Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande ämbetsansvaret, som I i huvudsak gäller för dem som är anställda som tjänstemän hos stat- liga eller kommunala myndigheter, skall avskaffas. Det straffbara om- rådet inskränks till tre brottstyper som framstår som särskilt straff- värda, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Det nuvarande straffansvaret för tjänstefel bortfaller lik- som de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension. Avskaffan- det av ämbetsansvarct innebär att den lagstiftning som särskilt berör offentliga tjänstemän ytterligarei anpassas till de principer som har "lagts fast för arbetsmarknaden i övrigt.

Vissa bestämmelser om disciplinansvar behålls i statstjänstemanna- lagen (1965: 274). Kollektivavtal kan dock träffas om diseiplinpåföljder. Tjänsteman som är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall kunna få tvisten prövad av dom- stol på samma sätt som är fallet på den privata arbetsmarknaden.

Propositionen innehåller vidare förslag till följdändringar i ett stort antal författningar. Bl. a. föreslås att en mängd straffbestämmelser om brott mot tystnadsplikt inom specialstraffrätten skall upphävas.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975: 78"

1. Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken1 dels att 17 kap. 3 och 14 55, 20 kap. 6—15 åå, 21 kap. 17 %, 32 kap. 1—5 åå, 34 kap. 14—17 55 samt 35 kap. 2 5 skall upphöra att gälla",

delsattlkap. 3—5 55, Skap. 55, 17kap. 1, 2, 4, 5, 7, Soch 15 55, 20 kap. 1—5 55, 21 kap. 18, 21 och 22 55, 33 kap. 5 &, 35 kap. 4 5. samt - 38 kap. 4, 6, 8 och 9 åå skall ha nedan angivna lydelse, . .

dels att rubriken till 20 kap. skall lyda ”Om myndighetsmissbruk ' m.m.

dels att rubriken till 32 kap. skall lyda ”Om disciplinstraff för krigs-

män” ,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 & och 33

kap. 9 %, av nedan angivna lydelse. ' '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3ä

Med påföljd för brott förstås i denna balk: . . .. , .

de allmänna straffen böter'och fängelse,

ämbetsstraffen suspensiOn "och" avsättning för innehavare av ,be— fattning, varmed ämbetsansvar är- förenat. och disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, un gdomsfän gelse, internering och

överlämnande till särskild vård.

45

Med påföljd för brott förstås i

' denna balk:

de allmänna straffen böter och-

fängelse, disciplinstraff för- krigsmän, samt" ' villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelsc, internering och överlämnande till särskild vård.

Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmel- serna om de särskilda brotten är stadgat. _Övriga påföljder må, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.

Fängelse, suspension och avsätt— ning äro att anse som- svårare på- följder än böter och disciplin-' straff.

1 Senaste lydelse av 20 kap. 12 & 1974: 565 20 kap. 13 & 1974: 565 20 kap. 14 s 1974: 565.

Fängelse är att anse 'som svå— rare påföljd än böter och discip- linstraff.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med mindre an- nat är stadgat.

Suspension eller avsättning ådö- mes vid sidan av annan påföljd, vartill den tilltalade finnes böra dömas.

5 kap. 5 &?

Brott som avses i 1—3 55 må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt förtal må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Brott som avses i 1—3 55 må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt förtal, så ock för- olämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning må dock åtalas av åklagare, om målsägan— de an giver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterle— vande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1—3 55, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främ— mande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

17 kap. 1 53

Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda för— griper sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning,

2 Senaste lydelse 1974: 565. 3 Senaste lydelse 1974: 565.

Den som med våld eller hot om våld föregriper sig åt någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra ho— nom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för v ä 1 (1 eller hot mot tjänste— m an till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till bö- ter eller fängelse i högst sex må- nader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myn- dighet för vad denne däri gjort el- ler underlåtit.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

varmed ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri gjort eller-un— derlåtit.

Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock gälla befattning, med vil- ken enligt regeringens förord— nande samma skydd skall vara förenat.

25

Den som, annorledes än i 1 & sägs, för att tvinga eller hindra nå— gon, som åtnjuter skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattning eller hämnas för tjänsteätgärd, otillbörligen företa- gcr gärning, som för honom med- för lidande, skada eller annan olä- genhet, eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse

Den som, annorledes än i 15 sägs, för att tvinga eller hindra nå— åon i hans myndighetszlttövning el- ler för att hämnas för åtgärd däri,- otillbörligen företagcr gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes för fö r— gripelse mot tjänste- m an till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

4'å

Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld sö- ker hindra utövningen av befatt- ning som avses i 1 s*, dömes till =

våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex må- nader.

55

Förolämpar man någon, som åtnjuter skydd enligt 1 55, i eller för hans befattning, dömes för. missfirmelse mot t j ä n s t e m a 11 till böter eller fängelse i högst sex månader.

-hetsutt')'vning, dömes för.

Den som, utan 'att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld sö- ker hindra någon i hans myndig- v ä 1 d— samt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader.

1

Vad i I, 2 och 4 55 stadgas skall

_ ock gälla, om någon på sätt som _i

nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som en- ligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otill— börlig belöning för utövning av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för bestick- ning till böter eller fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse"

Den som till arbetstagare hos staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 5 lämnar, utlovar eller erbjuder mu- ta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

8 5

Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstn i n g till böter eller fäng- else i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedö- mande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig för- män för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rös'ta, dö- mes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex må- nader.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig för- män för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dö- mes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex må- nader.

15%

Den som, utan att fall är för handen som i 14 5 sägs, obehöri- gen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän s t ä 1 1 n i n g till böter eller fäng— else i högst sex månader. Det— samma skall gälla, om någon obe— hörigen bör uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver ho— nom sken av att tillhöra krigsmak— ten eller annan kår i det allmän- nas tjänst eller kår, vars verksam— het avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vat- ten, ljus, värme eller kraft.

Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän s t ä 1 1 n i n g till böter eller fäng- else i högst sex månader. Detsam— ma skall gälla, om någon obehöri- gen bär uniform, märke eller an- nat tjänstetccken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller all- mänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.

Om någon obehörigen giver sig ut för advokat, dömes för f ö r e g i- vande av ställning såsom advokat tillböter.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning till förfång för det all- männa eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör försking— ring eller annan trolöshet eller el- jest är särskilt belagd med straff, för tjänstemissbruk till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. I ringa" fall skall dömas allenast till böter. Är brottet grovt, dömes till av— sättning och fängelse i högst "sex'

ar.

25

Ämbetsman, som mottager, lå- ter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbör- lig belöning såsom stadgas i l 5. Detsamma skall gälla, om han begått sådan gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse en- ligt vad i 1 5 stadgas.

Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärningen för det allmänna el- ler någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ej är ringa, för myndighetsmiss- br_uk till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Begår någon gärning som. avses. i första stycket av grov oaktsam- het, dömes för v ä rd s 1 ö s myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som är ledamot av beslu- tande statlig eller kommunal för- samling skall ej för någon sin åt- gärd i denna egenskap vara under- kastad ansvar enligt första eller andra stycket.

Vad i första och andra styckena sägs skall ej heller äga tillämpning, om gärningen eljest är särskilt be- lagd med straff.

Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller an- nan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för_ mut- brott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gär- ningen innan. han erhöll anställ- ningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dö- mes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om ar- betstagare äger motsvarande till- lämpning på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan så- dan myndighet som hör till staten eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt staten eller åt kommun, om han

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

35

Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnytt- jar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. .] ringa fall skall dömas allenast till böter.

Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till böter eller fängelse enligt vad i första stycket sägs.

Föreslagen lydelse

valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig detta ävensom el- jest om uppdraget är reglerat i författning,

3. krigsman eller annan som fullgör. lagstadgad tjänsteplikt och

4. den som utan att inneha an—' ställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i I 5 andra stycket kommunaltjänstemannala— gen ( l965:275).

Yppar någon vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller ut- nyttjar han olovligen sådan hem- lighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnads- plikt till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes till böter.

.454

Åsidosätter ämbetsman av för- summelse, oförstånd eller oskick— lighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan för- fattning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till bö- ter eller suspension.

Är felet grovt, dömes till sus- pension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i nå- got fall, att ämbetsman deltager i strejk eller därmed jämförlig strids- åtgärd efter beslut av arbetstagar- förening som anordnat åtgärden.

4 Senaste lydelse 1965: 280.

Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med

vilket följer myndighetsutövning

må av rätten skiljas från uppdra- get, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brot- tet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn tagas därtill vid be- stämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i ] ä' andra stycket kommunaltjänstemannala— gen ( 1965275 ).

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

55

Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med straff annorstädes än i 1—4 55, åsido- satt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst två år ådömas, ändå att 'så svårt straff eljest ej kunnat följa.

Föreslagen lydelse

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott enligt 1 och 2 55 ävensom annat brott varigenom innehavare av anställning eller uppdrag som avses i 2 5 har åsidosatt vad ho- nom åligger i utövningen därav.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och

2. vad i annan lag eller författ- ning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stad— gat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.

Är ej för visst fall annat stad- gat, må åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande en- dast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

Om åtal för brott som i utöv- ningen av tjänsten eller uppdra- get begåtts av riksdagsledamot. statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmel- ser.

21 kap. 18 55

Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad änzbetsansvar, av för- summelse, oförstånd eller oskick- lighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjäns- tens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till dis- ciplinstraff. Beträffande krigsman,

5 Senaste lydelse 1965: 280.

Åsidosätter krigsman av för- summelse, oförstånd eller oskick- lighet vad'honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjäns- tens bcskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tj än stcfel till disciplinstraff.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

som är anställd vid krigsmaktenj äga bestämmelserna i 20 kap. 4 s)" tredje stycket motsvarande till— lämpning.

Föreslagen lydelse

Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i nå- got fall att krigsman, som är an- ställd vid försvarsmakten, delta- ger i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

2156

Av den personal somavses i 20 39 första stycket skall befäl av lägst överfurirs grad samt de som inne- hava motsvarande tjänsteställning vara underkastade ämbetsansvar, vare sig de äro tjänstgöringsskyl- diga eller icke.

Krigsman, sotn är anställd vid försvarsmakten, skall enligt vad regeringen närmare föreskriver icke vara underkastad ansvar en- ligt detta kapitel då han tjänstgör vid civilt statligt organ, vid mili— tärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal myndighet.

22%

Vad i 20 kap. 145 är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om brott, varigenom krigs- man åsidosatt sin tjänsteplikt.

I fråga om åtal för brott som avses i detta kapitel äger vad i 20 kap. 5 39 sägs motsvarande till- lämpning.

32 kap.

85

Krigsman som ej är underkas- tad ansvar enligt 21 kap. må ej ådömas disciplinstraff.

[ fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger 7 9 andra stycket motsvarande till- lämpning.

33 kap. 5 57

Dömcs någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelsc eller interne- ring eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. l & 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dem i målet, under en sam- manhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 5 lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet,"till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under

6 Senaste lydelse 1972: 362. 7 Senaste lydelse 1973: 43.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975: 78 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i do- men angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid- varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet. Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängclse eller internering, äger första styc- ket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den vill- korliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodo— räknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter, suspen- sion eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

Dömes någon till böter eller dis- ciplinstraff och har han med an- ledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må för!- ordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

_95

Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt för- fattning, som gäller för anställ- ningsförhållandet, och må böter eller disciplinstraf f som eljest sko- lat ådötnas helt e'fte'rgivas.

Med arbetstagare likställes den "som 'utövar uppdrag åt annan.

35 kap. .. 4. 53

De i 1 och .? få bestämda ti—" derna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsättcs för ådömande av påföljd att viss ver- kan av handlingen inträtt, skall ti- den räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

- De i ] sf bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet be- gicks. Förutsättes för ådömande av påföljd att viss verkan av hand— lingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan in— trädde.

1 fall, som i 11 kap. 5 5 sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

38 kap. 4 59

Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 eller 15 å göres hos första domstol i något av målen.

5 Senaste lydelse 1973: 648. 9 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

Anmälan jämlikt 34 kap. 10 el- ler 12 5 göres hos första domstol i något av målen.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 & göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 & göres hos den rätt som först dömt i må- let.

6 510

Nämnd skall deltaga vid under- rätts avgörande av fråga, som av- ses i 2 5 eller i 27 kap. 6 5, 28 kap. 9 5, 30 kap. 8 5 eller 34 kap. 10å andra stycket, 12 5, 13 5, 15 5 så- vitt angår tillämpning av 10 5 and- ra stycket, eller 18 å. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjan- de av påföljd enligt 34 kap. 1 % 3, förverkande av villkorligt medgi- ven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 S, åtgärd enligt 34 kap. 5 &, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 5 samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 5.

. Nämnd skall deltaga vid under- rätts avgörande av fråga, som av- ses i 2 5 eller i 27 kap. 6 's", 28 kap. 9 5, 30 kap. 8 & eller 34 kap. 10 å andra stycket, 12 5, 13 % el- ler 18 å. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 % 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 &, åt- gärd enligt 34 kap. 5 &, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 5 samt . återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 &.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 5 andra stycket eller 28 kap. 11 5, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8 511

I mål om åtgärd enligt 2 5 eller 27 kap. 5 5 andra stycket eller 6 5, 28 kap. 9 5, 30 kap. 8 5 eller 34 kap. 10 å andra stycket, 12 eller 13 5 eller 15 55 såvitt angår till- lämpning av 10 å andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att- bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 5 skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I mål om åtgärd enligt 2 5 eller 27 kap. 5 5 andra stycket eller 6 5, 28 kap. 9 s, 30 kap. 8 5 eller 34 ' kap. 10 å andra stycket, 12 5 el- ler 13 5. skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begår han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 5. ' skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rätå tens avgörande av saken sker ge- nom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 & må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

9 512

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 5 andra stycket, 28 kap. 11 ;— eller 34 kap. 10 å andra styc-

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 5 andra stycket, 28 kap. 11 & eller 34 kap. -10 Sandra styc-

10 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 11 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 12 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse ket, 12 5, 13 &, 15 &” såvitt angår tillämpning av 10 5 andra stycket, eller 18 & länder omedelbart till ef- terrättelse, om ej annorlunda för- ordnas. Detsamma gäller avgöran- den enligt 27 kap. 6 å, 28 kap. 9 5 eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 5 an- gående föreskrifter, prövotid eller

12

Föreslagen lydelse

ket, 12 5, 13 & eller 18 å'lände'r omedelbart till efterrättelse om ej- annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 5, 28 kap. 9 % eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 & angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdoms- fängelse.

tid för ungdomsfängclse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 5 andra stycket eller 34 kap. 6 5 att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 &, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkstäl- lighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 & om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängclse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen (1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 å som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bc— stämmelsen skall dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 5 första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrives i 20 kap. 1 5 andra stycket i dess nya lydelse skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger 20 kap. 3 5 i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen. '

2. Förslag till Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom föreskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274)1 dels att rubriken närmast före 26 5 skall utgå, dels att nuvarande 38, 54 och 55 åå skall betecknas 38 c, 55 och 56 55, - dels att 1, 3, 18—27, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 åå samt rubriken när- mast före 18 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 54 & skall sättas närmast före nya 55 's',

1 Omtryckt 1974: 1009.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975: 78

13

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a, 38 b och 54 55, samt närmast före 25 respektive 37 5 två nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

' Föreslagen lydelse

1 &? Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbets- givare och tjänsteman såsom arbetstagare. Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vika- riat, om annat ej anges.

Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24 och 51—53 55 gälla icke justitie- råd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18 och 19 55 tillämpliga på justitiekanslern.

353. I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som

är bestämt 1 avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvill- kor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvi- sar eller enligt lagen tillhör re- geringens, riksdagens eller myndig— hets beslutanderätt.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvill- kor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvi- sar eller enligt lagen tillhör re- geringens, riksdagens eller myndig- hcts beslutanderätt, [ den mån an— ' nat ej följer av 19 5.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är av- talet i denna del utan verkan.

Åtal och disciplinär bestraffning Disciplinansvar och avskedande

18 54

Brott i tjänsten av den som in- nehar eller uppehåller ordinarie .domartjänst eller tjänst som byrå- chef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdeparlement. central förvaltningsmyndighet el— ler länsstyrelse beivras efter åtal.

2 Senaste lydelse 1974: 1009. 3 Senaste lydelse 1974: 1009. 4 Senaste lydelse 1974: 1009.

Åsidosätter tjänsteman uppsåtli- gen eller av oaktsamhet vad som åligger honom i hans tjänst och är felet ej ringa, må för tjänste- förseelse disciplinpåföljd åläggas honom. Disciplinpåföljd må dock ej i något fall åläggas tjänsteman på den grund att han deltagit i

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Regeringen äger föreskriva att bestämmelserna i första stycket skola gälla även annan tjänsteman än som anges där.

14 För eslagen lydelse strejk eller därmed' jämförlig stridsåtgärd. Disciplinpåföljder ära varning och löneavdrag under högst tret- tio dagar. Mer än en disciplinpå— följd må ej samtidigt åläggas.

Om storleken (tv-löneavdrag en- . ligt andra stycket förordnar rege—

ringen.

19 &

Åsidosätter tjänsteman på vil- ken bestämmelserna -i '18 5 icke äga tillämpning av försummelse. oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom enligt lag,in struktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 5 tredje stycket brotts- balken äga motsvarande tillämp- ning.

Disciplinstraff äro varning, lö- neavdrag under högst trettio da- gar, suspension i högst tre måna- der och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyl- dig till sva'rare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen äger meddela bestämmelser om in- skränkning i tillämpligheten av di— sciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag en- ligt andra stycket förordnar rege- ringen.

Innehåller kollektivavtal bestäm- melser om disciplinpåföljder, skola 18 5 andra och tredje styckena ic- ke gälla för tiänstemän som äro "sysselsatta "inom yrkesgrupp och

område som avtalet avser.

20 56

Tjänsteman som kan dömas till disciplinstraff enligt 19 5 skall an- mälas till åtal, om han är skäli- gen misstänkt för _

a) brott som avses i 20 kap; 1—3 55 brottsbalken;

5 Senaste lydelse 1974: 1009. 6 Senaste lydelse 1974: 1009.

- Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 5 må'ej åläggas

1. krigsman som är underkas— tad ansvar enligt 21 kap. brotts- balken,

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

b) brott som avses i 20 kap. 4 5 andra stycket brottsbalken , såvitt fråga är om tjänsteman söm är anställd med fullmakt;

c) annat brott i tjänsten, .för vilket är stadgat fängelse;

d) brott i tjänsten i annat fall än som avses i a)—c) och det finnes anledning antaga, att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller tjänstemannen bestri— der vad som lägges honom till last och tillfredsställa/ide utredning ic- ke kan åstadkommas hos myndig- heten. '

Regeringen må befria från att-' mälningsskyldighet enligt e) i frå- ga om brott som avses i 13 kap. 6 _(5 första stycket brottsbalken .

15

Föreslagen I ydelse'

2. medicinalpersonal som i sin yrkesutövning står under social- styrelsens inseende, om förseelsen skett i denna yrkesutövning,

' 3. veterinär som står under lant- bruksstyrelsens inseende, om för- seelsen skett i utövning av veteri— näryrket.

215'

Har åtal väckts mot tjänsteman. må disciplinärt förfarande röran- de gärning som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om ver- kan av att åtal väckes innan be— slut rörande disciplinär bestraff— ning helt eller delvis verkställts fö- reskrives i 20 kap. 9 5 brottsbal- ken.

Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande enligt denna lag rörande förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas.

Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 5 må ej åläggas tjänste- man sedan anställningen hos myn- digheten upphört eller uppsägning ägt rum.

-.Tjänsteman, som ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig anmaning enligt 24 5 förs- . ta stycket, må icke åläggas disci- plinpåföljd som nyss sagts.

225

Har tjänsteman, som innehar tjänstebostad eller fri bostad, efter åtal eller disciplinärt förfarande dömts till suspension, äger han bo kvar i bostaden, om icke sär- skilda skäl föranleda annat. Åläg- ges tjänstemannen att flytta, skall han erhålla skälig tid därför.

Har tjänsteman begått brottslig gärning varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inne- ha sin tjänst, må han avskedas. Hur åtgärd vidtagits för att all-. ställa åtal för gärningen, må fråga - om avskedande på grund av denna" ej avgöras förrätt ansvarsfrågan slutligt prövats.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse

Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämp- lig attinneha sin tjänst, må han avskedas i stället för att disciplin- - påföljd ålägges honom. Detsamma

skall gälla, om tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas en- ligt första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänste- förseelsen under inflytande av så- dan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 5 brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjäns- teman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas en- bart på omständighet som myndig- heten har känt till mer än en må- nad före avskedandet.

23 å7

Om disciplinstraff enligt 19 5, åtalsanmälan enligt 20 5 och flytt- ningsskyldighet enligt 22 5 be- slutar den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om regering- en ej bestämmer annat.

Deltaga flera i avgörande som avses i första stycket skald rätte- ' gångsbalkens regler om omröst- ning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tillämpning.

7 Senaste lydelse 1974: 1009.

Beslut varigenom tjänsteman har avskedats enligt 22 5 må icke verkställas, förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 39 eller rätten till sådan talan har förlorats.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

17

Föreslagen lydelse

24 55

I ärende om disciplinär bestraff- ning skall, om tjänstemannen på- fordrar det, tillfälle beredas ho- nom att vid muntligt förhör utta- la sig i saken.

När' fråga 'om disciplinansvar eller avskedande enligt denna lag uppkommer, skall genom skriftlig anmaning tillfälle beredas tjänste-

-mannen att skriftligen eller, om

han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntligen yttra sig om vad som åberopas mot honom. Be- gär tjänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att an- nan utredning skall förebringas. skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart att åtgär- den saknar betydelse. ."

Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erfor- derligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att före- läggande meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig hand- ling eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som skall höras eller åtgärden el- jest angår vistas. T illhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela före- läggande, om laga hinder ej mö- ter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförlzandling.

I fråga om varsel till och över- läggning med lokal arbetstagar— organisation gälla bestämmelserna i lagen ( 1974:12 ) om anställnings- skydd. Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjäns— teman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

Åtal och avstängning m. m.

255

Om åtal och disciplinär bestraff- ning av tjänsteman som är krigs- man samt om åtal för brott i tjäns- ten av vissa tjänstemän vid riks-

5 Senaste lydelse 1971: 637. 2 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 78

Tjänsteman, som är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteut- övningen begånget brott som av- ses i 20 kap. 1—3 55 brottsbalken

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

dagens verk gälla särskilda be- stämmelser.

18

Föreslagen lydelse

eller annat brott varigenom han åsidosatt åliggande i tjänsteutöv- ningen, skall anmälas till åtal, om för brottet är stadgat fängelse eller det finnes anledning antaga, att ta- lan om enskilt anspråk kommer att föras.

Regeringen må befria från an— mälningsskyldighet i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 5 första stycket brottsbalken .

26 59

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt för- farande enligt denna lag mot tjäns- teman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas med- föra avsättning eller om eljest sär— skilda skäl föreligga, avstängas från utövning av tjänsten med ' omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess lagakraft- ägande dom eller beslut förelig- ger. Finnas ej längre skäl för av— stängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning medde- las i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndig- het som regeringen bestämmer. I ärende om avstängning skola be- stämmelserna i 23 5 andra stycket och 24 5 iakttagas. Bestämmelser- na i 15, 17 och 18 55 förvaltnings- lagen (l971:290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes hand— läggning.

Om avstängning av domare som misstänkes för brott och om skyl- dighet för vissa tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda ut- övningen av sin tjänst, om de åta- las för brott i tjänsten, gälla sär— skilda bestämmelser. '

9 Senaste lydelse 1974: 1009.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes förfarande enligt 24 5 mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas medföra avskedande en- ligt 22 9', avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar ver- kan, dock icke för längre tid än till dess frågan om avskedande slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

] ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 S)” första styc— ket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 åå förvaltningslagen(1971: 290) sko- la tillämpas även om beslut om avstängning utgör beslut under ärendes handläggning.

Beslutas avstängning, skall frå— gan om avskedande snarast upp- tagas till prövning. Vid avgöran- det av denna fråga skall prövas. om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman, som-| varit av— stängd från tjänsten, ej avskedas, äger han uppbära den lön som må ha avdragits.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975: 78 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 510

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed jämförligt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjäns- temannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om avstängning av justitieråd eller regeringsråd må dock ej verk- ställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning enligt första stycket eller om läkarun- dersökning som avses där medde- las i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff. av regeringen och eljest av myn- dighet som regeringen bestämmer. [ sådant ärende skola bestämmel- serna i 23 5 andra stycket iaktta- gas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntligen uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och 18 55 förvaltningslagen(1971: 290) skola tillämpas även om be- slut som nyss sagts utgör beslut under ärendes handläggning.

[ ärende om avstängning enligt första stycket eller om läkarunder- sökning som avses där skola be— stämmelserna i 24 5 första styc- ket äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 17 och 18 55 förvaltningslagen(1971: 290) sko— la tillämpas-även om beslut som nyss sagts utgör beslut under åren- des handläggning.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.

Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket må ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 5 eller rätten till sådan talan har förlo- rats. Beträffande justitieråd eller regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till grund för av- stängning, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestäm- melserna i 54 5.

29511

Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestäm- melse i denna lag eller, i fråga om

10 Senaste lydelse 1974: 1009. " Senaste lydelse 1974: 1009.

Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast med stöd av be- stämmelse i denna lag. I fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare, gälla dock även bc-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

tjänsteman som är förordnad tills vidare, i lagen (1974:12) om _lan- Ställningsskydd.

20

Föreslagen lydelse

stämmelserna aln-uppsägning i la-

.gcn (1974:-12) _om anställnings--

skydd.

32%

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 5," om han

a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att full- göra sin tjänst tillfredsställandc;

b) till följd av nedsatt arb'ets— '

förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un- der kortare tid samt socialstyrel- sen finncr det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur ar- betsförmågan därefter kommer att utveckla sig;

c) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vard avsättning kunnat följa liten en— ligt 33 kap. 2 S*" brottsbalken över- lämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

han

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder somlavs'es i 31 's”, om

a). till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att full- 'göra sin tjänst tillfredsställandc;

b) till följd av nedsatt arbets- förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un- der kortare tid samt socialstyrel- sen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer

'att utveckla sig.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyl— dig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension. _

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ål- der då han äger avgå .med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyt- tas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pen- Sionsrätt.

