NJA 1992 s. 263
I mål om fordran på grund av inköp med användande av kontokort har kontokortsinnehavaren invänt att de av kontokortsföretaget åberopade inköpsnotorna var falska. Det har ansetts åvila kontokortsinnehavaren att göra åtminstone antagligt att det förelåg en förfalskning, underskrifts- eller innehållsförfalskning. Om detta krav uppfyllts fordras för bifall till kontokortsföretagets talan att det visar att inköpsnotan är äkta.
(Jfr 1976 s 667)
J-Å.P. ansökte 1985 om ett Eurocard-kort med kredit hos Eurocard AB. I samband med ansökan förband sig J-Å.P. att, för det fall ansökan beviljades, följa gällande kontobestämmelser. Ansökan beviljades senare samma år.
Halmstads TR
Eurocard AB yrkade efter stämning å J-Å.P. vid Halmstads TR, under åberopande av J-Å.P:s åtagande att följa kreditbestämmelserna, att J-Å.P. skulle förpliktas att för belopp som påförts J-Å.P:s konto till Eurocard utge 37 947 kr 85 öre jämte ränta.
J-Å.P. bestred Eurocards talan på den grunden att av bolaget åberopade inköpsnotor var förfalskade.
Domskäl
TR:n (rådmännen Sandström och Borlind samt t f rådmannen Ranmar) anförde i dom d 30 okt 1989: J-Å.P. har till stöd för sitt bestridande anfört: Han och hans kollega H.S. besökte d 2 mars 1986 en industrimässa i Frankfurt. På kvällen samma dag begav sig de båda till en restaurang där de intog middag. Efter avslutad måltid fortsatte de vid 23-tiden till en bar vid namn Pussy Cat. De beställde dryck till sig själva och till två flickor som troligtvis var anställda på baren. H.S. lämnade baren vid 24-tiden och betalade i samband därmed den räkning som presenterades. Han erhöll ett kvitto på 341 DM. J-Å.P. satt kvar i sällskap med en av flickorna. De beställde en halvflaska champagne. Vid 01-tiden bad J-Å.P. att få betala. Han erhöll då en räkning på 610 DM. J-Å.P. tyckte att räkningen var för hög med tanke på att räkningen på 341 DM avsåg en större konsumtion. Situationen var emellertid sådan att han bedömde det som ohållbart att protestera. Han kände sig hotad av två män som uppenbarade sig i lokalen och godkände därför räkningen. J-Å.P. hade inte kontanter till bestridande av räkningen varför han gav servitrisen sitt Eurocard-kort. Servitrisen försvann bakom disken med J-Å.P:s kort och drog troligtvis ett antal talonger. J-Å.P. presenterades en talong på 610 DM vilken han skrev under. Han fick besked om att man i Tyskland numera inte gav kunden någon kopia på talongen. Övriga talonger, som Eurocard gör gällande, har förfalskats med hjälp av karbonkopian från den talong J-Å.P. skrev på. Talongen om 610 DM har förfalskats på så sätt att en trea skrivits till framför det rätta beloppet. Väl hemma i Sverige fick han en räkning från Eurocard vilken han reklamerade. Han har även gjort en polisanmälan mot baren Pussy Cats innehavare.
Domskäl. TR:n har vid huvudförhandling hört J-Å.P. under sanningsförsäkran samt som vittne på J-Å.P:s begäran H.S..
J-Å.P. har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts ovan. Han har tillagt bl a följande: Det kvinnliga sällskapet på baren frågade honom om hans hemförhållanden, om han hade fru och barn osv. Detta gjorde hon troligtvis för att utreda huruvida han var ett lämpligt offer. När H.S. lämnade baren betalade denne för all konsumtion fram till dess. Den räkning om 610 DM som presenterades när J-Å.P. skulle gå motsvarade mindre konsumtion än den första räkningen. Han kan inte exakt ange vad som dracks under kvällen. Han var inte mer berusad än att han begärde att få ett skrivet kvitto på beloppet, hittade hem till hotellet, väckte sin kollega och berättade för denne vad som hänt. Det fanns inga andra gäster på baren och han kände sig rädd och hotad varför han accepterade att betala räkningen om 610 DM.
H.S. har sammanfattningsvis berättat: Efter att ha varit på mässan under dagen gick han och J-Å.P. till en restaurang vid 9- tiden på kvällen. De intog en middag bestående av en kötträtt och två glas rödvin. De avslutade middagen med var sin Irish coffee. På väg hem mot hotellet gick de genom glädjekvarteren där de slank in och ut på några ställen. De bestämde sig för att ta en sängfösare och gick in på en bar som visade sig heta Pussy Cat. Det fanns inga andra gäster i lokalen. De gick och satte sig vid bardisken och beställde whisky. Två bardamer kom fram, satte sig och bad om var sin drink vilket han och J-Å.P. ansåg sig kunna bjuda på. Han lämnade baren och betalade i samband med det en räkning på 341:50 DM vilken avsåg all konsumtion så långt. J-Å.P. satt kvar i samspråk med den ena damen då han lämnade baren. H.S. somnade vid 24-tiden och vaknade mellan en och två timmar senare av att J-Å.P. kom in i rummet. J-Å.P. var upprörd och berättade hur han blivit tvungen att betala en räkning på 610 DM med sitt Eurocard-kort. J-Å.P. sade sig emellertid acceptera räkningen och han funderade inte på att polisanmäla händelsen då.
