NJA 1991 s. 387

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Osten-Sacken) anförde i dom d 18 juli 1990:

Domskäl. Ansvar

Åtalspunkt 1 och 2

K.B. har erkänt att han vid tre tillfällen under 1988 låtit för sin räkning införa vid varje tillfälle ett kg cannabisharts men i övrigt förnekat vad som lagts honom till last. Han har bestritt att hans brott är att anse som grova.

Åklagaren har i sin sakframställning anfört: Efter det att K.B. i maj 1985 frigivits från ett fängelse i Västtyskland har han, såvitt kunnat utrönas, endast haft en kortare anställning i Malmö sommaren samma år. Under 1986 flyttade K.B. ihop med C.P.. De flyttade från Kristinehamn till Örebro och bodde under 1987 en tid i Danmark. Efter en kort tid i Göteborg köptes i sept 1987 i C.P:s namn en fastighet i Älgarås, Töreboda, för 165 000 kr kontant. K.B. tillhandahöll pengarna för inköpet. Han köpte även lösöre för ca 10 000 kr åt henne. - Samma höst blev K.B. bekant med D.B.. I okt 1987 förmådde K.B. denne att satsa 30 000 kr på inköp av ett kg cannabisharts i Danmark. K.B. blev emellertid gripen när han skulle hämta partiet. Han åtalades för affären men blev frikänd. I fortsättningen fram till slutet av 1988 fungerade D.B. mot ersättning som chaufför och medhjälpare åt K.B. i olika sammanhang. D.B. fick också efterhand av K.B. sammanlagt 45 000 kr, som denne intjänat på narkotikaaffärer, såsom redovisning för det nyssnämnda beloppet om 30 000 kr. K.B. var även bekant med L.T., vilken har två äldre bröder, K-O.T. och J.T.. I febr 1988 företog L.T. och K-O.T. på den förres initiativ en bilresa till Amsterdam i en hyrd bil av märket Saab, eller möjligen japansk bil (Resa nr 1). Syftet med resan var att inköpa cannabisharts och föra in detta till Sverige för försäljning. Senast under resan fick K-O.T. kännedom härom. Bröderna skulle i Amsterdam sammanträffa med K.B., och så skedde. K.B. erbjöd K-O.T. att köra hem 10 kg cannabisharts mot 10 procent av vinsten i ersättning, vilket K-O.T. åtog sig. Alla tre sammanträffade med en holländare kallad "V.", vilken var K.B:s kontaktman i Holland men tidigare okänd för bröderna T.. V. mottog Saaben och återlämnade den, sedan den preparerats med cannabisharts. K.B. och L.T. tog flyget hem under det att K-O.T. körde bilen till Sverige och begav sig till J.T:s verkstadsgarage i Åtorp nära Degerfors. I närvaro av K.B. och de tre bröderna T togs cannabishartset fram ur bilen. Enligt K-O.T. uppgick kvantiteten till 2,5 kg, medan J.T. uppgivit att det rörde sig om 5 kg. Sedan K-O.T. fått sina 10 procent i form av cannabisharts, delades resten mellan K.B. och L.T.. - Den 6 juni 1988 köpte C.P. ytterligare möbler för 23 200 kr, som hon fått av K.B.. - K-O.T. företog därefter ytterligare tre resor till Amsterdam på uppdrag av K.B., varvid cannabisharts infördes. Resa nr 2 företog K-O.T. under senare delen av juni 1988 tillsammans med sin familj. För ändamålet hyrde K-O.T. en bil och en husvagn. K.B. gav honom pengar till hyran. Då bilen var för lätt för husvagnen fick K-O.T. i stället låna J.T:s Volvo mot att denne under tiden fick använda hyrbilen. Vid ett sammanträffande vid en sjö någon dag före avresan, då K.B. och J.T. var närvarande, fick K-O.T. sina slutliga instruktioner och överlämnade K.B. pengar till reseomkostnaderna. I Amsterdam sammanträffade K-O.T. med V., som fick pengar och efter att ha fått låna Volvon preparerade den med cannabisharts. K-O.T. begav sig vid återkomsten från resan till verkstaden i Åtorp. I närvaro av K.B., K-O.T. och J.T. tog man ur bilen fram cannabishartset, enligt K-O.T. 6-7 kg och enligt J.T. 10 kg. - K.B. ville att K-O.T. skulle köpa en Saab för att användas för fortsatta smugglingsresor, emedan en sån enligt holländarna var lämpligare för ändamålet än en Volvo. K-O.T. skulle få förfoga över bilen och återbetala köpeskillingen till K.B. med vad han skulle komma att intjäna på resorna, Den 5 juli köpte K-O.T. i sällskap med J.T. en Saab 900 med registreringsnummer (BIL REGISTRERINGS NR, UTSLUTET HÄR) för 72 250 kr kontant, som han fått av K.B.. Bilen registrerades på K-O.T:s sambo Y.L.. - Den 10 juli påträffades D.B. med 55 000 kr på sig, pengar som tillhörde K.B. och som D.B. skulle ha lämnat till C.E. för förvaring för K.B:s räkning. - Den 11-14 juli företog K-O.T. med