RH 1999:1
Gäldenär infann sig inte till sammanträde vid tingsrätten, som därför avslog ansökan om skuldsanering. Kallelsen till sammanträdet innehöll inte erinran om att ansökan kunde avslås om gäldenären inte inställde sig personligen. Tingsrättens beslut har därför undanröjts.
S.L. ansökte hos kronofogdemyndigheten om skuldsanering. Sedan skuldsanering inletts, överlämnades ärendet till Kristianstads tingsrätt. Tingsrätten (1997-10-06, rådmannen Håkan Klagsmark) satte ut ärendet till sammanträde och meddelade vid detta följande beslut: Eftersom S.L. uteblivit från sammanträdet avslår tingsrätten med stöd av 23 § skuldsaneringslagen (1994:334) hennes ansökan om skuldsanering.
S.L. överklagade.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1999-01-13, hovrättslagmannen Per Eriksson samt hovrättsråden Agneta Ohlsson och Sten Pålsson, referent) undanröjde tingsrättens beslut och återförvisade ärendet till tingsrätten för fortsatt behandling samt anförde som skäl följande.
Sedan kronofogdemyndigheten med stöd av 21 § skuldsaneringslagen (1994:334) överlämnat ärendet om skuldsanering för S.L. till tingsrätten för vidare behandling, kallade tingsrätten S.L. till sammanträde, vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skulle prövas. Kallelsen var av följande lydelse: "I Er egenskap av gäldenär kallas Ni till sammanträde, vid vilket frågan om tvingande skuldsanering för Er skall prövas, inför rätten ... Ni bör inställa Er personligen. Om Ni uteblir från sammanträdet, utgör detta ej hinder mot att avgöra ärendet."
Av det S.L. har anfört framgår att hon uppfattat kallelsen så att hennes närvaro vid sammanträdet inte var behövlig och att hon inte insett att konsekvensen av hennes utevaro kunde bli att hennes ansökan avslogs utan saklig prövning. Hon har särskilt framhållit att hon inte genom att utebli från sammanträdet själv skulle sabotera den sak för vilken hon arbetat under en tid av 14 månader.
Bruket av ordet "bör" i kallelsen tål diskussion. Annars är kallelsen emellertid utformad i enlighet med föreskrifterna i 22 § tredje stycket skuldsaneringslagen, där det anges att gäldenärens utevaro från sammanträde inte utgör hinder för att avgöra ett ärende om skuldsanering samt att kallelsen skall innehålla en erinran om detta.
Enligt 23 § skuldsaneringslagen får en ansökan om skuldsanering avslås, om gäldenären inte inställer sig personligen vid ett sammanträde. Denna konsekvens av ett uteblivande från sammanträde framgår inte av S.L:s kallelse.
En kallelse till sammanträde inför domstol måste av rättssäkerhetsskäl innehålla adekvata och fullständiga upplysningar om rättsföljderna av att den kallade inte inställer sig. Vad gäller kallelse till sammanträde inför kronofogdemyndighet i ärende om skuldsanering innehåller 16 § skuldsaneringslagen en uttrycklig föreskrift om myndighetens skyldighet att i kallelsen erinra om att utevaro kan medföra avslag. Skuldsaneringslagen innehåller inte motsvarande föreskrift i fråga om kallelse till sammanträde inför domstolen. I 18 § lagen (1996:242) om domstolsärenden föreskrivs däremot för motsvarande situation att det i kallelsen till sammanträde skall tas in upplysning om betydelsen av att parten uteblir från sammanträdet. Rättegångsbalken stadgar i fråga om kallelse till huvudförhandling i hovrätt eller Högsta domstolen att kallelsen skall innehålla erinran om att den som riskerar att överklagandet förfaller vid utevaro skall erinras om detta.
Tingsrätten hade enligt hovrättens mening i kallelsen bort upplysa S.L. om att rättsföljden av hennes utevaro kunde bli att hennes ansökan avslogs utan prövning i sak. Eftersom så inte skett, bör tingsrättens avslagsbeslut undanröjas och ärendet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.