Som skriftlig bevisning har Eurocard åberopat ansökan om företagskort och kontobestämmelser, bilaga 1, samt kopior av tre notor, bilaga 2. (Bilagorna återges ej här. De tre notorna upptog beloppen 4 590, 4 118 och 3 610 DM. Red:s anm.)
J-Å.P. har som skriftlig bevisning åberopat utredning från Interpol. Utredaren uttalar i förundersökningen mot Israel Messod, innehavare av Pussy Cat, angående misstanke om urkundsförfalskning följande: "Följaktligen står utsaga mot utsaga. Inga ytterligare bevismedel som ger något, har framkommit. I och för väckande av åtal är det inte i erforderlig grad sannolikt, att den anklagade skulle överbevisas i senare huvudförhandling, trots kvarstående tvivel beträffande hans framställning. Därför måste undersökningen läggas ned." Vidare har J-Å.P. åberopat kvittenser, bilaga 3 (bilagan här utesluten; red:s anm), samt en av inköpsnotorna, nr 51092299.
Eurocard har yrkat ersättning för inköp enligt tre notor vilka tillkommit efter användande av J-Å.P:s kort. J-Å.P. har, enligt egen utsaga, betalat en räkning på 610 DM med kortet. Han menar att den nota han skrev på har förfalskats på så sätt att en trea i efterhand skrivits till framför det rätta beloppet. De övriga notorna som åberopats måste, enligt J-Å.P:s förmenande, ha blivit förfalskade i samband med att han lämnade ifrån sig kortet till servitrisen på Pussy Cat. TR:n finner att utredningen i målet talar för att kortet blivit obehörigen använt på sätt J-Å.P. gör gällande. Frågan är då vilken betydelse ett obehörigt användande av kortet får för J-Å.P:s betalningsskyldighet gentemot Eurocard. Av kontobestämmelsernas punkt åtta framgår bl a följande: " Kontohavaren är skyldig att betala de belopp som påförts kontot genom att kontokortet har använts av obehörig endast om kontohavaren eller korthavaren har lämnat ifrån sig kontokortet eller genom grov oaktsamhet har förlorat kontokortet eller på annat sätt har förlorat besittningen av kontokortet och inte snarast efter upptäckten av förlusten anmält denna till Eurocard AB eller närmaste Eurocardkontor." TR:n konstaterar att J-Å.P. lämnat ifrån sig kontokortet vilket därefter synes ha använts av obehörig innan det återställts till J-Å.P.. Genom det möjligen obehöriga användandet har kontot påförts ett belopp om sammanlagt 37 947 kr 85 öre. J-Å.P. är jämlikt de av honom godkända kontobestämmelserna skyldig att erlägga det fordrade beloppet. Käromålet skall därför bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n förpliktar J-Å.P. att till Eurocard AB utge 37 947 kr 85 öre jämte ränta - - -.
HovR:n för Västra Sverige
J-Å.P. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle ogilla käromålet.
Eurocard bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsrådet Rolfson, referent, och adj led von Reis) anförde i dom d 11 juli 1990:
Domskäl
Domskäl. Parterna har var på sin sida fört i huvudsak samma talan i HovR:n som vid TR:n.
Förhör har på nytt hållits med J-Å.P. och H.S.. De har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som finns antecknat i TR:ns dom. Samma skriftliga bevisning som vid TR:n har förebragts i HovR:n. Genom den sålunda förebragta utredningen finner HovR:n inte i erforderlig grad klarlagt att de i målet aktuella inköpsnotorna är förfalskade. Skäl att ändra TR:ns domslut föreligger därför inte.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Adj led Martinger var skiljaktig och anförde: Den bevisning J-Å.P. åberopat till stöd för sitt påstående att inköpsnotorna är förfalskade finner jag tillräcklig. Hans invändning skall därför beaktas. Mot detta har bolaget inte anfört något som skulle göra J-Å.P. betalningsskyldig. J-Å.P:s vadetalan skall följaktligen bifallas.
HD
J-Å.P. (ombud advokaten H.G.) sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla Eurocards talan.
Eurocard (ombud advokaten S.H.) bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ola Olsson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Av handlingarna i målet framgår att det yrkade beloppet 37 947 kr 85 öre avser de tre notornas sammanlagda belopp på 12 318 DM med avdrag för 610 DM. Sistnämnda belopp motsvarar vad J-Å.P. i och för sig verkar medge betalningsskyldighet för. Rättsförhållandet som det beloppet avser är således icke föremål för HD:s prövning.