34aå

Beslut varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten enligt 32 5 eller förflyttats till annan tjänst enligt 34 35 må icke verkställas, förrätt beslutet slutligt prövats ef— ter talan som avses i 53 5 eller rätten till sådan talan har förlo- rats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet enligt 31 5, om ej annat följer av 53 5.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse

I fråga om justitieråd eller rege— ringsråd må beslut om skiljande från tjänsten enligt 31 eller 32 5 icke verkställas, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 5.

365

Tjänsteman som är förordnad för bestämd tid må på egen be- ' gäran beviljas avsked före anställ- ningstidens utgång, om särskilda skäl föreligga. -

Tjänsteman som är förordnarl för bestämd tid må på egen be- gäran entledigar före anställnings— tidcns utgång, om särskilda skäl föreligga.

Beslutande organ

. 37 512

Fråga om anställnings upphö- rande enligt 30 eller 31 5, 32 5 första stycket a) eller b), 35 eller 36 & prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphöran- de enligt 32 5 första stycket c) el- ler andra stycket eller enligt 33 & prövas av regeringen.

Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 5, avskedande enligt 22 5, åtals- anmälan enligt 25 5, avstängning enligt 26 eller 27 5 eller läkarun- dersökning som avses i 27 5 prö— vas av den myndighet under vil- ken tjänstemannen lyder, om ej annat följer av 38 5 eller av före- skrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 5 på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan av åkla- gare.

Fråga om anställnings upphö- rande enligt 30 eller 31 5, 32 & första stycket, 35 eller 36 5 prö— vas i fråga om tjänst, som rege- ringen tillsätter, av regeringen el— ler myndighet som regeringen be- stämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga 'om anställnings upphöran- de enligt 32 å andra stycket eller 33 & prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 & prövas av rege- ringen. Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myn- dighet som anställt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

385

12 Senaste lydelse 1974: 1009.

Beträffande justitieråd eller re- geringsråd prövar regeringen frå- ga om åtalsanmälan enligt 25 f

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller om avstängning eller läkarun- dersökning enligt 27 5. Beslut om avskedande enligt 22 5 eller av- stängning enligt 26 5 meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 9".

I fråga om den som eljest in- nehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byrå- chef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet prövas fråga som avses i 37 5 förs- ta stycket av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domar- värv. Regeringen meddelar närma- re bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.

38aä

Deltaga flera i avgörande som avses i 37 .6 första stycket skola, i annat fall än då ärendet prövas av regeringen, bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröst- ning i domstol med endast lagfar— na ledamöter äga motsvarande till- lämpning.

38b5

Beträffande tjänsteman hos riks- dagen eller dess organ meddelar riksdagen bestämmelser om beslu-

tande organ i frågor som avses i 37 och 38 55.

51513

Mål om skadestånd enligt 16 & prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 & tredje eller fjärde stycket, 30 &, 35 & eller 39—43 5 eller av föreskrift som avses i 7 ?; tredje stycket, 30 å andra stycket eller 39 &, handlägges enligt lagen (1974z37l) om rättegången i ar—

” Senaste lydelse 1974: 1009.

Mål om skadestånd enligt 16 å prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 & tredje eller fjärde stycket, 18 _(5, 22 5, 26 5, 27 5, 30—32 &, 34 39, 35 &, 36 5? eller 39—43 5 eller av föreskrift som avses i 7 & tredje stycket, 30 å andra stycket eller 39 å, handlägges enligt lagen

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

betstvister. Enligt nämnda lag handlägges även mål om tillämp- ning av 27, 31 eller 32 5 i fråga om ordinarie domare. Mål som gäller justitieråd eller regerings- råd prövas dock av högsta dom— stolen enligt 57 kap. rättegångs- balken på talan av riksdagens om- budsman eller justitiekanslern.

23

Föreslagen lydelse

(1974: 371) om rättegången i ar- betstvister.

I fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anställning tillämpas ej 42 5 lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

53 514

Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller rege- ringsråd meddelats beslut om lä- karundersökning som avses i 27 5 eller om anställningens upphöran- de enligt 31 eller 32 5 och vill han ha ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av be- slutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.

I fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 .(5 ej läggas till grund för avstängning enligtnämn- da paragraf, förrän beslutet slut- ligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkställighet äga rum av be- slut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 9" el- ler, 0171 ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 5, förrän beslu— tet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.

I mål som gäller ordinarie do- mare äger domstolen för tiden in- till dess lagakraftägande dom el- ler beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enligt 27 &, att beslutad avstängning skall va- ra hävd. och, i tvist om tillämp- ningen av 31 & beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller re— geringsråd, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen upp- nått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

" Senaste lydelse 1974: 1009.

Vill tjänsteman söka ändring i beslut enligt 18, 22, 27, 3], 32 eller 34 5, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad. Talan mot beslut om av- stängning enligt 27 9' är dock ej inskränkt till viss tid.

För tiden intill dess lagakraft- ägande dom eller beslut förelig- ger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 el- ler 27 5, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om till- lämpningen av 31 5, att anställ— ningen skall upphöra när tjänste- mannen uppnått den ålder då skyl- dighet att avgå senast inträder.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975: 78 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

545

Beträffande justitieråd eller re- geringsråd prövas mål om tillämp— ning av 22, 26, 27, 31 eller 32 5 av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riks— dagens ombudsman eller justitie- kanslern.

Denna lag träder 1 kraft den 1 januari 1976. Lagen (1955. 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra att gälla

I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträ- dandet gäller äldre bestämmelser. '

Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 & femte stycket skall iakttagas att i fråga om omständighet som myndigheten kände till vid ikraft- trädandet den i lagrummet angivna tiden skall räknas från ikraftträ— dandet.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statsjänstemanna- lagen (1965: 274)

Härigenom föreskrives att andra stycket1 i övergångsbestämmelsema till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965. 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

4. Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 &, 23 kap. 22 %, 24 kap. 1 €, 36 kap. 5 €, 48 kap. 5 och 15 åå samt 58 kap. 1 och 2 åå rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 4 52

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller di- striktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt

Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt

i mål om ansvar eller enskilt an- språk på grund av brott som i ut— övningen av tjänsten eller uppdra- get begätts av statstjänsteman,

1 Senaste lydelse 1974: 1008. 2 Senaste lydelse 1974: 573.

i mål om ansvar eller enskilt an- språk på grund av brott som i ut— övningcn av tjänsten eller uppdra— get har begåtts av

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

som ej är underkastad disciplinär bestraffning, av ledamot av dom-' stol eller central statlig förvalt- ningsmyndighet, som ej är stats- tjänsteman, eller av krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst.

25

Föreslagen lydelse

]. den som innehar eller uppe-' håller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet;

2. ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndig- het, som ej är statstjänsteman; el- ler

3. krigsman, som bestrider re- gcmentschefs eller därmed lik- ställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren. . Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av_enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åkla-

gare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åkla- garna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

23 kap. 22 53

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder- lig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 5 första eller andra stycket. Ej heller är förun- dersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 5 andra stycket, med mindre anledning förekommer till ådömande av annan påföljd än böter eller suspension.

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder— lig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 5 första eller andra stycket. Ej heller är förun- dersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 5 andra stycket, med mindre anledning förekommer till ådömande av annan påföljd än böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersök- ning enligt detta kapitel ägt rum.

24 kap.

1 54

Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brot- tets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjandc av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fäng-

3 Senaste lydelse 1974: 573. 4 Senaste lydelse 1964: 166.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

26

Föreslagen lydelse

else och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.

Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den miss- tänkte kommer att dömas allenast

Kan det antagas, att den miss- tänkte kommer att dömas allenast

till böter eller suspension, må till böter, må häktning icke ske. häktning icke ske. 36 kap. 5 55

Ämbets— eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteä— rende eller utöva annan allmän befattning må ej höras som vittne angående något, varom han på grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjukskö- terska, kurator vid familjerådgiv- ningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling el- ler kyrklig samfällighet, eller de- ras biträden höras angående nå- got, som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnads- plikten gäller, samtycker därtill.

Ej 'må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan författning är plik- tig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnads- plikten gäller, samtycker därtill.

Ej heller eljest må advokat, lä- kare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familje- rådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, för- samling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras angå— ende något, som på grund av den- na dcras ställning förtrotts dem el- ler de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tyst- nadsplikten gäller, samtycker där- till.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om nå- got, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga för— hållanden erfarit.

48 kap.

556

Strafföreläggande får icke ut- färdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

5 Senaste lydelse 1973: 240. 6 Senaste lydelse 1968: 193.

Strafförcläggande får icke ut- färdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den miSStänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, el- ler begärt, att åtal skall väckas, el- ler

om brottet bör föranleda äm- betsstraff.

27

Föreslagen lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att , han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, el- ler begärt, att åtal skall väckas.

I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskilda bestämmelser.

15 57

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas, om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas- alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap före- ligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt an- språk kommer att föras, eller

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör—föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap före- ligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt an- språk kommer att föras, eller

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsman,

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara på- kallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brot- tet.

58 kap.

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för nå— gon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller ombud eller ställföreträdare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

"' Senaste lydelse 1968: 193.

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för nå- gon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med av- seende å målct gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänste- förseelse eller om brott som har avseende (i målet ligger ombud el- ler ställföreträdare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el- ler om part, som hörts under san- ningsförsäkran, eller vittne, sak— kunnig eller tolk avgivit falsk ut— saga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på ut- gången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- pas och dess förebringande sanno— likt skulle hava lett till annan ut— gång; eller '

4. om rättstillämpning, som lig- ger till grund för domen, uppen- bart strider mot lag.

28

Föreslagen lydelse

2. om skriftlig handling, som

' åberopats till bevis, varit falsk el- '

ler om part, som hörts under san- ningsförsäkran, eller vittne, sak— kunnig eller tolk avgivit falsk ut- saga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på ut- gången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- pas och dess förebringande sanno- likt skulle hava lett till annan ut- gång; eller _ - '

4. om rättstillämpning, som lig— ger till grund för domen, uppen- bart strider mot lag. '

Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt," att han icke vid den rätt, som meddelat do- - men, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.

25

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

l.. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman, åklagare eller ombud, ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt för- farande, som kan antagas hava in- verkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el- ler om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt hand- lingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- pas och dess förebringande sanno— likt skulle hava lett till att den till- talade frikänts eller brottct hän- förts under mildare straffbestäm- melse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende å målet gjort 'sig skyldig till brottsligt förfarande el- ler tjänstcförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud, ställföreträdare eller för- svarare till last, samt brottet eller tjänsteförscelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el- ler om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt hand— lingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- pas och dess förcbringande sanno- likt skulle hava lett till att den till- talade frikänts eller brottet hän— förts under mildare straffbestäm— melse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

synnerliga skäl äro, att frågan, hu- ruvida den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som lig"— :ger till grund för domen, uppen- bart strider mot lag.

29

Föreslage nl ydelse synnerliga skäl äro, att frågan, hu- ruvida den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller .

4. om rättstillämpning, som lig- ger till grund för domen, uppen- bart strider mot lag. -

Denna lag träder i kraft den 1' januari 1976.

5 Förslag till Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472) .

Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948: 472)1

dels att i 4, 13, 15, 17— 19, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95, 98, 102 106 och 107 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot regeringen imotsvarande form, dels att 3, 8, 9, 22, 66 och 79 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

.3 52

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som om- förmäles i något av följande kapi— tel eller lagrum i brottsbalken , nämligen 16 kap. 15 och 16 åå därest den brottslige vid gärning— ens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått krigs— makten tillhörig eller för dess be- hov avsedd egendom, 20 kap. ]— 4 och 10 55 samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i " brottsbalken omförmält brott, som

"1 Senaste lydelse av 13 % 1972: 363 24 & 1964: 200 15 5 1959: 105 60 & 1964:-200 17 5 1972: 363 67 5 1973: 19 19 5 1.968: 330 98 _S 1972: 363 22 5 1973: 19 107 & 1949: 364. 2 Senaste lydelse 1964: 200.

Såsbm militära brottmål anses enligt denna lag: mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som om- förmäles i något av följande kapi- tel eller lagrum i brottsbalken , nämligen 16 kap. 15 och 16 Så därest den brottslige vid gärning- cns begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvars- makten tillhörig eller för dess be- hov avsedd egendom, 20 kap. 1— 3 55 samt 21 och 22 kap.; 2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsi- dosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avsesi 36—39 åå värnpliktslagen; samt '

4. mål om ansvar för brott var- igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmak— ten åsidosatt sin tjänsteplikt.

30

Föreslagen lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsi- dosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses-i 36—39 55 värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott var- igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvars- makten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaf- fenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

8 53 Straff må åläggas i diseiplinmål allenast om den misstänkte _står under militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff. Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i diseiplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.

Krigsman, som ej är underkas- tad ansvar enligt 21 kap. brotts- balken. må e] åläggas straff i di— sciplinmål.

954

För följande i brottsbalken om- förmälda brott må, där ej annat följer av 10 &, straff åläggas i dis— ciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 &, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 & eller 12 kap. 2 5, under förutsättning att fråga är om krigs— makten tillhörig eller för dess be- hov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendo— men lämnats åt den brottslige för bcgagnande;

3 Senaste lydelse 1973: 19. 4 Senaste lydelse 1964: 200.

För följande i brottsbalken om- förmälda brott må, där ej annat följer av 10 5, straff åläggas i diseiplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 å, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap, 2, 4 eller 7 5 eller 12 kap. 2 &, un- der förutsättning att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för" dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brotts— lige för begagnande;

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

3. brott som sägs i 20 kap. 4 5 eller 21 kap. 18 %, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfar— tyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under ut- övande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseel- sen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 55 eller 22 kap. 4 5.

31

Föreslagen lydelse

3. brott som sägs i 21 kap. 18 &, dock ej då fråga är om sådan för- seelse vid manövrering" eller navi- gering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å det- samma eller, om fartyget var luft- fartyg, såsom förarc därå, samt genom förseelsen skada uppkom- mit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—-9 eller 11—16 %% eller 22 kap. 4 &.

22 år)

Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 5, skall han ge- nast hänskjuta målet till åklagaren:

1. om straff för brottet ej må åläggas i diseiplinmål; 2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 & förordnat om den misstänktes gripande;

3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid

disciplinstraff eller böter;

4. om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg;

5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaf- fenhet finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller

6. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydna- den.

Målet skall hänskjutas till åkla- gare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mel— lan olika åklagare som Konungen bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 55 brottsbalken , av den som bestri- der tjänst som regementschef el- ler därmed likställd eller högre tjänst, skall målet hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklaga- ren.

Målet skall hänskjutas till åkla- gare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mel— lan olika åklagare som' regering- en bestämt. Är fråga om brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed lik— ställd eller högre tjänst, skall må- let hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklagaren.

Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet

5 Senaste lydelse 1973: 19.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975: 78 ; 32

Nuvarande lydelse Föreslagen I ydelse

ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 % stadgas.

Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningsha— vare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i diseiplinmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.

66 55

Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 17 & lagen om disciplinstraff för. krigsmän tillkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i diseiplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i diseiplinmål, innehar ovan i 13 .5 första styc- ket omförmäld befattning och har:lägst fänriks, grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.

Såvitt angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för ut- bildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommen— dörkaptens grad och i de' fall Konungen bestämmer annan be— fattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall ic- ke äga tillämpning å hemvärnet.

Såvitt angår. underlydande som innehar" högst-" furirs 'tjänsteg'rad 'eller 'tjänsteklass "må tillrättavis—

ning ock åläggas av chef för kom- pani eller'däremot svarande avdel- ning. chef för utbildningsanstalt, ' sekond å fartyg vars chef innehar lägstfkommendörkaptens grad och i de fall regeringen bestämmer an- nan befattningshavare vid försvars- makten. Vad i detta stycke stad— . gas skall icke äga tillämpning å hem'värnet. '

79 57

Allmän åklagare i militärt brott- mål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer Konung- en. Justitiekanslern eller riksåkla— garen är åklagare'i mål om an- svar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 555 brottsbalken , av den som bestrider regementschefs el- ler därmed likställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare i militärt brott- mål är, om annat ej stadgas i 1.5 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer rege— ringen. Justitiekanslern eller riks- åklagaren är åklagare i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider regementschefs eller där- med likställd eller högre tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

6 Senaste lydelse 1973: 19. 7 Senaste lydelse 1973: 19.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975: 78 33

6. Förslag till Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (l97l: 290) dels att i ] och 2 && ordet "Konungen” skall bytas ut mot ”rege- ringen”,

dels att 3 5 skall ha nedan angivna lydelse. .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35

Bestämmelserna i 14——20 åå Bestämmelserna i 14—20 55 gäller endast i den mån fråga är gäller endast i den mån frågalär om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för f enskild bestämma om förmån, rät— enskild bestämma om förmån, rät- tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighet, disciplinpåföljd, ' straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart förhållande. förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 åå tillämpas ej

1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighe- tens beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom före-skrives att 41 5 lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna ly- delse.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1.975: 73

Nuvarande lydelse

34

Föreslagen lydelse

415

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag el- ler mot förbud som jämlikt den- samma meddelats, eller bryter nå- gon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är att "anse som brott i ämbete eller tjänst eller el- jest är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 åå sägs, fängelse må ådömas.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas till- gång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän straff- lag. '

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag el- ler mot förbud som jämlikt den- samma meddelats, eller bryter nå- gon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är- i annan lag be- lagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende _å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 55 sägs, fängelse må ådömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives i fråga om lagen ( 1966:413 ) om vapenfri

tjänst1

dels att 23 5 skall upphöra att gälla, dels att i 5, 7, 10 och 22 55 orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 19 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Befogenhet att meddela va- penfri tjänstepliktig tillrättavisning tillkommer civilförsvars-, brand-

] Senaste lydelse av 5 5 1972: 335.

Föreslagen lydelse 19 &

Befogenhet att meddela va—

penfri tjänstepliktig tillrättavisning tillkommer hos staten eller hos

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

eller arbetschef, som är underkas- tad ämbetsansvar, i fråga om un- derställd personal.

35

Föreslagen lydelse

kommun anställd civilförsvars-_, brand- eller arbetschef i fråga om underställd personal. Med kom- mun likställes allmän inrättning som avses i l 9" andra stycket kom- m unaltiänstenzannalagen (1965: 275).

Innan någon meddelar tillrättavisning, "skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårds- sly relser

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960: 267) angående

skogsvårdsstyrelser2

dels att i 1—4, 6 och 9 åå ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot

”regeringen”,

dels att. i 9 5 ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen och 7 & skall ha nedan angivna ly- delse.

Lag om skogsvårdsstyrelser

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7å3

Ordförande och övriga ledamö— ter i skogsvårdsstyrelse samt skogsvårdsstyrelses tjänstemän ära i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänste— män. Kungl. Maj:t meddelar be— stämmelser om åtal och discipli— när bestraffning.

Regeringen meddelar bestäm- melser om åtal och disciplinär be- straffning i fråga om skogsvårds- styrelses tjänstemän.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skall hänvisningen i stället avse lagen om

skogsvårdsstyrelser.

2 Senaste lydelse av 1 & 1967: 802 3 5 1970: 52 4 5 1965: 581. 3 Senaste lydelse 1965: 581.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975: 78 36

10 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523) Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)1 dels att 10 kap. 9 5 och 13 kap. 6 5 skall upphöra att gälla, dels att 10 kap. 10 och 47 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 10 52

Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättnings- mannen genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning, jord- bruk eller skogsbruk, allt efter den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.

Syneman, som utan skälig orsak Syneman.- som utan skälig orsak-' utebliver från sammanträde, er- utebliver från sammanträde, er— sätte all skada och olägenhet, som satte all skada och olägenhet, som: därav uppstår; förrättningsman därav'u'ppstår. ansvare därjämte såsom för tjäns- tefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller ortsombuds utebli-- vande från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

47 å3

Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman till— städes å den för förrättningen utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljasl Utebliver gOd man, kalle förrättningsmannen genast annan- god man i" stället. - '

Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig. orsak utebliver från förrättningen, er- utebliver från förrättningen, er- sätte all skada och olägenhet, som sätte all skada och olägenhet, som ' därav uppstår; förrättningsman därav uppstår. ' och biträdande förrättningsman ansvare därjämte såsom för tjäns- tefel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 9 & 1919: 425, av 13 kap. 6 & 1920: 459. 2 Senaste lydelse 1919: 425. * Senaste lydelse 1920: 459.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975: 78

11. Förslag till

37

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vä—

gar1

dels att i 39, 70, 79, 93 och 107 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 29 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 295

Kommer ej förrättningsmannen tillstädes å den för sammanträde utsatta tid och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter, då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. Får förrättningsmannen laga förfall, underrätte han så fort ske kan alla vederbörande därom. Förrättningsman, som utan skälig orsak utebliver från sammanträde, ersätte all skada och olägenhet samt svare därjämte för tjänstefe- let.

Kommer ej förrättningsmanncn tillstädes å den för sammanträde utsatta tid och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter, då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. Får förrättningsmannen laga förfall, underrätte han så fort ske kan alla vederbörande därom. Förrättningsman, som utan skälig orsak utebliver från sammanträde, ersätte all skada och olägenhet.

Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare

handläggning.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hin- der för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält laga förfall, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som om han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 166) om häradsall—

männingar2

dels att 46 & skall upphöra att gälla,

¹ Senaste lydelse av 39 5 1971: 1049 70 5 1971: 586 79 5 1954: 197 93 5 1971: 586

107ä 1971: 586.

' Senaste lydelse av

251971: 1056. 475 1971: 562.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975: 78

38

dels att rubriken närmast före 46 % skall utgå, dels att i 2, 6, 9, 23, 40, 41, 45 och 47 55 ordet ”Konungen” iolika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norr- land och Dalarna

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 167) om allmännings- skogar i Norrland och Dalarna

dels att 45 & skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 45 5 skall utgå. dels att i 7. 8, 22 och 39 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot re-

geringen”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel dels att i 12 och 21 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege- ringen", dels att?. nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 mom. Domkapitel består av följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses; domprosten eller, där domprost ej finnes, en av Konungen för sex år i sänder bland stiftets kyrkoher- dar förordnad ledamot såsom vice preses;

en av stiftets präster vald präst, som innehar prästerlig tjänst i stif- tet;

en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga för- samlingslivet;

två av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnade, i allmänna värv för- farna lekmän.

1 Senaste lydelse 1970: 754.

ä 1, 3 och 4 mom., 13 :, 2—7 mom. samt 20 åskall ha

Föreslagen lydelse 251

1 mom. Domkapitel består av följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses; domprosten eller, där domprost ej finnes, en av regeringen för sex år i sänder bland stiftets kyrkoher- dar förordnad ledamot såsom vice preses;

en av stiftets präster vald präst, som 'innehar prästerlig tjänst i stif- tet;

en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman. som ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga för— samlingslivet;

två av regeringar: efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnade, i allmänna värv för- farna lekmän.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

3 mom. För envar av de leda- möter, som förordnas av Konung- en efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses till- lika en suppleant. Beträffande ord- ningen för suppleanternas tillsät- tande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av ärenden som avses i 13 & 2—5 mom. skall den i 12 % omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.

1

2 mom. Åsidosätter innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, sin tjänsteplikt, äger domkapitlet tilldela honom. varning eller suspendera honom under högst tre månader. Är brot- tet av svårare beskaffenhet, skall domkapitlet göra anmälan för åtal vid domstol.

3 mom. Står innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, under åtal för brott och äro omständigheterna sådana att han satt i fara det an— seende innehavaren av befatt- ningen bör äga, må domkapitlet för tiden intill dess lagakraft- ägande dom föreligger avstänga honom från utövningen av befatt- ningen.

Har domkapitel fattat beslut om suspension av prästerlig befatt- ningshavare, äger domkapitlet ock, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga honom från ut- övningen av befattningen.

4 inom. Har prästerlig befatt- ningshavare, som enligt lagakrafté

39

F öreslagcn lydelse

&

3 mom. För envar av de leda- möter, som förordnas av rege- ringen efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses till- lika en suppleant. Beträffande ord- ningen för 'suppleanternas tillsät- . tande samt behörighet att vara ' suppleant gälle vad i denna lag är

stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av ärenden Som avses i 13 & ii.—4 mom. skall den i 12 & omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.

52

2 mom. Åsidosätter innehavare av prästerlig befattning vad som åligger honom i befattningen, äger det domkapitel under vilket han lyder besluta om disciplinpåföljd, avskedande, åtalsanmälan och av- stängning med motsvarande till- lämpning av 18 och 21—26 55 statstjänstemannalagen (] 965 : 274). Lyder han ej under dom- kapitel, tillkommer befogenhet, som nu har sagts, den myndighet som regeringen förordnar.

3 mom. Har prästerlig befatt- ningshavare blivit avskedad enligt

* Senaste lydelse 1963: 502 (jfr 1964: 644).

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse ägande dom funnits hava begått brott, till följd därav avsatts eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning, må han av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han ej avsatts eller förklarats skyl- dig att avgå men i anslutning till domen på grund av sin sinnesbe- skaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning, äger domka- pitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet för tid, varun- der han icke uppehåller sin befatt- ning.

Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig att. utöva prästämbetet under tid då han är suspenderad eller. av- stängd från utövningen av sin be- fattning.

40

Föreslagen lydelse

2 mom. och har beslutet vunnit la- ga kraft, må han av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han eljest enligt lagakraftägande dom funnits hava begått brott eller har disciplinpåföljd ålagts honom genom beslut som vunnit laga kraft och har han i anslutning till domcn eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet för tid, varunder han icke uppe- håller sin befattning.

Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetetunder tid då han är avstängd från ut— övningen av sin befattning.

Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt leverne eller nå- gon sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det anseende han så- som präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

.) mom. Domkapitel tillkommer att. upptaga och avgöra fråga om skyldighet för prästerlig befatt- ningshavare att avgå från sin be- fattning på den grund att han övergivit svenska kyrkans lära.

4 mom. Domkapitel tillkommer att upptaga och avgöra fråga om skyldighet för prästerlig befatt- ningshavare att avgå från sin be- fattning på den grund att han övergivit svenska kyrkans lära.

Prästerlig befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära och avgått från befattningen, skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet. Samma lag vare om annan präst som övergivit svenska kyrkans lära.

6 mom. I fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej ly- der under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tillkom- mer befogenhet, som i 4 och 5 mom. sägs, domkapitlet i det stift, inom vilket prästen har sitt hem- vist. Äger han ej hemvist inom ri- ket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.

5 mom. I fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej ly- der under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tillkom- mer befogenhet, som i 3 och 4 mom. sägs, domkapitlet i det stift inom vilket prästen har sitt hem- vist. Äger han ej hemvist inom ri— ket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.