Saaben resa nr 3, denna gång i sällskap med J.T.. De fick med sig 160 000 kr för inköp av cannabisharts, vilka J.T. räknade under resan. Efter att som vid de tidigare resorna ha varit i kontakt med V. återvände de och begav sig till verkstaden i Åtorp. Där tog de fram 10 kg cannabisharts, som dolts i Saabens stötfångare och dörrar. - Den 25 juli satte D.B. på ett eget bankkonto för K.B:s räkning in 60 000 kr, som han fått av denne, Beloppet togs ut och återlämnades till K.B. d 9 aug. Sommaren 1988 köpte K.B. en båt för 60 000 kr. Den 10-12 aug företog K-O.T. resa nr 4 till Holland på K.B:s uppdrag. Han tog nu åter med sig sin familj. Denna gång fick han med sig pengar till inköp av cannabis av både K.B. och J.T.. Enligt anvisning av K.B. sammanträffade K-O.T. med V. på flygplatsen Schipol. 12 kg cannabisharts inköptes och fördes som tidigare till J.T:s verkstad. J.T:s andel i partiet uppgick till 2 kg. Sedan K-O.T. fått sin ersättning för transporten gick resten till K.B.. Efter denna resa uppstod en dispyt mellan K.B. och K-O.T. om storleken av dennes resterande skuld för Saaben. En kväll uppsöktes K-O.T. av K.B., vilken fick honom att följa med till J.T:s bostad. Där överfölls och hotades K-O.T. av två maskerade med yxa och påk beväpnade män. Sedan K-O.T. lyckats ta sig in i huset avbröts uppträdet efter en stund på K.B:s tillsägelse. - I aug 1988 överlämnade K.B. till C.E. för förvaring ett kuvert med pengar, som härrörde från cannabisförsäljning. Även i jan/febr 1989 och i maj eller juni samma år överlämnade K.B. kuvert med pengar till C.E. för tillfällig förvaring på liknande sätt. Det rörde sig enligt C.E. om c:a 130 000 kr vid det förra och 70 000-80 000 kr vid det senare tillfället. Den 5 sept 1988 satte D.B. på sitt bankkonto in 45 000 kr som han fått av K.B.. Härav avsåg 15 000 kr slutredovisning för det tidigare omnämnda beloppet om 30 000 kr, som D.B. året innan lämnat K.B.. Återstående 30 000 kr uttogs d 9 okt 1988 och återlämnades till K.B.. I slutet av 1988 flyttade C.P. från Älgarås till en bostadsrättslägenhet i Kristinehamn, som K.B. hjälpte henne att köpa för 15 000 kr. I sept 1989 besåg K.B. en fastighet i Koppom, Eda kommun, tillsammans med L.F.. Den köptes i hennes namn. K.B. ville betala 5 000 kr i handpenning omedelbart. Säljaren uppfattade K.B. som den egentlige köparen. L.F. betalade sedan sammanlagt 80 000 kr i hundrakronorssedlar och vid tillträdet ytterligare 35 634 kr kontant. - Under 1988 hade K.B. kommit i kontakt med H.K., vilken då sålt ett halvt kg cannabisharts åt honom. Vid fyra olika tillfällen under 1989 köpte H.K. cannabis av K.B., vid de tre första tillfällena tre hg åt gången. Vid ett av dessa tillfällen innehade K.B. ett kg cannabisharts, varav H.K. fick 300 g. Slutligen köpte denne i dec 1989 ett hg. K.B. har således under det året innehaft sammanlagt 1,7 kg cannabisharts, varav han överlåtit ett kg (åtalspunkt 2). - Den 22 okt 1989 stoppades K.B. av polisen på grund av misstänkt rattonykterhet. Han hade då 16 000 kr i hundralappar och ytterligare 3 000 kr på sig. Pengarna har tagits i förvar. - Julen 1989 tog K.B. med sig C.P. på en resa till Fuengirola i Spanien. Han ville köpa ett hus, till vilket C.P. skulle stå som ägare. K.B. såg ut ett hus, som köptes av ett danskt par för 558 000 SEK i C.P:s namn. K.B. gav henne 508 000 kr kontant, vilka hon d 18 jan 1990 överlämnade som betalning till säljarna. Dessutom fick C.P. ytterligare 45 000 kr av K.B. innan denne flög tillbaka till Sverige, medan C.P. blev kvar i Spanien en tid. Den 22 eller 23 jan erhöll säljarna resterande 50 000 kr, som K.B. ordnat i Sverige. K.B. greps d 24 jan 1990 och hade då 12 000 kr på sig, varav 10 000 kr i 100-lappar. Även detta belopp har tagits i förvar. - K.B. har inte sedan sommaren 1985 haft något avlönat arbete och "nolltaxerades" taxeringsåren 1987-1989. C.P. har, frånsett visst socialunderstöd, inte haft egna inkomster utan helt försörjts av K.B.. När denne greps, hade han 14 000 kr innestående på ett bankkonto, som C.P. kunnat disponera för fastigheten i Älgarås innan hon flyttade därifrån. Vid angivna förhållanden måste K.B. anses vara den faktiske ägaren till fastigheterna i Älgarås och Spanien. Det samma gäller fastigheten i Koppom. K.B. har således tillgångar för över 900 000 kr.