Inom doktrinen skiljer man på två slag av förfalskningsinvändningar, nämligen underskriftsförfalskning, där hela förbindelsen jämte underskrift är falsk, och innehållsförfalskning, där gäldenären skrivit under en handling men dennas innehåll därefter förändrats. Vid underskriftsförfalskning anses den föregivne gäldenären genom att bestrida handlingens äkthet uppnå en omkastning av bevisbördan, så att det åligger borgenären att styrka att förbindelsen är äkta. Vid innehållsförfalskning anses det emellertid i princip åligga gäldenären att styrka att ändring har företagits i handlingen. (Se Hessler, Obehöriga förfaranden med värdepapper, 1981 s 41.)
I förevarande fall, som avser belopp vilka påförts J-Å.P:s konto vid hans besök på en nattklubb, får redan genom de ovanligt höga beloppen Eurocard anses ha bevisbördan för att någon förfalskning ej skett när J-Å.P. förnekar notornas äkthet i det skick de nu föreligger, oavsett till vilken kategori förfalskningsinvändningarna är att räkna. Eurocard har härvidlag inte anfört någon bevisning utöver de tre notorna i sig. Någon sakkunnig granskning av notorna och underskrifterna har ej skett. Eurocard har långtifrån presterat den bevisning som dess bevisbörda innefattar. Notorna skall därför anses vara förfalskade och de kan inte utgöra grund för bifall till Eurocards yrkanden.
Det återstår då att ta ställning till huruvida J-Å.P. på grund av någon bestämmelse i kontobestämmelserna ändå skulle vara skyldig att betala det yrkade beloppet. I detta hänseende är det punkten 8 som kan vara av något intresse. J-Å.P:s berättelse om hur han överlämnat kontokortet till servitrisen och om det därpå följande händelseförloppet får läggas till grund för bedömningen, eftersom berättelsen är rimlig och någon motbevisning ej förts. HD finner inte att J-Å.P. har brutit mot den nämnda bestämmelsen.
Eurocards talan i målet kan således icke vinna bifall.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD Eurocard AB:s talan.
HD (JustR:n Freyschuss, Lind, Lars Å Beckman, referent, Törnell och Lambe) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. J-Å.P. har medgett att han använt sitt Eurocard-kort, som är ett externt kontokort, för inköp på Pussy Cat. Gentemot Eurocards krav har han emellertid invänt att han endast undertecknat en av de tre presenterade inköpsnotorna och att den notan därefter ändrats till att utvisa en högre inköpssumma än den verkliga. Beträffande de två övriga inköpsnotorna har han gjort gällande att namnunderskrifterna är falska.
I rättspraxis har ansetts att, om en föregiven gäldenär bestrider en handlings äkthet, det åligger borgenären att visa att handlingen är äkta (jfr NJA 1976 s 667). Om en gäldenär gör gällande att en handling visserligen är äkta men att handlingens text ändrats, sk innehållsförfalskning, har däremot gäldenären enligt uttalanden i doktrinen (se t ex Hessler, Obehöriga förfaranden med värdepapper, 1981 s 41) i princip bevisbördan för sitt påstående.
Frågan är då om dessa bevisbörderegler bör tillämpas även när det gäller förfalskningar av inköpsnotor i samband med användandet av ett kontokort som inte är en värdehandling och inte heller ett legitimations- eller presentationspapper (jfr Tiberg, Skuldebrev, växel och check, 1989 s 160 ff). I princip fungerar kontokortet som ett betalningsmedel. Användningen av kontokort är numera en masshantering. Det skulle därför med all sannolikhet medföra avsevärda problem för kontokortsföretagen om de vid varje tillfälle som en kontokortsinnehavare gör en invändning om falsk inköpsnota skulle tvingas styrka inköpsnotans äkthet. Kontokortsinnehavaren torde ofta ha lättare än kontokortsföretaget att förebringa utredning angående namnunderskriftens äkthet. Eftersom kontokortsinnehavaren genom kontokortet försetts med en legitimationshandling, som givits vissa begränsade rättsverkningar, kan det inte sägas vara främmande att ålägga kontokortsinnehavaren någon form av medansvar för utredningen när kontokortet missbrukas av tredje man. Med hänsyn härtill ter det sig rimligt att kräva att kontokortsinnehavaren gör åtminstone antagligt att en förfalskning, underskrifts- eller innehållsförfalskning, föreligger. Om kontokortsinnehavaren gör detta får det sedan ankomma på kontokortsföretaget att förebringa motbevisning om handlingens äkthet.
I förevarande fall har J-Å.P. i enlighet med sedvanlig betalningspraxis överlämnat sitt kontokort till behörig företrädare för Pussy Cat för prägling av inköpsnota i därför avsedd apparat. Genom den förebragta muntliga och skriftliga bevisningen sedd i belysning av de mycket stora belopp som påförts J-Å.P. får han anses ha gjort sannolikt att med inköpsnotorna förfarits på det sätt som han gjort gällande. Någon motbevisning rörande inköpsnotornas äkthet har inte åberopats från Eurocards sida. Inköpsnotorna skall därför anses vara förfalskade.
På grund av det anförda och då Eurocard inte visat att J-Å.P. varit oaktsam vid handhavandet av kontokortet eller att han av annan orsak skulle vara betalningsskyldig för det yrkade beloppet skall Eurocards talan ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD Eurocard AB:s talan.