RH 1999:107
Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar. Sedan tingsrätt först utredningshäktat och därefter förklarat den misstänkte häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för brott, har hovrätten avvisat överklagande av det första häktningsbeslutet, trots att hovrätten funnit det formellt felaktigt.
Åklagaren yrkade att M.A. skulle förklaras häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt häleri.
Helsingborgs tingsrätt (1999-11-08, rådmannen Annika Ström) förklarade M.A. häktad såsom skäligen misstänkt för brottet. Tingsrätten uttalade därvid att det var av synnerlig vikt att M.A. togs i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet.
M.A. överklagade tingsrättens beslut med yrkande om att omedelbart bli försatt på fri fot. Därefter höll tingsrätten ny häktningsförhandling och förklarade M.A. häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för det av åklagaren påstådda brottet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1999-11-11, hovrättslagmannen Per Eriksson, adjungerade ledamoten rådmannen Lena Serrander och tf. hovrättsassessorn Ulrika Rogland Kongstad) avvisade överklagandet med följande motivering.
I häktningsframställan, som kom in till tingsrätten den 8 november 1999, begärde åklagaren M.A. häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt häleri. Varken i framställan eller vid häktningsförhandlingen samma dag gjorde åklagaren gällande att det var av synnerlig vikt att M.A. togs i förvar. Tingsrätten har därför inte ägt förklara M.A. häktad såsom skäligen misstänkt för det påstådda brottet (jfr RH 1995:76).
Emellertid har tingsrätten den 10 november 1999 hållit ny häktningsförhandling, vid vilken M.A. förklarats häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt häleri. Eftersom detta häktningsbeslut har ersatt det överklagade beslutet, kan hovrätten inte pröva överklagandet, utan detta skall avvisas (jfr NJA 1953 s. 460, 1985 s. 235 och 1989 s. 502).