K.B. har uppgivit: Under 1970-talet arbetade han som resemontör. Efter frigivningen 1985 arbetade han på en oljeplattform och hade goda inkomster. Även åren efter 1985 och fram till gripandet 1990 arbetade han periodvis hårt för olika "gråfirmor". Han har tre barn och bötes- och andra skulder. Kronofogden var efter honom. När han och C.P. bodde i Danmark hade han arbete på reningsanläggningar, sädestorkar m m. Vidare har han varit plåtslagare på Götaverken. Han har även arbetat i Norge, bl a i Stavanger. Han hade således arbetsinkomster. När C.P. väntade deras gemensamma barn och var hemma köptes huset i Älgarås 1987. Pengarna kom från hans arbetsinkomster. Under 1988 ärvde han ca 50 000 kr efter sin far. Samma år arbetade han för olika "gråfirmor" på pappersbruk i Sverige och Norge. Under 1989 arbetade han bl a på pappersbruk, en plattform och en ventilationsanläggning. Dessutom köpte och sålde han bilar. - Det är riktigt att han under 1987 träffade D.B. och att denne därefter kört åt honom på hans fritid. K.B. har, i liten omfattning, åkt och sålt billigt till kamrater. Det gav bara småpengar. Om D.B. kört runt med honom och hämtat knarkpengar har det rört sig om mindre än 10 000 kr sammanlagt. D.B:s uppgift att de haft en narkotikaaffär tillsammans under 1987 är påhittad. D.B. lånade honom visserligen 30 000 kr för att göra affärer, vilket belopp han efter ett år återbetalat med ränta, men detta lån hade ingenting med narkotika att göra. Det är riktigt att han fått "låna" D.B:s bankkonto och att han vid några tillfällen lämnat C.E. kuvert till förvaring. De innehöll långt mindre belopp än som påståtts och dessutom även andra handlingar. Det är också riktigt att D.B. i juli 1988 innehade 55 000 kr. De härrörde från en bilförsäljning. Han vill inte säga vem pengarna tillhörde. Båtköpet skedde, enligt vad han vill minnas, redan 1987 och företogs för K.B:s brors räkning. Det stämmer att han köpt möbler åt C.P. i Älgarås. Sedan de separerat hösten 1988 finansierade han C.P:s bostadsrättslägenhet i Kristinehamn med 15 000 kr och köpte möbler åt henne för 6 500 kr. Även efter separationen hade han ofta kontakt med C.P. för att träffa deras gemensamma dotter. - Han röker själv cannabis sedan många år. Han kan inte närmare beskriva i vilken omfattning han gjort detta. Vid tre resor som K-O.T. gjort till Holland under 1988 har han satsat pengar för inköp av cannabisharts för sin egen räkning. Resa nr 1. I början av nämnda år överenskom han med L.T. att de skulle träffas i Amsterdam, där han hade en kontakt. Han skulle ordna med paketeringen av cannabisen i Holland och L.T. med hemtransporten. Han hade före resan inte haft någon närmare kontakt med K-O.T. eller J.T., utan det var L.T. som gav dem direktiv. Det var inte så att han i Amsterdam vidtalade K-O.T. att utföra hemtransporten. K.B. hade föregående år arbetat med en fastighetsrenovering i Belgien och reste dit för att avsluta arbetet någon vecka innan han d 1 mars 1988 sammanträffade med L.T. i Amsterdam. Det visade sig att L.T. kvällen innan hade blivit "blåst" på större delen av sin reskassa. Eftersom de pengar som L.T. hade med sig inte tillhörde enbart honom, låg L.T. illa till. Han hade bara kvar pengar till knappt ett kg. De överenskom därför att K.B. skulle söka få tag i någon som sålde på redovisning. Han vill minnas att han själv betalade för ett kg cannabisharts och L.T. för ett halvt kg. Sedan flög de hem medan K-O.T. körde den preparerade bilen. De visste då inte om de fått med någon cannabis på redovisning också. Alla tre träffades sedan vid framtagningen av cannabisen ur bilen. Det visade sig att de fått 2,5 kg. K.B. tog ett kg, uppdelat i 125-gramskakor, och L.T. likaledes ett kg. K-O.T. fick tre kakor eller 375 g som ersättning för att han utfört transporten. L.T. klöv den sista kakan som denne och K.B. delade på. K.B. menar alltså att han fick omkring ett kg sammanlagt. J.T. fick en liten bit. K.B. fick sedan kontakt med redovisningssäljaren i Holland. Denne lämnade en adress till en kontaktman i Sverige (i fortsättningen kallad X), dit pengarna för det kg som de fått på redovisning skulle lämnas. Såväl L.T. som J.T. fick adressen. J.T. ville gärna sälja cannabis, varför han fick drygt två hg på redovisningsförsäljning. Själv ville K.B. inte gärna sälja på redovisning. Det är dock möjligt att han erbjöd sig att sälja K-O.T:s reseersättning på redovisning. I övrigt har han inte åtagit sig sådan försäljning. Inför resa nr 2 var han med och satsade 16 000 kr för inköp av ett kg cannabis för egen räkning. Dessutom betalade han hälften av kostnaderna för hyra av bil och husvagn och för resan, vilka kostnader uppgick till omkring 17 000 kr. J.T. betalade resten av kostnaderna. Pengarna som inflöt vid försäljningen av redovisningskilot från den första resan skulle ha gått till bilköp. Detta hade J.T. och X kommit överens om. J.T. använde istället pengarna till inköp av ytterligare cannabis, men detta hade K.B. ingen inblick i. Han trodde att det skulle inköpas endast 2-3 kg totalt, inklusive hans kg. Han var inte närvarande när transporten kom till Åtorp men fick efteråt ett kg cannabis av J.T.. Han fick ingen marijuana. Varan är mycket eftertraktad av haschrökare men svåråtkomlig, varför han givetvis hade begärt att få del i den om han varit med när den togs fram ur bilen. K-O.T. fick som varje gång 10 procent för transporten. Det var J.T. som gav K-O.T. denna ersättning. K.B. medger att han medverkat till att transporten kom till stånd, men J.T. var mer inblandad än denne velat göra gällande. K.B. hade kontakten med "V." som dock inte var säljare utan bara en medhjälpare. K.B. fick klartecken från holländarna för att J.T. skulle få den förutnämnda kontakten med X för att kunna redovisa, och det kan vara denna kontakt eller L.T. som möjliggjort för J.T. att senare genomföra 6-8 resor utan hans vetskap. Resa nr 3. K.B. har inte medverkat till varken planeringen, finansieringen eller genomförandet av denna resa. Efter resa nr 2 hade han fått kontakt med holländarna. Dessa sade att Volvon som använts vid nämnda resa inte var bra. De var missnöjda när han meddelade att alltjämt ingen ny bil hade köpts och ville att han skulle hämta pengarna från J.T. och själv skaffa en lämplig bil. Han fick 40 000 kr av J.T.. K-O.T. och J.T. såg därefter ut en Saab som kostade 73 000 kr. De hämtade de 40 000 kr hos honom och fick dessutom låna resterande 33 000 kr av honom. Det var deras köp, och K.B. hade ingen del i den resa som därefter företogs med Saaben. Resa nr 4. K.B. var med och satsade för ett kg. J.T. och han umgicks mycket vid denna tid utan att K-O.T. var med. Det var J.T. som underrättade honom om att resan skulle göras, och det var också denne som hade kontakterna med Holland inför denna liksom inför den föregående resan. Han trodde att det skulle inköpas 2-3 kg inalles men vet inte hur mycket som satsades totalt. J.T. styrde. Han gav denne 16 000 kr och dessutom 6 000 kr till hälften av reseomkostnaderna. Det enda han gjorde därutöver var att ge K-O.T. vissa instruktioner om resvägen i Amsterdam, eftersom han hittar bättre där än denne. Däremot var det J.T. som underrättade K-O.T. om att han denna gång skulle sammanträffa med V. på Schipol. Det är således fel att K.B. var resans organisatör och finansiär. Att K-O.T. fått denna missuppfattning kan bero på att denne trott att J.T. sålt åt honom på redovisning. J.T. ljuger. - Det stämmer att han en kväll efter den fjärde resan hämtade K-O.T. i dennes bostad och bad honom att följa med till J.T. samt att K-O.T. där blev hotad av två maskerade män. K.B. ansåg sig vara delägare i Saaben och hade 33 000 kr eller 40 000 kr att fordra av K-O.T., men denne hade sagt sig vara skyldig honom bara 10 000 kr. De maskerade männen hade bett honom följa med för att skrämma K-O.T. och hade lovat att inte bruka våld. Olyckligtvis lyckades K-O.T. springa in i J.T:s hus. Medan K.B. stod och samtalade med J.T. i ett av rummen kom dennes hustru A.T. och frågade vad som stod på. Hon påpekade att det fanns barn i huset. K.B. sade då åt de båda männen att det fick vara nog. Såvitt han förstår var den ene av männen identisk med X, J.T:s kontaktman.

