 79 ff). Bestämmelser om gäldenärens beneficium, bestående i rätt att få ut och behålla nödvändiga lösören finns i 3 kap. 5 §. Bestämmelserna hänvisar i stort sett till motsvarande i 5 2 och 4 §§ UB om vad som undantas

regler kap. 1,

från utmätning (se härom avsnitt 3.2.3.1). I 3 4 § KL finns

kap.

föreskrifter om gäldenärens rätt att behålla lön och arman inkomst under konkursen. Hans behov av det

försörjning tillgodoses på

viset att han får behålla inkomsten i den mån den inte, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som behövs för hans och hans familjs underhåll samt för annan som

underhållsskyldighet

han har.

När ett konkursbeslut har meddelats får egendom som hör till konkursboet inte utmätas för fordran hos Om det ändå

gäldenären.

sker, är åtgärden utan verkan (3 kap. 7 §). Hinder möter dock inte att egendom, vari panträtt för viss fordran utmäts för

gäller, fordringen. I 3 kap. ges även ytterligare bestämmelser om

förhållandet mellan och konkurs liksom om

utmätning rättegång

vid konkurs m.m.

I 5 kap. regleras närmare vilka fordringar som kan

göras gällande

i konkursen (1-3 §§), vilken rätt som tillkommer med

fordringar

solidariskt betalningsansvar (4-9 §§) och vissa som är

fordringar

74 sou 1990:74

beroende av villkor (10 §), hur ränta beräknas på fordringar under konkurs m.m. (11-12 §§), hur vissa fordringar värderas (13-14 §§) och i vad mån kvittning i konkurs är tillåten (15-17 §§).

Gäldenärens ställning i konkurs påverkas inte bara ekonomiskt genom reglerna om rådighetsförlust m.m. utan också i andra hänseenden. I 6 kap. 1 § finns en föreskrift om förbud för en gäldenär som är person att under konkursen driva närings-

fysisk

verksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringsla- (1976:125). Det automatiska näringsförbudet gäller i princip

gen

inte jordbruksrörelse (se prop. 1986/87:90 s. 239 f), men reglerna om rådighetsförlust i 3 kap l § lär i praktiken hindra gäldenären

från att fortsätta en sådan verksamhet. Utöver det nu sagda bör erinras om att under konkurs har en vidsträckt

gäldenären och närvaroplikt (6 kap. 2 §) liksom skyldighet att upplysningsinför rätten avlägga bouppteckningsed (6 kap. 3-5 §§). Skyldig-

heterna är sanktionerade (6 kap. 6-13 §§).

I konkursinstitutets funktion ligger att konkursboets egendom skall förvandlas till pengar och delas ut till borgenärerna. KL innehåller en rad föreskrifter om förvaltningen av konkursboet och

tillsynen

över förvaltningen liksom om försäljning av boets egendom, se 7

och 8 Dessa föreskrifter skall inte redovisas här. Inte heller

kap. finns anledning uppehålla sig vid bevaknings- och anmärkningsför-

farandet, vilket regleras i 9 kap. Ett sådant förfarande anordnas efter framställning från förvaltaren. Beslutet fattas av rätten. I 9 kap. 1 § utsågs att bevakning bör äga rum, om fordringar utan förmånsrätt kan antas få i konkursen.

utdelning

En konkurs kan avslutas på flera olika sätt. I KL ges regler för i

princip tre situationer: avskrivning på grund av otillräckliga

och ackord m.m. Huvuddragen i dessa

tillgångar, utdelning

avslutande förfaranden är följande.

Avskrivning regleras i lO kap. Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar inte räcker till

av uppkomna och förväntade konkurskostnader och

betalning

andra skulder som boet har ådragit sig (massaskulder), skall rätten besluta om avskrivning av konkursen (1 §). Avskrivning får inte ske förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren avgett en berättelse över boets tillstånd m.m. (2 §). Också om tillgångarna förslår till konkurskostnader och massaskulder skall kon-

sou 1990:74 75

kursen skrivas av genast i en viss situation, om någon

nämligen

fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande (3 §). Vid avskrivning enligt l § kan ett förenklat

utdelningsförfarande äga rum under vissa (4 §). förutsättningar

Utdelning i tillgångskonkurser regleras i 11 Här bl.a.

kap. ingår regler om upprättande av utdelningstörslag (4 §), kungörande av

förslaget (6 §) och rättens fastställande av utdelningen i konkursen (7-8 §§). Vidare finns bestämmelser om utbetalning av utdelnings-

medel (9-l3 §§) Och förskottsbetalning (14-17 §§). En konkurs

anses i nu förevarande fall avslutad när tingsrätten har fastställt

utdelning enligt 7 § (18 §).

En konkurs kan också avslutas genom att gäldenären träffar en

frivillig uppgörelse med borgenärerna eller genom att rätten

fastställer ett ackord. Regler om dessa fall finns i 12 kap. Vid en

frivillig uppgörelse skall rätten besluta om nedläggning av kon-

kursen (1 §). Vid ackord tillämpas ett förfarande som i mycket stämmer överens med offentligt ackord (3-28 §§). Förfarandet förutsätter att det har beslutats att bevakningsförfarande skall

äga

rum. Ett fastställt ackord är bindande för alla kända

borgenärer,

och okända, som har haft rätt att efter rösta om

bevakning

ackordsförslaget (21 §). En borgenär som har godkänt ett ackords-

förslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen (22 §). Innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har fastställts återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar så får betalt för sina

långt möjligt fordringar (24 §).

Det förtjänar understrykas att utfallet av en konkurs för gäldenärens del blir väsentligt olika beroende på om den avslutas genom ackord eller inte. När ett ackord kommer till stånd i konkurs innebär det att de av ackordet berörda borgenärerna efterger sina fordringar i den mån de inte får någon utdelning för dem. Gäldenären blir alltså i motsvarande mån fri från sin

betalningsskyldighet.

Efter en konkurs, som inte avslutas genom ackord, svarar gäldenären alltjämt för hela det belopp av skulderna som inte .. betalats (se Welamson, a.a. s. 13 och Konkurs & Ackord, s. 33). u_ ... En annan vissa

. sak är, att enligt associationsrättsliga regler en

76 sou 1990:74

juridisk t.ex. ett aktiebolag, är upplöst efter en konkurs

person, som avslutas utan överskott, se t.ex. 13 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385). Detta att det i sådana fall inte längre finns

betyder

gäldenär mot vilken betalningskrav kan riktas. någon

Bestämmelser om kostnader i konkurs finns i 14 kap. Bestämmelserna avser bl.a. arvode och kostnadsersättning till förvaltare (1 § första stycket 1 och 4-11 §§). I 4 § sista stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §. Domstolsverket har med stöd av 42 § konkursförordningen (1987:916) ut-

färdat en konkursförvaltartaxa, enligt vilken ersättning för arbete

för närvarande» utgår med 4 900 kr. Taxebeloppet får överskridas om konkursärendet krävt avsevärt mer arbete än normalt. Oavsett om konkursen är av nu nänmda eller annat slag bestäms arvodet till förvaltaren av rätten (14 kap. 4 §).

Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder som boet har ådragit sig (14 kap. 2 §). I den mån kostnaderna inte kan tas ut ur boet skall de betalas av staten. Är det

någon annan borgenär än staten som har gjort konkursansökningen

och avskrivs konkursen enligt 10 kap. l §, skall dock vad som inte kan tas ut ur boet betalas av borgenären. Denne svarar dock högst för ett belopp som motsvarar 1/10 av det vid tiden för

konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring (14 kap. 3 §).

3.2.3 enligt UB, m.m.

Verkställighet

3.2.3.1 huvuddrag i regelsystemet

Några

Om en gäldenär inte betalar vad som åligger honom enligt en dom

eller annan exekutionstitel, kan borgenären vända till kronofog-

sig

med begäran om verkställighet (utsökning). Hur för-

demyndighet

farandet gestaltar sig hos den exekutiva regleras i UB

myndigheten och utsökningsförordningen (1981:981).

UB avser inte bara indrivning av civilrättsliga förpliktelser. Den

tillämpas också i fråga om offentligrättsliga fordringar. I vissa

hänseenden gäller enligt UB särskilda regler om hur mål om in-

drivning av fordringar av det senare slaget skall gå till (se även

sou 1990:74 77

avsnitt 3.2.4). UB skiljer mellan allmänna mål och enskilda mål.

Allmänt mål är mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift

och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan föregående dom samt vissa andra liknande fordringar som tillkommer staten eller kommun, t.ex. belopp som har förklarats förverkat eller som någon har ålagts att betala som annan särskild rättsverkan av brott (se vidare l kap. 2 §

utsökningsförordningen).

Andra mål är enskilda mål 6 § UB).

(l kap.

UB anvisar två former för verkställighet som avser betalningsskyldighet: utmätning och införsel. Utmätning innebär att krono-

fogdemyndigheten tar i anspråk egendom som tillhör gäldenären,

säljer egendomen och använder influtna medel till betalning av

utmätningsborgenärens fordran. Utmätning kan ske både av lös egendom (sakutmätning) och fast egendom. Särskilda regler finns om i vilken ordning utmätningsbar egendom får tas i anspråk (4

kap. 3-7 §§).

I 5 kap. anges vissa undantag från utmätning med hänsyn till

gäldenärens behov (gäldenärens beneficium). Bestämmelserna

syftar till att förbehålla gäldenären vad han behöver för sin

försörjning och att ge honom skydd för hem och personliga

tillgångar m.m. Beneficiet avser följande i 5 kap. 1 §

uppräknade kategorier av egendom, nämligen rent personlig utrustning (l p.),

möbler och annan utrustning för hemmet (2 p.), utrustning för

gäldenärens förvärsverksamhet eller yrkesutbildning (3 p.), egendom med övervägande personligt värde för gäldenären (4 p.), hyresrätt till lägenhet (5 p.), bostadsrätt till lägenhet, såvida ej

gäldenären vid förvärv av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig

till sina borgenärer eller det med till gäldenärens

hänsyn hänsyn

behov och bostadsrättens värde är att bostadsrätten un-

oskäligt

dantas från utmätning (6 p.) samt vad som behövs för gäldenärens underhåll under viss tid, i än en månad Vid

regel ej längre (7 p.).

bestämmande av gäldenärens beneficium skall tas

skälig hänsyn

även till vad gäldenärens behöver 2 §).

familj (5 kap.

Särskilda bestämmelser gäller om hur gäldenärens lön (och vissa motsvarande ersättningar) får tas i anspråk exekutivt. Två former finns: utmätning av lön (7 kap.) och införsel (15 kap.). De två formerna överensstämmer i sina grunddrag. I båda fallen ålägger

kronofogdemyndigheten arbetsgivaren (eller den som utger ersätt-

ningen) att innehålla viss del av gäldenärens lön och tillställa

78 sou 1990:74

kronofogdemyndigheten beloppet, varefter det redovisas till den

som begärt verkställighet. Kronofogdemyndighetens beslut avser

främst lön som ännu inte förfallit till betalning. Viktiga skillnader

finns dock. Löneutmätning kan ske för uttagande av fordringar av

vilket slag som helst, medan införsel kan ske i huvudsak bara för

underhållsbidrag, skatter och allmärma avgifter. Det belopp som

skall förbehållas gäldenären för hans eget och hans familjs underhåll m.m. skall vara större vid löneutmätning än

betydligt

vid införsel (se Gregow, a.a. s. 283). Enligt 7 kap. 4 § får sålunda lön tas i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen

uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans

familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som

i övrigt åvilar honom (se även 7 kap. 4 § utsökningsförordningen).

Motsvarande förbehållsbelopp vid införsel bestäms på det sätt som närmare anges i 15 kap. 6 a § UB. Också i ett annat hänseende avviker införsel från utmätning. Medan införsel i princip får ske

utan särskild tidsbegränsning tills införselfordringen blivit betald,

får löneutmätning inte pågå mer än sex månader per år, oavsett

antalet utmätningsfordringar (7 kap. 5 § UB). Slutligen bör

anmärkas att införsel går före löneutmätning (15 kap. 17 § UB).

Reglerna i UB om gäldenärens beneficium vid utmätning av lös

egendom och om vad som skall förbehållas gäldenären och hans familj vid införsel eller utmätning i lön går tillbaka på mot-

svarande regler i äldre utsökningslagstiftning. Reglerna fick sitt

sakliga innehåll genom partiella reformer på 1960- och 1970talen. Vid en reform 1968 (prop. 1968:130, lLU 1968:48 och rskr. 1968:362) förstärktes kraftigt det skydd som tillförsäkras

gäldenärerna vid sakutmätning. Ändringarna föranleddes av såväl

den samtidigt genomförda effektiviseringen av löneexekutionen

som en önskan att anpassa reglerna om beneñcium till den

allmärma standardhöjningen. I sammanhanget gjordes också en ändring i då gällande konkurslag i syfte b1.a. att gäldenären

skall få behålla sin arbetsinkomst utan av

regelmässigt intrång

konkursboet (se numera 3 kap. 4 och 5 §§ KL). Genom en reform 1971 utvidgades gäldenärens beneficium vid sakutmätning till att i princip omfatta även bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad (prop. 1971:12, LU 1971:9 och rskr.

1971:125). Till stöd för denna förstärkning av utmätningsskyddet

anfördes starka sociala skäl (prop. 1971:12 s. 89). I rättspraxis har märkts en tendens att som utmätningsfria godta bostadsrätter

sou 1990:74 79

(avseende familjebostäder) med ett värde om ca 200 000 kr. (se NJA 1989 s. 409 I-IV; jfr även NJA 1987 s. 575 I och II).

Vid de berörda reformerna på det exekutiva området har lagstifta-

ren vägt in hänsynen till den allmärma betalningsmoralen. I för-

arbetena till 1968 års reform uppehöll sig lagberedningen i sitt

delbetänkande (SOU 1964:57) Utsökningsrätt III bl.a. utförligt vid denna fråga (betänkandet s. 218). Beredningen menade att man är hänvisad till en allmän skälighetsbedömning med utgångspunkt i

den ändrade syn på hithörande frågor som nu råder och med blick på den fortsatta utvecklingen. Härvid får beaktas inte bara den

allmänna standardhöjningen som givetvis måste återspeglas även

i ett ökat beneñcium utan också formerna för den nutida produktionen och distributioneni allmänhet. För att främja en snabb

avsättning av varor lämnas i vid omfattning konsumtionskredit,

antingen utan att någon säkerhet krävs eller under äganderättsförbehåll, när varan lämpar sig därför. Med mera intensiv försäljning måste distributörerna räkna med risken att betalning inte

inflyter

i ett ökat antal fall. Härmed förenad förlust inkalkyleras och slås ut på konsumenterna i form av något om inte

förhöjda priser,

konkurrensen är alltför hård. Huruvida säljarna att av

lyckas

utestående fordringar driva in en bråkdel mer eller mindre, behöver därför med nutida försäljningsorganisation inte spela så stor roll för deras ekonomi. Å andra sidan - framhöll beredningen - är det uppenbart, att förlusten på dåliga betalare inte bör bli för stor. Även om säljarna kan gardera sig eller återvinna förlusten genom förhöjda priser, är det ju inte önskvärt, att konsumenterna belastas med en kännbar förhöjning som beror på att andra köpare underlåter att sina förpliktelser. Samma

fullgöra synpunkter

beträffande produktion och distribution menade beredningen att man kan på bankers och andra kreditinstitutioners

anlägga

kreditgivning. Beredningen uttalade vidare bl.a.:

Liksom på det straffrättsliga området kriminaliseringen av ett antal asociala handlingar har sin största betydelse ur allmånpreventiv synpunkt torde det över hela fältet vara ovedersågligt, att själva indrivningshotet är i och för sig av långt större ekonomisk betydelse än resultatet av den indrivning som måste genomñras tvångsvis. Betalningsmoralen upprätthålls sålunda väsentligen redan genom att exekutionsmöjligheten existerar. För att detta hot skall verka är emellertid också nödvändigt, att det är allvarligt menat. Det år därför även av preventiva skål uteslutet att bestämma gäldenårens beneñcium alltför omfattande på den grunden att

80 sou 1990:74

Lex. affärsvärlden eller staten i fråga om skattekrav till synes utan större olägenhet kan tåla förlusten i ett avsevärt antal fall.

Lagberedningens allmärma överväganden i fråga om beneflcium

i stort sett av remissinstanserna, och även chefen för

godtogs anslöt sig till de grundläggande bedömningar

justitiedepartementet

som låg bakom beredningens förslag till vidgat utmätningsskydd

1968: 130 s. 84 och 89). Departementschefen framhöll bl.a.

(prop.

att i den mån löneinkomster inom vissa gränser blev

gäldenärernas

för exekution och lönetillgångar alltså stod till

tillgängliga

för täckande av borgenärernas krav, minskade betänk-

förfogande mot att medge gäldenärerna ett generösare beneñcium. ligheterna

Vid framkom inte några nya synpunkter

riksdagsbehandlingen såvitt gäller utmätningsskyddet (lLU 1968:48).

Den avvägning som sålunda gjordes mellan borgenärernas önske-

mål om effektiv indrivning och gäldenärernas intresse av att få behålla en att försörja sig och sin familj har inte

rimlig möjlighet

blivit föremål för av natur vid

förnyade överväganden generell

senare reformer på exekutionsrättens område. Vid tillkomsten av UB chefen för justitiedepartementet att det inte fanns

ansåg att nytt överväga utformningen av reglerna tillräcklig anledning på om beneñcium och andra undantag från utmätning (prop.

1980/81:8 s. 496). Införandet av KL den 1 januari 1988 medförde

inte förändring i sak av konkursgäldenärens ställning såvitt någon

avser hans rätt att behålla inkomst och få ut egendom som enligt UB undantas från utmätning (prop. 1986/87:90 s. 208).

UB innehåller bestämmelser om förfarandet hos krono-

utförliga

Dessa kan delas in i två huvudgrupper. Den

fogdemyndigheten.

ena består av allmänna om förfarandet (2 kap.) och den

regler

andra av sådana regler som gäller de särskilda verkställighetsformerna och deras tillämpning (4-15 kap.). Här saknas anledning

att utöver vad som sagts i det föregående uppehålla sig vid

enskildheter i regelsystemet. Beträffande gäldenärens möjligheter

att få anstånd med verkställighet bör nämnas följande. Enligt 4

10 § skall utmätning ske så snart som möjligt efter det att

kap.

handlingar har kommit in till kronofogdemyndigheten.

behövliga

Sökanden kan emellertid lämna anstånd. Då inställs vidare

i målet. Lämnar sökanden anstånd med utmätning

verkställighet

och varar anståndet mer än sex månader från ansökningsdagen, är

sou 1990:74 31

ansökningen förfallen. Ger sökanden anstånd fler än ga gånger, är ansökningen också förfallen.

De återgivna bestämmelserna i 4 kap. 10 § UB gäller inte i allmänna mål (4 kap. 36 §). I sådant mål skall utmätning ske så snart som möjligt efter det att indrivningsuppdraget har förts in i systemet för automatisk databehandling (det s.k. REX-systemet)

och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. I praktiken beviljar kronofogdemyndigheten uppskov med betalningen i

allmänna mål, t.ex. genom upprättande av avbetalningsplan (se

även riksskatteverkets handbok Utsökning, 1984, s. 28 och SOU 1987:10 s. 289 ff). Kronofogdemyndigheterna har också flera andra uppgifter än verkställighet enligt UB. I 20-22 §§ konsument-

kreditlagen (1977:981) ges bestämmelser om handräckning för

av vara. En kreditgivare kan hos kronofogdemyndig-

återtagande

heten söka sådan handräckning, under förutsättning att rörande

kreditköpet har upprättats en av parterna underskriven handling,

som innehåller förbehåll om återtaganderätt m.m. Handräckning

får beviljas, om det är uppenbart att vissa förutsättningar som

anges i 15 § andra stycket konsumentkreditlagen föreligger (minimikrav beträffande dröjsmålets storlek). Handräckning får ej

beviljas beträffande vara som enligt 5 kap. 1-3 §§ UB undantas

från utmätning.

Motsvarande regler om för återtagande av vara

handräckning

finns i 11-17 §§ (1978:599) om mellan

lagen avbetalningsköp näringsidkare m.fl.

3.2.3.2¶Statistiska uppgifter

Av officiell statistik (Rättsstatistisk årsbok 1988) framgår beträffande allmänna mål att under 1987 debiterades hos landets då 81 6,0 kr. och drevs in 2,79

kronofogdemyndigheter miljarder

kr. 1,77 kr. avkortades och 1,5 miljarder kr.

miljarder miljarder

Vid av 1987 kvarstod skatte- och

preskriberades. utgången

avgiftsskulder om 17,2 miljarder kr. Härav var 15 % bearbet-

fordringsbelopp, 50 % avskrivna belopp (beträffande ter-

ningsbart

se avsnitt 3.2.4), 26 % under bevakning utan att in-

minologien

sker och 9 % där anstånd beviljats. Vid

drivning fordringsbelopp

samma fanns 400 000 registrerade, var-

tidpunkt drygt gäldenärer

av ca 235 000 hade aktuella skulder med ett totalt skuldbelopp om

82 sou 1990:74

8,5 miljarder kr. Av dessa hade 58 % skulder på upp till 5 000 kr. 7 % hade skulder på mer än 100 000 kr.

Under 1987 redovisade i enskilda mål

kronofogdemyndigheterna

645 miljoner kr. avseende utsökning och återtagning och 274 miljoner kr. avseende införsel av underhållsbidrag. Samma är inkom 5 436 ärenden om exekutiv försäljning av fast egendom, vilket är 14 % färre ärenden än 1986 och det lägsta antalet sedan 1982.

Förhållandet mellan antalet inkomna allmänna mål och motsvarande siffra för enskilda mål visar under senare delen av 1980-talet en tendens till minskning av de förra målen och Ökning av de senare. 1986 inkom 1069 403 allmärma mål mot 927 605 år 1987. För de enskilda mälen var motsvarande siffror 456 674 resp. 465 213 (30 resp. 33 % av det totala antalet mål). Av dessa mål var 429 093 resp. 439 246 utsökningsmål. Målen om införsel utgjorde ca 20 000 båda åren. 1988 hade de enskilda målen ökat till 535 291 (36 % av det totala antalet mål). Samtidigt ökade de allmärma målen till 964 589. Under 1989 har ökningen av de enskilda målen fortsatt. De allmänna målen har däremot på nytt minskat.

3.2.4 Särskilda regler om av offent-

indrivning

ligrättsliga fordringar

Vid sidan av de allmänna föreskrifterna om ackord,

offentligt

konkurs samt UB har sedan funnits ett

verkställighet enligt länge stort antal särregler om indrivning av offentligrättsliga fordringar

(skatter, avgifter m.m.). Det finns bl.a. särregler om vem som utövar det allmännas borgenärsfunktion och om vilka

indrivnings-

åtgärder som får företas beträffande olika typer av I

fordringar.

det följande lämnas en översikt över sådana i den män de

särregler

har intresse för bedömningen av frågan om skuldsanering för

fy-

siska personer. En redogörelse för gällande indriv-

utförligare

ningsregler och deras tillämpning har lämnats av skatteindrivningsutredningen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m.

(s. 91 ff). Det bör betonas att vad som här avses bara är de offent-

ligrättsliga fordringarna. Hur statens fordringar i privaträttsliga

angelägenheter bevakas är en annan sak. I denna del kan hänvisas

exempelvis till departementspromemorian (Ds Ju 1983:5) Myndig-

heternas av statens rätt (s. 73 ff).

bevakning

sou 1990:74 83

Borgenärsfunktionen när det gäller skatter, avgifter o.d. är splitt-

rad på olika som har innehållits skatte-

myndigheter. Skatt, genom

avdrag av arbetsgivare, skall enligt 52

§uppbördslagen (1953:272,

UBL) betalas till Detsamma sådan

länsskattemyndigheten. gäller

preliminär A-skatt eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag, preliminär B-skatt samt tillkommande skatt. Också i fråga om t.ex. har

arbetsgivaravgifter länsskattemyndig-

heten hand om uppbörden, se 9 § om

lagen (1984:668) uppbörd

av socialavgifter från Beträffande böter och andra

arbetsgivare.

fordringar av karaktär är central

straffrättslig rikspolisstyrelsen uppbördsmyndighet, se 4 § bötesverkställighetslagen (1979:189)

och 3 § bötesverkställighetsförordningen (1979:197). Ytterligare

exempel på myndigheter som utövar statens borgenärsfunktion

lämnas i SOU 1987:10 s. 93 f.

Indrivningen av endera av två

offentligrättsliga fordringar följer huvudvägar. Vanligast är att fordringarna överlärrmas till krono-

fogdemyndigheten för indrivning (ifr 59 § UBL). De avförs då i allmänhet ur den uppdragsgivande

myndighetens räkenskaper.

Samtidigt uppdebiteras de i hos

räkenskaperna kronofogdemyndig-

heten. Om indrivning inte kan de normalt kvar där för

ske, ligger

bevakning till dess preskription inträder. De som hand-

medelsslag

läggs i nu angiven kallas Den

ordning månadsräkningsmedel.

andra huvudvägen på att i

bygger bevakningsuppgiften princip

ankommer på skatte- eller eller den som i

avgiftsmyndigheten

annat fall är sökande. Detta gäller t.ex. stämpelskatt och tull. Om

fordringen inte kan tas ut av kronofogdemyndigheten, återredovi-

sas fordringen till som svarar för fortsatta

uppdragsmyndigheten,

bevakningsåtgärder. Medel av nu avsett brukar kallas

slag handräckningsmedel.

Åtskilliga författningar på skatte- och avgiftsområdet innehåller bestämmelser om anstånd med se t.ex. 48-51

betalningen, §§ UBL.

Beslut om anstånd meddelas av skatte- eller

avgiftsmyndigheten.

Anstånd får beviljas bl.a. då den

skattskyldiges betalningsförmåga

har blivit nedsatt av arbetslöshet eller eller

på grund sjukdom

annars oförvållat. förhållandet mellan anstånd av detta

Angående

slag och utmätning se NJA 1989 s. 137.

l allmärma mål kan - som har nämnts i

kronofogdemyndigheten

avsnitt 3.2.3.1 -

medge uppskov med betalningen. En överens-

84 sou 1990:74

kommelse om medför inte någon bundenhet av

avbetalning

art för statens företrädare (se NJA 1959 s. 238).

civilrättslig

I 59 § UBL bemyndigande för kronofogdemyndig-

ges ett allmänt heten att vidta vid indrivningen. Sökanden

verkställighetsåtgärder

i allmänna mål företräds av kronofogdemyndigheten (2 kap. 30 § andra stycket UB).

I skatte- och finns åtskilliga bestämmelser

avgiftsförfattningarna

enligt vilka en har att verkställa återbetalningar o.d.,

myndighet

s.k. restitutioner. I bestämmelserna föreskrivs ofta att myndigheten från skall räkna av vissa fordringar som staten

restitutionsbeloppet

har mot den (se t.ex. 68 § 4 mom.

återbetalningsberättigade

av motsvarande slag kan ske även hos kronofog-

UBL). Avräkning

om avräkning vid återbe-

demyndigheten enligt lagen (1985: 146)

talning av skatter och avgifter.

av konkurs i indrivningen regleras i 62 § UBL.

Användningen

Det ankommer i att i det en-

princip på länsskattemyndigheten

skilda fallet förordna kronofogdemyndigheten att göra konkursansökan. Förordnande skall meddelas när den förra myndigheten finner att en bör försättas i konkurs här i riket. Skattebe-

gäldenär

får dock inte utan skäl understiga 300 kr.

loppet synnerliga

kan också meddela ett generellt bemyndi-

Länsskattemyndigheten

för att göra konkursansökan.

gande kronofogdemyndigheten

Sådana har lämnats i stor utsträckning (ifr SOU

bemyndiganden

1987:10 s. 111; se vidare a.a. s. 345 ff).

kan av skatt äga rum under vissa

Enligt 66 § UBL avskrivning

närmare t.ex. om den saknar

angivna förutsättningar, skattskyldige

och införsel inte kan ske. Fråga om av-

utmätningsbara tillgångar

av (67 § UBL). Av-

skrivning prövas länsskattemyndigheten innebär att det aktiva indrivningsarbetet avbryts på skrivning

obestämd tid. inte och indriv-

Betalningsskyldigheten påverkas

kan om det finns skäl till det.

ningen återupptas

en gäldenär ackord som rör skatt, kan länsskattemyndig-

Bjuder

heten UBL anta ackordsförslaget i denna

enligt 62 § tredje stycket

om det kan anses vara till fördel för det allmänna. Eftersom

del,

det allmänna har förmånsrätt för skattefordringar o.d., kan inte delta i offentligt ackord utan att avstå

länsskattemyndigheten

från förmånsrätten. Beträffande statens medverkan i underhands-

ackord hänvisas till avsnitt 3.3.4.3. Ackordsförslag, som inte framställs i konkurs eller enligt AckL, får enligt nyss nämnda lagrum antas endast på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkärmer detta. Beträffande annan skatt än sådan som avses i 1 § första stycket UBL hänvisas i 1 § förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter bl.a. i fraga om ackord till 62 § UBL. I

tredje stycket förordningens

2 § sägs att den centrala beskattningsmyndigheten eller, om sådan inte finns, beslutar om ackord i dessa fall.

länsskattemyndigheten

Se vidare SOU 1987:10 s. 377 ff.

Till bilden hör även att det för vissa skatter fimis

speciella regler om nedsättning eller befrielse (eftergift).

Bestämmelser om nedsättning av eller befrielse från indirekta skatter finns i fråga om mervärdeskatt i 76 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt och i fråga om punktskatter i 9 kap. 4 §

lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och 88 §

vägtrañkskattelagen (1988:327). Nedsättning eller befrielse kan medges av regeringen eller myndighet som bestämmer, regeringen

om det finns synnerliga skäl. Gemensamt för de nu nämnda bestämrnelserna är att de tar sikte på fall där av de

tillämpning

vanliga beskattningsreglerna skulle leda till ett resultat som framstår som materiellt oriktigt eller stötande. I fråga om arbets-

givaravgift gäller enligt 22 d § lagen (1984:668) om av

uppbörd

socialavgifter från arbetsgivare att en arbetsgivares att

skyldighet

betala avgift får efterges av den lokala om han

Skattemyndigheten

inte insåg och med till omständigheter måste

hänsyn föreliggande

anses ha saknat anledning att räkna med att han var

arbetsgivare.

Bestämmelser om eftergift av arvsskatt och gåvoskatt finns i 56 och 57 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Den myndighet (underrätt eller länsskattemyndighet) som har beslutat i skatteärendet kan medge eftergift bl.a. om den som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva avlider inom viss tid därefter. Härutöver kan i vissa fall,

regeringen medge eftergift

bl.a. när anstånd har med av skatten och den

medgetts betalning

förvärvade egendomen därefter har gått ned avsevärt i värde.

Fordringar som omfattas av avskrivningskungörelsen (1965:921)

kan enligt 11 § i kungörelsen efterges, av billighetsskäl (såsom

gäldenärens sjukdom e.d.), av s.k. bevakningsmyndighet och vissa

andra om inte

myndigheter fordringens kapitalbelopp överstiger

86 sou 1990:74

50 000 kr. Är beloppet högre kan eftergift medges av regeringen.

Böter och därmed jämställda fordringar får enligt 12 § bötesverk-

(1979:189) efterges av kronofogdemyndigheten, ställighetslagen

om indrivning av böterna skulle vara till men för den

synnerligt

bötfällde eller någon som är beroende av honom för sin försörjning. får inte meddelas om det är påkallat från allmän

Eftergift

att indrivningen fortgår.

synpunkt

Slutligen skall nämnas att brottspåföljd eller annan sådan rättsvetkan av brott kan efterges eller sättas ned av regeringen genom nåd. Skälen torde i allmänhet vara till den dömdes återan-

hänsyn

passning i samhället. I fråga om böter m.m. finns alltså två vägar att få eftergift på, och grunderna torde i många fall vara desamma.

Till borgenärsuppgifterna vid indrivning hör att vidta åtgärder som

hindrar preskription. Här gäller beträffande de flesta medelsslagen

lagen (1982: 188) om preskription av skattefordringar m.m. För

skatt gäller en i princip definitiv preskriptionstid på fem år,

vanligen räknat från utgången av det kalenderår när skatten förföll

till betalning. Preskriptionstiden kan förlängas i särskilda fall, t.ex.

vid anstånd med betalningen, se 4-9 §§ skattepreskriptionslagen.

3.2.5 och indrivning av fordran

Återbetalning

avseende studiemedel

3.2.5.1 Allmänt om studiemedel

Studiemedel är en form av studiestöd vilken regleras av bestämmelser i studiestödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418). Berättigad till studiemedel är den som

studerar heltid eller deltid) vid antingen utbildning

(på gymnasial

from. höstterminen det år han fyller 20 år eller vid universitet och högskola och andra Studiemedel

eftergymnasiala utbildningar.

består av studiebidrag och studielån samt (i visst fall) resekost-

nadsersättning.

Studiemedel beviljas för närvarande med 9,44 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för vissa tidsperioder (för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30

dagar). Av totalbeloppet utgör studiebidraget 2,78 % av basbe-

loppet per tidsperiod. Återstoden är lån. För ett läsår om nio må-

nader blir studiemedlen for en heltidsstuderande totalt ca 170 % av basbeloppet, varav ca 50 % och ca 120 % lån 1989

bidrag (för

utgjorde studiemedlen maximalt 47 406 kr.).

Studiemedelssystemet reformerades fr.o.m. den 1 januari 1989 (prop. 1987/881116, SfU 26, rskr. 328). Reforrnen innefattade ändringar inte bara i fråga om villkor och

belopp (totalbeloppet

höjdes från 145 % till 170 % av för ett läsår om nio

basbeloppet

månader) utan också beträffande för av

ordningen återbetalning

studielån, vilken gjordes inkomstrelaterad. Med till de

hänsyn

stora skillnaderna mellan vad som före 1988 års

härvidlag gällde

reform och vad som gäller efter årsskiftet 1988/89 finns det anledning redovisa de olika reglerna var för

sig.

Genom Övergångsbestämmelser till i

ändringarna studiestödslagen

har det gjorts möjligt för den som beviljats studiestöd för tid före 1989 att begära att detta efter 1989 skall återbetalas enligt den nya

ordningen. Uppgift saknas om i vilken utsträckning sådan begäran

framställts.

Centrala studiestödsnämnden är central för

(CSN) myndighet

studiesociala frågor och administrerar av studie-

återbetalningen

stöd.

3.2.5.2 före den l 1989

Ordningen januari

Enligt vad som gällde före den 1 januari 1989 ord-

(den gamla

ningen) skall den som studielån återbetala uppburit detta genom

årliga avgifter med början tredje året efter det den studerande

senast fått studiestöd. Den årliga avgiften beror på skuldens storlek och antalet fördelas åren fram

återbetalningsår. Återbetalningen på

t.o.m. det år under vilket den 50 år

återbetalningsskyldige fyller

eller, om denna tid är kortare än 15 15 år. För studerande

år, på

i åldrarna 36-51 år och 51-65 år motsvaran-

tillämpas systemet på

de sätt. Den minsta avgiften är 1/10 av Efter det

basbeloppet.

första avgiftsåret räknas avgiften upp med ett som

regleringstal

1989 var 4,2 %. Ränta inte lånet. Detta kan inte

löper på sägas

upp av staten såvitt avser icke förfallen men den återbe-

del,

talningsskyldige har rätt att betala i snabbare takt än den normalt förutsätta.

