RH 1994:64
Hinder har inte ansetts möta mot att, sedan ett häktningsbeslut överklagats av den häktade, pröva en av åklagaren först i hovrätten åberopad särskild häktningsgrund.
Åklagaren yrkade vid Trelleborgs tingsrätt att L.Y. skulle häktas såsom på sannolika skäl misstänkt för försök till utpressning. Som särskilda häktningsgrunder åberopade åklagaren kollusions- och recidivfara. Åklagaren begärde samtidigt tillstånd att meddela restriktioner.
Trelleborgs tingsrätt (1994-06-11, rådmannen Claes Magnusson) förklarade L.Y. häktad och biföll åklagarens begäran om tillstånd enligt 24 kap. 5 a § 1 st. rättegångsbalken att meddela restriktioner.
Som skäl för beslutet anförde tingsrätten: L.Y. är på sannolika skäl misstänkt för försök till utpressning i Lund den 8 juni 1994. Det finns risk för att L.Y. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning. Det finns dessutom risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.
L.Y. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva häktningsbeslutet. Åklagaren bestred ändring och åberopade som ett ytterligare skäl för häktning att det förelåg flyktfara. L.Y. bestred att flyktfara skulle föreligga.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1994-06-17, hovrättslagmannen Trygve Hellners samt hovrättsråden Lars Göran Abelson, referent, och Ulla Wallen) lämnade L.Y:s besvär över häktningsbeslutet utan bifall men upphävde beslutet om tillstånd för åklagaren att meddela restriktioner enligt 24 kap. 5 a § 1 st. rättegångsbalken.
Hovrätten anförde som skäl för beslutet följande.
Lika med tingsrätten finner hovrätten att L.Y. är på sannolika skäl misstänkt för försök till utpressning den 8 juni 1994.
Risken för att L.Y. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller att han fortsätter sin brottsliga verksamhet är emellertid inte så påtaglig att det på grund härav finns skäl att L.Y. skall hållas häktad.
Åklagaren har i förklaring över L.Y:s besvär angett att han som ytterligare skäl för häktning åberopar flyktfara. Denna grund har inte åberopats vid tingsrätten. Fråga uppkommer då om den kan upptas till prövning i hovrätten.
Allmänt sett torde en domstol, innan åtal väckts, inte kunna meddela ett beslut om häktning på annan grund än åklagaren åberopat. Av rättspraxis (NJA 1980 s. 444) framgår vidare att det hade förelegat hinder för åklagaren att själv överklaga tingsrättens beslut och begära att L.Y. skulle förklaras häktad också på annan grund än de som tingsrätten angett som skäl för sitt häktningsbeslut. Om fall av detta slag är det dock nu inte fråga. Talan mot tingsrättens häktningsbeslut har fullföljts av L.Y. och grunden flyktfara har åberopats av åklagaren.
Ställningstagandet till häktningsgrunderna kollusionsfara, recidivfara och flyktfara utgör inte en del av själva häktningsbeslutet utan enbart ett skäl för detta (jfr prop. 1993/94:24 s. 69). Vad åklagaren i hovrätten anfört utgör således inte något nytt yrkande eller begäran om en annan rättsföljd än den tingsrättens beslut avser utan innefattar enbart en ytterligare omständighet till stöd för hans yrkande att L.Y:s besvärstalan skall lämnas utan bifall. Någon förbud mot att i besvärsmål åberopa ny omständighet finns inte i 52 kap.rättegångsbalken. Hinder mot att en åklagare, efter fullföljd av den häktade, på det sätt som skett i förevarande mål ändrar sin talan i hovrätten till att avse ny grund för det vid tingsrätten framställda häktningsyrkandet kan därför inte anses föreligga. Ett godtagande härav kan inte heller anses stå i strid med grunderna för 51 kap. 25 § rättegångsbalken eller med instansordningens princip.
Med hänsyn till det anförda föreligger således inte hinder mot prövning i hovrätten av åklagarens först här åberopade grund att flyktfara skulle föreligga.
Vid övervägande av vad som i detta hänseende framkommit genom utredningen finner hovrätten att det finns risk att L.Y. avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Det är inte tillräckligt att L.Y. meddelas reseförbud. Hans yrkande om hävande av häktningen kan därför inte vinna bifall.
Med hänsyn till att hovrätten funnit att kollusionsfara inte föreligger skall tingsrättens beslut om tillstånd till restriktioner upphävas.