I fråga om åtalspunkten 2 har K.B. uppgivit: Det är riktigt att han under 1988 sålt cannabis till H.K.. Det rörde sig om bitar på högst 70 g åt gången. Däremot har han inte sålt något till H.K. under 1989. Snarare har han det året köpt små mängder cannabis av denne. H.K. är amfetaminmissbrukare och hyste aggressioner mot K.B.. De kom i konflikt. H.K. är god vän med J.T., som varit på resa med L.T. och känner även J.T. och K-O.T.. H.K. bor i samma trappuppgång som A.B. och M.B.. Dessa har smugglat åt L.T., vilken hade ett förhållande med A.B.. Anledningen till konflikten mellan K.B. och H.K. var att han inte tyckte om dennes leverne. H.K. bjöd nämligen unga flickor på amfetamin och utnyttjade dem sexuellt. Under 1989 gjorde H.K., K.B. och ytterligare personer en resa till Portugal. H.K. uppträdde kraftigt berusad på flygplatsen och kom i handgemäng.

Med anledning av åklagarens uppgifter om K.B:s fastighetsförvärv har denne vidare uppgivit: Fastighetsköpet i Koppom var helt och hållet L.F:s affär. Hon hade ärvt pengar efter sin far som ägde skogsfastigheter m m. L.F. ville ha honom med sig vid köpet med anledning av att han hade större erfarenhet. De känner varandra väl. Det är riktigt att han lämnade säljaren 5 000 kr. I övrigt har han inte betalat något för fastighetsköpet. - Anledningen till Spanienresan i dec 1989 var att han av åtta intressenter fått i uppdrag att köpa ett hus där. Han åtog sig uppdraget eftersom han tänkte att han i framtiden kanske skulle få möjlighet att vistas där och dessutom blev bjuden på resan. C.P. skulle stå som köpare och följde med på resan. Därunder fick han pengar till köpet. Efter sin hemkomst underrättade han uppdragsgivarna om att ytterligare 50 000 kr skulle betalas till säljarna. Eftersom alla hans kontakter blir misstänkta vill han inte namnge uppdragsgivarna. Han äger ingen del i fastigheten i fråga.

Utredning har vidare förebragts - förutom genom skriftlig bevisning i form av kontrakt och andra handlingar angående fastighetsköp, bilaffärer m m - genom förhör med K-O.T., J.T., A.T., D.B., C.E. och H.K.. Samtliga dessa personer utom A.T. har, enligt vad som upplysts, åtalats bl a för gärningar som står i omedelbart samband med dem som påståtts mot K.B., varvid de - utom C.E. som frikänts - fällts till ansvar. A.T. har delgivits misstanke om sådan gärning. Alla har därför hörts enligt 36 kap 1 § 4 st RB.

I förevarande rättegång har K-O.T. till en början i huvudsak uppgivit: Han hyser sedan lång tid agg till K.B. på grund av svartsjuka och har velat "sätta dit" denne. Han har därför tidigare lämnat för K.B. besvärande uppgifter. Han vill inte närmare gå in på bakgrunden till svartsjukan men vill nu säga som det var. Han har inte gjort några resor åt K.B. eller överhuvudtaget haft några narkotikaaffärer med denne. Under 1988 gjorde han fyra bilresor till Holland, varvid han medförde respektive 2,5, 6-7, 10 och 10-12 kg cannabisharts. Vid den första resan blev det i Holland bestämt att de skulle köpa och medföra cannabis. L.T. bad honom köra. Han skulle få 10 procent i ersättning. J.T. var inte inblandad men var med när cannabisen togs fram i Åtorp. Ingen mer än de tre bröderna var närvarande. L.T. och en person som hittills inte nämnts och som han inte vill namnge (i fortsättningen kallad Y) delade på cannabisen. Den andra resan företog han på uppdrag av Y. Denne gav honom instruktioner och var nog med vid återkomsten till Åtorp. Y gav även direktiv om den tredje resan och lämnade de 160 000 kr som medfördes. J.T. följde med för att se sig om och skulle bidra till resekostnaderna. Den Saab varmed resan företogs hade han köpt för egna arbetsinkomster och en V 65-vinst. Ingen annan bidrog till finansieringen. Y tog kontakt med honom även inför den fjärde resan och gav instruktioner. Den gången hade han inga pengar med sig. Såvitt han känner till fanns inga andra intressenter än Y. J.T. var inblandad i resorna 2-4. J.T. satsade och sålde också på redovisning. J.T. var "kamreren". Han vet inte hur Y fick sin del eller ens hur partierna från de senare resorna delades. J.T. sålde också åt K-O.T. på redovisning. - Han har aldrig blivit hotad av K.B.. Han såg inte till denne vid det tillfälle då han med anledning av en skuld blev hotad av två maskerade och med påk och yxa beväpnade män.

På frågor av K.B. har K-O.T. tillagt bl a: Vid det första besöket i Amsterdam träffade de K.B. där. L.T. blev "robbad" på pengar. Det var ju hans egna.

J.T. har inför TR:n förklarat att han står för vad han gjort och inte har något att tillägga utom att det inte är riktigt att han skulle ha träffat "V.".

Med anledning av K-O.T:s och J.T:s inställningar vid förhören har åklagaren åberopat och föredragit uppgifter, som de lämnat enligt förundersökningsprotokollet och enligt tidigare domar. J.T. har därefter förklarat att han i stort sett sagt så som där angivits.

D.B. har vägrat att uttala sig, varför hans uppgifter enligt TR:ns dom d 6 april 1990, DB 91, föredragits.

A.T., gift med J.T., har i huvudsak uppgivit: Hon fick i efterhand av J.T. reda på att man smugglat cannabis vid de första resorna. På sommaren 1988 uppsnappade hon i sin trädgård yttranden varav framgick att en resa planerades. Hon uppfattade K.B. som organisatören bakom även de senare resorna. Hon trodde att J.T. bara sålde på redovisning åt K.B. och har först i efterhand fått veta att J.T. även satsade pengar själv, troligen först vid den fjärde resan. Ersättningen för den tredje resan delade han med K-O.T.. - A.T. har vidare om tillfället då K-O.T. hotades av två män lämnat uppgifter, som i huvudsak överensstämmer med dem som K.B. lämnat.

Försvararen har åberopat uppgifter, som B.E. lämnat vid polisförhör d 4 jan 1990. Enligt dessa mottog B.E. en dag i juli 1988 sammanlagt 5,5 kg cannabisharts av J.T..

TR:n gör i fråga om åtalspunkten 1 följande bedömning.