88 sou 1990:74

Den som har nedsatt betalningsförmåga kan beviljas uppskov med

att betala den årliga avgiften. Helt uppskov medges den som har

en betalningsförmåga som är lägre än 3,5 x basbeloppet (dvs.

97 600 kr. för = Vid

1989) avgiftsgränsen. högre betalningsför-

måga kan avgiften sättas ned efter ansökan hos CSN, som därvid

utgår från den återbetalningsskyldiges s.k. avgiftsunderlag. Om

skäl föreligger, kan CSN även i annat fall medge

synnerliga

nedsättning av avgiften (8 kap. 46 § studiestödslagen i dess äldre

t.ex. av hänsyn till kostnader i samband med sjukdom

lydelse),

eller för barn eller för den som har särskilt stor försörjningsbörda.

Nedsättning kan f.n. också medges den som kontinuerligt måste

få kompletterande socialhjälp eller som av skattemyndighet bevil-

jats nedsatt preliminärt skatteuttag på grund av existensminimum.

att betala studiemedelsavgift bortfaller, om den Skyldigheten

dör. som inte debiteras innan

återbetalningsskyldige Avgifter,

denne 65 år, avskrivs normalt. CSN kan på ansökan vidare

fyller

skriva av studiemedelsskuld, om den sökandes arbetsförmåga är

väsentligt nedsatt för hela livet och hans ekonomi till följd av detta inte gör det möjligt att betala avgifterna. De fall som här åsyftas är sjukdom, handikapp och liknande. Även den som inte kan förvärvsarbeta av vård av barn och som får

på grund handikappat

från allmän försäkringskassa kan få årsavgiften Vårdbidrag

avskriven. Utöver nu nämnda fall (och ett särskilt fall avseende studiemedel för vuxenstudier) kan avskrivning ske endast om CSN

finner synnerliga skäl föreligga.

debiteras som preliminär, slutlig och kvarstående avgift.

Avgift

som inte erlagts inom föreskriven tid får tas ut

Avgiftsbelopp

genom utmätning utan föregående dom eller utslag (8 kap. 73 §

studiestödslagen i dess äldre Hos kronofogdemyndigheten lydelse).

handläggs indrivningen som allmänt mål. Enligt 1 § lagen

(1982: 188) om av skattefordringar m.m. tillämpas la-

preskription

gen inte på fordringar enligt studiestödslagen (se prop. 1981/ 82:96

s. 27).

I två domar den 28 1986 har kammarrätten i Sundsvall

augusti

(mål 3137-1985 och 3991-1985) uttalat att vid offentligt ackord för

en studielånstagare statens fordran på ärmu ej återbetalda, återbe-

talningspliktiga studiemedel i sin helhet är att jämställa med axman

fordran, varför staten enligt 12 och 19 §§ AckL är

oprioriterad

bunden av det fastställda ackordet.

sou 1990:74 39

Den 1 januari 1989 uppgick statens samlade fordran på studielåns-

till 44,5 miljarder kr. Denna fordran var fördelad på tagare 931 738 Den skulden uppgick till

personer. genomsnittliga

47 834 kr. Antalet återbetalningsskyldiga var 717 727 personer och deras totala skuld uppgick till 30,8 miljarder kr. Deras

genomsnittliga skuld var 43 027 kr. Av de återbetalningsskyldiga

hade 53 740 en skuld om 100 000 - 149 999 kr.,

personer 13 338 en skuld om 150 000-199 999 kr. och 3 215 personer en skuld på 200 000 kr. och däröver.

Uppskov med preliminär avgift söktes 1988 av 150 841 personer

(av totalt 682 107). Ansökningarna beviljades helt i 89 % av fallen

och delvis i 7 %, medan 4 % avslogs. Beslut om avskrivning av

studieskuld fattades 1988 i följande fall, nämligen på grund av

ålder i 957 fall, sjukdom i 313 fall, dödsfall beträffande 1 186

vuxenstudier i 404 fall, handikappat barn i 98 fall och personer,

skäl i två fall. Totalt avskrevs ett belopp om 45,2

synnerliga

miljoner kr.

3.2.5.3 Ordningen efter den l januari 1989

Den ordningen sig som nämnts förut på flera punkter

nya skiljer

från det På nya studielån skall betalas ränta

tidigare systemet. (under 1989 5,6 %). Lånet skall jämte räntan betalas tillbaka med

ett visst belopp varje kalenderår (årsbelopp). Detta belopp är fyra

procent av den inkomst, dvs. den samman-

återbetalningsskyldiges

räknade inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året fore vid det årsskifte

återbetalningsåret. Återbetalningen påbörjas

som följer minst sex månader efter det att studier med studiestöd avslutats. Liksom enligt den kan studielån inte

gamla ordningen

sägas upp till omedelbar betalning. Vid 1988 års reform har hänvisats till att en bestämmelse om omedelbar uppsägning inte bör finnas i en med så framträdande sociala inslag som

lagstiftning

studiestödslagen (se prop. 1987/88:116 s. 51 f).

Även möjligheter till nedsättning av

i det nya systemet finns vissa

eller uppskov med årsbeloppet. Reglerna är emellertid betydligt

mer restriktiva eftersom storlek automatiskt anpassas

årsbeloppets

till betalningsförmåga. Det finns således inte något

låntagarens

behov av en generell avgiftsgräns.

90 sou 1990:74

Möjligheterna till överensstämmer

avskrivning på väsentliga punkter med den gamla ordningen.

Vad gäller indrivning av årsbelopp och andra avgifter enligt

studiestödslagen som inte har betalats inom föreskriven tid föreskrivs liksom förut att utan de får tas ut genom utmätning föregående dom eller utslag. Av 8 16 § andra

kap. stycket framgår

att indrivningsåtgärder beträffande obetalda inte behöver

årsbelopp

vidtas under längre tid än tre år efter för-

betalningsåret. Enligt

arbetena innebär det inte att den blir fri från

återbetalningsskyldige

något belopp. Låneskulden kommer tvärtom vid utebliven betalning att öka, eftersom den obetalda räntan vid årets slut

upplupna läggs till kapitalskulden (prop. 1987/882116 s. 68).

Beträffande preskription påpekas i förarbetena (nämnda s.

prop. 68 f) att statens fordringar på av studiemedel är

återbetalning

underkastade den allmänna även kammar-

tioårspreskriptionen (se

rättens i Sundsvall dom den 27 februari 1989 i mål

3409-1988).

3.3 former för

Oreglerade skuldsanering

Vid sidan av de i lag reglerade formerna för ackord och

konkurs,

specialexekution har utvecklats ett antal oreglerade former för skuldsanering. Denna utveckling torde till en del

betydande hänga

samman med hushållens stora (se därom under

skuldsättning kap.

2) men också med strävandena att ekonomiskt rehabilitera enskilda näringsidkare som av olika skäl inte kunnat fortsätta sin

närings-

verksamhet. Vid den av anordnade

utredningen hearingen (se kap.

1) har belysts på vilka sätt med stor skuldbörda fysiska personer för närvarande kan uppnå anteck-

skuldsanering. Utredningens

ningar från hearingen bifogas betänkandet som 4. I det

bilaga

följande lämnas en översikt över de oreglerade former för

skuldsanering som förekommer idag.

3.3.1¶Underhandsackord

AckL berör inte bara ackord utan konkurs utan i viss

offentligt

mån också underhandsackord. Även det senare förfarandet kan ske under medverkan av god man förordnad av

tingsrätt på gäldenä-

rens begäran. Den gode mannen skall då utreda

gäldenärens

ställning, förhandla med borgenärerna samt övervaka att

borgenä-

rernas bästa iakttas. Gäldenären behåller sin rådighet men är

sou 1990:74 91

att vid förvaltningen av sin egendom samråda med gode

skyldig

malmen (4 §). I och med att god man förordnats inträder skydd mot säraktioner av borgenärerna (se avsnitt 3.2.1.1). Verkan av förordnandet upphör efter två månader om inte ansökan om förhandling om offentligt ackord inkommit till rätten dessförinnan.

Utöver de nu nämnda reglerna om god man innehåller AckL ingen reglering av underhandsackorden. De stora fördelarna med för-

farandet torde ligga i just den frihet gäldenären och borgenärerna

har att utforma överenskommelsens innehåll samt i möjligheten att

på ett affärsmässigt sätt utnyttja gäldenärens tillgångar till borgenärernas förnöjande (Ingrid Arnesdotter, a.a. s. 17). Förfarandet har emellertid uppenbara nackdelar. Överenskommelsen gäller

nämligen enbart i förhållande till de borgenärer som godtagit den. Detta medför i sin tur att det torde vara relativt svårt att förmå en

borgenär att godta en uppgörelse som inte omfattar alla borgenä-

rer. En arman nackdel är att återvinning inte kan ske. De olägenheter som består däri att borgenärerna har små möjligheter att kontrollera gäldenärens om sin ekonomiska ställning och

uppgifter

att de saknar skydd mot illojala transaktioner som gynnar viss borgenär på övrigas bekostnad motverkas dock av att man

god

förordnas.

Antalet godmansförordnanden ökade stadigt från

den nya ackords-

lagens tillkomst till 1987, då antalet uppgick till 208 (Rättsstatis-

tisk årsbok 1988, s. 178). Under åren därefter har en

minskning

skett och för 1988 och 1989 var antalet 187 122. Det

respektive

är svårt att utifrån de nu angivna uppgifterna få någon

uppfattning

om i vilken utsträckning underhandsackord förekommer. Skillnaden mellan antalet förordnanden och antalet ackord

offentliga ger

föga ledning. Underhandsackord kan genomföras utan man,

god

och godmansförordnanden leder inte till ackord. Det

nödvändigtvis

finns skäl anta att många fall där godmansförordnande inte lett till offentligt ackord i stället slutar i konkurs.

3.3.2¶Kontonämndens medverkan

Kontonämnden är en organisation som skapats för att hjälpa be-

talningssvaga konsumenter att nedbringa sina låneskulder, i första

hand krediter på kontokort, genom av- eller nedskrivning av skulderna. I regel sker uppgörelserna i form av underhandsackord.

92 sou 1990:74

Bakom nämnden står kontokortsföretagen i F inansbolagens Förening, Föreningen för Köpmannakonton, Kooperativa Förbundet

och Svenska Postorderföreningen. I nämndens styrgrupp ingår företrädare för branschen, bankinspektionen, konsumentverket och

socialstyrelsen.

Kontonämnden inledde sin verksamhet på försök den 1 februari 1987. Verksamheten begränsades till en början till att avse

fyra

socialdistrikti Stockholm samt Trollhättan. Försöksverksamheten har förlängts och för närvarande gäller att verksamheten skall pågå till årsskiftet 1990-1991. Enligt de senast gällande reglerna skall gäldenären, för att omfattas av kontonämndens verksamhet, vara

bosatt i Trollhättan, Vara, Malmö, Sundbyberg, Skär-

Rinkeby,

holmen eller Vällingby.

Organisationen består av styrgruppen, en handläggande jurist samt en kontaktperson per kontokreditforetag.

För att en gäldenär skall kunna få ett ärende prövat av kontonämnden krävs, förutom att gäldenären är bosatt inom något av de socialdistrikt som omfattas av försöksverksamheten, att samtliga

kriterier är

följande uppfyllda.

1. Gäldenären skall ha disponibla inkomster som ligger nära

förbehållsbeloppet vid införsel eller utmätning.

2. Enligt eller

socialbyråns kronofogdemyndighetens bedömning

skall gäldenären sakna utmätningsbara tillgångar.

3. Gäldenären skall för att visa sin goda vilja, ha försök att

gjort

minska sina skulder genom individuella avbetalningsplaner eller liknande.

4. sammanlagda skuldbeloppet skall uppgå till minst ett och ett

halvt basbelopp. Skatteskulder, studiemedelsavgifter, underhålls-

bidrag och liknande medräknas inte vid av skuldbe-

beräkningen

loppet.

5. Misstanke om kriminellt beteende i samband med förvärv av kontokrediter får inte ha förekommit. Det betyder bl.a. att nämnden inte tar upp ärenden där gäldenären på kort tid har dragit

sou 1990:74 93

på sig stora skulder, rimligen inseende att han eller hon aldrig skulle kunna betala skulderna.

Ett ärende kan anhängiggöras hos kontonämnden av de sociala

myndigheterna, av kronofogdemyndighet eller av en kreditgivare.

I de två sist nämnda fallen skall ärendet hänvisas till vederbörande

socialdistrikt för erforderlig beredning. Den grundläggande ut-

redningen görs på en av nämnden fastställd blankett. Kontonämndens verksamhet bygger helt på den lokala organisationen i de socialdistrikt som anslutits. Enskilda gäldenärer kan alltså inte göra ansökan direkt till nämnden. Mindre komplicerade ärenden handläggs oftast ute i socialdistrikten utan nämndens medverkan.

En förutsättning för att kontonämnden skall ta upp ärendet är att minst två företag i de samverkande föreningarna finns bland borgenärerna. Om endast en av kreditgivarna är ett medlemsföre-

tag handläggs uppkommande frågor om skuldnedsättning av detta

företag självt.

Kontonämndens jurist utformar en rekommendation till uppgörelse (nedsättning av skulden och/eller amorteringsplan) och distribuerar

den till kontaktpersonerna hos berörda kreditgivare för synpunkter.

Därefter bestämmer juristen ackordet. De till nämnden anslutna kontokortsföretagen har i ett särskilt avtal förbundit sig att följa

juristens beslut.

Enligt närrmdens anvisningar bör en uppgörelse om möjligt innehålla en förpliktelse för gäldenären att erlägga någon del av

betalningen kontant. Kontantinsatsens storlek är beroende av storleken på tillgängligt betalningsutrymme. Den restskuld som återstår efter skall upp som

ackordsuppgörelsen läggas en ny

kredit och behandlas som sådan med avseende på t.ex. dröjsmålsränta. Förfaller hela restskulden till betalning på grund av att

avbetalningsplanen ej följs faller ackordsuppgörelsen.

Fram t.o.m. augusti 1990 hade 75 ärenden inkommit till nämnden. Av dessa hade 37 avslutats med ackord, medan 20 alltjämt var under handläggning. Beträffande återstoden av ärendena kan nämnas att åtta ärenden återredovisats, eftersom de ej

uppfyllt

kriterierna för ackord, sju ej lett till avslut, då kreditgivare ej

accepterat ackordsförslaget, ett ärende återkallats sedan en anhörig löst skulderna, ett ärende återredovisats, eftersom kontant

94 sou 1990:74

ackordslikvid ej kunnat ordnas samt ett ärende vilar i avvaktan på

konkursbouppteckning.

I de 37 ärendena där uppgörelse träffats har genomsnittsskulden uppgått till 160 438 kr. ( lägsta skuld 25 000 kr. och högsta 474 000 kr.). Genomsnittsskulden till banker har varit 53 841 kr. och till finansbolag 113 775 kr.

Den genomsnittliga ackordsutdelningen har varit 32,8 %. Det lägsta genomförda ackordet gav en utdelning på 10 % och det

högsta 80 %. I 31 fall av 37 har ackordslikvid erlagts kontant, medan avbetalningsuppgörelse träffats i sex fall.

Enligt uppgift har de finansbolag som kontonänmden förhandlat

med nästan genomgående godkänt de föreslagna ackordsuppgörel-

serna, medan berörda banker i några fall accepterat dem. Det har vidare upplysts att kontonänmden till följd av bristande resurser ej kunnat följa upp enskilda ärenden men att det genom uppgifter från vederbörande socialdistrikt framkommit att de ingångna

avtalen följts.

3.3.3¶Annan medverkan av kreditgivare

Förutom att kreditgivare deltar i sedvanliga underhandsackord förekommer även att de medverkar i underhandsuppgörelser i

direkta kundförhållanden, där alltså kreditgivarna uppträder som

enda borgenär. Sådana underhandsuppgörelser kan vara av mer

eller mindre ingripande natur, allt från att en kreditgivare helt eller

delvis nedskriver ett lånebelopp till att amorteringsfrihet beviljas

för en kortare tid. Omläggning av en bankkunds lån och med-

givande av längre total amorteringstid än som tidigare avtalats är

också att hänföra till denna kategori. Som nämnts nyss medverkar banker ibland frivilligt till uppgörelser i kontonämndens regi.

Vid den av insolvensutredningen anordnade hearingen framkom att särskilt sparbankerna och i viss mån även Nordbanken medverkar till skuldsanering genom beviljande av s.k. medlemslån. Medlemslån är en låneform som grundar sig på centrala avtal mellan en bank och olika fackliga organisationer. Lånesökande måste vara medlem i en sådan organisation. Villkoren för lånet är förmånliga, bl.a. är räntan lägre än för sedvanliga banklån. Genom upptagande av sådana lån har många gäldenärer lyckats lösa de för dem mest

otörmånliga krediterna. I detta bör att

sammanhang tilläggas

bankerna i samband med att medlemslån kunden

beviljas erbjuder ekonomisk rådgivning.

Många banker erbjuder vidare ekonomiska såsom

stödåtgärder,

budgetrådgivning och olika former av ekonomisk till

rådgivning,

mer eller mindre nedsatt kostnad, om kunden är dvs.

helkund,

har både sin inlåning och i banken. Sådana ekonomiska

utlåning

stödåtgärder syftar till att kunden sikt inte skall hamna

på längre

i en situation där skuldsaneringsåtgärder skall behöva vidtas.

3.3.4¶Andra former

Till följd av konstaterade behov av för

skuldsaneringsåtgärder

vissa speciella har, mer eller mindre

klientgrupper genom

personliga initiativ, olika vuxit fram. Som

skuldsaneringsprojekt

exempel på sådana projekt kan nämnas den verksamhet som bedrivs vid kriminalvårdens regionkansli i Stockholm åt skuldsatta personer som dömts för brott samt vid

kronofogdemyndigheterna

i Malmöhus och Stockholms län.

Såväl advokater som ekonomiska konsulter i engagerar sig

skuldsaneringsverksamhet (se t.ex. tidskriften Bankvärlden nr 11

1989). Det är i detta värt att att allmän

sammanhang påpeka

rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) i praxis inte

beviljas

i denna typ av ärenden.

3.3.4.1¶Juridiskt biträde åt skuldsatta klienter inom

kriminalvården

Denna verksamhet startade i Stockholm i mitten av 1970-talet genom personligt initiativ av två vid kriminalvårdens

tjänstemän

regionkansli där. Behovet av åt kriminal-

ekonomisk/juridisk hjälp

vårdens klienter bedömdes då vara och helt eftersatt.

påtagligt

Uppskattningsvis var 80 % av frivårdsklienterna i Stockholm

skuldsatta över sin

betalningsformåga.

Inledningsvis bedrevs verksamheten i och med huvud-

projektform

saklig inriktning på juridisk hjälp åt klienter i stockholmsområdet. Idag svarar den juridiska enheten vid i Stockholm

regionkansliet

för en riksomfattande service till i form av

kriminalvårdspersonal

96 sou 1990:74

utbildning och rådgivning samt av komplicerade

handläggning

obeståndsärenden.

Sedan man inom kriminalvårdsstyrelsen blivit medveten om betydelsen av en klientjuridisk verksamhet har denna fått ökad stadga och byggts ut etappvis under 1980-talet, allt inom ramen för

befintliga ekonomiska och personella resurser. Den sammanlagda

årliga kostnaden för verksamheten beräknas för närvarande uppgå

till 1,7 miljoner kr.

Under en undersökningsperiod som avsåg tiden januari 1986

t.o.m. januari 1988 inkom 130 skuldsaneringsärenden. I 88 av

dessa ärenden kunde en nedsättning av totalskulden åstadkommas (Rapport 88 Juridiskt biträde åt skuldsatta klienter i kriminalvår-

den). Handläggningstiden i skuldregleringsärendena har, beroende

på ärendenas art och omfattning, varierat från ett par veckor till åtta - tio månader.

Som allmänna riktlinjer för biträde och förhandlingar för klienter

med skuldproblem tillämpas följande.

1. Gäldenären skall visa en verklig vilja att förändra sin situation. 2. Gäldenären skall konstateras sakna utmätningsbara tillgångar. 3. Gäldenären skall leva ett drogfritt liv. 4. Gäldenären skall ha en inkomst som motsvarar eller ligger nära existensminimum och som inte enbart utgörs av socialhjälp.

sker efter två modeller,

Skuldregleringsåtgärder huvudsakligen omläggning av krediter samt avtal om skuldnedsättning.

Metoden att åstadkomma skuldreglering genom omläggning av krediter prövas regelmässigt om det finns ett

betalningsutrymme

och om den totala skuldsättningen inte är alltför stor. I dessa fall eftersträvas att klienten skall erlägga full till samtliga

återbetalning

fordringsägare genom upptagande av en längre och billigare kredit, exempelvis banklån.

Om det endast finns ett begränsat prövas i

betalningsutrymme

första hand möjligheten att genom förhandling och avtal nå ett samlat underhandsackord, där kända till-

samtliga fordringsägare

godoses. Alternativt prövas ett separat med

skuldnedsättningsavtal

någon eller En skuldreducering genom undernågra borgenärer.

sou 1990:74 97

handsackord eller separat avtal förutsätter dock att det finns en finansieringsmöjlighet för ackordslikviden. Detta har inte sällan visat sig vara svårlöst.

Av de i rapporten angivna 88 ärendena har en uppföljning och efterkontroll visat sig vara möjlig i 24 fall. Av dessa 24 slumpmässigt utvalda har en återfallit i ny skuldsättning, en återfallit i ny kriminalitet och därmed ny skuldsättning, medan 22 inte vare sig återfallit i kriminalitet eller på nytt ådragit sig en större skuldsättning. skadeståndskrav förekom i fem av de 22 ärendena.

Samtliga dessa avsåg regresskrav från försäkringsbolag.

3.3.4.2 vissa kronofogdemyndig-

Skuldsaneringsprojekti

heters regi

Vid hearingen framkom att särskilda före-

skuldsaneringsprojekt

kommer hos kronofogdemyndigheterna i Malmöhus och Stockholms län. Ett gemensamt däri

inslag synes vara att verksamheten bedrivs i nära samarbete med sociala Vid kronofog-

myndigheter.

demyndigheten i Malmöhus län sker även samarbete i skuldsane-

ringsärenden med handelskammarens marknadstjänst. Under perio-

den - 1989 förmedlades 50 ärenden dit. De skuldsane-

januari maj

ringsåtgärder som förekommer är de som redovisats tidigare, dvs. nedskrivning och omläggning av lån samt underhandsackord. Från kronofogdemyndigheten i Malmöhus län har också upplysts att det inte sällan förekommer att även personer som inte är eller varit aktuella för exekutiva åtgärder kontaktar för att få

myndigheten

hjälp att sanera sin ekonomi.

Vid kronofogdemyndigheten i Stockholm bedrivs sedan den 1 juli

1987 ett som till att uppnå ekonomisk rehabilitering

projekt syftar

av fysiska personer. För denna verksamhet tillämpas vissa den 17 juni 1987 utfärdade riktlinjer Ekonomisk rehabilitering och sanering. Med termen ekonomisk rehabilitering avses, enligt de

anvisningar som därvid utfärdats, sådana indrivningsfall där

myndigheten träffar en skriftlig, noga preciserad överenskommelse

med gäldenären vari den rena betalningsöverenskommelsen - till

skillnad mot vad som normalt gäller vid uppställande av avbe-

- endast utgör ett av inslagen (LU 1987/88:12 s.

talningsplaner

12). Den ekonomiska rehabiliteringen syftar till att återanpassa en

gäldenär till skattesystemet och ytterst är det alltså fråga om att

förebygga fortsatt skuldsättning. Ett antal väsentliga förutsättningar

98 sou 1990:74

utöver själva betalningsöverenskommelsen kan enligt riktlinjerna

uppställas, exempelvis att gäldenären slutar som egen

företagare

och tar anställning, att han inte blir restförd för

ytterligare skatter,

att han sköter sina deklarationer liksom att han

fortsättningsvis

anför besvär över åsatta Andra

skönstaxeringar. förutsättningar

kan vara att säkerhet ställs eller att får att restitu-

utmätning ske,

tionsmedel får tas i eller att framtida

anspråk gäldenärens

inkomst- och inte ändras

förmögenhetsförhållanden väsentligt.

Gäldenären kan också åläggas att en

upprätta komplett förteckning

över sina tillgångar och skulder.

Den ekonomiska förutsätter från

rehabiliteringen samarbetsvilja

gäldenärens sida. Ytterligare en viktig komponent i

rehabiliterings-

uppgörelsen är att under vissa förut-

kronofogdemyndigheten

sättningar avstår från att göra hela sin fordran Detta kan

gällande.

ske genom att någon del av skulden avskrivs (passiv

indrivning)

eller genom att avbetalningsplan medges med lägre än vad

belopp

som skulle kunna tas ut genom införsel. Ett

lägre avbetalningsbe-

lopp innebär inte i sig ett definitivt avstående. För ett sådant krävs att man godtar att någon del av

fordringen preskriberas.

En skall vidare de utfärdade

rehabiliteringsuppgörelse enligt

riktlinjerna på ett eller annat sätt bedömas vara till fördel för det allmänna. Bedömningen skall göras med i vad som

utgångspunkt

hade kunnat erhållas ett exekutivt förfarande. Det bör inte genom förekomma att man beslutar om ekonomisk beträf-

rehabilitering

fande en gäldenär som åt ekonomisk eller

ägnat sig brottslighet

som undanskaffat som inte senare kan tas i för

tillgångar anspråk

att tillgodose det allmänna. En får heller

rehabiliteringsuppgörelse

inte träffas om andra borgenärer på ett sätt kan antas bli

avgörande gynnade genom uppgörelsen. Om gäldenären inte håller sin del av uppgörelsen, om omständigheter framkommer som ändrar grunden

för uppgörelsen eller om gäldenärens förhållanden ändras väsent-

ligt, åligger det myndigheten att pröva om den aktiva indrivningen

skall återupptas (LU l987/88:12 s.

12).

I de utfärdade riktlinjerna återfimis även

begreppet sanering.

Härmed avses åtgärder som till en av

syftar tvångsvis avveckling

sådana rörelser som inte sköts med av de bestämrnel-

iakttagande

ser och som för rörelseidkare och/eller är

skyldigheter gäller

ekonomiskt olönsamma. Till skillnad från kan

rehabilitering

sou 1990:74

sanering omfatta alla rörelseformer och således oberoende av om det rör sig om en juridisk eller en fysisk person.

Beträffande rörelse som bedrivs av en

juridisk person uppnås

saneringseffekten normalt genom eller konkurs. Efter

utmätning

en avslutad konkurs den att existera.

upphör ju juridiska personen

Det är däremot inte säkert att en kan fås att

fysisk person upphöra

som rörelseidkare efter det att konkursen avslutats.

Enligt

riktlinjerna kan det saneringsarbete som sätts in mot en

fysisk

person som inte frivilligt kan förmås att sluta som rörelseidkare ofta bli både komplicerat och tidskrävande. De

saneringsåtgärder

som i förekommande fall främst kan komma i är täta exe-

fråga

kutiva konkurs, eller

förrättningar, momsavregistrering, taxerings-

skatterevision samt väckande av talan företrädaransvar.

angående

I saneringsarbetet sker oftast samarbete mellan

kronofogdemyndig-

heten och exempelvis

skattemyndighet, tillsynsmyndighet samt

polis- eller

åklagarmyndighet.

Av de utfärdade riktlinjerna framgår vidare att från den

tidpunkt

kronofogdemyndigheten gjort bedömningen att en gäldenär är ett

saneringsfall får inte någon form av träffas med

uppgörelse

honom. Alla som vidtas i skall

åtgärder saneringssituationen enligt

riktlinjerna ha som enda att förmå att sluta som

syfte gäldenären

egen företagare.

3.3.4.3¶Annan medverkan

statlig

Enligt 62 § UBL kan en som nämnts förut

länsskattemyndighet (se

avsnitt 3.2.4) anta som rör

ackordsförslag skatt, arbetsgivarav-

gifter och vissa andra om det kan anses vara till fördel

fordringar

för det allmänna. Vid denna in dels

bedömning vägs möjligheterna

att få betalning i en konkurs eller genom

företrädaransvarstalan,

dels det allmärmas intresse av en av

rekonstruktion/aweckling

verksamheten i föreslagna former.

Enligt vad som vid en

upplysts hearingen medger länsskattemyn-

dighet endast i absoluta undantagsfall ackord för fysiska personer. Obeståndet måste då ha orsakats av

omständigheter som personen

inte kunnat att skuldbördan

påverka själv, exempelvis uppkommit

till av oförutsedd eller

följd allvarlig sjukdom genom arman

persons vållande.

100 sou 1990:74

till trots så är skatteackord med

De ovan angivna begränsningarna

inte I en av riksskatteverket gjord enkät

fysiska personer ovanliga.

1987/88 framkom att av 115 antagna skatteackord

för budgetåret

75 Antalet ansökningar från fysiska avsåg fysiska personer. var dock dubbelt så stort som från juridiska. personer ungefär

de särskilda som redovisats i före-

Utöver skuldsaneringsprojekt

avsnitt liknande arbete inom andra kronofogdemyn-

gående pågår

och är därvid att göra

digheter länsskattemyndigheter. Syftet

till normala skattebetalare. I samband

kroniska gäldenärer

därmed förekommer att det träffas till innebörden eftergiftsliknanmed om att en del av skatte- och

de uppgörelser gäldenärer

skall medan resten föreslås till avskrivning

avgiftsskulden betalas,

Avsikten är därvid att det avskrivna beloppet

(s.k. bonnackord).

inte skall bli föremål för Överens-

ytterligare indrivningsåtgärder.

kommelsen är det sättet Det saknas statistiskt

på eftergiftsliknande.

material som i vilken omfattning denna typ av uppgörelser

belyser

förekommer.

3.4 roll

Socialtjänstens

I föreskrivs att kommunen har det

socialtjänstlagen (1980:620)

ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och yttersta de behöver att det i varje kommun skall den hjälp (3 §) samt för att kommunens inom finnas en socialnämnd fullgöra uppgifter nu är av intresse bör nämnas att till en

socialtjänsten (4 §). Såvitt

socialnämnds hör bl.a. att svara för omsorg och service,

uppgifter

stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat

upplysningar, råd,

bistånd till och enskilda som behöver det (5 §). Be-

familjer

träffande rätten till bistånd av nämnden föreskrivs att den enskilde till sådant för sin och om hans

har rätt försörjning livsföring

behov inte kan annat sätt (6 enskilde skall

tillgodoses på §). Den

biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. genom

Vad som menas med levnadsnivå har inte närmare förklarats

skälig

vare i eller i förarbetena till lagen. Det är emellertid

sig lagtexten

att se som ett för att sam-

rimligt begreppet uttryck uppfattningen

inte bara skall avse vad som direkt behövs till den hällets hjälp enskildes mest elementära behov utan att hjälpen också skall ha en Den enskilde skall inte bara överleva han viss kvalitet. på hjälpen, skall också kunna leva och ha möjlighet att välja hur han

hyggligt

skall kunna inrätta sitt liv (se Allmänna råd från socialstyrelsen

1985:1, Socialbidrag, s. 11). Socialstyrelsen har under senare år

strävat efter att förmå landets olika kommuner att tillämpa en-

hetliga principer for bestämmande av socialbidragets storlek, dvs.

likartade nivåer för socialbidragsnormerna.

Socialbidragets storlek bestäms i huvudsak av tre delkomponenter,

nämligen levnadskostnadsnormen, skälig bostadskostnad samt

övriga kostnader.

Levnadskostnadsnormen bestäms utifrån gällande basbelopp (för 1990 29 700 kr.). Som utgångspunkt används riksskatteverkets normalbelopp för existensminimum med tillägg för vad som ansetts falla under begreppet normala kostnader för resor till och från arbetet. För ensamstående är den fastställda normen 115 % av basbeloppet, dvs. 34 155 kr. per år eller 2 846 kr. per månad. Motsvarande belopp för makar eller samboende är 190 % av basbeloppet, vilket innebär 56 430 kr. per år eller 4 702 kr. per månad. För barn har normalbeloppet fastställts till 45-65 % av basbeloppet beroende på barnets ålder.

Vid fastställande av vad som är att betrakta som skälig bostadskostnad tillämpas de normer som och riksför-

socialstyrelsen

säkringsverket utfärdat till ledning för beräkning av underhålls-

bidrag enligt föräldrabalkens 7 kap. 3 § andra stycket. För 1989/90 har för stockholmsområdet högsta godtagbara

hyreskost-

nad for en - två vuxna angetts till 2 800 kr. per månad, medan motsvarande belopp för flertalet mindre kommuner angetts till 2 600 kr. meddelandeblad nr 18/89).

(Socialstyrelsens

Som exempel på vad som kan vara att hänföra till gruppen övriga kostnader kan anges tandvårdskostnad, kostnad for telefoninstalla-

tion och kostnad för spädbarnsutrustning.

Bestämmelserna i 6 § socialtjänstlagen har i praxis uppfattats så att de lämnar utrymme för inte bara till löpande bostads-

socialbidrag

kostnader utan också till ackumulerad hyresskuld (se Allmänna råd

från socialstyrelsen 1985:1, Socialbidrag, s. 39 ff). Också andra

skulder har ansetts i viss utsträckning kunna betalas via social-

bidrag.

Av allmänna råd (s. 42) framgår att det i tidigare

socialstyrelsens praxis ansetts att socialhjälp i princip inte bör utgå for betalning

102 sou 1990:74

av skulder som den hjälpsökande ådragit sig innan behovet av so-

cialhjälp uppkommit. Skulder som uppkommit under den tid då

någon varit berättigad till socialhjälp har den enskilde däremot ansetts ha rätt att få hjälp med under förutsättning att utgifterna avsett en tjänst eller vara som fallit in under begreppet livsuppe-

hälle eller vård enligt tidigare gällande 12 §

socialhjälpslagen

(195612).

Enligt socialstyrelsens allmärma råd kan den hjälpsökande enligt

6 § socialtjänstlagen vara berättigad till för att kunna

socialbidrag

betala skulder som uppkommit även innan han blivit berättigad till hjälp. Enligt råden, som hänvisar till uttalanden i prop. 1979/80:1 (s. 186 f), måste stor vikt läggas vid

mycket rehabiliterings-

Att mer eller mindre okritiskt ersätta enskilda per-

synpunkten.

soners skulder genom socialbidrag bör inte komma i fråga. I första

hand måste den hjälpsökande utnyttja de möjligheter som står till

buds för att få skulden avskriven. Man bör också ta till att

hänsyn

det i och för sig inte är speciellt ovanligt med skulder och att skulder som sådana i vanliga fall knappast betraktas som någon egentlig psykisk belastning för den enskilde. Det är först när en ekonomisk sanering framstår som den enda egentliga utvägen för en person att för framtiden genom eget arbete försörja sig och de sina som socialnärrmden får anses ha skyldighet att betala hans skulder

med socialbidrag.

Socialnärnnderna bör vidare, framhålls det i de allmärma råden (s. 43), ge akt på vilken typ av skuld det är om, hur den

fråga

uppkommit och relationen mellan och

borgenären gäldenären.

Skulder som uppkommit i affärsverksamhet bör i inte

princip

regleras genom det allmännas Skulder till och

försorg. släktingar

vänner bör normalt den enskilde inte få bistånd till. Likaså är det

orimligt att ge socialbidrag där man har anledning misstänka

någon form av skentransaktion mellan parterna. Inte heller bör man ge socialbidrag där det är fråga om skuld på en kapitalvara som personen i fråga lämpligen kan återlämna.

De nämnda stadgandena i socialtjänstlagen ålägger socialnänm-

dema att bistå skuldsatta personer inte bara med ekonomisk ersättning utan även med ekonomisk rådgivning, så att de hjälpsökande blir i stånd att for framtiden genom eget arbete försörja sig och sin familj (jfr prop. 1979/80:1 s. 202).

Som redan nämnts under avsnitt 3.3.2 har vissa socialdistrikt med stöd av nu angivna regler deltagit i försöksverksamheten med kontonämnden. Kommunala tjänstemän har därvid bistått enskilda personer med att utreda deras ekonomiska förhållanden och

göra

en ansökan till nänmden om en uppgörelse med gäldenärens fordringsägare. I många andra kommuner har socialnämnderna

på

olika sätt, t.ex. genom ekonomisk sökt

budgetrådgivning, hjälpa

enskilda personer som kommit definitivt på efterkälken i sina försök att göra rätt för sig i förhållande till borgenärerna. Det har

vidare, vid den av utredningen anordnade hearingen, att

upplysts

det på sina håll utvecklats ett informellt samarbete mellan bl.a. socialnämnd och kronofogdemyndighet för att om samord-

möjligt

na de olika organens delvis motsatta strävanden.

Att en enskilds rätt till bistånd enligt sträcker

socialtjänstlagen sig

förhållandevis långt framgår av olika

regeringsrättsavgöranden,

bl.a. RÅ ref. 1986:9. Detta avgörande gällde om rätt till

frågan

bistånd för två makar för betalning av skulder avseende

egen villafastighet. Skulderna avsåg såväl ränta som

amortering på

banklån. Regeringsrätten medgav makarna bistånd med

yrkat

belopp med hänvisning till att det inte visats att andra

utvägar,

såsom upprättande av en för att lösa

betalningsplan, prövats

makarnas ekonomiska De biståndsinsatser

tillfälliga svårigheter.

som den enskilde har rätt till av en socialnämnd omfattar

således,

förutom det rent ekonomiska stödet, även bistånd då

långtgående

det gäller ekonomisk

rådgivning.

sou 1990:74 105

4¶Utländska förhållanden

I redogörelsen för utländska förhållanden har utredningen

lagt

huvudvikten vid det danska systemet med gäldsanering (avsnitt

4.1.1) och reglerna om discharge (skuldbefrielse) i USA och

England (avsnitt 4.2.1 och 4.2.2). Vidare behandlas det skuldsaneringsinstitut som helt införts i Frankrike

nyligen (avsnitt 4.2.3).

I övrigt redovisas uppgifter om rättsläget i samt i

Västtyskland

Norge och Finland.

Det förtjänar erinras om att en grundläggande skillnad mellan de

anglo-amerikanska och de kontinentala, inkl. de nordiska, rätts-

systemen hänför sig till synen på vad som bör hända med en gäldenärs skulder efter konkurs. l England och USA gäller sedan länge, att en gäldenär befrias från ansvar för de skulder som ej blivit betalda i konkursen. Den engelska och framför allt den amerikanska insolvensrätten har av tradition varit gäldenärsorienterad. I amerikansk rätt brukar t.ex. framhållas, att konkursinsti-

tutet tjänar två olika huvudsyften, nämligen då att ge borgenärer-

na möjlighet till på såvitt möjligt lika villkor, @ att

betalning

befria the honest but unfortunate debtor från hans skulder och ge honom en chans att starta på nytt. l och USA finns

England

också regler om skuldsanering utan samband med konkurs.

Även i andra länder har liknande tankegångar börjat

göra sig

gällande. I Frankrike infördes rätt till skuldbefrielse efter konkurs vid den stora konkursrättsreformen 1985; möjlighet till skuldsanering infördes genom regler som trädde i kraft 1990. Regler om skuldbefrielse efter konkurs föreslås nu också i det

pågående

västtyska konkurslagstiftningsarbetet. Nämnas kan även att det i

Nederländerna sedan 1979 finns en frivillig överenskommelse

mellan bankerna angående skuldsanering schul-

(Gedragscode

regeling, se Scholz, Schwerpunkte einer Verbraucherinsolvenz- Regelung, ZIP 1988 s. 1157 ff på s. 1159, Berthoud, Credit, Debt and Social Committee, Research

Poverty, Security Advisory Paper

l, London HMSO 1989, s. 38, båda med

hänvisningar).

106 sou 1990:74

Redogörelsen för utländska förhållanden har - utom såvitt avser Danmark - författats av professorn Gertrud Lennander.

4.1¶De nordiska

grannländerna

4.1.1¶Danmark

4.1.1.1¶Bakgrunden till nuvarande

regler

I september 1974 presenterade en grupp forskare och vid

praktiker

Universitetsforeningen for det sydlige og vestlige en Jylland

med titeln - et

rapport Gaeldssanering begrundet forslag.

Rapporten var resultatet av två års arbete med problemen rörande

en rationalisering och av med humanisering indrivningssystemet

särskild tagen till sanering av

hänsyn hopplösa skuldförpliktel-

ser. I rapporten konkretiserades kritiken mot de dåvarande förhållandena för hårt skuldsatta gäldenärer i tre

följande punkter.

En inte del av de gäldenärer som

obetydlig utgjorde indrivnings-

myndighetens fasta klientel var så hårt skuldbelastade att det inte farms någon realistisk möjlighet för dem att skulden ur

bringa

världen. De enskilda borgenärernas hos sådana

indrivningsförsök

gäldenärer hade i huvudsak syftet att försöka förmå en gäldenär att

uppfylla sådana betalningsförpliktelser som vederbörande aldrig

skulle kunna ha en att Fortsatta

verklig möjlighet fullgöra.

indrivningsförsöki sådana fall antog karaktären av en

meningslös

kostnads- och resurskrävande av

tomgångskörning indrivnings-

apparaten, varvid gäldenären och hans utsattes för konstanta

familj

belastningar av ekonomisk och psykologisk art innebärande att varje förbättring av en sådan gäldenärs ekonomiska situation endast skulle komma hans till

borgenärer godo.

Gäldsaneringsrapporten blev föremål för diskussion vid en av justitsministeriet anordnad hearing. Det var en allmän

uppfattning

hos representanterna för hörda myndigheter och organisationer inom rättsväsendet att det förelåg ett behov av att en

skapa

möjlighet till av hopplösa En

nedskrivning skuldförpliktelser.

majoritet av de närvarande uttalade även att rapporten borde kunna tjäna som underlag för ett som till

utredningsarbete syftade lagstiftning på området.

I januari 1977 tillsattes en med uppgift att och

utredning överväga

värdera verkningarna av en allmän skuldsaneringsordning samt utarbeta förslag till regler härom. fem år senare presente-

Drygt

rades om

utredningens förslag, Betzenkning Gzeldssanering (nr.

957/1982), vilket i stor utsträckning anslöt till

sig gäldsanerings-

rapporten (institutet gaaldssanering benämns fortsättningsvis skuldsanering). Enligt förslaget skulle hopplöst skuldsatta (sta:rkt forgaeldede) gäldenärer under vissa omständigheter kunna få sina

personliga skulder nedskrivna till en realistisk storlek och samti-

digt få en betalningsplan fastställd för återbetalning av den rea-

listiska delen av skulden. En sådan ordning ingav dock, ut-

enligt redningen, vissa principiella betänkligheter, eftersom den funda-

mentala regeln om avtals bindande därigenom

rättsverkningar

kunde komma att sättas ur spel. Nyordningen kunde tänkas medföra en allmänt sviktande betalningsmoral samt leda till en mera ohämmad skuldsättning. Trots de anförda ansåg

betänldigheterna

utredningen inte dessa vara så tungt vägande att de borde avskära en gäldenär från möjligheten att bli kvitt sin skuld, om han var i

en hopplös skuldsituation, om det utifrån en konkret värdering var

rimligt och om beslutet härom träffades i betryggande former (det danska betänkandet s. 75).

I förhållande till de då gällande reglerna innebar att

förslaget tvångsindrivningssystemet försågs med en säkerhetsventil i två

hänseenden. Dels gjorde den det möjligt att begränsa en konkursgäldenärs plikt att betala som inte uppnått full

fordringar utdelning

i konkurs i konkurs). Dels gav den till att

(skuldsanering möjlighet

i ett sammanhang ordna överskuldsatta gäldenärers skuldförhållanden genom begränsning av personliga skuldförbindelser i fall där gäldenären inte äger tillgångar av betydelse och konkurs därför

inte är någon ändamålsenlig form för insolvensbehandling (skuldsanering utanför konkurs).

Enligt utredningsförslaget skulle möjligheten att uppnå skuldsane-

ring endast vara öppen för personer och av

fysiska handläggningen

sådana ärenden skulle ske i domstol. Ett beslut om

skuldsanering

förutsatte vidare gäldenärens därom samt dennes försäkran

begäran

om att han inte var i stånd till och att han inte heller under de närmaste åren hade någon utsikt till att kunna uppfylla sina skuldförbindelser. Därjämte uppställdes som förutsättning att

gäldenärens förhållanden och omständigheterna i övrigt talade för

skuldsanering.

108 sou 1990:74

När utredningen tillsattes hade Danmark en socialdemokratisk regering. Det var detta parti samt socialistisk folkeparti som drev

frågan om skuldsanering hårdast. Vid för folketingsbe-

tidpunkten

handlingen hade det skett regeringsskifte och Danmark styrdes av

en borgerlig regering. Enligt vad som upplysts var de borgerliga

partierna mera intresserade av att få till stånd en lagreglering av

betalningsinställelse för företag, alltså frågor som är att hänföra till rekonstruktion av insolventa företag. Frågorna om skuldsanering och om betalningsinställelse kom dock att behandlas samtidigt i folketinget (se Lovforslag nr. L 10 Folketinget 1983-84), och

enighet nåddes om en lagreglering i båda fallen. Reglerna trädde i kraft den l juli 1984 och inarbetades i konkursloven (DKL). Såvitt avser skuldsanering återfinns bestämmelserna i kap. 25-29. Trots att om alltså inarbetats i DKL har det

reglerna skuldsanering

såväl under lagstiftningsarbetet som under den praktiska tilllämpningen av bestämmelserna framhållits att reglerna om skuldsanering är att hänföra till socialrättens område.

synes uteslutande ha tillkommit för att

Skuldsaneringsinstitutet

tillgodose det behov som forskningsrapporten pekade på. Även om

lagstiftningen medfört en hårdare kreditprövning i vissa fall finns det inte något belägg för att lagstiftningen tillkommit eller förenats med i att åstadkomma kreditätstram-

fmanspolitiska åtgärder syfte

ning.

En smärre lagändring genomfördes 1987 med anledning av att det i särskild getts en möjlighet till eftergift och aweck-

lagstiftning

ling av studieskuld (se Lovforslag nr. L 98 Folketinget 1986-87.

I övrigt kvarstår de ursprungliga reglerna om skuldsanering oför-

ändrade. finns intagen i j.

Lagtexten bilaga

Den följande gäller i första hand skuldsanering

redogörelsen

utanför konkurs. Beträffande skuldsanering i konkurs hänvisas till avsnitt 4.1.1.l2. Statistiska uppgifter m.m. rörande tillämpningen av Skuldsaneringsinstitutet redovisas i avsnitt 4.1.1.13.

4.1.1.2 Förfarandet i skifteretten

Ansökan om skuldsanering görs vid den skifteret (ett till domstol i första instans knutet judiciellt organ motsvarande det tidigare

svenska konkursdomarinstitutet) där gäldenären har sitt hemvist.

Om gäldenären är näringsidkare skall ansökan inges till skifteretten

på det ställe varifrån verksamheten utövas (§ 3 DKL). Gäldenären behöver inte vara dansk medborgare men en fast till

anknytning

landet som krav (Munch, Konkursloven, 6 udg. 1988,

uppställs

s. 761; citeras i det följande Munch). Juridiska personer kan inte

uppnå skuldsanering.

Skuldsaneringsärenden handläggs vid skifteretten i allmänhet av

yngre domarpersonal, såsom en retsassessor eller en dommerfuldmaagtig, vilka hos oss motsvaras av en tingsfiskal resp. en

tingsnotarie.

Ansökan skall göras på en för ändamålet särskilt utarbetad blankett (§ 202 Stk. 2 DKL). I ansökan skall gäldenären inledningsvis länma uppgifter om sin person och om sina familjemässiga förhållanden. Därjämte skall lämnas uppgifter om utbildning och arbetsförhållanden samt för det fall gäldenären driver näringsverksamhet uppgifter härom.

Inkomster och utgifter skall redovisas utförligt, med angivande av

de månatliga beloppen härför. Kopia av den senaste självdeklara-

tionen samt skattsedlar för de senaste tre åren skall ges in tillsammans med ansökan. Så är även fallet beträffande löneredo-

och för de senaste tre månaderna. För

visningar pensionskvittenser

den som är gift eller sambo skall motsvarande uppgifter lämnas för maken resp. sambon. Gäldenärens tillgångar skall tas upp till beräknade (Munch s. 780). För varje enskild

försäljningsvärden

skuldpost skall anges borgenärens nanm och adress.

Gäldenären undertecknar ansökan under straffansvar och försäkrar

heder och samvete att de lämnade är riktiga. Om

på uppgifterna

det under ärendets handläggning framkommer att gäldenären medvetet lämnat oriktiga medför detta att rätten avslår

uppgifter begäran om skuldsanering. Ett redan meddelat skuldsaneringsbe-

slut kan komma att om det senare framkommer att

upphävas

gäldenären förfarit på detta sätt (se vidare under avsnitt 4.1.1.11).

Om ansökan uppvisar formella brister eller om det redan på

av de i ansökan intagna uppgifterna kan fastslås att

grundval

gäldenärens begäran är utsiktslös skall ansökan avvisas (§ 202 Stk. 3 DKL). Så är exempelvis fallet om det saknas uppgifter om tillgångar och skulder, borgenärer och inkomstförhållanden eller om ansökan inte undertecknats. Enligt vad som upplysts förekom-

110 sou 1990:74

mer det dock i praktiken att som väl undertecknats av

ansökningar

gäldenären men som i övrigt är behäftade brister bemed grova träffande ekonomiska förhållanden tas upp till

prövning.

Verkan av en är Stk. 3 DKL att

avvisning enligt § 202 begäran

om skuldsanering ej Eftersom den då skifteanses mottagen. dag retten tar emot en begäran om l

skuldsanering enligt § 1 Stk.

normalt räknas som vid av om åter-

fristdag tillämpning reglerna

vinning (jfr nedan under 4.1.1.8),

betyder den nyss närrmda regeln att någon inte är fastställd när en ansökan

fristdag avvisas.

Awisas inte ansökan direkt skall skifteretten snarast kalla

möjligt

gäldenären till ett första sammanträde Eftersom (§ 204 DKL).

gäldenären i i utan regel fyllt ansökningshandlingen någon juridisk

hjälp har det ansetts vara att låta

nödvändigt muntligen gäldenären

komplettera och förklara innehållet i denna. Sammanträdet kan sägas fylla två funktioner, varav den är att förbättra

primära

beslutsunderlaget för rätten. För det fall beslut fattas om att inleda ett skuldsaneringsärende har det även ansetts att vid

angeläget

sammanträdet kunna orientera gäldenären om det fortsatta förfarandet (Munch s. 783).

Det var inte tänkt att rätten skulle bistå

ursprungligen gäldenären

med för att i ansökan. Genom en

hjälp fylla lagändring 1988 i

retsplejeloven har dock rätten numera ålagts att

vägleda gäldenären

om förutsättningarna för och om skuldsanering tillvägagångssättet

vid ingivandet av ansökan. I är det

praktiken relativt vanligt att

företrädare för sociala biträder

myndigheter gäldenären vid upp-

rättandet av ansökan. Det har inte varit att

lagstiftarens mening

gäldenären skall behöva advokatbiträde detta stadium

på (Munch

s. 779).

Rätten kan enligt § 205 DKL att inleda ett

vägra skuldsanerings-

förfarande om det med till

hänsyn föreliggande beslutsunderlag

inte finns någon rimlig utsikt till att det kan komma att meddelas ett beslut om Så är även fallet om utan

skuldsanering. gäldenären

giltigt förfall uteblir från det nämnda sammanträdet eller om han underlåter att ställa säkerhet för kostnader i ärendet

begärd (se

härom § 203). Rättens beslut sker

enligt § 205 regelmässigt utan

angivande av någon Beslutsskäl lämnas endast om

motivering.

gäldenären särskilt begär detta.

Borgenärernas inställning kan ibland få utslagsgivande

betydelse

vid prövningen av om skall inledas, jfr t.ex.

skuldsanering

följande fall.

Efter det att två jordbruksfastigheter tillhörande G 1981 försålts på exekutiv auktion förvärvade Gzs hustru H den ena av fastigheterna och övertog också Gzs arrende av jordbruksmark. Senare köpte hon in ytterligare en mindre jordbruksfastighet och arrenderade ytterligare mark. Gzs förslag till skuldsanering, som innebar att han av skulderna på 2,4 miljoner Dkr. skulle betala 80 000 Dkr. , tillstyrktes av samtliga borgenårer. - Skifteretten nekade skuldsanering. Landsretten att det måste

fastslog

läggas till gnmd för bedömningen att Hzs verksamhet drevs av G. Även om detta talade mot skuldsanering, kunde det inte bortses från att samtliga borgenârer godtagit förslaget. Under dessa omständigheter ansåg landsretten förutsättningar föreligga att inleda skuldsanering (Ugeskrift for Retsvaesen, U. 1986.672).

Om rätten fattar beslut om att inleda ett

skuldsaneringsförfarande

skall detta genast kungöras (§ 208 DKL). Med ledning av den borgenärssarmnanställning som gjorts i ansökan skickar rätten en

kopia av kungörelsen till de kända borgenärerna. I kungörelsen,

som införs i Statstidende (en till Post- och Inrikes

motsvarighet

Tidningar) anmodas envar som har fordringar eller andra krav mot gäldenären att anmäla detta till rätten inom fyra veckor från kungörandet. Om det finns skäl för det kan rätten fastställa en

längre frist, dock högst åtta veckor, och därjämte besluta om att kungörelsen skall införas även i någon dagstidning. Så sker

exempelvis när gäldenären är osäker på om borgenärsförteck-

ningen är fullständig och då kvarstående kan antas vara

borgenärer

icke s. 791).

yrkesmässiga kreditgivare (Munch

Redan i samband med beslutet om att inleda ett

skuldsaneringsför-

farande utses nästan undantagslöst en som under

medhjälpare

rättens tillsyn har att utföra flertalet av de som

arbetsuppgifter

rätten armars haft att fullgöra till av

följd skuldsaneringsbeslutet.

Medhjälparen är vanligen en inom domstolens domkrets verksam advokat med vana att handlägga denna typ av ärenden (§ 219 DKL, se vidare avsnitt 4.1.1.5).

Enligt § 210 DKL skall skifteretten, dvs. i praktiken alltså rättens

medhjälpare, göra en sammanställning över gäldenärens tillgångar

och skulder. Såvitt gäller tillgångarna skall särskilt upplysas i

vilken omfattning dessa är föremål för äganderättsförbehåll,

112 sou 1990:74

panträtt eller annan säkerhetsrätt. Skulderna skall redovisas med angivande av varje borgenärs namn och adress samt skuldens storlek och ålder. Skuldbelopp som gäldenären bestrider skall anges särskilt. Det skall vidare utarbetas en redogörelse för de viktigaste orsakerna till gäldenärens ekonomiska situation. Social-

anmodas inkomma med dels som har

förvaltningen upplysningar

betydelse för sakens rätta belysning, dels en redogörelse för de

möjligheter förvaltningen har att genom rådgivning bistå gäldenären under en tänkt skuldawecklingsperiod. Under utrednings-

stadiet kan rätten inhämta kompletterande uppgifter även från

andra offentliga myndigheter och institutioner, exempelvis skatteoch behandlingshem (§ 211, jfr Munch s. 796).

myndighet

Under utredningens gång kan rätten när som helst fatta beslut om att vägra skuldsanering om det med hänsyn till inhämtade uppgifter bedöms vara utsiktslöst att ett skuldsaneringsbeslut kan komma att meddelas (§ 212 DKL). Bestämmelsen är i stort sett identisk med den i § 205. Beslutsunderlaget får dock bedömas vara betydligt säkrare ju längre ärendet framskridit. Rätten kan

vägra skuldsanering även på den grunden att gäldenären inte lojalt

medverkar genom att lämna erforderliga Beslut av nu

uppgifter.

ifrågavarande slag motiveras endast för det fall gäldenären begär

detta.

Sedan rätten inhämtat de upplysningar i ärendet som anses nödvändiga fastställs en frist inom vilken gäldenären har att inkomma

med sitt skuldsaneringsförslag, däri inbegripet en plan för av-

veckling av restskulden (§ 213 DKL). När gäldenären inkommit med dessa handlingar kallas, med minst två veckors varsel, gäldenären och samtliga kända borgenärer till ett sammanträde för behandling av förslaget. Kallelse skall ske genom rekommenderat brev eller på annat sätt. Till kallelsen skall

betryggande fogas

gäldenärens förslag, den redogörelse som upprättats för att

belysa

orsakerna till gäldenärens ekonomiska situation samt övriga

inhämtade upplysningar. Kallelsen kungörs även i Statstidende med angivande av var handlingarna i ärendet finns I

tillgängliga.

kallelsen anges följderna av att utebli från sammanträdet (§ 214). För gäldenären krävs personlig inställelse. Uteblir han utan laga förfall medför det att hans ansökan avslås. Borgenärerna kan vara representerade genom ombud. När omständigheterna talar för det kallas även en representant från socialförvaltningen till mötet.

sou 1990:74 113

Vid sammanträdet genomgås förslag och de inhämtade

gäldenärens

bereds tillfälle att uttala sig om

uppgifterna. Borgenärerna förslaget och har även möjlighet att ställa frågor till gäldenären

(§ 215 DKL). Eventuella återvinningsönskemål måste anmälas senast på detta sammanträde (§ 223). Det förekommer inte någon omröstning om men det kan i tveksamma

skuldsaneringsförslaget,

beslutssituationer ha betydelse om det bland borgenärerna rests starkt motstånd mot eller skett bred uppslutning kring gäldenärens

s. 804). Enligt vad som brukar för-

forslag (Munch upplysts

hållandevis få borgenärer närvara vid sammanträdena.

I samband med sammanträdets avslutande eller vid en senare angiven tidpunkt tar rätten ställning till om skuldsanering skall medges. Rätten måste motivera sitt ställningstagande (Munch s. 805).

Ett skuldsaneringsbeslut som helt eller delvis tillmötesgår gäldenä-

ren skall innehålla om vilken del av gäldenärens skulder

uppgift

som berörs härav samt uppgift om den procentsats vartill skulderna nedsätts. För det fall det bestäms att skall medges

gäldenären

anstånd med betalning av återstående skuldbelopp skall av beslutet

även samt storleken av och

framgå anståndsperiodens längd

törfallotiden för de olika (§ 216 DKL). Beslutet kungörs

beloppen

i Statstidende samt tillställs alla kända borgenärer (§ 218 Stk. 3). Skifterettens beslut kan överklagas (se vidare under 4.1.l.11). Ett

kan under speciella om-

lagakraftvunnet skuldsaneringsbeslut

och En begäran härom kan

ständigheter återupptas omprövas.

initieras av såväl som av borgenärerna (se vidare

gäldenären någon avsnitt 4.1.1.l1).

för ett skuldsaneringsärende i skifteretten

Handläggningstiden

uppgår normalt till 8-12 månader.

4.1.1.3 Gäldenärskretsen

Endast personer kan komma i fråga för skuldsanering

fysiska

197 Stk. 3 DKL). Av lagtexten framgår inte explicit att (§

som _driver i enskild firma skulle vara

personer näringsverksamhet

uteslutna från att kunna uppnå skuldsanering. Tillgänglig praxis

visar dock att man är restriktiv när det gäller gäldenärer

mycket

som vid är att betrakta som näringsidkare. Att

ansökningstillfállet en tidigare drivit näring utgör inte något hinder. Tidigare

gäldenär

som rörelsens sammanbrott och påföljande

näringsidkare genom

konkurs en stor skuldbörda omnämns särskilt i for-

ådragit sig

114 sou 1990:74

arbetena som en grupp för vilken skuldsaneringsinstitutet bör stå öppet (det danska betänkandet s. 76). En omfattar

skuldsanering

i sådant fall oftast enbart den som härrör från den

skuldsättning

upphörda rörelsen (§ 199 Stk. l), se t.ex. följande rättsfall.

G hade drivit en lantbruksrörelse, som den 29 februari 1980 blivit försåld på tvangsauktiom (exekutiv auktion). Gzs skulder till uppgick 842 000 Dkr., varav 839 000 Dkr. var att hänföra till den tidigare bedrivna rörelsen, medan resterande 3 000 Dkr. var restskatt för 1984. I enlighet med § 199 Stk. 1 DKL bestämdes det att skuldsaneringen endast skulle omfatta skulder som uppkommit före den 29 februari 1980 (U. 1986.63).

För det fall skuldsättningen uteslutande eller till del

väsentlig härrör från en näringsverksamhet som fortfarande bedrivs av

gäldenären har i allmänhet

skuldsanering vägrats. Anledningen

härtill är att denna av har att

grupp gäldenärer möjlighet uppnå

skuldnedsättning genom tvångsackord och att inte

skuldsanering

bör vara ett alternativ hänill. Detta skall ses mot av att

bakgrund

gäldenären inte bör kunna uppnå skuldsanering med en dividendprocent som borgenärerna inte hade kunnat eller acceptera förväntas acceptera vid om Detta

förhandlingar tvångsackord.

belyses av följande fall.

En 39-årig fiskare F hade under åren 1980-1981 drivit näringsverksamhet som fiskare med egen båt och därvid skuldsatt sig i storleksordningen 400 000 Dkr. Han bedrev nu fiske från en förhyrd båt, vilket gav en månatlig nettoinkomst (inkomst efter avdrag för skatt) om 6 000 Dkr. Då det bedömdes att få att han inte hade någon reell möjlighet igenom ett tvångsackord ansåg landsretten att han inte borde uteslutas från möjligheten att erhålla Landsretten stadfäste skifte-

skuldsanering.

rettens beslut, vilket innebar en av skulderna till ca 7 %

nedskrivning

(U. l986.207).

En 50-årig auktoriserad skorstensfejarmâstare S hade på grund av tidigare alkoholmissbruk ådragit sig betydande skulder till skatte- och tullväsendet. Enligt en ekonomisk sammanställning 1984 uppgick tillgångarna till 117 122 Dkr. och skulderna till 846 059 Dkr., varav ca 750 000 Dkr. omfattades av S:s till - Vestre

förslag skuldsanering.

Landsret uttalade, att eftersom skulden uppkommit i den näringsverksamhet som S fortfarande bedrev, klmde för

ñrutsâttningama

skuldsanering inte anses uppfyllda. Frågan om att säkra verksamhetens fortsatta drift genom skuldnedsâttning måste därför avgöras genom reglerna om tvångsackord eller genom avtal med borgenårema. Skifteret-

tens beslut om skuldsanering blev därför upphävt och

skuldsanering

vägrad (U. l985.784).

Det är alltså en fördel för gäldenären att i insolvenshänseende klassificeras som icke och få till

näringsidkare därigenom tillgång

skuldsaneringsinstitutet. Inte sällan medför detta att det i in-

ledningsskedet av ett skuldsaneringsärende uppkommer tveksamhet

och argumentation kring klassificeringsfrågan. Ett näraliggande

problem uppkommer när gäldenären efter en konstruerad företagsöverlåtelse, framför allt till en närstående, fortsätter att arbeta i det nya företaget (se Lilian i

Hindborg, Gatldssanering praksis,

1990, s. 73 ff; citeras i fortsättningen Lilian Följande

Hindborg).

rättsfall belyser detta.

Efter det att två lantbruksegendomar tillhörande gårdsågaren G 1980 försålts på exekutiv auktion, förvärvade Gzs hustru H den ena, som därefter drevs i hennes namn, medan G ñck arbete som försäljare i en fröfirma med en årlig nettoinkomst om ca 160 000 Dkr. G, som var 49 år, begärde inledning av skuldsanering omfattande hans restskuld från auktionerna. - Det måste beaktas, uttalade landsretten, att Hzs lantbruksegendom i realiteten fortfarande drivs av G, vars borgenârer

samtidigt avskurits från möjligheten att söka betalning i den förmögenhet

som upparbetas i Hzs namn. Redan på gnmd härav ansågs rekvisiten i § 197 DKL inte uppfyllda och Gzs begäran lämnades utan bifall (U. 1985 .787).

I följande fall gjorde rätten dock en arman bedömning.

Makarna M och H (50 resp. 47 år) hade sedan 1966 drivit en rörelse för skrotning av bilar, vilken försatts i konkurs 1983. Från konkursen fanns kvarstående skulder på ca 475 0()0 Dkr. Makarna var nu direktör resp. styrelseledamot i ett aktiebolag, som drev den tidigare verksamheten vidare, och vars insatskapital av den äldsta dottern. Nu

ägdes

angivna förhållanden ansåg landsretten inte vara till hinder ñr skuldsanering, eftersom den tidigare verksamheten upphört genom makarnas konkurs och överskottet av verksamhet till av M:s

aktiebolagets följd

sjukdom hade varit och bedömdes bli av ringa omfattning (U. 1986.399).

4.1.1.4¶Skuldsituationen

Det grundläggande stadgandet om skuldsanering återfimis i § 197

DKL. Där uppställs ett på visst sätt kvalificerat insolvensbegrepp för att en person skall kunna komma ifråga för skuldsanering. Det avgörande är att gäldenärens ekonomiska situation skall bedömas

116 sou 1990:74

vara så hopplös att han varken i nuläget eller under de närmaste åren har någon möjlighet att uppfylla sina skuldförbindelser (Stk.

l). Därjämte skall gäldenärens förhållanden och omständigheterna

i övrigt tala för skuldsanering (Stk. 2).

Den insolvensrättsliga bedömningen av nuläget görs på ungefär

samma sätt som vid prövningen av en konkursansökan. Av-

av om gäldenärens ekonomiska situation med hänsyn till

görandet

hans framtida betalningsförmåga skall anses vara hopplös måste däremot träffas på av en mer osäker prognos, eftersom

grundval

det inte kan anses uteslutet att gäldenärens ekonomiska förhållanden förbättras till följd av oförutsedda orsaker. Prognosen måste utifrån bedömningen huruvida gäldenären med hänsyn

göras till skuldens storlek samt gäldenärens ålder, anställning, utbildning

och familjeförhållanden har någon utsikt till att kunna betala sin skuld (det danska betänkandet s. 91 f). Bevisbördan för den

bristande betalningsförmågan åvilar gäldenären (Munch s. 761).

I förarbetena uppställs stränga bevismässiga krav och det förordas restriktivitet vid Gäldenärens tillgångar och sannolika

prövningen.

inkomster för de närmaste åren skall vara klart otillräckliga för att täcka skulderna. Det har inte någon bestämd mini-

uppställts

migräns för skuldens storlek. Skuldbördan skall dock vara betydande, vilket naturligtvis måste ses i relation till gäldenärens ålder och inkomstförhållanden.

Först om insolvensförutsättningen i enlighet med § 197 Stk. l

DKL är uppfylld finns det anledning för rätten att pröva om även

omständigheterna i övrigt talar för skuldsanering. Vid denna

bedömning skall det enligt Stk. 2 läggas särskild vikt vid gäldenärens intresse av att uppnå skuldsanering, skuldens ålder, omständigheterna vid skuldernas tillblivelse och hittillsvarande

samt gäldenärens sätt att förhålla sig under

skuldaweckling skuldsaneringsärendet.

Vid rättens prövning skall alltså särskilt beaktas gäldenärens intresse av att uppnå skuldsanering. Det krävs i detta avseende att skulden står i missförhållande till gäldenärens nuvarande och framtida betalningsförmåga. Skulden måste även nå upp till en viss storlek i absoluta tal, men någon precisering i denna del har ej skett (Munch s. 765).

För förvärvsarbetande gäldenärer i de vanligaste inkomstlägena

pekar praxis på att det krävs en nettoskuldsättning pä ca 250 000

Dkr. för att de ekonomiska betingelserna skall anses vara upp-

Skuldens storlek måste dock naturligtvis sammanvägas med

fyllda.

andra faktorer, exempelvis gäldenärens ålder och utbildning samt familjesanunansättning. Den nämnda beloppsgränsen kan därför

endast tjäna som riktmärke vid den samlade bedömningen (Lilian

Hindborg s. 24). Om gäldenärens inkomster ligger väsentligt över

den allmänna lönenivån måste skuldsättningen vara i motsvarande mån större för att skuldsanering skall komma i fråga. Följande fall

belyser det sagda.

En 36-årig murare B hade tillsammans med sin hustru månadsinkomster om ca 12 000 Dkr. netto. Han sökte skuldsanering avseende en skuld på 260 000 Dkr., vilken i huvudsak härrörde från en tidigare, nu upphörd, näringsverksamhet. Hqäjesteret hänvisade till skuldens storlek och makarnas inkomstförhållanden, som inte kunde påräknas bli väsentligt förbättrade inom en överskådlig framtid, och fann det klarlagt att B saknade förmåga att uppfylla sina skuldförbindelser (U. 1985.912 H).

En 39-årig gift man utan fast arbete, som 1983 avbrutit sin lärarut-

bildning, ñck avslag på sin begäran om skuldsanering. Tillgångar

saknades. Skuldema uppgick till ca 245 000 Dkr. , varav ca 230 000 Dkr. utgjordes av studielån. Skifteretten medgav skuldsanering med totalt skuldbortfall. Landsretten fann däremot inte visat att de ekonomiska betingelserna för att uppnå skuldsanering var uppfyllda och hänvisade därvid särskilt till gäldenärens ålder och skuldens storlek. Beslutet stadfistes av højesteret (U. 1987.681 H).

När makar svarar solidariskt för hela skulden eller del därav bör de ekonomiska betingelserna värderas utifrån makarnas samlade ekonomiska förhållanden. Det är dock i allmänhet ett krav att båda makarna har en skuldsättning av sådan storlek att vederbörande inte kan antas kunna betala sina skulder, se t.ex. följande fall.

M, som var 56 år, hade i 30 år drivit en rörelse som glasmästare. Han gick 1981 i konkurs med skulder om ca 385 000 Dkr. Hustrun, som var 53 år, hade drivit rörelsen vidare i ett handelsbolag, som upphörde i febmari 1985 med skulder uppgående till ca 260 000 Dkr. Makama var arbetslösa då de ansökte om skuldsanering. Skifteretten fann inte förutsättningar föreligga att inleda skuldsanering för makarna. För hustmns del åberopades särskilt att skulden var av färskt datum. Landsretten, som hänvisade till makarnas ålder och ekonomiska

förhållanden, däri inbegripet skuldsâttningen, fann däremot ej skäl vägra inledande av ett skuldsaneringsförfarande (U. 1985.982).

För pensionärer och andra icke förvärvsarbetande gäldenärer har i praxis fastställts en vägledande minimigräns för den totala skuldsättningen på ca 100 000 Dkr. Om härrör

skuldsättningen

från en förvärvsaktiv period har gränsen dock satts lägre. Ett skuldbelopp under 50 000 Dkr. har emellertid i regel varit otillräckligt för att de ekonomiska skall anses vara

förutsättningarna

uppfyllda (Lilian Hindborg s. 28). Följande fall det an-

belyser

förda.

En 55-årig tidigare skeppare D uppbar sjukpension efter en hjärtoperation 1980. Hustrun H uppbar förtidspension. D hade skulder på 95 000 Dkr. Dzs andelshus övertogs vid exekutiv 1984 av en bank.

försäljning

Banken fick betalt för sin fordran mot D genom överlåtelse av

fastigheten

till Dzs bam. D hyrde därefter fastigheten av barnen för en månadskostnad om 4 600 Dkr. - Då det med till om skulder-

hänsyn upplysningama

nas storlek sammantaget med om Dzs och Hzs framtida

upplysningama

förvärvsmöjligheter inte på förhand kunde uteslutas att skuldsanering kunde komma att medges godtog landsretten Dzs begäran om inledande av skuldsanering (U. l986.209).

Gäldenärer med en i form av studielån har

betydande skuldsättning

såväl i som i blivit föremål för särskilt intresse.

lagstiftning praxis

Av den ursprungliga inte hur

lagregleringen framgick entydigt

studieskulder skulle behandlas i Formellt

skuldsaneringshänseende.

mötte inte något hinder mot att ta med även sådana men

skulder,

domstolarna ställde sig i awisande till detta. Man hänvisade

regel

bl.a. till att det farms möjlighet för en f.d. studerande att få

räntebidrag i vissa fall och till att en akademisk är

utbildning

avsedd att ge den skuldsatte en inkomst i framtiden. 1987

hög

vidtogs, som nänmts under avsnitt 4.1.1.1, vissa ändringar i

reglerna om skuldsanering liksom i lagstiftningen rörande

studieskulder. Gäldenären gavs härigenom valfrihet att ansöka om skuldsanering eller söka lösa sin skuldsituation annat sätt.

på något

Vid prövningen av en ansökan om har skifteretten

skuldsanering

på sedvanligt sätt att enligt nu gällande regler ta ställning till om

gäldenären förmått visa att han inte är i stånd till - och inte heller kommer att bli det under de närmaste åren - att betala av

på

studieskulden. Skifteretten har också att beakta för-

gäldenärens

hållanden och omständigheterna i dvs. bl.a. att en studie-

övrigt,

skuld är en skuld som påtas som en långsiktig för att

investering

senare i livet ge utdelning i form av exempelvis högre lön. l motiven till ändringarna har påpekats att det därför inte alltid kan förutsättas att en sådan investering skall vara möjlig att aweckla inom fem år. Följande fall belyser förhållandena fore lagändringen.

Landsretten uttalade, att domstolarnas restriktiva praxis med att tillåta skuldsanering där skulden uteslutande eller till övervägande del härrör från studielån, inte bör avskâra en gâldenär från möjligheten att uppnå skuldsanering om han inte kunnat få en anställning som möjliggör återbetalning av studielånet. Som förutsättning gäller dock att även förhållandena i övrigt talar härför. - Då det emellertid, som i förevarande fall, endast ñrflutit tre resp. ett år sedan makarna M och H, båda ñLmag., avslutat sin utbildning, och då det därför inte redan nu kan anses visat att de inte är i stånd till och att de inte heller har någon framtida möjlighet att uppfylla sina skuldförbindelser, avslogs makamas begäran om skuldsanering (U. 1986.691).

En 37-årig man, D, blev fiLmag. vid årsskiftet 1982-1983 och studerade därefter pedagogik. Han var ânkeman med två hemmavarande barn och arbetade till följd härav deltid. Hans studieskuld uppgick till ca 356 000 Dkr. , och nettoskuldsâttningen till ca 300 000 Dkr. Landsretten uttalade att det visserligen endast förflutit en kortare tid sedan D avslutat sin utbildning men att det med hänsyn till hans ålder och speciella familjesituation samt slculdens storlek inte fanns någon möjlighet ñr honom att betala skulden även om han erhållit räntebidrag. Hans begäran om inledande av skuldsanering bifölls därför (U. 1986.8l2).

Genom 1987 års lagändringar gavs studielåntagare vidare enligt

den särskilda lagstiftningen på detta område rätt till

antingen

bidrag till att betala studieskulden eller av skulden.

eftergift Syftet

med den senare regleringen är att låntagare som sökt betala av studieskulden men skall -

misslyckats ges möjlighet genom

nedskrivning av skuldbeloppet - att kunna betala av den inom l5 år. Beslutsinstans är Hypoteksbanken. Eftergift sker efter individuell behovsprövning. Man kan tidigast komma i fråga för eftergift när tolv år gått sedan utbildningen avbrutits eller avslutats. Den resterande delen av skulden skall betalas under tre år. Skäl till eftergift är bl.a. långvarig sjukdom eller arbetslöshet.

Skuldens ålder har självfallet också vid bedömningen av

betydelse

om skuldsanering skall inledas. Ju äldre skulden är desto mer uppenbar framstår gäldenärens bristande betalningstörmåga. Det

tillmäts även betydelse om skuldsättningen uppkommit under andra

120 sou 1990:74

förhållanden än de nuvarande, exempelvis vid en näringsverksam-

hets sammanbrott och påföljande konkurs (Munch s. 765). I sådant fall upprätthålls inte samma krav på skuldens ålder. (Jfr det ovan

angivna rättsfallet U. l985.982).

Vid rättens prövning tillmäts även omständigheterna vid skuldens

tillkomst stor betydelse. Skulder som gäldenären ådragit sig genom

kriminellt beteende av grövre beskaffenhet medför i allmänhet att

möjligheten att uppnå skuldsanering är utesluten. Även här kan

dock tidpunkten för brottsligheten tillmätas betydelse. Med grov kriminalitet har i detta sammanhang likställts lättsinnig, spekulativ och hänsynslös skuldsättning. Skulder som kan antas ha uppkommit i att kunna bli föremål för skuldsanering utesluts i

syfte

regel vid skuldberäkningen. Därigenom försvåras möjligheterna

för professionella gäldenärer att utnyttja skuldsaneringsinstitutet

(det danska betänkandet s. 80 f, Munch s. 766 f), jfr följande fall.

Skuldsanering vågrades för skulder om ca 600 000 Dkr., varav en betydlig del uppkommit genom bedrägeri och annan brottslighet. Det lades även gâldenären till last att han inte försökt betala av på skulderna under en period när han hade stora inkomster (U. 1987.688 H).

Omständigheterna vid skuldens tillkomst kan emellertid även tala

för skuldsanering. Har gäldenären exempelvis genom borgensäta-

gande för familjemedlemmars skuld ådragit sig betydande skuld-

sättning är betänkligheterna mot skuldsanering betydligt mindre.

Skuldens hittillsvarande avveckling är också en omständighet som rätten enligt § 197 Stk. 2 DKL tillmäter betydelse. Rimliga

amorteringar av skulden talar för sanering. Har gäldenären

däremot sina i säkerhet för

bringat tillgångar borgenärerna,

exempelvis genom äktenskapsförord till förmån för maken eller genom att driva rörelse i makens namn, får som

skuldsanering

huvudregel anses utesluten (det danska betänkandet s. 131). Att

en förhållandevis nettoinkomst utan

gäldenären uppburit hygglig

att för den skull ha avbetalat på skulden talar emot skuldsanering. Samma är förhållandet om gäldenären endast eller företrädesvis betalat av på skulder med borgen som säkerhet (Lilian Hindborg

s. 50).

Även gäldenärens sätt att förhålla sig under sgldsaneringsärendets

handläggning påverkar rättens bedömning. Om gäldenären förtiger

eller döljer tillgångar eller tillgodoser någon speciell borgenär bör

skuldsanering vara utesluten. Också gäldenärens sätt att förhålla sig före begäran om skuldsanering kan tas i beaktande. Har

gäldenären trots ekonomiska svårigheter skuldsatt sig ytterligare

försvåras möjligheten för honom att uppnå framgång i skuldsane-

ringsärendet (Munch s. 767).

Även ,andra gmstag digheter än de nu redovisade kan beaktas vid

rättens prövning. I förarbetena nämns näraliggande möjligheter till

arv eller ekonomiskt bistånd från familj eller vänner. Det har emellertid ansetts ligga närmare till hands att borgenärerna får bära förlustrisken i stället för närstående som inte haft någon fördel av skuldsättningen. I praxis har det därför oftast blivit tal om ekonomiskt bistånd från närstående först för det fall gäldenä-

ren kunnat uppnå skuldsanering (Munch s. 768), jfr följande fall.

En gâldenär, som var ensam arvinge till en 83-årig morbror, befanns av landsretten inte ha en sådan utsikt till arv (ej bröstarvinge) att denna omständighet borde utesluta skuldsanering (U. l987.578).

I anslutning till ett ekonomiskt sammanbrott 1981 hade D avstått från arv till förmån för sina två barn. Denna omständighet ansåg landsretten, med hänsyn tagen till skuldens storlek (2,3 milj. Dkr.) och storleken av det förväntade arvet (ca 200 000 Dkr.), inte böra medföra att rekvisiten i § 197 DKL inte ansågs uppfyllda (U. 1987.579).

Även följande fall har visst intresse.

S (31 år) bodde ensam med en son på fyra år och hade skulder på 325 000 Dkr. Han var inte villig att söka arbete förrän efter ett skuldsaneringsbeslut, eftersom hans inkomster i så fall skulle bli mindre till följd av inñrsel. - Med hänsyn till skuldemas storlek och övriga upplysningar om Szs ñrhållanden - bl.a. den verkan det skulle få för hans inkomstförhållanden om han i hade avlönat arbete -

dagsläget ansågs inte förutsåttningama uppfyllda för att med stöd av § 205 Stk. 1, nr 1 DKL avslå Szs begäran om inledande av skuldsanering (U. 1989:166).

4.1.1.5 Rättens medhjälpare och annat juridiskt biträde

I samband med rättens beslut att inleda ett skuldsaneringsförfarande utses, som nämnts under avsnitt 4.1.1.2, i regel en rättens medhjälpare (§ 219 Stk. 1 DKL). Denne är i allmänhet advokat och utses bland den grupp av advokater som brukar uppträda i

122 sou 1990:74

domstolen i konkursärenden. Medhjälparen utför flertalet av de åtgärder som armars ålegat domstolen. Det är således denne som utfärdar kungörelser och kallelser, utarbetar en ekonomisk statusöversikt och redogörelse för insolvensorsaken samt

vägleder gäl-

denären under ärendets Han kan däremot inte leda

handläggning.

de sammanträden som föregår ett beslut i ärendet (Munch s.

810). Medhjälparen är att betrakta som borgenärskollektivets

representant men får något av en dubbelroll, eftersom han i även

praktiken fungerar som rådgivare åt gäldenären. När

gäldenären presenterar sitt förslag till för rätten skall

skuldsanering medhjälparen upp-

manas ange sin inställning till huruvida för skuld-

förutsättningarna

sanering är uppfyllda och även huruvida det

framlagda förslaget

är godtagbart.

Kostnaderna för arbete ersätts av allmänna medel

medhjälparens

(se vidare avsnitt 4. 1 . l . 10).

Särskilt advokatbiträde (§ 219 Stk. 2 för

DKL) gäldenären

förutsätts inte vara erforderligt annat än i rena I

undantagsfall.

övrigt är det alltså tänkt att skall kunna av

gäldenären vägledas

rätten och rättens Advokatbiträde har förordnats i fall

medhjälpare.

där gäldenärens ekonomiska förhållanden bedömts vara

synnerli-

gen komplicerade eller försäljning av fast egendom aktualiserats. Advokatens arvode bekostas i sådant fall av allmänna medel. Jfr

följande fall.

Skifterettens beslut, att vari angavs att det inte ñrelåg förutsättning förordna advokatbiträde för en gâldenâr innan

skuldsaneringsårende

inletts, blev stadfäst av landsretten (U. l985.806).

4.1.1.6 innehåll

Skuldsaneringsbeslutets

Som är det som skall fram

framgått tidigare gäldenären lägga

förslag till hur skulden skall saneras. Gäldenärens skall

förslag

ange den procentsats till vilken skulden nedskriven samt

begärs

den ordning som bör gälla för av restskulden

avveckling (§ 213

DKL).

Ett rättens beslut, som helt eller delvis

tillmötesgår gäldenären,

skall vilken del av skulder som berörs av

klargöra gäldenärens

skuldsaneringsbeslutet, med angivande av vartill

den procentsats skulderna sätts ned. För det fall anstånd med

gäldenären medges

sou 1990:74 123

betalning av restskulden skall beslutet även innehålla om

uppgift

anståndsperiodens längd samt storleken av och förfallotiden för

avbetalningsbeloppen (§ 216 DKL). Nedsättningsprocenten skall

vara densamma för alla skulder som omfattas av beslutet. Det bör i detta sammanhang nämnas att rätten inte kan fastställa en arman (högre) procentsats än den som gäldenären har förklarat beredd

sig att godta.

En gåldenâr hade vid skifteretten ansökt om totalt bortfall av skulder som uppkommit före den l januari 1984. Skifteretten medgav skuldsanering och angav i beslutet att skulder som uppkommit före dagen för inledande av skuldsaneringsârendet skulle skrivas ned till 96. 30,223 Landsretten upphåvde beslutet sedan det framkommit att gåldenåren inte godtagit att skulderna endast delvis skrevs ned (U. 1985.806).

Formellt skulle den angivna situationen kunna anses i

inrymmas

stadgandet att rätten delvis

tillmötesgår gäldenärens begäran.

Det delvisa tillmötesgåendet tar dock endast sikte de fall då

på

rätten förordnar att skall avse skulder som

skuldsaneringsbeslutet

uppkommit före en viss angiven

tidpunkt (tidigarelagd skärnings-

punkt, § 199 Stk. 1 DKL, jfr Munch s. 806). I praktiken kan oftast en nu beskriven situation lösas det sättet att rätten under

på hand ger gäldenären möjlighet att den i höja förslaget angivna

procentsatsen (Munch s. 806).

Ett kan även i att rätten bifaller

skuldsaneringsbeslut utmynna

gäldenärens begäran om totalt skuldbortfall. I förarbetena förutsätts att så endast skall kunna ske i rena Som

undantagsfall.

exempel anges en nybliven pensionär med en inte

obetydlig

skuldsättning och där skulderna uppstått under en helt annan livssituation (det danska betänkandet s. 96 och 134 Av

f).

tillgänglig praxis framgår emellertid att totalt skuldbortfall under det första året som förekom i en

lagen tillämpades ungefär

tredjedel av fallen och alltså i en större än

betydligt omfattning

som förutsatts (se von i

Eyben, Gzeldssaneringsloven praksis,

Ugeskrift for Retsvzesen, U. 1985 B. 341). Det måste dock framhållas att totalt skuldbortfall i fall endast synes ha förekommit där gäldenärens förhållanden radikalt förändrats sedan skulden

uppkommit, exempelvis genom långvarig sjukdom, arbetslöshet,

pensionering eller upphörande av samt detta

näringsverksamhet,

medfört att gäldenären inte kan avbetala skulden utan att

på underskrida gränsen för existensminimum s.

(Munch 770).

124 sou 1990:74

En bank, som hade fordringar på ca 150 000 Dkr. mot en 59-årig maskinförare S, protesterade, efter det att skuldsaneringsärende inletts, mot att det skulle ske fullständigt bortfall av Szs skulder. Landsretten uttalade att S med hänsyn till ålder och nuvarande anstållningsförhållande tillhör den grupp av gâldenärer där skuldsanering med fullständigt skuldbortfall ej bör vara uteslutet (U. 1985.984).

Huvudregeln såvitt gäller skuldsaneringsbeslut är således att

skulden skall nedsättas till det som gäldenären med

belopp

återhållsam livsföring (beskeden levefod , det danska betänkandet s. 97) kan antas kunna betala under en femårsperiod. En längre

period kan undantagsvis tillämpas, exempelvis om gäldenären

påbörjat utbildning. I ett sådant fall anses dock starka skäl tala för

att skuldsaneringsförfarande inleds först när gäldenärens framtida

förhållanden framstår som mindre oklara. Kortare avbetalningsperiod kan förekomma om gäldenären inom loppet av ett par år

uppnår pensionsåldern.

är alltså längre vid

Avbetalningsperioden betydligt skuldsanering

än vid ackord. Detta kan förklaras av att ackordslikviden ofta

beräknas med utgångspunkt i gäldenärens tillgångar i nuläget,

medan skuldsanering bygger på gäldenärens förväntade framtida

inkomster. Vid denna senare bedömning har man att utgå från gäldenärens aktuella inkomstförhållanden. Är gäldenären arbetslös måste dock hans möjligheter att få ett arbete övervägas. Från de beräknade inkomsterna skall avdrag göras för rimliga levnadsom-

kostnader, underhållsskyldighet och skatt. I begreppet rimliga

levnadsomkostnader att får inrikta på en

ligger gäldenären sig

återhållsam livsföring under avbetalningsperioden.

Ett beslut om skuldsanering omfattar endast de skulder som

gäldenären ådragit sig före skuldsaneringsärendets inledning, den

s.k. fristdagen (§ 199 Stk. 1 DKL). När särskilda omständigheter talar för det kan rätten dock bestämma att beslutet endast skall omfatta sådan skuldsättning som uppkommit före en av rätten

fastslagen tidigare tidpunkt. Möjligheten att på detta sätt begränsa

en skuldnedskrivning är avsedd att komma till användning när det

är en stor skuldsättning av äldre datum som gör gäldenärens situation Ett härpå är, som tidigare nämnts,

hopplös. typexempel

skulder från en tidigare bedriven näringsverksamhet. Regeln om

en på detta sätt tidigarelagd skärningspunkt tillämpas även i andra

fall då det är en äldre, betydande skuldsättning, som medför

betalningsproblem medan senare uppkommen skuldsättning är av

normal omfattning och saknar samband med den tidigare skulden.

Enligt Munch (s. 774) kan i nu angivna fall uppdelning av

skulderna ske i två klasser med utgångspunkt i tidpunkten för

skuldens uppkomst. Något särskiljande av skulderna på annan

grund än den nu angivna är inte tillåten. Det saknas alltså

att besluta om totalt bortfall av äldre skulder och

möjlighet

samtidig nedskrivning av nyare skulder. Det är inte heller möjligt

att i samband med skuldsanering undanta exempelvis småfordring-

ar eller att i övrigt begränsa ett beslut till att avse fordringar av viss karaktär. Viss kritik har förekommit mot att småfordringar inte undantas och ges full utdelning (jfr von Eyben, a.a. s. 345). Att fastställa en tidigare fristdag medför i allmänhet inte någon olägenhet för gäldenären. Det innebär endast att skuldnedskriv-

ningen, vars omfattning ju beror på en bedömning av gäldenärens framtida betalningsmöjligheter, görs med en högre procentsats än

om hela skulden skulle nedskrivas. Det inger oftast domstolen mindre betänkligheter att nedskriva skulder som uppkommit i en verksamhet som gäldenären inte längre bedriver än att nedskriva skulder som är hänförliga till gäldenärens nuvarande förhållanden

(Munch s. 774 f).

omfattar inte skulder med panträtt som

Skuldsaneringsbeslutet

säkerhet i den mån panträtten räcker till. Panträttsinnehavarna binds däremot av beslutet såvitt avser den del av deras personliga fordran mot gäldenären som inte täcks av panten (§ 199 Stk. 2 DKL).

Till skillnad mot ackordstörfarandet skiljer man i skuldsanerings-

ärenden inte mellan prioriterade och oprioriterade fordringar.

Utgångspunkten är således att all skuldsättning, med undantag för sådana skulder för vilka lämnats, skall behandlas lika.

pantsäkerhet

Även skatter och avgifter omfattas således av ett skuldsaneringsbeslut s. 772 f). I Danmark åtnjuter inte sådana fordringar

(Munch

förmånsrätt i konkurs.

Fordringar som bestrids av gäldenären behandlas under skuldsaneringsärendet som om de inte var bestridda. Det finns således inte

någon möjlighet att inom skuldsaneringsinstitutets ram pröva

hållbarheten i ett krav mot gäldenären. En sådan prövning måste ske i den form som gäller för tvistemål (§ 209 DKL).

126 sou 1990:74

I samband med beslut om bortfaller samt

skuldsanering gåvolöften

ränteanspråk på de av beslutet omfattade för tiden

fordringarna

efter 200 Den

skuldsaneringsärendets inledning (§ DKL). nu

angivna bestämmelsen har en direkt beträffande

motsvarighet

tvångsackord (§ 159). Så är även fallet beträffande att alla

regeln

borgenärer skall behandlas lika om inte av dem

någon samtycker

till en mindre

förmånlig behandling.

Eftersom ett meddelat oftast

skuldsaneringsbeslut innehåller en avbetalningsuppgörelse är det med form av nödvändigt någon

reglering även av det fortsatta förfarandet. Varken skifteretten eller rättens kan dock medverka

medhjälpare i detta skede,

eftersom då betraktas som avslutat

skuldsaneringsärendet (§ 216

Stk. 5 DKL, Munch s.

807). Skuldsaneringsbesluten innehåller

därför i regel en anvisning om att ett visst skall

månatligt belopp

inbetalas till ett konto i i ärendet

någon involverad bank. Med-

hjälparen tillställer banken en av vilken det

fördelningslista,

framgår det årliga skall De medel

belopp resp. borgenär påföras.

som sätts in på kontot för

görs oåtkomliga gäldenärens och

borgenärernas dispositioner. Den kontoförande banken skall inte heller kunna rätt till

kvittningsvis göra gällande någon de på

kontot insatta medlen.

Banken är till för sin av kontot.

berättigad ersättning hantering

Denna ersättning skall av som i

erläggas gäldenären, gengäld tillgodotörs räntan på behållningen. vad som Enligt upplysts går

det dock i till så att kontot

praktiken vanligen görs räntelöst och

att gäldenären som härför befrias från

kompensation hanteringsav-

giften.

Om gäldenären inte sin del av

fullgör betalningsuppgörelsen bör

banken genast meddela rätten eller den

medhjälpare som anlitats

i

skuldsaneringsärendet.

4.1.1.7 inverkan

Skuldsaneringsförfarandets på exekutiva åtgärder

Efter det att ett har

skuldsaneringsärende inletts (§ 206 DKL) kan

exekutiva åtgärder i form av kvarstad och inte

utmätning äga rum

för fordringar som omfattas av

skuldsaneringsförfarandet. För

fordringar som inte omfattas av förfarandet,

exempelvis fordringar

med pant som säkerhet eller som efter ett

fordringar uppkommit

beslut om att inleda möter däremot -

skuldsaneringsbehandling,

med vissa inskränkningar - inte något hinder mot exekutiva

åtgär-

der (§ 207 DKL). För det fall rätten beslutat om en

tidigarelagd

fristdag möter det inte heller något hinder mot att företa

utmätning

beträffande fordringar som uppkommit efter den fastställda

fristdagen (Munch s. 789).

Ett skuldsaneringsförfarande påverkar inte möjligheten att för

exempelvis underhållsbidrag och böter erhålla införsel i gäldenärens lön.

Den omständigheten att gäldenären ansökt om

skuldsanering utgör

inte något hinder mot att rätten på sedvanligt sätt en

prövar

konkursansökan mot denne. En sådan prövning kan ske även sedan skuldsaneringsbeslut meddelats (§ 230 DKL, se vidare under av-

snitt 4.1.1.l2).

Ãtervinningsregler

En gäldenär som har en rimlig utsikt till att erhålla

skuldsanering

torde i och för sig även för att bli försatt

uppfylla förutsättningarna

i konkurs. Som frarnhållits ovan kan inte ett pågående skuldsaneringsärende förhindra ett konkursförfarande. En borgenär skall emellertid inte behöva tvingas till att använda av det mera

sig

tungrodda konkursförfarandet gentemot en gäldenär som ansökt om skuldsanering, om det enda härmed är att

syftet möjliggöra

återvinning. Det är mot denna bakgrund som de för konkurs gällande även beträf-

återvinningsbestämmelserna gjorts tillämpliga

fande skuldsanering. En får inte

återvinningsprocess anhängiggöras

senare än ra veckor från beslutet om

skuldsanering (§ 223 Stk.

3 DKL). tervinningsreglerna har dock inte fått någon större praktisk betydelse såvitt avser sist nämnda institut. En starkt bidragande orsak härtill torde vara att en som medverkat

gäldenär

till en transaktion till härav oftast inte har

återvinningsbar följd

ansetts kunna komma i för vidare

fråga skuldsanering (se §§

221-224, jfr det danska betänkandet s. 161

f).

4.1.1.9¶Skuldsaneringsbeslutets

rättsverkningar

Till skillnad mot vad som vid konkurs förlorar en

gäller gäldenär

som ansökt om inte i skede under ärendets

skuldsanering något

handläggning rådigheten över sin egendom och över sin ekonomi.

128 sou 1990:74

Ett har mellan gäldenären och hans fordrings-

skuldsaneringsbeslut

samma rättsverkningar som en av rätten stadfäst förlikning

ägare

Stk. Detta innebär att ett i beslutet angivet (§ 226 1 DKL). som inte i rätt tid, genast kan bli

avbetalningsbelopp, erläggs

föremål för exekutiva åtgärder hos gäldenären (Munch s. 816).

Genom befrias alltså gäldenären helt eller

skuldsaneringsbeslutet

delvis från för de skulder som omfattas av

betalningsansvaret

beslutet. Beslutet blir bindande även för de som inte

borgenärer

var kända vid beslutstillfallet. Enligt § 226 Stk. 2 DKL gäller skuldbefrielsen inte endast i förhållande till borgenärerna utan även i förhållande till eventuella eller andra som jämte

borgensmän

ansvarar för skuldförbindelsen. Någon regressrätt för

gäldenären gäldenären uppkommer således inte.

dessa gentemot

inte hinder mot att borgenärer-

skuldsaneringsbeslutet utgör något

och andra som svarar för skulden kräver na gentemot borgensmän i enlighet med den ursprungliga förbindelsen (§ 226 Stk.

betalning

3 DKL).

4.1.1.10¶Kostnader för skuldsaneringsförfarandet

Det till förslaget till skuldsaneringsordning

folketinget framlagda

att för att få ett inlett

innehöll gäldenären skuldsaneringsärende

skulle betala en l 500 Dkr. Enligt vad som

ansökningsavgift på

riktades under i folketinget stark kritik mot

upplysts behandlingen

denna regel. Det anfördes bl.a. att redan hårt skuldsatta personer inte skulle ha att erlägga ansökningsavgift, vilket

någon möjlighet

i sin tur befarades medföra merarbete för rätten genom att gäldenärerna tillsammans med ansökan om skuldsanering även ingav an-

sökan om fri rättegång. Regeln om ansökningsavgift genomfördes

därför inte.

De kostnader som i denna typ av ärenden utgörs av

uppkommer

och till rättens medhjälpare. Un-

kungörelsekostnader ersättning

kan det även kostnader för särskilt advokat-

dantagsvis uppkomma

biträde för Genomsnittskostnaden för ett skuldsane-

gäldenären.

till ungefär l0 000 Dkr.

ringsärende uppgår enligt uppgift

Vid kan rätten bestämma att

skuldsaneringsärendets inledning

skall ställa lämplig säkerhet för de kostnader som

gäldenären

under I förarbetena förut-

uppstår handläggningen (§ 203 DKL).

sou 1990:74 129

sattes att detta skulle ske regelmässigt, i vart fall med ett mindre

belopp. Av tillgänglig praxis framgår emellertid att denna regel

endast undantagsvis kommit till användning. Har rätten inte ställt något krav på säkerhet, innebär detta att kostnaderna för förfarandet helt ersätts av statskassan (§ 220). Endast när särskilda skäl talar härför, kan rätten, i samband med att ärendet avslutas, bestämma att gäldenären helt eller delvis skall stå för kostnaderna. Så har skett i fall där gäldenären uppträtt oärligt och i något fall

även när gäldenärens ekonomiska ställning visat sig vara väsentligt

bättre än man först antagit (Munch s. 783).

4.1.1.11 Omprövning och av ett skuldsane-

överklagande ringsbeslut

Ett beslut om skuldsanering skall i största möjliga utsträckning markera slutpunkten för skifterettens medverkan. När särskilda

hänsyn ( ganske szerlige hensyn) till gäldenären talar därför kan dock rätten på begäran (av gäldenären) återuppta ett avgjort skuldsaneringsärende och ändra anstånds- och avbetalningsbe-

stämmelserna (§ 228 Stk. 1 DKL). Denna möjlighet att riva upp ett redan tidigare fattat beslut är avsedd att utnyttjas endast i rena

undantagsfall, exempelvis om en gäldenärs inkomster visar sig bli

lägre än förväntat eller om det en kort tid efter skuldsa-

betydligt

neringsbeslutet dyker upp en fordran, som inte tidigare kunnat tas i beaktande men som genom sin storlek gör det omöjligt för

gäldenären att uppfylla avbetalningsuppgörelsen. Nedsättningspro-

centen kan inte ändras, men gäldenären kan medges längre tid till att avbetala restskulden. Det kan därvid inte ske någon

ändring

endast för den tillkommande fordringen, utan ändringen måste

omfatta alla fordringar; likhetsprincipen skall alltså alltjämt gälla

(Munch s. 818). Rätten kan inte ändra vad som i skuldsaneringsbeslutet förordnats om anstånd och avbetalning utan att kalla gäldenären och till en För det fall

borgenärerna förhandling.

socialförvaltningen bistår gäldenären med avveckling av restskul-

den bör även någon representant därifrån kallas (§ 228 Stk. 2 DKL, Munch s. 818). - Det finns inte någon motsvarande

bestämmelse som möjliggör en omprövning av ett skuldsanerings-

beslut för det fall gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligt skulle förbättras i förhållande till de beräkningar som gjordes vid

skuldsaneringsprövningen.

130 sou 1990:74

Ett skuldsaneringsbeslut kan komma att och

omprövas upphävas

även på begäran av en borgenär. Så är fallet om det att

uppdagas gäldenären under till

skuldsaneringsbehandlingen gjort sig skyldig

svek eller om gäldenären på annat sätt grovt åsidosätter vad som

åligger honom enligt Stk.

skuldsaneringsbeslutet (§ 229 1 DKL).

Följande fall åskådliggör av denna

tillämpningen regel.

En gåldenär (S) hade medgetts skuldsanering. En borgenår anmälde en tid därefter till skifteretten att S skulle erhålla ca 50 000 Dkr. i överskjutande skatt. Skifteretten lade till grund ñr sitt beslut att S redan under skuldsaneringsärendets var klar över att han skulle

handläggning

få ett större återbetalt samt att han inte önskade att detta

skattebelopp

belopp skulle komma borgenärerna till godo. Skifteretten upphävde skuldsaneringsbeslutet med stöd av § 229 Stk. 1, nr l DKL. Landsretten

medgav att det förelåg förutsättningar att upphäva skuldsaneringsbeslutet

men konstaterade samtidigt att borgenårema mot inte avsåg att protestera skuldsaneringen om beloppet fördelades mellan dem. Då även S numera var införstådd härmed upphävdes skifterettens beslut och ärendet återförvisades till skifteretten för fortsatt (U. 1987.742).

behandling

Enbart det förhållandet att inte förmår den

gäldenären fullgöra

uppgjorda avbetalningsplanen är dock inte för att

tillräckligt

upphäva beslutet. Det krävs därutöver att sina han grovt åsidosatt åligganden, exempelvis genom att strunta i avbetalningar trots att medel härför funnits En av nu

bevisligen tillgängliga. omprövning

nänmt slag kan ske endast efter anmälan av och

någon borgenär

endast sedan rätten hållit en i Av

förhandling frågan (jfr ovan).

rättsfallet U. 1989.856 H följer att den domstol som ett

handlagt

ärende om skuldsanering och meddelat ett

skuldsaneringsbeslut

även ansetts behörig att ta upp frågan om av detta be-

upphävande

slut trots att gäldenären till utlandet.

avflyttat

För det fall ett bortfaller en för detta

skuldsaneringsbeslut upphävs

av tredje man ställd säkerhet eller såvida inte man

borgen, tredje

visste eller borde veta om sveket, eller denne har medverkat till att gäldenären åsidosatt sina plikter (§ 229 Stk. 3).

Skifterettens beslut i kan till

skuldsaneringsärenden överklagas

landsretten (§ 248 Stk. 2 DKL). För står denna

borgenärerna

möjlighet öppen, oavsett om de deltagit vid skifterettens behandling av ärendet eller ej. Borgenärerna bör i

fullföljdsinlagan

ange huruvida det är mot som sådant eller

skuldsaneringsbeslutet

sou 1990:74 131

endast mot de däri intagna villkoren som riktas

överklagandet (se

Lilian Hindborg s. 115).

Landsretten kan vid sin av överklagade beslut endast

prövning

beakta omständigheter som av parterna. vad som

åberopats Enligt

upplysts har muntlig i skuldsaneringsärenden före-

förhandling

kommit i landsretten endast i ett fåtal fall.

Mot landsrettens beslut i skuldsaneringsärenden kan talan

fullföljas

till

hojesteret.

4.1.1.12 skuldsanering i konkurs

skuldsanering i konkurs (kap. 29 DKL) har - trots lagstiftarens

intentioner - vad som kommit endast

enligt upplysts att tillämpas

i ett fåtal fall. Den främsta orsaken härtill torde vara att skuldsaneringsbehovet är större hos de gäldenärer som normalt sett

betydligt

inte är aktuella för ett konkursförfarande.

De grundläggande förutsättningarna för att uppnå i

skuldsanering

konkurs är desamma som redovisats beträffande

skuldsanering

utanför konkurs.

Ett skuldsaneringsförfarande i konkurs kan initieras på olika sätt. En möjlighet är att konkursförfarandet sätts först efter det

igång

att gäldenären ansökt om Behovet av ett bevak-

skuldsanering. ningsförfarande eller mera omfattande förvaltningsåtgärder kan

därvid utgöra incitament till att inom konkursens

handläggning ram anses erforderlig.