6 mom. Mål rörande tillämp- ning av 2 mom. och 4 mom. första stycket handlägges enligt lagen ( 1974:371 ) om rättegången i ar-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

7 mom. Mot damkapitels beslut enligt 2—5 mom. föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel eller kam- marrätt i ärende som avses i 3 el- ler 4 mom. går i verkställighet utan hinder av klagan, där ej an- norlunda förordnas.

41

Föreslagen lydelse

betstvister. Härvid skall 5] 5, 52 5 första stycket och 53 5 statstjäns- temannalagen (1965: 274) äga motsvarande tillämpning.

7 mom. Mot beslut som har meddelats i något av de i 3 mom. eller 4 mom. andra stycket angivna hänseendena föres talan hos kam- marrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel, nämnd som sägs i 20 5 eller kammarrätt i ärende som avses i 3 mom. går i verkställighet utan hinder av kla- gan, där ej annorlunda förordnas.

20 å3

Med avseende å biskop tillkom- mer befogenhet, som i 13 5 3—5 mom. sägs, regeringsrätten.

Med avseende å biskop tillkom- mer befogenhet, som i 13 & 2—4 mom. sägs särskild nämnd. Denna nämnd består av fem leda- möter. Ordföranden skall vara lag- kunnig och i domarvärv erfaren. Övriga ledamöter förordnas av Ire- geringen för sex år i sänder. Av dem skall en vara biskop samt återstående ledamöter vara lekmän som har ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet. När— mare bestämmelser om nämndens sannnansättning och verksamhet meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Bestämmelserna i 13 5 4 och 7 mom. i deras äldre lydelse skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om där avsedd dom eller beslut som har meddelats före den 1 ja- nuari "1976.

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdom- stolar

Härigenom föreskrives att 2 & lagen (1971: 289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

251

Regeringsrätten prövar 1. besvär över kammarrätts be-

” Senaste lydelse 1971: 580. ¹ Senaste lydelse 1974: 577.

Regeringsrätten prövar 1. besvär över kammarrätts be-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse slut enligt förvaltningsproeessiagen (1971: 291), '

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författ- ning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos dom- stolen,

3. mål som avses i 20 5 lagen (1936: 567) om domkapitel.

Föreslagen lydelse

slut enligt ' förvaltningsproeessla- gen (1971: 291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författ- ning eller enligt instruktion för kammarrätterna' anföres hos domstolen. .

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 & rege- ringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. .

1.6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän för- valtningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrives att 1 5 lagen (1971: 309) om behörighet för all- män förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna ly— delse.

Nuvarande lydelse

lå

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos Kon- ungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 %, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val till befattning el- ler uppdrag, mål om val för upp-. rättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, in- begripet ersättning för viss förrätt- ning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om re- sekostnads- och traktamentsersätt- ning, mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller

2 Senaste lydelse 1973: 858 och 859.

Föreslagen lydelse

0

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad- hittills gällt skall anföras hos Kon- ungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 ?g, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val till befattning el- ler uppdrag, mål om val för upp— rättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, in-. begripet ersättning för viss förrätt- ning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om re- sekostnads- och traktamentsersätt— ning, mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

kassa, mål om rätt till pension el- ler dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller över- enskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgö— ras av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning till tjäns— teman vid polis-, åklagar- eller exe- kutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig- göra talan hos allmän domstol el— ler expropriationsdomstol eller er- sättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommu- nal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt natur- vårdslagen (1964: 822),

5. mål om beslut av tullmyn- dighet i samband med in- eller ut- försel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetal- ning av tull, skatt eller annan av- gift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla proviante- ringsfrilager,

6. mål om beslut rörande sta- tens, kommuns eller annan kom— munal förvaltningsenhets ut- tagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd.

av Konungens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän dom- stol,

7. mål om beslut rörande åter- betalning av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej. beslutet meddelats med stöd av

43

Föreslagen lydelse

kassa, mål om rätt till pension el- ler dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller över- enskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgö- ras av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning till tjäns- teman vid polis-, åklagar- eller exc- kutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig- göra talan hos allmän domstol el- ler expropriationsdomstol eller er- sättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommu- nal förvaltningscnhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt natur- vårdslagen (1964: 822),

5. mål om beslut av tullmyn- dighet i samband med in- eller ut- försel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetal- ning av tull, skatt eller annan av- gift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla proviante- ringsfrilager,

6. mål om beslut rörande sta- tens, kommuns' eller annan kom- munal förvaltningsenhets ut- tagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning. förutsätter beslut av allmän dom- stol, -

7. mål om beslut rörande åter- betalning av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av re-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Konungens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

8. anmärknings- och avkort- ningsmål, mål om tillsyn över stif— telser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rö- rande förebyggande eller bekäm- pande av djur- eller växtsjukdo- mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall medde- lats angående förbud, föreläg- gande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående om- händertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åt— gärd, såvida ej fråga är om skyl- dighet, som enligt författning åvi- lar kommun eller annan kommu- nal förvaltningsenhet, eller om be- slut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956: 618) om allmänna sam- mankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som av- ses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10. mål om förordnande an- gående läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst, mål om disciplinär bestraffning, mål om avstängning från tjänstgö- ring, mål om skiljande från all- män tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldig- het, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om före- läggande enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med vissa bestämmel- ser till skydd för försvaret m. m.,

Föreslagen lydelse

geringens bemyndigande eller av- ser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

8. anmärknings- och avkort- ningsmål, mål om tillsyn över stif- telser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rö- rande förebyggande eller bekäm— pande av djur- eller växtsjukdo- mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall medde- lats angående förbud, föreläg- gande, föreskrift, tillstånd eller godkännade eller angående om- händertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åt- gärd, såvida ej fråga är om skyl- dighet, som enligt författning åvi- lar kommun eller annan kommu- nal förvaltningsenhet, eller om be— slut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956: 618) om allmänna sam- mankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som av- ses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10. mål om disciplinär bestraff— ning, mål om avstängning från tjänstgöring, mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed jämför- ligt uppdrag annorledes än i sam- band med förflyttning,

lil. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldig- het, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om före- läggande enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen ( 1940:358 ) med vissa bestämmel- ser till skydd för försvaret m.m.,

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftan- läggningar, lagen ( 1948:433 ) om försäkringsrörelse, lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk- ringsrörelse här i riket, lagen (1950: 596) om rätt till fiske, lagen . (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956: 216) om jordbrukskasserö- relsen, lagen (1959: 73) med vissa bestämmelser om inländsk försäk- ringsrörelse vid krig m.m., lagen (1959: 118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, civilförsvarslagen (1960:74) , la— gen (1963: 76) om kreditaktiebo- lag, jordförvärvslagen (1965: 290), förordningen (1968: 576) om Kon- ungariket Sveriges stadshypoteks- kassa och om stadshypoteksför- eningar, miljöskyddslagen (1969: 387), jordhävdslagen (1969:698) , lagen (1970: 65) om

Sveriges allmänna hypoteksbank'

och om landshypoteksföreningar, lagen ( 1970:596 ) om förenklad -

aktiehantering eller lagen

(1971: 827) om registrering av ak—.- tieinnehav,

12. mål om utdömande av vite, . 13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behand- lingen av häktad eller den som an- hållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt .

eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd el- ler av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräckning.

45

Föreslagen lydelse

lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftan— läggningar, lagen ( 1948:433 ) om försäkringsrörelse, lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk- ringsrörelse här i riket, lagen (1950: 596) om rätt till fiske, lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956: 216) om jordbrukskasserö- relsen, lagen (1959: 73) med vissa bestämmelser om inländsk försäk- ringsrörelse vid krig m.m., lagen ( 1959:118 ) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, civilförsvarslagen (1960: 74), la- gen ( 1963:76 ) om kreditaktiebo- lag, jordförvärvslagen (1965: 290), förordningen (1968: 576) om Kon— ungariket Sveriges stadshypoteks- kassa och om stadshypoteksför- eningar, miljöskyddslagen (1969z'387), jordhävdslagen (1969: 698), lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank' ' och om landshypoteksföreningar,- lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering eller , lagen (1971: 827) om registrering. av ak- tieinnehav,

12. mål om utdömande av vite. 13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behand- lingen av häktad eller den som an- hållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd el- ler av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 men skall icke tillämpas - på beslut som meddelats före nämnda dag. Vid tillämpningen av 1 g i den nya lydelsen skall med regeringens bemyndigande jämställas be- myndigande som före den 1 januari 1975 har meddelats av Konungen.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1.975: 78

17. Förslag till

46

Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkar-

yrket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket1

dels att 13 & skall upphöra att gälla, dels att i 2, 9, 10 och 12. 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 3 och 6 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3ä

Har legitimerad läkare genom dem, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller snspenderats från tjänst som läkare för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott eller

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av läkaryr- ket eller till medverkan till hälso- farligt kvacksalveri eller till med- verkan till brott, som avses i 10 & lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvår- dens område, eller ock till obehö- rig utövning av tandläkaryrket el- ler medverkan därtill,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad att utöva läkaryrket.

* Senaste lydelse av 2 5 1972: 666 9 & 1972: 666 10 & 1971: 621 12å 1971: 621. 2 Senaste lydelse 197l: 621.

Föreslagen lydelse

2

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott eller

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av läkaryr- ket eller till medverkan till hälso- farligt kvacksalveri eller till med- verkan till brott, som avses i 10 & lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvår- dens område, eller ock till obehö- rig utövning av tandläkaryrket el- ler medverkan därtill,

eller har legitimerad läkare, som omfattas av statstjänsteman- nalagen (1965:274) eller stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl., för brott el- ler förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva läkar- yrket.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

47

Föreslagen lydelse 6å3

Legitimation för läkare, ' som Konungen eller socialstyrelsen förordnat till innehavare av läkar- tjänst, må icke återkallas så länge läkaren innehar tjänsten; dock må. legitimationen återkallas för tid, då han på grund av ådömd sus- pension icke är i tjänst, så ock för tid, då' han av anledning som i 5 5 första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.

Legitimation "för läkare, som re- geringen eller socialstyrelsen för- ordnat till innehavare av läkar- tjänst, må icke återkallas så länge läkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han av anledning som i 5 5 första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 55 i deras äldre ly- delse även efter ikraftträdandet.

18. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandlä-

karyrket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket1

dels att 15 5 skall upphöra att gälla, dels att i 3, 10, 11 och 13 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsfor- mer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 4 och 7 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

45

Har legitimerad tandläkare ge- nom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som tandläkare för brott, som han för- övat under utövning av tandläkar- yrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av tandlä- karyrket eller

3 Senaste lydelse 1971: 621. 1 Senaste lydelse av 3 5 1971: 622 10 5 1971: 622 11 5 1971: 622 13 5 1971: 622. 2 Senaste lydelse 1971: 622.

Föreslagen lydelse

41

Har legitimerad tandläkare ge- nom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av tandläkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av tandlä— karyrket eller

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

funnits skyldig till obehörig ut- övning av läkaryrket, till hälsofar- ligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 % lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso— och sjukvårdens område,-

eller till medverkan till brott som nu sagts,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad att utöva tandläkaryrket.

Legitimation för tandläkare, som Konungen förordnat till inne- havare av tandläkartjänst, må icke återkallas så länge tandläkaren in- nehar tjänsten; dock må legitima— tionen återkallas för tid, då han på grund av ådömd suspension icke är i tjänst, så ock för tid, då han. av anledning som i 6 & första styc- ket sägs icke uppehåller sin befatt- ning.

48

Föreslagen lydelse

funnits skyldig till obehörig ut- övning av läkaryrket, till hälsofar- ligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 5 lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område," eller till medverkan till brott som nu sagts, '

eller har legitimerad tandläkare, som omfattas av statstjänsteman- nalagen (1965:274) eller stadgan ( 1 965: 602 ) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott el- ler förseelse, som" han "har begått

' under utövning av "tandläkaryrket,

blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva tandlä- ka1yrket.

7,5... ..

Legitimation för tandläkare, som regeringen förordnat till inne- havare av tandläkartjänst, må. icke återkallas så länge tandläkaren in—' nehar tjänsten; dock må legitima- tionen återkallas för tid, då han av anledning som i 6 5 första stycket sägs icke uppehåller sin befatt- ning. -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fraga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 4 och 7 åå i-' deras äldre ly- delse även efter ikraftträdandet.

19 Förslag till Lag om ändring' 1 lagen (1965. 61) om behörighet att utöva veteri-

näryrket m. m.

Härigenom föreskrives att 3, 6 och 16 55 lagen (1965: 61) om behö- righet att utöva veterinäryrket m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

49

Föreslagen lydelse 3351

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från _tjänst som veterinär för brott som han för— övat under utövning av veterinär- yrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinär- yrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts till'fängelse för brott som han förövat under utövning av ve- terinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinär— yrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

eller har legitimerad veterinär, som omfattas av statstjänsteman- nalagen (1965:274) eller stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott el- ler förseelse, som han har begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva veteri- näryrket.

6å2

Legitimation för veterinär som regeringen, lantbruksstyrelsen eller statens livsmedelsverk förordnat till innehavare av veterinärtjänst må icke återkallas så länge veteri- nären innehar tjänsten. Legitima- tionen må dock återkallas för tid då han på grund av ådömd sus- pension eller av anledning som av- ses i 5 5 första stycket icke uppe- håller tjänsten.

Legitimation för veterinär som regeringen, lantbruksstyrelsen el— ler statens livsmedelsverk förord- nat till innehavare av veterinär- tjänst må icke återkallas så länge veterinären innehar tjänsten. Legi- timationen må dock återkallas för tid då han av anledning som avses i 5 % första stycket icke uppehåller tjänsten.

16 53

Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i förtroende i hans egenskap av veterinär eller

¹ Senaste lydelse 1971: 1116.

Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i förtroende i hans egenskap av veterinär eller

2 Senaste lydelse enligt prop. 1975 : 8. 3 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8 .

20. Förslag till

Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)

Härigenom föreskrives att 22 % 'sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 51

Har socialstyrelsen vidtagit åt- gärd för att ställa läkare under åtal för fel eller försummelse i tjänsten och är felet eller försum- melsen av sådan beskaffenhet, att det för sjukvårdens behöriga uppe- hållande finnes nödigt att för- sätta läkarcn ur tjänstgöring, äger'

socialstyrelsen med omedelbar verkan avstänga honom från ut- övning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger.

Har socialstyrelsen vidtagit åt- gärd för att ställa läkare under åtal för förseelse i tjänsten eller enligt vad därom är särskilt före- skrivet anmält förseelsen till den som enligt statstjänstemannalagen (1965: 274 ) eller stadgan (1965.-602) om vissa tjänstemän. hos kommuner m.fl. har att be- sluta om läkarens avskedande, äger socialstyrelsen, om förseelsen är av sådan beskaffenhet att det för sjukvårdens behöriga uppehål- lande finnes nödigt att försätta lä- karen ur tjänstgöring, med ome- delbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutligt har prö- vals.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse 1968: 232.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975: 78

21. Förslag till

51

Lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med an-

nan stat

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsam- arbete med annan stat

dels att 14 & skall upphöra att gälla, dels att i 1, 2 och 11 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege-

' ,, ringen ,

dels att 8 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 85

Tulltjänsteman från den andra staten åtnjuter under utövning här i riket av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, skydd en- ligt 10 kap. strafflagen men skall icke vara underkastad i 25 kap. samma lag meddelade bestämmel- ser om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman ge- nom gärning som avses i 25 kap. 1—5 55 strafflagen åsidosatt sin tjänsteplikt, då han i anledning av gränstullsamarbete haft att utöva tulltjänst för den andra staten,_ skall så anses som om gärningen begåtts under utövning av svensk tulltjänst.

Tulltjänsteman från den andra staten åtnjuter under utövning här i riket av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, skydd en- ligt 17 kap. 5 ä' brottsbalken men skall icke vara underkastad ansvar enligt 20 kap. samma balk.

Har svensk tulltjänsteman, då han i anledning av gränstullsam- arbete haft att utöva tulltjänst för den andra staten, begått brott som avses i 20 kap. 1—3 55 brottsbal- ken eller eljest gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, skall så anses som om han begått brottet eller gjort sig skyldig till förseelsen un- der utövning av svensk tulltjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

22. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrives att 7 5 lagen (1974: 191) om. bevaknings- företag skall ha nedan angivna lydelse. '

Nuvarande lydelse

l'iöreslagen lydelse

7å

Den som är godkänd för an- ställning i bcvakningsföretag och har till uppgift att utföra bevak-

Den som är godkänd för an- ställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevak-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975: 78 _ 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ningstjänst (väktare) åtnjuter ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd skydd som avses i 17 kap. 1 5 som avses i 17 kap. 5 5 brottsbal- brottsbalken . ken.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1976.

23. Förslag till

Lag om skydd för viss tjänsteutövning Härigenom föreskrives följande.

Skydd som avses i 17 kap. 5 & brottsbalken skall tillkomma

1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsan'läggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats; ' _

2. den som utan att vara krigsman för försvaret fullgör bevaknings- eller ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift. '

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

24. Förslag till

Lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Härigenom föreskrives följande.

1 5

' Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars fullgö- rande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som ge- nomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrätt- ning som avses i 1 5 andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965 : 275).

2 &

Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 % får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsför- hållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eller översättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975: 78 53

25. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1935:”395) om kontroll över till- verkningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kon- troll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.1

dels att 10 och 13 55 skall upphöra att gälla, dels att i 1—7 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall by- tas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 && ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen . om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m., skall hänvis- ningen i stället avse lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmate- riel m. m.

26. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel2

dels att 11 och 12 åå skall upphöra att gälla, dels att i 1—3, 6 och 7 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”fre- geringen”, .

dels att i 1 och 8—10 55 ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning, införsel och för- säljning av gasskyddsmateriel.

¹ Senaste lydelse av 7 5 1964: 108. 2 Senaste lydelse av 9 5 1960: 425.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975: 78

27. Förslag till

54

Lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering '

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering3 dels att 9 och 10 55 skall upphöra att gälla, dels att i 4 och 7 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut-mot ”rege-

' ,, ringen ,

dels att 8 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 854

Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller mot bättre vetande till myndighet eller läkare avgiver osann utsaga i ärende angående kastrering eller överträder vad i 6 5 stadgas,.dö- mes, om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken , till dags- böter eller fängelse i högst sex må— nader.

Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller mot bättre vetande till myndighet eller läkare avgiver osann utsaga i ärende angående kastrering, dö—_ mes, om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken , till— dags- böter eller fängelse i högst sex må- nader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3å

Den som underlåter att fullgöra honom jämlikt ] & åliggande upp- gifts- eller biträdesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift vare, därest han är offentlig tjänsteman, underkas- tad ansvar såsom för annat tjäns— tefel men straffes eljest med dags- böter.

Den som underlåter att fullgöra honom jämlikt 1 & åliggande upp- gifts- eller biträdesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift straffes med böter.

45

Uppgifter angående näringsid— kares verksamhet, som införskaf- fats jämlikt ]. % eller eljest erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedska- pen, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för planläggningen. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

Uppgifter angående näringsid- kares verksamhet, som införskaf- fats jämlikt 1 & eller eljest erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedska- pen, må ej yppas i vidare mån än. som erfordras för planläggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975: 78 56

29. Förslag till Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 329 a 5 lagen (1948: 433) om försäkrings- rörelse1 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

30. Förslag till Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1)

Härigenom föreskrives att 68 & arbetarskyddslagen (1949: 1)? skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

31. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäk- ringsanstalt att driva försäkringsrörelse häri riket

Härigenom föreskrives att 37 5 lagen. (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket3 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

32. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrives att 82 % uppbördslagen (1953: 272)4 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 82 år* . Den, som jämlikt 73 & tagit del av självdeklaration eller annan upp- gift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmel- serna i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentlig- . göra eller yppa innehållet i sådan handling.

1 Senaste lydelse av 329 3 5 1961: 610. ' Senaste lydelse av 68 5 1973: 834. = Senaste lydelse 1965: 168. ' Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75. 5 Senaste lydelse 1971: 75.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Den som bryter mot första styc- ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärning- en är belagd med straff i brotts- balken.

57

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

33. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som an- vändas för framställning av fettemulsion m. m. '

Härigenom föreskrives att 16 och 18 åå lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 52

Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot, straffes, där han för brottet ej är underkastad an-

svar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.

Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom.

185

Förseelse som avses i 15 & må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av kontrollstyrel- sen.

Brott som avses i 16 5 må, där det icke skall straffas enligt all- männa strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angi- velse av målsäganden.

Förseelse som avses i 15 15 må av allmän åklagare åtalas allenast *efter' angivelse av riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1.976.

1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 861. 2 Senaste lydelse 1974: 861.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975: 78 58

34. Förslag till Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeför- säkringl

dels att i 2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 åå .ordct ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 57 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 å2 Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra något av vad som åligger honom enligt 32 å, eller försummar någon att ställa sig till efterrättelse vad i 40 å är föreskrivet, dömes han till böter. Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 1 uppgift, som _ skall avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, dömes han till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken. - '

Bryter någon mot vad i 56 5 är stadgat, dömes han till böter eller fängelse i högst ett år. Brott som nu sagts må åtalas av åklagare en- dast efter angivelse av målsägan- de.

Denna lag träder i kraft den 1- januari 1976-.

35. Förslag till Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandclagen (1954: 279)3

dels att 38 och 42 åå skall upphöra att gälla, dels att i 1, 3—11, 15, 17, 23, 26—28, 30, 46 Och 48 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1962: 408. Senaste lydelse av 25 1971: 607 36 å 1967: 916 3 & 1971: 280 39 5 1973: 478 12å1967z916 41 å 1971:280 16 & 1967: 916 48å1971:607 32 å 1967: 916 58 å 1967: 916. 2 Senaste lydelse 1967: 916. ” Senaste lydelse av 23 5 1971: 609 38 & 1964: 206 42 å 1964: 206.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975: 78 - 59

36. Förslag till

Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagcn (19541280)1

dels att 34 å skall upphöra att gälla, dels att i 1—9,14,15,19—21,23,36 och 46 åå' ordet ”Konungen” skall bytas ut mot regeringen” ,

dels att 43 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' ' ' Föreslagen lydelse 43 å2

Brott varom förrnäles i 34 å må— ej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande angivit det till åtal. Är för gärningen stadgat straff i brottsbalken , gäller vad där sägs i fråga om rätt till åtal.

Åtal för brott som avses i 35 å Åtal för brott som avses i 35 å må väckas allenast efter anmälan må väckas allenast efter anmälan eller medgivande av myndighet eller medgivande av myndighet som Konungen bestämmer. . som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

37. Förslag till Lag om ändring i rusdry'cksförsäljningsförordningen (1954: 521)

Härigenom föreskrives i fråga om rusdryck'sförsäljningsförordningen (1954: 521)

dels att ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, .

dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 87 å skall ha nedan angivna ly-- delse.

1 Senaste lydelse av 1 5 1957: 287 34 å 1964: 207 36 å 1964: 207 43 å 1964: 207. ' Senaste lydelse 1964: 207

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975: 78

Rusdrycksförsäljningslag

Nuvarande lydelse

60

Föreslagen lydelse

87 gl

Vad som med stöd av bestäm- melserna i denna förordning in- hämtats vid granskning av räken— skaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid tillsyn å ut- skänkning inhämtats må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmel- serna avsedda ändamålet. Ej hel- ler må någon, som handhar utmi- nutering, för obehöriga yppa vad han i samband därmed inhämtat rörande enskilds personliga för- hållanden. Bryter någon häremot, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej för gär-

ningen är stadgat straff i brotts- balken.

Vad som med stöd av bestäm- melserna i denna förordning in- hämtats vid granskning av räken- skaper och verifikationer, så ock vad som eljest ..vid tillsyn å ut— skänkning inhämtats må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmel- serna avsedda ändamålet. Ej hel- ler må någon, som handhar utmi- nutering, för obehöriga yppa vad han i samband därmed inhämtat rörande enskilds personliga för- hållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till rusdrycks- försäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse rusdrycksför-

säljningslagen.

38. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhets- vård2

dels atti 8,9,14, 17, 40, 41 och 62 åå ordet _”"Konungen skall bytas ut mot regeringen”

dels att 64 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nin-'arande lydelse Föreslagen lydelse

64 å3

Då undersökning eller annan åtgärd enligt denna lag vidtages, b'ör ' noga tillses att den som åtgärden avser icke utsättes för allmän upp- märksamhet eller onödigtvis störas i lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård må ej obehörigen yppa vad han

1 Senaste lydelse 1966: 223. 2 Lagen omtryckt 1971: 307. * Senaste lydelse 1964: 779.

Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård må ej obehörigen yppa vad han

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

därvid" erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, dömes till dagsbö- ter eller fängelse i högst sex måna— der. Brott som nu sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.

61

Föreslagen lydelse

därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras. att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

39. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälp4 dels att i 11, 19 a, 24, 62 och 66 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut ' mot ”regeringen”,

dels att 64 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 55

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande en— skilds personliga förhållanden. Bryter någon lzärenzot straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Å" brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenast efter angivelse av måls- ägande/z.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande en- skilds personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

' Senaste lydelse av 11 å 1971: 664 19 aå 1971: 829 62 å 1971: 664. 5 Senaste lydeISe 1960: 98.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975: 78

40. Förslag till

62

Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyl- dighet rörande pris- och konkurrensförhållanden1

dels att 11 och 15 åå skall upphöra att gälla, dels att i 3, 7 och 13 åå ordet Konungen” skall bytas ut mot '”rege-

ringen”.

Denna lag träder i kraft den il. januari 1976.

41. Förslag till

Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956: 306) dels att 14 å skall upphöra att gälla, dels att i 1—5 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 11—13 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 52

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av lagen med- delade villkor eller föreskrifter el- ler anlitats som biträde vid till- synsverksamhetens utövande eller som eljest tagit befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehörigen nyttja yr- keshemlighet, som därigenom bli- vit känd för honom, och ej heller. där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsför- farande eller affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kun- nigt. Bryter någon lzäremot, dö- mes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stödav lagen med— delade villkor eller föreskrifter el— ler anlitats som biträde vid till- synsverksamhetens utövande eller som eljest tagit befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehörigen nyttja yr- keshemlighet, som därigenom bli- vit känd för honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsför— farande eller affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kun— nigt.

12å

Brott som avses i 7 eller 9 å må ej åtalas av allmän åklagare, där det ej av tillsynsmyndigheten anmäles till åtal.

¹ Senaste lydelse av 3 5 1972: 763. 2 Senaste lydelse 1964: 209.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975: 78 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott som i 11 å sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsägande.

