RH 1998:84
Jämkning eller eftergift enligt 31 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken av återbetalningsskyldighet för en person under 18 år på grund av personliga och ekonomiska förhållanden har ansetts vara beroende enbart av den unges förhållanden och alltså inte även av föräldrarnas.
Åklagaren yrkade ansvar å N.G. född år 1981, för misshandel. N.G. erkände att han utdelat ett slag men bestred ansvar och gjorde gällande bl.a. att slaget inte orsakat smärta eller rodnad.
Västerås tingsrätt (1998-07-29, chefsrådmannen Erik Weman samt nämndemännen Ingegerd Lindqvist-Bergström, Birgitta Skeppstedt och Stanislav Arih) dömde N.G. enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för misshandel, ringa brott, till dagsböter. Tingsrätten ålade honom också bl.a. att ersätta hela kostnaden för hans försvar vid tingsrätten. I denna fråga anförde tingsrätten följande.
Vad som upplysts om G:s föräldrars ekonomi föranleder att G. - vid det förhållandet att han döms för brottet - bör åläggas betalningsskyldighet för försvararkostnaden (se Domstolsverkets föreskrifter, DVFS 1997:10, B 139, p 4 - "Särskilt om beräkning av underårigs ekonomiska underlag").
N.G. överklagade tingsrättens dom och yrkade att domen skulle undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten på grund av jäv och andra rättegångsfel eller, i andra hand, att åtalet skulle ogillas, alternativt att han skulle befrias från påföljd och ersättningsskyldighet för försvararkostnader.
Åklagaren förklarade att hon ansåg att inget fel förekommit vid förhandlingen vid tingsrätten som utgjorde skäl för att undanröja domen och återförvisa målet. Hon bestred vidare ändring av tingsrättens dom utom vad gäller ersättningsskyldighet för försvararkostnader. I sistnämnda del anförde hon att betalningsskyldigheten borde jämkas med stöd av 31 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken.
Svea hovrätt (1998-09-22, hovrättsråden Göran Rosenberg och Mona Wildig, referent, samt tf. hovrättsassessorn Lars-Åke Johansson) meddelade inte prövningstillstånd i målet. Vad gäller rättegångskostnaderna upphävde hovrätten tingsrättens beslut att N.G. skulle ersätta staten försvararkostnaderna där och anförde följande.
Som hovrätten förstått N.G:s talan här har han, oavsett utgången av målet i övrigt, yrkat att han skall befrias från återbetalningsskyldigheten avseende försvararkostnaderna vid tingsrätten. Ett sådant beslut får överklagas särskilt enligt 49 kap. 5 § rättegångsbalken och omfattas därför inte av kravet på prövningsstillstånd (se NJA 1997 s. 475).
Enligt 31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken är en tilltalad normalt inte skyldig att betala tillbaka mer för kostnaderna för försvararen än vad han skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Vid bestämmande av sådan avgift skall hänsyn tas inte bara till den underåriges egna ekonomiska förhållanden utan även till föräldrarnas ekonomiska förhållanden (23 och 38 §§ nämnda lag). Jämkning eller eftergift får enligt 31 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken ske, om det finns skäl till det med hänsyn till bl.a. den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt motsvarande äldre reglering i paragrafen fick ersättningsskyldighet, bl.a. i de fall där den tilltalade var under 18 år, åläggas bara om och i den mån det med hänsyn till omständigheterna var skäligt. När paragrafen i sak fick sin nuvarande utformning (i samband med att 1972 års rättshjälpslag infördes) uttalades i lagmotiven att någon ändring i sak beträffande bl.a. denna personkategori inte var avsedd. En särskild garanti för att återbetalningsskyldigheten alltid skulle anpassas till den dömdes personliga och ekonomiska förhållanden ansågs kunna uppnås genom en hänvisning till den dåvarande bestämmelsen om kostnadsbidrag till rättshjälp, dvs. motsvarande den nuvarande regleringen i 31 kap. 1 § tredje stycket första meningen rättegångsbalken (se prop. 1972:4 s. 268). Enligt bestämmelserna om kostnadsbidrag vid rättshjälp beträffande den som var underårig skulle dock inte - såsom nu vid bestämmande av rättshjälpsavgift - hänsyn tas till även föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Det förhållandet att underlaget för beräkning av det högsta beloppet som den tilltalade kan bli skyldig att återbetala enligt tredje stycket i nyssnämnda paragraf har ändrats, som nyss har sagts, har enligt hovrättens mening inte inneburit att bestämmelsen i fjärde stycket i paragrafen fått en annan innebörd än den hade dessförinnan.
Enligt hovrättens mening får mot bakgrund av det nu sagda bestämmelserna i 31 kap. 1 § tredje och fjärde styckena rättegångsbalken ges den tolkningen att, vid bedömning av om jämkning eller eftergift bör ske av en underårig tilltalads återbetalningsskyldighet på grund av dennes personliga och ekonomiska förhållanden, hänsyn skall tas till enbart den underåriges egna förhållanden och inte även föräldrarnas.
N.G. är 17 år. Han uppgav vid tingsrättsförhandlingen att han saknar inkomst och förmögenhet. Vad som sålunda har framkommit angående hans personliga och ekonomiska förhållanden bör mot bakgrund av det nyss anförda leda till att den aktuella återbetalningsskyldigheten helt efterges.