RH 1994:117
Påföljden för två fall av återfall i "enkelt" rattfylleri bestämd till fängelse.
Åklagaren yrkade ansvar på A.C. för rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, den 5 september 1993 samt för rattfylleri, olovlig körning, grovt brott, och vårdslöshet i trafik den 14 november 1993. Alkoholkoncentrationen i utandningsluften uppgick vid det första tillfället till 0,52 milligram per liter och vid det andra till 0,66 milligram per liter. Vårdslösheten i trafik bestod i att A.C. i Södertälje kört cirka 130 km/tim och mot rött ljus, att han på en motorväg kört över 200 km/tim, att han på en annan väg kört 140 - 170 km/tim trots duggregn och dålig sikt, att han i Södertälje åter kört 130 km/tim samt att han i en gatukorsning på grund av för hög hastighet kört in i en grushög.
A.C. erkände gärningarna. Alkoholutandningsproven åberopades som bevis och två polismän vittnade, den ene om körningen den 14 november 1993.
Södertälje tingsrätt (1994-02-17, rådmannen Per Pettersson samt nämndemännen Laila Ahlberg, Olov Olsson och Anna-Britta Forslund) dömde A.C. för rattfylleri i två fall, olovlig körning, grova brott, i två fall och vårdslöshet i trafik till fängelse två månader.
I domskälen anförde tingsrätten: A.C. dömdes den 21 maj 1992 för skadegörelse och rattfylleri. Den 15 mars 1993 godkände han ett strafföreläggande avseende rattfylleri. Vid båda tillfällena bestämdes påföljden till 40 dagsböter. Med beaktande av återfallen i allvarlig trafikbrottslighet finner tingsrätten att påföljden nu bör bestämmas till fängelse. Vid straffmätningen skall det beaktas att brotten den 14 november 1993, med hänsyn till de höga hastigheterna och det i övrigt vårdslösa körsättet, varit av särskilt farlig art.
A.C. överklagade domen och yrkade, som han slutligen bestämde sin talan, att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (1994-09-20, hovrättsråden Birgitta Widebäck, Arno Lampa och Håkan Envall, referent, samt nämndemännen Hans Lindholm och Anne Marie Högel) fastställde tingsrättens dom i överklagad del.
I domskälen anförde hovrätten, såvitt nu är av intresse, följande.
Enligt tingsrättens i skuldfrågan inte överklagade dom skall A.C. dömas för rattfylleri i två fall, olovlig körning, grova brott, i två fall och vårdslöshet i trafik.
A.C. har hörts. I målet har inhämtats ett yttrande från Frivårdsmyndigheten i Södertälje, som föreslagit att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
De rattfylleribrott A.C. tidigare dömts för begicks den 19 november 1991 respektive den 12 januari 1993.
Normalpåföljden för rattfylleri är böter. Vid flerfaldig brottslighet och vid återfall kan dock fängelse komma i fråga. På grund härav samt med beaktande av omständigheterna vid körningen den 14 november 1993 finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att påföljden inte kan stanna vid böter. Fråga är då om det trots återfallen i rattfylleri och dessa brotts art föreligger tillräckliga skäl att bestämma påföljden till annat än fängelse.
A.C. har anfört att han till följd av uppbrottet år 1991 från ett invandraräktenskap har råkat i personliga svårigheter, att han är deprimerad och tar medicin mot detta samt att han överkonsumerar alkohol. - Den behandling som planerats omfattar strukturerande och stödjande samtal, leverprovtagning, eventuellt antabusbehandling samt läkarkontakt och medicinering från psykiatrisk synpunkt så länge behov därav föreligger.
Som särskilda skäl för att välja skyddstillsyn med särskild behandlingsplan kan rätten enligt 30 kap. 9 § andra stycket 3 p. brottsbalken beakta om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som påkallar vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till brotten.
Enligt hovrättens mening föreligger emellertid inte tillräckliga skäl för en inte frihetsberövande påföljd. På grund härav och då hovrätten finner det av tingsrätten bestämda straffet väl avvägt, skall dess dom stå fast.