13å

Över beslut av myndighet enligt Talan mot beslut av myndighet denna lag må klagan "föras hos enligt denna lag föres Itos rege- Konungen genom besvär, som sko- ringen genom besvär. la ingivas till handelsdepartemen- tet.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

42 Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)1 att 117,

170 och 198 åå samt rubrikerna närmast före nämnda paragrafer skall ha nedan angivna lydelse.

N nvarande lydelse Föreslagen lydelse XV. Om straff och viten XV. Om straff och viten m. m. 117 å .

Innehållet i deklaration eller annan i 50 å avsedd handling må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid taxe- ringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 å 5 mom. eller 46 å, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.

Den som bryter mot föreskrift i första—tredje stycket dömes till " böter eller fängelse i högst sex må- nader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

¹ Rubrikens lydelse enligt 1974: 773. Lagen omtryckt 1971: 399.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

X. Om straff

64

Föreslagen lydelse

X. Om straff m. m.

170 å

Vad i 117 å första, tredje, fjärde och femte styckena före- skrives skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om allmän fas- tighetstaxering.

X. Om straff

198

Vad i 117 å första, tredje, fjärde och femte styckena före- skrives skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om särskild fas- tighetstaxering.

Vad i 117 å första och tredje styckena föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

X. Om straff m. m. % .

Vad i 117 å första och tredje styckena föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

43. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343) om olje— lagring m. m.1

dels att i 1—4, 6 a—S, 11, 16, 17, 22 och 23 åå orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1—4, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 åå ordet ”förord- ning” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 20 och 21 åå skall ha nedan

angivna lydelse.

Lag om oljelagring m. m.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse zog

Vad som inhämtats genom upp- gift enligt denna förordning eller vid inventering eller besiktning av lager eller ock vid granskning av handelsböcker eller affärshand— lingar må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med uppgiften eller åtgärden avsedda syftet. Bryter någon upp-

1 Förordningen omtryckt 1969: 755 Senaste lydelse av 7 å 1971: 64 22 å 1971: 665.

Vad som inhämtats genom upp- gift enligt denna lag eller vid in- ventering eller besiktning av lager eller ock vid granskning av han- delsböcker eller affärshandlingar må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med

uppgiften eller åtgärden avsedda syftet.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

såtligen eller av oaktsamhet här-. emot, dömes, där han ej för brot- tet är underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter el-. ler fängelse.

65

Föreslagen lydelse

21å

Brott, varom i 19 å sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten. -

Brott, varom i 20 5 sägs, må- ej åtalas av allmän åklagare utan att målsäganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän strafflag, gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om oljelagring m. ni., skall hänvisningen i stället avse lagen om olje— lagring m.m.

44. Förslag till

Lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110)

Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958: 110)1 dels att i 2, 3, 5, 22, 26 och 29—31 åå ordet ”Konungen” i olika böj- ningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 23 och 28 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 å?

1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt ämne och försök därtill stadgas 1 lagen om straff för vamsmuggling.

Med dagsböter eller fängelse straffes 1. den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller som eljest, annorledes än genom olovlig in- försel, bryter mot vad i 2, 4 eller 6 å sägs; 1 Senaste lydelse av Zå 1973: 1004 22å197311004 26 å 1960: 423

29 å 1971: 617. ² Senaste lydelse 1960: 423.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller som eljest, annorledes än genom olovlig in- försel, bryter mot vad i 2, 4 eller

'6 å sägs:

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 å givna villkor eller andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, fö- reskrift eller förbud som medde- lats med stöd av 9 å, 18 å första stycket eller 19 å;

4. den som i ansökan eller an- mälan eller eljest angående om- ständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift; och

5. den som bryter mot vad i 21 5 sägs.

66

Föreslagen lydelse

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 å givna villkor eller andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, fö- reskrift eller förbud som medde- lats med stöd av 9 å, 18 å första stycket eller 19 å;

4. den som i ansökan eller an— mälan eller eljest angående om- ständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift.

, 28å - - . , . - . - . Brott som avses i 23 å 1 mom. 1—4 och 2 inom. eller i" 24 å må ej åta— las av allmän åklagare, med mindre strålskyddsmyndigheten anmäler

det till åtal.

Brott som avses i 23 5 1 mom. 5 må åtalas av allmän åklagare alle- nast efter angivelse av målsägan- den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

45. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att 29 å lagen (1958: 295) om sjömansskatt3 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 54. '

Den som jämlikt 25 å tagit del av ansökan om jämkning av sjömans- skatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt be- stämmelserna i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxe- ring eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentlig- göra eller yppa innehållet i sådan handling.

” Rubrikens leelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933. 4 Senaste lydelse 1974: 777.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975: 73 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ,

Den som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, 'om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. '

46. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsuin- . - —- '

tionsbeskattning

Härigenom föreskrives att 49 å lagen (1959: 92) om'förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 49 å2 Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen av- sedda ändamålet.

Den som bryter mot första styc- ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gär- ningen är belagd med straff i brottsbalken . _

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åkla- gare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

47. Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Härigenom föreskrives att 82 å civilförsvarslagen (1960: 74) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 å3 Vad som inhämtats genom så- Vad som inhämtats genom så- dan upplysning eller sådant till- dan upplysning eller sådant till-' handahållande av handlingar som handahållande av handlingar som 1 Rubrikens lydelse enligt 1974:863. ' ' ' ' ' ' '

' Senaste lydelse 1974: 863. ' Senaste lydelse 1964: 213.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

avses i 47 & första stycket e), vid besiktning jämlikt 65 & eller vid sådan förfrågan, undersökning el- ler granskning som avses i 66 & må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- sedda syftet. Bryter någon här- emot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Förseelse som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare

68

Föreslagen lydelse -

avses i 47 & första stycket e), vid besiktning jämlikt 65 & eller-vid- sådan förfrågan, undersökning el— ler granskning som avses i 66 & må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- sedda syftet. '

endast efter angivelse av måls- . .

äganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

48. Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)1 dels att 99 & skall upphöra att gälla, dels att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 91 och 92 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 91å

Den som är eller varit verksam inom samhällets barnavård må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon här- emot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Den som är eller varit verksam inom samhällets barnavård må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

92 s . Gärning som är belagd med straff- enligt 88, 89 eller 90 & må ej åtalas

av allmän åklagare, om ej gärningen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsyns—

myndighet.

1 Lagen omtryckt 197l:'_308. Senaste lydelse av 3 a & 1973: 808.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Brott som avses i 91 5 första stycket må åtalas av allmän åkla- gare endast efter angivelse av målsäganden.

69

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

49. Förslag till Lag om ändring i ölförsäljningsiörordningen (1961: 159)

Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1

dels att i 10, 28 och 30 åå orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 åå ordet ”förordning”i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 35 5 skall ha nedan angivna ly- delse.

Ölförsäljningslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 355

Vad som med stöd av denna förordning inhämtats "vid gransk- ning av handelsböcker med tillhö- rande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen må ej yppas i vidare mån än som erford- ras för vinnande av det med kon- trollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dags- böter eller fängelse i högst sex må- nader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åkla— gare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Vad som med stöd av denna lag inhämtats vid granskning av han- delsböcker med tillhörande verifi- kationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen må ej yppas i vi- dare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till ölförsälj- ningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse ölförsäljningslagen.

1 Senaste lydelse av 26 5 1972: 269 27 5 1972: 269 305 1971: 1219 32 5 1963: 222.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975: 78

50. Förslag till

70

Lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 180) om till- verkning av sprit och vin1

dels att i 2, 4, 6 och 9 b 55 orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ” regeringen” ,

dels att i 2, 3, 8, 10 och 14 55 ordet ”förordning” i olika böjningsfor-l mer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

delse.

Lag om tillverkning av sprit och vin

Nuvarande lydelse

dels att rubriken till förordningen och 12 5 skall ha nedan angivna ly-

Föreslagen lydelse

12 52

Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid gransk- ning av handelsböcker med tillhö— rande verifikationer eller eljest vid tillsyn över tillverkning må ej yp- pas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrol- len avsedda ändamålet. Bryter nå- gon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader,.

om ej för gärningen är stadgat straff i brottsbalken. '

Vad som med stöd av denna lag inhämtats vid granskning av han- delsböcker med tillhörande verifi- kationer eller eljest vid tillsyn över tillverkning må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vin- nande av det med kontrollen av- sedda ändamålet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. . Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordning— en om tillverkning av sprit och vin, skall hänvisningen i stället avse

lagen om tillverkning av sprit och vin.

1 Senaste lydelse av 2 5 1974: 728 3 5 1974: 728 4 5 1974: 728 8 & 1964: 216 9b 9 1974: 728 10 5 1974: 728. ' Senaste lydelse 1964: 216.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975: 78 71

51. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av tek- nisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 181) om för- säljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat1

dels att i 5 & orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att i 1, 2, 5, 8, 9 och 12 %& ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen och 15 5 skall ha nedan angivna. ly- ' delse.

Lag om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

155

Vad som inhämtats vid tillsyn Vad som inhämtats vid tillsyn enligt denna förordning må ej yp- enligt denna lag må ej yppas i vi- pas i vidare mån än som erfordras dare mån än som erfordras för . för vinnande av det med tillsynen vinnande av det med tillsynen av-. avsedda ändamålet. Bryter någon. sedda ändamålet. häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordning- en om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall ' hänvisningen i stället avse lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

52. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om till- verkning av och handel med fodermedel m. m. 2

dels att i 3, 5, 6, 12 och 19 55 orden ”Kungl. Maj. t” i olika böjnings— former skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, .

1 Senaste lydelse av 2 6 1974: 729 5 6 1963: 225 8 & 1974: 729. ' Senaste lydelse av 3 5 1969: 665.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975: 78

72

dels atti 1—4, 11, 12 och 19 55 ordet ”förordning" i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form, dels att rubriken till förordningen och 14 5 skall ha nedan angivna ly- delse.

Lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 än

Den som hos kontrollmyndighe- ten eller för dess räkning eller hos annan myndighet tagit befattning med uppgift som lämnats enligt 108 eller deltagit i undersökning enligt 11 5 får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som framkommit vid undersökningen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett ar.

Den som hos kontrollmyndighe- ten ellerför dess räkning eller hos annan myndighet tagit befattning med uppgift som" lämnats enligt 10% eller deltagit i undersökning enligt 11 & får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som framkommit vid undersökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordning- en om tillverkning av och handel med fodermedel m.m., skall hän- visningen i stället avse lagen om tillverkning av och handel med foder-

medel m. m.

53. Förslag 1111

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 18 kap. 28 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap. 28 &

Vad ledamot av styrelse, pen- sionsdelegation eller försäkrings- nämnd, revisor eller befattnings- havare hos allmän försäkrings- kassa så ock den som eljest biträ- der sådan kassa under sin verk- samhet hos kassan erfarit rörande enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yppas. Bryter

3 Senaste lydelse 1969: 665. 1 Lagen omtryckt 1973: 908.

Vad ledamot av styrelse, pen- sionsdelegation eller försäkrings- nämnd, revisor eller befattnings- havare hos allmän försäkrings- kassa så ock den som eljest biträ- der sådan kassa under sin verk- samhet hos kassan erfarit rörande enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yppas.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse någon häre/nat, stt'affes"ltted dags- böter eller fängelse i högst sex må- nader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

73

F öreslagenlydelse

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.-

54. Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrives att 55 & stämpelskattelagen (1964::108)2 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 58

Vad som inhämtats vid skatte- kontroll enligt denna lag må ej yp- pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kon- trollen. Bryter någon häremot, dö- mes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej går- ningen är belagd med straff i brottsbalken .

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åkla- gare åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Vad som inhämtats vid skatte- kontroll enligt denna lag må ej yp- pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kon- trollen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

55. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brott- mål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om personunder- sökning i brottmål1

dels att 11 5 skall upphöra att gälla,

= Rubrikens lydelse enligt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971: 454. 1 Senaste lydelse 1974: 864. 1 Lagen omtryckt l973: 1214.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975: 78

74

dels att i 7 och 10 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege-

ringen”,

dels att 8 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort uppdrag som för- troendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rö- rande enskilds personliga förhål- landen. Bryter någon häremot, dö- mes, om ej gärningen är att anse såsom ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse 85

Den som utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort uppdrag som för-' troendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rö- rande enskilds personliga förhål- landen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

56. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965: 94) om polisregister

m. m.1

dels att i 2—5, 7 a, 9 och 11 55 ordet ”Konungen” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, ' dels att 10 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 52

Den som i sin tjänst eller med stöd av denna lag fått del av upp- gift ur polisregister om annans personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad han sålunda erfarit. Bryter någon uppsåtligen

1 Senaste lydelse av 3 & 1971: 1188 5 5 1968: 706 7 5 1970: 642 (jfr 1973: 56) 7a & 1970: 642 (jfr 1973: 56) 8 5 1970: 642 (jfr 1973: 56) 9 5 1970: 422 (jfr 1970: 806)

11 5 1968: 326. 1 Senaste lydelse 1968: 326.

Den som i sin tjänst eller med stöd av denna lag fått del av upp- gift ur polisregister om annans personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad han sålunda

' erfarit.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

eller av oaktsamhet häremot, dö- mes till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken .

75

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

57. Förslag till

Lag om ändring' 1 lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 kap. 9 & lagen (1965 : 719) om säker- heten på fartyg skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

58. Förslag 1111 Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrives att 13 och 14 55 lagen' om kontinentalsockeln? skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 135

Den som deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevnaden av denna lag eller med stöd' av lagen meddelade föreskrifter eller vill- kor eller som anlitats såsom bi- träde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja yr- keshemlighet, som därigenom bli- vit känd för honom, och får ej heller, om det ej kan anses påkal- lat i tjänstens intresse, yppa ar- betsförfarande eller affärsförhål- lande varom han sålunda fått kän- nedom. Bryter någon häremot, dö- mes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som deltager eller deltagit i- .

tillsyn över efterlevnaden. av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller vill- kor eller som anlitats såsom bi- träde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja yr- keshemlighet, som därigenom bli- vit känd för honom, och får ej heller, om det ej kan anses påkal- lat i tjänstens intresse, yppa ar- betsförfarande eller affärsförhål- lande varom han såludna fått kän- nedom. Om ansvar och åtal för brott häremot föreskrives i :.20' kap. 3 och 5 55 brottsbalken .

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975: 78

76

14 51

Den som utom riket begått brott som avses i 11 eller 13 %, dö- mes, om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 & brotts- balken ej är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a & första och andra styckena nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 & första och tredje styckena får väc- kas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen be- myndigar.

Brott som avses i 13 9 får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Den som utom riket begått . brott som avses i 11 eller-13 &, dö— mes, om han finnes här-, efter denna lag och brottsbalken samt- vid svensk domstol, även om' 2 kap. 2 eller 3. & nämnda balk ej är . tillämplig eeh utan hinder ' av 2 kap. 5 a 5 första och andra stycke- na nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 % första och tredje styckena får väc- kas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen be- myndigar. -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

59. Förslag till Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att 58 5 lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 5 Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter "mot första styc- ket dömes, om gärningen ej är be- lagd med straff i brottsbalken , till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

60. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 65 ä'llagen (1968: 430) om mervärdeskatt= ' '

skall ha nedan angivna lydelse. ¹ Senaste lydelse 1974: 891.

1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 885. Lagen omtryckt 1969: 237.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975: 78 ' 77

Föreslagen lydelse

65 å3 Innehållet 1 deklaration eller annan handling enligt 22—24 Och 26- %% får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga. Den som med stöd av bestämmelserna i denna lag gjort skattere- vision eller granskat handling som avses i 27 & får ej obehörigen yppa, Nuvarande lydelse vad som därvid framkommit.

Den som bryter mot första styc— ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gär- ningen är belagd med straff i brottsbalken .

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

61. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av sva- velhalten i eldningsolja

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om be- gränsning av svavelhalten 1 eldningsolja dels att i 1, 6 och 7 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot rege-

ringen” ,

dels att i 3 och 7 åå ordet ”förordning” i olika.böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

delse.

dels att rubriken till förordningen och 5 5 skall ha nedan angivna ly-

Lag om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Nuvarande lydelse

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 5 första stycket eller villkor som meddelats vid medgivande enligt 1 5 andra stycket eller mot 3 5.

Till böter dömes den som

Föreslagen lydelse

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 5 första stycket eller villkor som meddelats vid medgivande enligt 1 % andra stycket.

a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 & b) vid lämnande av uppgift enligt 4 & uppsåtligen eller av oaktsamhet

anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med ' ' straff i brottsbalken. ” Senaste lydelse 1974: 885.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Brott mot 3 55 får åtalas av åkla- gare endast efter angivelse av måls- ägande.

78

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, skall hänvisningen i stället avse lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.

62. Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives 1 fråga om miljöskyddslagen (1969. 387)1 dels att 46 och 52 %% skall upphöra att gälla, . . dels att 45 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som med-. delats med stöd av 8, 23 eller 41 5 eller åsidosätter sådana bestäm- melser som avses i 2 & fjärde styc- ket,

2. underlåter att iakttaga före- skrift som regeringen meddelat en- ligt 10 5 första stycket utan att un- dantag har medgivits med stöd av 10 å andra stycket eller 17 å andra stycket,

3. åsidosätter villkor eller före- skrift som meddelats med stöd av 10 å andra stycket eller 17 5, 18 5 första stycket, 19—21, 24, 25, 27 eller 41 å, så att allmän eller en- skild rätt kan kränkas, eller- .

4. bryter mot 44 5, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

45 52

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot förbud som med- _

' delats med stöd "av 8, 23 eller 41 å '

eller åsidosätter sådana 'bestäm- ' melser som avses i 2 & fjärde styc— ket, _ .

2. underlåter'att iakttaga före- skrift som regeringen” meddelat - enligt 10 5 första stycket utan" att undantag har medgivits med stöd av 10 å andra stycket eller 17 å andra stycket, eller

3. åsidosätter villkor eller för'e- skrift som meddelats med stöd av 10 å andra stycket eller 17 &, 18 5 första stycket, 19—21,.24, 25, 27. eller 41 å, så att.allmän 'eller en- skild rätt kan kränkas,

dömes till böter- eller fängelse i_ ' högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad ; som åligger honom enligt 43 5 första stycket, dömes till böter. '

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1972: 782. ” Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30 .

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975: 78

63. Förslag till

79

Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna arbetstidslagenl(1970: 103)

dels att i 2 och 13 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege- ringen”,

dels att 14 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 145

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål- lande eller förhållande av bety- delse för landets försvar. Den som . uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el- ler fängelse i högst ett år. Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa eller nyttja vad han . därvid erfarit om yrkeshemlighet,

arbetsförfarande, affärsförhål- lande eller förhållande av bety- delse för landets försvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.'

64. Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105)

Härigenom föreskrives i fråga om sjöarbetstidslagen (1970: 105) dels att i 2 och 17 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege- ringen”,

dels att 21 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 215

Dcn som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe— hörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål-

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- hörigenyppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

lande eller förhållande av bety- delse för landets försvar. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el- ler fängelse i högst ett. år. Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar,. får allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

80

Föreslagen lydelse

lande eller förhållande av bety- delse för landets försvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

65. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och av-

loppsanläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om'lagen' (1970: 244)" om allmänna vatten- och avloppsanläggningar1

dels att i 35, 36 och 43 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”re-

geringen”,

dels att 34 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 345

Den som deltagit i undersök- ning enligt 20 å får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el- ler annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el- ler fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsä- gande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn- punkt.

Den som deltagit i undersök- ning enligt 20 å får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el- ler annat förhållande -som han därvid fått kunskap om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

66. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 725) om lokaliserings- samråd

dels att i 1 och 3 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege-

ringen”,

dels att 4 å skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 35 å 1971: 645.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

81

Föreslagen lydelse 4ä

Den som tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sam- manslutnings affärs- eller driftför- hållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter här- emot dömes till böter eller fäng- else i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande an- ger brottet till åtal eller åtal är på- kallat från allmän synpunkt.

Den som tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sam- manslutnings affärs- eller driftför- hållanden."

Denna lag träder i kraft den'l januari 1976.

67. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt ar- bete

Härigenom föreskrives att 16 5 lagen (1970. 943) om arbetstid m.m. i husligt arbete skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16å' "

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe-. hörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga för- hållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter här- emot dömes till böter eller fäng- else i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande an- ger brottet till åtal eller åtal är på- kallat från allmän synpunkt.

.Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga för- hållanden.

Denna lag träder i kraft den '1 januari 1976. '

68. Förslag till Lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)

Härigenom föreskrives i fråga om livsmedelslagen (1971: 511)1 dels att 31 & skall upphöra att gälla, dels att i 3, 6, 7, 9—'13, 15, 20—23, 26,

1 Senaste lydelse av 35 & 1972: 434.' 6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78

29 och 35 åå ordet

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975: 78

82

”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 30 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

'305

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 5, 21 5 första stycket, 23 eller 28 ä,

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 &, 11 & Såvitt avser hantering, 12 5, 21 å andra stycket, 22 % tredje stycket eller 29 ä,

3. vid märkning enligt 13 & eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 5 lämnar sådana orik- tiga uppgifter, som innebär skada eller annan olägenhet för motta- garen,

4. åsidosätter villkor som med- delats med stöd av 6 & eller 20 å andra stycket.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 5, 21 & första stycket eller 23 ä,

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 5, 11 5 såvitt avser hantering, 12 5, 21 å andra stycket, 22 & tredje stycket eller 29 ä,

3. vid märkning enligt 13 5 eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 & lämnar sådana orik- tiga uppgifter, som innebär skada eller annan olägenhet för motta- garen,

4. åsidosätter villkor som med- - delats med stöd av 6 5 eller 20 å andra stycket.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 26 5 första stycket andra punkten, dömes till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken .

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 & inför livsmedel till riket och försök därtill finns bestäm- melser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

69. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen ( 1971:1078 ) om försvars-

uppfinningar

dels att i 1, 3, 9, 10, 11, 13 och 22 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 19 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 195

Den som uppsåtligen bryter mot 4 eller 10 5 eller mot förordnande enligt 6 eller 16 5 dömes, om gär-

Den som uppsåtligen bryter mot 10 & dömes, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken,

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

ningen ej är belagd med straff i brottsbalken , till böter eller fängel- se i högst ett år.

83

Föreslagen I ydelse

till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

70. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

dels att i 3 och 4 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege—

ringen”,

dels att 7 å skall ha nedan angivnalydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa vad han därvid erfa- rit om yrkeshemlighet eller affärs- förhållande. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väc- kas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är på- kallat från allmän synpunkt.

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa vad han därvid erfa- rit om yrkeshemlighet eller affärs- förhållande.

Dcnna lag träder ikraft den 1 januari 1976.

71. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1204) om byggnads-

tillstånd m. m.

dels att i 1, 3, 5 och 6 åå ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege—

' ,, r1ngen ,

dels att 9 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 95

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som avses i 6 å eller 2. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6 å uppsåtligen

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

84

Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff' ! brottsbalken .

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 5, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken .

I fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas en- dast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

72. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande "av könstillhö- righet i vissa fall

Härigenom föreskrives att 7 å lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

' Föreslagen lydelse

.75

Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa vad han därvid erfa- rit om enskilds personliga förhål- landen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dö- mes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas en- dast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obe- hörigen yppa vad han därvid erfa- rit om enskilds personliga förhål— landen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

73. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972. 826) om uppgiftsskyldighet' 1 vissa

planeringsfrågor

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgiftsskyl- dighet i vissa planeringsfrågor

dels atti 1 å ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 8 å skall ha nedan angivna lydelse.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

85

Föreslagen lydelse 85

Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt- ja. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt- ja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. __ '

74. Förslag till Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrives 1 fråga om sjömanslagen (1973. 282) . dels att i 15 och 58—60 'åå ordet "Konungen". skall bytas ut mot '_'re- geringen” ,

dels att 64 och 72 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 64å

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes ledamöt av far- tygsnämnd, som vid sin medverkan i nämnden är partisk eller brister i omsorg.

Ledamot av fartygsnämnd får ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna egenskap. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el- ler fängelse i högst ett år.

Ledamot av fartygsnämnd får ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna egenskap.

'.

72å

Allmänt åtal för brott mot tyst- nadsplikt enligt 64 å andra stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är -

påkallat från allmän synpunkt.

Allmänt åtal för brott som avses i 70 å får väckas endast om redaren, befälhavaren eller målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1976. . .

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975: 78

75. Förslag till

86

Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

Härigenom föreskrives i fråga om datalagenl(1973: 289) dels att i 2, 7, 18 och 25 åå ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "re-

geringen”,

dels att 20 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20å

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregis- ter utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 å,

3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 å,

4. bryter mot 12 eller 13 å, _

5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 å,

6. lämnar osann uppgift i fall sorn avsesi 17 å, eller

7. bryter mot 19 5. Allmänt åtal för brott mot 13 eller 19 5 får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregis- ter utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 å,

3. lämnar ut personuppgift i ' strid mot 11 få,

4.- bryter mot 12 å, - 5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna-underrättelse enligt 10 å,- eller '

6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 å.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I

76. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga va-

l'Ol'

Härigenom föreskrives att 17 å lagen (1973: 329) om hälso- och mil- jöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse 175

Den som tagit befattning med ärende som avses i denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja

Den som tagit befattning med" ärende som avses i' denna'lag får ej obehörigen yppa eller nyttja

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

vad han därvid erfarit om yrkes- hemlighet eller affärsförhållande. Den oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

som uppsåtligen eller av '

87

Föreslagen lydelse

vad han därvid erfarit om yrkes- hemlighet eller affärsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

77. Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173)

Härigenom föreskrives i fråga om kreditupplysningslagen (1973: 1173)

dels att i 23 å ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 19 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19å

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

]. bedriver kreditupplysnings- verksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9, 13, 14 eller 18 å eller mot föreskrift som med- delats enligt 4 å första stycket el- ler 17 å, eller

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 å eller i 16 å andra stycket. '

Allmänt åtal för brott mot 14 eller 18 5 får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysnings- verksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9 eller 13 å el- - ler mot föreskrift som meddelats enligt 4 å första stycket eller 17 å, eller

3. lämnar osann uppgift i fall som avsesi 10 eller 11-"å eller i 16 å andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975: 78

78. Förslag till

88

Lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande

åtgärder

Härigenom föreskrives 1 fråga om lagen (1974. 13) om vissa anställ- ningsfrämjande åtgärder

dels att 21 å skall upphöra att gälla, dels atti 24 och 25 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ””regeringen" i motsvarande form, dels att 22 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 225

Allmänt åtal för gärning som avses i 19 eller 20 å får väckas endast efter anmälan av arbets- marknadsstyrelsen.

