RH 1996:32

Åklagaren yrkade ansvar å K.H. för brott mot upphovsrättslagen med följande gärningspåstående.

K.H. har som stabschef i X kommun under början av år 1990 fattat beslut om att mångfaldiga sammanställningar av pressurklipp av tidningsartiklar om X kommun och att sprida dessa sammanställningar till kommunens förvaltningar. Under tiden april 1990 - november 1991 har tjänstemän vid kommunen på grund av detta beslut ungefär en gång i månaden framställt och distribuerat 28 nummer av åtminstone 30 exemplar vardera av pressammanställningarna. K.H. har härigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gjort intrång i den till de olika artiklarna knutna upphovsrätten.

K.H. förnekade brott och anförde därvid bl.a. följande.

Det är riktigt att hon fattat beslut att pressklippen skulle mångfaldigas; hon har gett direktiv som gått ut på att pressklippen skulle distribueras till respektive förvaltningschef inom den kommunala förvaltningen; kopieringen och distributionen får anses ha skett för enskilt bruk, varför K.H:s handlande är straffritt mot bakgrund av innehållet i 11 § upphovsrättslagen i dess lydelse före den 1 januari 1993.

Åklagaren anförde i sin sakframställning bl.a. följande. X kommun hade under åren 1958 - 1992 ett avtal med Esselte Infos bolag AB pressurklipp innebärande att Pressurklipp tillhandahöll kommunen pressartiklar med innehåll som kunde vara av informationsvärde för kommunen.

C.N. arbetade vid kommunens informationsavdelning. Hon och K.H. kom överens om att man skulle göra regelbundna sammanställningar av intressanta artiklar och distribuera dessa till kommunens förvaltningar. Så skedde också under åren 1990 och 1991. Den som tog beslutet att sammanställningarna skulle göras och att distribution skulle ske var K.H..

Enligt dåvarande 11 § upphovsrättslagen fick kopiering och distribution av alster, till vilka upphovsrätt tillkom annan, ske för enskilt bruk. Detsamma gäller alltjämt. En rättighetsinnehavare kunde och kan överlåta rätt till t.ex. kopiering i en omfattning som går utöver vad som faller inom begreppet "enskilt bruk". Detta sker genom avtal. För att administrera sådana avtal har Föreningen Presskopia bildats. Till föreningen är ett stort antal rättighetshavare, däribland ett stort antal dagstidningar, anslutna. Under 1980-talet förekom det diskussioner mellan Kommunförbundet och Föreningen Presskopia om träffande av avtal mellan förbundet, för de enskilda kommunernas räkning, och föreningen om ingående av kopieringsavtal. Kommunförbundet har i bl.a. cirkulär 1984 och 1988 informerat om pågående och tänkta förhandlingar samt informerat kommunerna om rättsläget. Föreningen har för sin del skriftligen informerat kommunerna om vad som gällt i fråga om tillåtligheten av kopiering samt om konsekvenserna av avsaknaden av avtal. I en skrivelse till de olika förvaltningarna har X kommun informerat om att kommunstyrelsen inte avsåg att träffa något avtal med Presskopia och rekommenderade att nämnder och styrelser inte heller skulle göra det. Vidare framhölls i skrivelsen angelägenheten av att förvaltningarna tillsåg att kopiering i strid med upphovsrättslagen inte förekom. Vid tiden för de i målet aktuella kopieringarna fanns sålunda inte något avtal mellan kommunen och Presskopia.

Vid tingsrätten hördes K.H. och bl.a. C.N.. De uppgav bl.a. följande.

K.H.. Hon har varit anställd inom X kommun sedan 1970-talet. Hon har haft diverse centralt placerade befattningar i vilka hon sysslat med budgetfrågor och administrativa frågor. Under 1985 blev hon chef för kommunens ledningsstab. I denna var ca femton personer sysselsatta, utredare och ekonomiska experter på olika områden. Hon hade det övergripande ansvaret även för informationsavdelningen även om K.H. var den som var informationsansvarig med C.N. som medhjälpare. K.H. tar helt på sig ansvaret för beslutet om att kopiering av sammanställningar av pressklipp skulle ske och att dessa skulle distribueras till förvaltningscheferna i två exemplar, varav ett för vidare distribution till personalen. K.H. var medveten om innehållet i de cirkulär från Kommunförbundet, Presskopias skrivelser samt kommunstyrelsens information 1984 till förvaltningarna som åklagaren har nämnt i sin sakframställning. När det gäller omfattningen av kopiering och spridning samt den tidsperiod under vilket detta förekommit har K.H. vitsordat vad åklagaren påstått.

