RH 2000:8
I kronofogdemyndighets beslut om frivillig skuldsanering har inte upptagits skuld som gäldenären angett i sin ansökan om skuldsanering. Rättegångsbalkens regler om extraordinära rättsmedel har ansetts tillämpliga och beslutet har på ansökan av gäldenären undanröjts på grund av domvilla.
S.H. ansökte hos Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna om skuldsanering. I ansökan upptogs bl.a. en skuld om 97 049 kr avseende skadeståndsersättning till Trygg-Hansa Försäkrings AB. Kronofogdemyndigheten förelade S.H. att komplettera sin ansökan med bl.a. uppgift om hur denna skuld uppkommit, vilket skedde. Den 3 februari 1999 beslutade kronofogdemyndigheten att inleda skuldsanering. Beslutet kungjordes i Post- och Inrikes Tidningar. Den 3 maj 1999 upprättade kronofogdemyndigheten ett utkast till förslag om skuldsanering. S.H. uppmanades att gå igenom förslaget för att kontrollera att alla uppgifter var korrekta, såsom att alla skulder fanns med. Förslaget, som inte kom att omfatta skulden till Trygg-Hansa, delgavs därefter S.H. och samtliga borgenärer utom Trygg-Hansa för eventuellt yttrande. Genom beslut den 21 juni 1999 fastställde kronofogdemyndigheten det upprättade förslaget till frivillig skuldsanering. Beslutet kungjordes i Post- och Inrikes Tidningar och vann laga kraft.
hovrätten
Trygg-Hansa begärde därefter den 10 augusti 1999 omprövning av beslutet hos Västerås tingsrätt och anförde bl.a. att på grund av "en miss i hanteringen" kom S.H:s skuld till bolaget inte med. Genom beslut den 3 november 1999 avslog tingsrätten Trygg-Hansas begäran med motiveringen att ingen av de grunder för att upphäva eller ändra beslutet som anges i 27 § skuldsaneringslagen var tillämplig. Enbart S.H. överklagade tingsrättens beslut till hovrätten, som avvisade hans överklagande.
S.H. klagade därefter hos hovrätten över domvilla avseende kronofogdemyndighetens beslut om frivillig skuldsanering. Alternativt begärde han resning. Han anförde därvid i huvudsak följande. I sin ansökan om skuldsanering angav han en skuld till Trygg-Hansa. Skulden upptogs emellertid inte i förslaget om skuldsanering. Detta förhållande innebär att Trygg-Hansa skulle kunna begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten, vilket i sin tur skulle medföra att han inte kommer att kunna klara av att betala övriga skulder enligt betalningsplanen i beslutet om skuldsanering.
Svea hovrätt (2000-02-28, hovrättslagmannen Bengt Sjögren och hovrättsassessorn Ulrika Falkman Walhagen) undanröjde kronofogdemyndighetens beslut på grund av domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 4 och 4 §rättegångsbalken jämfört med 42 § lagen om domstolsärenden och uttalade i skälen följande.
I målet är fråga om ett beslut av kronofogdemyndighet att fastställa en skuldsanering. Av 29 § skuldsaneringslagen (1994:334) framgår att ett sådant beslut får överklagas till tingsrätt och att lagen (1996:242) om domstolsärenden blir tillämplig vid överklagande. Enligt 42 § lagen om domstolsärenden är rättegångsbalkens regler om särskilda rättsmedel tillämpliga bland annat på beslut som vid överklagande skulle ha prövats enligt lagen om domstolsärenden. Sålunda är rättegångsbalkens regler om särskilda rättsmedel tillämpliga på förevarande beslut.
Kronofogdemyndighetens underlåtenhet att vid hanteringen där beakta en skuld som S.H. uppgett redan i sin ansökan om skuldsanering, får anses innebära att grovt rättegångsfel förekommit vid kronofogdemyndigheten vilket också har inverkat på den felaktiga "utgång" som beslutet kom att få. S.H. har visserligen själv inte upptäckt att kronofogdemyndighetens förslag till skuldsanering saknade den aktuella skulden. Emellertid har S.H. uppgett ifrågavarande skuld till kronofogdemyndigheten, varför det i målet inte är fråga om en omständighet som inte tidigare har åberopats. På grund av det anförda föreligger förutsättningar att bifalla S.H:s klagan över domvilla.
Referenten, hovrättsrådet Lars Sundberg, var skiljaktig och anförde.
I skuldsaneringsärendet har förekommit handläggningsfel som uppenbart strider mot bestämmelserna i skuldsaneringslagen (1994:334). Det är emellertid fråga om ett ärende om frivillig skuldsanering enligt bestämmelserna i 18-20 §§ nämnda lag, i vilket gäldenären S.H. tillsammans med kronofogdemyndigheten skall upprätta förslaget. Till skillnad från bestämmelserna om tvingande skuldsanering (jfr bl.a. 22 § 2 stycket nämnda lag) handläggs ett ärende som det nu aktuella inte av domstol. Rättsverkningarna av en skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är dock desamma oavsett om det är fråga om kronofogdemyndighetens beslut att fastställa en frivillig skuldsanering eller rättens beslut om en tvingande skuldsanering. Lagens förfaranderegler anses innefatta garantier för att borgenärernas rättssäkerhet inte kommer till korta genom en skuldsanering. Frivillig skuldsanering är dock i grunden ett helt frivilligt och enigt förfarande. Om förslaget inte godtas skall det enligt bestämmelserna i skuldsaneringslagen bestridas inom viss tid och på visst sätt. - Det kan dock i anslutning härtill noteras att motiven till skuldsaneringslagen inte ger någon vägledning hur ett för sent inkommet bestridande skall beaktas vid kronofogdemyndighetens prövning.
Mot bakgrund av vad som enligt skuldsaneringslagen gäller främst i fråga om angripande av förslag och beslut om frivillig skuldsanering samt beträffande omprövningsförfarandet har jag - om än med viss tvekan - stannat för den bedömningen att beslut av kronofogdemyndigheten om fastställd frivillig skuldsanering inte kan - i allt fall inte av gäldenären - angripas genom sådana extraordinära rättsmedel som resning och domvilla. Jag vill alltså avvisa S.H:s nu gjorda ansökan.