Allmänt åtal för gärning som avses i 21 5 får väckas endast om. målsägande anger brottet till åtal '

eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Allmänt åtal för gärning som avses i 19 eller 20 å får väckas endast efter anmälan av arbets- marknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

79. Förslag till

Lag om ändring' 1 inkassolagen (19174 182)"

Härigenom föreskrives 1 fraga om inkassolagen (1974: 182) dels att i 19 å ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”” , dels att 17 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

175

Till böter eller fängelse" 1 högSt ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver inkassoverksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 11 eller 16 5, eller

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 14 å andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 11 eller 16 5 får väckas endast om

Föreslagen lydelse

Till "böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen- eller av oaktsamhet

1. bedriver utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras, eller

2. lämnar osann uppgift i fall som avses i 14 å andra stycket.

inkassoVerksamhet' _ '

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat. från allmän synpunkt.

89

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

80. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljö- skyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Fin- land, Norge och Sverige

Härigenom föreskrives att 2 å lagen (1974: 268) med, anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark; Fin- land, Norge och Sverige skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25

Den som hos svensk bevak- ningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning el- ler affärsförhållande som han därigenom fått kännedom om.- Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om "målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

Den som hos svensk bevak- ningsmyndighet tagit 'befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får-ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning el- ler affärsförhållande som han där- igenom fått kännedom om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

81. Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives att 11 kap. 5 å gruvlagen (1974: 342) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 KAP. 5 51 Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annatlsätt ta- 1 Senaste lydelse 1974: 892.

Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt ta-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

git befattning med ärende som av- ses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han där- vid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el- ler fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om måls- ägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn- punkt.

90

Föreslagen lydelse

git befattning med ärende som av- ses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han där- vid fått kunskap om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

82. Förslag till

Lag om ändring i abortlagen (1974: 595)

Härigenom föreskrives att 8 å abortlagen (1974: 595) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8å

Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

83. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att 45 å lagen (1974: 890) om vissa mineral- fyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

455

Den som deltagit i tillsyn en- ligt dcnna lag eller på annat sätt

Den som deltagit i tillsyn en- ligt denna lag eller på annat sätt

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen rö- ja eller nyttja yrkeshemlighet el- ler annat förhållandc som han där- vid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el- ler fängelse i högst- ett år. All- mänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till äta! eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

91

Föreslagen lydelse

tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen rö- - ja eller nyttja yrkeshemlighet el- ler annat förhållande som han där- vid fått kunskap om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

84. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975

Härigenom föreskrives att 16 å lagen (1975: 55) om folk- och bo— stadsräkning år 1975 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16å

Den som tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess innehåll. Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. '

Den som tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess innehåll.

Denna lag träder i kraft den '1 januari 1976.

85. Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom föreskrives att 147a å byggnadslagen (1947z385) skall ha nedan angivna lydelse.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

92

Föreslagen lydelse

147 a 51

Den som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i

136 a å får ej obehörigen yppa yr- ' keshemlighet, som därigenom bli- vit känd för honom, eller drift- anordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för lan- dets försvar varom han därigenom fått kännedom.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmel- serna i första stycket dömes till bö- ter eller fängelse i högst ett år. All- mänt åtal får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

86. Förslag till

Den som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i 136 21 å får ej obehörigen yppa yr-_ keshemlighet, som därigenom bli- vit känd för honom, eller 'drift— anordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för lan—. dets försvar varom han därigenom fått kännedom.

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

I prop. 1975:1 bilaga 12 föresla- gen lydelse

Här föreslagen lydelse '

35

Vad någon i samband med Sve- riges exportråds befattning med handelssekreterares verksamhet i anställning hos rådet eller på grund av uppdrag hos detta har erfarit om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden får han ej obe- hörigen yppa eller utnyttja. Den som uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter häremot dömes till bö- ter eller fängelse i högst ett år.

Vad någon i samband med Sve- riges exportråds befattning med ' handelssekreterares "verksamhet i anställning hos rådet eller' på grund av uppdraget hos detta har erfarit om enskilda företags eller sammanslutningars affärs— eller driftförhållanden får han ej obe- hörigen yppa eller utnyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse enligt prop. 1975 : 30 Bilaga 1.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975: 78 93

87. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt ' '

Härigenom föreskrives att 5 å lagen (1975: 000) om offentliga funk- tionärers tystnadsplikt1 samt tredje stycket av ikraftträdandcbestämmel- serna till denna lag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

88. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- Och sjukvård m. m.

I prop. 1975: 8 föreslagen lydelse Här föreslagen lydelse

4' 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som

har meddelats med stöd av 1 å dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 å.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 5 dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Bestämmelserna i första stycket gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller annan författ-

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller an- nan författning.

ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

89 Förslag till Lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000) .

Härigenom föreskrives att'20 å oljekrislagen (1975: 000)2 skall upp- höra att gälla vid utgången av år 1975. '

¹ SeIprop. 1975: 8. ” Se_prop. 1975: 42.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975: 78 94

Utdrag J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 197 5-02-06

Närvarande: statsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Jo- hansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i brottsbalken m. m.

Föredraganden anför.

4.1. Kommittén

Flertalet remissinstanser ställde sig i stort. sett positiva till eller läm- nade utan erinran grunderna för förslagen i principbetänkandet (en sammanställning av remissyttrandena finns i SOU 1972: 1 5. 98—121). I allt väsentligt ansåg sig därför kommittén i sitt fortsatta arbete kunna bygga vidare på de i principbetänkandet intagna ståndpunkterna. Slut- betänkandet innehåller förslag till erforderliga författningsändringar jämte motiveringar.

En av kommitténs målsättningar är att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanktionssystem. Straffansvaret koncentre- ras enligt förslaget till centrala områden av offentlig verksamhet och tar främst sikte på oriktig utövning av offentlig myndighet. En ny straffbe- stämmelse rörande missbruk av offentligmyndighet föreslås ersätta den nuvarande ansvarsregeln om tjänstemissbruk i 20 kap. 1 å BrB medan stadgandena angående tagande av muta och brott mot tystnadsplikt i 2 resp. 3 å samma kapitel bibehålls med vissa ändringar och bestämmelsen i 4 å om tjänstefel upphävs.

Kommitténs förslag att avskaffa straffansvaret för vanliga tjänstefel innebär inte att sådana fel bör lämnas obeivrade. I stället föreslås att här skall gälla ett utomstraffrättsligt ansvar — ett disciplinansvar —— av i huvudsak samma natur som det vilket förekommer i privat tjänst. Här- igenom tillgodoser kommittén också" ett annat av sina huvudsyftcn, näm- ligen att bryta det samband som finns mellan rådande ansvarsregler och förbudet för stora funktionärsgrupper att träffa avtal om vissa tjänsteå- ' ligganden. Med en privaträttslig grundsyn på det offentliga anställnings- förhållandet blir enligt kommittén varje tjänsteförseelse att se som ett avtalsbrott för vilket bör tillämpas de sanktionsmedel som privaträtten erbjuder.

Vidare föreslår kommittén att avsättning och suspension avskaffas både som straff och som disciplinpåföljd. Om funktionären genom brott eller tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin anställning eller sitt uppdrag skall han enligt förslaget i stället kunna. '. avskedas.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975: 78 107

Om funktionären är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens be— slut om disciplinpåföljd eller avskedande skall tvisten enligt kommitténs förslag kunna prövas av domstol på samma sätt som är fallet på den pri- vata arbetsmarknaden.

4.2. Remissyttrandena

De i slutbetänkandet redovisade principerna för ett nytt sanktionssys- tem tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Några remissinstanser anför reservationer mot förslaget utan att gene- rellt avstyrka det. JK anser att detaljförslagen, särskilt vad gäller dis- ciplinansvaret, präglas av arbetsgivare- och arbetstagarsynpunkter i viss mån på bekostnad av tredje mans —— den enskilde medborgarens — in- tressen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland, SJ, länsstyrelsen i Jönköpings län och JO. JO .betonar att det före- slagna disciplinförfarandets utformning företer sådana brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning och ersättas med ett disciplinansvar, om inte bättre ga- rantier skapas för att disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Enligt Sveriges advokatsamfund skulle kommitténs målsättning —— att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanktionssystem —- ha kunnat åstadkommas utan den långtgående avkriminalisering som de framlagda förslagen innebär. Kommunalarbetareförbzmdet å andra sidan anser inte att samhället som arbetsgivare har större behov av ett discipvlininstitut än arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att kommitténs försök att lägga en privaträttslig grundsyn på det offentliga anställnings- förhållandet inte har lyckats. Sålunda brister enligt fakultetens mening kommitténs principiella utgångspunkt nämligen att det allmännas befatt- ningshavare har samma frihet att träffa anställningsavtal och kollektiv- avtal och att förhandla om avtal och tillgripa stridsåtgärder som an- ställda i privat tjänst. Vidare anser fakulteten att en privaträttslig grund- syn på det offentliga anställningsförhållandet lätt blir alltför ensidig inte minst såvitt gäller ämbetmän med rättstillämpande uppgifter samt uni- versitetslärare. Beslut om antagande och avskedande av sådan befatt- ningshavare liksom utformningen av deras anställningsvillkor har nämli— gen en betydelsefull offentligrättslig aspekt, eftersom dessa frågor påver- kar rättssäkerheten och forskningens frihet.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker väsentliga delar av kommitténs förslag och juridiska fakulteter: vid Uppsala universitet menar att de anmärkningar som fakulteten framför — och som redovi— sas i det följande — gäller så grundläggande förhållanden att förslaget i sin nuvarande utformning inte bör läggas till grund för lagstiftning.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975: 78 108

5. Avtalsförbudet i 3 & statstjänstemannalagen

5.1. Kommittén

Kommittén framhåller att de nya sanktionsreglerna inte bör utesluta avtalsfrihet men att det samtidigt inte heller bör vara uteslutet att till- lämpa dem vid avtalsbrott. De bör således utformas oberoende av om tjänsteförseelserna begås inom det avtalsförbjudna eller det avtalstillåtna området. För att åstadkomma att det offentliga tjänsteavtalet i sin hel- het kommer att omfattas av samma rättsregler i civilrättsligt och proces- suellt hänseende som tjänsteavtal i allmänhet föreslår kommittén därför att det nuvarande stadgandet i 3 5 andra stycket statstjänstemannalagen resp. 2 5 andra stycket kommunaltjänstemannalagen, som anger att av- tal inte får träffas om inrättande eller indragning av tjänst m. m. ersätts av en bestämmelse av innebörd att det i avtal inte får stadgas inskränk- ning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Härigenom blir enligt kommittén en förseelse i offentlig tjänst att' be- döma som ett mot det allmänna såsom arbetsgivare riktat avtalsbrott.

5.2. Remissyttrandena

Den föreslagna lagändringen tillstyrks av Göta hovrätt. LO konstate- rar att den avtalsfrihet som sålunda föreslås visserligen endast är av for- mell natur men att ändringen leder till att berörda bestämmelser får en mer logisk uppbyggnad och framför allt åstadkommer ett närmande till den privata arbetsmarknadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av SACO. '

Televerket, SAV, förhandlingsutredningen och 'Iönesystemulredningen avstyrker förslaget. Televerket anser att den nuvarande strikta uppdel- ' ningen av anställningsförhållandet i en offentligrättslig och en" civilrätts- lig del är klarare från processuell synpunkt och att den föreslagna änd- ringen därför skulle vara ägnad att koinplicera förvaltningsprocessen. Samma uppfattning har lönesystemutredningen som i likhet med SAV anser att de av kommittén aktualiserade reformerna beträffande ansvars- system och processuella frågor skulle kunna vidtas utan den föreslagna lagändringen. Enligt förhandlingsutredningen bör som huvudregel gäl- la att förhandlings- och avtalsrätten begränsas till frågor som de av- talande parterna förfogar över. Den av kommittén föreslagna kon- struktionen harmonierar inte med denna grundsyn.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att den föreslagna omformuleringen närmast framstår som en lek med ord.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975: 78 109

6.1. Kommittén

Den principiella utgångspunkten för kommitténs förslag är som tidi- gare nämnts att det bör skapas ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanktionssystem som kan tillämpas såväl då det allmänna uppträder i traditionell myndighetsform som då offentlig verksamhet fullgörs exem- pelvis genom privaträttsligt bildade organ samt oberoende av den for- mella gränsdragningen mellan tjänstemän och andra arbetstagare. Detta sanktionssystem bör enligt kommittén omfatta två olika slags påföljder, straffrättsliga och utomstraffrättsliga. Båda skall ha till syfte att skydda samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovid— kommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Svårhetsgraden av möj- liga angrepp på detta intresse får avgöra vilket slag av påföljd som skall tillgripas. Det utomstraffrättsliga ansvaret, som föreslås utformat inom ramen för ett disciplinförfarande av i huvudsak samma natur som det vilket redan förekommer i privat tjänst, avses samtidigt tillgodose det allmännas intresse såsom arbetsgivare.

De nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. BrB föreslås bli ersatta av tre nya ansvarsregler som var för sig gäller oriktig myndighetsutöv— ning, mutbrott OCh brott mot tystnadsplikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel bortfaller alltså.

Den föreslagna straffbestämmelsen om 0 r i k t i g m y n d i g h e t 5— utövnin g, som närmast motsvarar nu gällande regler om tjänste- missbruk (20 kap. 1 & BrB), avser dels ett uppsåtligt brott, benämnt missbruk av myndighet, dels ett oaktsamhetsbrott, kallat vårdslöshet i myndighetsutövning. Den som i utövning av offentlig myndighet åsido- sätter vad som till följd av lag eller annan författning eller eljest gäller ' för myndighetsutövning skall sålunda, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, dömas för missbruk av myndighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst sex år. Om gärningen begås av grov oaktsamhet, skall dömas för vårdslöshet i myndighets- utövning till böter eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen är inte avsedd att tillämpas om gärningen annars är belagd med straff.

Genom att använda begreppet offentlig myndighet avser kommittén att dra en gräns mot det område där detallmänna uppträder som part i avtalsförhållanden. Kommittén framhåller att offentlig myndighet yt- terst är grundad i lag eller annan författning och att det genom de of— ' fentliga funktionärernas utövning av denna myndighet för enskilda eller andra subjekt skapas plikter eller rättigheter som inte är av privaträttslig natur. Myndighetsutövning tar sig enligt kommittén normalt uttryck i formliga beslut men kan också förekomma i form av faktiska åtgärder

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975: 78 ] IO

som inte föregåtts av formliga beslut, t. ex. när polisen griper en för brott misstänkt person. Till myndighetsutövning räknar kommittén också vissa åtgärder som till formen endast innefattar ett meddelande om vissa faktiska förhållanden men som likväl skapar rättigheter eller skyldigheter på samma sätt som annan myndighetsutövning. Som exem- pel anförs bl.a. olika i författning stadgade former av registeranteck- ningar, inskrivningsåtgärder i fastighetsböcker etc.

Då det allmänna uppträder exempelvis som arbetsgivare; hyresvärd, köpare eller säljare och tillvaratar sina intressen i denna egenskap ge- nom att med stöd av avtalsvillkor eller privaträttsliga lagbestämmelser. avkräva motparten i avtalsförhållandet något är det med den givna defi- nitionen inte fråga om någon myndighetsutövning. Som exempel på ci- vilrättsligt agerande anför kommittén också det fallet att staten med tillämpning av de föreslagna lagreglema om disciplinansvar utkräver disciplinpåföljd av en statstjänsteman. Det påpekas dock i betänkandet att själva rätten för det allmänna att träffa avtal ibland kan vara på så- dant sätt reglerad i författning att missbruk av denna rätt kan vara att bedöma som oriktig myndighetsutövning. Som exempel härpå hänvisas till gällande inskränkningar för kommun att avhända sig fast egendom och till bestämmelserna om statlig upphandling.

Kommittén framhåller att den innebörd som kommittén tillagt be- greppet myndighetsutövning stämmer väl överens med den beskrivning av begreppets innehåll som gjorts i förarbetena till förvaltningslagen(1971: 290) och skadeståndslagen(1972: 207) och att begreppet således skulle få samma innebörd i såväl skadeståndsrättslig Och förvaltnings— rättslig som straffrättslig lagstiftning. Det påpekas dock att stats och kommuns ansvar för allmän förmögenhetsskada enligt 3 kap. 2 & ska- deståndslagen avser fel eller försummelse vid myndighetsutövning. inte genom myndighetsutövning.

Eftersom skadestånd enligt de i skadeståndslagen sålunda angivna or- dalagen kan utkrävas även för vissa åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen, t.ex. förberedande 'handläggningsåtgärder, och andra handlingar som står i ett nära tidsmässigt och funktionellt sam- band med myndighetsutövningen, är området för det allmännas skade- ståndsansvar alltså något vidare än det straffbara område som avses med den av kommittén föreslagna bestämmelsen.

Missbruk av myndighet föreligger enligt förslaget då de för myndig— hetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. Kommittén fram- håller emellertid att oriktig myndighetsutövning kan föreligga även där ett fattat beslut i och för sig står i överensstämmelse med författning- arna men meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor uppfyllts. Även underlåtenhet att vara. verksam kan enligt kommittén innefatta oriktig myndighetsutövning, såsom då en åklagare underlåter att åtala brott eller då utfärdande "av stämning fördröjs i syfte att åtalspreskrip-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975: 73 111

tion skall hinna inträda. Kommittén påpekar också att ett beslut som typiskt sett innefattar missbruk av myndighet kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är att betrakta som ogiltigt utan att det behöver undanröjas efter besvär. Ett sådant beslut bör enligt kom- mitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna ansvars- regeln.

Straffbestämmelserna rörande missbruk av myndighet och 'vårdslöshet i myndighetsutövning föreslås inte bli tillämpliga beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.

Den föreslagna straffbestämmelsen om m utb r o tt skiljer sig från det nu gällande stadgandet i 20 kap. 2 & BrB om tagande av muta eller av otillbörlig belöning såtillvida att bestämmelsen är tillämplig även om gärningen faller under annat straffstadgande. Vidare har en väsentlig ut- vidgning skett såvitt gäller den ansvariga personkretsen. Kommitténs syfte har varit att bestämma denna krets så att mutansvaret kommer att gälla inom all mer betydelsefull offentlig verksamhet oavsett om denna utövas av traditionella myndighetsorgan eller via privaträttsligt bildade subjekt som ägs av det allmänna. Personkretsen föreslås sålunda omfatta alla arbetstagare hos staten eller kommun, oavsett om de har tjänste- mannaställning eller ej, ledamöter av styrelser, verk, nämnder, kommit- téer eller andra sådana inrättningar som 'hör till staten eller till kom- mun, personer som i övrigt till följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns regleradei författning, krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt samt personer som utan att inneha tjänst eller uppdrag av berört slag utövar offentlig myndighet. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t skall bemyndigas att besluta om straff- bestämmelsens tillämpning även på arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening eller stiftelse vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller på annat sätt har en avgörande bestämmande- rätt och på ledamot av styrelse för sådan inrättning eller sådant företag. Som förutsättning för att Kungl. Maj:t skall meddela beslut härom an— ger kommittén att inrättningen eller företaget har pålagts myndighetsut- övning eller andra mera väsentliga offentliga funktioner eller intar mono- polställning. Med kommun likställs enligt förslaget landstingskommun-, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.

Straffet för mutbrott föreslås vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år.

Kommittén framhåller att den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skall ses som ett provisorium. Kommittén har nämligen genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971 erhållit uppdrag att utreda förutsättning- arna för en generellt utformad ansvarsrcgel som tar sikte på varje an- ställd eller uppdragstagare, oavsett om han återfinns inom den offentliga eller den privata sektorn. I avbidan på resultatet av detta utredningsar-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975: 78

»- ;— lx)

bete, som enligt direktiven skulle påbörjas först efter framläggandet av slutbetänkandet rörande ämbetsansvaret, har kommittén ansett sig böra lägga fram förslag till en ansvarsregel som tar sikte endast på den of- fentliga sektorn.

Beträffande b r o tt rn ot ty s '( n a d 5 plikt är personkretsen för ansvar enligt gällande straffbud i 20 kap. 3 & BrB avsevärt vidare än den krets som omfattas av det egentliga ämbetsansvaret. Den tystnadsplikt, som straffsanktionerats genom stadgandet, följer i första hand av skilda författningar som än tar sikte på offentliga funktionärer än på enskilda personer. Straffbestämmelsen, som är subsidiär i förhållande till före-' kommande specialstraffrättsliga stadganden, kan emellertid tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte grundas på någon direkt författ- ningsbcstämmelse. Kommittén framhåller att det är osäkert var grän— serna går kring denna oreglerade tystnadsplikt.-Enligt kommitténs me— ning bör emellertid ett straffbud inte gälla generellt inom ett så diffust bestämt område utan för dess tillämpning bör krävas att själva tystnads- plikten finns angiven i författning. Det föreslås därför att den nuvarande bestämmelsen i 20 kap. BrB orn tystnadsplikt ersätts av en ny straffbe- stämmelse som, utan angivande av personkrets, stadgar ansvar — böter eller fängelse i högst två år — förvar och en som yppar vad han till följd av författning är pliktig att hemlighålla. Det" föreslagna straffbudet är avsett att ersätta en stor del av de skiftande straffbestämmelser rö- rande brott mot tystnadsplikt som f.n. finns införda i olika special- författningar. Kommittén har därför gjort en översyn av dessa straff- bestämmelser och föreslår att ett stort antal av dem upphävs.

För de fall då det trots avsaknad av författningsstöd kan anses åligga en offentlig funktionär att iaktta tystnad rörande visst ämne, bör bry- tande av sådan tystnadsplikt enligt kommitténs mening i princip beivras i disciplinär väg. Kommittén anser emellertid att denna oreglerade tyst- nadsplikt i vissa fall bör lagfästas så att brytande av plikten kan för- anleda straffansvar. Främst gäller detta enligt kommittén plikten att iaktta tystnad rörande innehållet i allmän handling som är hemlig. En sådan generell föreskrift skulle, "framhåller kommittén, ha sin rätta plats i sekretesslagstiftningen och därmed få vissa tryckfrihetsrättsliga konse- kvenser. Med hänsyn till att offentlighets- och sekretesslagstiftningskom- mittén (Ju 1970:49) enligt sina direktiv har att utreda bl.a. denna - fråga har ämbetsansvarskommittén emellertid stannat för att inte" låg- ga fram förslag till en generell regel av det slag som nyss har sagts. Kom- mittén föreslår inte heller några särskilda straffbestämmelser om tyst- nadsplikt rörande vad som förekommit vid offentliga beslutande försam— lingars sammanträden inom stängda dörrar. Beträffande riksdagen har, som tidigare nämnts, sådan tystnadsplikt stadgats efter det att kommit- tén lagt fram sitt betänkande (2 kap.. 4 & RO).

Nuvarande straffbestämmelser i BrB om brott mot tystnadsplikt för-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975: 78 113

utsätter i subjektivt hänseende uppsåt. Om tjänsteman med ämbetsan- svar av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt, kan straff inträda för tjäns- tefel enligt 20 kap. 4 å BrB. Vidare innehåller vissa specialstraffrättsliga bestämmelser föreskrifter om straff för oaktsamhetsbrott även beträf- fande andra personer. Eftersom kommittén föreslår att 20 kap. 4 & BrB skall utgå och de specialstraffrättsliga reglerna skall ersättas av ett nytt straffstadgande i BrB:s 20 kap., 'bör denna bestämmelse enligt kommit- téns mening innehålla föreskrifter om ansvar även för det fallet att bry- tandet av tystnadsplikt sker av oaktsamhet.

Såsom framgår av det föregående har de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension utmönstrats ur' de föreslagna straffbestämmelserna. Detta får ses mot bakgrunden av kommitténs se- nare berörda förslag att som ersättning för de särskilda ämbetsstraffen införa ett privaträttsligt avskedandeinstitut. I samband därmed föreslår kommittén också en ny regel i 33 kap. BrB som har till syfte att för—'- - hindra dubbelbestraffning och som i viss mån motsvarar den nu gällande bestämmelsen 1.20 kap. 9 & samma balk. Enligt den före- slagna regeln får domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets- eller uppdragstagare ta hänsyn till avsked eller annan enligt anställ- ' ningsavtalet medgiven följd av brottet. ' ' '

6.2. Remissyttrandena

De allmänna principerna för det straffbara ' områdets o m f a t tn in g tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remiss- instanser som yttrat sig i frågan, däribland JK och Göta hovrätt.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker förslaget om av- kriminalisering av tjänstefel och Sveriges advokatsamfund anser den' föreslagna begränsningen av det straffbara området vara ägnad att inge betänkligheter särskilt med hänsyn till medborgarnas intresse av att den offentliga verksamheten bedrivs korrekt och att begångna förseelser verk— ligen blir beivrade. JO anser, som tidigare nämnts, att det'föreslagna ' diseiplinförfarandet företer sådana brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning, om inte garantier skapas för att disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Juridiska fakulteten vid Uppsala uni- versitet anser att beskrivningen av förslaget som en avkriminalisering är ett utslag av modetänkande och i sak överdrivet, eftersom-kommitténs system väsentligen innebär att det -av allmän domstol hittills handhavda straffrättsliga förfarandet ersätts med ett administrativt disciplinärt för- farande. . ' ' . ' ' '

Den föreslagna straffbestämmelsen' om 0 r i k t i g m yn d i g h e t s- ' utövn in g har i huvudsak fått ett positivt mottagandeav remissin- stanscrna. JK anför att hans i yttrandet över kommitténs principbetän-

7.1. Kommittén

För tjänsteförseelser, som inte består i oriktig myndighetsutövning,

mutbrott eller brott mot tystnadsplikt, föreslår kommittén såsom tidi- - , .

gare anförts ett utomstraffrättsligt sanktionssystem. Detta system skall. enligt förslaget regleras i en särskild lag om'disciplinansvar i offentlig tjänst. Lagen föreslås bli tillämplig på i stort sett'samma personkrets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 & BrB' skall vara under- kastad ansvar för mutbrott. Den enda skillnaden är att lagen omldiscip- ' linansvar inte skall omfatta krigsman eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt och inte heller den som utan att inneha tjänst eller uppdrag som sägs i 20 kap. 2 & BrB utövar offentlig myndighet. '

Disciplinlagen föreslås bli av delvis disp o siti_v karaktär. Enligt förslaget skall sålunda däri intagna-bestämmelser om disciplinpåföljder' inte gälla, om anställningsavtalet innehåller-bestämmelser om andra så- dana påföljder. Beträffande statstjänstemän och tjänstemän på vilka kommunaltjänstemannastadgan. är tillämplig föreslås att avtalsfriheten skall begränsas till denna fråga och alltså inte avse övriga ämnen som regleras i den föreslagna lagen, däribland frågan om avsked som påföljd vid tjänsteförseelse samt förfarandet i disciplinärenden. Flertalet kom— munaltjänstemän, alla uppdragstagare samt anställda hos samhällsägda företag och liknande inrättningar får däremot avtalsfrihet över hela lin- jen. Det centrala ansvarsstadgandet samt bestämmelserna om bevisupp— tagning inför domstol och om beslutande organ skall dock äga tillämp- ning på samtliga funktionärer. . .