C.N.. Vid ett besök som hon och K.H. gjorde vid Y kommuns informationsavdelning under våren 1990 fick de iden att inom den egna förvaltningen göra sammanställningar av pressklipp för distribution i informationssyfte till kommunens olika förvaltningar. För att kunna göra detta behövdes en deltidstjänst för sammanställningen och distributionen. Förslag om detta presenterades för K.H. tillsammans med förslag till befattningsbeskrivning för den nya tjänsten. Befattningsbeskrivningen upptog bl.a. arbete med sammanställning och distribution av pressklipp. K.H. godkände inrättandet av deltidstjänsten. Det var aldrig meningen att sprida sammanställningarna på de olika kommunala enheterna utan tanken var att de skulle "läggas ut på kaffeborden och kanske hängas upp på anslagstavla". På C.N:s initiativ spreds sammanställningarna senare också till biblioteken i kommunen. Hon ansåg nämligen att även bibliotekspersonalen borde få information om vad som tilldrog sig i kommunen.

Södra Roslags tingsrätt (1995-02-10, chefsrådmannen Jan Levin samt nämndemännen Irma Ernstsson, Sigge Berg och Maj Rooslien) dömde K.H. för brott mot upphovsrättslagen till 40 dagsböter å 380 kr. Tingsrätten yttrade i skuldfrågan bl.a. följande.

I målet är utrett att K.H. under den med åtalet aktuella tiden, i sin egenskap av chef för kommunstyrelsens ledningsstab, var ytterst ansvarig även för beslut som fattades på informationsavdelningen. K.H. har inte heller uttryckt någon annan mening. Det har framkommit att informationschefen K.H. under 1990 varit borta från sin tjänst den mesta tiden fram till uppsägningen. Detta förhållande får anses ha inneburit en skyldighet för K.H. att i sin ställning, mera i detalj, följa verksamheten vid informationsavdelningen.

K.H. har, enligt hennes egna uppgifter, varit personligen ansvarig för beslutet om kopiering av tidningsartiklar, sammanställning av dessa samt distribution av sammanställningarna. Tingsrätten finner utrett att det varit K.H. som gett de närmare direktiven om hur materialet skulle spridas.

K.H. har vidgått åklagarens påståenden vad gäller antalet spridningstillfällen, antal kopierade och distribuerade exemplar, målgrupper samt den tidsperiod under vilken spridning skett. K.H. har i första hand gjort gällande att förfarandet skall anses straffritt, eftersom antalet kopierade tidningsartiklar liksom spridningen av dem varit begränsad och därför måste falla under begreppet "för enskilt bruk".

Enligt 11 § upphovsrättslagen i den lydelse som gällde under den tidsperiod åtalet avser var det tillåtet att, utan tillstånd av rättighetshavaren, sprida bl.a. tryckta alster, t.ex. kopierade tidningsartiklar, om syftet var användning för eget bruk. Innebörden av begreppet "för eget bruk" har utförligt behandlats i förarbetena till upphovsrättslagen (se bl.a. SOU 1956:25 s. 180 ff., prop. 1960:17 och SOU 1988:31 s. 59 ff.) och doktrinen (se bl.a. Agne Henry Olsson, Copyright, 5. uppl., Publica, s. 98 ff. med däri gjorda hänvisningar, och Koktvedgaard/Levin, Lärobok i immaterialrätt, 2. 2. uppl., Norstedts Juridik, 1994).

Av förarbeten och doktrin framgår klart att begreppet "för enskilt bruk" skall tolkas snävt. När det gäller antal framställda exemplar talas om framställning av enstaka exemplar, kanske ett tiotal. Vad gäller mottagarna skall det röra sig om en mycket snäv krets. Ett överskridande av dessa riktmärken anses utgöra ett otillåtet intrång i det skydd av upphovsrätten som lagen syftar till.

Genom utredningen i målet är det enligt tingsrätten visat att kopieringen av tidningsartiklar skett i en sådan omfattning och till en sådan vid krets av mottagare att det framstår som uppenbart att förfarandet inte varit tillåtligt enligt dåvarande 11 § i upphovsrättslagen. K.H:s förstahandsgrund för bestridande av åtalet saknar därför fog för sig.

K.H. har själv uppgett att hon känt till Kommunförbundets cirkulär angående avtalsdiskussionerna med Presskopia, föreningens skrivelser till kommunerna samt kommunstyrelsens information till förvaltningarna angående synen på träffande av avtal med Presskopia och uppmaningen att vid kopiering hålla sig inom ramen för det tillåtliga.

Mot bakgrund av vad nu sagts finner tingsrätten att K.H. vid tidpunkten för sitt beslut att låta sprida kopior på sätt som skett måste ha varit medveten om att förfarandet inte hade något stöd vare sig i lag eller i något avtal med Presskopia. K.H. skall därför dömas för uppsåtligt brott mot upphovsrättslagen i enlighet med åtalet.

K.H. fullföljde talan och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (1996-03-29, hovrättslagmannen Bengt G Nilsson, hovrättsrådet Birgitta Widebäck och t.f. hovrättsassessorn Fredrik Ludwigs, referent) fastställde tingsrättens dom. I domskälen angavs att hovrätten instämde i de skäl tingsrätten anfört i ansvarsdelen.

Målnummer B 680/95