Situationen kan emellertid även vara den omvända, dvs. att

gäldenären i anslutning till ett pågående eller avslutat

nyligen

konkursförfarande inger begäran om skuldsanering. Ett beslut om skuldsanering i konkurs får meddelas när boet avslutas

tidigast

utan utdelning eller när rätten fastställer utdelning och redovisning i konkursen (§ 232 Stk. 1 DKL).

Rättsverkningarna av skuldsanering i samband med konkurs är i stort sett desamma som för ett förfarande utanför konkurs.

Skuldsaneringsbeslutet innebär i förevarande fall att gäldenären

helt eller delvis befrias från de efter konkursen kvarstående skulderna.

132 sou 1990:74

29 hänvisar väsentligen till Övriga skuldsaneringsregler i Kap.

om förfarandet vid skuldsanering i konkurs. Rätten kan

fråga

överlåta till konkursförvaltaren att utföra de göromål som annars utförs av rättens Kostnaden för skuldsanering är i

medhjälpare.

första hand en konkurskostnad (§ 236 Stk. 2 DKL).

4.l.1.13 Vissa statistiska uppgifter m.m.

Som nämnts trädde om skuldsanering i kraft den

tidigare reglerna

1 1984. Antalet ansökningar om skuldsanering under detta år

juli till 2 760. Året därpå uppmättes 5 546 ansökningar.

uppgick

kan det höga antalet detta år till viss del förklaras

Enligt uppgift

med en i statistikredovisningen. För åren 1986 och

eftersläpning

1987 antalet till 3 797 resp. 4 000. Under

uppgick ansökningar

1988 ökade antalet ansökningar till 4 394. Under 1989 fortsatte till 5 690. De uppgifter utredningen hittills fått del av

ökningen

att medges i ca en fjärdedel av fallen.

tyder på skuldsanering

har danska under hösten

Utredningen genom justitsministeriet

1989 en till några av de största danska bankerna

gjort förfrågan

för att efterhöra deras inställning till och erfarenheter av skuldsa-

nering.

Den Danske Bank har därvid uppgett att vid bankens centralkontor

för registrerats 187 skuldsaneringsärenden

Köpenhamns-området

vari banken medverkat. Ansökan blev avvisad eller återkallad i 57 av dessa ärenden, medan 53 ärenden resulterade i att skulden helt bortföll. I 73 av ärendena fortfarande avbetalning i enlighet

pågick

med den medan fyra ärenden upphävts

uppgjorda betalningsplanen,

av misskötsamhet. Då det gäller de 130

på grund gäldenärens

ärenden som avslutats med ett skuldsaneringsbeslut har upplysts att totalt skuldbortfall alltså skett i 41 % av fallen, att skuldnedsätttill 10 % och lägre skett i mer än 75 % av fallen samt att

ning

till 20 % och däröver endast förekommit i 6 %

skuldnedsättning

av fallen.

HandelsBanken 1990 fusionerad med Den Danske

(sedan april

har bekräftat att danska banker i regel medverkar i gäldenä-

Bank)

rers sätt redovisats under avsnitt

avbetalningsuppgörelser på

4.1.1.6.

Sparbanken Bikuben har förklarat att den deltagit i ca 400 skuldsa-

neringsärenden i Köpenhamns-området sedan 1985. Bankens er-

farenhet är att gäldenärerna till klart övervägande del

följer

skuldsaneringsbesluten och att misskötsamhet endast noterats i ca tio fall.

Från PRIVATbanken (numera Unibank A/S) har upplysts att banken deltagit i ca 1 500 sedan lagens

skuldsaneringsärenden

tillkomst fram till april 1990. Av bankens statistik för åren 1985 och 1986 framgår att banken under dessa år deltog i 708 ärenden. Ansökan blev awisad eller återkallad i 146 av dessa. I 278 ärenden ändrades gäldenärens efter

skuldsaneringsförslag på-

pekanden från banken, medan banken i 206 ärenden ej fann skäl

rikta anmärkning mot gäldenärens Banken

skuldsaneringsförslag.

överklagade 64 av ärendena till landsretten och fick ändring till stånd i 42 av dessa. Det är bankens att gäldenärerna

uppfattning

följer slculdsaneringsbesluten och det är endast 15 av bankens

skuldsaneringsärenden som resulterat i att

skuldsaneringsbeslutet

upphävts.

4.1.2¶Norge och Finland

Några regler angående skuldsanering, motsvarande de danska,

finns varken i Norge eller Finland. (Se angående norsk rätt t.ex.

Huser, Gjeldsforhandling og konkurs, Bind 1, 1987, Bind 2, 1988, och angående finsk rätt Halila, Konkursrätten i huvuddrag,

svensk översättning 1983.) För norsk rätts del berörs dock frågan om ett eventuellt införande av sådana regler i St. meld. nr. 9

(1989-1990), Om forbrukerpolitikken (s. 68). Forbruker-

og

administrasjonsdepartementet framhåller här, att departementet

anser det viktigt att konsumenter, som har blivit överskuldsatta och som så långt det är vill rätt för kan

möjligt göra sig, uppnå

skuldsanering i form av nya villkor för av skul-

återbetalningen

derna. Det tilläggs, att hithörande frågor är och att

komplicerade

de nordiska och erfarenheter kan

grannländernas regelsystem

utgöra ett intressant för vidare överväganden.

underlag

134 sou 1990:74

4.2¶Vissa andra länder

4.2.1 USA

4.2.1.1¶Inledning

Den amerikanska konkurslagen, the Bankruptcy Reform Act (även the Bankruptcy Code, förkortat härrör från 1978 och

BC), utgör

federal Reglerna har, såvitt här är av ändrats

lagstiftning. intresse,

1984 och 1986.

Som nämndes inledningsvis i detta kapitel anses ett av konkursinstitutets vara att befria den

huvudsyften hederlige gäldenären

från hans skulder och ge honom en chans att starta Detta på nytt. syfte uppnås genom att gäldenären efter konkurs erhåller discharge och därigenom befrias från ansvar för de skulder som inte blivit betalda i konkursen.

Härutöver finns det emellertid också en särskild för

möjlighet

fysiska personer att, efter ett förfarande som regleras i kap. 13 BC (Adjustment of debts of an individual with regular

income),

erhålla att försättas i konkurs. Förfarandet

skuldsanering g går

i korthet ut på att gäldenären betalar en del av sina skulder

enligt

en upprättad plan och därefter erhåller dvs. befrias

discharge,

från ansvar för resterande skulder. En motsvarande fimis

möjlighet

sedan 1986 också för jordbrukare (kap. 12 BC). Förfarandet enligt

kap. 13 (och kap. 12) ingår således i det konkursrättsliga regelsys-

temet i stort, som ett alternativ till konkurs. kan

vanlig Tilläggas

också, att man i amerikansk rätt ofta talar om 7 dis-

Chapter charge (konkurs) och Chapter 13 discharge (skuldsanering).

År 1988 inlänmades ca 380 000 om konkurs

ansökningar vanlig

av den kategori gäldenärer som benämns non-business. Samtidigt var antalet ansökningar om 13 ca

skuldsanering enligt kap.

150 000 och enligt 12 ca 3 000.”

kap.

Institutet i konkurs var i den första amerikanska

discharge

konkurlagen från 1800 snarast utformat som ett

slags tvångsackord, eftersom skuldbefrielsen forutsatte godkärmande av 2/3 av

borgenärerna. Under 1800-talet minskade dock

borgenärernas

inflytande successivt och i 1898 års vilken fram

konkurslag, gällde

sou 1990:74 135

till den nuvarande, frigjordes gäldenärens rätt till skuldbefrielse efter konkurs helt från ett krav från

på samtycke borgenärerna.”

Föregångaren till institutet skuldsanering utom konkurs tillkom 1938, då kap. XIII angående Wage Barnens Plans till

fogades

den då gällande konkurslagen. För att skulle

discharge beviljas

i detta förfarande fordrades godkärmande av en av de

majoritet

oprioriterade borgenärerna.” I förfarandet enligt 13 i 1978

kap.

års BC hade de oprioriterade borgenärema från som början inget

helst inflytande på planens En viss skedde

utformning. lagändring

dock härvidlag år 1984 (se nedan).

4.2.1.2¶Discharge i samband med konkurs

Reglerna om discharge i samband med konkurs finns i §§ 727, 523, 524 BC. (Lagtexten återges i 6). § 727 skall en

bilaga Enligt

konkursgäldenär, med vissa Det

undantag, beviljas discharge.

ankommer på borgenärssidan (eller the trustee) att att åberopa

något av undantagen är för handen. Bevisbördan också

ligger på borgenärssidan, inte på gäldenären.”

Undantagen hänför sig dels till gäldenären och hans

uppträdande,

dels till skuldens art.

Skuldbefrielse medges således endast

fysiska personer (individuals), vilka inte genom sitt handlande har diskvalificerat sig

härför. De beteenden det är fråga om preciseras i bestämmelsen och kan allmänt sägas gå ut på försök från sida att

gäldenärens

underminera konkursutredningen eller föra

överhuvudtaget borge-

närerna eller konkursdomstolen bakom t.ex. genom att

ljuset, undanhålla tillgångar eller bokföringsmaterial.”

Allmänt uttryckt kan skuldbefrielse efter konkurs endast erhållas en gång vart sjätte år. Om gäldenären tidigare har erhållit discharge i en konkurs som inleddes inom sex år före den aktuella konkursansökan, så inte

kan ny skuldbefrielse nämligen erhållas. Har gäldenären tidigare blivit befriad från sina skulder

enligt skuldsaneringsreglerna i kap. 13 gäller samma tidsbegräns-

ning för hans rätt att erhålla i konkurs. hinder

discharge Något

föreligger dock inte, om gäldenären i

skuldsaneringsförfarandet

enligt kap. 13 betalade antingen alla sina skulder eller åtminstone

136 sou 1990:74

70 % av skulderna och domstolen anser att gäldenären därvid gjorde så gott han kunde.”

Skuldbefrielsen omfattar alla skulder som uppkommit före konkursen, om inte domstolen undantar dem. De skulder

uttryckligen

som skall undantas anges i § 523. Undantagen kan sägas avse dels vissa skulder som gäldenären bör betala av sociala eller andra

liknande skäl, t.ex. underhållsbidrag, de flesta skatteskulder,

skadestånd (för orsakade skador) och vissa böter, dels

uppsåtligt

skulder som gäldenären ådragit sig genom falska förespeglingar,

bedrägeri eller annat liknande brott.”

Studieskulder till staten, universitet o.d. undantas också, under

förutsättning dels att den första förfallodagen för återbetalning av

lånet inträffat under de senaste fem åren, dels att det inte är för

hårt mot gäldenären och dem han försörjer.” Behandlingen av

studielånen debatterades intensivt under förarbetena till 1978 års reform. Många ansåg, att rätten till i konkurs

discharge

missbrukades av studenter, som utan större uppoffringar kunde gå i konkurs eftersom de inte hade några nänmvärda tillgångar. Man menade, att tanken med studielånen är, att de skall möjliggöra för gäldenären att skaffa inkomster i framtiden, och att det då inte

sig

är rimligt att befria från för studie-

gäldenären betalningsansvar

skulden förrän det visat sig hur hans framtid blev. Andra ansåg, att studielånen skulle behandlas som vilka skulder som helst. Resultatet blev, som ovan, en kompromiss mellan dessa

framgick

synpunkter.”

Nämnas kan också, att en skuld som undantagits vid en tidigare

som inte kan omfattas av en senare

discharge huvudregel

skuldbefrielsef°

Effekten av discharge är, att skulderna upphör och inte kan krävas in. Däremot inte befintliga säkerhetsrätter, vilka

påverkas

fortfarande kan göras gällande, så långt de räcker?”

Före 1978 års reform var det vanligt att en skuld, som gäldenären befriats från efter konkurs, återuppväcktes genom ett avtal

mellan gäldenären och borgenären (reaffirmation). Ungefär en

tredjedel av alla skulder till finance companies återuppstod på detta sätt, vilket urholkade verkningarna av skuldbe-

naturligtvis

frielsen. För del kunde ett sådant avtal motiveras av

gäldenärens

en önskan att få kredit av borgenären eller att rädda en

ytterligare

säkerhet för skulden, men han kunde också vara utsatt för ren påtryckning från borgenären. I 1978 års BC inskränktes möjligheten till reaffirmation kraftigt?”

4.2.1.3 Discharge efter skuldsaneringsförfarande,

utan samband med konkurs

I kap. 13 BC föreskrivs ett särskilt skuldsaneringsförfarande utan samband med konkurs, avsett för fysiska personer med regelbundna inkomster (Adjustment of debts of an individual with regular

inc0me). Reglerna går i korthet ut på att gäldenären - som får

behålla rådigheten över sina tillgångar - skall betala sina skulder i enlighet med en plan, under överinseende av en trustee.

Oprioriterade skulder kan nedsättas, men varje måste

borgenär

erhålla åtminstone så mycket som han skulle ha fått, om gäldenären i stället försatts i konkurs. Då gäldenären betal-

fullgjort

ningarna enligt planen får han discharge. (Se utförligare nedan. Lagtexten återges i bilaga 6).

Som antyddes ovan fanns föregångaren till skuldsaneringsinstitutet

i reglerna om Wage Barnens Plans från 1938. Dessa regler be-

traktades länge av många som tämligen ointressanta; de gällde

bara löntagare och det var bara i ett fåtal områden av landet som förfarandet överhuvudtaget användes?” Det ökande antalet

kraftigt

konsumentkonkurser fick emellertid intresset att växa för ett

särskilt skuldsaneringsförfarande för privatpersoner. Vid tid-

punkten för 1978 års konkursreform var nio av tio

konkursgälde-

närer konsumenter?” Ett av reformens var därför att

huvudsyften

åstadkomma a fresh start för konkursgäldenären/konsumenten.15)

I denna anda tillkom således förfarandet i kap. 13, men också t.ex. regler som innebar att konkurs- och utmätningsfri

kategorin

egendom utökades. m Man kan alltså säga, att skuldsaneringsför-

farandet i kap. 13 huvudsakligen är tänkt för konsumenterna.

En gäldenär kan sålunda befrias från ansvar för sina återstående

skulder, såväl efter konkurs som efter skuldsaneringsförfarandet

i kap. 13. Skillnaden mellan de båda formerna av discharge beskrivs ofta på följande sätt.” Innebörden av att gäldenären erhåller skuldbefrielse efter konkurs är att hans framtida inkomster, hans human capital skyddas. Dessa inkomster skall inte behöva användas till att betala skulder. I gengäld har

gamla

138 sou 1990:74

gäldenären genom konkursen avhänt sig sina dåvarande

tillgångar,

med undantag för sådan egendom som inte är

utmätningsbar (exempt property). Idén bakom är den skuldsaneringsförfarandet

motsatta. Gäldenären får behålla sina men han måste

tillgångar,

använda (en del av) sina framtida inkomster till att betala del

(en

av) skulderna, minst så som skulle ha blivit betalt i en

mycket

konkurs.

Tanken bakom konkursreformen var, att konsumenterna bör

förmås att använda skuldsaneringsförfarandet i stället för konkurs. Härigenom minskar belastningen på domstolarna. Dessutom kan

skuldsaneringsförfarandet få gäldenären att betala av åtminstone

något på sina skulder. Resultatet blir, för att han

borgenärens del,

har chans att få mer betalt än i en konkurs för

och, gäldenärens

del, att hans självkänsla blir bättre, eftersom han i alla fall betalar någonting. Tanken är alltså, att konkurs bör vara sista

utvägen?”

Det har också sagts, att konkurs är ett instrument då det

ologiskt

gäller konsumenter, eftersom konsumentkredit ges med till

hänsyn

gäldenärens framtida inkomster, inte med till hans

hänsyn tillgångar?”

För att förmå gäldenären att välja framför konkurs

skuldsanering har skuldsaneringsinstitutet gjorts för i förmånligare gäldenären

vissa avseenden än konkurs. Skuldbefrielsen efter omfat-

sanering

tar fler skulder och undantagen från rätten till skuldbefrielse är överhuvudtaget färre efter sanering än efter konkurs.

Trots detta finns emellertid en risk att en utan

uppenbar gäldenär tillgångar, men med goda inkomstmöjligheter framöver, föredrar

konkurs framför År 1984 därför vissa

skuldsanering. gjordes ändringar i konkurslagen (Consumer Amendments of Bankruptcy

1984), bl.a. just i syfte att styra in konsumenterna skuldsane-

på

ring i stället för konkurs. Det kunde konstateras, att

nämligen

antalet konsumentkonkurser hade fortsatt att snabbt trots

öka,

införandet av skuldsaneringsinstitutet. Därför hade the Credit Research Center (CRC) fått i uppgift att studera konsumentkonkurserna, bl.a. hur stor del av sina skulder de gäldenärer, vilka försattes i konkurs och erhöll skuldbefrielse i

denna, egentligen

skulle ha kunnat betala med sina framtida inkomster där alltså

(och

skulle ha varit för m)

skuldsanering fördelaktigare borgenärerna).

Resultatet blev, att 29 % av de undersökta gäldenärerna beräknades ha kunnat betala alla sina skulder inom fem år, om man

räknade bort bostadslånen och lade dessa till

utgifter basutgifterna.

Ett stort antal beräknades ha kunnat betala 50 % eller mer av skulderna. Endast hälften av gäldenärerna skulle inte ha kunnat betala något alls på skulderna, ens om de försökt?”

Rapporten, som fick stor publicitet, bl.a. i ett

utmynnade förslag

att skärpa förutsättningarna för skuldbefrielse efter konkurs. Den blev kritiserad dels ur metodologisk dels därför att dess

synvinkel,

utgångspunkt var att gäldenären själv måste leva eller strax

på

över existensminimum, liksom därför att tanken att skuldbe-

vägra

frielse med att kunde vilket

motiveringen gäldenären betala, samtidigt gav borgenärerna ett intresse i gäldenärens framtida inkomst, stred mot de grundläggande reglerna om

discharge

efter konkurs?”

Resultatet blev emellertid ett till § 707 vilket

tillägg BC, enligt

domstolen kan avvisa en konkursansökan från en som

gäldenär, huvudsakligen har konsumentskulder, om domstolen finner att

det skulle innebära a substantial abuse of the of this

provisions

chapter om gäldenären beviljades Vad som avses discharge.

med substantial abuse inte, men att anges det kan antas, just synpunkten att gäldenären skulle kunna betala åtminstone vissa skulder kan ha Presumtionen skall dock att

betydelse?” vara,

gäldenären har rätt till discharge, Frågan kan endast initieras av

domstolen, inte av någon part, § 707(b).

För att samtidigt förhindra, att en gäldenär betalar alltför litet i ett

skuldsaneringsförfarande gjordes också en i kap. 13. Som ändring

tidigare nämnts hade de oprioriterade i 1978 års ut-

borgenärerna

formning av reglerna inte att till om beträffande

något säga

planens innehåll. Enligt § 1325(b)(l) gäller emellertid numera

följande. Om en oprioriterad inte erhåller full

borgenär betalning

enligt planen och protesterar mot denna, så krävs det för att domstolen skall godta att det i den att

planen föreskrivs, gäldenä-

ren skall använda alla sina beräknade framtida in-

disponibla

komster (dvs. de inkomster som inte behövs för hans

uppehälle

etc.) under de närmaste tre åren, räknat från för den första

dagen

betalningen enligt planen, till att betala sina

borgenärer enligt

planen.

140 sou 1990:74

4.2. 1.4 Den närmare utformningen av skuldsaneringsin-

stitutet

Förfarandet står öppet för individuals med regular income. Det förutsättes alltså, att gäldenären är en person och att

fysisk

han har en inkomst som är tillräckligt stabil och regelbunden för att han skall kunna fullgöra de betalningar som kan komma att föreskrivas i en betalningsplan. Med inkomst avses inte bara lön, utan alla former av intäkter, såsom pension, underhållsbidrag och intäkter från rörelse. Även en person, som driver

egen fysisk

en mindre rörelse, kan beviljas skuldsanering. För att förhindra att

en näringsidkare med stor verksamhet använder skuldsanerings-

förfarandet i i stället för i kap.

kap. 13, reorganisationsförfarandet

emellertid en beloppsgräns. Gäldenären får inte ha

11, uppställs

skulder som uppgår till mer än $ 100 000 och

oprioriterade

säkerställda skulder till mer än $ 350 000.”

Att tidigare erhållit discharge, i konkurs eller i ett

gäldenären

slculdsaneringsförfarande, utgör inget hinder?” föregående

Skuldbefrielsen efter ett skuldsaneringsförfarande omfattar så gott

som alla oprioriterade skulder (se angående förmånsberättigade

skulder nedan vid not 32 Undantagna är dock underhållsskulder

f).

och skulder enligt där den sista betalningen skall

långtidskontrakt

efter det att planens giltighetstid gått ut. Detta innebär, att erläggas

efter ett saneringsförfarande befrias från ansvar för fler

gäldenären

skulder än efter konkurs. Det som nu sagts gäller normalfallet. Som nedan skall kan emellertid gäldenären också under

framgå

vissa förhållanden erhålla en skuldbefrielse, s.k. hardship

speciell

om han inte klarar att följa betalningsplanen. Sådan

discharge,

skuldbefrielse omfattar inte fler skulder än en discharge i konkurs.”

Förfarandet inleds med en ansökan från gäldenären. Bara gäldenären kan ansökan; förfarandet är frivilligt. Makar kan

göra

ansöka gemensamt. En konkurs kan övergå till ett skuldsaneringsförfarande och vice versa.”

Gäldenärens ansökan (filing of the petiti0n) medför s.k.

automatic vilket i princip betyder att inga indrivningsåt-

stay,

gärder får vidtas mot honom. Förbudet mot indrivningsåtgärder också till förmån för den som är ansvarig för skulden

gäller

tillsammans med gäldenären, om det rör sig om en konsumentskuld, som inte manifesterats i ett negotiable instrument (värde-

papper). Vissa undantag från indrivningsförbudet mot gäldenären

och övriga ansvariga kan göras av domstolen?”

Inom viss kortare tid efter ansökan skall gäldenären framlägga en betalningsplan.” Är planen acceptabel fastställs den av domstolen. Mellan ansökan och fastställandet av planen brukar det i allmänhet inte förflyta mer än tre månader.”

Vissa krav beträffande planens innehåll gäller?” Bl.a. föreskrivs, att den får spänna över högst tre år, med domstolens godkännande högst fem år. Fordringar som skulle ha haft allmän törmånsrätt (med svensk terminologi) i en konkurs måste tilläggas full betalning, om borgenären inte medger annat?” Den lättnad som

gäldenären erhåller, när det gäller sådana fordringar, är således att betalningen får ske genom avbetalning. Oprioriterade borgenärer

måste erhålla minst lika mycket som de skulle ha gjort, om gäldenären varit försatt i konkurs. Det sist nämnda innebär, att gäldenären måste betala minst ett belopp som motsvarar värdet av

hans nuvarande utmätningsbara tillgångar.

I planen kan ingrepp göras i en borgenärs rätt, även om han har säkerhet för sin fordran, dock inte om borgenären har säkerhet i

fast egendom som utgör gäldenärens huvudsakliga bostad.

Reglerna härom innebär en försämring av borgenärens rätt i

förhållande till tidigare lagstiftning. Förutsättningen för ett ingrepp

är antingen att borgenären godkänner planen eller också att

säkerheten överlämnas till borgenären (för realisation) eller

att med bibehållande av sin säkerhetsrätt,

slutligen borgenären,

tilltörsäkras betalning med ett som inte

enligt planen belopp

understiger värdet av säkerheten vid den tidpunkt då planen

träder i kraft. Utan borgenärens godkännande får nedsättning av

fordran alltså inte ske till den del den täcks av säkerhetens värde, beräknat på ovan angivet sätt. Just beräkningen av säkerhetens värde och risken för att säkerheten, efter den avgörande tidpunkten, sjunker i värde tillhör de frågor som debatterats i detta

sammanhang?”

Som nämndes sist i avsnitt 4.2.1.3 kan även oprioriterade borgenärer numera protestera mot Effekten av en protest blir

planen.

dock endast, att gäldenären måste avsätta alla sina beräknade

142 sou 1990:74

disponibla inkomster under de närmaste tre åren för

betalning

enligt planen. Tidigare låg det nära till hands att gäldenären

försökte komma undan med så låg som möjligt, utöver

betalning

det belopp som beräknades motsvara en eventuell konkursut-

delning.

Domstolen kan senare ändra villkoren i planen, t.ex. öka eller sänka de belopp som skall betalas. Den generella maximitiden får dock inte överskridas.”

I varje mål skall finnas en trustee, som biträder under målet m.m. Han skall också bistå med i olika

gäldenären rådgivning frågor,

utom juridiska, dvs. i frågor av ekono-

huvudsakligen praktisk,

misk och social karaktär. I vissa distrikt, där

skuldsaneringsför-

farandet är vanligt, skall det finnas en permanent (standing) trustee för alla mål?”

En viktig uppgift för the trustee är distributionen av de

betalningar

gäldenären erlägger i enlighet med planen. Den första betalningen

skall göras redan 30 dagar efter även om

planens framläggande,

den då ännu inte hunnit fastställas, § l326(a). Planen sedan

löper

i allmänhet tre - fem år. Om inget annat skall

angivits betalningen

ske till the trustee, som sedan vidarebefordrar till

resp. belopp

borgenärerna.” Vanligt är, att the trustee vänder sig till gäldenärens och ber denne betala direkt till the trustee. 3”

arbetsgivare

Noteras kan, att en trustee kan ha ansvaret för

standing bokstavligen tusentals betalningsplaner samtidigt.”

När planen är fullföljd erhåller gäldenären vilket sker

discharge,

vid en särskild förhandling inför domstolen, där måste

gäldenären

vara närvarande.”

Som ovan har en att erhålla dischar-

antyddes gäldenär möjlighet

ge, även om han inte kunnat följa planen, s.k. dis-

hardship

charge.^° Denna kan beviljas även före planens sluttid. Förutsättningarna är gg att borgenärerna har hunnit erhålla minst lika stor betalning som de skulle ha fått, om gäldenären försatts i

konkurs, 93:1; att gäldenärens beror sådana

betalningssvårigheter på

omständigheter han inte kunnat råda såsom arbetslöshet

själv över,

och sjukdom, ggg att det inte skulle vara med att

någon mening

i stället ändra villkoren i planen. Som också ovan är

framgick

sou 1990:74 143

denna typ av skuldbefrielse dock inte lika omfattande som den ordinära.

I normala fall betalas kostnaderna för förfarandet, inkl. the trustees utgifter, av gäldenären, närmare bestämt av det belopp

som gäldenären inbetalar i enlighet med planen!”

4.2.1.5 för jordbrukare

skuldsanering

Nämnas kan slutligen, att det 1986 infördes ett särskilt skuldsane-

ringsförfarande för jordbrukare, kap. 12 BC, Adjustment of debts

of a family farmer with regular annual income. Dessa regler är modellerade efter kap. 13, men innehåller ett antal skillnader. B1.a. är det inte nödvändigt, att gäldenären är en person;

fysisk

det kan även röra sig om or partnership. Den

a Corporation

högsta tillåtna skuldbörda som gäldenären får ha är också

betydligt

högre än enligt kap. 13.”

4.2.2¶England

4.2.2.1¶Discharge i samband med konkurs

Som ovan antytts har institutet anor långt tillbaka i

discharge

tiden i den engelska rätten. Dess ursprung brukar hänföras till 1705 års även om den dåvarande egent-

konkurslag, regleringen

ligen hade formen av ett tvångsackord. Senare, under 1800-talet,

försvarm dock kravet på samtycke från borgenärernas sida helt.

1914 års Bankruptcy Act innehöll ett komplicerat regelsystem, där

stor vikt lades vid gäldenärens uppträdande. 1976 introducerades automatisk i den Den

discharge engelska konkurslagstiftningen.

nuvarande regleringen, som finns i Insolvency Act 1986, secs.

278-281 (avseende insolvency of individuals), innebär en

avsevärd förenkling i förhållande till vad som tidigare gällde och innehåller för första gången gemensamma regler för de flesta

konkursgäldenärer. (Lagtexten återges i bilaga 7). Det kan tilläggas, att ett viktigt motiv bakom förenklingen av reglerna var

önskemålet om kostnadsbesparingar.”

Huvudregeln är numera, att en konkursgäldenär erhåller discharge efter tre år resp., vid summariskt konkursförfarande, efter två

år, räknat från konkursens I lagförarbetena framhölls, att

början.

144 sou 1990:74

tonvikten bör ligga på gäldenärens rehabilitering och att en treårig

period of restriction borde vara tillräcklig.” Om en gäldenär, som normalt skulle erhålla automatisk discharge missköter sig under den angivna tiden, kan domstolen på begäran av the

Official Receiver (statlig tjänsteman med olika befogenheter i konkurs) uppskjuta inträdet av skuldbefrielsen, sec. 279. - Det kan

här inskjutas, att konkursen anses pågå ända till dess att konkurs-

gäldenären erhåller discharge, sec. 278.

Undantag från den automatiska skuldbefrielsen gäller i två fall,

nämligen dels beträffande konkursgäldenär som gjort sig

skyldig

till s.k. criminal dels beträffande konkursgäldenär

bankruptcy,

som tidigare varit försatt i konkurs under de senaste 15 åren före den nuvarande konkursens början. I dessa fall erhålls discharge först efter särskilt beslut av domstolen. Sådant beslut kan erhållas

tidigast efter fem år från konkursens början. Medges discharge

kan denna vara förenad med villkor, sec. 280.

Effekten av the discharge är att gäldenären befrias från ansvar för alla debts, sec. 281. Vissa skulder är dock

bankruptcy

undantagna. l första hand gäller det skulder som tillkommit genom svikligt förfarande samt böter och viten, med visst undantag. Som huvudregel omfattas inte heller skadestånd avseende skada på person eller farniljerättsliga här kan dock domstolen

förpliktelser;

medge skuldbefrielse i viss omfattning och under särskilda villkor.

Skuldbefrielsen gäller bara gäldenären själv, inte medgäldenärer

eller borgensmän etc. Inte heller påverkas eventuella säkerhetsrätter som borgenären kan ha för sin fordran.

År 1988 uppgick antalet konkurser avseende individuals (varmed i praktiken avses alla rättssubjekt som inte behandlas som aktiebolag) till ca 7 700. Av dessa synes ca 1 700 hänföra sig till

gruppen privatpersoner. Antalet privatpersonskonkurser synes

vara oförändrat under första halvåret 1989, medan antalet insolvensförfaranden avseende individuals rap-

enligt preliminära

porter stigit med tio procent, totalt sett.“°

sou 1990:74 145

4.2.2.2 Discharge efter skuldsaneringsförfarande,

utan samband med konkurs

I engelsk rätt finns sedan länge också ett institut, som ger viss

möjlighet till skuldsanering utom konkurs, mg administration

order, som regleras i the Courts Act 1984.” Detta skall

County

ej sammanblandas med det nya institutet för rekonstruktion av företag, med samma namn, som infördes i Insolvency Act 1986 (1985). Den konkursrättsliga administration order omfattar bara

företag. Skuldsaneringen enligt the County Courts Act gäller

däremot endast personer och ligger helt utanför det

fysiska

konkursrättsliga systemet. Skuldsaneringsinstitutet går ut på, att en

gäldenär som har få eller inga tillgångar, men earning capacity,

skall avbetala sina skulder, helt eller delvis, enligt domstolens föreskrifter, varefter han befrias från ansvar för resterande skulder, i det fall där endast partiell betalning föreskrivits.

Institutet härstammar från 1883. Det tillkom för att the

hjälpa

very poor och tanken var, att det skulle avsevärt minska det antal fall där fick gå i därför att han inte kunde

gäldenären fängelse,

betala små skulder. hade alltså ett socialt Vid sin

Reglerna syfte.

bedömning skulle domstolen bl.a. ta inte bara till hur

hänsyn,

skulden uppkommit, utan även till om gäldenären gjort sig

skyldig

till lättja, slösaktighet, hasardspel eller dryckenskap.

The administration order har kallats den lille mannens konkurs. En fördel med förfarandet anses vara, att det möjliggör en

utan de negativa konsekvenser i form av vanära,

skuldavveckling

kostnader osv. som en konkurs för med sig. Institutet anses

vanlig

även särskilt de som inte har så

gagna borgenärerna, borgenärer

effektiva indrivningsrutinerf”

Reglerna till att med i konkurslagen (Bankruptcy Act

intogs börja

1883 1914), men 1934 till the County Courts

resp. överflyttades

Act. De nuvarande reglerna finns i the County Courts Act 1984, secs. 112-117 administreras och övervakas

(se bilaga 8). Systemet

nämligen av the Courts, dvs. ett stort antal lokala domsto-

County

lar som handhar tvistemål avseende mindre belopp.

Endast med relativt små skulder kan ifrågakomma för

gäldenärer

fick gäldenärens totala skuldbörda

skuldsanering. Ursprungligen

inte f 50. har senare 1965 till E 300,

överstiga Beloppet höjts,

146 sou 1990:74

1970 till E 500, 1972 till f, 1 000 och 1977 till f. 2 000. the

Enligt

County Courts Act 1984 är f 5 000V”

beloppet

En för att förfarandet skall bli aktuellt

ytterligare förutsättning är,

att gäldenären av domstol dömts att betala av dessa

någon skulder,

utan att klara av det.

Ansökan görs av gäldenären. Domstolen kan också självmant ta initiativet, om gäldenärens fall är under i vissa andra

bedömning

sarmnanhang. Gäldenären skall uppge sina borgenärer och

belop-

pet på deras resp. fordringar, liksom sina inkomster, utgifter och

personliga förhållanden, samt lämna förslag till betalningsplan.

Borgenärerna kan komma med rörande

invändningar angivna

skulder, föreskrifterna för betalningen osv.

Sedan hållits beslutar domstolen huruvida en admini-

förhandling

stration order skall utfärdas och hur i så fall skall ske.

betalning

Domstolen har mycket fria händer vid sin Alla

bedömning”

fordringar skall dock erhålla lika förmånsrätt

betalning, någon

ñmis inte. Ingen maximiperiod för betalningen fimrs föreskriven.

Effekten av en administration order att av de

är, inga fordringar

som omfattas får indrivas, annat än med domstolens tillstånd. Rent praktiskt betyder detta, att tillstånd till ges i den mån

indrivning

gäldenären skulle ha några att erhålla me-

tillgångar betalning ur,

dan däremot hans framtida inkomst

skyddas.”

Då the administration order utfärdas utser domstolen en av sina tjänstemän att handha ärendet i Gäldenärens

fortsättningen.

betalningar skall erläggas till domstolen, som fördelar

beloppet.”

Härvid skall först de administrativa kostnaderna täckas. får

(Dessa

inte Återstående överstiga tio procent av det totala skuldbeloppet.)

belopp används till av skulderna

betalning enligt planen.

Om gäldenären inte betalar i skall

vederbörlig ordning domstolen,

dvs. den utsedde Är orsaken eller

tjänstemannen, ingripa. sjukdom

arman liknande orsak skall tjänstemannen för

begära respit

gäldenären. Missköter gäldenären sig av andra orsaker kan beslutet upphävas. Domstolen kan också föreskriva, att under

gäldenären

viss tid, högst två år, varken får skaffa kredit utöver visst

sig

belopp eller driva någon form av rörelse utan att vid kredit-

givningen, resp. vid varje transaktion i rörelsen, om sin

upplysa

bakgrund i hänseende?”

nyssnänmda

När skett erhåller gäldenären discharge från

slutbetalning

eventuella resterande skulder, som inte tillagts full betalning i

planen.

