RH 1996:73
I ett mål om fordran på grund av borgensförbindelse har invändning gjorts om förfalskning av borgensmannens underskrift. Bevisbördan för att borgensmannen faktiskt undertecknat borgensförbindelsen har ansetts åvila den som gör gällande förbindelsen.
Enligt revers den 4 juli 1968 upptog M.L. ett lån på 17 000 kr. På reversen hade A.N-S. tecknat borgen såsom för egen skuld tills betalning sker.
Sedan R K AB ansökt om betalningsföreläggande för A.N-S. att utge bl a kapitalbelopp om 8 432 kr och A.N-S. bestritt utfärdat föreläggande överlämnades målet på R K AB:s begäran till tingsrätten.
Vid tingsrätten anförde R K AB som grund för käromålet att A.N-S. tecknat borgen såsom för egen skuld, tills betalning sker, på en revers lydande på ursprungligen 17 000 kr avseende lån till M.L. samt att det yrkade kapitalbeloppet alltjämt kvarstod obetalt.
A.N-S. bestred käromålet på den grund att M.L. förfalskat hennes namnteckning på borgensförbindelsen.
R K AB anförde till utvecklande av sin talan att A.N-S. inte tidigare gjort invändning om förfalskningen och att hon gjort ett flertal delbetalningar på reversen, senast i september 1992 på 661 kr. Mot bakgrund därav var hennes nu gjorda invändning enligt kärandebolaget inte trovärdig.
A.N-S. anförde till stöd för sitt bestridande följande. Hon har tidigare flera gånger skrivit på borgen för M.L., som därför kan ha kalkerat hennes namnteckning på den nu ifrågavarande reversen. A.N-S:s moder står som vittne på hennes namnteckning på denna borgensförbindelse och modern skriver absolut inte sin namnteckning på detta sätt. När A.N-S. på sommaren 1992 första gången fick se reversen, tog hon kontakt med den dåvarande innehavaren av reversen och denne lovade då att A.N-S. inte mera skulle avkrävas betalning enligt reversen. Då hon åter igen blev avkrävd betalning på våren 1995, gjorde hon dock polisanmälan om förfalskningen.
I målet hos tingsrätten var upplyst att A.N-S:s polisanmälan avskrivits på grund av preskription.
Katrineholms tingsrätt (1996-02-14, lagmannen Carl Behrman) biföll käromålet eftersom A.N-S:s påstående om förfalskning såsom obestyrkt inte kunde vinna beaktande.
A.N-S. överklagade och yrkade att käromålet skulle ogillas. R K AB bestred ändring.
Svea hovrätt (1996-07-10, hovrättslagmannen Bengt Sjögren samt hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Tommy Lennberg) upphävde tingsrättens domslut och ogillade R K AB:s käromål samt anförde i domskälen följande.
Parterna har i hovrätten anfört i allt väsentligt detsamma som vid tingsrätten.
I 17 § första stycket lagen (1936:81) om skuldebrev stadgas att gäldenären, oavsett om borgenären är i god tro, får göra gällande mot denne att skuldebrevet är förfalskat. Regeln att gäldenären alltid har rätt att framställa invändning om förfalskning gäller även för borgensmannen i fråga om dennes skuldförbindelse.
Vid påstående om underskriftsförfalskning anses det åligga borgenären att styrka att handlingen är försedd med en äkta underskrift (jfr. NJA 1976 s. 667).
Mot A.N-S:s invändning att hon inte undertecknat borgensförbindelsen har R K AB gjort gällande att invändningen inte är trovärdig vid beaktande av att hon gjort ett flertal delbetalningar med anledning av denna. A.N-S. har emellertid lämnat en sådan redogörelse för omständigheterna kring dessa betalningar att detta förhållande inte är ägnat att minska tilltron till hennes uppgift om att hon inte har undertecknat borgensförbindelsen.
Omständigheterna i målet är inte sådana att det vore rimligt att ålägga A.N-S. medansvar för utredning av huruvida en förfalskning föreligger.
Mot denna bakgrund och då av R K AB åberopad bevisning inte ger vid handen att A.N-S. faktiskt undertecknat borgensförbindelsen, skall käromålet ogillas.