Åklagarens påståenden om de fyra resorna och K.B:s roll grundar sig till väsentlig del på uppgifter som K-O.T. och J.T. tidigare lämnat vid förundersökningen och i rättegångar mot dem. J.T. har inför TR:n i allt väsentligt bekräftat att han lämnat dessa uppgifter. K-O.T:s utsaga inför TR:n har alltigenom präglats av försök att - sannolikt av fruktan för repressalier - skydda K.B.. Den av K-O.T. uppgivne okände mannen är uppenbarligen en konstruktion. Även K-O.T. har indirekt bekräftat att han lämnat de av åklagaren åberopade uppgifterna vid förundersökningen och enligt domarna mot honom och J.T..

J.T:s och K-O.T:s berörda tidigare uppgifter är, såvitt här är av intresse, i stora drag väl förenliga inbördes utom såvitt avser de mängder cannabisharts som införts vid resorna nr 1 och 2. Intet tyder på att K-O.T. av agg mot K.B. velat pådikta denne brott. Fastmera har det framgått att K-O.T. vid förundersökningen i det längsta sökt skydda K.B. och först i efterhand blivit öppenhjärtigare vid förhören.

Av K.B:s egna uppgifter framgår att denne under i målet aktuell tid disponerat avsevärda penningbelopp. Han har medgivit att han i Amsterdam vid den första resan sammanfört K-O.T. och L.T. med "V." och att han satsat pengar för inköp av cannabis vid resorna nr 1, 2 och 4. Vidare har det av K.B:s uppgifter framgått att han varit aktivt verksam för anskaffandet av den bil varmed de båda senare resorna företagits, och finansierat köpet av bilen med åtminstone 33 000 kr. K.B:s uppgifter om en av ingen inblandad tidigare omnämnd "X", som skulle ha dirigerat verksamheten, förtjänar ingen tilltro; om han funnits hade det legat i bl a J.T:s intresse att hänvisa till denne. Att K.B. handlat i eget intresse vid hotelserna mot K-O.T. efter den fjärde resan och återtagandet av Saaben framgår av vad han själv uppgivit; uppenbarligen är det K.B. själv som satt aktionen i scen.

På grund av det anförda finner TR:n sammanfattningsvis genom K-O.T:s och J.T:s tidigare uppgifter samt övrig utredning följande vara styrkt.

K.B. har tillsammans med L.T. planerat och finansierat den första resan. Han har också ordnat kontakterna med säljaren i Holland eller dennes medhjälpare. Det har inte visats att vid resan införts mer än 2,5 kg cannabisharts. Huvuddelen av sin andel, drygt ett kg, har K.B. uppenbarligen sålt, själv eller genom annan på redovisning. K.B. har vidare organiserat resa nr 2 och bl a vidtalat K-O.T.. Resan får, i vart fall huvudsakligen, antas ha finansierats av K.B.. Med hänsyn till K-O.T:s uppgifter kan inte anses klarlagt att mer än sex kg cannabis införts. Det får tas för visst att K.B. som finansiär varit medveten om vilken kvantitet det varit fråga om och att han sålt det mesta, sedan K-O.T. fått sitt. K.B. har också organiserat den tredje resan, för vilken Saaben anskaffats. Vid resan har införts 10 kg cannabis. Det kan inte uteslutas att J.T., som vid denna tid torde ha haft inkomster främst av redovisningsförsäljning, delvis finansierat inköpet. K.B. har dock sannolikt varit medveten om den kvantitet som totalt införts; i vart fall kan den inte antas ha legat utom ramen för vad han räknat med. K.B. är därför medansvarig för hela införseln. K.B. har uppenbarligen sålt det mesta av sin andel, vilken måste antas ha uppgått till minst hälften. - K.B. har slutligen, troligen tillsammans med J.T., planerat och organiserat den fjärde resan. Han har anvisat K-O.T. om ny mötesplats med V., och han har betalat hälften av resekostnaderna. K.B. måste därför antas ha satsat pengar för inköp av minst hälften av det införda partiet cannabis. Detta har uppgått till 12 kg. På motsvarande grunder som angivits i fråga om resa nr 3 är K.B. medansvarig för hela denna införsel.

K.B. har således, delvis tillsammans med andra, låtit införa sammanlagt minst 30,5 kg cannabisharts. Han har organiserat resorna och helt eller delvis finansierat omkostnaderna för dem. Han har uppenbarligen också varit den som haft den största vinningen. På av åklagaren anförda skäl är brottsligheten att anse som grov.

Vad härefter angår åtalspunkten 2 har H.K. inför TR:n uppgivit att han under 1989 av K.B. på redovisning mottagit dels vid tre tillfällen under våren fram till maj varje gång 300 g cannabis dels på julaftonen samma år 100 g samt att han vid det första tillfället sett K.B. inneha ett helt kg. Anledning saknas att ifrågasätta riktigheten av dessa uppgifter. Då det måste tas för visst att enkilospartiet varit förbrukat i vart fall före tillfället i dec men säkra hållpunkter saknas för när under året så skett, finner TR:n styrkt att K.B. under året innehaft minst 1,1 kg cannabis och härav överlåtit ett kg.

Då brottsligheten utgjort en fortsättning på en omfattande yrkesmässig narkotikahandel får den anses grov.

Åtalspunkten 3

K.B. har bestritt ansvar och uppgivit: Geväret tillhörde en arbetskamrat i Stavanger eller Moss. Mannen ville sälja geväret. Efter att ha arbetat en hel natt kom K.B. och kamraten med bil till Gullspång. Kamraten, som hade lämnat vapnet till honom för att han skulle söka sälja det, låg och sov i bilen när K.B. i Gullspång besökte C.E.. Denne blev intresserad av geväret och fick det till påseende men återlämnade det efter några dagar.

C.E. har inför TR:n uppgivit att han mottagit geväret av en annan person än K.B. och att han tidigare velat "klämma åt" K.B.. Sedan det framgått att denne medgivit att det varit han som lämnat C.E. geväret, har denne tillagt: K.B. kom ensam med geväret "om det var han". C.E. var inte så nära bilen att han kunde avgöra om det fanns någon ytterligare person i den.

Enligt förundersökningsprotokollet har C.E. vid polisförhör d 13 mars 1990 uppgivit, att han såg att K.B:s bil var full av väskor och att det fanns mycket kläder i den.

C.E. måste ha sett om det fanns någon medresenär i bilen. Han söker nu uppenbarligen skydda K.B.. Dennes uppgifter om en medresenär, som tillfälligt skulle ha lånat ut geväret, är tydligen uppdiktade. Åtalet skall bifallas.

