RH 2001:11
Spark mot en taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman.
Åklagaren åtalade J.D. för bedrägligt beteende och våld mot tjänsteman enligt följande gärningsbeskrivning:J. D. har den 18 februari 2000, under förutsättning av kontant betalning, begagnat sig av transport med en av J-O.J. förd taxibil från Kaknästornet till Östermalmstorg i Stockholm utan att erlägga körlegan som uppgått till 103 kr. J.D. har vidare i samband med att ovanstående resa avslutats på Östermalmstorg med våld förgripit sig å taxichauffören J-O.J. i dennes yrkesutövning genom att vid två tillfällen sparka honom på vänster lår med smärta som följd.
J.D. kunde varken erkänna eller förneka gärningarna, eftersom han på grund av berusning inte hade något minne av händelsen. Närmare hörd över åtalet berättade han följande: Den aktuella kvällen var han på en företagsfest i Kaknästornet. Han drack ganska mycket under kvällen, kanske två flaskor vin och någon öl. Han blev därför mycket berusad och trött framåt kvällen och letade upp en soffa i personalmatsalen, där han somnade. Han minns sedan ingenting förrän han vaknade upp hos polisen. Hans kläder var då smutsiga och i oordning. Han har mycket svårt att tro att han varit våldsam, eftersom han normalt är mycket lugn till sin läggning. Han hade pengar på sig den aktuella kvällen. Han brukar alltid gå ut ur taxin när han skall betala för att kunna komma åt sina pengar som han normalt förvarar i byxfickorna. Han tror därför att det hela rör sig om ett missförstånd.
Stockholms tingsrätt (2000-08-31 , tingsfiskalen Karin Wistrand och nämndemännen Maria Karlsson, Ola Frejhammar och David Paz) dömde J.D. för bedrägligt beteende och för misshandel. Tingsrätten, som höll förhör med målsäganden, J.D. och vittnet T.P. anförde beträffande åtalet för våld mot tjänsteman följande i sina domskäl: J-O.J. har berättat om händelsen på ett sätt som framstår som självupplevt. Hans uppgifter om att det varit bråk mellan honom och J.D. vinner stöd av T.P:s berättelse. Någon anledning till att J-O.J. oriktigt skulle anklaga J.D., som han inte känner sedan tidigare, för ett så allvarligt brott som misshandel har inte framkommit. Tingsrätten anser därför att J-O.J:s berättelse skall läggas till grund för bedömningen i målet.
Vad sedan gäller det efterföljande händelseförloppet gör tingsrätten följande överväganden. J-O.J:s uppgifter såvitt avser den första delen av händelseförloppet - dvs. från det att J.D. steg ur bilen, tumult uppstod och till det att T.P. ingrep - är tämligen ospecifika. Han har huvudsakligen beskrivit hans och J.D:s mellanhavanden som tumult eller slagsmål där båda rivit och slitit i varandra och måttat slag/sparkar mot varandra. Han har däremot inte tydligt kunnat ange om och i vilken omfattning han har blivit träffad av slag och sparkar. Inte heller genom T.P:s berättelse kan någon klarhet vinnas i denna del. Tingsrätten finner därför inte styrkt att J-O.J. i detta skede har träffats av en spark på vänster lår. Någon annan form av våld har inte gjorts gällande av åklagaren i denna del. Vad däremot gäller det senare skedet av händelseförloppet finner tingsrätten genom J-O.J:s och T.P:s utsagor utrett att J.D. har förföljt J-O.J. och när denne satt sig i sin bil för att försöka lämna platsen sparkat honom kraftigt på vänster lår.
Åklagaren har såvitt avser det våld som utövats gjort gällande att detta är att bedöma som våld mot tjänsteman. En förutsättning för att gärningen skall bedömas som våld mot tjänsteman är emellertid, förutom att det är fråga om en person som omfattas av den i 17 kap.1 eller 5 §brottsbalken skyddade personkretsen, att våldet riktat sig mot tjänstemannen i dennes myndighetsutövning. I förevarande fall har våldet föranletts av att J-O.J. begärt betalning för körningen. Denna åtgärd är inte att betrakta som myndighetsutövning. Gärningen är därmed att bedöma som misshandel.
