lagen.nu

RH 1999:56

Sedan ett bolags ansökningar om betalningsföreläggande mot två personer hade bestritts, överlämnades målen på bolagets begäran till tingsrätt. Av svaranden först där gjord foruminvändning på grund av en skiljeklausul har inte ansetts för sent framställd. Bolagets käromål har avvisats. Till följd av avvisningsbeslutet förklarade tingsrätten ett yrkande om kvarstad förfallet. - Bolaget gjorde i hovrätten gällande att tingsrätten borde ha fattat beslut i kvarstadsfrågan oavsett om den varit behörig att pröva tvisten i sak. Därmed uppkom fråga om innebörden av uttrycket "prövning i annan liknande ordning" i 15 kap. 1 § rättegångsbalken.

Västskog Sågråvaru Aktiebolag (bolaget) yrkade i ansökningar om betalningsföreläggande förpliktande för envar av J.H. och J.H. att till bolaget utge visst belopp jämte ränta och ersättning för kostnader. Tvisten hade sin grund i ett mellan parterna träffat avtal om rätt för bolaget att avverka skog på en fastighet tillhörig J.H. och J.H. Sedan dessa bestritt ansökningarna om betalningsföreläggande överlämnades målen på bolagets begäran till Trollhättans tingsrätt. Under handläggningen vid tingsrätten framställde bolaget yrkande om kvarstad. Målet företogs till muntlig förberedelse inför tingsrätten den 16 december 1998, varvid J.H. och J.H. inställde sig genom ombud, som yrkade att bolagets talan skulle avvisas på grund av rättegångshinder bestående i en skiljeklausul i det mellan parterna träffade avtalet. Bolaget, som i samband med målens överlämnande från kronofogdemyndigheten till tingsrätten hade tillskrivit J.H. och J.H. och påmint om skiljeklausulen, hävdade att invändningen om rättegångshinder hade framförts för sent.

Trollhättans tingsrätt (1998-12-18, hovrättsassessorn Håkan Larsson) avvisade käromålen.

Som skäl för beslutet anförde tingsrätten följande.

I målet är ostridigt att parterna träffat avtal om avverkningsuppdrag och att för avtalet gäller vissa allmänna villkor. Av punkt 12 i de allmänna villkoren framgår att tvist i anledning av kontraktet skall hänskjutas till skiljenämnd enligt gällande lag härom. Den nu aktuella tvisten har uppkommit i anledning av kontraktet.

Enligt 34 kap. 2 § rättegångsbalken skall part som vill framställa invändning om att rätten inte är behörig att uppta målet göra så första gången han vid rätten för talan i målet. J.H. och J.H. har omedelbart vid den muntliga förberedelsen framställt sådan invändning. Det förhållandet att J.H. och J.H. inte reagerat på Västskogs upplysning och framställt invändningen under handläggningen vid kronofogdemyndigheten innebär inte att den är för sent framställd.

Tingsrätten finner således att rätten inte är behörig att uppta målet till prövning i sak. Käromålet skall därför avvisas.

Frågan om kvarstad har därmed förfallit.

Bolaget överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens avvisningsbeslut, förklara tingsrätten behörig att uppta målen till prövning i sak och bifalla kvarstadsyrkandet.

J.H. och J.H. bestred ändring.

Hovrätten för Västra Sverige (1999-01-13, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Lennart Morard, referent, och hovrättsassessorn Eva Berndtsson) avslog överklagandet på följande skäl.

I fråga om tingsrättens behörighet att uppta målen till prövning i sak gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Dess avvisningsbeslut skall därför fastställas.

Bolaget har i hovrätten hävdat att tingsrätten har att fatta beslut om kvarstad oavsett om den är behörig att pröva tvisten mellan parterna i sak. Vid ovan angiven utgång i huvudsaken kan kvarstad inte beviljas på den grunden att bolaget har en fordran som är eller kan bli föremål för rättegång. Kvarstad kan enligt 15 kap. 1 § rättegångsbalken också beviljas, om förutsättningarna i övrigt är för handen, till förmån för den som visar sannolika skäl för att han har en fordran som kan bli föremål för prövning i liknande ordning. Med uttrycket "i liknande ordning" avses bland annat prövning av skiljemän. Skiljemän får emellertid inte ta upp en fråga om vilken det pågår rättegång; se 1 § andra stycket lagen (1929:145) om skiljemän. Så länge bolaget gör gällande att dess fordringsanspråk mot J.H. och J.H. skall prövas genom rättegång inför domstol kan det inte antas att fordringen kan bli föremål för "prövning i liknande ordning". Det finns därför inte skäl att ändra tingsrättens beslut i kvarstadsfrågan eller att återförvisa målet till tingsrätten. Detta hindrar givetvis inte bolaget från att påkalla skiljeförfarande och i samband därmed på nytt ansöka om kvarstad vid tingsrätten.

Målnummer Ö 2412/98

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
1999-01-13
Målnummer
Ö2412-98
Lagrum
15 kap. 1 § och 34 kap. 2 § rättegångsbalken
1 § 2 st. lagen (1929:145) om skiljedom
Litteratur
Sökord
Rättegångshinder
Skiljeavtal
Kvarstad
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation