RH 1996:95
Fråga om tolkningen av begreppet näringsidkare i skuldsaneringslagen.
M.L. ansökte i september 1994 hos Kronofogdemyndigheten i Västmanlands län om skuldsanering. Ansökan resulterade i att kronofogdemyndigheten och M.L. gemensamt upprättade ett förslag till beslut om skuldsanering. Sedan en av borgenärerna - skattemyndigheten - bestritt förslaget under invändning att M.L. var näringsidkare och därför inte skulle få skuldsanering, hade kronofogdemyndigheten (1995-03-02, Å.L.) överlämnat ärendet till tingsrätten. Härefter hade ytterligare en borgenär motsatt sig förslaget.
Västerås tingsrätt (1995-03-09, rådmannen Jan Allgårdh) avslog ansökningen och anförde i sitt beslut följande.
Av 4 § 1 st skuldsaneringslagen (1994:334) framgår - såvitt nu är i fråga - att skuldsanering får beviljas en gäldenär som är fysisk person och inte är näringsidkare. I förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. 1993/94:123 s. 196) anges bland annat att termen näringsidkare bör "fattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som yrkesmässigt på hel- eller deltid driver någon verksamhet av ekonomisk art". Vidare anges att "regeln om att näringsidkare inte skall komma i åtnjutande av skuldsanering enligt denna lag måste tillämpas strikt. Inte ens personer som är näringsidkare på deltid eller i blygsam omfattning kan komma ifråga för skuldsanering".
Av det av kronofogdemyndigheten och M.L. gemensamt upprättade förslaget till beslut om skuldsanering framgår bland annat att M.L:s inkomst utgörs av lön från L:s Golf AB, i vilket bolag M.L. äger samtliga aktier. Huruvida kronofogdemyndigheten tagit ställning till frågan om M.L. är att betrakta som näringsidkare framgår ej av beslutet om överlämnande av ärendet till tingsrätten (jfr 12 § 2 st första meningen skuldsaneringslagen).
Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet finner tingsrätten att M.L. skall betraktas som näringsidkare i enlighet med 4 § 1 st skuldsaneringslagen, vilket innebär att ett av de grundläggande villkoren för att skuldsanering skall kunna erhållas inte är uppfyllt. Ansökningen skall därför avslås med stöd av 23 § första meningen skuldsaneringslagen.
M.L. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle besluta om skuldsanering i enlighet med kronofogdemyndighetens förslag. Han hävdade att han inte var att anse som näringsidkare . - Sedan hovrätten inhämtat yttrande från Riksskatteverket meddelades prövningstillstånd.
Svea hovrätt (1996-01-11, hovrättslagmannen Dag Victor, hovrättsrådet Jan-Olov Swahn, referent, och tf. hovrättsassessorn Lotta Gustavson) lämnade överklagandet utan bifall. I sitt beslut anförde hovrätten följande.
M.L. äger ensam samtliga aktier i L Golf Aktiebolag och hans inkomst utgörs av lön från detta bolag i vilket han är anställd. Av avgörande betydelse för frågan om skuldsaneringslagens tillämpning är huruvida M.L. på grund härav är att betrakta som näringsidkare. I denna fråga gör hovrätten följande överväganden.
I förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. 1993/94:123 s. 196) anges bl.a. att termen näringsidkare bör fattas i vidsträckt mening och bör omfatta var och en som yrkesmässigt på hel- eller deltid driver någon verksamhet av ekonomisk art. Vidare anges att regeln i 4 § första stycket skuldsaneringslagen om att den som är näringsidkare inte skall kunna beviljas skuldsanering måste tillämpas strikt.
I förevarande fall är det inte gäldenären själv utan ett honom närstående bolag som i formell mening utövat näringsverksamhet (jfr Hellners/Mellqvist, Skuldsaneringslagen, 1994, s. 54). Frågan blir då om även gäldenären personligen i ett sådant fall bör betraktas som näringsidkare. Skuldsaneringslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1994, har ännu inte prövats i domstolarna i sådan omfattning att det har utbildats vägledande praxis. Emellertid förekommer begreppet näringsidkare även på andra rättsområden, såsom i lagstiftningen angående rättshjälp och i den marknads- och konsumenträttsliga lagstiftningen. Vägledning kan därför hämtas från dessa områden när det gäller tolkningen av begreppet näringsidkare.
Vad beträffar exempelvis rättshjälpslagen (1972:429) så har i praxis en fysisk person som är eller varit ensam aktieägare eller ägt aktiemajoriteten ansetts som näringsidkare (jfr bl.a. Arrfelt, Rättshjälp, 1975, s. 51, Domstolsverkets sammanställning av besvärsnämndens praxis s. 295 ff samt rättsfallen NJA 1981 s. 873 I-III).
Enligt hovrättens uppfattning bör en enhetlig tillämpning av näringsidkarbegreppet eftersträvas. Anledning saknas att tolka begreppet annorlunda i skuldsaneringslagen än i den tidigare nämnda lagstiftningen. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av vad som i målet framkommit om M.L:s ställning i L Golf Aktiebolag finner hovrätten - oaktat att L Golf Aktiebolag i formell mening är att betrakta som näringsidkare - att även M.L., i egenskap av fysisk person, är att anse som näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. Såsom tingsrätten funnit kan han redan på grund härav inte beviljas skuldsanering.