Experten Romson, med vilken ledamoten Wiklund samt experterna von Feilitzen och Gustafsson instämmer, anser att disciplinlagen inte ens subsidiärt bör gälla inom d' e t - k 0 m rn u n a la -o m r å d e t. Dis-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975: 78 117

ciplinansvar för förtroendemän inom kommunala nämnder och styrelser innebär enligt Romsons mening, som också delas av ledamoten Söder- berg. en nyhet av principiell innebörd. Att få de på val grundade för- troendeuppdragen att upphöra genom beslut i ett disciplinförfarande torde enligt Romson strida mot riktlinjerna för den kommunalrättsliga uppbyggnaden av dessa uppdrag. Det synes enligt hans mening heller knappast realistiskt att räkna med att ett sådant system skall kunna till- lämpas i praktiken. ' '

Den föreslagna lagen innehåller ett allmänt stadgande om att d i s- e i p 1 i n p å f ö lj d får åläggas arbetstagare som- åsidosätter 'vad som åligger honom i hans tjänst, om felet inte är ringa. Meningen är att stad- - gandet, utan att det särskilt anges, skall vara tillämpligt vid både uppsåt- ligt och oaktsamt handlande på samma sätt som- vid tjänsteavtalsbrott på den privata arbetsmarknaden. '

Disciplinpåföljderna utgör enligt lagförslaget varning och penning- plikt. Penningplikten skall-avse minst en och högst-50 dagar och .pliktens belopp för dag skall fastställas till lägst fem och högst 100 kronor, var- vid beloppets storlek slutligt får bero av den förpliktades ekonomiska förhållanden. Penningplikt tillfaller arbetsgivaren och. dennes fordran på

penningplikt skall behandlas som en vanlig civil ford'ranf'I ett- avseende

föreslås dock avvikelse från eljest gällande regler'och det gäller-arbetsgi- varens möjlighet att kvitta sin fordran på penningplikt mot arbetstaga- rens lönefordran. Kommittén konstaterar sålunda att som den nuva— rande påföljden löneavdrag är konstruerad anses en sänkning av lönen- med ett belopp motsvarande löneavdraget inte som kvittning utan som verkställighet i offentligrättslig ordning av ett likaledes offentligrättsligt anspråk. Eftersom den offentlige arbetsgivaren—inte bör försättas i sämre _ läge enbart till följd av att löneavdraget förvandlas till en civil fordran i form av penningplikt eller annan särskilt avtalad ekonomisk disciplinpå- följd, föreslår kommittén att bland de fall, då kvittning enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt får ske' utan arbetstagarens medgivande, skall tas med även det fall att. kvittningsfordringen avser disciplinpåföljd som ålagts arbetstagare på vilken den föreslagna disci- plinlagen är tillämplig.

Kommitténs förslag innebär som tidigare nämnts att de särskilda äm- betsstraffen avsättning och suspension avskaffas och disciplinpåföljden suspension försvinner. Kommittén påpekar att dessa påföljder 'har' två skilda funktioner. Dels utgör de straff, dels har de en skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den tjänsteman som inte fyller förut- sättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Åtskilliga skäl talar enligt kommittén för att låta enbart de'allmänna strafforrnern'a följa på brott av offentliga funktionärer på samma sätt som vid brott av andra perso- — - ner. Även med en sådan ordning måste emellertid 'den'offentliga tjäns- tens integritet skyddas genom att funktionären i förekommande fall kan ' _

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975: 78 118

skiljas från tjänsten, framhåller kommittén, som menar att det skulle vara en vinning om a v s k e (1 a n d e t som skyddsåtgärd inte tog. sig formen av en så svår prickning som är fallet om det sker genom avsätt- ning i brottsmålsdom.

Det ter sig vidare enligt kommitténs uppfattning önskvärt med en en- hetlig reglering av samtliga avskedandefrågor rörande offentliga funktio- närer.

På anförda skäl föreslår kommittén att avsättningsfrågan bryts ut ur brottmålet och regleras i privaträttslig ordning. För att det oavsättlig- hetsskydd, som f.n. tillkommer vissa offentliga befattningshavare, inte skall förringas anges i den föreslagna disciplinlagen de grunder som kan föranleda avskedande och som helt överensstämmer med dem som gäller för avsättning enligt nuvarande bestämmelser i 20 kap. 7 och 8 && BrB. Arbets- eller uppdragsgivare skall sålunda kunna avske- das, om han begått brott eller på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig till grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande, allt under förutsättning att han genom gärningen visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning.

Avsked till följd av brottslig gärning skall i och för sig kunna beslutas . redan innan frågan om straffrättsligt ansvar' för gärningen prövats i brottmål men i tveksamma fall bör arbetsgivaren enligt kommitténs me- ning avvakta utgången i brottmålet innan avskedandefrågan slutligt prövas. '

Ledamoten Wisén är ense med majoriteten om att det i princip bör ankomma på arbetsgivaren att i första hand besluta om avskedande på grund av icke kriminaliserad tjänsteförseelse. Såvitt gäller medicinalper- sonal anser dock Wisén att det bör ankomma på domstol att besluta om avskedande, bl. a. därför att yrkesförscelser av sådan personal vanligen riktar sig mot tredje man och ofta ger upphov till skadeståndsanspråk mot arbetsgivaren. Vidare reserverar sig Wisén mot kommitténs förslag att bryta ut avskedandefrågan ur brottmålet. Wisén anser att ett effektivt, praktiskt och rättvist system endast kan vinnas genom att det anförtros åt den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. För de privatan- ställdas del förordar Wisén särskilda avräkningsregler eftersom dessa ar- betstagare inte kan ådömas avsättning och har full avtalsfrihet beträffan- de avskedande. Sålunda anser Wisén bl. a. att det är erforderligt med en regel som åtminstone inom vissa gränser medger ny straffmätning om be- ' stående avskedandebeslut föreligger först sedan brottmålsdomen vunnit laga kraft. I anslutning till gällande bestämmelser i statstjänstemanna- lagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår kommittén att i dis— ciplinlagen tas in ett stadgande som möjliggör att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frå-_ gan om påföljd för brott eller tjänsteförseelse slutligt prövas, om gär- ningen kan antas medföra avskedande eller om eljest särskilda skäl fö-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975: 78 119

religger. Innan beslut om avstängning meddelas skall arbetstagaren be- redas tillfälle att yttra sig.

Arbetstagare skall enligt förslaget an m ä 1 as till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eller annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i anställ- ningen, och för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Kungl. Maj:t skall dock, liksom hittills, kunna befria från anmälningsskyldighet i fråga om all- mänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 & första stycket BrB. '

För att undvika att någon blir utsatt för dubbelbestraffning' föreslår kommittén, såsom tidigare nämnts, en ny regel i 33 kap. BrB av innehåll att domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets- eller uppdragstagare får ta hänsyn till avskedande eller annan i tjänsteavtalet stadgad påföljd. Regeln bör enligt kommitténs förslag kompletteras med en bestämmelse i disciplinlagen att arbets- eller uppdragstagare som ge- nom lagakraftvunnen dom dömts till påföljd eller förklarats fri från på- följd för brott, som innefattat åsidosättande av tjänsteåliggande, inte får åläggas disciplinpåföljd för samma gärning. Kommittén anser vidare att det i författning bör stadgas skyldighet för sådana offentliga arbets- eller uppdragsgivare som avses i disciplinlagen att avge yttrande i på- följdsfrågan då de bereds tillfälle till det av domstolen.

Ledamoten Wisén anser att den domstol som handlägger brottmål mot tjänsteman, liksom i fråga om avskedande, vid sin straffmätning bör få ta hänsyn till disciplinpåföljd som ålagts för samma förseelse endast om beslutet därom vunnit laga kraft.

Disciplinpåföljd får enligt förslaget inte åläggas arbetstagare sedan an- ställningen upphört eller uppsägning ägt rum.

Kommitténs förslag innehåller vidare ett stadgande av innebörd att disciplinpåföljd inte får åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den skriftliga anmaning som enligt vad se- nare sägs skall inleda disciplinförfarandet. Beträffande avskedande där- emot anser kommittén någon särskild p r e s k r i p t i o n 5 r e g el inte vara erforderlig, eftersom bedömningen av om arbetstagaren till följd av brottet eller förseelsen kan anses uppenbarligen inte vara skickad att in- neha sin befattning skall ta sikte på förhållandena vid den tidpunkt då avskedandefrågan prövas.

Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetsta- garen enligt förslaget genom skriftlig anmaning beredas tillfälle att skriftligen eller vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Enligt förslaget skall vidare i dessa sammanhang finnas möjlig- het att höra vittne eller sakkunnig vid domstol liksom möjlighet att begä- ra domstols föreläggande för någon att tillhandahålla bevis. I fråga om själva beslutet föreslås att detta skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det grundats. Arbetstagaren skall slutligen äga rätt att anlita bi-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975: 78 120

träde under utredningen. För den fackföreningsanslutna personalen före- slås en regel som anger att disciplinfrågan inte får avgöras förrän över- läggning i saken ägt rum med fackföreningen, om denna påyrkat sådant samråd.

I anslutning till reglerna i disciplinlagen om f ö r f a r a n d e t i ärenden rörande disciplinpåföljd och avskedande föreslår kommittén så- dan ändring i förvaltningslagen- att de bestämmelser om förfarandet i . förvaltningsärenden, som tar sikte på myndighetsutövning, blir tillämp- liga även i ärenden av förstnämnda slag. ' '

B e slut om disciplinpåföljd och avskedande bör enligt kommitténs mening fattas av kollegi'ala organ- med inslag av juridisk kompetens. I fråga om den statliga sektorn föreslås som huvudregel att beslutanderätten tillkommer den myndighet varunder arbetstagaren l'y- der. I beslutet skall delta minst tre och högst fem personer, av vilka minst en skall ha avlagt för- behörighet till domarämbete föreskrivna ' kunskapsprov. Beträffande vissa högre befattningshavare '— dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet samt leda-' möter av sådan myndighet —— föreslår kommittén en särskild disciplin- ' nämnd med tre eller fem" ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lag- kunnig och ha erfarenheter från domarvärv. ' '

I fråga om de arbetstagare på vilka kommunaltjänstemannastadgan är tillämplig skall det enligt förslaget ankomma" på 'Kungl. Maj:t att med- dela bestämmelser om beslutande organ, medan det beträffande arbets- ' eller uppdragstagare vid riksdagen eller dess verk föreslås att riksdagen meddelar bestämmelser om beslutande organ. Vad angår övriga arbets- och uppdragstagare hos kommun eller hos företag vari kommun har av- görande bestämmanderätt skall det enligt förslaget ankomma på kom- munen eller organ som kommunen utser 'att fatta beslut i disciplinä— rende. ' '

Med kommun likställs i den föreslagna lagen. landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrclse ' och allmän försäkringskaSsa. '

7.2. Remissyttrandena

Skolöverstyrelsen har ingenting att erinra mot den föreslagna. lagen. ' om disciplinansvar.

Den föreslagna utvidgningen av disciplinansvaret lämnas utan erinran av RÅ, Göta hovrält och televerker. SACO godtar förslaget 'i vad det avser den statliga sektorn. JK har ingen annan "erinran mot förslaget så- vitt avser den personkrets som skall omfattas av.]agen än att JK bör vara helt undantagen från" dess tillämpningsområde.

Flera remissinstanser är kritiska mot. förslaget att disciplinansvaret

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975: 78 121

skall omfatta ledamöter av statliga och kommunala styrelser m. m. samt v al (1 a n p p d r a g sta g a r e hos stat och kommun. Riksförsäkrings- verket anser det vara tillräckligt att ledamöter av verksstyrelscr och nämnder underkastas straffrättsligt ansvar. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att de personer som avses med förslaget i regel är valda av politiska instanser och att deras huvuduppgift inte är att utföra vissa arbetsprestationer utan att sälcra lekmannainflytandet-i förvaltningen, varför det framstår som ganska egendomligt" att under- kasta dcm disciplinärt ansvar på samma sätt som anställda. Enligt SR synes det inte vara möjligt att använda institutet avskedande, som är en privaträttslig sanktion, i sådana fall- där en Offentligrättslig sanktion, av- sättning, nu kan tillgripas, eftersom ledamot av nämnd eller styrelse inte har något rättsförhållande till det allmänna. förutom just ledamotskapet .- vilket inte är grundat- på anställning eller förordnande utan endast på valkorporationens val. Utredningen om den kommunala demokratin, Svenska kommunförbundet, Svenska Iandstingsförbundet.-samt Sjukvår- dens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut avstyrker att disciplinlagen görs tillämplig på kommunala förtroendemän.

JO anser att formuleringen'i 1 åförsta stycket 2 iden föreslagna dis- ciplinlagen (”annan sådan inrättning-som' hör till staten eller till kom- mun”) lämnar utrymme-för viss tvekan .och frågarom den omfattar. . t. ex. allmänna reklamationsnämndcn och statens betong'kommitté.

Den föreslagna bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t.att förordna om disciplinlagens tillämpning på arbetstagare och styrelseledamöter i vissa allmänna inrättningar och samhällsägda företag kritiseras av flera remissinstanser. Sveriges advokatsamfund, TCO, Sveriges kreditbankl' och Systembolaget anser att disciplinlagens tillämpningsområde bör pre- . ciseras i lagtexten. .

Socialstyrelsen anser det vara angeläget att personalen vid de statliga och de erkända vårdanstalter'na för alkoholmissbrukare liksom vid de allmänna och de privata barnavårdsanstalterna jämställs i fråga om dis- ciplinansvar och att möjlighet därför beredsKurigl. Maj:t att förordna. om disciplinlagens tillämpning även beträffande personalen .vid nämnda - ' institutioner. ' . _

TCO ställer sig avvisande till förslaget att vidga disciplinansvaret till tjänstemän vid vissa helt eller delvis samhällsägda företag och Sveriges. Radio tar avstånd från de föreslagna reglerna om disciplinansvar för bo.-. lagets anställda och uppdragstagare. ABAB vill inte motsätta sig den föreslagna utvidgningen av personkretsen förstraff— och disciplinansvar," om ansvaret för bolagets vidkommande begränsas till ,den-verksamhet . som är att hänföra till det 5. k. monopolområdct.

Utredningen om den kommunala demokratin avstyrker att disciplinla- ' gen görs tillämplig på förtroendemän'i de kommunala bolagens och stif- telsernas styrelser. Utredningen påpekar också att det föreligger risk för

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975: 78 122

en kollision mellan de föreslagna bestämmelserna om disciplinansvar för styrelseledamötema i kommunala bolag och aktiebolagslagens (1944: 705) stadganden om beslutsformerna i de'ssa bolag. Liknande syn- punkter anförs av Svenska kommunförbundet och Svenska landstings- förbundet.

I frågan om disciplinansvaret bör vara 1 a g r e g le r a t ell e r e j har skilda uppfattningar gjort sig gällande -bland remissinstanserna. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av JK, Göta hovrätt, socialstyrelsen, poststyrelsen, kammarrätten i Stockholm, riks- revisionsverket, förhandlingsutredningen, Iönesystemu'tredningen, Sveri- ges advokatsamfund och Statsanställdas förbund. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att den av kommittén valda konstruktionen kan accepteras men ifrågasätter om inte reglerna i 7—23 55 i den föreslagna ' disciplinlagen bör vara obligatoriskt tillämpliga inte bara på statstjänste- män och de kommunaltjänstemän som omfattas av bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan utan även på andra kategorier, såsom övriga kommunaltjänstemän. .

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen framhåller — Utan att ta ställning till förslaget _— att den av kommittén valda lösningen ger upphov till frågor exempelvis om det för dispositiviteten bör krävas kollektivavtal eller ej, på vilken nivå kollektivavtalen i så fall skall träffas och i vilken mån kollektivav- talen får tillämpas på oorganiserade arbetstagare. Sistnämnda fråga be- rörs även av SA V.

JK utgår från att det skall tillkomma disciplinorganet att avgöra frå- gan om avtalade disciplinpåföljder är tillräckliga "som ersättning för var- ning och penningplikt men anser det vara oklartvilka bedömningsgrun- der som därvid skall anläggas. Det kan enligt JK råda tvekan om huru- vida det räcker med att påföljder av samma slag som enligt disciplinla- gen finns stadgade i avtalet eller om det skall krävas att de avtalade på— följderna är av samma kvalitet som de lagstadgade.

En över hela området tvingande lagreglering av disciplinansvaret för- ordas av RÅ, riksförsäkringsverket, televerket och generaltullstyrelsen. Som motivering anförs dels att medborgarnas krav på att offentliga funktioner utförs på ett korrekt sätt bäst tillgodoses genom ett lagstadgat disciplinansvar, dels att ett lagbundet system'garanterar likformighet vid' behandlingen av olika kategorier arbetstagare.

Hovrätten för Nedre Norrland förordar enhetliga, lagreglerade dis- ciplinpåföljder beträffande de centralare delarna av stats- och kommu- nalförvaltningen. Enligt SA V:s mening finns det inte något behov av att . tillämpa olika påföljdsformer inom det statligt reglerade området.

LO avvisar kommitténs förslag och anser att det bör överlämnas till den offentliga sektorns avtalsparter att helt fritt utforma regler för di's- ciplinansvaret. '

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975: 78 123

Beträffande d e n k 0 m m u n al a s e k t o r n ansluter sig ett tiotal remissinstanser till experten Romsons reservation mot det av kommit- téns majoritet föreslagna systemet. Bland dessa remissinstanser märks länsstyrelserna i Jönköpings län och Hallands län, kommunstyrelsen i Halmstads kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsför- bundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och T CO.

Den föreslagna g ä r n in g s b e s k riv nin g e n i disciplinlagen lämnas utan erinran av Göta hovrätt. Hovrätten för Nedre Norrland an- ser att de subjektiva rekvisiten för tydlighets skull bör anges i lagtexten såsom skett i gällande bestämmelser om tjänstefel i 20 kap. 4 & BrB. En- ligt SJ inger det betänkligheter att lämna åt arbetsgivaren att, eventuellt efter förhandling med arbetstagarorganisation och med beaktande av ren- odlade intressesynpunkter, avgöra huruvida han i det enskilda fallet vill utkräva påföljd. _

Kommitténs förslag i fråga om discip linp åfö lider får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Endast två instanser, social- styrelsen och televerket, lämnar förslaget helt utan erinran.

Påföljden varning kommenteras bara av S], som anser att den enligt gällande kungörelse (1965: 844) om handläggning av disciplinärenden hos statens järnvägar föreliggande möjligheten att ålägga varning genom strafföreläggande bör behållas.

Utformningen av påföljden penningplikt lämnas utan erinran av Göta hovrätt, som dock förordar att närmare anvisningar för bestämmande av pliktens belopp bör utfärdas till vägledning för de tillämpande myn- digheterna. Samma uppfattning uttalas av statskontoret, kammarrätten i Stockholm, generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län och För- eningen Sveriges tingsrättsdomare. Försvarets civilförvaltning ifrågasät- ter om inte penningplikten bör bestämmas efter vissa fasta normer samt efterlyser klarläggande av huruvida penningpliktens storlek skall fast- _ ställas i förhållande till arbetstagarens löneförmåner vid tidpunkten för förseelsen eller vid tidpunkten för myndighetens beslut om disciplinpå- följd.

Benämningen penningplikt kritiseras av hovrätten för Nedre Norr- land, kammarrätten i Stockholm och Föreningen Sveriges titigsrt'ittsdo- mare. Kammarrätten förordar termen disciplinbot medan hovrätten föredrar benämningen löneavdrag under hänvisning bl. a. till kommit— téns uttalande att löneavdrag i motsats till penningplikt minskar det in- komstskattepliktiga lönebeloppet.

TCO anser att det av lagtexten klart bör framgå att penningplikt en- dast får användas i allvarligare fall.

SAV påpekar att det av bestämmelserna i 3 % lagen om arbetsgivares kvittningsrätt följer att avdrag på lönen inte får verkställas förrän beslu- tet inte längre kan angripas samt ifrågasätter om inte detta förhållande i tydlighetens intresse bör komma till uttryck i själva diseiplinlagen. Hov-,

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975: 78 ' 124

rätten för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges tingsrättsdoumre anser att det bör anges i lagtexten vem penningplikten skall tillfalla.

TCO kan inte biträda förslaget till ändring av lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Enligt TCO:s mening finns det inte anledning att i denna del tillerkänna den offentlige arbetsgivaren en särställning, något som inte heller skulle vara förenligt med kommitténs uttalade syfte att åstad- komma ett närmande mellan den offentliga och den'privata arbetsmark- nadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. '

RÅ och riksrevisionsverket uttalar sig för bibehållandet av ett på sed- vanligt sätt bestämt löneavdrag som ekonomisk disciplinpåföljd men till- styrker att, om kommitténs förslag godtas, möjlighettill kvittning av penningplikt mot lönefordran skapas. RÅ erinrar om att kommittén i sitt principbetänkande framhöll att ledning vid beräkning av penning- pliktens storlek kunde hämtas av de relativt enkla" och lätthanterliga reg- ler för bestämmande av dagsböters storlek som utvecklats vid de all— männa domstolarna. Enligt RÅzs mening är emellertid dessa regler var- ken enkla eller lätthanterliga för den som inte i sin dagliga verksamhet sysslar med straffmätningsfrågor, varför införandet av en disciplinpå- följd sådan som den föreslagna'med sto'r- sannolikhet skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenhetlig praxis.

Länsstyrelsen i Älvsborgs" län förordar att penningplikten konstrueras . så att den bl. a. i skattetekniskt avseende kommer att stå löneavdraget närmare. Länsstyrelsen i.Hallands län, som i första hand avstyrker bibe- hållandet av någon ferm av ekonomisk sanktion, anför'liknande syn- punkter för det fall att penningplikt likväl bör komma-'i fråga.

SJ avstyrker både löneavdrag och penningplikt som disciplinpåföljd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker kommitténs förslag om disciplinpåföljder. '

Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen ' a v s ii t t n i n g 0 c h su sp c nsio n lämnas, såsom tidigare nämnts, utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstings- förbundet och SACO samt avstyrks av de "juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. SJ tillstyrker avskaffandet av suspension som disciplinpåföljd. ' '

Kommitténs förslag att ersätta avsättning som ämbetsstraff med e tt privaträttsligt avskedandeinstitut tillstyrks ellerläm- nas utan erinran av riksförsäkringsverket och tcleverket. Försvarets ci- vilförvaltning ifrågasätter om inte kommitténs uttalande att arbetsgiva— ren i tveksamma fall bör avvakta utgången i brottmålet innan avs-ked— dandefrågan slutligt prövas bör tas in i lagtexten eller åtminstone i mo- tiven till ett blivande lagförslag. Göta hovrätt anser att det-bör krävas att lagakraftägande dom i brottmålet föreligger innan frågan om avske- dande slutligt prövas. Såvitt gäller ordinarie domare och andra tjänste-

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975: 78 125

män med fullmakt på tjänsten föreslår hovrätten att frågor om avske— dande i anledning av brott eller grov eller upprepad tjänsteförseelse skall prövas av allmän domstol i den för brottmål stadgade ordningen utan annat föregående förfarande inför disciplinnämnd än prövning av frågan huruvida saken skall anmälas till åklagare.

RÅ anser att den föreslagna bestämmelsen om avskedande i 12 % disciplinlagen bör utformas inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldighet för arbetsgivare att tillse att arbetstagare, som visat sig up- penbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst, avskedas. Samma upp- fattning uttalas av JK, hovrätten för Nedre Norrland, SJ, statskontoret och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att åtminstone vid oriktig -myndighetsutövning, mutbrott och brott mot "tystnadsplikt frågan om avskedande inte bör överlämnas till arbetsgivarens gottfinnande. '

För/tandlingsutredningen finner det vara en mindre tillfredsställande konsekvens av förslaget om införande av institutet avskedande i stället för avsättning som brottspåföljd att frågan om arbetstagarens skiljande från tjänsten bryts ut ur brottmålet. Samma uppfattning har medicinal- väsendets ansvarsnämnd och juridiska fakulteter: vid Stockholms univer- sitet. .

Det lämpligaste synes enligt RÅ:s mening vara att arbetsgivaren _ _ åläggs att i förekommande fall hos domstol framställa yrkande att domstolen måtte besluta om avskedande. Arbetsmarknadsstyrelsen, läns- styrelserna i Stockholms län, Jönköpings län och Gävleborgs län samt Uppsala domkapitel finner de synpunkter som i detta hänseende uttalats av ledamoten Wisén i hans reservation vara värda beaktande. Hovrätten för Nedre Norrland förordar att brottmålsdomstolen tillåts att .på yr- kande av endera parten i samband'med brottmålet uppta frågan. om av- skedande till avgörande.

Kammarrätten” i Stockholm ifrågasätter om inte skäl kan föreligga att införa en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t möjlighet att dispensera från disciplinpåföljd om särskilda omständigheter föranleder därtill.

Det föreslagna stadgandet om a v st ä n g 11 in g av arbetstagare ' från tjänstgöring kommenteras av hovrätten för Nedre Norrland, som utgår från att avstängning skall få ske på grund av både, brott och annan tjänsteförseelse samt att beslut därom skall gälla ej endast tills domstols dom vunnit laga kraft utan även under den tid därefter-som kan förflyta tills arbetsgivarens beslut i frågan om avskedande vunnit laga kraft. Hovrätten förordar at lagtexen förtydligas i detta hänseende. Liknande synpunkter anförs av försvarets civilförvaltning. SAV finner det önskvärt att det av lagtexten klart framgår huruvida talan mot avstängningsbeslut skall kunna föras inte bara genom besvär i administrativ ordning utan även vid domstol. Poststyrelsen anser att bestämmelsenom att avstäng- ningsbeslut inte får meddelas innan arbetstagaren haft tillfälle att yttra sig i ärendet bör utgå av praktiska skäl.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975: 78 126

I anslutning till den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares skyl- dighet att a 11 m ä 1 a arbetstagare t il l å t al framhåller arbetsmark— nadsstyrelsen önskvärdheten av att förvaltningsmyndighet även fram- deles får göra hänvändelse till åklagarmyndighet i utredningssyfte när tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos förvaltningsmyn- digheten. Poststyrelsen anser att disciplinärt förfarande är att föredra även vid vissa lindrigare brott, t. ex. olovligt förfogande över smärre be- lopp, och att det därför bör övervägas att sätta ned de för dessa brott. stadgade påföljderna till böter för att därigenom möjliggöra disciplinärt förfarande.