Antalet privatpersoner som använder administration order är betydligt större än antalet konkursgäldenärer i motsvarande kategori. År 1988 beviljades 5 100 administration orders (1987 var antalet 4 900). 3 500 gäldenärer erhöll under

drygt Drygt

1988 discharge efter fullgjord betalning, medan 2 800 orders

blev upphävda?”

I förarbetena till den stora insolvensrättsreformen 1985/86

föreslogs i the Cork Report ett nytt förfarande, Debts Arrange-

ment Order, förkortat DAO.” Detta utgjorde en utbyggnad av the administration order, innehållande ett antal förbättringar som skulle göra systemet användbarare och effektivare. Som exempel

kan nämnas förslagen, att den övre beloppsgränsen för gäldenärens

tillåtna totala skuldbörda skulle höjas till f 10 000, att en maximitid för betalningar på tre fem) år skulle införas

gäldenärens (högst

och att restriktioner beträffande gäldenärens rätt att erhålla ny kredit skulle uppställas. Som ovan framgått har dock institutet administration order behållits i 1984 års Courts Act.

County

4.2.3¶Frankrike

4.2.3.1¶Skuldbefrielse efter konkurs

I fransk rätt kan en inte försättas i konkurs.

vanlig privatperson

Konkursförfarandet omfattar i endast köpmän, hantverkare,

princip jordbrukare och juridiska personer.”

En intressant i den senaste stora konkursrättsreformen i

nyhet

Frankrike var introducerandet av regler om discharge (skuldbe-

frielse efter konkurs) i den franska konkurslagen från 1985, art. 169.55) Reglerna innebär, att de skulder som inte blivit betalda i en konkurs, vilken avslutas på grund av bristande tillgångar, upphör att gälla och således inte kan drivas in av borgenären efter konkursen. Några undantag uppställs, bl.a. avseende skulder vilka

genom förfarande, som inte haft med

uppkommit brottsligt gälde-

148 sou 1990:74

närens verksamhet att göra, eller genom bedrägeri mot borgenä-

ren. Undantag görs också om gäldenären erhåller näringsförbud eller om (eller ett företag han drivit) redan tidigare

gäldenären

försatts i konkurs, vilken också avslutats på grund av bristande

tillgångar.

Skuldbefrielsen är rent personlig för gäldenären och gäller varken medgäldenärer eller borgensmän, som också ansvarar för skulden.

med denna lagändring var att utjämna skillnaden mellan

Syftet

konkursens verkningar för å ena sidan den lille köpmannen eller hantverkaren och å andra sidan direktören i ett aktiebolag, som ju inte själv har något ansvar för bolagets skulder. Det framhålls

också, att uppkomsten av nya företag underlättas, till gagn för

att - den - detta

sysselsättningen, genom hederlige gäldenären på

sätt inte längre behöver tyngas av sina gamla skulder, om han vill

56) starta ett nytt företag.

4.2.3.2 skuldsanering m.m.

Nyligen har i fransk rätt införts en lag om privatpersoners insolvens, Loi no 89-1010 du 31 décembre 1989 relative å la

et au des difficultés liées au surendettement

prevention reglement

des et des familles, vilken trädde i kraft den 1 mars

particuliers

1990.

Som framgår av dess rubrik innehåller lagen dels regler som skall

förhindra att överskuldsättning uppstår, dels regler om sanering av

en överskuldsatt gäldenärs ekonomiska förhållanden. I först nänmda hänseende ges föreskrifter om förbättrad information till

och bl.a. genom inrättande av ett nationellt

långivare borgensmän,

kreditregister; det ställs också ökade krav på borgenärens uppträdande i samband med (Titre II). I sist nämnda

kreditgivning

hänseende två nya förfaranden, dels ett ackordsförfarande,

skapas dels ett skuldsaneringsförfarande (Titre 1).”

De nya förfarandena gäller endast överskuldsatta privatpersoner och endast skulder som inte härrör från Med

yrkesverksamhet.

överskuldsatt avses att gäldenären, trots försök?” inte

uppriktiga

kan betala alla sina förfallna, exegibla skulder (art. 1 och 10).

Kap. l (art. 1-9) handlar om det nya (regle-

ment arniable). Detta är helt frivilligt och går ut på att åstadkom-

ma en uppgörelse mellan och hans huvudborgenärer

gäldenären

(dvs. i regel och olika En

Skattemyndigheten kreditinrättningar).

eller flera småborgenärer skall alltså inte kunna kullkasta uppgörelsen. Förfarandet äger rum inför en commis-

nyinrättad

sion, som skall finnas i varje län (département). Kommissionens uppgift är att inom två månader förmå parterna att komma överens om en plan för betalningen av gäldenärens skulder. Planen kan innehålla en rad olika åtgärder, såsom uppskov med be-

talningen, nedsättning av skulderna, befrielse från ränta osv.

Kommissionens medlemmar och alla andra som deltagit i arbetet har beträffande den information de fått inom ramen

tystnadsplikt

för förfarandet.

I kap. 2 (art. 10-14) regleras det nya sgldsggringsfgrfgrandgt (redressement civil). Hämtöver ges i 3 (art.

judiciare kap.

15-18) vissa bestämmelser som är gemensamma för de båda förfarandena.

som äger rum vid domstol, kan inledas

Skuldsaneringsförfarandet,

om ackordsförfarandet eller bedömts som utsiktslöst.

misslyckats

Det kan även i övrigt inledas på begäran av gäldenären eller på

initiativ av domstolen (art. 10). Tanken är, att en frivillig uppgörelse i första hand bör åstadkommas (jfr art. ll).

Domstolens bedömning av frågan, om skuldsaneringsförfarande bör inledas, grundar på de uppgifter som gäldenären lämnar sig

och den information som domstolen i övrigt inhämtar. Härvid kan borgenärerna anmodas att komma med om sina

upplysningar

fordringar (art. ll).

Sedan förfarandet inletts kan domstolen, om så erfordras, besluta att inga får företas gentemot gäldenären under

indrivningsåtgärder

en tid av två månader, med till en gång. Ett

möjlighet förlängning

sådant beslut lägger också vissa förpliktelser på gäldenären. Utan tillstånd av domstolen får han varken ta nya lån, betala några

skulder (utom underhållsskulder) som uppstått före beslutet (inte heller regresskuld till borgensman), ingå borgen, missköta sin

egendom eller belasta den med säkerhetsrätt (art. 11).

150 sou 1990:74

Domstolen kan välja mellan olika åtgärder för att åstadkomma skuldsanering (art. 12). Eftersom förfarandet inte är är

frivilligt

domstolen inte bunden av parternas önskemål.

I första hand kan domstolen ge gäldenären uppskov med be-

talningen av skulderna, i syfte att gäldenären under tiden skall få

ordning på sin ekonomi. Detta kan t.ex. vara då

lämpligt gäldenä-

ren drabbats av ett drastiskt inkomstbortfall,

exempelvis på grund

av arbetslöshet. Domstolen kan också ändra så

amorteringsplaner,

att avbetalningarnas storlek står i proportion till gäldenärens

ekonomiska förmåga. är De får

Åtgärderna tidsbegränsade. högst

avse en tidsrymd som motsvarar hälften av skuldens återstående löptid, dock maximalt fem år. - Vissa skulder är

undantagna,

främst skatteskulder.

Domstolen kan också föreskriva, att betalning som

gäldenären

erlägger i första hand skall avräknas inte

på kapitalet (och på

räntan) eller också sätta ned räntan de skulder där

på ingrepp

skett. Även dessa endast under viss tid.

åtgärder gäller

Som kan uppställas, att vidtar vissa

förutsättning gäldenären

åtgärder för att underlätta eller garantera av skulderna

betalningen

(t.ex. säljer viss egendom) eller att han avhåller från alla

sig

handlingar som förvärrar hans insolvens.

Som framgått har domstolen iptg att sätta ned

möjlighet kapitalbe-

loppen på gäldenärens skulder. Ett emellertid

undantag gäller

beträffande lån, som gäldenären tagit hos en för

kreditinrättning

att köpa sin bostad och där erhållit i

kreditinrättningen panträtt

egendomen. Om bostaden under det senaste året sålts exekutivt, utan att köpeskillingen räckt till av det

betalning nyssnänmda

lånet, kan den resterande delen av skulden sättas ned i proportion till gäldenärens Detsamma om bostaden

betalningsförmåga. gäller,

efter överenskommelse mellan och inom

borgenären gäldenären

samma tidsrymd sålts under hand, för att undvika exekutiv

försäljning. med är att lindra den ekonomiska och

Syftet regeln

psykiska chock som det kan innebära för att behöva

gäldenären

avbetala en skuld för av ett hus, som han varit att inköp tvungen sälja för ett lägre pris än han själv betalat.

I art. 12 föreskrivs slutligen, att domstolen vid av

tillämpningen

bestämmelsen skall ta till hur borgenären i

hänsyn uppträtt

samband med kreditens tillkomst. Borgenärema kan alltså särbehandlas, beroende på hur deras agerande bedöms.

Nänmas kan vidare, att skuldsaneringen inte påverkar ansvaret för den som iklätt sig borgen för gäldenärens skulder.

Enligt kap. 3 (art. 16) har gäldenären förverkat sin rätt att erhålla ackord eller skuldsanering, bl.a. om han avsiktligt lämnar felaktiga

försöker gömma undan tillgångar eller förvärrar sin

upplysningar,

skuldsättning genom att, utan tillstånd av borgenärema eller domstolen, skaffa sig nya lån.

4.2.4¶Västtyskland

I västtysk rätt gäller den traditionella, kontinentala, principen att

de skulder som ej blivit betalda i en konkurs fortfar att äga full

giltighet (Recht der freien Nachforderung, Konkursordnung

§ 164 st. 1). I den moderna debatten har dock av och till röster höjts för införandet av regler motsvarande discharge.”

Den insolvensrätten befinner sig för närvarande i ett

västtyska

reformskede. År 1985 och 1986 utgav die Kommission fiir Insolvenzrecht två betänkanden med förslag till en total reformering av detta område?” Hösten 1988 publicerade därefter Bundesministerium der Justiz (BMJ) ett Diskussionsentwurf, innehållande ett förslag till Insolvenzordnung med motiv?” I slutet av 1989 utgavs en överarbetad version av förslaget, där olika synpunkter från

berörda organisationer etc. beaktats (Referentenentwurf).°2

I insolvensrättskommissionens andra betänkande föreslogs införandet av (discharge) i ett förenklat för-

Restschuldbefreiung

farande för småkonkurser. °° Det emellertid, att det inte

framgick rörde sig om någon discharge enligt anglo-amerikansk modell,

utan i stället om ett slags ackord; skuldbefrielsen förutsatte att det

skedde en uppgörelse med borgenärema. Regler om skuldsanering

av arman typ diskuterades däremot inte närmare av kommissionen, eftersom den frågan snarare ansågs höra till konsumentskyddsreglerna.°“

I BMJ:s förslag till ny Insolvenzordnung föreslås emellertid, förutom en ackordsmodell, också, som en viktig nyhet, införande

av en möjlighet till skuldbefrielse efter konkurs utan krav på

152 sou 1990:74

samtycke från borgenärernas sida, se §§ 225-241 angående Restschuldbefreiungkm Detta institut kan kanske snarast sägas utgöra en form av skuldsanering efter konkurs. Man har alltså inte tänkt införa den angloamerikanska modellen med mer eller mindre automatisk discharge i konkurs. Idén är i stället, att skall

gäldenären

avbetala de skulder som återstår efter konkursen under en tid av

sju år, en Wohlverhaltensperiode, och att gäldenären därefter,

genom beslut av domstolen, befrias från ansvar för det som återstår obetalt.

Gäldenären måste själv ansöka om Skuldbefrielse, vilket t.ex. kan ske i samband med konkursansökan. För att inte gäldenären skall gå miste om skuldbefrielse på grund av bristande kännedom om reglerna skall domstolen honom om härtill,

upplysa möjligheten

§ 34 a. Endast fysiska personer (även rörelseidkare) kan ifråga-

komma. Vidare år institutet naturligtvis bara avsett för den hederlige och rättskaffens gäldenären. Skuldbefrielse skall således - -

på begäran av någon borgenär vägras, om gäldenären gjort sig

skyldig till brott mot eller om han

borgenärer kreditbedrägeri,

handlat mot under året före konkursansökan,

illojalt borgenärema

t.ex. genom att leva om han inte är under

lyxliv, samarbetsvillig

konkurstörfarandet, t.ex. genom att vägra att ställa egendom i

utlandet till förvaltarens förfogande, samt slutligen om han tidigare erhållit skuldbefrielse någon gång under de senaste tio åren före den aktuella konkursens början.

Ansvarsbefrielsen omfattar inte alla skulder. Undantagna är dels

skadestånd på grund av uppsåtligt orsakad skada, dels böter o.d.°°

Säkerhetsrätter berörs inte. Inte heller påverkas ansvaret för borgensmän eller andra som ansvarar för skulden tillsammans med

gäldenären.

Gäldenärens insats består, som antytts, i att han under år efter

sju

konkursens avslutande skall överlämna sina (utmätningsbara) arbetsinkomster, dvs. lön, pension, arbetslöshetsunderstöd osv., till en av domstolen utsedd god man. Den gode mannen skall

sedan fördela beloppen proportionellt till de f.d. konkursborgenä-

rema. Under denna tid får ingen av fordringarna indrivas exekutivt.

Gäldenären är att skaffa sig lämpligt arbete. Om han inte

skyldig

har utan driver rörelse, skall han i stället betala

någon anställning,

ett belopp motsvarande (minst) vad han skulle ha betalat, om han hade haft en lämplig Om gäldenären missköter sig kan

anställning.

skuldbefrielse vägras.

I motiven framhålls att det ringa ekonomiska värde, som borgenäternas rätt att behålla sina återstående fordringar efter konkursen har, knappast står i proportion till de kostnader för samhället som

ofta livslånga skuldsättning för med Tanken gäldenärens sig.”

bakom förslaget är bl.a., att man på detta sätt kan skapa en sporre för gäldenären att arbeta. Det betonas, att de nya reglerna typiskt sett skall kunna ha positiv effekt ade for gäldenären mg för hans

borgenärer.

Noter

1) Annual Report of the Director of the Administrative Office of the United States Courts 1988 s. 30 f.

2) Riesenfeld, The evolution of modern bankruptcy law, Minn. L. Rev. vol. 31 (1947) s. 401 s. 407 f. Dens., Cases

ffpå

and materials on Creditors remedies and debtors protection, 3rd ed. St Paul, Minn. 1979 git, Riggnfglg s. 728 f.

3) Wickham, Chapter 7 or chapter 13: Guiding consumer

debtor choice under the Bankruptcy Reform Act, North Carolina L. Rev. vol. 58 (1979-80) s. 815 ff på s. 821. l3s for abuse, North Carolina L.

Hughes, Chapter potential

Rev. vol. 58 (1979-80) s. 831 ffpå s. 838.

4) Se generellt Collier on Bankruptcy, 15th ed., editor-in-chief Lawrence P. King, Vol. 3 (§§ 501-525), New York 1989, Vol. 4 (§§ 541-946), New York 1990, och 1990 Collier

Edition, Code, Part 1 Asa S.

Pamphlet Bankruptcy by

Herzog and Lawrence P. King, New York 1989, under resp. Cohen & Klee, Caveat creditor: The consumer

lagparagraf.

debtor under the Code, North Carolina L. Rev.

Bankruptcy

vol. 58 (1979-80) s. 681 ffpå s. 708, 713. Wickham (ovan not 3) s. 827 f. Epstein & Landets & Nickles, Debtors and

154 sou 1990:74

creditors. Cases and materials, 3rd ed. St Minn.

Paul, 1987,

s. 710.

Bankruptcy Reform, American Institute,

Enterprise Leg.

Anal. No. 19, 95th Congress, 30 Jan. 1978, s. 24. Cohen & Klee (ovan not 4) s. 701 ff. Riesenfeld not s.

(ovan 2)

730. Sward, Resolving conflicts between law and

bankruptcy

the state police power, Wisconsin L. Rev. 1987 s. 403 ff

på

s. 407. Wickham (ovan not 3) s. 818.

§ 727(a)(8) resp. (9). Butler & Morris, for the

Proceedings

adjustment of debts of individuals with regular income under the Bankruptcy Reform Act of 1978, L. J. vol. 28

Emory

(1979) s. 759 ff på s. 781 f. Cohen & Klee (ovan not s.

4)

703 f. Riesenfeld (ovan not 2) s. 730. Wickham not

(ovan

3) s. 817 f.

Cohen & Klee (ovan not 4) s. 707 ff. Riesenfeld not

(ovan

2) s. 730. Wickham (ovan not 3) s. 818 ff. Sward not

(ovan

5) s. 407.

§ 523(a)(8). Cohen & Klee (ovan not 4) s. 711 f.

Bankruptcy Reform (ovan not 5) s. 26. The

Jackson, logics

and limits of law, Massachusetts

bankruptcy Cambridge,

1986, s. 250 f. Rendleman, The

bankruptcy discharge:

Toward a fresher start, North Carolina L. Rev. v01. 58 (1979-80) s. 723 ff på s. 742 ff. Riesenfeld (ovan not s.

2)

734. Trost & and Reform ca

King, Congress Bankruptcy

1977, The Business Lawyer vol. 33 s. 489 ff

(1977-78) på

s. 527. Wickham (ovan not 3) s. 819.

10) Cohen & Klee (ovan not 4) s. 712 f, där också ett antal

undantag från principen anges.

11) § 727(b), 524. Cohen & Klee (ovan not 4) s. 714 ff. Riesenfeld (ovan not 2) s. 730 ff. Wickham (ovan not s.

3)

820.

12) §524(c), (d). Reform (ovan not s. 25. Cohen

Bankruptcy 5)

& Klee (ovan not 4) s. 699, 717 ff. Jackson (ovan not 9) s. 242. Rendleman (ovan not 9) s. 752 f. Riesenfeld not

(ovan

2) s. 733. Trost & (ovan not 9) s. 528. Wickham

King

(ovan not 3) s. 828. - En ytterligare skärpning gjordes 1984.

13) MacLachlan, Handbook of the law of St Paul,

bankruptcy,

Minn. 1956, s. 372, 374, s. 113. Reform

jfr Bankruptcy

(ovan not 5) s. 63. Butler & Morris (ovan not 6) s. 759 f.

14) Rendleman (ovan not 9) s. 724 med hänvisningar.

15) Cohen & Klee (ovan not 4) s. 681. Även Trost & King (ovan not 9) s. 489 f.

16) Se härom t.ex. Vukowich, Debtors exemption rights under

the Reform Act, North Carolina L. Rev. vol. 58

Bankruptcy

(1979-80) s. 769 ff, Cohen & Klee (ovan not 4) s. 688 ff.

17) Jackson (ovan not 9) t.ex. s. 273. Collier on Bankruptcy (ovan not 4) vol. 5 (§§ 1101-1330), New York 1989, ch. 1300.01 och 02. Epstein & Landers & Nickles (ovan not 4) s. 707. Sullivan & Warren & Westbrook, Limiting access to bankruptcy discharge: An analysis of the creditors data, Wisconsin L. Rev. 1983 s. 1091 ffpå s. 1097.

18) Bankruptcy Reform (ovan not 5) s. 63. Comment: Bankruptcy Reform Act of 1978: Chapter 13 cramdown of the secured creditor, Wisconsin L. Rev. 1981 s. 333 ff på s. 334 not 6. Sullivan & Warren & Westbrook (ovan not 17) s. 1097.

19) Evans & Johnson, Proposals for consumer bankruptcy

reform, The Business vol. 37 (1982) s. 1117 ff på

Lawyer

s. 1124 f.

20) Evans & Johnson a.a. s. 1117 ff. Charlene Sullivan, Reply:

access to discharge, Wisconsin L. Rev.

Limiting bankruptcy

1984 s. 1069 ff på s. 1069 f not 3.

21) Evans & Johnson a.a. s. 1120 ff.

22) Se t.ex. Sullivan & Warren & Westbrook (ovan not 17) s. 1091 ff, särskilt s. 1094, 1135, 1145 f, med replik av Charlene Sullivan (ovan not 20) s. 1069 ff, samt Sullivan &

156 sou 1990:74

Warren & Westbrook, Rejoinder: Limiting access to

discharge, Wisconsin L. Rev. 1984 s. 1087 ff.

bankruptcy

23) Collier on Bankruptcy (ovan not 4) V01. 4 ch. 707.04.C01lier Pamphlet Edition (ovan not 4) § 707. Sullivan & Warren & Westbrook, 1984 (ovan not 22) s. 1103 not 112 f.

24) § 21 109(e). Se generellt Collier on Bankruptcy, Vol. 5 (ovan not 4 och 17) och Collier Edition (ovan not

Pamphlet

4) under resp. Reform (ovan not 5)

lagparagraf. Bankruptcy

s. 63 f. Butler & Morris (ovan not 6) s. 761 ff. Riesenfeld (ovan not 2) s. 780. Gäldenärens rätt att driva sin rörelse vidare under förfarandet regleras särskilt i lagtexten, § 21 1304(b) samt Butler & Morris (ovan not 6) s. 764 f, 768 f, även Wickham (ovan not 3) s. 823 f. - Inställningen till

näringsidkare bör naturligtvis sammanställas med den

allmänna till a fresh start i amerikansk insolvens-

attityden

rätt.

25) Butler & Morris (ovan not 6) s. 781.

26) Undantagen i § 523(a) då på samma sätt som vid till-

gäller

av § 1328(a)-(c). Butler &

lämpningen konkursreglerna.

Morris (ovan not 6) s. 779 ff. Riesenfeld (ovan not 2) s. 779 ff. Sullivan & Warren & Westbrook (ovan not 17) s. 1097.

27) Se formulär for Chapter 13 Statement i 1990 Collier

Pamphlet Edition, Rules, Part 2 Lawrence

Bankruptcy by

P. King, New York 1989, s. 339 ff. Butler & Morris a.a. s. 761 ff, 782. Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 334. & Landets & Nickles (ovan not 4) s. 710.

Epstein

Riesenfeld (ovan not 2) s. 780.

28) §§ 362, 1301. Reform (ovan not 5) s. 64. Butler

Bankruptcy

& Morris a.a. s. 765 ff. Rendleman (ovan not 9) s. 750 ff.

29) § 1321. Butler & Morris a.a. s. 771. Tiden är numera 15 dagar, Collier Handbook for trustees and debtors in

jfr

possession, New York & Oakland & 1987, s.

Albany

13A-1.

30) Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 345 not 70.

§§ 1322, 1325. Bankruptcy Reform (ovan not 5) s. 64 ff.

31)

Butler & Morris a.a. s. 771 ff.

32) § l322(a) (2) och § 507.

§§ 1322(b)(2), l325(a)(5). Butler & Morris a.a. s. 773 ff.

33)

Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 336 ff. Whitford, A of the consumer credit collection

critique

Wisconsin L. Rev. 1979 s. 1047 ff på s. 1070. system,

34) § 1329.

ändrad 1986. Collier Handbook (ovan not 29) s. 4-4

35) § 1302,

8-1 13-1 ff, 17-1 ff. Butler & Morris a.a. s. 763 f.

f, ff,

Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 334.

36) § 1326(c).

Collier Handbook (ovan not 29) s. 17-2. Om det erfordras

37) kan domstolen beordra arbetsgivaren härtill, § 1325(c).

38) Collier Handbook s. 17-3.

§§ 1328, 524(d). Butler & Morris a.a. s. 781.

39)

40) § 1328(b). Ovan vid och med not 26.

Sullivan not 20) s. 1077. § 1326(b)(2). Collier

41) (ovan

Handbook s. 9-1 ff.

Se närmare An of the farmer bankruptcy act

42) analysis family

of 1986, Note, Hofstra L. Rev. vol. 15 (1986-87) s. 353 ff, Collier Handbook s. 8-3 ff, 13A-1 ff.

T.ex. & Law and practice,

43) Berry Bailey, Bankruptcy:

London 1987, s. 117 ff, Hunter, and insolvency:

Bankruptcy

The great reform begins, New Law Journal 1977 s. 428 ff s. of Trade and A revised

på 429, Department Industry, framework for Insolvency law, Cmnd. 9175, 1984, s. 14 f,

40 f. - Se de nuvarande reglerna t.ex. Fletcher &

angående

158 sou 1990:74

Crabb, Insolvency Act 1986 with armotations, London 1986,

s. 227 ff, Berry & a.a. s. 248 ff, Grier &

Bailey Floyd,

Personal insolvency - a practical guide, London s. 116

1987,

ff.

44) A revised framework for law not s.

Insolvency (ovan 43)

41.

Department of Trade and General

Industry, Insolvency,

Annual Report London s.

for the year 1988, 1989, 6, 13,

samt kompletterande uppgifter från

departementet.

45) Secs. 112-117. Berthoud, Credit, Social

debt and poverty, Security Advisory Committee, Research paper 1, London HMSO 1989, s. 34 ff. Se också Law and

Insolvency

Practice, Report of the Review Committee, Cmnd. 8558,

1982 (git. the Cork Repog) s. 23 f, 43 72 samt även

ff, ff,

Bankruptcy, Interim Report of the Review

Committee,

Cmnd. 7968, 1980, s. The reform of Insolven-

8, Fletcher,

cy law I, Journal of Business Law 1983 s. 94 ff på s. 98 f, liksom Samuels, Administration orders, New Law Journal 1977 s. 731 f, Thompson, The New Law

Insolvency Bill,

Journal 1976 s. 328 ff på s. 329, och formulär i New

(äldre)

Law Journal 1978 s. 89 f, 113 f.

46) Samuels (ovan not 45) s. 731. not s.

Thompson (ovan 45)

329. Jfr Fletcher, The genesis of modern law -

insolvency

an odyssey of law reform, Journal of Business Law 1989 s. 365 ff på s. 367.

47) Lagtexten talar endast om the county court limit, sec. l12(1)(b), vilken tills vidare fastställdes till f 5 000 för nu nämnda fall.

48) Jfr sec. 112(6): An administration order for

may provide

the payment of the debts of the debtor instalments or

by

otherwise, and either in full or to such extent as appears

practicable to the court under the circumstances

of the case, and subject to any conditions as to his future or

earnings

income which the court may think

just.

49) Se närmare secs. 114-116. Samuels not s. 731.

(ovan 45)

50) Noteras kan här, att det i slutet av 1989, SI 1989/1838, kommit nya regler som generellt inskränker domstolens

banking function, så att vissa betalningar i stället skall

erläggas direkt till

borgenären.

51) Ang. den sistnämnda sanktionen, vilken är densamma som

gäller för en konkursgäldenär, som inte erhållit

discharge,

se Insolvency Act 1986 sec. 429, Fletcher & Crabb

(ovan

not 43) s. 361.

52) Lord Chancellors Department, Judicial Statistics, for the year 1988, London 1989, s. 47.

53) The Cork Report (ovan not 45) s. 74 ff. Se även t.ex. The reform of law - Journal of

Fletcher, Insolvency II,

Business Law 1983 s. 200 ff s. 205

på ff, Grenville,

law and - Insolvency practice lII, New Law Journal 1983 s. 53 ff på s. 55.

54) En grupp är de som det särskilda för-

ytterligare åtnjutit

farandet enligt Loi no 84-148 du ler mars 1984, relative å la prevention et au réglement amiable des difficultés des entreprises, men som misskött sina åtaganden. Art. 2, Loi no 85-98 du 25 janvier 1985, relative au redressement et ä

la liquidation judiciaire des entreprises. - Jordbrukare

tillades genom Loi no 88-1202 du 30 décembre

1988, relative å Vadaption de Pexploitation å son enagricole

vironnement économique et social.

55) Se not.

föregående

56) Ripert & Roblot, Traité élémentaire de Droit Commercial,

Tome 2, 10e éd., Paris 1986, s. 1009 f. Calmels & Char-

vériat & Meille, Le redressement Paris 1986, s.

judiciaire,

81 f. Gavalda & Patin & Stoufflet, Le de loi sur le

projet

reglement judiciaire des entreprises en difñcultés, Recueil

Dalloz Sirey, 1984, s. 13 ff s. 24.

Chronique, på Klopp,

Aus deutscher Sicht interessierende der fran-

Schwerpunkte

zösischen Insolvenzrechts reform, KTS 1988 s. 267 ff s.

på

279 f.

160 sou 1990:74

57) Se till det förutom lagtexten, Bouteiller, Loi no

följande,

89-1010 du 31 décembre 1989 relative ä la prevention et au reglement des difficultés liées au surendettement des particuliers et des families, Les Petites Afñches, 16 févr. 1990 s. 14 ff, Limagne & Dousset, A propos de la loi du 31 décembre 1989---. Ses consequences dans le domaine

bancaire, Gazette du Palais, Sommaire, Doctrine, 2 et 3

mars 1990 s. 4 ff.

58) Fritt översatt; lagtexten använder uttrycket bonne foi , dvs. god tro.

59) Se t.ex. Scholtz, Schwerpunkte einer Verbraucherinsolvenz- Regelung, ZIP 1988, s. 1157 ff på s. 1157 f med hän-

visningar.

60) Erster Bericht der Kommission fiir Insolvenzrecht, herausgegeben vom Bundesministerium der Justiz, Köln 1985. Zweiter Bericht der Kommission ñir Insolvenzrecht,herausgegeben vom Bundesministerium der Justiz, Köln 1986.

61) Diskussionsentwurf Bundesministerium der Justiz, Gesetz

zur Reform des Insolvenzrechts, Entwurf einer Insolvenzord-

nung (EInsO) und anderer Reformvorschriften, Köln 1988.

Band II, Ergänzungen, publicerades sommaren 1989.

62) Bundesministerium der Justiz, Referentenentwurf, Gesetz zur Reform des Insolvenzrechts, Köln 1989.

63) Zweiter Bericht, Leitsatz 6.2 och 6.3 s. 34 ff samt s. 10, 150 ff.

64) Jfr a.a. s. 164.

65) Samt §§ 34 a och 318. Referentenentwurf (ovan not 62) s.

20, 132 ff, 185 (lagtexten), s. A 32 ff, 41, 101 ff (allmänmotivering) och s. B 2, 35, 45, 124 ff, 231 ff, 328 f (specialmotivering). Se även Band II, Ergänzungen (ovan

not 61) s. 18, 31 (lagtext) och s. B 25 f, 45 f (specialmoti-

Balz, Aufgaben und Struktur des künftigen einheit-

vering).

lichen Insolvenzverfahrens, ZIP 1988 s. 273 ff på s. 292 f.

und Grenzen des Insolvenzrechts, ZIP 1988 s.

Balz, Logik

sou 1990:74 151

1438 ff på s. 1444 f. Kübler (Hrsg.), Neuordnung des

Insolvenzrechts, Köln 1989, s. 14 f (Balz), 29 f (Hax), 91

(Grub).

66) Nämnas kan också, att familjerättsliga underhállsskulder,

avseende tiden efter det att insolvensförfarandet (konkursen) inletts, i inte omfattas eftersom dessa fordringar inte

princip

kan göras gällande i konkursen, se Referentenentwurf (ovan

not 62) § 45 och s. B 45.

67) Referentenentwurf s. A 33, B 232.

sou 1990:74 153

5¶Reformönskemål m.m.

Frågan om ekonomisk rehabilitering av gäldenärer har behandlats

av riksdagen vid riksmötet 1986/87 med anledning av

riksdagens revisorers förslag (förs. 1986/87:7) om

kronofogdemyndigheternas

utnyttjande av personalresurserna m.m. Förslaget hade föranletts

av en av revisorerna avgiven granskningsrapport l985/86:7 i samma änme, vilken varit föremål för Reviso-

remissbehandling.

rerna hänvisade i förslaget till att flera remissinstanser i sina

yttranden, mest utförligt kronofogdemyndigheten i Stockholm,

redovisat hur kronofogdemyndigheten arbetar för att effektivisera sin verksamhet genom att med åtgärder minska eller

förebyggande

förhindra ett ökat tillflöde av mal. Bland verksamhetsmalen för kronofogdemyndigheten nämns också att aktivt kunna få ekonomisk av gäldenärerna för att sätta stopp för en

rehabilitering

ständig rundgäng där restförda skulder betalas men

fortlöpande

följs av nya beroende på den tidigare skulden och

restföringar

löpande skatter och avgifter. Revisorerna fann det mycket väsentligt att kronofogdemyndighetens arbete också inriktas mot förbättrad information och aktiva insatser för ekonomisk rehabilitering av gäldenärerna. Revisorerna menade vidare att antalet mål hos kronofogdemyndigheten därmed torde på ett verksamt sätt komma att minskas och antalet fall med gäldenärsförhállanden

långvariga

kunna

begränsas.

I sitt av betänkande i ärendet (LU 1986/87:21,

riksdagen godkända

rskr. 231) anförde utskottet att det är angeläget att de möjligheter som finns att en ökad till

förebygga mältillströmning kronofog-

demyndigheterna och att effektivisera den exekutiva verk-

eljest

samheten tas till vara. delade därför den

Lagutskottet uppfattning

som hade framförts av revisorerna att det är viktigt att informationen till allmänheten om arbete förbätt-

kronofogdemyndigheternas

ras och att myndigheterna kan verka för en ekonomisk rehabilite-

ring av gäldenären.

164 sou 1990:74

I avsnitt redovisas lagutskottets behandling vid riksmötena

följande

1987/88 av motioner som rör de frågor utredningen behandlar i detta betänkande och 1989/90 av motioner om konsumentkredit-

I särskilda avsnitt kommer skuldkommitténs betänkande

frågor. (SOU 1988:55) Hushållens skuldsättning och skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. att re-

dovisas i de delar dessa behandlar frågor av betydelse vid skuld-

sanering.

5.1¶Riksdagen

5.1.1 betänkande LU 1987/88:12 om

Lagutskottets

m.m.

gäldsanering

I motion l985/86:L224 av Martin Olsson m.fl. (c) påtalades att

för en rörelseidkare av en konkurs kan bli mycket olika

följderna

beroende i vilken form verksamheten har drivits. Sålunda har

på i ett inte något betalningsansvar för

ägarna aktiebolag personligt

förbindelser om de inte tecknat borgen eller liknande,

bolagets

medan enskilda rörelseidkare har fullt ansvar för rörelsens skulder. Detta medför, framhöll motionärerna, att en enskild rörelseidkare vid en konkurs dels förlorar alla sina dels riskerar att

tillgångar,

få leva på existensminimum resten av sitt liv eftersom betalningsansvaret för de skulder som finns kvar efter konkursen kvarstår till skillnad från det aktiebolag som försatts i konkurs och därefter

upplösts.

