RH 1994:95
Vid gåvobeskattning av aktier noterade på den s.k. C-listan skall noteringen efter gåvotillfället tillämpas vid värderingen av gåvan.
P-E.S. överlämnade den 24 december 1988 som gåva till ettvart av sina barn E.S., B.B. och L.S. 10 aktier i AB Graningeverken.
Barnen hade den 24 december 1984 vardera erhållit 200 600 kr som gåva av sin far.
Länsskattemyndigheten i Malmöhus län (1991-12-21) fann att aktierna vid gåvobeskattning skulle upptas till ett värde per aktie av 8 300 kr. Länsskattemyndigheten bestämde att för envar av de skattskyldiga gåvoskatten skulle vara 24 300 kr och räntan enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt skulle uppgå till 7 269 kr.
De skattskyldiga överklagade beslutet och yrkade bl.a. att aktierna vid gåvobeskattningen skall upptas till trettio procent av aktiens enligt den s.k. C-listan värde vid gåvotillfället, vilket enligt de skattskyldiga var 8 300 kr.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1994-10-13, hovrättslagmannen Olle Ekstedt, hovrättsrådet Lennart Frii, referent, och t.f. hovrättsassessorn Charlotta Hållenius) ändrade på det sätt skattemyndighetens beslut att för envar av klagandena gåvoskatten fastställdes till 6 690 kr och räntan enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt fastställdes till 2 001 kr. Hovrätten anförde i beslutet:
Klagandena har yrkat att gåvoskatten fastställs efter att varje aktie värderats till trettio procent av aktiens enligt s.k. C-listan noterade värde vid gåvotillfället. Klagandena har hävdat att detta noterade värde varit 8 300 kr och att gåvoskatten för envar av dem därför skall fastställas till 6 870 kr.
Kammarkollegiet har inte haft någon erinran mot att hovrätten bestämmer gåvoskatten enligt den av klagandena hävdade värderingsprincipen. Kollegiet har å sin sida hävdat att det noterade värdet på varje aktie varit 8 800 kr och att gåvoskatten för envar av gåvomottagarna bör fastställas till 7 320 kr.
Det i målen aktualiserade värderingsprincipen vid gåvobeskattning av aktier återfinns i 23 § B 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Enligt lagtexten skall aktier som utan att vara börsnoterade är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till trettio procent av det noterade värdet. Denna lagstiftning tillkom år 1987. I lagstiftningsärendet uttalades att gemensamma värderingsregler skulle gälla vid kapitalbeskattning av aktier i s k OTC-bolag och andra värdepapper som omsattes på marknaden (prop 1986/87:54 s. 16).
Lagens krav på att aktier skall noteras regelbundet med avslut erbjuder dock vissa tillämpningsproblem. Inledningsvis kan erinras om att det förekommer flera marknadslistor med olika kapital- och spridningskrav. I en av dessa - C-listan - publiceras i dags- och fackpress med viss regelbundenhet kursnoteringar. Denna lista är ett massmedialt samlingsnamn för de aktier som är föremål för regelbunden handel utanför börs- och fondhandlarlistorna. Handel med sådana aktier redovisas som framgår bl.a. av värdepappersmarknadskommittens kartläggning även på andra listor (SOU 1989:72 Del 1 s. 461).
Vidare kan konstateras att Högsta domstolen i NJA 1993 I-III s. 406 har uttalat att aktierna i Graningeverken under bl.a. 1988 och 1989 omsatts regelbundet på marknaden med avslut en eller flera gånger i veckan och att noteringarna på C-listan ger en förhållandevis rättvisande bild av de avslut som faktiskt äger rum. Högsta domstolen fastslog därför att aktierna skulle värderas enligt principen om reducering till trettio procent av noterade värdet. Högsta domstolen var dock inte enig. En av dissidenterna erinrade om att uppgifterna i C-listan som utgjordes av en betalkurs per vecka grundades på upplysningar som lämnats av olika fondhandlare. Uppgifterna om betalkurser utgjordes enligt denna dissident av en uppskattning, ofta grundad på flera köpeskillingar av olika storlek. Härtill kom enligt dissidenten att det även frånsett aktier som varit föremål för gåva saknades upplysning om antalet aktier som varit föremål för försäljning och om andra omständigheter som kan ha inverkat på köpeskillingarna. Den nu aktuelle dissidenten fann att värderingen av aktierna borde såsom i NJA 1986 s. 238 ske enligt schablonmässiga avkastningsvärdesmetoder.
