RH 1995:17
Formen för utfärdande av kallelse till årsstämma i samfällighetsförening. Kravet på uppgift i kallelsen om vilka ärenden som skall behandlas.
G.M. klandrade vid Halmstads tingsrätt, fastighetsdomstolen, beslut som fattats av årsstämma för Hökvägens samfällighetsförening (föreningen) och yrkade att besluten skulle upphävas.
Föreningen bestred G.M:s talan.
Klandertalan avsåg bl.a. beslut under §§ 5 och 15 i årsstämmans protokoll.
Beslutet under § 5: Enligt tidigare årsstämmobeslut skall kallelsen och dagordningen delas ut till fastighetsägarna och anslås på föreningens anslagstavlor. Så har skett och årsstämman godkänner kallelser och dagordningen.
G.M. anförde vid tingsrätten: Enligt stadgarna skall kallelse till årsstämma ske genom skriftligt meddelande, d.v.s. med brev. Så skedde fram till 1986. Det förfarande som nu tillämpas strider mot stadgarna och lagen om förvaltning av samfälligheter. Det måste beaktas att flera fastighetsägare inte bor på området. Dessutom finns obebyggda tomter.
Föreningen invände: Redan för flera år sedan beslutade föreningsstämman om att medlemmarna skall kallas genom att skriftlig kallelse dels läggs i brevlådorna på området dels sätts upp på där befintliga anslagstavlor. Detta tillvägagångssätt uppfyller kravet på "skriftligt meddelande" enligt stadgarna. Lagen om förvaltning av samfälligheter innehåller inte några särskilda bestämmelser om detta. Kallelse har således skett i behörig ordning. Före årsstämman hade föreningen erhållit ett obestyrkt skriftligt meddelande om att G.M. tillskiftats fastigheten.
Beslutet under § 15: Förslag till stadgeändring att två av styrelsens ledamöter skall väljas för två år.
G.M. anförde vid tingsrätten: Detta ärende var inte upptaget i kallelsen till årsstämman. Denna var därför inte behörig att besluta om någon stadgeändring.
Föreningen invände: I kallelsen stod det att fråga om val av styrelse skulle behandlas. Stadgeändringen kom upp spontant. Stämman beslutade att pröva ärendet. Beslutet om stadgeändring har därför fattats i laga ordning. - Länsstyrelsen godkände sedermera stadgeändringen.
Halmstads tingsrätt, fastighetsdomstolen (1992-02-06, rådmannen Björn Inger) upphävde de klandrade besluten.
I domskälen anförde tingsrätten:
Enligt 53 § lagen om förvaltning av samfälligheter får medlem klandra beslut som fattats på föreningsstämma, därest medlemmen anser att beslutet inte tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller mot stadgarna.
Föreningens stadgar föreskriver att kallelse till stämma skall utfärdas av styrelsen och ske genom "skriftligt meddelande".
Tingsrätten finner att denna föreskrift inte kan tolkas på annat sätt än att kallelse skall skickas i brev. Det kallelseförfarande som föreningens styrelse nu tillämpat strider mot stadgarna. I den mån fastighetsägare har postadress i anslutning till området bör det dock kunna godtagas att kallelse läggs ner i brevlåda.
Tingsrätten anmärker att föreningsstämma med giltig verkan inte kan besluta om att kallelse skall ske på annat sätt än vad som föreskrivs i stadgarna.
På grund av att kallelse till stämman inte skett på föreskrivet sätt är de vid stämman fattade besluten inte giltiga. Av G.M:s klandertalan följer att besluten skall upphävas.
Föreningen överklagade domen och yrkade att G.M:s i målet förda talan skulle avvisas. I andra hand yrkade föreningen att hans talan skulle ogillas.
G.M. bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1993-03-01, hovrättsråden Ulf Lindquist och Kjell Björnberg, referent, fastighetsrådet Göran Carlander och f.d. lagmannen Josef Styrud) fastställde tingsrättens dom i vad därigenom beslutet under § 15 om stadgeändring upphävts och ogillade, med ändring av tingsrättens dom, G.M:s talan mot beslutet under § 2 avseende utfärdandet av kallelse till årsstämman.
I domskälen anförde hovrätten: Enligt 28 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall i stadgar för samfällighetsförening anges bl.a. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske. Lagen har inte några regler om sättet för kallelse till stämma.
Enligt stadgarna för föreningen skall ordinarie årsstämma hållas årligen under juli månad. Kallelse till stämman skall enligt stadgarna ske "genom skriftligt meddelande" 30 dagar före stämman. I kallelsen skall enligt stadgarna anges bl.a. vilka ärenden som skall förekomma på stämman. Andra meddelanden än kallelser till stämma skall "bringas till medlemmarnas kännedom genom skriftligt meddelande".
Stadgarnas krav på skriftligt meddelande är inte entydigt utan ger utrymme för olika tolkningar. Kallelse har fram till för några år sedan skett med brev till varje medlem och genom anslag på föreningens anslagstavlor. Numera tillämpar föreningen, efter beslut på föreningsstämma, den ordningen, att kallelse läggs ner i brevlådorna på området och sätts upp på anslagstavlor.