Påföljden

Den brottslighet som ligger K.B. till last är av synnerligen allvarlig art. Annan påföljd än ett långvarigt fängelsestraff kommer inte i fråga.

Övriga frågor

- - -

I fråga om yrkandet om värdeförverkande har K.B. medgivit detta intill ett belopp av 50 000 kr, varvid han uppgivit att inköpspriset för cannabishartset uppgått till 16 000 kr per kg, att han sålt mestadels för 40 kr per g och att hans omkostnader kan uppskattas till 6 000 kr per resa, varför hans vinst vid försäljning av ca tre kg uppgått till högst 54 000 kr.

Värdet av ca 30 kg cannabisharts uppgår, beräknat efter ett utförsäljningspris av 40 kr per g, till yrkade 1 200 000 kr. Förverkande från K.B. av ett så högt belopp framstår dock enligt TR:ns mening som uppenbart obilligt. Det bör beaktas att även andra personer ägt del i ifrågavarande partier och att det delvis blivit outrett hur stor andel som K.B. haft. Viss hänsyn bör även kunna tas till omkostnaderna. Å andra sidan bör beaktas att K.B., enligt vad som framgått, torde ha vissa tillgångar. Hur stora dessa är kan visserligen inte anses utrett. TR:n anmärker endast att K.B:s uppgifter om fastighetsköpet i Spanien uppenbarligen är osanna. Fastigheten måste antas till åtminstone huvudsaklig del ha anskaffats för hans egen räkning, något som inte utesluter att andra intressenter kan finnas.

Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter finner TR:n skäligt att förklara ett belopp om 500 000 kr förverkat. Kvarstadsbeslutet bör jämkas i enlighet härmed.

Domslut

Domslut. TR:n dömde K.B. jämlikt 3 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling av narkotika, grovt brott, jämlikt 3 § narkotikastrafflagen (1968:64) för grovt narkotikabrott samt jämlikt 37 § 1 st 1 vapenlagen (1973:1176) för olaga vapeninnehav till fängelse 7 år 6 månader. Vidare förpliktades K.B. att till staten såsom förverkat värde och vinning av innehavd och överlåten narkotika utge 500 000 kr, och med jämkning av kvarstadsbeslutet d 4 april 1990 förordnade TR:n om kvarstad på så mycket av K.B:s egendom att statens fordran på grund av värdeförverkandet, 500 000 kr, kunde tänkas bli täckt vid utmätning och att kvarstaden skulle bestå till dess att domen vunnit laga kraft.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Ansvarsfrågan

Uppgifter i HovR:n. I HovR:n har K.B., K-O.T., J.T., C.E., H.K. och D.B. hörts på nytt. Bandinspelningen av vittnesförhöret med A.T. vid TR:n har spelats upp. Viss skriftlig bevisning har gåtts igenom.

Åtalspunkt 1

Åklagaren har beträffande vissa uppgifter i TR:ns dom gjort följande tillrättalägganden. Köpesumman för den fastighet i Älgarås, Töreboda, som köptes i sept 1987 i C.P:s namn var 115 000 kr kontant och ej 165 000 kr. Beträffande den första resan till Amsterdam erbjöd K.B. inte K-O.T. att köra hem just 10 kg cannabisharts. Det var nämligen aldrig tal om vilken mängd narkotika som denne skulle föra till Sverige. Återstående 30 000 kr på D.B:s konto togs ut och lämnades åter till K.B. i dec 1988.

K.B. har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som vid TR:n. Han har dock tillagt: Under åren 1985-1989 arbetade han i genomsnitt under åtta till tio månader varje år och förtjänade då 25 000-45 000 kr per månad. Någon skatt betalade han aldrig. Av de tre kg cannabisharts, som han låtit föra in, har han själv rökt upp det mesta. Han har också bjudit sina kamrater och ibland överlåtit mindre mängder om 20-40 g till dem. Själv rökte han endast de dagar då han var ledig från arbetet och han förbrukade då några g cannabisharts per dag.

K-O.T. har i HovR:n hänvisat till vad han uppgett vid TR:n och under rättegången mot honom själv vid TR:n och i HovR:n och även till vad han berättat under rättegångarna mot hans bröder J.T. och L.T.. Åklagaren och K.B. har åberopat och föredragit vissa uppgifter som K-O.T. lämnat under förundersökningen. K-O.T. har i anledning härav uppgivit att vissa delar av det som han sagt till polisen och vid domstolarna är påhittat.

J.T. har i HovR:n vägrat att yttra sig överhuvudtaget, varför åklagaren åberopat och föredragit uppgifter ur förundersökningsprotokollet och ur tidigare domar mot honom och hans bröder.

D.B. har bl a uppgivit att han inte känner till några narkotikaaffärer. Åklagaren har även i denna del åberopat och föredragit uppgifter ur förundersökningsprotokollet och ur D.B:s egen dom vid TR:n.

HovR:n gör följande bedömning.

Vad som har framkommit i HovR:n utgör inte grund för någon annan bedömning än den TR:n gjort. Som TR:n har funnit skall K.B. således i denna del dömas för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika avseende 30,5 kg cannabisharts.

Åtalspunkt 2

K.B. har medgivit att han vid några tillfällen överlåtit cannabishartsstycken - s k bitar - om 20-40 g till H.K. men gjort gällande att dessa bitar härrört från de tre kg som han låtit föra in enligt åtalet under åtalspunkten 1; han skall därför inte fällas till ansvar för någon gärning under åtalspunkt 2.

H.K. har även i HovR:n uppgivit att han under 1989 mottagit sammanlagt 1 kg cannabisharts av K.B.. Han har vidare uppgivit att K.B. - vid det första av de tre tillfällen när han fick cannabisharts av denne - gav honom 300 g som han tog ur en särskild förpackning, en s k tegelsten. Om det därefter fanns kvar någon narkotika i paketet vet han dock inte. En "tegelsten" innehåller emellertid i princip 1 kg cannabisharts.

HovR:n finner genom H.K:s uppgifter styrkt att K.B. till denne överlåtit sammanlagt ett kg cannabisharts. Överlåtelserna skedde under 1989. HovR:n anser, med den insikt i K.B:s sätt att leva som den fått i målet, att det kan uteslutas att något av den överlåtna mängden narkotika skulle kunna härröra från den cannabisharts som K.B. lät föra in under 1988.

HovR:n kan dock inte finna styrkt att K.B., utöver det kg som han sammanlagt har överlåtit till H.K., innehade ytterligare 100 g cannabisharts.

K.B. skall således i denna punkt, som TR:n har funnit, dömas för grovt narkotikabrott.

