RH 1997:85

M.P., född den 28 juni 1906, avled den 27 februari 1983. I bouppteckningen upptogs hustrun K.P. samt barnen I.P. och L.H. som dödsbodelägare. Sedan K.P. avlidit uteslöts genom en tilläggsbouppteckningsförrättning den 1 oktober 1993 I.P. ur dödsbodelägarkretsen, varefter L.H. var ensam dödsbodelägare.

I.P. väckte vid tingsrätten talan mot dödsboet efter M.P. samt mot L.H. och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att han var dödsbodelägare i dödsboet.

I.P. anförde i huvudsak följande. Genom tilläggsbouppteckningen har I.P. på felaktiga grunder uteslutits ur dödsbodelägarkretsen. Han är son till M.P., vilket framgår av anteckning i församlingsboken för Sturkö församling, och därför dödsbodelägare i dödsboet. Ovisshet råder huruvida I.P. är delägare i dödsboet eller inte och denna ovisshet länder honom till förfång.

Dödsboet och L.H. - som bestred käromålet - yrkade att talan skulle avvisas och anförde i huvudsak följande. Frågan om dödsbodelägarskap är helt avhängig frågan om I.P. är att anse som son efter M.P.. Denna fråga kan endast avgöras genom särskild bördstalan enligt föräldrabalken.

Karlskrona tingsrätt (1994-06-08, rådmannen Roy Lindeberg) biföll käromålet samt yttrade. I församlingsboken för Sturkö församling finns antecknat att I.P. är son till M.P. medan det i födelse- och dopboken saknas anteckning om vem som är I.P:s fader. Riksskatteverket har i ett åberopat yttrande uppgett att en sådan anteckning skall kunna godtas till styrkande av faderskapet. Med stöd av Riksskatteverkets yttrande anser tingsrätten att M.P. enligt folkbokföringen är att anse som I.P:s fader. Då oklarhet inte råder angående faderskapet, föreligger inte något hinder mot att uppta fastställelsetalan till prövning.

Dödsboet och L.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle avvisa eller i andra hand ogilla I.P:s talan. I.P. bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-01-14, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Björn R. le Grand och hovrättsassessorn Göran Lundahl, referent) undanröjde tingsrättens domslut såvitt avsåg dödsboet, avvisade den mot dödsboet i målet förda talan samt fastställde tingsrättens domslut såvitt avsåg L.H..

I domskälen anförde hovrätten följande.

Kan I.P:s fastställelsetalan prövas?

För att en fastställelsetalan skall kunna tas upp till prövning krävs enligt 13 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken att det råder ovisshet om ett rättsförhållande mellan parterna består eller inte består samt att denna ovisshet är till förfång för käranden. Domstolen har ex officio att pröva om det erbjudna temat för fastställelsetalan kan tillåtas.

Hovrätten finner att I.P:s i målet väckta talan i och för sig innefattar ett yrkande om fastställelse av ett sådant rättsförhållande – huruvida han är dödsbodelägare i dödsboet efter M.P. – som avses med ovannämnda regel. För att hans fastställelsetalan skall vara tillåten krävs emellertid också att den rör ett rättsförhållande mellan parterna. Temat för I.P:s fastställelsetalan avser huvudsakligen frågan huruvida han är arvsberättigad efter M.P.. I denna del rör tvisten endast rättsförhållandet mellan I.P. å ena sidan och L.H. å andra sidan. Inte heller övriga frågor som kan aktualiseras av ett fastställt delägarskap i dödsboet kan anses konstituera ett rättsförhållande mellan I.P. och dödsboet. Den väckta talan rör således inte någon dödsboets rätt och I.P. har därför inte ägt få sin talan mot dödsboet prövad. Följaktligen borde tingsrätten ha avvisat den mot dödsboet förda talan (jfr NJA 1979 C 56 och 1982 s. 10). Tingsrättens dom skall därför undanröjas i denna del och I.P:s talan mot dödsboet avvisas.

När det därefter gäller I.P:s fastställelsetalan mot L.H. finner hovrätten att det med hänsyn bl.a. till den tilläggsbouppteckningsförrättning som genomförts råder ovisshet om rättsförhållandet mellan parterna och att denna ovisshet är till förfång för I.P..

I.P. har till grund för sin talan åberopat att han är att anse som son till M.P.. L.H. har förnekat grunden. Den erbjudna fastställelsetalan innebär således att frågan om M.P:s faderskap måste prövas prejudiciellt. Dödsboet och L.H. har gjort gällande att detta utgör hinder mot att fastställelsetalan förs.

