RH 2000:92
Tillgrepp vid fyra tillfällen av pengar ur en gemensamhetskassa på en arbetsplats har, främst med hänsyn till att gärningsmannen svikit det förtroende som visats honom, bedömts som stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett småbelopp.
Åklagaren åtalade J.K. för stöld med följande gärningspåstående. J.K. har på sin arbetsplats i Göteborg, olovligen tagit och tillägnat sig dels 480 kr ur en skrivbordslåda under sommaren 1996, dels sammanlagt 90-120 kr ur en kaffekassa vid tre olika tillfällen under februari och mars 1998.
J.K. erkände gärningarna men gjorde gällande att de skulle bedömas som snatterier.
Göteborgs tingsrätt (2000-05-09, nämndemännen Ingalill Fagerlund och Inez Gustafsson) ogillade åtalet.
Tingsrätten fann det styrkt att J.K. begått de åtalade gärningarna men rubricerade dem som snatterier och ogillade åtalet på den grunden att brotten preskriberats.
Från domen var hovrättsassessorn Kerstin Lundegard och nämndemannen Al Zachrisson skiljaktiga såvitt gäller gärningarnas rubricering och anförde följande. Det förhållandet att J.K. vid upprepade tillfällen har stulit på sin arbetsplats utgör onekligen ett försvårande moment i sammanhanget. Genom att stjäla ur de anställdas gemensamhetskassor har han svikit det förtroende som hans arbetskamrater har givit honom. Normalt förs ingen noggrannare bokföring över de medel som finns i den här typen av kassor och dess bestånd bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan arbetskamraterna. På grund härav är det svårt att upptäcka om någon "nallar" ur kassan.
Vi anser att J.K. genom tillgreppen, har svikit sina arbetskamraters förtroende i sådan grad att tillgreppen bör bedömas som stöld. Preskriptionstiden för stöld är fem år varför gärningarna enligt vår bedömning inte är preskriberade. Vi dömer därför J.K. för stöld.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma J.K. för stöld.
J.K. bestred ändring.
I hovrätten hördes J.K. på nytt och uppgav därvid följande. Det är riktigt att han gjort sig skyldig till tillgrepp på sätt åklagaren påstått. Han var och är alltjämt anställd hos samma arbetsgivare. Han har genom denna anställning i princip tillgång till företagets samtliga anläggningar. Tillgreppet sommaren 1996 skedde från en läsk- och kaffekassa, vilken förvarades i en skrivbordslåda. Han och ytterligare två personer använde det aktuella skrivbordet i tjänsten. Han hade tidigare lånat pengar från denna kassa och sedan lagt tillbaka vad han lånat. Sedan det uppmärksammats och blivit diskussion om att det saknades pengar i kassan erkände han efter en viss tid att det var han som tagit dem och påföljande dag betalade han tillbaka det lånade beloppet. Tillgreppen under februari och mars 1998 skedde från en gemensamhetskassa i ett lunchrum. Vid varje tillfälle tog han 30-40 kr. Vid det sista tillfället blev han ertappad då en övervakningskamera hade installerats. Han har inte fått tillfälle att betala tillbaka dessa belopp även om han har för avsikt att göra detta. Samtliga tillgrepp har ägt rum under beredskapstjänstgöring då han varit ensam på arbetsplatsen. Han har inte haft i uppdrag att sköta gemensamhetskassorna men han har själv bidragit med pengar till desamma. Han har i och för sig inte frågat någon om lov att låna pengar ur kassorna men han anser ändå att han haft en sådan rätt. Enligt hans uppfattning har det varit så att även andra lånat pengar ur kassorna och att det har varit ett accepterat förfarande. Ordningen med de aktuella kassorna har byggt på ett förtroende mellan samtliga anställda som haft tillgång till dem och han inser att han har svikit detta förtroende.
Hovrätten för Västra Sverige (2000-11-09, hovrättspresidenten Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Ola Olsson, tf. hovrättsassessorn Jörgen Bengtsson, referent, samt nämndemännen Birgit Isacsson och Ann Lundstedt) dömde med ändring av tingsrättens dom J.K. för stöld.
Hovrätten fann det klarlagt att J.K. begått de åtalade gärningarna och anförde angående rubriceringen följande. Enligt vad som framgått angående J.K:s anställning är det klarlagt att denna i sig har medfört att J.K. givits ett förtroende då han under ensamarbete haft tillgång till stora delar av företagets samtliga anläggningar. De tillgrepp J.K. gjort sig skyldig till har i och för sig inte skett från arbetsgivaren utan istället från arbetskamraterna genom att han tagit pengar ur olika gemensamhetskassor. Normalt sker ingen direkt kontroll eller noggrannare bokföring över de medel som finns i den här typen av kassor. Det är därför svårt att uppmärksamma att någon stjäl ur en sådan kassa. Enligt hovrättens uppfattning har J.K. på ett allvarligt sätt svikit det förtroende han åtnjutit när han tillgripit pengar ur kassorna på sin arbetsplats.
Vad avser de olika tillgreppen så har det tillgripna beloppet vid respektive tillfälle understigit den värdegräns om 800 kr som, om inga försvårande omständigheter föreligger, i allmänhet medför att gärningen bedöms som snatteri. Vid det första tillfället har det tillgripna beloppet ändå uppgått till ett så pass högt belopp som 480 kr. Beträffande de följande tillfällena har det av utredningen framgått att tillgreppen ägt rum den 16 februari 1998, den 19 februari 1998 och den 6 mars 1998, d.v.s. inom en tidsperiod om knappt tre veckor. Tillgreppen har således, även om de avsett små belopp, inneburit ett systematiskt agerande av J.K. vilket förhållande utgör en försvårande omständighet. Med beaktande främst av den omständigheten att J.K. på sin arbetsplats svikit det förtroende som visats honom anser hovrätten att samtliga fyra tillgrepp var för sig skall bedömas som stöld. Vid sådant förhållande är inget av de åtalade brotten preskriberade, till följd varav åtalet skall bifallas.