Åtalspunkt 3

K.B. och C.E. har i HovR:n lämnat i stort sett samma uppgifter som de som har återgetts i TR:ns dom.

K.B:s uppgifter om att geväret tillhörde en norsk arbetskamrat, som låg och sov i bilen under den tid då K.B. erbjöd C.E. att köpa geväret vid besöket hos C.E., är så osannolika att de kan lämnas utan avseende. Liksom TR:n finner HovR:n åtalet för olaga vapeninnehav styrkt.

Påföljdsfrågan

K.B. har gjort sig skyldig till narkotikabrott som sammantagna avser över 30 kg cannabisharts. Av utredningen i målet har framgått att K.B. i vart fall delvis har varit den som har organiserat införseln till Sverige av narkotikan och därefter även spridningen av den. Med hänsyn till det anförda finner HovR:n inte skäl att frångå TR:ns bedömning i påföljdsfrågan.

Övriga frågor

Beträffande förverkandebeloppets storlek har åklagaren yrkat att detta bestäms till 1 200 000 kr och K.B. - mot bakgrund av den mängd narkotika som han medgett att han befattat sig med - till 50 000 kr. För den händelse han skulle dömas enligt åtalet har K.B. angett ett belopp om 200 000 kr såsom rimligt.

Åklagaren har som stöd för sitt yrkande anfört bl a: Värdet av cannabisharts på den illegala marknaden i Stockholm är 80 000 kr per kg. En mängd om 30 kg har således ett värde om 2 400 000 kr. K.B:s vinning kan beräknas till hälften av värdet på marknaden i Stockholm och uppgår således till minst 1 200 000 kr. K.B. har olika tillgångar vars sammanlagda värde överstiger 900 000 kr. K.B. har uppgett att han har haft andra inkomster. Från åklagarsidan kan inte styrkas att så inte har varit fallet men K.B:s inkomster har i vart fall inte varit så stora som han påstått.

De uppgifter om K.B:s tillgångar och inkomster, till vilka åklagaren har hänvisat, är återgivna i TR:ns dom och ovan i denna dom.

K.B. har beträffande den mängd narkotika som han medgett att han befattat sig med uppgett att han köpt denna för 16 kr per g och sålt den för 40 kr per g. Han har tillagt - liksom vid TR:n - att han haft vissa kostnader för att föra in narkotikan till Sverige. Beträffande påståendet om att han är den rätte ägaren till vissa fastigheter har han bestritt att så är fallet. Det finns inte någon utredning om vilket pris K.B. kan ha erlagt resp fått för den mängd narkotika - minst 31,5 kg cannabisharts - som han enligt HovR:ns mening har befattat sig med. De av K.B. angivna prisuppgifterna är emellertid inte orimliga. HovR:n finner därför i brist på annan utredning att de får användas vid beräkningen av K.B:s vinst.

Åklagaren har angett att K.B. på grund av sina narkotikainkomster kunnat skaffa sig vissa tillgångar och att det vore oskäligt om han fick behålla dessa. K.B. har invänt att grunden till att han kunnat skaffa sig vissa tillgångar enbart är de arbetsinkomster som han haft.

Oavsett vilken betydelse som en domstol kan böra fästa vid förekomsten av olika tillgångar i samband med frågan om ett förverkande konstaterar HovR:n i detta fall följande. Det får anses klarlagt i målet att K.B. har vissa tillgångar. Det är inte möjligt för åklagaren att visa att K.B:s påstående att han med arbetsinkomster - i vart fall delvis från arbete utomlands - för vilka han inte har deklarerat och följaktligen inte heller har betalat skatt har kunnat förvärva dessa tillgångar. Det får anses ankomma på den som gör ett sådant påstående som Kent B - och inte på åklagaren - att visa att dessa inkomster verkligen föreligger. K.B. har inte gjort detta. Det får därför antas att K.B. har förvärvat vissa tillgångar med inkomster från narkotikahantering.

Mot bakgrund av det nu angivna finner HovR:n det inte uppenbart obilligt att förverkandebeloppet fastställs till något mindre än hälften av den vinst som K.B. får antas ha gjort eller till 700 000 kr (31,5 kg multiplicerat med 24 000 kr utgör ett belopp om 756 000 kr).

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar TR:ns domslut endast på det sättet att K.B. förpliktas att till staten såsom förverkat värde och vinning av innehavd och överlåten narkotika utge 700 000 kr och förordnar HovR:n om kvarstad på så mycket av K.B:s egendom att statens fordran på grund av förverkandet av 700 000 kr kan antas bli täckt vid utmätning. Kvarstaden skall bestå till dess domen vunnit laga kraft. - - -

Hovrättsrådet Elner var skiljaktig i förverkandefrågan och fastställde TR:ns dom i denna del.

Domskäl

Domskäl. Genom HovR:ns i denna del lagakraftvunna dom har K.B. fällts till ansvar för narkotikabrottslighet under två skilda åtalspunkter. Vad domstolarna har lagt honom till last enligt den ena av dessa (åtalspunkt 1) består i att han gjort sig skyldig dels till varusmuggling, grovt brott, genom att delvis tillsammans med andra låta till riket införa minst 30,5 kg cannabisharts, dels till grovt narkotikabrott genom att därefter på den svenska marknaden försälja det mesta av den del - enligt TR:ns beräkningar ca 17 kg - som efter fördelning mellan gärningsmännen ställts till hans förfogande. Såvitt gäller den andra åtalspunkten (åtalspunkt 2) har HovR:n funnit honom skyldig till grovt narkotikabrott, som bestått i att han överlåtit sammanlagt ett kg cannabisharts till en annan person. Vad som förekommit i HD ger ej anledning att vid förverkandefrågans prövning frångå den bedömning som sålunda gjorts i ansvarsfrågan.

Enligt 6 § 1 st första meningen narkotikastrafflagen (1968:4) skall narkotika som varit föremål för brott enligt lagen eller värdet därav samt vinning av sådant brott förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. Bestämmelser om förverkande finns också i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Det föreskrivs sålunda i 9 § varusmugglingslagen att bl a gods som varit föremål för varusmuggling eller försök därtill skall förklaras förverkat och att, om egendomen ej finns i behåll, i stället värdet skall förklaras förverkat; om en sådan påföljd är uppenbart obillig får den helt eller delvis efterges.