Motionärerna också att vissa verksamheter inte anses

påpekade

böra drivas i form, är det endast i

aktiebolagets exempelvis

som drivs i aktiebolag. De anförde vidare

undantagsfall jordbruk

att även om det bland dem som drabbas av konkurs finns sådana som varit alltför och mindre seriösa, det finns många

optimistiska

som med små resurser försökt att genom träget arbete och sparsamhet upp ett företag. Konkurs kan således drabba

bygga

även sådana som lantbruksnämndernas råd eller

följt exempelvis

annan när det ekonomi och expansion av

rådgivning gäller

verksamheten. Konkurs kan också följa på oförutsedda förluster exempelvis till följd av att ett annat företag försatts i konkurs.

I motionen om skulderna från en konkurs för all

ifrågasattes

framtid skall förhindra att ha normal standard och

en person

sou 1990:74 165

normal ekonomi. Enligt motionärerna torde det för fordringsägarna vara utan större om fordringarna kvarstår efter

betydelse

konkursen eller ej, eftersom en kan ha svårt att känna sig

gäldenär

motiverad att skaffa sig inkomster utöver existensminimum för att betala de gamla skulderna. Med till de olika följder en

hänsyn

konkurs får för en företagare, beroende på i vilken form han driver sin verksamhet och till behovet för dem som sålunda drabbas av en konkurs att bygga upp något nytt och skapa goda och säkra förhållanden för sig själva och sina familjer, borde motionärerna konsekvenserna för en person efter en

enligt fysisk

konkurs ses över.

I motion 1986/87:L301 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) betonades att det inte är ovanligt att människor ådragit sig skulder som över-

stiger deras betalningsmöjligheter. Många gånger tas konsumtions-

krediter utan att det finns full insikt om vad den egentliga kreditkostnaden innebär. Räntan vid konsumtionskrediter är drygt 20 %, vilket gör att skulden fördubblas på några år. Det kan, framhöll motionärerna, vara svårt för enskilda personer att klara av enbart räntekostnaden och än svårare att göra avbetalningar i den storleken så att skulden minskar. Situationen kan,

själva

anfördes det, te sig så hopplös att man upplever det som menings-

löst att över huvud tänka sig lönearbete, eftersom man i framtiden inte ser någon att kunna leva över existensminimumnivå.

möjlighet

Motionärerna anförde vidare att det inte fimns stora möjligheter till med av ekonomin. Avskrivning av fordran torde

hjälp sanering

sällan förekomma. Konkurs är inte heller någon lösning eftersom skulderna finns kvar. motionärerna syntes de danska

Enligt

reglerna om s.k. vara en för enskilda

gäldsanering möjlighet

personer att sanera sin ekonomi och ta sig ur en hopplös situation. Det borde därför utredas om inte också i vårt land sådana regler skulle kunna ge en enklare och klarare hantering av skulder.

I motion 1985/86:L251 av Görel Thurdin (c) anförde motionären att statsmakternas strävan bör vara att utforma regler och villkor

så att småföretagsamheten främjas. Sådana regler som kan utgöra

hinder mot av bör därför undanröjas och/eller

etablering företag

hindras. I anslutning härtill hävdade motionären att konkurslag-

stiftningen är utformad så att den missgynnar egenföretagarna.

Som exempel motionären på att en egenföretagare i sam-

pekade

band med konkurs kan bli personligt betalningsansvarig för skulder till belopp, drabbas av näringsförbud samt sakna

betydande

166 sou 1990:74

rätt till förlustavdrag. För del däremot innebär en

aktiebolagens

konkurs ett begränsat Mot den

mycket ägaransvar. bakgrunden

ansåg motionären att liksom viss annan

konkurslagstiftningen,

lagstiftning, borde ses över.

Lagutskottet inhämtade yttranden över motionerna L224 och L301

från riksskatteverket, en hovrätt, en och ett

kronofogdemyndighet

antal organisationer. Remissinstansernas kan kortfattat

inställning

anges på följande sätt.

Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges domareförbund

tillstyrkte att frågan om åtgärder för att sanera svårt skuldsatta gäldenärers ekonomi blev föremål för Även riksskatte-

utredning.

verket och advokatsamfund att om

Sveriges tillstyrkte frågan

gäldsanering blev föremål för utredning men framhöll att en sådan utredning inte borde till som försatts i

begränsas gäldenärer

konkurs.

Hovrätten över Skåne och att av

Blekinge ansåg utvecklingen skatteindrivningsutredningens förslag liksom resultatet av konto-

nämndens verksamhet borde avvaktas innan en av de i

utredning

motionerna aktualiserade borde tillsättas. Även Finans-

frågorna

bolagens Förening anförde, utan att därmed bifall till

avstyrka

motion L301, att det kunde ett värde i att avvakta utvärde-

ligga

ring av försöksverksamheten inom kontonämnden.

Föreningen

avstyrkte vidare motion L224 men framhöll att det kunde finnas skäl att se över förhållandena för grupper av

speciella företagare,

t. ex. jordbrukare. motion

Småföretagens riksorganisation avstyrkte

L301 men som i motion att konsekven-

tillstyrkte, yrkades L224,

serna av de regler som gäller när en i konkurs

småföretagare går

ses över. i Stockholm inte att ett

Kronofogdemyndigheten ansåg

skuldsaneringsinstitut efter dansk förebild är en i

lämplig lösning Sverige. Kronofogdemyndigheten ställde sig också tveksam till

förslaget i motion L224 att skall

skuldsaneringsfrågor övervägas

i samband med konkurslagstiftningen med till att motionä-

hänsyn

rernas förslag snarast torde beröra för

lagstiftning preskription,

preklusion och ackord.

Svenska bankföreningen och förbund Sveriges föreningsbankers

avstyrkte motionerna. Motionerna även av Svenska

avstyrktes

sparbanksföreningen som dock anförde att de som

problem togs

upp i motion L224 borde bli föremål för Också

utredning.

Sveriges ackordscentral avstyrkte motionerna men ville inte utesluta att någon form av gäldsanering i ömmande fall kan anses

berättigad.

Utskottet, som vid studiebesök i oktober 1987 på det danska

justitsministeriet i Köpenhamn om det danska gäldsane-

upplysts

ringsinstitutet, ansåg att tiden var mogen för att spörsmålet om införande även i Sverige av en möjlighet till skuldsanering blev

föremål för en samlad bedömning. Utskottet ansåg sig emellertid inte böra ta ställning till hur förfarandet närmare skall utformas men framhöll dock att en viktig utgångspunkt måste vara att regler om skuldsanering inte får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället. I stället betonades att endast då starka skäl talar för det bör en gäldenär få lättnad i skuldbördan. Utskottet underströk också att en sanering bör omfatta gäldenärens alla skulder och att den bör kunna komma till stånd oavsett om gäldenären varit försatt i konkurs eller

ej.

Som en bakgrund till sina uttalanden hänvisade utskottet till motionerna L224 och L301, i vilka framhölls att både

företagare

och privatpersoner kan ådra sig skulder som de realistiskt sett inte någonsin kan betala, och anförde vidare bl.a.

följande.

En enskild näringsidkare kan - hur seriöst än rörelsen bedrivits - av olika omständigheter som inte kan läggas honom till last bli tvungen att upphöra med sin verksamhet eller bli försatt i konkurs. I båda fallen kan hans betalningsskyldighet gentemot borgenârerna kvarstå. Är skulderna från rörelsen stora försätts han i en situation där hans framtida inkomster utöver existensminimum går åt till att betala borgenârerna. På motsvarande sätt kan andra seriösa och ansvarskännande av olika

fysiska personer skäl hamna i en hopplös skuldsituation. Det i sakens natur att en

ligger

person som ådragit sig så stora skulder att han inte kan betala

rimligen

dem âr föga motiverad att genom eget arbete skaffa inkomster och att han allmänt sett beñnner sig i en svår social situation. Av till bå-

hänsyn

de gäldenâren och hans familj finns det enligt utskottets mening skäl för att han i ömmande fall bör kunna få till stånd sanering av skuldförhållandena. För borgenârema torde i allmänhet en skuldsanering sakna

prak-

tisk betydelse eftersom de inte kan räkna med att någonsin få full betalning. Utvecklingen visar också att det ñnns behov av en möjlighet till

skuldsanering.

Utskottet hemställde att riksdagen med av motionerna

anledning

L224, L251 och L301 gav regeringen till kärma vad utskottet

168 sou 1990:74

anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1987/88:57).

5.1.2 betänkande 1989/90:LU4 om

Lagutskottets konsumentkreditfrâgor

I ett antal motioner påtalades bl.a. följderna av många kredit-

intensifierade marknadsföring av krediter. Sålunda skulle

givares

detta enligt motion 1987/88:Fi25 av Mariarme Andersson (c) ha lett till att många hushåll lurats av olika erbjudanden om snabbkrediter, vars villkor i efterhand visat sig vara oskäliga. Med därtill ansåg motionären att det finns anledning att

hänsyn

utsträcka konsumentlagstiftningens bestämmelser om s.k. ångervecka till att också gälla kreditavtal. I motion 1988/89:L701 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) förespråkades en utvidgning av den kommunala budgetrådgivningen till hushåll. Motionärerna ansåg vidare att ett större ansvar för saklig information borde läggas på

Även i motion 1988/89:L706 av Martin Olsson

kreditgivarna.

m.fl. (c) framhölls vikten av att marknadsföringsåtgärder och information om krediter utformas på ett sådant sätt att människor erhåller sådana klara uppgifter om kreditkostnader m.m. så att de inte förleds att skaffa sig och utnyttja kreditkort på ett sätt som är oförenligt med deras ekonomi. I motion 1988/89:L7l4 av Anita Brodin m.fl. (s) erinrades om skuldkommitténs förslag om inrättande av ett register hos statistiska centralbyrån eller bankinspektionen med information om det antal kreditkort som en person innehar. Motionärerna ansåg att det förslaget borde genomföras.

Utskottet erinrade om att riksdagen våren 1988 behandlade flera motioner med önskemål om åtgärder mot den ökande använd-

av kontokortskrediter. Motionerna då med

ningen avslogs

att effekterna av de åtgärder som vid den tidpunkten

motiveringen

hade initierats borde avvaktas. Utskottet anmärkte vidare att

därefter inte avtagit utan snarare tilltagit i styrka och

problemen

att den ökande för många hushåll visat sig medföra

skuldsättningen

inte bara svåra ekonomiska problem utan även allvarliga sociala

Utskottet ansåg det därför nödvändigt att det snarast

problem.

vidtas ändamålsenliga åtgärder för att komma till rätta med förhållandena på kreditmarknaden och pekade därvidlag särskilt på tillkomsten av insolvensutredningen. Vidare påpekades att det med verkan från den l juli 1988 införts krav på att finansieringsverksamhet inte får bedrivas utan särskilt tillstånd. Dessutom erinrade utskottet om skuldkommitténs betänkande (SOU 1988:55)

Hushållens skuldsättning, vari framläggs flera förslag i syfte att

bl.a. skuldproblem för hushållen. Vidare framhölls att

förebygga

under våren 1989 offentliggjorde vilka åtgärder som

regeringen

bör vidtas i att skärpa kraven på kreditinstituten vid kredit-

syfte

till hushåll och därmed begränsa hushållens konsumtions-

givning

krediter. Enligt bör ett skuldsaneringsinstitut införas

regeringen

och kreditinstituten påta sig ett ökat ansvar för den överskuldsättning, som för närvarande förekommer, genom att kreditinstituten helt eller delvis får stå för kostnaden vid skuldsane-

själva

av särskilt drabbade hushåll. Regeringen anser vidare att det

ring

bör finnas en möjlighet att jämka fordringsbelopp i de fall kre-

har en otillräcklig kontroll av kredittagarens ditgivaren gjort

till sådana bestämmelser kommer att

betalningsförmåga. Förslag

behandlas i samband med den Översyn av konsumentkreditlagen som inom Vidare anser regeringen att

pågår justitiedepartementet.

det i konsumentkreditlagen bör införas regler om rätt för kreditta- Beträffande marknadsföring av krediter gare att lösa in lån i förtid. förordar regeringen förbud mot att ansökningshandlingar bifogas vid direktreklam för kredit. anser slutligen att det är

Regeringen

att ett system med kreditengagemangsregister omedelbart

angeläget

startas.

utskottets mening fick med önskemålen i motionerna

Enligt syftet

anses tillgodosett genom de åtgärder på konsumentkreditornrådet som enligt det ovan anförda avses bli genomförda. Utskottet bifall till motionerna i nu berörda delar.

avstyrkte följaktligen

utskottets hemställan (protokoll 1989/90:13 den

Riksdagen följde

19 oktober 1989).

5.2 utredningar Statliga

5.2.1¶Skatteindrivningsutredningen

(SIU) har i betänkandet SOU

Skatteindrivningsutredningen

1987:10 behandlat det allmännas ställning som borgenär vid

av skatter och avgifter m.m. hos kronofogdemynindrivning

I betänkandet föreslår SIU nya åtgärder för att på

digheten.

och lokal nivå åstadkomma en förbättrad samverkan

regional

mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I betänkandet redovisar utredningen vidare sin syn på hur en modern och bör ske. Framställningen avser i första

ändamålsenlig indrivning

170 sou 1990:74

hand företag. I härtill SIU att

anslutning överväger möjligheten

effektivisera av de enskilda målen. Vad som

handläggningen sägs

beträffande indrivningen mot som för de

företag tjänar underlag

överväganden som SIU sedan gör i fråga om

borgenärsfunktioner-

na vid uppskov, för konkurs samt

betalningsskyldighet tredje man,

ackord och arman eftergift. har

Författningstekniskt huvudparten

av utredningens förslag fått komma till

uttryck i en ny författning,

indrivningslagen, med bestämmelser om de

borgenärsuppgifter

som utöver dem som är reglerade i UB aktualiseras vid

indrivning

i allmärma mål.

I fråga om ackord och annan har SIU inte stannat vid en

eftergift

prövning av vilken som skall utöva

myndighet borgenärsfunktio-

nen, utan också behandlat de materiella reglerna.

Övervägandena

inbegriper bl.a. den under senare år väckta tanken för

på åtgärder

ekonomisk samt om de s.k. bonnackorden.

rehabilitering frågan

Ekonomisk rehabilitering är ett för som

samlingsbegrepp åtgärder

syftar till att göra kroniska gäldenärer till normala skattebetalare. Bonnackord kan vara en sådan Med bonnackord avses

åtgärd.

en överenskommelse mellan och

kronofogdemyndigheten gäldenä-

ren om att viss del av skulden skall betalas medan resterande belopp skall skrivas av. Avsikten är därvid att det avskrivna beloppet inte skall bli föremål för

ytterligare indrivningsåtgärder

och överenskommelsen är på det sättet

eftergiftsliknande.

SIU har funnit att skatte- och behöver kunna

avgiftsfordringar

efterges inom vidare ramar än för närvarande. Behovet

gäller

främst fall där ett avstående ingår i en ekonomisk av

rehabilitering

en gäldenär. Här är det i regel om - ofta

fråga fysiska personer

sådana som tidigare har drivit rörelse och därefter tagit eller avser att ta anställning - utan att klara sina ofta

möjlighet betydande

skuldbördor. Betalningsoförmågan kan ha samband med

sjukdom

eller hög ålder. I ett litet antal sådana fall behövs

eftergiftsmöjlig-

heten som ett incitament för gäldenären att t.ex. ta

anställning,

börja amortera en del av skulden, undvika framtida

restföringar

etc. samt för att lätta på det psykiska av en

trycket hopplös

skuldsituation. Ackord passar inte särskilt väl för detta av

slag

gäldenären

Mot bakgrund av SIU att det införs det som nu har sagts föreslår en möjlighet att efterge skatte- och vid sidan av

avgiftsfordringar

ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande

vissa andra medelsslag (avskrivningskungörelsen). Dessa kan

enligt SIU:s mening användas som mönster. Eftergift skall sålunda

kunna medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens

sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning (19 och 20 §§ förslaget till

indrivningslag). Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att

tillämpas återhållsamt av myndigheterna.

Beträffande frågan om beslutsmyndighet har SIU beaktat att eftergiftsinstitutet i huvudsak är avsett för personer som inte

fysiska

driver rörelse och att skälen för eftergift främst skall vara av social karaktär. Ett sådant institut torde bäst kunna hanteras av kronofogdemyndigheten. Ackordsinstitutet åter skall liksom hittills vara i huvudsak tillämpligt på företag vid rekonstruktioner.

Eftersom anknytningen till skatteförvaltningen är starkare i fråga

om företag än beträffande personer som inte driver rörelse

fysiska

bör länsskattemyndigheten liksom hittills vara ackordsmyndig-

het.

I sina överväganden rörande ackord och arman (SOU

eftergift

1987:10 s. 390 ff) har SIU konstaterat att praxis i fråga om skatteackord på sina håll är synnerligen restriktiv och att detta särskilt gäller när gäldenären är fysisk person och när staten är ensam borgenär. SIU frågar sig om det är den restriktiva tilllärnpningen hos som lett till

länsstyrelsen (länsskattemyndigheten) att det i indrivningsarbetet hos kronofogdemyndigheten i viss

utsträckning förekommer bonnackord. SIU finner emellertid att

till bonnackorden snarare torde i att det kommit

förklaringen ligga

fram behov av en att avstå från skatte- och

möjlighet avgifts-

fordringar i andra typer av fall än de för vilka ackordsinstitutet i första hand är avsett. Det har dessutom under några år förts en diskussion inom exekutionsväsendet om ekonomisk

rehabilitering

av gäldenären. Efter att ha för dels

redogjort frågans behandling

i m.m., dels en hearing som SIU hållit med före-

riksdagsmotioner

trädare för vissa och dels

länsstyrelser kronofogdemyndigheter,

regler om eftergift i våra grannländer kommer SIU fram till att skatte- och måste kunna inom vidare

avgiftsfordringar efterges

ramar än för närvarande. Behovet härav gäller, vilket också framgått vid den av SIU anordnade personer

hearingen, fysiska

och då inte minst sådana som tidigare drivit rörelse och därefter

tagit eller avser att ta anställning. För detta slags gäldenärer passar

enligt SIU inte det offentliga ackordet särskilt väl och det gör

172 sou 1990:74

knappast heller underhandsackordet, även om man också vid ett

rent eftergiftsinstitut bör göra klart för sig vilken gäldenärens

allmärma ekonomiska situation

Efter att ha berört de danska bestämmelserna om skuldsanering uttalar SIU följande.

I dagens lâge âr det emellertid enligt SIU:s mening knappast aktuellt att i Sverige införa ett skuldsaneringsinstitut efter danskt mönster. Ur svensk synvinkel kan vissa nackdelar med det danska systemet genast noteras. Att utredning om gäldenärens ekonomi måste ñrebringas i en domstol, som i utgångsläget får förutsättas inte känna till något om gäldenärens förhållanden, medför bl.a. att handlâggningstiderna blir långa.

Av betydelse från ñskalisk synpunkt är vidare att en ordning med domstolsprövning medför att eftergiftsmöjligheten mister sin karaktär av instrument i det aktiva indrivningsarbetet, dvs. eftergiften kan inte användas för att sporra gåldenâren att fullgöra delbetalningar eller andra

motprestationer .

I betänkandet påpekas emellertid att SIU med det anförda inte tagit ställning till frågan om en gäldenär genom konkurs borde kunna erhålla befrielse från sina skulder. SIU vill inte heller utesluta att ett skuldsaneringsinstitut liknande det danska kan vara en lämplig ordning också för svenskt vidkommande och konstaterar vidare att en till av skatte- och avgiftsfordringar

vidgad möjlighet eftergift

inte torde försvåra ett genomförande, längre fram, av en helhetslösning efter danskt mönster.

SIU påpekar (SOU 1987: 10 s 460) att möjligheten till eftergift har

karaktär av instrument i det aktiva indrivningsarbetet och att det därför bör komma till främst i situationer när gäldenä-

användning

ren kan förmås att betala åtminstone någon del av sin skuld. SIU utesluter dock inte möjligheten att medge en gäldenär eftergift för hela hans skuld. Dessutom framhålls att eftergift kan bli aktuell bara beträffande fysisk person som inte driver rörelse (och som med till sina tillgångar och har en

hänsyn förvärvsmöjligheter

orimlig skuldbörda).

Bestämmelsen om bör enligt SIU:s mening utformas efter

eftergift

mönster av motsvarande bestämmelse i avskrivningskungörelsen. Eftergift skall sålunda kunna medges, helt eller delvis, när det på av sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller

grund gäldenärens av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning. Enligt

SIU är de som bör kunna föranleda eftergift, för-

omständigheter

utom sådana som kan jämföras med sjuk-

sjukdom, omständigheter

dom, t.ex. invaliditet eller arbetslöshet. Det måste givetvis förutsättas att det inte rör sig om svårigheter av övergående natur. Det är sålunda inte enbart gäldenärens aktuella inkomst- och förmögenhetssituation som skall tas med i bedömningen utan också den framtida förvärvsförmågan. Hög ålder bör särskilt kunna beaktas. SIU framhåller i detta sammanhang att de sociala skäl som skall till för ett beslut om i skall vara

ligga grund eftergift princip

sådana som inte kan beaktas inom beskattningsförfarandets ram, t.ex. extra avdrag vid taxeringen. Detta innebär bl.a. att genom i om skönsmässigt fastställda belopp i första hand

gäldenären fråga

skall hänvisas till att söka ändring av fastställelsebeslutet.

SIU:s måste ett beslut om eftergift föregås av en

Enligt mening

om och eventuella närståendes

noggrann utredning gäldenärens

ekonomi. SIU anför därvid följande.

bör krävas att såväl gäldenären som närstående saknar I princip tillgångar utöver beneñciet. Detta kan dock inte gälla helt utan undantag. med ett övervärde som förslår En gäldenär som har t.ex. en Villafastighet bör sålunda inte vara utestångd från möjligheten till till viss delbetalning deleftergift avseende resterande belopp om han lyckas anskaffa medel till på annat håll för att rädda egendomen. Vidare kan det

delbetalningen

tänkas fall där en närstående har egendom som det skulle vara stötande att ta med i bedömningen, egendom gåldenärens make har

exempelvis

ärvt.

Det bör vidare krävas att en rörelse som drivits av gäldenåren har avvecklats. när Möjligen kan det vara befogat att göra undantag härifrån av ålders- eller andra skäl bedöms sakna möjlighet att skaffa

gâldenären

sig en anställning och ett fortsâttande av verksamheten saknar betydelse. Exempel på detta kan vara hantverksyrken där det är den med åren förvärvade yrkesskickligheten som utgör grunden för fortsatt verksamhet.

SIU skall om ekonomi dessutom

Enligt utredningen gäldenärens

ta sikte i vad mån också har andra skulder än

på gäldenären

skatte- och eftersom eftergift inte bör komma i

avgiftsskulder,

174 sou 1990:74

fråga om det finns andra som kan väntas sina

borgenärer göra

fordringar gällande till deras fulla eller i vart fall i större

belopp

utsträckning än staten.

I övrigt anser SIU att man i första hand bör fästa avseende vid visad vilja att betala sina skulder efter En som

förmåga. gäldenär

trots små inkomster har gjort vissa under en

inbetalningar längre

tid bör sålunda i allmänhet kunna räkna med en relativt

välvillig

inställning i eftergiftsfrågan.

SIU utgår från att den kommer

föreslagna eftergiftsbestärnmelsen

att tillämpas med återhållsamhet av Annars finns

myndigheterna.

givetvis en viss risk att och förtroendet för

betalningsmoralen

skattesystemets förmåga att skapa rättvisa försämras. av

Eftergift

fordringarna i sin helhet mot en person bör komma i bara i

fråga

sällsynta undantagsfall (jfr vad som

tidigare sagts om skuldsane-

ring i Danmark).

Vid den av SIU anordnade lämnades vissa om

hearingen uppgifter

hur deltagarna uppskattade antalet fall där det kunde bli

aktuellt

med eftergift i deras län resp. Dessa

kronofogdedistrikt. siffror,

som naturligtvis är mot 200-250

mycket osäkra, pekar fall per år

i hela landet.

Vid av SIU:s betänkande har ett stort

remissbehandlingen antal

remissinstanser särskilt behandlat det för skatter

eftergiftsinstitut

och avgifter m.m. som föreslår. om

utredningen Meningarna

förslaget är delade.

Kammarkollegiet anser att förslaget är väl motiverat och tillstyrker

det i allt dock

väsentligt. Kammarkollegiet understryker att

eftergiftsmöjligheten bör tillämpas med återhållsamhet. För lik-

formighetens skull bör beslut i en eftergiftsfråga kunna överklagas.

Riksskatteverket (RSV) sig över efter hörande som yttrat förslaget

av länsskattemyndigheterna i Kristian-

Stockholms, Östergötlands,

stads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs, Gävleborgs

och Västernorrlands län, anser att det finns skäl att en

goda skapa

möjlighet till ekonomisk i bl.a. de situationer som

rehabilitering

utredningen behandlar. Den med två skilda

föreslagna ordningen

institut, ackord och skulle emellertid

eftergift, skapa gränsdrag-

ningsproblem. Det behov av vidare ramar för som

skuldsanering

sou 1990:74 175

utredningen pekar på skulle väl kunna inom

mycket tillgodoses

ackordsinstitutets ram. RSV:s överensstämmer med vad

ståndpunkt länsskattemyndigheterna anfört i sina yttranden. Ett av

par länsskattemyndigheterna anser att definitiv eftergift kan leda till stötande resultat. i Stockholms län förordar

Länskattemyndigheten

att man i stället använder sig av till som

möjligheten avskrivning,

en del i en noga preciserad överenskommelse med Ett

gäldenären.

par av länsskattemyndigheterna anför också att antalet fall där det skulle kunna bli aktuellt med kommer att minska som ett

eftergift

resultat av

skattemyndigheternas omprövningsmöjlighet i det nya

taxeringsförfarandet. Länsskattemyndigheten i Kopparbergs län är

tveksam till behovet av ett Om ett sådant införs

eftergiftsinstitut. bör länsskattemyndigheten besluta, efter hörande av kronofogde-

myndigheten.

De kronofogdemyndigheter som sig över till

har yttrat förslaget

eftergiftsinstitut, nämligen kronofogdemyndigheterna i Stockholms,

Linköpings, Växjö, Kristianstads, Malmö, Göteborgs, Falu och

Gävle distrikt är med ett undantag positiva till Flertalet

förslaget.

av dessa anser att kronofogdemyndigheten bör vara

beslutsmynd ig-

het också i fråga om ackord. i Stockholm

Kronofogdemyndigheten

anser att eftergiften bör kunna förenas med villkor och under vissa förutsättningar förklaras förverkad genom beslut av

kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten i anser att Göteborg skuldsaneringsfrågan bör utredas vidare. Kronofogdemyndigheten

i Kristianstad anser att det inte är motiverat med ett särskilt

eftergiftsinstitut. Det är enligt

myndighetens mening tillräckligt

med generösare beneficiebestämmelser och av indriv-

anpassning

ningsintensiteten till gäldenärens situation. Om införs

eftergift

anser att ackord och bör handhas av samma

myndigheten eftergift myndighet.

Försvarets civilförvaltning delar att det, som

uppfattningen

komplement till ackord, bör införas en till

möjlighet eftergift.

Centralorganisationen SACO/SR har gett in ett yttrande från Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer Detta

(JUSEK). består i sin tur av två ett från sektionen för med-

underyttranden,

lemmar inom skatteförvaltningen och ett från sektionen för medlemmar inom exekutionsväsendet. Sektionen för medlemmar inom skatteförvaltningen anser att det inte finns något behov av ett eftergiftsinstitut. Det är med ett utvidgat ackordsinstitut

tillräckligt

176 sou 1990:74

med något lättad Sektionen anser också att det föreslagna

praxis. nya taxeringsförfarandet kan få stor betydelse. Sektionen för

medlemmar inom exekutionsväsendet anser däremot att det finns behov av en ventil framför allt av sociala skäl och tillstyrker därför förslaget. Tillämpningen måste vara restriktiv och besluten måste ligga på en hög nivå inom Denna

kronofogdemyndigheten.

bör vara också i om ackord.

beslutsmyndighet fråga

Sveriges Köpmarmaförbund den föreslagna regleringen

tillstyrker

av ett eftergiftsinstitut.

Föreningen Sveriges Kronofogdar åberopar ett yttrande från

lokalavdelningen för Stockholms län som sitt eget. I yttrandet

ställer sig bakom förslaget till eftergiftsinstitut

lokalavdelningen

men kritiserar förslaget att låta ackordsbesluten ligga kvar på

skatteförvaltningen.

Föreningen Sveriges Länsskattechefer anser att om ett eftergiftsinstitut skall införas, så bör det hanteras av länsskattemyndigheten.

5.2.2¶Skuldkommittén

I utredningsdirektiven till skuldkommittén konstateras att den avreglering av kreditmarknaden som skett sedan mitten av 1980talet kraftigt har ökat kreditinstitutens låneutbud. Som en

följd

därav har hushållens skulder ökat väsentligt under senare år. Denna skuldsättning bör - heter det vidare i direktiven - för flertalet leda till välfärdsvinster men kan för vissa ge privatekonomiska och sociala problem. De sociala skadeverkningarna av de senaste årens ökande skuldsättning kan därför i framtiden försätta fler enskilda i en svår situation, som kräver korrigerande och stödjande samhällsinsatser. Från gäller det att

sarnhällssynpunkt

inte bara underlätta rationella spar- och låneinsatser utan dessutom ge stöd åt dem som oförskyllt råkar in i problem med svåröver-

komliga skulder. Kommitténs uppgift är sammanfattningsvis att

kartlägga omfattning och utbredning av hushållens skuldsättning

samt att föreslå åtgärder som begränsar denna skuldsättning och så långt möjligt undanröjer de sociala skadeverkningar denna i vissa fall medför.

sou 1990:74 177

Mot bakgrund av direktivens starka betoning av

konsumentskyddet

på kreditmarknaden och önskemålet att sociala skade-

förebygga

verkningar har skuldkommittén i betänkandet (SOU 1988:55)

Hushållens skuldsättning funnit att informations-, rådgivnings- och

utbildningsfrågor är av central betydelse, liksom att närmare penetrera kreditinstitutens sätt att marknadsföra krediter och företa kreditprövning. Kommittén kommer med flera förslag inom dessa områden (se avsnitt 6.1-6.3 i betänkandet) men har också funnit att åtgärderna dessutom måste ge stöd åt dem som trots alla ansträngningar försätts i en svår skuldsituation. I betänkandet (s. 102 ff) föreslås därför att någon form av

skuldsaneringsinstitut

för fysiska personer som inte driver näring inrättas. Ackord för

privatpersoner bör enligt kommitténs mening finnas i två former,

underhandsackord och offentligt ackord. Underhandsackordet

bygger på frivillighet från borgenärernas sida, medan det offent-

liga ackordet förutsätter fastställelse av allmän domstol.

Skuldkommittén diskuterar olika vägar för en utvecklad skuldsa-

nering med två skilda sätt att denna. En utgångspunkt

organisera

har därvid varit att ett måste innebära att ett

skuldsaneringsinstitut

ackord kan genomföras även om en borgenär utan

godtagbart

skäl motsätter sig en ackordslösning. Kommittén har tänkt sig att tvångsmedlen skulle kunna utövas genom en av det

utbyggnad

offentliga ackordsförfarandet med en särskild reglering rörande skuld gällande fysisk person som inte driver näring. Att få ett sådant ackord fastställt borde enligt kommittén vara lättare för gäldenären jämfört med vad som för närvarande gäller. Förutsättningarna skulle sålunda vara att en

borgenärsmajoritet

representerande minst halva skuldsumman biträder ackordet och dessutom att gäldenärens förhållanden starkt talar för

personliga

ackordet.

En arman utgångspunkt för skuldkommitténs förslag har varit att skuldsanering bör lösas definitivt vid ett och samma tillfälle, vilket i sin tur förutsätter ett krav på kontant ackordslikvid. Som motiv härför anges att ackordslösningar som är villkorade av årslånga

avbetalningsplaner har betydligt mindre förutsättningar att bli framgångsrika. I anslutning till frågan om ackordslikvid anför

kommittén bl.a. följande.

Ett synsätt ger uttryck för tanken att man ska begränsa den krets hårt skuldsatta som kan komma i fråga för skuldsanering. skuldsanerings-

178 sou 1990:74

institutet skulle detta synsätt inriktas på att främst innefatta sådana

enligt

personer som dels bedöms ha såväl betalningsutrymme som betalningsvilja, dels kan få ett ackord som ligger inom vad som kan finansieras

genom det fastlagda betalningsutrymmet.

Den begränsade kreditrisk som är förknippad med finansiering av en ackordslikvid vid skuldsanering med de angivna förutsättningarna borde kreditinstituteten normalt kunna acceptera. Om man därtill anser, att kreditinstituten själva har ett Övergripande socialt ansvar för den överskuldsåttning som förekommer, borde t.ex. kreditinstitutens branschorganisationer kunna förmås ställa sig bakom en rekommendation att Lex. det kreditinstitut som har den största enskilda fordran också har ett ansvar för att finansiera ackordslikviden.

För att kravet på ackordslikvid i alltför stor utsträck-

inte genom

den krets av gäldenärer som kan komma i fråga för

ning begränsa

skuldsanering till enbart dem som kan finansiera en ackordslikvid, föreslår kommittén att en särskild kreditfond inrättas. Denna fond är tänkt att finansiera ackord i sådana fall då övriga kriterier

för skuldsanering är men endast finansieringsfrågan

uppfyllda

återstår. Fonden bör inte belasta samhället som helhet utan betalas av det kreditkollektivet och byggas upp genom att

organiserade

en procentuell avsättning årligen sker i förhållande till antingen

kreditinstitutens kreditförluster eller utlåningen till hushåll. Kommittén uttalar också att för det fall även statliga fordringar såsom skatter kan komma i fråga för skuldsanering, vilket förordas av kommittén, bör också staten bidra till fondens finansiering.

Ett av nu beskrivet innebär enligt skuld-

skuldsaneringsinstitut slag

kommittén att nuvarande kontonämnd institutionaliseras, vilket är en fördel när det kontakten med eftersom

gäller fmansbolagen,

dessa har huvudverksamheten i Stockholm. Nämn-

genomgående

den skall samarbeta med och de sociala

kronofogdemyndigheterna

Kommittén uttalar också att nämnden skall handha

myndigheterna.

den föreslagna kreditfonden och att verksamheten skall finansieras genom avgifter till kreditinstituten.

Den andra som skuldkommittén närmare beskriver i

lösningen

betänkandet innebär att kronofogdemyndigheten är den som

huvudsakligen handhar skuldsaneringen. Man har i 3 kap.

förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet

funnit att ett skuldsaneringsförfarande ligger i linje med den

som sedan den 1 juli 1988 fastställts för

övergripande plan

sou 1990:74 179

kronofogdemyndighetens verksamhet. Dess målsättning är numera

att minska antalet gäldenärer i allmänna mål och att minska antalet enskilda mål. Kronofogdemyndigheten har sålunda fått en mer

aktivt förebyggande roll.

I betänkandet anger skuldkommittén närmare hur den praktiska

handläggningen hos kronofogdemyndigheten kan tänkas gå till.

