RH 1996:124

Åklagaren yrkade ansvar å J.R. för olovlig befattning med smuggelgods, olovlig försäljning av alkoholdrycker, grovt brott, och olovligt innehav av alkoholdrycker enligt följande gärningspåståenden.

J.R. har den 30 december 1992 till den 7 januari 1993 i Ytterån, Krokoms kommun, uppsåtligen mottagit, dolt och förvarat 4 608 flaskor á 0,7 liter (3 225,6 liter) rysk vodka som varit föremål för varusmuggling. Härav har han under tiden 31 december 1992 -- 11 januari 1993 huvudsakligen i Krokoms och Östersunds kommuner olovligen sålt 2 988 flaskor (2 091,6 liter) för 298 800 kr. Brottet är grovt med hänsyn till försäljningens omfattning. J.R. har vidare under den angivna tiden i Ytterån, Krokoms kommun, innehaft 1 620 flaskor vodka (1 134 liter) i uppenbart syfte att olovligen sälja dem.

Åklagaren yrkade vidare förverkande av bl.a. 298 800 kr motsvarande värdet av den försålda spriten.

J.R. erkände att han tagit befattning med 224 lådor innehållande 2 688 flaskor á 0,7 liter rysk vodka och att han av dessa sålt 57 lådor, eller 684 flaskor, för totalt 67 000 kr. Han förnekade den brottslighet som i övrigt lades honom till last. J.R. medgav att ett belopp om 67 000 kr förklarades förverkat såsom värde av den försålda spriten.

Östersunds tingsrätt (1993-10-19, tingsfiskalen Sten Ekstrand samt nämndemännen Torsten Nilsson, Ingrid Persson och Barbro Rhodin) fann åtalet i dess helhet styrkt. Tingsrätten dömde J.R. för olovlig befattning med smuggelgods och olovlig försäljning av alkoholdrycker, grovt brott, till fängelse ett år sex månader samt förklarade ett belopp om 298 000 kr förverkat såsom värde av den försålda spriten.

Efter bevisvärdering anförde tingsrätten i domskälen följande i fråga om rubricering, påföljd och förverkande av värde av den försålda spriten.

Tingsrätten har sammantaget funnit J.R. överbevisad om att ha mottagit totalt 14 pallar om 32 lådor á 12 flaskor rysk vodka i varje pall. J.R. är vid sådant förhållande förfallen till ansvar för olovlig befattning med smuggelgods på det sätt och i vart fall till den mängd åklagaren gjort gällande. Vad gäller den olovliga försäljningen av alkoholdrycker är det brottet, även om försäljningen inte hunnit pågå någon längre tid, mot bakgrund av omfattningen därav att bedöma som grovt. När det så gäller det olovliga innehavet av alkoholdrycker konstaterar tingsrätten att den olovliga befattningen med smuggelgods också innefattar ett olovligt innehav av alkoholdrycker. Fråga är således om s.k. skenbar lagkonkurrens. Vid sådant förhållande skall J.R. inte dömas för brottet olovligt innehav av alkoholdrycker. -- Den brottslighet J.R. befunnits skyldig till är av allvarlig art varför det enligt tingsrätten krävs särskilda skäl för att annan påföljd än fängelse skall komma i fråga. Då inga sådana skäl framkommit angående J.R:s personliga förhållanden skall han ådömas ett fängelsestraff. År 1981 skärptes maximistraffen för brott med anknytning till olovlig hantering av alkohol. Enligt förarbetena till nämnda lagreglering (prop 1980/81:179 s. 37f) uttalade departementschefen bl.a. att man bör se med större allvar på denna brottslighet. Detta, tillsammans med att fråga är om dels olovlig befattning med smuggelgods i stor omfattning, dels grov olovlig försäljning av alkoholdrycker, skall beaktas vid straffmätningen. -- Mot bakgrund av att J.R. befunnits skyldig till försäljning av 2 988 flaskor och att han enligt egen uppgift, förutom vid något enstaka tillfälle, emottagit 100 kr per såld flaska, finner tingsrätten att försäljningen får antas ha inbringat minst 298 000 kr. Enligt 79 § lagen om handel med drycker skall drycker som varit föremål för brott enligt lagen eller värdet därav samt utbytet av sådant brott förklaras förverkade, om det inte är uppenbart obilligt. Även med beaktande av vad som upplysts om J.R:s ekonomiska situation och om hans situation i övrigt finner tingsrätten inte att ersättningsskyldigheten skall jämkas. J.R. skall på grund av det anförda förpliktas att såsom förverkat värde av försåld sprit utge 298 000 kr.

Såväl åklagaren som J.R. överklagade tingsrättens dom.