När som i förevarande fall egendom olagligen införts av flera personer gemensamt och därefter fördelats mellan dem samt egendomen ej längre är i behåll, får det normalt anses vara uppenbart obilligt att förklara värdet av all den insmugglade egendomen förverkat hos en av gärningsmännen med stöd av varusmugglingslagens förverkandebestämmelser. I enlighet med riksåklagarens ståndpunkt i HD bör därför, såvitt avser åtalspunkt 1, en förverkandeförklaring gentemot K.B. inriktas på den del av den insmugglade narkotikan som ställts till hans förfogande efter införseln. Frågan om förverkande bör därvid, liksom när det gäller åtalspunkt 2, prövas med tillämpning av narkotikastrafflagen.

Principerna för förverkande av värde och vinning av narkotika enligt 6 § narkotikastrafflagen har belysts i rättsfallet NJA 1977 s 735. HD slog där fast att man inte kan godta en tolkning av begreppen värde och vinning som, när fråga är om överlåtelse av narkotika, skulle för alla situationer begränsa vad som kan förklaras förverkat till överlåtarens nettovinst. Som skäl för denna ståndpunkt framhölls att pengar som beslagtagits hos säljaren borde kunna förklaras förverkade hos denne utan hinder av att han haft att redovisa dem till annan. Vidare framhölls att det inte skulle vara rimligt om förverkande av vederlag hos den som i stor skala handlat med narkotika skulle utöver utredning om vederlagets storlek förutsätta en kanske omfattande utredning om kostnaderna för verksamheten. Vid överlåtelse av narkotika borde därför hela det vederlag som uppburits anses i och för sig vara underkastat förverkande. Det fanns härvid inte anledning att söka skilja mellan värdet av den försålda narkotikan och vinningen av försäljningen.

HD uttalade emellertid vidare att narkotikabrott, till skillnad från de flesta andra i specialstraffrätten straffbelagda gärningar som är förenade med förverkande, medför så allvarlig påföljd att det inte finns behov från allmänpreventiv synpunkt att använda förverkande som skärpning av påföljden. När den tilltalade skall undergå ett långvarigt frihetsstraff, saknas i allmänhet möjlighet att driva in mera avsevärda belopp, som förklarats förverkade. Många gånger är också den tilltalades situation sådan att det krävs stora ansträngningar för att han skall kunna anpassa sig till ett ordnat liv. Skyldigheten att betala ett stort belopp, som förklarats förverkat, kan motverka hans anpassning. HD framhöll att det därför ofta från kriminalpolitisk synpunkt var olämpligt att förplikta den tilltalade att utge hela det belopp som i och för sig kan förklaras förverkat. En riktpunkt borde vara att han inte skall få någon ekonomisk fördel genom sitt narkotikabrott.

Har man som riktpunkt att förverkande skall omfatta vad som motsvarar den till talades ekonomiska fördel av narkotikabrottsligheten, innebär det att vad den tilltalade betalat för narkotikan i princip skall dras av från vederlaget.

HD berörde i det angivna rättsfallet inte närmare frågan i vilken utsträckning den tilltalades ekonomiska förhållanden vid tiden för domen bör inverka vid fastställande av ett förverkandebelopp när fråga är om förverkande av vederlag för överlåten narkotika. Att tillägga dessa förhållanden någon mera långtgående betydelse är förenat med uppenbara vanskligheter, i synnerhet i fall då den tilltalade i stor skala har handlat med narkotika. Det kan sålunda inte sällan förutsätta en omfattande utredning att söka klarlägga den tilltalades ekonomiska förhållanden. De antaganden som kan göras på grundval av en sådan utredning måste också ofta bli osäkra, bl a med hänsyn till möjligheten av att tillgångar undanhålls genom bulvaner eller på annat sätt.

Även i fall när en tillförlitlig utredning om den tilltalades ekonomiska förhållanden kan förebringas kan det framstå som tvivelaktigt i vad mån den bör inverka på bedömningen av hur stort belopp som skall förklaras förverkat. Om det kan styrkas att den tilltalade har god ekonomi är det sålunda inte utan vidare givet att förverkandebeloppet av detta skäl skall sättas högre än vad som svarar mot den ekonomiska fördel som han kan antas ha erhållit genom brottsligheten. En annan sak är att förekomsten av betydande tillgångar hos den tilltalade jämte annan utredning ibland kan läggas till grund för ett antagande om den ekonomiska fördelens storlek.

Om å andra sidan den tilltalade har förbrukat de medel som han erhållit genom försäljning av narkotika och i stort sett saknar tillgångar vid tiden för domen, följer därav inte omedelbart att förverkandebeloppet bör jämkas. En jämkning i denna situation kan dock vara motiverad om även andra omständigheter talar härför. Så t ex måste ett visst utrymme för jämkning finnas, om skyldigheten att betala ett högt förverkandebelopp bedöms kunna i väsentlig mån motverka den tilltalades resocialisering.

I förevarande mål är upplyst att den gentemot K.B. beslutade kvarstaden verkställts med avseende på tillgångar till ett värde av drygt 90 000 kr. De uppgifter som i övrigt föreligger om hans tillgångar är osäkra; även om det förefaller sannolikt att de i TR:ns dom omnämnda fastigheterna inköpts för medel som åtminstone delvis härrör från K.B. framstår det som tvivelaktigt i vad mån de numera är åtkomliga vare sig för hans borgenärer eller för honom själv.

En samlad bedömning av utredningen föranleder ej att det hos K.B. bör förklaras förverkat ett högre belopp än som kan antas ungefärligen motsvara hans ekonomiska fördel på grund av brottsligheten.

När det gäller att uppskatta denna ekonomiska fördel saknas anledning att frångå HovR:ns bedömning att K.B:s vinst av narkotikaöverlåtelserna bör beräknas med utgångspunkt i ett inköpspris av 16 kr per gram och ett försäljningspris av 40 kr per gram. K.B. har uppenbarligen haft kostnader för verksamheten även utöver vad han erlagt för inköp av narkotikan, t ex utgifter för resor. Dessa kostnader bör ej beaktas i vidare mån än att de motiverar en viss avrundning nedåt av det belopp som skall förklaras förverkat. En sådan avrundning är påkallad även med hänsyn till att det på grundval av K.B:s uppgifter får antas att han själv förbrukat en del av den narkotika som ställts till hans förfogande efter införseln.

Med utgångspunkt i det anförda kan den ekonomiska fördel som K.B. erhållit genom narkotikabrottsligheten skattas till 400 000 kr. Ett häremot svarande belopp bör förklaras förverkat hos honom.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom, såvitt nu är i fråga, att det belopp som skall vara förverkat hos K.B. bestäms till 400 000 kr.