De föreslagna bestämmelserna till förekommande av d u b b e l b e- s t r af f n i n g föranleder JK att konstatera att ett helt invändningsfritt samordningssystem uppenbarligen inte kan konstrueras och att det finns anledning anta att de med kommitténs förslag förenade olägenheterna endast undantagsvis skall uppträda i praktiken. Poststyrelsen har med utgångspunkt från sin praktiska erfarenhet samma uppfattning. Social- styrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att domstol skall åläg- gas skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedande- frågan innan brottmålet avgörs. Varken kommitténs eller reservantens förslag utgör emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning en godtagbar lösning av sammankopplingen mellan dom och avskedande. Hovrätten för Nedre Norrland anser att den föreslagna regeln i 33 kap. 5 % BrB kan vålla en de] praktiska problem och anger två tänkbara lösningar. " ' Den ena innebär att domstolen efter ett inledande skede av huvudföri handlingen fattar ståndpunkt i själva saken och först därefter inhämtar yttrande av arbetsgivaren. Den andra lösningen, som dock enligt hov-. rättens mening är så omständlig att den om möjligt bör undvikas, går ut på ett förfarande som efter mönster av 34 kap. 10- & BrB tillåter 'om-- prövning av påföljden. En liknande konstruktion skisseras av Före- ningen Sveriges tingsrättsdomare. Hovrätten för Nedre Norrland kon-*- staterar vidare att den föreslagna bestämmelsen i 8 & disciplinlagen synes medge att arbetstagare, som av domstol med stöd-av 33 kap. -4 & BrB meddelats påföljdseftergift för viss gärning, åläggs disciplinpåföljd * för samma gärning, vilket inte är möjligt enligt gällande rätt; För att undvika denna konsekvens förordar hovrätten att" orden ”till påföljd” i förstnämnda bestämmelse får utgå. Göta hovrätt anser att det bör- särskilt anges att arbetsgivare inte får ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal väckts eller anmälan till åtal gjorts. ' Kommitténs försök att lösa dubbelbestraffningsproblemet kritiseras av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsåklagama i Kalmar län och Västmanlands län. Överåklagaren anser att det i varje fall bör övervägas att tillskapa sådana regler att kumulering i görligaste män kan komma till stånd mellan brottmål mot arbetstagare och civilmål, av-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975: 78 127

seende domstolsprövning enligt 18 & disciplinlagen av avskedande eller disciplinpåföljd som grundas på samma brottslighet.

Göta hovrätt har ingen erinran mot den föreslagna preskrip- tio n 5 f r i s t e 11 på två år vid disciplinpåföljd men anser i likhet med RÅ att en preskriptionsregel även bör finnas för avskedande. Medicinal— väsendets ansvarsnämnd ställer sig tveksam till en presk'riptionstid på två år i fråga om medicinalärenden, enär en del skador, t.ex. vissa strålskador, uppträder först efter avsevärd tid. Nämnden vill dock inte föreslå någon särskild preskriptionsfrist för medicinalpersonal.

Det föreslagna f ö r f a r a n d e t i disciplinärenden lämnas i huvud- sak utan erinran av televerket, Sveriges advokatsamfund, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. och SACO. Televerket anser dock i likhet med SAV Och Iönesystemutredningen att den föreslagna ändringen i förvaltningslagen är alltför långtgående, medan Sveriges ad- vokatsamfund understryker vikten av att arbetstagaren har rätt till bi- träde av försvarare inför disciplinmyndighet. Den senare frågan berörs också av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län, som påpe— kar att arbetstagaren då fråga är om avskedande kommer i en väsentligt sämre ställning enligt kommitténs förslag än vad som gäller f. n'. då av- sättningsfrågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna of- fentlig försvarare. '

JO konstaterar att handläggningen av disciplinärenden enligt kommit- téns förslag liksom f.n. blir inkvisitorisk, vilket enligt ]O:s mening är en klar brist.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. framhåller att det finns ytterligare frågor att behandla i samband med förfarandet i disciplinärenden, exempelvis om varsel skall lämnas till arbetstagarens fackliga organisation, arbetstagarens integritetsskydd vid tillämpningen av regeln om överläggning i disciplinärende med arbetstagarförening som arbetstagaren tillhör, verkan av åsidosättande'av förfaranderegler samt möjligheten till interimistiskt domstolsbesked i avstängningSsitua- tioner.

Förslaget att den myndighet under vilken arbetstagaren lyder normalt skall fungera som disciplinor gan kritiseras av JK, som finner det betänkligt såväl från allmän synpunkt som av hänsyn till arbetstaga- ren att en myndighet på detta sätt förenar arbetsgivare- och bestraff- ningsfunktioner. Enligt JKzs'mening förtjänar det övervägas att anförtro den disciplinära uppgiften åt ett domstolsliknande organ, gemensamt för ' exempelvis alla myndigheter — även kommunala — inom ett län och knutet till en allmän domstols kansliorganisation. Liknande synpunkter anförs av statens vattenfallsverk och länsstyrelsen i Jönköpings län.

Riksförsäkringsverket, Statsanställdas förbund och SR understryker vikten av att personalvårdsexpertis blir representerad i besluts'organen och att arbetstagarna och deras organisationer bereds medinflytande.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975: 78 128

Enligt Systembolagets mening bör avtal om disciplinansvar kunna avse även de organ som skall pröva ansvaret. Sveriges advokatsamfund anser det kunna övervägas att, om juristmedverkan i det beslutande organet inskränks till en ledamot, denne åtminstone i frågor som rör avskedande bör hämtas från annan myndighet än arbetstagarens.

Göta hovrätt påpekar att 17 & första stycket i den föreslagna disci- plinlagen innehåller en regel om att myndighet vid avgörande av disci- plinärende skall bestå av minst tre och högst fem ledamöter medan kommittén i motiven uttalar att tre eller fem'personer skall delta i pröv- ningen av sådana ärenden. Om disciplinorganet skall kunna bestå av fyra personer, anser hovrätten att en omröstningsregel bör tasin i disel-. plinlagen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland och kritninalvårdsstyrelsen. .

Den föreslagna disciplinnämnden för.- vissa.högre befattningshavare tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som yttratsig i saken.- Juri- diska fakulteten vid Stockholmsuniversitet och Sveriges advokatsam- ' fund anser dock att bestämmelser om nämndens sammansättning bör ges i lag. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att nämnden, som endast kommer att handlägga frågor om disciplinansvar, får domstols- karaktär och ifrågasätter på grund härav om inte handläggningen lika- väl kunde anförtros åt domstol. Kammarrätten i Stockholm anser att den personkrets, som berörs av den särskilda" disciplinnämndens verk- samhet, inte angivits helt tydligt 1 disciplinlagen. ' .

När det gäller beslutande organ för kommunala befattningshavare hävdar Föreningen Sveriges tingsrättsdomare att en förstärkning av dessa organ måste ske, om möjligt genom att låta någon med domarcr- farcnhet ingå i organet eller i vart fall genom att tillförsäkra det biträde av juridisk sakkunskap. TCO förordar att beslutanderätten utövas av ett centralt organ för kommunen respektive landstinget, vari skall ingå lag- faren person om behovet av juridisk sakkunskap inte på annat sätt är tillgodosett inom organet. Beträffande skolområdet bör länsskolnämn- den enligt TCO och SACO även i fortsättningen vara disciplinorgan. Sveriges advokatsamfund anser det önskvärt att en reglering i lag "sker beträffande sättet och formerna för utövningen av den kommunalabe- straffningsrätten.

Avgörandet av disciplinfrågor inom de statliga bolag, som kan komma att beröras av disciplinlagens bestämmelser, bör enligt TCO an- förtros åt en för bolagen gemensam fristående disciplinnämnd.

Benämningarna disciplinansvar och disciplin— p å f ö lj d kritiseras av JO, som framhåller. att ansvarsbestämmelsernas uppgift inte endast bör vara att upprätthålla arbetsdisciplinen hos de of- fentliga funktionärerna utan också och framför allt att trygga allmänhe-t . tens krav på funktionärernas lojala iakttagande av meddelade föreskrif- ter angående den offentliga-verksamheten:Inte minst” i fråga om ansvar '

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975: 78 129

för de högsta befattningshavarna och förtroendemän i styrelser och nämnder ter sig därför enligt JO:s mening de valda benämningarna missvisande. Liknande synpunkter anförs av RÅ.

8.1. Kommittén

Kommittén föreslår i samråd med grundlagberedningen särskilda an- svarsregler för statsråd, justitieråd, regeringsråd, JO och JK samt riks- dagsledamöter och funktionärer i de organ som ,är underställda riks- dagen. Sedan grundlagsreformen under mellantiden har genomförts på sätt tidigare berörts (se även prop. 1973: 90 och 1974: 35) är kommit-' téns förslag inte längre aktuellt såvitt gäller formerna för utkrävande av straffrättsligt ansvar för nämnda personkategorier (åtalsregler och forumbestämmelscr). Däremot kvarstår'frågorna om disciplinansvarets och, i några fall, avskedandeinstitutets tillämpning på dessa kategorier liksom på vissa andra grupper av funktionärer. Även en del frågor om det straffrättsliga ansvarets omfattning står fortfarande öppna. .

Disciplinlagen skall enligt förslaget inte bli tillämplig på statsråden, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter, JO.eller ledamot av .. beslutande statlig eller kommunal församling.

För statsråden föreslås inte något särskilt avskedandeinstitut, efter- som det nya misstroendeförklaringsinstitutet enligt kommitténs mening är tillräckligt. Kommittén påpekar att tillämpningen av detta institut kan föranledas även av en brottmålsdom..När det gäller justitieråd, regeringsråd och JO har även de frågor som avser skiljande från tjänsa ten fått sin lösning i samband med grundlagsreformen. För. JKzs del föreslår kommittén inte några särskilda regler om avskedande, varför de i den föreslagna disciplinlagen intagna bestämmelserna därom skall till- lämpas även beträffande. honom. Bestämmelserna om disciplinpåföljd bör emellertid enligt kommitténs mening inte gälla JK.

Beträffande det straffrättsliga ansvaret för ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling, som enligt gällande rätt kan dömas endast för tagande av muta eller otillbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inte för tjänstemissbruk eller tjänstefel, föreslås ingen ändring i sak. Enligt kommitténs förslag skall således riksdagsmän — liksom ledamöter av beslutande kommunala församlingar —' inte omfat- tas av straffbudcn rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Ledamoten Wisén reserverarsig beträffande leda-

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975: 78 130

möter av kommunala församlingar, vilka enligt hans mening'bör var-a - underkastade fullständigt straffrättsligt ansvar.

Den privaträttsliga syn på avskedandefrågan, som ligger till grund för kommitténs förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, stämmer enligt kommitténs mening mindre väl i fråga om församlingsle- damöters rätt till sina uppdrag. Kommittén föreslår i stället att frågan om sådan ledamots skiljande från uppdraget prövas ex officio av allmän domstol i samband med brottmålet. Beträffande riksdagsledamöter har denna lösning, såsom tidigare nämnts, redan lagfästs i samband med grundlagsreformen.

Såvitt gäller fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt riksdagens revisorer förordar kommittén att det införs möjlighet för nå- got riksdagens organ, lämpligen finansutskottet, att besluta om avske- dande i fall av brott eller ej längre straffbar tjänsteförseelse i överens- stämmelse med de regler därom som upptagits i den föreslagna disciplin- lagen. Beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess verk anser kom- mittén att de regler om disciplinpåföljd, avskedande etc. som föreslagits i fråga om andra offentliga funktionärer bör äga tillämpning, varvid beslut enligt disciplinlagen lämpligen bör fattas av riksdagens förvalt- ningsstyrelse eller av den riksdagen underställda'myndighet under vilken vederbörande arbetstagare lyder. Kommittén framlägger dock inga för- slag till erforderliga ändringar i sådana instruktioner och andra för riks- dagsförvaltningens funktionärer avsedda författningar som det ankom- mer på riksdagens att ensam besluta.

Goda skäl kan enligt kommitténs mening anföras för att låta samma ansvarsregler gälla för präster som för andra offentliga funktionärer. Åtskilliga av dessa regler tillhör emellertid för prästernas del området för kyrkolagstiftning och kommittén anser det inte vara lämpligt att i disciplinlagen ta in bestämmelser av kyrkolags karaktär. I stället föreslår kommittén att i lagen (1936: 567) om domkapitel tas in hänvisning till de bestämmelser i disciplinlagen som bör äga tillämpning på präster och att dessa bestämmelser görs tvingande. Rörande biskop föreslås att en sär- skilt inrättad disciplinnämnd prövar disciplin- och avskedandefrågor.

Enligt 2 & kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal står all medicinalpersonal, såväl den offentligt verksamma som den privatprak- tiserande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tilldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Socialstyrelsens discipli- nära befogenhet utövas av en särskild till styrelsen knuten nämnd, medi- cinalväsendets ansvarsnämnd. Kommittén konstaterar att den föreslag- na reformen i fråga om disciplinansvar i offentlig tjänst i huvudsak inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av so- cialstyrelsens tillsyn. Kommittén har därför i stort sett inskränkt sig till att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975: 78 .. 131

kan uppkomma mellan ansvarsnämnden och'den myndighet som har att tillämpa de allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentliga funktionärer. Sålunda föreslås ett särskilt stadgande .i disciplinlagen "att disciplinpåföljd enligt denna lag inte får åläggas den som tillhör medici- ' nalpersonal vilken i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens in- seende för förseelse i denna yrkesutövning. Om den förseelse som an- svarsnämnden sålunda har att pröva innefattar'brottslig gärning eller el- jest är grov, skall däremot beslut om avskedande" kunna fattas enligt. reglerna i disciplinlagen.

De ändringar som föreslås i regelsystemet för medicinalpersonal bör . enligt kommitténs mening genomföras även i fråga om veterinärer.

I anslutning till ett uttalande i principbetänkandet att taxeringsmän, jurymedlemmar och andra uppdragstagare som utövar offentlig myndig- het bör kunna straffas för oriktig myndighetsutövning föreslår kommit- tén att bestämmelsen i 113 & gamla RF om straffrättslig immunitet för taxeringsmän i fråga om debitering och taxering skall utgå utan att er- sättas av någon annan regel av motsvarande innebörd. Den efter betän- kandets framläggande antagna nya RF saknar motsvarighet till nämnda stadgande.

8.2. Remissyttrandena

JK har inte någon annan erinran mot kommitténs förslag i denna del än att JK enligt hans mening bör vara helt undantagen från disciplinla- gens tillämpningsområde. Enligt RÅ:s mening bör den föreslagna disci- plinlagen inte äga tillämpning på RÅ i vidare mån än som föreslagits be- träffande JK.

Förslaget att ledamöter av beslutande kommunala församlingar skall vara undantagna från straffansvar för missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning tillstyrks av Svenska kommunförbun- det och Svenska Iandstingsförbundet samt avstyrks av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, statskontoret och LO. RÅ anser att ledamöter av beslutande såväl statliga som kommunala församlingar bör kunna drabbas av straffansvar för nämnda brott och enligt Sveriges advokat- samfund borde det inte föreligga något hinder att låta i varje fall upp- såtligt missbruk av offentlig myndighet av ifrågavarande ledamöter falla in under det straffbara området.

I fråga om sådana riksdagen underställda organ i vilka ingår såväl riksdagsmän som personer valda utanför riksdagen påpekar JO att kom- mitténs förslag synes innebära att de ledamöter som inte också är riks- dagsmän omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen i 20 kap. 1 % BrB medan sådana ledamöter som är riksdagsmän inte gör det. Mot en sådan lösning har JO betänkligheter och förordar i stället en ordning

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975: 78 132

som innebär lika ansvarsregler för båda dessakategorier av. befattnings- havare. '

Fullmäktige i riksbanken avstyrkerförslaget att låta något riksdagens organ besluta om avskedande av ledamot av. fullmäktige på grund av brott och förordar i stället att frågan om skiljande från uppdraget prö- vas av den domstol som dömer i brottmålet. Föreningen Sveriges tings- rättsdomare anser det vara principiellt oriktigt att beslutanderätten i dis- ciplinärenden beträffande sådana ledamöter av riksdagens organ som ut- setts av annan än riksdagen skall ankomma på ett riksdagsorgan.

Den föreslagna regleringen beträffande präster lämnas utan erinran av Uppsala domkapitel. . _ Medicinalväsendets ansvarsnärnnd'anser det angeläget att det även i fortsättningen finns ett centralt organ för tillsyn över medicinalpersonal och att dess möjlighet till disciplinär bestraffning bibehålls. Lantbruks- styrelsen har i och för sig ingenting att erinra mot de föreslagna an”- svarsreglerna för veterinärer men framhåller att förfarandereglerna med tanke särskilt på verksamheten vid veterinärväsendets ansvarsnämnd kan behöva byggas ut ytterligare avrättssäkerhetsskäl. .

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att kompetenskonflikter av liknande slag som dem som kan uppkomma beträffande medicinal- och veterinärpersonal kan aktualiseras mellan arbetsgivare och Sveriges ad- vokatsamfund i fråga om advokater som är anställda vid de allmänna advokatbyråerna. '

Länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län anser det fortfa- rande vara av allmänt-intresse för taxeringsarbetet att ledamöter av taxe- ringsnämnd inte kan ställas till ansvar för beslutade taxeringar.

9.1. Kommittén

Kommittén föreslår att samtliga tvistefrågor i det offentliga. anställ- ningsförhållandet — inklusive tvister rörande avskedande och disciplin- ' påföljder _ skall kunna prövas av allmän-domstol eller, där tvisten rör offentlig arbetsgivare vars arbetsavtal regleras 'av kollektivavtal, av ar- betsdomstolen. Arbetstagare som inte'är nöjd med arbetsgivarens beslut skall således enligt förslaget i regel inom fyra veckor efter det han fått del av beslutet kunna väcka talan vid allmän domstol respektive arbets- domstolen om överprövning av detta. Samtidigt föreslås att lagen . (1965 : 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbets- givares beslut ändras så att arbetstagare inte längre skall ha möjlighet att anföra administrativa besvär i frågor. av förevarande slag.

När det gäller avskedande av statstjänsteman med fullmakt på tjäns— ten föreslås ett modifierat överprövningsförfarande. Om fullmaktshava-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975: 78 133

ren inom en vecka efter det 'han fått del av beslutet om. avskedande an- mäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för prövning av beslutets giltighet. Detsamma bör enligt ledamoten Wisén gälla sådana ' statstjänstemän, som förordnats på viss tid och som f.n. inte är under- kastade disciplinärt ansvar. ' '

Vidare föreslår kommittén att beslut om avskedande inte får verk- ställas förrän beslutet slutligt prövats av domstol eller, om talan om' sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.

Beträffande mål om disciplinpåföljd påpekar kommittén att- domstol utan särskilt stadgande därom alltid torde kunna ange den påföljd som . . tjänsteförseelsen förskyller där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslutet helt ogiltigt. Enligt kommitténs mening torde dock" domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av avske'dandebeslut inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som even- tuellt kunnat utgå i stället för avskedande.

Den offentlige arbetsgivaren föreslås alltid få bära sina egna rätte- gångskostnader oberoende av utgången i målet utom där kostnaderna vållats av arbetstagarens vårdslöshet.

9.2. Remissyttrandena

Kommitténs förslag lämnas utan erinran av poststyrelsen, kammarrät- ten i Stockholm, lönesystemutredningen, utredningen rörande 'ökad an- ställningstrygghet m. m. och SACO.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter om det inte är lämpligt att behålla nuvarande treveckorsfrist för talan mot beslut i disciplinärenden.

JO konstaterar att i de fall, där det enligt förslaget ankommer på sär- skild disciplinnämnd alt besluta om avskedande av fullmaktshavare, är det nämnden och inte arbetsgivaren som har att väcka talan vid dom- stol för prövning av beslutets giltighet om arbetstagaren anmäler miss- nöje med beslutet. Detta ter sig enligt 10 överraskande med hänsyn till nämndens funktion men i sak dock inte orimligt. Länsstyrelsen i Jön- köpings län finner konstruktionen egendomlig och anser att beslutet, när missnöjesanmälan sker, automatiskt skall hänskjutas till domstol. JO anser det vidare vara tveksamt om den avskedade skall ge sitt miss- nöje tillkänna hos nämnden eller hos arbetsgivaren och om det är nämn- den eller annan myndighet som har "att besluta om fullföljd av talan därest käromålet skulle ogillas i första instans. .

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den rättsliga innebörden av en av domstol meddelad dom efter överprövning av arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd vara något oklar och ifrågasätter om inte detta spörsmål från allmän rättssäkerhetssynpunkt bör erhålla ' en klarare belysning. Frågan'om effekten av ogiltigförklaring av ett.av-

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975: 78 '_ . 134

skedandebeslut berörs också av utredningen rörande ökad anställnings-. trygghet m. m., som säger sig diskutera en .något annorlunda lösning än -_ den som förutsätts av-kommittén.

Länsåklagaren :" Uppsala län anser att en komplettering av de proces- " suella reglerna bör ske-så att domstolfår möjlighet att ersätta ett av- skedandebeslut med beslut om viss disciplinpåföljd. Det påpekas att det annars finns risk för att domstolen måste pröva saken 'i två olika pro- cesser. Frågan berörs även av SJ och SA V.

Det för fullmaktshavare föreslagna förfarandet bör enligt-Göta hov- rätt, länsstyrelsen i Jönköpings län och T CO tillämpas även beträffande andra arbetstagare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser det förhållandet att fullmaktsinnehavaren måste företa en anmälan för att få beslutet om avskedande prövat av domstol innebära ett försva- gande av hans ställning. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakul- teterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. ,

Förslaget att talan mot offentlig arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd i vissa fall skall fullföljas hos arbetsdomstolen kritiseras av televerket och samtliga juridiska fakulteter. Göta hovrätt påpekar att arbetsdomstolen inte består av fast anställda domare utan av ledamöter förordnade på viss tid.

Socialstyrelsen och SJ förordar att fullföljdsförfarandet bevaras inom förvaltningsprocessens ram. Riksrevisionsverket anser att oavsett om mål angående överprövning av disciplinärenden handläggs av allmän domstol eller arbetsdomstolen skall regeringsrätten även i fortsättningen vara sista instans. Televerket framhåller att en sådan inskränkning av den administrativa besvärsrätten som kommittén'föreslagit bör övervä— gas först efter en mera ingående och generell prövning av hela besvärs- institutet.

10. J0:s och JKzs tillsyn

10.1. Kommittén

Kommittén föreslår att JO:s tillsyn skall omfatta alla utövare av of- fentlig myndighet vare sig de är knutna till de traditionella statliga eller kommunala myndighetsorganen eller intar en från dessa organ friståen- de ställning. Tillsynen bör enligt förslaget vidare omfatta den offentliga verksamhet i övrigt som utövas av de arbets- och uppdragstagare som avses med den föreslagna disciplinlagen, sålunda bl. a. personal hos så- dana samhällsägda företag som utövar mera väsentliga offentliga funk- tioner eller som innehar monopolställning.

Då en person som står under JO:s tillsyn gör sig skyldig till brottslig gärning med avseende på sin tjänsteutövning bör JO enligt kommitténs förslag ingripa med åtal eller i vissa fall göra anmälan till allmän åkla—

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975: 78 . 135

gare. Kan tjänsteförseelse endast föranleda disciplinansvar anser kom-' mittén att JO bör kunna göra anmälan till vederbörande arbetsgivare . som då har att pröva ansvarsfrågan. Någon rätt för JO att uppträda som part i disciplinärendet hos det beslutande organet eller inför dom- stol bör enligt kommitténs mening däremot inte komma i fråga.

De för JO föreslagna reglerna avses också gälla den tillsyn som ut- övas av JK.

Ledamoten Wisén anser med hänsyn till skyddsbehovet erforderligt att JO och JK ges möjlighet att vid behov ingripa för att få arbetstagare skild från sin befattning på grund av icke kriminaliserad tjänsteför- seelse. JO och JK bör enligt Wiséns mening också äga rätt att vid dom- stol yrka avskedande eller disciplinpåföljd, respektive strängare sådan om disciplinmyndighetens beslut befinnes otillfredsställande.

10.2. Remissyttrandena

Kommitténs förslag om tillsynsområde för JO och JK godtas av JO, IK och SACO. JO påpekar emellertid att förslaget innefattar en utvidg- ning av JO:s nuvarande tillsynsområde och anser att detta i betraktande av den under senare år alltmer ökade_arbetsbördan- för JO är ägnat a_tt inge betänkligheter. Den lättnad som vinnes genom kommitténs förslag att JO i vissa fall inte skall vara skyldig att själv åtala utan kan nöja sig med att anmäla förhållandet till allmän åklagare innebär enligt JO:s er- farenheter inte någon nämnvärd arbetsbesparing utan andra åtgärder måste vidtagas för att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå.

RÅ anser att RÅ bör undantas från tillsyn av JO och JK samt att vissa frågor om behörighet att besluta om och utföra åtal mot RÅ för brott i tjänsten bör utredas.

AB Svensk Bilprovning påpekar att förslaget innebär att besiktnings- männen blir ställda under såväl JO:s som trafiksäkerhetsverkets tillsyn och ifrågasätter om inte detta från principiell synpunkt kan innebära risk för kompetenskonflikter.

Sveriges Radio motsätter sig att JO och JK skall ha tillsynsrätt över bolagets anställda. Även Systembolaget har vissa erinringar mot försla— get om tillsyn från JO:s och JKzs sida över dess personal.