Ansökan skall av gäldenären ges in till kronofogdemyndigheten i hemlänet. Till ansökan fogas en ekonomisk och social utredning samt en redogörelse för orsaken till skuldernas uppkomst och till att de inte är betalda. Utredningen kan vara utförd av en socialsekreterare eller en konsumentvägledare. Dessutom skall gäldenären redovisa hur denne tänkt sig finansiera ackordslikviden. Utgångspunkten bör vara att han erbjuder minst 25 % av skuldbeloppet. Kan gäldenären däremot inte finansiera ackordslikviden skall han, om det är särskilt motiverat, erbjudas att få låna till hela eller del av ackordslikviden. skall

Kronofogdemyndigheten

vid behov biträda gäldenären med ansökan eller begära komplettering av den och dessutom utreda gäldenärens förhållanden. Myndigheten fattar ett beslut om inledande av gäldsförhandling, till vilket visst mot säraktioner från borgenärernas sida.

kopplas skydd

skall sköta gäldsförhandlingen genom

Kronofogdemyndigheten

att inhämta besked från alla kända borgenärer. Om dessa medger det föreslagna ackordet fastställs detta av kronofogdemyndigheten. Saknas sådant ges materialet in till allmän

enhälligt medgivande

domstol, där en domare tar ställning till förslaget. Kronofogde-

bör ha att föreslå villkor av olika slag,

myndigheten möjlighet

att en behövande borgenär betalas fullt ut.

exempelvis

Skuldkommitténs betänkande har varit föremål för remissbehandling. Av de remissinstanser som yttrat sig över ett skuldsaneringsinstitut och inrättande av en kreditfond har försäkringsinspek-

tionen, konsumentverket, fullmäktige i Sveriges

socialstyrelsen,

riksbank, riksskatteverket (RSV), tre kommuner och sex organisa-

tioner tillstyrkt förslaget. Däremot har Svenska sparbanksföre-

samt Svenska bankföreningen och Svenska In-

ningen avstyrkt

kassoföreningen haft erinringar mot förslaget. Även bankinspek-

tionen, som är till tanken på skuldsanering, har vissa

positiv erinringar.

delar inte kommitténs uppfattning att det

Bankinspektionen

kreditinstitut som har den största fordringen också bör ansvara för

180 sou 1990:74

att finansiera ackordslikviden. Det kan t.ex. vara så att denne kreditgivare länmat kredit först. Någon särskild kreditfond anser bankinspektionen inte bör inrättas. bör i stället vara

Riktpunkten

att den kreditgivare som inte uppfyllt kraven på kreditgivning får

stå risken för att finansiera ackordslikviden.

RSV anser att utgångspunkten bör vara ett offentligt ackordsför-

farande som mycket väl kan läggas på kronofogdemyndigheten.

RSV anser vidare att förberedande utredning bör ligga hos

socialsekreterare och konsumentvägledare samt att skuldsanerings-

institutet inte bör delas upp mellan allmän domstol och kronofog-

Som ett alternativ till en kreditfond föreslår RSV,

demyndigheten.

att den som lånar ut till likviden får full utdelning i ackordet. RSV pekar slutligen på möjligheten att, som ett alternativ till bl.a.

ackordsförfarandet, införa en absolut preskriptionstid för vissa

konsumentfordringar.

Bankinspektionen, J USEK, Sveriges Köpmannaförbund och Öster-

sunds kommun anser det lämpligt för den enskilde att förfarandet vid kopplas till

skuldsanering kronofogdemyndigheten.

Socialstyrelsen anser att skuldsaneringsinstitutet bör finansieras av kreditgivarna genom och att verksamheten bör rikta sig till

avgifter

en ur ekonomiska aspekter väldefinierad grupp av hårt skuldsatta personer, som utan dessa stödåtgärder får en ohållbar ekonomisk och social framtid. Socialstyrelsen förordar alternativet med de-

centraliserad organisation för skuldsanering.

Svenska bankforeningen anser att krediter med säkerhet bör ställas utanför ett offentligt ackord och att en skuldbelastad person inte skall behöva låna till betalningsuppgörelsen. Om kontonämnden permanentas bör den begränsas till att erbjuda skuldsanering som

ett frivilligt institut. Även Finansbolagens Förening anser att

fordringar för vilka det ställts pant eller arman säkerhet inte skall

omfattas av någon skuldsanering. Konungariket Sveriges Stadsvill gå så långt att endast borgenärer med opriorite-

hypotekskassa

rade fordringar deltar i ett sådant system. Svenska bankföreningen

är slutligen liksom Svenska Inkassoföreningen negativ till att en

kreditfond inrättas.

sou 1990:74 131

Svenska anser det om

sparbanksföreningen olyckligt förslaget

införs som generell metod på grund av att man befarar negativa

effekter på betalningsmoralen.

5.3¶Kreditregistrering

Skuldkommittén har i sitt betänkande (SOU 1988:55) Hushållens

skuldsättning tagit upp frågan om ett register över personer som

inte fullföljer uppsatta villkor vid kreditgivning, s.k. missbruksregister. För att minska risken att någon skjuter skulden framför sig genom att skaffa nya kreditkort, föreslår kommittén att ett register med information om det antal kreditkort som en person innehar skall inrättas hos statistiska eller bankinspek-

centralbyrån

tionen (betänkandet s. 139).

Under våren 1990 införde UpplysningsCentralen UC AB ett register över privatpersoners krediter i banker och auktoriserade

finansbolag (kreditregister). Dessutom utvidgades registret över

misskötta krediter i banker, som omfattar såväl företag som privatpersoner, genom att om misskött kredit införs redan i sam-

uppgift

band med att banken avför krediten från ordinarie reskontra eller vidtar motsvarande åtgärd.

Kreditregistret omfattar krediter utan säkerhet, krediter mot

borgen, kontokortskrediter och avbetalningskrediter. Samtliga

banker och auktoriserade ñnansbolag som beviljar denna typ av krediter har möjlighet att hämta information ur registret. Enligt

(1973:1173) får sådan information lämnas

kreditupplysningslagen

vid kreditprövning. Upplysningen får enbart användas för internt bruk i banken eller finansbolaget och kan således inte lämnas vidare till andra företag. I samband med att upplysning länmas skickas alltid en av denna till kunden. Den information som

kopia

länmas ur kreditregistret omfattar endast uppgift om summan av kundens beviljade respektive utnyttjade krediter samt antalet beviljade krediter och antalet som lämnat dessa

kreditgivare

krediter. Uppgifterna redovisas för den senaste tolvmånadersperioden.

Avsikten med det nya kreditregistret är att förbättra underlaget vid

kreditbedömningen i bankerna och finansbolagen och därmed

minska riskerna för att enskilda personer får ekonomiska

problem på grund av överskuldsättning.

6¶Allmänna

överväganden

6.1¶Reformbehovet

Den svenska på insolvensrättens område, dvs. främst

lagstiftningen

och ackordslagen (AckL), kärmetecknas all-

konkurslagen (KL)

mänt sett av att den är inriktad på att tillgodose borgenärernas intressen vid en insolvens. Konkursinstitutet går ut på att

gäldenärs

samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis tar i gäldenärens

dennes samlade tillgångar för betalning av sina fordringar.

anspråk

AckL:s regler om offentligt ackord kan i så måtto sägas vara

som de möjliggör för en borgenärsmajoritet att borgenärsinriktade

mot en anta ett ackord till undvikande av

borgenärsminoritets vilja

en mer oformånlig avveckling av gäldenärens verksamhet.

De berörda utmärks också av att de tar

insolvensrättsliga reglerna

mera till förhållandena vid ett företags obestånd än en

hänsyn

Det fimis inga särskilda föreskrifter om konsu-

privatpersons.

mentkonkurser. KL och AckL är visserligen neutrala i den meatt de gäller Lagarna är tillämpliga både vid en

ningen generellt.

och en persons obestånd. Men som utred-

juridisk persons fysisk

ningen strax skall återkomma till har reglerna fått praktisk framför allt beträffande företag som råkat i betal-

användning

ningssvårigheter.

Att det insolvensrättsliga området är borgenärsinlagstiftningen på

riktad är givetvis ingen tillfällighet. Efterlevnaden av civilrättsliga

om garanteras ytterst av att en gälde-

regler betalningsskyldighet

närs kan användas för att fordringsägarna skall

egendom tvångsvis

få betalt. På motsvarande sätt krävs att fullgörandet av offentt.ex. i sista hand sank-

ligrättsliga förpliktelser, skattskyldighet,

tioneras av att samhället kan någon form av exekutiva åt-

påkalla

gärder mot den Man kan med andra ord säga

betalningsskyldige.

att den allmänna genom existensen

betalningsmoralen upprätthålls

184 sou 1990:74

av de möjligheter till en ekonomi som

tvångsingripandei gäldenärs

den

insolvensrättsliga lagstiftningen ger.

När man på senare år för har

efterlyst nya former skuldsanering

diskussionen gällt inte minst det förhållandet att de nuvarande

insolvensrättsliga reglerna inte lämpar sig

så väl för att reda upp fysiska personers skuldsituation. Härvid har man inte bara

åsyftat

insolventa privatpersoner utan också sådana som fysiska personer varit näringsidkare men som av

någon anledning nödgats upphöra

med den verksamheten och i samband därmed en

ådragit sig

kvarstående, större skuldbörda. Den förra gruppen kallar ut-

redningen i det följande kreditkonsumenter och den senare f.d.

näringsidkare.

Det fimis flera skäl till att om för

frågan skuldsanering fysiska

personer fått ökad aktualitet under 1980-talet. I det

föregående (se

kap. 2 och 3) har bl.a. för hushållens skuld-

redogjorts stegrade

sättning och de metoder som hittills använts för att möta

följderna

av denna. Innan in bör

utredningen går ytterligare härpå följande

framhållas. I inte att ta till

utredningens uppdrag ingår ställning

frågor om åtgärder mot från kredit-

bristfällig kreditprövning

givarens sida och mot oetisk marknadsföring av krediter.

Frågor

av sådant slag övervägs i särskild inom

ordning justitiedepartemen-

tet med av bl.a. de som i dessa delar framförts

anledning förslag

av skuldkommittén i dess betänkande (SOU Hushållens

1988:55)

skuldsättning. På utredningen ankommer i stället att ett

lägga

insolvensrättsligt betraktelsesätt på frågan hur en skuldtyngd

gäldenär skall reda upp sin situation.

Problemen till av den ökade till

följd skuldsättningen har gett sig

kärma beträffande både gruppen kreditkonsumenter och gruppen f.d. näringsidkare. Hushållens har ökat markant de

skuldsättning

senaste åren. En viktig orsak härtill är den av

avreglering

kreditmarknaden som skett sedan mitten av 1980-talet.

Uppgifter

från riksbanken visar att hushållens hos banker,

nettoupplåning

bostadsinstitut och flerdubblades mellan 1985 och

finansbolag

1988. 1989 halverades dock Den totala

ökningstakten. nettoupplå-

ningen beräknas vid årsskiftet 1989/90 ha till bortåt 600

uppgått

miljarder kr. Det bör emellertid anmärkas att kontokortskrediternas andel av hushållens skulder har minskat från % 1983 till

1,5

0,7 % 1989.

sou 1990:74 135

Av en av riksbanken för skuldkommitténs räkning företagen studie

av förändringar av kreditinstitutens långivning efter avregleringen

1985 (bilaga 1 till SOU 1988:55) menar kommittén sig kunna dra bl.a. slutsatserna att privatpersonernas andel av kreditförlusterna är stor (17 % vid affarsbanker, 33 % vid sparbanker och 22 % vid föreningsbanker), att kreditförlusterna under 1985-1987 vuxit i

åldersgruppen 18-24 år, att det huvudsakligen är blancokrediter,

dvs. krediter utan säkerhet, som drabbats av förluster och att många kreditinstitut uppgett sig ha erfarit ökade betalningssvårigheter för krediter även i form av förseningar att betala ränta och arnorteringar. Skuldkommittén konstaterar vidare att även om antalet kontokort starkt ökat under 1980-talet omfattar kontokortskrediterna bara en liten del av hushållens samlade skulder (se SOU 1988:55 s. 46 ff).

Den starkt ökade skuldsättningen hos hushållen under 1980-talet bekräftas av bl.a. innehållet i den av konsumentverket 1989

undersökningen (Rapport 1989/90:1) Hushåll i ekono-

frarnlagda

misk kris. I rapporten belyses situationen för de hushåll som söker

socialbidrag eller är aktuella för indrivning hos kronofogdemyn-

Rapporten på två enkäter, den ena avseende 930

dighet. bygger

hushåll (varav 754 skuldsatta) som hos 89 socialkontor under en tvåveckorsperiod i slutet av 1988 sökt socialbidrag och den andra avseende 1 430 hushåll som i januari 1989 var aktuella hos 51

kontor vid landets 24 kronofogdemyndigheter. Socialtjänstunder-

sökningen visar på en medelskuld per skuldsatt hushåll (exkl.

bostadskrediter) om 54 458 kr., en skuldtördelning på i genomsnitt

3,4 per hushåll, skulder till samhället för ungefär

fordringsägare

vart fjärde hushåll, skulder på över 60 000 kr. för ca 40 % av hushållen och på över 100 000 kr. för ca 18 %. Av samma

undersökning framgår också att 651 av hushållen fick socialbidrag

till sina basutgifter (den s.k. skäliga levnadsnivån) och nästan 200 hushåll bidrag därutöver. Skuldhushållen utgjorde 81 % av bidragshushållen. Av hushållen med konsumtionsskulder hade endast 23 % så stor betalningstörmåga att de kunde betala något utöver räntekostnaderna. Av kronofogdeundersökningen kan utläsas bl.a. att det förekom en medelskuld per hushåll om 49 721 kr. (exkl. bostadskrediter), nästan sex olika skulder samtidigt per hushåll, skulder till samhället för två av hushållen, skulder på

tredjedelar

över 60 000 kr. för ca 22 % av hushållen och på över 100 000 kr. för ca 15 %. Vid undersökningen utreddes 593 hushåll närmare

186 sou 1990:74

med tanke på återbetalningsförmågan. 32 % av hushåll med konsumtionsskulder klarade inte ens att betala räntekostnaderna.

Vad gäller gruppen f.d. näringsidkare har utredningen som nämnts

i kap. 2 undersökt drygt 250 konkurser som 1989 varit anhängiga

vid någon av tingsrätterna i Stockholms eller Kronobergs och

Blekinge län (konkurserna i de senare två länen kallas här

växjökonkurserna). Undersökningen, vilken tagit sikte på fysiska

personer, omfattar också fall där gäldenären fortfarande drev näringsverksamhet vid konkursutbrottet. De flesta gäldenärerna återfanns i åldersgruppen 40-49 år men även gäldenärer i de intilliggande tioårsintervallerna var talrikt töreträdda. Gäldenären saknade regelmässigt tillgångar. I stockholmskonkurserna saknades eller uppgick tillgångarna till högst 10 000 kr. i 85 % av fallen (i växjökonkurserna var motsvarande siffra dock 61%). Bortåt hälften av gäldenärerna i stockholmskonkurserna hade en

skuldbelastning på högst 300 000 kr. (i växjökonkurserna var

siffran dock 59 %). I intervallet 300 000-600 000 kr. återfarms ca 35 % av alla gäldenärerna. Större skuldbelastning än 600 000 kr. fanns oftare i stockholmskonkurserna än i övrigt. En mycket stor del av gäldenärerna hade skatteskulder o.d.; i stockholmskonkurserna utgjorde dessa skulder i genomsnitt 55 % av den totala skulden. Brottsmisstanke (bokföringsbrott m.m.) förelåg i många konkurser. Orsaken till obeståndet angavs av konkursförvaltaren oftast vara skönstaxering, olönsamhet och överkonsumtion

med hjälp av kontokort, men även personliga problem såsom

sjukdom och alkoholmissbruk uppgavs som en vanlig orsak.

Det råder med till vad som sålunda redovisats och i

hänsyn övrigt

kommit fram angående fysiska personers ökade skuldbörda inget tvivel om att de problem som är med överskuldsätt-

förknippade

ning ökat kraftigt under 1980-talet. Utredningen vill dock betona,

att det inte är fråga om några i och för sig nya problem. Inte heller tidigare har kunnat undvikas att åtskilliga kreditkonsumenter och f.d. näringsidkare av olika skäl råkat in i mer eller mindre långvarigt obestånd. Vad särskilt gäller gruppen f.d. näringsidkare kan erinras om försöken på senare år vid vissa kronofogdemyndig-

rehabilitering göra kroniska gäldenä-

heter att genom ekonomisk rer till normala skattebetalare (se avsnitt 3.3.4.3). Vad som har skett under 1980-talet är att den ökade skuldsättningen på ett mer påtagligt sätt än förut fast vid vissa brister i det

uppmärksamheten

insolvensrättsliga regelsystemet.

sou 1990:74 137

Det bör påpekas att utredningen - när den här och i det följande talar om överskuldsatta - inte avser

gäldenärer givetvis gäldenä-

rer i allmänhet med stora skulder, utan endast en del av detta

gäldenärskollektiv. De som åsyftas är sådana gäldenärer som @

har så stora skulder att de är insolventa, dels också saknar utsikt att i framtiden, åtminstone inom överskådlig tid, bli i stånd att betala skulderna. Att försätta gäldenären i konkurs skulle som

regel vara meningslöst såväl för borgenärernas del, eftersom

gäldenären oftast inte har några tillgångar att tala om, som för gäldenärens egen del, eftersom skulderna ändå i stor omfattning kvarstår efter konkursen. Enbart den omständigheten att någon ådragit sig många och stora skulder saknar alltså i och för sig

betydelse i sammanhanget, så länge inkomst- och

gäldenärens

är sådana att han har möjlighet att

förmögenhetsförhållanden fullgöra sin betalningsskyldighet. Med beteckningen överskuld-

satt åsyftas i stället samma kategori som i förarbetena till det danska systemet med skuldsanering benämnts statrkt forgatldede

gäldenärer (se avsnitt 4.1.1.1).

Vad är det då som brister i det nuvarande Ut-

regelsystemet?

redningen skall här peka på några iögonenfallande svagheter såvitt

gäller fysiska personer som kommit på obestånd (blivit insolventa)

och som hör till någon av de två kategorier utredningen nyss betecknat som kreditkonsumenter resp. f.d. näringsidkare.

Hos oss har sedan länge gällt att en gäldenär, som kommit på obestånd kan välja mellan att träffa en frivillig överenskommelse med sina (ackord) eller att söka sig i konkurs. I den

borgenärer

svenska rättsordningen ingår inte någon annan form för samlad

av det som förekommer i en del utländska

skuldavveckling slag

I England och USA har sålunda i många år funnits

rättssystem.

institutet discharge (skuldbefrielse) i och utom konkurs. I Frankrike har våren 1990 införts ett nytt system för skuldsanering med bistånd av domstol (redressement judiciaire civil). Ett särskilt intresse tilldrar sig vidare det i Danmark sedan den 1 juli

1984 gällande systemet med gaaldssanering (skuldsanering).

Att i en del situationer kan ta sig ur sitt ekonomiska

gäldenärer

är Det rör sig då så gott som alltid

trångmål ackordsvägen tydligt.

om en formlös uppgörelse, ett s.k. underhandsackord. Lagstift-

innehåller regler om sådana överenskommelser, om

ningen inga

man bortser från att dessa ibland föregås av att gäldenären begärt

188 sou 1990:74

att en god man utses 2 § AckL. Det emellertid i

enligt ligger

öppen dag, att förutsättningar för underhandsackord bara är för

handen i mera gynnsamma fall. Ett sådant ackord kräver att alla - såväl icke

fordringsägare förmånsberättigade som förmånsbe-

rättigade - deltar och är villiga att godta gäldenärens förslag till

uppgörelse. Saknar gäldenären att anskaffa

möjlighet behövlig

ackordslikvid faller tanken på ett ackord. Rör det om

sig många

fordringsägare ställer det sig ofta svårt att nå om villkoren.

enighet

Det förtjänar påpekas att en gäldenär normalt inte kan få allmän

rättshjälp för uppgörelse med borgenärer eller underhandsackord.

För med ekonomi är det - åtminstone

gäldenärer ansträngd

teoretiskt - också möjligt att få till stånd ett dvs.

offentligt ackord,

en uppgörelse genom ett beslut av domstol efter i den

förhandling

ordning som anges i AckL. Det ställer sig dock här än svårare för

gäldenären att nå fram till en Som regel är lägsta

uppgörelse. ackordsprocent 25. Förmånsberättigade borgenärer deltar i princip

inte utan förutsätts få full Särskilda om

betalning. regler gäller

krav på borgenärsmajoritet. Förfarandet är kostnadskrävande. I praktiken kommer det därför till bara i om den

användning fråga

som driver näringsverksamhet och då som ett led i

regelmässigt

rekonstruktion av dennes företag. Antalet ackord

offentliga

numera 100 årligen (1989 förekom

understiger 63).

Ackord har för gäldenären den fördelen att han behåller

rådigheten

över sin egendom. Motsatsen blir fallet om han att sätta

väljer sig

i konkurs. Förfarandet KL till att så

enligt syftar tvångsvis långt

möjligt tillgodose alla konkurrerande med

betalningsanspråk iakttagande av förmånsrättsordningen. av konkurs- Förvaltningen

boet handhas av en förvaltare. Beroende på bl.a. om

gäldenärens

tillgångar förslår till utdelning även till oprioriterade fordringsäga-

re kan rätten besluta att skall rum i

bevakningsförfarande äga

konkursen. Ackord kan komma till stånd också i konkurs men förekommer sällan. I mindre konkurser en enkel

tillämpas ganska

procedur, när det bara finns tillgångar av värde att dela ut

ringa

till borgenärerna, sedan konkurskostnader och andra skulder som boet ådragit sig har betalts.

Statistiken visar att det totala antalet konkurser nära förnog dubblats under de senaste 10-15 åren, dvs. från ca 4 000 till ca 7 700. Av konkurser rör den helt delen

samtliga övervägande

företag. Av totalt 5 707 konkurser 1982 gällde 4 693 företag och

sou 1990:74 139

1 014 privatpersoner. Motsvarande siffror 1987 var 6 785, 5 768 och 1 017. Mellan 1982 och 1987 ökade privatpersonskonkurserna upp till 1 436 1984 för att sedan minska. 1988 hade dessa konkurser gått ned till 847 av totalt 6 414. Under 1989 steg det totala antalet konkurser till 7 714. Privatpersonskonkurserna utgjorde endast 835. Det finns anledning anta, att av dessa konkurser flertalet utgjort vad som före KL:s ikraftträdande 1988 benämndes mindre konkurser. Det kan tilläggas att 1989 1 380 gäldenärer med enskild firma försattes i konkurs.

Att det förekommer ett inte ringa antal konkurser beträffande fysiska personer kan möjligen i viss mån förklara att behovet av

alternativa former för skuldaweckling tidigare inte har gjort sig

gällande särskilt starkt. Det är dock tveksamt vilken betydelse som kan tilläggas sådana konkurser i förevarande sammanhang. Flertalet av dessa torde vara initierade av någon borgenär. Och för gäldenären betyder en genomgången konkurs inte att hans skuldbörda awecklas. Efter en konkurs, som inte avslutas med ackord, svarar fortfarande för hela det som inte

gäldenären skuldbelopp

har betalats (restskulden). En gäldenär, som t.ex. på grund av

sjukdom saknar försörjningsförmåga, kan alltså inte genom konkurs uppnå befrielse från eller nedsättning av sina skulder i vidare mån än som svarar mot hans för konkursboet disponibla egendom. Förslår denna t.ex. bara till konkurskostnader och viss betalning

av förmånsberättigade fordringar, kan alltså inträffa att gäldenären

nödgas för lång tid framåt leva med en skuldbörda som verkar avhållande på hans intresse av att skaffa sig inkomst,

en ny eftersom denna främst kommer att gå till avbetalning på de gamla skulderna. Detta är i själva verket en av de omständigheter som i förarbetena till de danska reglerna om skuldsanering särskilt understrukits som ett motiv för att införa en ny form för skuldav-

veckling.

Den bild av gäldenärens situation vid insolvens som har tecknats nu skulle inte vara fullständig utan att något sades om hans

situation vid indrivningsåtgärder som sker enligt utsökningsbalken

(UB). Två vägar står till buds för borgenärerna: utmätning och

införsel. Utmätning sker som sakutmätning, dvs. utmätning av lös

egendom, samt som utmätning av fast egendom och löneutmätning. Utmätning kan “ske beträffande alla typer av betalnings-

skyldighet, för offentligrättsliga förpliktelser (skatter och avgifter)

190 sou 1990:74

såväl som enskilda fordringar

(bankskulder, kontokortsskulder,

skulder på grund av köp av lös De förra för-

egendom etc.).

pliktelserna drivs in i s.k. allmänna mål och de senare i s.k. enskilda mål. Införsel kan ske bara för och

underhållsbidrag

skatter 0.d.

På senare år har beträffande och

verkställighetsformerna utmätning

införsel skett en viss mellan allmärma mål och

förskjutning

enskilda mål. Under 1976 inkom till i

kronofogdemyndigheterna

hela landet 1 362 985 allmänna mål. Samma år inkom 274 906 enskilda mål, varav 23 692 införselmål, 33 125 mål om handräck-

ning för återtagande av gods som

hade sålts genom avbetalnings-

köp och återstoden, 218 089, andra utsökningsmål.

Utvecklingen

har härefter gått i den att de enskilda målen ökat

riktningen

kraftigt under 1980-talet. Sålunda inkom 1987 till

kronofog-

demyndigheterna 465 213 sådana mål, varav 5 751 s.k. avbetalningsmål, 20 216 införselmål och 439 246 andra

utsökningsmål.

De allmänna målen hade minskat till 927 605. De

samtidigt

enskilda målen var alltså 33 % av det totala antalet mål. 1988 steg procentandelen till 36 % (535 291 enskilda mål och 964 589 allmänna mål).

Ökningen av de enskilda målen hos

kronofogdemyndigheterna

under 1980-talet i linje med vad som kommit fram i

ligger

konsumentverkets rapport Hushåll i ekonomisk kris, nämligen att

det förekom nästan sex olika skulder samtidigt per hushåll enligt den i rapporten redovisade En

kronofogdeundersökningen.

liknande har kunnat vid den stick-

iakttagelse utredningen göra

provsundersökning som i april 1990 skuldsitua-

företogs angående

tionen för personer som var föremål för i

fysiska utmätning

Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och län

Kronobergs

(se kap. 2). 4,5 % av samtliga gäldenärer var föremål för

indrivning i fem eller flera mål I Stockholms län

samtidigt.

utgjorde denna kategori 1 530 av totalt 34 849 i

gäldenärer,

Göteborgs och Bohus län 755 av 16 708 gäldenärer, i Malmöhus län 831 av 18 258 gäldenärer och i län 172 av 2 846

Kronobergs

gäldenärer.

Det som anförts nu påvisar en av de stora bristerna i det nuvarande regelsystemet, nämligen att detta i många fall inte det

gör

möjligt för en överskuldsatt gäldenär att ta ur sin

sig ansträngda

ekonomiska situation. En konkurs medför inte befrielse från

någon

sou 1990:74 191

den restskuld som har, och ackordsvägen är oftast

gäldenären

för denne. Han löper risken att borgenärerna indivi-

oframkomlig

duellt sina krav mot honom med begäran om någon form

fullföljer

av exekutiv inte minst löneexekution. Till följd härav kan

åtgärd,

han att under tid leva på existensminimum för sig och

tvingas lång

sin Detta leder lätt till att han faller för frestelsen att

familj.

skuldsätta för att - oftast förgäves - ta sig ur sitt

ytterligare sig

dilemma. Som utredningen strax skall beröra blir en annan följd att bistånd från socialtjänsten ökar. En ytterligare,

anspråken på

och väl så är emellanåt att gäldenären söker sig till

negativ följd,

verksamheter där hans inkomster inte låter sig kontrollera och därför undandras från beskattning.

Man kan hävda att om utmätning och införsel

visserligen reglerna

sitt sätt beaktar situation. Vid sakutmätning finns

på gäldenärens

om med hänsyn till gäldenärens behov (s.k. regler undantag

beneficium). Vid löneexekution finns regler om hur mycket som får innehållas av gäldenärens lön och om vad denne skall

högst

förbehållas för sitt och familjens uppehälle. På motsvarande sätt vid konkurs föreskrifter om gäldenärens beneficium och om

gäller

i vad mån får behålla lön och annan inkomst som

gäldenären

tillfaller honom under konkursen. Vid den reformering av som rum senare år har utvecklingen gått i den

regelsystemet ägt på

att större än tidigare tagits till gäldenärens riktningen hänsyn

situation.

om beneficium kan i sin mån ha bidragit till

Reglerna gäldenärens

att önskemål för inte kommit

något om nya former skuldsanering

till förrän senare år. Med hittillsvarande regelsystem

uttryck på

skall en inte behöva befara, att exekutiva åtgärder mot

arbetstagare

honom leder till att han saknar medel till sitt och sin familjs underhåll eller mister sådan egendom som behövs för ett ordinärt hem och dess skötsel. Tanken har alltså varit att det för gäldenärer skall finnas ett som det möjligt för den enskilde

grundskydd gör

att - han i har härför - fortsätta en

om övrigt förutsättningar

och sikt upp en bättre ekonomi.

anställning på bygga

undanskymma det faktum att Vad som har sagts nu kan dock inte

under lång tid till följd av olika indrivningsåtmånga gäldenärer

leva på existensminimum. Det har både vid utred-

gärder nödgas

den 7 och den 8 1989 och i andra samman-

ningens hearing juni

alarmerande uppgifter om hur antalet skuldsatta

hang framkommit

192 sou 1990:74

privatpersoner som söker drastiskt har ökat de senaste

socialbidrag

åren samtidigt som deras att betala tillbaka konsumtions-

förmåga

skulder och annan minskat. Det har även visat

gäld kraftigt sig att

många gäldenärer inte förmår att betala ens den ränta som

löper

på skulderna med följden att deras skuldbörda oavbrutet ökar.

Även om det således finns vissa till att tanken

förklaringar på nya

former för inte rot hos oss förrän

skuldsanering slagit på 1980-

talet, ger redan det hittills anförda belägg för att alternativa former för skuldaweckling behövs. Det att det

förtjänar understrykas,

med nuvarande regler om konkurs och ackord saknas

egentliga

möjligheter att ta mera långsiktiga, sociala till

hänsyn gäldenärens

situation. Orsaken till dennes att sina för-

oförmåga fullgöra

pliktelser spelar i princip ingen roll. Det må sedan stå så aldrig

klart att sjukdom, eller försämrade

pensionering konjunkturer

inom viss bransch det för att inom

gör omöjligt gäldenären rimlig

tid betala skulderna.

Man kan alltså konstatera att nuvarande ackords- och konkursrättsliga regler inte ger stöd för att ett samhällsekonomiskt

anlägga

betraktelsesätt i fråga om behovet av att reda upp en överskuldsatt gäldenärs ekonomi. Detta är enligt en

utredningens mening

väsentlig brist. Som berörts lätt till

nyss leder en överskuldsättning

att en gäldenär söker nya utvägar ur sitt t.ex.

dilemma, genom

upptagande av kortfristiga och krediter. Detta leder i sin tur

dyra

lätt till krav exekutiva mot med

förnyade på åtgärder gäldenären

den påföljd att måste men

kronofogdemyndigheten göra nya

vanligen resultatlösa försök att driva in kraven. Med visst kan

fog

påstås att detta i en del fall tar samhällets resurser i utan

anspråk

motsvarande för Hamnar i det

nytta borgenärerna. gäldenären

läget att han över huvud kan och sin

inte längre försörja sig familj

kan biståndet komma att ta

enligt socialtjänstlagen (1980:620)

ytterligare samhälleliga resurser i anspråk. Som har nämnts i avsnitt 3.4 utgör den i levnadskostnadsnor-

socialbidrag ingående

men för en ensamstående person idag vartill 2 846 kr. per månad,

kommer skälig bostadskostnad Leder

upp till 2 800 kr. i månaden. gäldenärens prekära situation till att han inte kan ha

någon

stadigvarande anställning eller sysselsätter han sig med till hänsyn

skuldbelastningen enbart med verksamhet där undan-

förtjänsten

dras från ett skattebortfall för samhället.

beskattning, uppkommer

För en arbetstagare med en årsinkomst om 120 000 kr. och en skattesats på 30 % blir det bortfallet 36 000 kr. Med

årliga hänsyn

sou 1990:74 193

till det anförda måste det antas att det från samhällsekonomisk är värdefullt att få tillgång till en sådan form för

synpunkt

skuldavveckling som minskar kostnaderna för både borgenärerna och samhället samtidigt som gäldenären ges incitament att ta ett

sedvanligt arbete.

I bör att det från borgenärssynpunkt inte

sammanhanget påpekas

bara är fråga om att minska kostnaderna för bevakning av För borgenärerna - åtminstone icke förmånsbe-

fordringarna.

sådana - är det med nuvarande ofta svårt att

rättigade regelsystem

trots få betalt för sina fordringar. Kan man

indrivningsförsök

åstadkomma en som motiverar att i större

ordning gäldenären

än vad som nu är fallet söka göra rätt för sig innebär

utsträckning det ökade möjligheter för borgenärerna att få betalning.

Under den tid som sedan tecknen på tilltagande överskuldsätt-

gått

hos började visa sig på 1980-talet har på ning fysiska personer olika områden och beträffande skilda slag av skulder vidtagits för att minska problemen (se avsnitt 3.3). Av särskilt

åtgärder

intresse är den s.k. kontonämndens verksamhet. För att hjälpa konsumenter att ner sina låneskulder, i

betalningssvaga bringa

första hand krediter genom av- eller nedskrivning av

på kontokort,

skulderna inrättades 1987 försök en särskild kontonämnd med

på

kansli i Stockholm. Nämndens verksamhet påbörjades den 1 februari 1987 och avses till årsskiftet 1990-1991. Bakom

pågå nämnden står kontokortsföretagen i Finansbolagens Förening,

för Förbundet och

Föreningen Köpmannakonton, Kooperativa

Svenska Postorderföreningen. består av en styr-

Organisationen

grupp, vari ingår företrädare för branschen, bankinspektionen, konsumentverket och samt en (deltidsanställd)

socialstyrelsen,

handläggande jurist och kontaktmän från kontokortsföretagen.

Verksamheten har till att avse ärenden från vissa delar

begränsats

av landet. Gäldenären måste vara bosatt i Trollhättan, Vara, Skärholmen eller Fram

Malmö, Sundbyberg, Rinkeby, Vällingby.

t.o.m. 1990 hade 75 ärenden kommit in till nämnden. Av

augusti ärendena, vilka beretts av tjänstemän vid socialdistrikten på orten,

har lett till underhandsackord eller annan uppgörelse.

åtskilliga

Som för ackord har nänmden krävt g gäldenären

förutsättningar

skall ha disponibla inkomster som ligger nära förbehållsbeloppet

vid införsel eller at: saknar utmätningsbara

utmätning, gäldenären

att visat att göra rätt för sig, a_tt_ det

tillgångar, gäldenären vilja

uppgår till minst ett och ett halvt

sammanlagda skuldbeloppet

194 sou 1990:74

basbelopp (skatter, studiemedelsavgifter, underhållsbidrag 0.d. ej