Hovrätten finner om än med viss tvekan och främst med hänsyn till Högsta domstolens ställningstaganden i NJA 1993 I-III s. 406 att de i dessa mål aktuella aktierna skall värderas i enlighet med den metod som såväl klagandena som kammarkollegiet hävdat.
Som framgår av redovisningen i det föregående är parterna dock inte ense om vilken notering som skall läggas till grund för värderingen. Enligt utredningen i målet noterades aktien den 19 december 1988 till 8 800 kr och därefter - först - den 9 januari 1989 till 8 100 kr. Kammarkollegiet har sålunda valt att hävda att noteringen närmast före gåvotillfället skall ligga till grund för värderingen. Klagandena har däremot hävdat att aktierna vid gåvotillfället skall anses ha ett värde om 8 300 kr, vilket var det värde skattemyndigheten använde vid den nu överklagade gåvobeskattningen. I sammanhanget kan anmärkas att underlaget för denna värdering inte finns redovisad i målen.
Enligt hovrättens mening skall gåvor i skattemässigt hänseende principiellt värderas i enlighet med det värde de kan beräknas ha vid en avyttring vid gåvotillfället. Därtill kommer att en uppenbar konsekvens av Högsta domstolens ställningstagande i NJA 1993 I-III s. 406 är att noteringarna på C-listan skall användas vid värderingen av de i målet aktuella gåvorna av aktierna. Hovrätten anser att den notering som skett närmast efter gåvotillfället är bäst ägnad att återspegla värdet vid detta tillfälle.
Den i målet aktuella aktien har efter gåvotillfället noterats på C-listan - måhända på grund av mellankommande helger - först den 9 januari 1989 och då till ett värde av 8 100 kr, dvs. till ett lägre värde än det klagandena hävdat att aktien haft. Enligt allmänna skatterättsliga principer föreligger inte hinder att fastställa skatten till lägre belopp än vad den skattskyldige yrkat (bl.a. Englund, Beskattning av arv och gåva, 9. uppl. s. 168). Nyssnämnda notering på C-listan, dvs. 8 100 kr, skall enligt det sagda läggas till grund för gåvobeskattningen i dessa mål.
Om skatten inte fastställts inom åtta månader efter det att deklaration senast skolat vara ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av skattemyndigheten. I de nu aktuella ärendena innebär det att ränta på skatt skall utgå från och med november 1989 till och med december 1991. Räntan enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt för envar av klagandena uppgår till 2 001 kr (NJA 1987 s. 777).
Klagandena har yrkat att hovrätten beslutar att vissa närmare angivna skatte- och räntebelopp skall återbetalas till klagandena.
Hovrätten vill i detta sammanhang erinra om att när skattskyldig som i nu förevarande fall har rätt att återfå betald skatt på grund av överrätts beslut skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är föreskriven i 68 § 2 mom uppbördslagen (1953:272). På skattebelopp samt på ränta enligt bl.a. 52 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt som återbetalas utgår ränta, s.k. restitutionsränta. Räntan beräknas av skattemyndigheten.
Det erfordras ingen ansökan från den skattskyldige om återbetalning. Detta innebär bl.a. att restitution äger rum genom vederbörlig skattemyndighet. Över skattemyndighetens beslut om återbetalning och ränta på det återbetalade beloppet får klagan föras hos kammarrätten.
Klagandenas yrkanden att hovrätten skall besluta att vissa närmare angivna skatte- och räntebelopp skall återbetalas till klagandena kan sålunda inte prövas av hovrätten. Hovrätten avvisar dessa klagandenas yrkanden.
Hovrätten anmärker att klagandena äger utan särskild ansökan genom skattemyndighetens försorg utfå vad som därutöver kan ha inbetalats jämte lagstadgad ränta.