G.M. har hävdat att det sätt på vilket kallelse till stämman har skett inte uppfyller de krav som gäller enligt stadgarna, eftersom flera fastighetsägare inte bor på området och därför att det finns obebyggda tomter där.
Det ligger nära till hands att, såsom tingsrätten har gjort, tolka kravet på skriftlig kallelse så, att kallelsen skall sändas till varje medlem med brev. I föreningsrättsliga sammanhang finns det emellertid en ganska stor frihet för en förening, att i stadgarna föreskriva om hur kallelse skall ske. Motsvarande måste också anses gälla i fråga om rätten för en förening att besluta om de närmare formerna för själva kallelseförfarandet, så länge detta ligger inom ramen för föreningens stadgar. Således bör en samfällighetsförening, såsom har skett i detta fall, genom ett stämmobeslut kunna förordna om de närmare formerna för utfärdande av skriftliga kallelser till ordinarie stämma utan att en stadgeändring behöver ske. Hovrätten finner mot bakgrund härav att det av föreningen tillämpade sättet för kallelse har varit stadgeenligt.
G.M. har också hävdat att det har gjorts fel genom att stämman har behandlat vissa ärenden som inte har tagits upp i kallelsen till stämman. Det gäller det ärende som har tagits upp i stämmoprotokollet under 15 § (valperiod för styrelseledamöter). Hovrätten anmärker att lagligheten av beslutet om stadgeändring inte har prövats att länsstyrelsen, vilket föreningen har anfört, utan endast har registrerats där.
I 47 § 2 st lagen om förvaltning av samfälligheter föreskrivs, att i kallelse till föreningsstämma skall anges vilka ärenden som skall behandlas vid stämman. Hovrätten finner att föreningens underlåtenhet att i kallelsen ange att en fråga om stadgeändring skulle komma att behandlas vid stämman har medfört hinder mot att beslut i denna fråga fick fattas vid stämman. Stämmobeslutet är därför ogiltigt i denna del.
Referenten, hovrättsrådet Kjell Björnberg, anförde till utvecklande av sin mening: Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ger inte något direkt svar på frågan om vilka krav som bör ställas på kallelse till föreningsstämma. I litteraturen sägs bl.a. följande. Det är vanligt att kallelse till stämma i samfällighetsförening skickas till medlemmarna per post. Postförsändelsen kompletteras ofta med anslag på anslagstavla och annonser i olika tidningar. Om antalet medlemmar är mycket stort kan det vara fördelaktigare att ha stadgebestämmelser om kallelser enbart genom annons i tidning (Tommy Österberg, Samfälligheter 3 uppl., s. 49).
I annan lagstiftning rörande föreningar m.m. återfinns vissa regler om kallelser till stämma. I lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs som huvudregel att kallelse till föreningsstämma skall ske enligt stadgarna (7 kap. 8 § 2 st). I litteraturen anges, att det är väsentligt att stadgeregler om kallelse till föreningsstämma är tydliga. Som exempel på sättet för kallelse nämns brev genom posten, annons i viss tidning och även anslag på olika sätt (Anders Mallmen, Lagen om ekonomiska föreningar, s. 77, 231). I vissa i lagen särskilt angivna fall, som avser viktigare ärenden, uppställs ett direkt krav på att skriftlig kallelse skall avsändas till varje medlem vars postadress är känd för föreningen. Regler motsvarande dem i lagen om ekonomiska föreningar återfinns i bl.a. bostadsrättslagen (1991:614), lagen (1972:262) om understödsföreningar och lagen (1975:417) om sambruksföreningar. I fråga om stadgarnas innehåll finns motsvarande bestämmelser även i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, som dock numera inte innehåller några närmare bestämmelser angående sättet för kallelse till föreningsstämma i arbetslöshetskassa. Även i aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs att bolagsordning skall ange sättet för sammankallande till bolagsstämma. Kallelse skall ske enligt bolagsordningen. I vissa särskilt angivna fall, rörande viktiga frågor, skall dock skriftlig kallelse avsändas till varje aktieägare, vars adress är känd för bolaget. Som en jämförelse kan vidare nämnas, att vid fastighetsbildningsförrättning gäller enligt 4 kap.fastighetsbildningslagen, att kända sakägare skall kallas, varvid allmänna bestämmelser om delgivning äger tillämpning. Kallelse behövs dock inte om det kan antas att delägare ändå inställer sig. Om sakägare som inte har kallats i föreskriven ordning är närvarande vid förrättningen får denna genomföras.
Varken lagstiftning, praxis eller doktrin ger någon entydig bild av vilka krav som, förutom i de nyss angivna särskilda fallen, skall uppställas på kallelser till någon av de stämmor som ovan nämnts. Klart är emellertid att kraven skärps allt efter den betydelse som sammanträdet har för enskilda sakägare. Även sakägarens närvaro trots att han inte har fått kallelse måste tillmätas stor betydelse. Frågan om det rör sig om ett ordinarie sammanträde hållet inom en i stadgarna fastslagen tidsperiod för stämma eller ej bör också tillmätas vikt.
Bedömningen av om det kallelseförfarande som föreningens styrelse har tillämpat överensstämmer med gällande bestämmelser och med föreningens stadgar bör ske mot bakgrund av nu angivna omständigheter.