Utgångspunkten härvidlag får anses vara att rätten i princip kan pröva alla frågor som är av betydelse för prövningen av det föreliggande målet, även inbegripet prejudiciella rättsförhållanden. Detta kan gälla också när endast vissa rättssubjekt har talerätt beträffande förhållanden som är av prejudiciell betydelse i målet (jfr Ekelöf, Rättegång, Andra häftet, 8 uppl., s. 114). I.P. har inte haft några begränsningar i talerätten enligt föräldrabalkens regler. Enligt vad dödsboet och L.H. obestritt uppgett är faderskapet till I.P. inte fastställt genom dom. I.P. har således i och för sig kunnat vända sig till domstol och föra en talan om fastställande av faderskap. Så länge faderskapet till ett barn inte är entydigt fastslaget genom faderskapspresumtion, dom eller erkännande torde det emellertid även vara möjligt att få frågan om faderskap prövad prejudiciellt i en arvstvist. Detta får för övrigt anses vara fallet även om talan förs av någon som på grund av reglerna i föräldrabalken inte kan föra en positiv faderskapstalan (jfr NJA 1943 s. 196 och 1970 s. 347). Inte heller den omständigheten att möjligheten till faderskapstalan enligt föräldrabalkens regler i och för sig står öppen för I.P. utgör hinder mot att frågan om faderskap prövas prejudiciellt i en tvist av nu aktuellt slag. I.P. kan således i denna situation välja mellan att väcka statustalan och att få frågan om faderskap prövad prejudiciellt (jfr Walin, Kommentar till Föräldrabalken, 2 uppl., s. 52 samt Lind i Svensk Juristtidning 1972 s. 571; se även Anna Singer i Svensk Juristtidning 1992 s. 567 ff.). Hovrätten finner således sammanfattningsvis att den omständigheten att faderskapsfrågan måste prövas prejudiciellt inte utgör hinder mot den av I.P. i målet väckta talan.

På ovan angivna skäl skall L.H:s yrkande om avvisning av I.P:s talan lämnas utan bifall.

Frågan om käromålet skall lämnas utan bifall

Dödsboet efter M.P. och L.H. har inte uttryckligen – varken vid tingsrätten eller i hovrätten – angett någon inställning till I.P:s talan i sak. Med hänsyn till vad de anfört till stöd för sin talan samt till tingsrättens prövning av målet får det emellertid förstås så att de i andra hand har yrkat att I.P:s talan skall lämnas utan bifall.

Med hänsyn härtill prövar hovrätten, liksom tingsrätten, även denna fråga såvitt gäller I.P:s mot L.H. väckta talan.

Såsom parterna fört sin talan gäller målet i denna del endast huruvida I.P. på grund av innehållet i kyrkoböckerna skall anses vara son till M.P., till följd varav han är delägare i dennes dödsbo. För förståelse av innehållet i kyrkoböckerna är den reglering av faderskap till barn och kyrkoböckernas förande som gällde vid tiden för I.P:s födelse av betydelse.

Vid den tiden skilde lagstiftningen mellan barn som hade äktenskaplig börd och barn utom äktenskap. Frågan om äktenskaplig börd eller inte hade betydelse för bl.a. arvsrätt. Liksom nu gällde att barn som föddes i äktenskapet ansågs vara mannens barn; någon särskild fastställelse av faderskapet behövdes således inte. I fråga om barn som föddes utom äktenskapet men vars föräldrar sedermera ingick äktenskap stadgades i 8 § lagen den 14 juni 1917 om äktenskaplig börd följande:

Ingå, efter det barn blivit utom äktenskap fött, dess föräldrar äktenskap med varandra, erhåller barnet äktenskaplig börd.

Angående fastställande av faderskapet gäller vad i lag om barn utom äktenskap är stadgat.

Fastställelse av faderskapet fordrades således i ett sådant fall som det målet gäller. Hur det skulle gå till reglerades i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap som i 20 § föreskrev att faderskap kunde fastställas bl.a. genom faderns muntliga erkännande inför bl.a. präst som för kyrkoböckerna i församlingen, vilket erkännande muntligen vitsordades av modern.

Förordningen (1915:476) angående kyrkoböckers förande gällde. I 16 § första stycket stadgades att faderskap till barn utom äktenskap, sådant barns egenskap av trolovningsbarn och domstols förklaring att barn saknar äktenskaplig börd skulle antecknas i födelse- och dopboken för den eller de församlingar där barnets födelse är inskriven. Under avdelning V i förordningen meddelades mer detaljerade regler om kyrkoböckers förande. För anteckning om föräldrar i födelse- och dopbokens kolumn 9 stadgades bl.a. följande:

Såsom fader till barn utom äktenskap må ej någon antecknas, som ej för pastor medgivit, att han må såsom barnets fader antecknas, eller ock enligt domstols lagakraftvunna utslag är att anse som sådan.

