RH 1997:39
I ett avtal om köp av fast egendom har köparen förbundit sig att under vissa i avtalet angivna förutsättningar betala en tilläggsköpeskilling som skall beräknas på sätt anges i avtalet. Bestämmelsen om tilläggsköpeskilling har, i ärendet om lagfart, inte ansetts medföra att köpeavtalet skall anses vara ogiltigt på grund av i 4 kap. 1 § första stycket jordabalken föreskriven uppgift om köpeskilling.
Genom köpeavtal den 3 september 1996 förvärvade Två Konsulter AB av L.P. fastigheten Mölndal Stockrosen 10. I köpeavtalets punkt 3 anges köpeskillingen till 10 300 000 kr. Enligt avtalets punkt 4 skall, vid en framtida försäljning av fastigheten inom 6 år från tillträdesdagen den 3 september 1996, tilläggsköpeskilling erläggas "med hela det belopp som överstiger 10 300 000 kronor".
Inskrivningsmyndigheten i Göteborgs domsaga avslog den 18 oktober 1996 Två Konsulter AB:s ansökan om lagfart på fastigheten. Som skäl för beslutet anförde myndigheten följande: Av köpeavtalet, punkterna 3 och 4 framgår att det i punkt 3 angivna priset eventuellt inte avser hela köpeskillingen för den fasta egendom som köpet avser. Eftersom köpeavtalet alltså inte innehåller en uppgift om köpeskilling så som stadgas i 4 kap. 1 § jordabalken är köpet enligt samma lagrum ogiltigt.
Två Konsulter AB överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle återförvisa ärendet till inskrivningsmyndigheten för ny handläggning och meddelande av lagfart. Bolaget hävdade att bestämmelserna i köpeavtalet om köpeskillingen uppfyller de minimikrav som uppställs i 4 kap. 1 § jordabalken och att köpet därför är giltigt.
Hovrätten för Västra Sverige (1997-04-09, hovrättsråden Kjell Björnberg och Lennart Morard, referent, samt hovrättsassessorn Dan Isaksson) undanröjde inskrivningsmyndighetens beslut och visade ärendet åter till inskrivningsmyndigheten för erforderlig handläggning.
I skälen för beslutet anförde hovrätten: Enligt 4 kap. 1 § första stycket jordabalken skall vid köp av fast egendom köpehandlingen innehålla uppgift om köpeskillingen. Om inte denna föreskrift är uppfylld är köpet enligt tredje stycket i samma paragraf ogiltigt. I förarbetena till jordabalken anges, att ordalydelsen av bestämmelsen närmast synes ge vid handen, att det skall krävas att ett bestämt belopp är angivet, men att ett så strängt krav inte gärna kan upprätthållas och inte heller torde ha varit avsikten (prop. 1970:20 del A s. 200). Vidare uttalar föredragande departementschefen bl.a. följande: I regel erbjuder väl bestämmandet av köpeskillingens belopp inte några svårigheter. Ibland kan det dock råda tvekan, såsom när köparen utfäst sig att erlägga visst ytterligare belopp under något mer eller mindre osäkert framtida villkor. Det lär t.ex. förekomma att köpare av mark för bostadsbebyggelse får förbinda sig att erlägga ytterligare belopp för den händelse han låter bebygga fastigheten utöver en viss angiven grad. Dessa och liknande spörsmål vid bestämmande av köpeskillingens storlek är emellertid närmast av skatterättslig natur. Någon anledning att i balken ta upp en regel om att köpeskillingen skall vara bestämd på visst sätt finner jag inte föreligga (prop. 1970:20 del B 1, s. 150).
Punkt 4 i det nu förevarande köpeavtalet är uppenbart att tolka så, att en eventuell tilläggsköpeskilling skall utgå med det belopp varmed köpeskillingen vid en ny försäljning av fastigheten överstiger 10 300 000 kr.
Hovrätten finner att den omständigheten att köparen har utfäst sig att under vissa förutsättningar erlägga ett ytterligare belopp, vars storlek då utan några svårigheter torde kunna fastställas, inte medför att köpeavtalet inte skall anses innehålla en uppgift om köpeskillingen på det sätt som är föreskrivet i 4 kap. 1 § jordabalken.
Inskrivningsmyndighetens beslut skall därför undanröjas och ärendet återförvisas till myndigheten.