Åklagaren yrkade efter justering av åtalet att J.R. skulle dömas för olovlig befattning med smuggelgods, olovlig försäljning av alkoholdrycker, grovt brott, och olovligt innehav av alkoholdrycker genom att, i enlighet med vad som i gärningspåståendet närmare angetts om tid och plats m.m., uppsåtligen ha mottagit, dolt och förvarat 7 296 flaskor (5 107,2 liter) och härav försålt 5 676 flaskor (3 973,2 liter) för 567 000 kr samt, under tiden den 31 december 1992 -- 11 januari 1993, innehaft 1 620 flaskor (1 134 liter) i uppenbart syfte att olovligen sälja dem. Åklagaren yrkade vidare att påföljden skulle bestämmas till ett längre fängelsestraff än det tingsrätten dömt ut och att ett belopp om 417 600 kr skulle förklaras förverkat såsom värde av den försålda spriten.

J.R. yrkade att åtalet skulle ogillas såvitt det omfattade mer än den av honom medgivna befattningen med 224 lådor, innehållande totalt 2 688 flaskor á 0,7 liter, och den av honom medgivna försäljningen av 57 lådor, totalt 684 flaskor, för sammanlagt 67 000 kr. Han yrkade vidare att han skulle dömas till en icke frihetsberövande påföljd och att talan om förverkande skulle ogillas utöver medgivna 67 000 kr. Om hovrätten skulle finna skäl att förverka ett högre belopp yrkade han att beloppet skulle jämkas väsentligt.

Hovrätten för Nedre Norrland (1996-06-14, hovrättsråden Leif Similä och Lise-Lotte Bäckström, hovrättsassessorn Kristina Bratteberg, referent, samt nämndemännen Bertil Berger och Berit Ivarson Horned) fann det justerade åtalet styrkt och dömde J.R. för olovlig försäljning av alkoholdrycker, grovt brott, olovligt innehav av alkoholdrycker och olovlig befattning med smuggelgods till fängelse tre år. Hovrätten förklarade vidare ett belopp om 400 000 kr förverkat såsom värde av den försålda spriten.

I domskälen anförde hovrätten följande i fråga om rubricering, påföljd och förverkande av värde av den försålda spriten.

I och med att J.R. vid två tillfällen mottagit och därefter förvarat sammanlagt 19 pallar, eller totalt 7 296 flaskor á 0,7 liter rysk vodka, och gjort detta med vetskap om att spriten varit föremål för varusmuggling har han gjort sig skyldig till olovlig befattning med smuggelgods. Genom att därefter överlåta i allt fall 5 600 flaskor av den sålunda mottagna spriten har J.R. vidare gjort sig skyldig till olovlig försäljning av alkoholdrycker, vilket brott, med hänsyn till omfattningen härav, är att bedöma som grovt. När det sedan gäller den hos J.R. beslagtagna, icke överlåtna mängden sprit, finner hovrätten med hänsyn till vad som i övrigt framkommit utrett att J.R. innehaft den spriten i uppenbart syfte att sälja den olovligt. Ett innehav i sådant syfte kan inte, såsom tingsrätten synes ha ansett, bestraffas som olovlig befattning med smuggelgods. I enlighet med vad som befunnits vara fallet med innehav av insmugglad narkotika är i stället fråga om olikartad brottskonkurrens (jfr. NJA 1970 B 36). Beträffande den inte överlåtna mängden sprit har J.R. därför gjort sig skyldig till olovligt innehav av alkoholdrycker. -- Den brottslighet J.R. befunnits skyldig till har ett betydande straffvärde och är av så allvarlig art att mycket starka skäl talar för att påföljden skall bestämmas till fängelse. I målet har inte framkommit några omständigheter som skulle kunna motivera ett annat påföljdsval eller i någon nämnvärd grad inverka vid straffmätningen. Påföljden skall därför bestämmas till ett fängelsestraff och längden på detta straff måste bli betydligt längre än vad tingsrätten utmätt. -- I enlighet med den bedömning hovrätten gjort i skuldfrågan har J.R. gjort sig skyldig till överlåtelse av omkring 5 600 flaskor rysk vodka. När det gäller frågan i vilken mån förverkande skall ske av värdet av den sålunda överlåtna spriten godtar hovrätten, på de av tingsrätten anförda skälen, att värdet därav beräknas utifrån en intäkt om ca 100 kr per såld flaska. Med beaktande också av de kostnader J.R. uppgett sig ha haft för förvärvet av den totala spritmängden bör den ekonomiska fördel han haft av verksamheten kunna bestämmas till 410 000--450 000 kr. Vad som framkommit om J.R:s personliga och ekonomiska förhållanden utgör inte skäl att jämka värdet av den överlåtna spriten. Även om inkurans redan beaktats vid beräkningen av försäljningens omfattning bör i det här sammanhanget hänsyn ändock tas till att J.R. kan antas ha förbrukat en mindre del av spriten själv. Omständigheterna får därför anses motivera en viss avrundning nedåt. Hovrätten finner härvid att som värde av den överlåtna spriten bör förverkas ett belopp om 400 000 kr.

Målnummer B 531/93