RH 1997:38
Enligt 8 § första stycket 7 rättshjälpslagen (1972:429) får allmän rättshjälp ej beviljas i angelägenhet rörande bodelning om det inte finns särskilda skäl i enlighet med vad som närmare anges i stadgandet (jfr 10 § första stycket 8 rättshjälpslagen 1996:1619). Stadgandet har inte ansetts utgöra hinder mot att bevilja rättshjälp i tvist mellan dödsbodelägare angående frågan, huruvida viss egendom skall ingå i dödsboet.
I mål om fordran på grund av redovisningsmedel lämnade Trollhättans tingsrätt (1996-05-15, lagmannen Fredrik Hulterström) ansökningar av A-M.R.H., S.R., L.K.E. och M.R. om beviljande av rättshjälp utan bifall. I beslutet anförde tingsrätten:
Delägare i dödsboet efter B.R. är M.S-R. som efterlevande maka och A-M.R.H., S.R., L.K.E. och M.R. som arvingar och särkullbarn. Mellan efterlevande makan och övriga arvingar råder - frånsett en tvist rörande klander av testamente i vilken rättshjälp är beviljad - en tvist som betecknats fordran på grund av redovisningsmedel. Denna talan innefattar påstående om att M.S-R., dödsboet till förfång, förfogat över B.R:s tillgångar och yrkar kärandena att M.S-R. till dödsboet skall utge visst belopp. Boutredningsman är förordnad i dödsboet efter B.R.. Boutredningsmannen har förklarat sig avstå från att föra boets talan mot M.S-R.. Den talan käranden för, förs sålunda med stöd av 19 kap. 12 a § ÄB. Av 2 st. nämnda lagrum framgår att part som väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången.
Den föreliggande tvisten mellan dödsbodelägarna rör frågan vad som skall ingå i dödsboet efter B.R. och sålunda bli föremål för bodelning. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att tvisten har ett så nära samband med den bodelning som skall följa efter det att klarhet vunnits om vad som ingår i boet, att tvisten utgör en del av bodelningen. På grund härav och då allmän rättshjälp ej får beviljas i angelägenhet rörande bodelning lämnar tingsrätten ansökningarna utan bifall.
A-M.R.H., S.R., L.K.E. och M.R. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla deras framställningar om rättshjälp. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande: Nu ifrågavarande tvist har inte ett sådant nära samband med den efterföljande bodelningen att tvisten skall anses utgöra en del av bodelningen. Tvisten rör vilken egendom som överhuvudtaget skall tillhöra dödsboet. Om tvisten hade anhängiggjorts mot någon annan än M.S-R., hade det inte varit fråga om att den kunnat tillhöra bodelningen. Talan har samband med den testamentsklandertalan som förs i annat mål vid tingsrätten.
Domstolsverket bestred yrkandena och anförde: Inslaget av bodelning i den rättsliga angelägenheten för vilken allmän rättshjälp söks är så stort att allmän rättshjälp inte bör beviljas med hänsyn till stadgandet i 8 § 1 st. 7 p. rättshjälpslagen. Den omständigheten att tvisten skulle ha kunnat anhängiggöras på ett annat sätt och med annan motpart har inte någon betydelse för bedömningen. Det är förhållandena i det enskilda målet som måste ligga till grund för bedömningen.
Hovrätten för Västra Sverige (1996-11-12, hovrättslagmannen Staffan Levén, hovrättsrådet Lennart Morard, referent, och rådmannen Marianne Stenberg) beviljade, med ändring av tingsrättens beslut, envar av A-M.R.H., S.R., L.K.E. och M.R. allmän rättshjälp.
I skälen för beslutet anförde hovrätten:
Enligt 8 kap. första stycket 7 p. rättshjälpslagen får allmän rättshjälp inte beviljas i angelägenhet rörande bodelning, om det inte finns särskilda skäl. Med uttrycket "angelägenhet rörande bodelning" har i förarbetena till den lagändring varigenom denna begränsning av möjligheterna att få allmän rättshjälp infördes (se bl.a. prop. 1987/88:73 s. 34 ff, 97 f och 148) åsyftats själva den förrättning för fördelning av egendom som kan behöva företas i anslutning till upplösning av ett äktenskap eller ett samboförhållande. I nu förevarande mål är det inte fråga om någon sådan förrättning utan om ett tvistemål som handläggs vid allmän domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser. I sammanhanget kan nämnas att hinder inte anses möta mot att bevilja allmän rättshjälp i mål om klander av bodelning (se RH 1989:105 och 1990:55). På grund av det anförda och då det inte heller i övrigt har framkommit något skäl mot att bevilja allmän rättshjälp skall ansökningarna härom bifallas. Det bör lämpligen ankomma på tingsrätten att bestämma de avgifter som skall utgå.