RH 1994:11

I ett från tingsrätt överklagat mål angående interimistisk umgängesrätt begärde klaganden att en person skulle höras som vittne rörande förhållandet mellan fadern och barnet.

Svea hovrätt (1993-12-10, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Tommy Lennberg, referent, och t.f. hovrättsassessorn Malou Ålander) avvisade bevisningen och anförde följande.

Av reglerna i 36 kap. 19 § rättegångsbalken om vittnesförhör utom huvudförhandling följer att det i princip inte är tillåtet att vid tingsrätten ta upp vittnesbevisning som underlag för ett interimistiskt beslut i en vårdnadsfråga. Tanken på att införa en sådan möjlighet har varit uppe i lagstiftningsarbetet under senare år. Sålunda föreslog Rättegångsutredningen i betänkandet (SOU 1982:25-26) Översyn av rättegångsbalken 1 - Processen i tingsrätt att rättegångsbalken skulle kompletteras med en regel som medgav vittnesförhör i nu nämnda syfte. Förslaget i denna del förkastades emellertid vid ärendets vidare behandling (prop. 1986/87:89 s. 180). Bakom detta ställningstagande torde främst ha legat farhågor för att rättegången i vårdnadsmål skulle kunna få en felaktig tyngdpunkt, om muntlig bevisning tilläts som underlag för ett interimistiskt beslut i vårdnadsfrågan.

Lagstiftaren har alltså tydligt tagit ställning till att tingsrätterna i samband med interimistiska vårdnadsbeslut skall utgå från ett förhållandevis summariskt underlag för avgörandet. Det är uppenbart att syftet med denna ordning skulle kunna omintetgöras, om det skulle vara möjligt att efter överklagande av tingsrättens interimistiska beslut åberopa muntlig bevisning i hovrätt. Samma synsätt måste anses gälla även i de fall då tingsrättens interimistiska beslut avser frågan om umgängesrätt. Med hänsyn till detta finner hovrätten att den i hovrätten åberopade muntliga bevisningen genom vittnesförhör inte bör tillåtas inför avgörandet i hovrätten. Hovrätten avvisar därför bevisningen med stöd av grunderna för 35 kap. 7 § rättegångsbalken.

Målnummer Ö 3712/93