RH 1999:22
En advokat verksam på annan ort än där målet skall prövas men i närheten av målsägandens hemort har förordnats till målsägandebiträde.
J.O. begärde att advokaten I.W. som var verksam i Helsingborgstrakten där J.O. bodde, skulle förordnas som målsägandebiträde för henne i ett mål avseende misshandel m.m.
Mora tingsrätt (1999-03-10, tingsfiskalen Magdalena Hägg) avslog J.O:s ansökan och anförde i beslutet bl.a. följande. Med hänsyn till utredningen i målet finner tingsrätten att J.O. är i behov av ett målsägandebiträde. Ett förordnande av I.W. som målsägandebiträde skulle emellertid medföra avsevärt ökade kostnader. Det har inte framkommit sådana omständigheter som föranleder att i detta mål förordna en advokat, som har sin verksamhet huvudsakligen utanför Dalarna.
J.O. överklagade beslutet och vidhöll sin begäran att I.W. skulle förordnas som målsägandebiträde för henne. I.W. förklarade sig villig att åta sig uppdraget.
Svea hovrätt (1999-03-17, hovrättsråden Göran Rosenberg och Mona Wildig, referent, samt tf. hovrättsassessorn Katarina Back) biföll överklagandet och förordnade I.W. som målsägandebiträde för J.O. samt anförde följande.
Av 4 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde följer att vid förordnande av sådant biträde skall 26 § första stycket rättshjälpslagen (1996:1619) tillämpas.
Enligt sistnämnda bestämmelse skall det biträde förordnas som den rättsökande har föreslagit, om biträdet är lämpligt och det inte medför avsevärt ökade kostnader eller i övrigt finns särskilda skäl mot det. Enligt förarbetena till lagen (prop. 1996/97:9) bör som regel det biträde som förordnas ha sitt verksamhetsområde där den rättssökande är bosatt, i vart fall om tvisten skall prövas på den orten.
Ett målsägandebiträde skall ta till vara målsägandens intressen och ge stöd och hjälp under förundersökningen och rättegången. En grundläggande förutsättning för denna biträdesform är att hjälpen i princip inte skall kosta målsäganden något (se prop. 1987/88:107 s. 23 ff., 33).
I förevarande fall har I.W. sitt verksamhetsområde i Helsingborgstrakten där J.O. är bosatt. Målet skall dock prövas på annan ort, nämligen i Mora. Att förordna I.W. som målsägandebiträde synes ligga i linje med de i förarbetena till rättshjälpslagen och lagen om målsägandebiträde givna riktlinjerna. Frågan är om det förhållandet att målet skall prövas i Mora bör föranleda ett annat ställningstagande. Ökade kostnader kommer av naturliga skäl att uppstå för resor i anslutning till en eventuell huvudförhandling. Emellertid skulle ett förordnande av ett biträde på den ort där målet prövas med stor sannolikhet innebära att J.O. för att hon skall kunna få det stöd och den hjälp som hon är berättigad till, skulle drabbas av kostnader som inte ersätts av allmänna medel. En sådan konsekvens skulle enligt hovrättens mening inte stå väl i överensstämmelse med den nyssnämnda förutsättningen att biträdeshjälpen inte skall kosta målsäganden något. Överklagandet bör därför bifallas.