J.D. överklagade domen och yrkade frikännande.
Åklagaren bestred ändringsyrkandet och anförde att gärningen borde rubriceras som våld mot tjänsteman.
Svea hovrätt (2001-04-11, hovrättsråden Per-Anders Broqvist och Ingela Halvorsen, referent, hovrättsassessorn Ulrika Stenbeck Gustavson samt nämndemännen Ejvor Karlsson och Mayvor Franklin) ändrade tingsrättens dom på det sättet att hovrätten dömde J.D. - förutom för bedrägligt beteende - för våld mot tjänsteman enligt 17 kap.1 och 5 §§brottsbalken. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är utrett att J.D. givit J-O.J. en kraftig spark på vänster lår, då denne i slutskedet av händelseförloppet satt sig i sin bil. Frågan är om denna gärning skall bedömas som misshandel eller - vilket åklagaren gjort gällande - som våld mot tjänsteman.
I 17 kap. 1 § brottsbalken föreskrivs bl.a. att den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i dennes myndighetsutövning skall dömas för våld eller hot mot tjänsteman. I samma kapitel 5 § utsträcks det straffrättsliga skyddet som ges tjänsteman i 1 § till att omfatta även den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning. Sådana särskilda föreskrifter har givits i bl.a. lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning. Enligt denna lag skyddas såvitt nu är i fråga enligt punkten 3 trafiktjänsteman för vilken bestämmelserna i 4 kap.ordningslagen (1993:1617) gäller enligt vad som sägs i 2 § nämnda kapitel.
I 4 kap.ordningslagen ges bestämmelser om ordning och säkerhet i viss kollektiv persontrafik. I 1 och 2 §§ definieras trafiktjänsteman som förare samt den som annars, på grund av anställning eller uppdrag hos ett trafikföretag som driver trafik med tunnelbana och spårväg samt sådan yrkesmässig trafik för persontransporter som avses i yrkestrafiklagen (1998:490) har uppgifter som avser ordningen och säkerheten i trafiken allt under förutsättning att vederbörande trafiktjänsteman bär uniform eller märke eller på något annat sätt tydligt visar att han är trafiktjänsteman. Yrkestrafiklagen omfattar bl.a. taxitrafik.
I förarbetena till ordningslagen och lagen om skydd för viss tjänsteutövning (prop. 1992/93:210 s. 303) anges att med trafiktjänsteman avses i första hand förare, konduktörer, spärrvakter, stations- och plattformsvakter och särskild kontrollpersonal, men även annan personal som svarar för säkerheten inom trafikföretagets område. I propositionen sägs vidare att det därigenom är tydligt att även förare, t.ex. av taxibil, som är egenföretagare och således inte har något anställnings- eller uppdragsförhållande omfattas av de befogenheter som knyts till begreppet trafiktjänsteman.
Av lagen om skydd för viss tjänsteutövning följer som tidigare nämnts även skyddet enligt 17 kap. 5 § brottsbalken. Det straffrättsliga skydd som den personkrets som omfattas av detta stadgande åtnjuter förutsätter inte att personen i fråga har ägnat sig åt myndighetsutövning. I sådana fall är 17 kap. 1 § brottsbalken tillämplig. För tillämplighet förutsätts endast att personen omfattas av den sålunda bestämda personkretsen och har angripits i sin tjänsteutövning.
Mot denna bakgrund finner hovrätten att taxiförare i sin tjänsteutövning skall åtnjuta samma skydd som det som är förenat med myndighetsutövning och att J-O.J., som bar uniform med taximärke vid det aktuella tillfället, i denna sin egenskap åtnjuter sådant skydd. Angreppet mot J-O.J. har skett när han försökt förmå J.D. att betala för resan och således i J-O.J:s tjänsteutövning. Den gärning J.D. gjort sig skyldig till skall alltså bedömas som våld mot tjänsteman och tingsrättens dom skall ändras i enlighet härmed.