Av bestämmelserna i avdelning V framgår, såvitt nu är av intresse, följande beträffande församlingsboken. I kolumn 1 upptogs personerna som huvudregel efter bostad. Under den angivna bostaden infördes alla där boende personer, ordnade efter hushåll och familjer. Beträffande uppgift om familjeställningen stadgades:

Vid uppgift om familjeställning må lämpliga förkortningar användas, såsom h. = hustru, s. = son, d. = dotter, sd. = sondotter osv. Äro barnen av olika kullar eller är något av barnen fött före äktenskapet, angives detta, varjämte särskilt uppgives vilka äro båda makarnas barn, t.ex. m. s. i 1:a g. (mannens son i första giftet), h. s. u. ä. (hustruns son utom äktenskap), b. s. (bådas son) osv. Härvid skall iakttagas, att före äktenskapet fött barn, som legitimerats genom föräldrarnas efterföljande giftermål, icke må betecknas såsom fött utom äktenskap utan upptages såsom båda makarnas (äkta) barn.

För anteckning i församlingsbokens kolumn 14 stadgades bl.a. följande:

För barn utom äktenskap införes anteckning om fadern, därest genom lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts, att viss person är barnets fader. Är sådant barn trolovningsbarn, skall jämväl detta här antecknas.

Av utredningen i målet framgår följande. I.P. antecknades vid sin födelse den 13 oktober 1926 i födelse- och dopbok för Sturkö församling för år 1926, nummer 43. I födelse- och dopboken finns ingen anteckning om faderskapet till I.P., förutom en anteckning som skedde först år 1986 på moderns begäran. I.P. antecknades vid sin födelse också i församlingsbok för Sturkö församling i anslutning till modern på uppslag 223. När modern och M.P. gifte sig den 23 februari 1927, överfördes M.P. från rum 7 till rum 12 på uppslag 196 och modern och I.P. från uppslag 223. Modern antecknades i rum 13 med prefixet "h." och I.P. i rum 14 med prefixet "s.". Därefter överfördes alla tre år 1927 till uppslag 225, varvid uppgifterna om familjeställning förblev oförändrade. L.H. fördes vid födelsen år 1930 in på samma uppslag i rummet under I.P. med prefixet "d.". Det finns inte någon anteckning beträffande I.P. i församlingsbokens kolumn 14.

L.H. har i hovrätten gjort gällande att anteckningen "s." i kolumn 1 i församlingsboken inte kan konstituera ett faderskapserkännande samt att Riksskatteverkets yttrande inte kan tillmätas någon betydelse.

I.P. har antecknats i församlingsbokens kolumn 1 som om han vore M.P:s och K.P:s gemensamma (äkta) barn. Eftersom I.P. var född utom äktenskapet krävdes enligt då gällande bestämmelser för en sådan anteckning att han legitimerats genom föräldrarnas efterföljande giftermål. I annat fall skulle han även fortsättningsvis ha betecknats som barn utom äktenskap. För att ett barn skulle erhålla äktenskaplig börd gällde enligt 8 § lagen den 14 juni 1917 om äktenskaplig börd motsvarande regler om fastställande av faderskapet som de regler som gällde för fastställande av faderskap enligt lagen om barn utom äktenskap. Således förutsattes även här att faderskapet erkänts eller fastslagits genom lagakraftvunnen dom. Anteckningen i församlingsboken av I.P. såsom makarnas äkta barn får därför, som Riksskatteverket anfört, anses förutsätta att faderskapet fastställts.

I och med M.P:s och K.P. giftermål skulle enligt då gällande regler I.P. betecknas som äkta barn. Någon anteckning om faderskap i församlingsbokens kolumn 14 – vilket endast gällde barn utom äktenskap – skulle således inte längre ske. Avsaknaden av en sådan anteckning talar därför inte mot att ett erkännande av faderskapet ägt rum, särskilt med beaktande av den korta tid som förflöt mellan I.P:s födelse och giftermålet. L.H. har inte heller i övrigt anfört någon omständighet som förringar anteckningens bevisvärde.

Sammantaget finner hovrätten att anteckningen i församlingsbokens kolumn 1 bör kunna godtas till styrkande av faderskapet på samma sätt som i rättsfallet NJA 1973 s. 442 befunnits vara fallet beträffande en anteckning i födelse- och dopbok. I.P. får därmed anses ha visat att ett faderskapserkännande ägt rum. Liksom tingsrätten finner hovrätten att M.P. är att anse som I.P:s far.

På av tingsrätten anförda skäl är han då även dödsbodelägare i dödsboet efter M.P.. L.H:s överklagande skall således lämnas utan bifall.

Målnummer T 469/94