Kommitténs förslag att JO och JK inte skall ha rätt att uppträda som part i disciplinärende vare sig inför myndigheten eller domstol och inte ha talerätt mot disciplinmyndighetens beslut kritiseras av samtliga de in—.- stanser som yttrat sig i frågan, bl. a. JK, JO, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands och Gävleborgs lätt, riksförsäkringsverket, SJ och samtliga juridiska fakulte- ter. JK framhåller, att det synes vara uppenbart att JO och JK —— som båda har att fristående från förvaltningshierarkin värna medborgarnas rättssäkerhet _ inte bör fråntas de möjligheter de nu har att i sista

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975: 78 ' 136

hand genom talan inför domstol verka för en rättstillämpning som beak- tar inte bara de intressen som kan finnas hos parterna i anställningsför- hållandet utan också den enskilde medborgarens rätt. JO erinrar om att JO:s uppgift enligt RF är att ha tillsyn över att lagar och författningar efterlevs i vad de skall tillämpas av de offentliga tjänstemännen och- förtroendemännen. Övervakningen sker dels i de enskilda medborgar—- nas intresse dels för riksdagens räkning och tillsynen innebär. enligt JO, en garanti mot ämbetsmannavälde som är till men såväl för den enskilde som för riksdagen. Visserligen avskaffas inte åtalsrätten, som inneburit att JO på ett betryggande och cftertryckligt sätt kunnat full- göra sin kontrolluppgift, men den blir genom- den föreslagna avkri— minaliseringen tämligen betydelselös. Enligt JO:s erfarenheter är det inte ämbetsmannavälde i dess mera flagranta former som JO har till hu- vuduppgift att bekämpa utan i stället sådana störningar i funktionerna som hänför sig till långsam handläggning, bristande servicevilja och avogt bemötande av allmänheten. Det finns vidare en i och för sig för- klarlig tendens att ge den egna myndighetens behov företräde framför ' allmänhetens. Om det hos en myndighet har utbildats en viss tradition, rutin eller annan praxis som rimmar mindre väl med vad statsmakterna förväntar sig av myndigheten blir det svårt för JO att få bukt med detta om inte JO har mera effektiva medel till sitt förfogande än vad som föreslagits. JO anser det vara att föredraga att han får formlig talerätt och partsställning i disciplinmålet men vill inte påyrka detta. Däremot bör JO tilläggas rätt att föra talan mot disciplinmyndighetens beslut. när detta går JO emot. ' '

Kommittén har i betänkandet, utan att föreslå några Uttryckliga stad— ganden, tagit upp frågan om den enskilde funktionärens'rätt att påkalla clisciplinmyndighctens beslut i ärende där JO eller JK ansett funktionä- ren ha förfarit felaktigt men inte anmält ärendet till disciplinmyndighe— ten. Riksrevisionsverket och riksförsäkringsverket anser att det bör fin- nas uttryckliga stadganden som ger funktionären sådan rätt. Frågan be- rörs även av juridiska fakulteten vid Lunds universitet och SACO.

11.1. Kommittén

Kommittén framhåller att syftet med det rikt "utvecklade system av särbestämmelser, som'råder för krigsmän i ansvarshänseendc, är att trygga krigsmaktens effektivitet varvid särskild vikt lagts vid kravet att upprätthålla krigsmännens lydnadspl'ikt. Eftersom det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjäns- teavtal, är utrymmet begränsat för en" tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som kommittén anlagt vid utformningen av 'ett nytt ansvars- —

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975: 78 137

system för den civila sektorn av offentlig verksamhet. Det finns emeller- tid enligt kommitténs mening anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglerna är avsedda att trygga. Kommittén anser att det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande re- form ligger utanför ramen för kommitténs utredningsuppdrag men för- ordar att en översyn av det militära ansvarssystemet i dess helhet kom— mer till stånd. '

Endast förslag till en begränsad reform avseende anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter läggs därför fram. Det föreslås'så- lunda att anställda krigsmän med sådan tjänstgöring skall omfattas av samma ansvarsregler som föreslagits för den civila personalen. Betän- kandet innehåller också förslag till ett fåtal följdändringar i 21 kap. BrB om brott av krigsmän. ' - '

De tidigare berörda förslagen om avskaffande av avsättning och sus- pension som brottspåföljder och införande av ett avskedandeinstitut avser även anställda krigsmän.

11.2. Remissyttrandena

Kommitténs förslag lämnas i princip utan erinran av ÖB, chefen för flygvapnet och SR. '

Chefen för armén anser det alltjämt vara lämpligast att krigsmän följer ett enhetligt militärt disciplinsystem oavsett om tjänsten utförs vid civilt statligt verk eller vid truppförband. Liknande synpunkter anförs av TCO.

12.1. Kommittén

Med hänsyn till det samspel som råder mellan- ansvarsreglerna för of- fentliga funktionärer samt de sanktionsbestämmelser —— intagna i 17 kap. BrB _— som riktar sig mot tredje man och har till syfte att för- hindra obehöriga påtryckningar på utövarna av offentlig verksamhet föreslår kommittén vissa följdändringar i nämnda sanktionsbestämmel- ser.

Sålunda föreslås att de i 1, 2 och 4 55 upptagna brottstyperna (våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt mot- stånd) skall avse angrepp endast på person som utövar offentlig myn- dighet. Vidare innebär förslaget att den i 5 & samma kapitel behandlade särskilda brottstypen missfirmelse mot tjänsteman skall utgå och att gär- ' ningar av detta slag framdeles Skall bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap. 3 & BrB. Stadgandet i 5 kap. 5 & BrB att förolämpning inte

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975: 78 _ 138

får åtalas av annan än målsägande bör enligt kommittén samtidigt förses . med en undantagsbestämmelse av innebörd att förolämpning mot någon i eller för hans utövande av offentlig myndighet får åtalas av åklagare efter angivelse av målsägande om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Kommittén föreslår också att den mot 17 kap. 5 % BrB svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 5 7 tryckfrihetsförordningen om ansvar för missfirmelse mot tjänsteman som sker i tryckt skrift skall ändras till att avse endast förolämpning mot någon i eller för hans ut- övning av offentlig myndighet. .

Vidare föreslås att straffbestämmelsen i 17 kap. 7 5 om bestickning ändras så att den personkrets som skyddas mot detta brott överensstäm- mer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mutbrott.

De i 14 å och 15 5 första stycket första punkten samma kapitel intag- na stadgandena om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av all- män ställning föreslås ersatta av en ny regel av innehåll att den som obehörigen ger sig ut för att utöva offentlig myndighet skall dömas för föregivande av allmän ställning. Någon ändring av påföljden — böter eller fängelse i högst sex månader — föreslås inte.

12.2. Remissyttrandena

De föreslagna ändringarna lämnas utan erinran av JK och poststyrel- sen. JK förordar dock att bestämmelsen i 7 kap. 4 5 7 tryckfrihetsför- ordningen skall utgå helt.

RÅ tillstyrker förslaget att upphäva 17 kap. 5 & BrB men anser i lik- het med överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och Göta hovrätt att den föreslagna åtalsregeln i 5 kap. 5 & BrB är alltför restriktiv. Förut- sättningen ”av särskilda skäl” bör enligt RÅzs mening utgå. Vidare an- ser RÅ liksom överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt att strafflati- tuden i den föreslagna straffbestämmelsen i 17 kap. 15 & BrB är alltför låg med hänsyn till att bestämmelsen kommer att omfatta även kvalifi- cerade fall där det kan föreligga behov av att använda tvångsmedel. RÅ föreslår därför att nu gällande latitud för grovt brott bibehålls.

Förslaget att upphäva straffbestämmelsen i 17 kap. BrB om missfir- melse mot tjänsteman avstyrks av överåklagaren i Stockholms åklagar- distrikt samt länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län. Enligt länsstyrelsernas mening föreligger behov av ett särskilt ämbetsskydd främst för sådan personal som utför polisiära och exekutiva arbetsupp- gifter.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser det vara tvivel- aktigt om den föreslagna lagtexten i 17 kap. 1 & BrB medger en sådan av kommittén angiven tolkning att den funktionär i vars befattning in- går att utöva myndighet är skyddad i all verksamhet i befattningen så- som förrättning, utredningsarbete etc. Det synes enligt fakulteten vara

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975: 78 . . 139

onödigt att ha speciella stadganden som skyddar-en del av tjänsteman- nens verksamhet i tjänsten men inte hela denna verksamhet, eftersom de vanliga reglerna i 3 och 4 kap. BrB kan tillämpas vid .beivrande av an- grepp på tjänsteman i eller för hans tjänst och möjlighet därvid finns att vid straffmätningen beakta att angreppet avsåg-hans tjänst. Även över- åklagaren i Stockholms åklagardistrikt är kritisk mot utformningen av 17 kap. 1 & BrB.

13 Föredraganden .

13.1. Principerna för ett nytt sanktionssystem

Det nuvarande ämbetsansvarssystemet framstår som föråldrat och be- häftat med åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt är att så gott som varje förseelse i tjänsten åtminstone principiellt sett är straffbelagd. Be— stämningen av de tjänstemannagrupper, som är underkastade straffan- svar och/eller disciplinansvar, bygger vidare på mycket vaga och oen- hetliga kriterier. I stor utsträckning är bägge ansvarsformcrna tillämp- liga samtidigt utan att några motiv för denna reglering står att finna. Härtill kommer att uppsägning ofta kan tillämpas alternativt till de of- fentligrättsliga påföljderna. De reformer som föreslås av ämbetsansvars- kommittén går i huvudsak ut på en avsevärd inskränkning av det straff- bara området, en rationellare bestämning av den personkrets som skall vara underkastad straffansvar samt ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Dessa riktlinjer anser jag. i likhet med flertalet remissinstanser, vara väl ägnade att läggas till grund för utformningen av ett nytt sanktionssystem avseende offentliga arbets- och uppdragstagare, i det följande sammanfattade under beteck- ningen offentliga funktionärer.

13.2. Avtalsförbudet i 3 & statstjänstemannalagen

Statstjänstemannalagen (1965: 274, omtryckt 1974:1009) äger, med vissa undantag, tillämpning på anställning med staten som arbetsgivare. och tjänsteman som arbetstagare. Som tidigare har nämnts anställs nu- mera i princip alla arbetstagare hos staten som tjänstemän. Enligt 3 & statstjänstemannalagen gäller i anställningsförhållande på vilket lagen är tillämplig vad som .är bestämt i avtal. Avtal får dock inte träffas om inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utform- ning i övrigt, om myndighets verksamhet eller om anställnings- eller

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975: 78 140

arbetsvillkor som regleras i lagen eller i författning vartill lagen hän- visar eller enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. Har avtal träffats i strid mot detta förbud är avtalet i denna de] utan verkan. En i stort sett motsvarande bestämmelse finns i 2 & kommunaltjänstemannalagen- (1965: 275, ändrad senast 1974: " 1010). '

En av statstjänsteman i tjänsten begången förseelse mot gällande lag eller annan författning, t.ex. statstjänstemannalagen, allmänna verks- stadgan, instruktion eller arbetsordning, kan enligt gällande rätt för- anleda _ vid sidan av den civilrättsliga påföljden uppsägning när det gäller andra tjänstemän än fullmaktshavare m.fl. — straffrättsligt an- svar eller, om förseelsen är av ringare beskaffenhet och tjänstemannen är underkastad disciplinansvar, disciplinpåföljd. Om tjänstemannen där- emot bryter mot bestämmelse i avtal, torde varken straffrättsligt ansvar eller disciplinansvar kunna utkrävas utan i stället är det endast privat- rättens sanktionssystem som träder in. Denna reglering är uppenbarligen inte tillfredsställande. I likhet med kommittén anser jag därför att ett nytt sanktionssystem skall kunna tillämpas mom alla delar av det offent- liga anställningsförhållandet och saledes oberoende av om den förseelse som skall beivras utgör ett brott mot avtal eller mot författning.

En sådan ordning skall enligt kommittén nås genom att man anlägger en privaträttslig syn på hela det offentliga a'nställningsförhållandet, vil— ket därmed blir att se som till alla-delar avtalsgrundat. Lagtekniskt skall enligt kommitténs förslag en sådan ordning åstadkommas genom att föreskrifterna i 3 & statstjänstemannalagen och 2 & kommunaltjänste— mannalagcn att avtal inte får träffas om vissa angelägenheter ersätts av" bestämmelser som anger att det i avtal inte får föreskrivas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Efter dessa lagändringar skall det kunna ses som en avtalsförpliktclse för arbetstagaren att uppfylla de villkor arbetsgivaren uppställer på de om- råden där hans ensidiga bestämmanderätt inte får inskränkas genom avtal.

Den av kommittén föreslagna lösningen kritiseras av vissa remissin- stanser såsom ägnad att komplicera förvaltningsprocessen och leda till missförstånd. Ett par remissinstanser uttalar uppfattningen att det efter- strävade resultatet kan nås utan den föreslagna lagändringen.

Efter samråd med statsrådet Löfberg-vill jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att den föreslagna lagändringen inte är nödvändig. Ytterligare en anledning att avstå från lagändring är att arbetsrättskom- mittén (In 1971: 03) i sitt nyligen framlagda slutbetänkande, Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975: 1),-har aktualiserat frågan i ett större sama manhang och att det därför är olämpligt att nu föregripa de övervägan-' den som denna kommittés arbete kan leda till. På grund av det anförda förordar jag att den nuvarande ordningen med avtalsförbud i berörda

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975: 78 141

stadganden i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen t. v. behålls.

13.3. Det straffrättsliga ansvarsområdet

Det grundläggande motivet för både straffrättsliga och utomstraff- rättsliga sanktioner är enligt ämbetsansvarskommitténs förslag sam- . hällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkom- mande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. De straffrättsliga sanktionerna föreslås knutna till de allvarligaste angreppen mot detta intresse, vilket innebär en omfattande avkriminalisering i förhållande till vad som gäl- ler nu. Det föreslås sålunda att de nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken (BrB) ersätts av tre nya ansvarsregler, nämligen om oriktig myndighetsutövning, om mutbrott och om brott mot tystnads- plikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel föreslås alltså- bortfalla.

Genom de föreslagna ändringarna i BrB vinner man den fördelen att såväl kretsen av ansvariga personer som'det straffbara området bestäms efter mera rationella kriterier än hittills har varit fallet samtidigt som domstolar och åklagare befrias från handläggningen av mindre allvar- liga förseelser. Ty även om det, såsom senare skall beröras, bör finnas möjlighet att ställa den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplin- påföljd för en sådan förseelse under domstols prövning, torde man kunna räkna med att sådana mål blir färre till antalet än vad åtalen för tjänstefel är f. n. .

En avkriminalisering av tjänstefel innebär inte att straffrättsliga sanktioner för förseelser i tjänsten av. andra funktionärer än dem som utövar myndighet bortfaller helt. I den mån tjänsteförseelsen är av all— varligare slag kan den sålunda inte sällan vara att hänföra under annan bestämmelse i BrB, exempelvis 8 kap. 1 % (stöld), 10 kap. 5 5 (trolöshet mot huvudman) eller 1.3 kap. 6 % (allmänfarlig vårdslöshet). _

Jag ansluter mig alltså till de av kommittén föreslagna allmänna prin— ciperna för det straffrättsliga sanktionssystemets utformning, vilka även har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Den centrala straffbestämmelsen i kommitténs förslag är stadgandet om oriktig myndighetsutövning. I överensstämmelse med principen att det nya sanktionssystemet bör utformas efter de offentliga funktionernas art och inte bero av sådana förhållanden som tjänstemannaställning el- ler liknande anges inte någon särskild personkrets i den föreslagna lag- texten. AnSVarsregeln är avsedd att gälla var och en som utövar offent— lig myndighet oberoende av hans rättsförhållande till det allmänna. Innebörden av begreppet myndighetsutövning blir alltså avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde.

Begreppet myndighetsutövning förekommer i 3 kap. 2 5 första stycket skadeståndslagen (1972:-207). Enligt denna bestämmelse skall staten

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975: 78 ' 142

eller kommun ersätta personskada, sakskada eller'ren förmögenhetsska- ' da som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. I moti— ven till denna lag (prop. 1972: 5 s. 311 f) uttalade jag bl. a. att ett ut- märkande drag för de förvaltningsakter, som betecknas som utövning av offentlig myndighet, är att det rör sig om beslut "eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och'att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Jag konstaterade vidare att en beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med utgångspunkt 'i dessa kriterier stäm- mer väl överens med de uttalanden om begreppets innehåll som jag gjorde i anslutning till 3 5 första stycket i förslaget till förvaltningslag (prop. 1971: 30 del 2 s. 331). Myndighetsutövning karakteriserades i det sammanhanget som utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Begreppet myndighetsutövning används också" i 11 kap. 6 & tredje stycket och 7 & nya regeringsformen (RF). Enligt den första av dessa bestämmelser kan förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning överlämnas till bolag, förening, samfällighet eller stiftelse genom lag, medan den senare bestämmelsen innehåller förbud för myndighet —— också riksdagen och kommuns beslutande organ —— att bestämma hur förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall besluta i ärende som rör bl.a. myndighetsutövning. Beträffande innebörden av begreppet hänvisade jag i förslaget till ny regeringsform m.m. (prop. 1973: 90 s. 397) till vad jag hade anfört i förslaget till förvaltningslag.

Kommittén anmärker att den innebörd som kommittén tillagt begrep— pet myndighetsutövning är väl förenlig med den beskrivning av begrep- pets innehåll som har gjorts i motiven till förvaltningslagen (1972: 290) och skadeståndslagen och att man således vinner den fördelen att be- greppet i allt väsentligt får samma innebörd i såväl skadeståndsrättslig och förvaltningsrättslig som straffrättslig lagstiftning.

I likhet med kommittén anser jag det vara lämpligt att vid utform- ningen av förevarande straffbestämmelse utgå från begreppet myndig- hetsutövning. Jag delar också kommitténs uppfattning att det är en för- del om detta begrepp får i huvudsak samma innebörd inom olika om- råden av lagstiftningen. Det måste emellertid samtidigt beaktas att de berörda bestämmelserna i förvaltningslagen och skadeståndslagen både sinsemellan och i förhållande till den föreslagna straffbestämmelsen fö- reter stora skillnader i fråga om tillämpningsområde och syfte. Före- skriften i förvaltningslagen avser sålunda att avgränsa de ärenden där regler om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut skall tillämpas. Det är alltså här endast fråga om sådan myn- dighetsutövning som mynnar ut i bindande beslut, medan såväl stadgan-

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975: 78 143

det i skadeståndslagen som straffbestämmelsen avses skola vara till- lämpliga också på sådan myndighetsutövning som tar sig uttryck i fak- tiska åtgärder som inte har föregåtts av formliga beslut. Vidare har be- stämmelsen i skadeståndslagen en huvudsaklig reparativ funktion me- dan straffbestämmelsen i första hand skall tillgodose preventiva syften.

Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst har sin grund i lag eller annan författning. Missbruk av myndighet förelig- ger då de för myndighetens behöriga'utövande gällande reglerna över- träds. Oriktig myndighetsutövning kan föreligga'ävcn om ett fattat be— slut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor har uppfyllts. Myndighetsutövning kan också innebära skyldighet att vara verksam i visst avseende och en underlåten— het att handla kan i sådana fall utgöra oriktig myndighetsutövning, så- som då åklagare underlåter att åtala brott eller då utfärdande av stäm— ning fördröjs i syfte att åtalspreskription skall hinna inträda.

Det påpekas av kommittén att ett beslut som typiskt sett innefattar myndighetsmissbruk kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är att betrakta som ogiltigt och därför inte behöver undan- röjas efter besvär. Ett sådant beslut bör enligt kommitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna straffbestämmelsen. Denna upp- fattning kritiseras av ett par remissinstanser, som framhåller att även ett ogiltigt beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra för- fång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller för någon enskild samt att också grova fall av myndighetsmissbruk med kommitténs stånd- punkt skulle kunna gå fria från ansvar.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att skilja mellan två typfall av nullitet, nämligen ogiltighet på grund av befogenhetsöverskri- dande och ogiltighet till följd av bristande behörighet. Att ett beslut är att anse som en nullitet på grund av att en behörig funktionär har över- skridit sin befogenhet att utöva myndighet torde vara sällsynt. Funk- tionären torde i ett sådant fall få sägas ha utövat myndighet, även om resultatet inte blivit det av gärningsmannen avsedda (jfr prop. 1972: 5 s. 504). Har gärningen för det allmänna eller någon enskild medfört förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, bör straffbestämmelsen alltså vara tillämplig.

Ett likartat fall är att en funktionär utnyttjar sin möjlighet till makt— utövning genom att företa faktiska åtgärder som faller utom ramen för hans befogenheter. Som exempel kan anföras att en polisman på sin fri- tid med stöd av sin legitimation omhändertar en person för att trakas- sera denne eller bereder sig tillträde till en privatbostad för att verkställa ”husrannsakan” och ta egendom i ”beslag" för en enskild persons räk- ning (jfr prop. 1972: 5 s. 505). Även här torde det vara fråga om miss- bruk av myndighet i den bemärkelse som anges i den föreslagna straff-

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975: 78 144

bestämmelsen. I den mån gärningen på annan grund är särskilt belagd med straff, exempelvis som olaga frihetsberövande, hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, skall dock den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 & BrB enligt vad jag senare återkommer till inte tillämpas. Vid bestämman- de av straff för det allmänna brottet bör det givetvis anses som för- svårande att det har begåtts under myndighetsutövning.

I det andra typfallet-av nullitet är beslutet ogiltigt emedan det fattats av en uppenbarligen obehörig person. I detta fall framgår redan av be- greppsbestämningen att det inte kan vara fråga om någon myndighets- utövning och att den föreslagna straffbestämmelsen följaktligen inte kan bli tillämplig. I stället torde gärningen regelmässigt falla under den av kommittén föreslagna ansvarsbestämmelsen rörande föregivande av all- män ställning. Till denna bestämmelse återkommer jag i ett senare sam— manhang. ' I ..

Den föreslagna ansvarskretsen består av personer som har att utöva myndighet. Kommittén framhåller att den som i underordnad ställning bereder ärenden utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder den som har beslutanderätt i princip inte kan drabbas av ansvar enligt straffbestämmelsen. Denna ståndpunkt kritiseras av en remissinstans som anser det vara högst väsentligt från den enskildes synpunkt att även förberedande åtgärder i beslutsförfarandet kommer att omfattas av ett straffansvar. En annan remissinstans förordar att det straffrättsliga and- svarsområdet på denna punkt skall sammanfalla med det område som har fastställts för det allmännas skadeståndsansvar. Enligt 3 kap. 2 5 andra stycket skadeståndslagen svarar sålunda staten eller kommun föl skada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning

I motiven till förslaget till skadeståndslag (prop. 1972: 5 s. 502) ut- talade jag bl. a. att bestämmelsen i 3 kap. 2 & andra stycket samma lag genom den valda formuleringen kommer att omfatta åtskilliga beslut el- . ler åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men som är reglerade av offentligrättsliga föreskrifter och indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som står i ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myn- dighetsutövningen. Jag konstaterade också att fel som begås på det föra beredande stadiet av ett förvaltningsärende —— exempelvis försummelse vid ärendets föredragning eller vid avgivande av yttrande i ärendet — inte sällan leder till att den enskilde lider skada även i de fall då någon anmärkning inte kan riktas mot den som har träffat det slutliga avgöran- det. Vidare konstaterade jag att upplysning, som myndighet lämnar an- gående myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet, regel— mässigt får anses som ett sådant led i myndighetsutövningen eller åt- minstone ha ett så intimt samband med denna att skadeståndsansvar bör _ kunna åläggas med stöd av nämnda bestämmelse om skada vållas till följd av att upplysningen är felaktig.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975: 78 . 145

Det är från rättssäkerhets'synpunkt av största vikt att tillämpnings- området för en straffbestämmelse anges på-ett så klart och entydigt sätt att ansvar endast drabbar gärningar som anses straffvärda. Kravet på pregnans blir självfallet starkare ju allvarligare den påföljd är som straffbudet föreskriver. Vad jag anförde i förslaget till skadeståndslagen angående omfattningen av det allmännas skadeståndsansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning ger vid handen att en motsvarande utformning av straffbestämmelsen rörande oriktig myndighetsutövning skulle innebära ett alltför långtgående och svårbestämbart straffansvar. Jag ansluter mig därför till den av kommittén föreslagna avfattningen. Av denna framgår att straffansvaret avser den eller de personer som fat- tar det beslut eller vidtar den åtgärd som utgör myndighetsutövningen. Föredragande eller annan som är närvarande vid-den slutliga hand- läggningen utan att formellt delta i beslutsfattandet kan således inte drab- bas av ansvar, även om han enligt föreskrift i instruktion e. d. haft att anmäla skiljaktig mening och underlåtit att göra detta. Det bör emel- lertid beaktas att den som, utan att formellt delta i-det beslut eller den åtgärd som innefattar själva. myndighetsutövningen,- genom fel eller försummelse under ärendets handläggning likväl har förorsakat ett orik- tigt resultat, som har medfört förfång eller-otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan drabbas av .ansvar för medverkan till oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 % BrB även om beslutsfattaren av-subjektiva_skäl inte kan ställas till ansvar. Varje,medverkande skall ju enligt dessa regler bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Skulle inte heller någon som har deltagit iärendetshandläggning vara straff-- rättsligt ansvarig för det oriktiga resultatet, kan disciplinansvar komma i fråga. Oavsett om straffrättsligt eller disciplinrättsligt ansvar kan ut— krävas är det slutligen som tidigare har nämnts ingalunda uteslutet att rätt till skadestånd ändå kan föreligga för den som har tillfogats skada. Att det skadeståndsrättsliga ansvaret på så sätt sträcker sig längre än det straffrättsliga är inte heller någon nyhet-som kan ge anledning till prin— cipiella betänkligheter. _

Ledamöter av beslutande statliga eller kommunala församlingar —. riksdagen resp. exempelvis kommun— och landstingsfullmäktige — kan enligt gällande rätt dömas endast för tagande av muta eller otillbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inte för tjänstemissbruk el- ler tjänstefel. I detta hänseende föreslår kommittén inte någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag skallsåledes nämnda personer inte omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Eftersom det här är fråga om i allmänna val ut— sedda personer med ett direkt ansvar inför. sina väljare delar jag upp- fattningen att det inte föreligger något behov av att kriminalisera oriktig myndighetsutövning av berörda persongrupper. Någon anledning.

10 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 78

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975: 78 146

att såsom f. n. är fallet göra undantag för ordförandens åtgärder i denna egenskap synes inte vara för handen. Däremot anser jag inte att det finns bärande skäl att som ifrågasatts av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län i full utsträckning behålla den i 20 kap. 12 å andra stycket BrB stadgade immunitcten för taxeringsmän, dvs. ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd (jfr 113 & gamla RF och SOU 1972: 15 s. 320). Det kan nämnas att de remissinstanser — hovrätten för Nedre Norrland, dåvarande kammarrätten och JO Ä— som särskilt berörde kommitténs förslag i delbetänkandet SOU 1969: 20 att taxeringsmännen borde omfattas av straffbud rörande oriktig myndighetsutövning, samt- liga ställde sig bakom detta förslag." Med hänsyn till att den framtida taxeringsorganisationen f.n. är föremål-' för överväganden inom finans- departementet anser jag emellertid, som jag senare återkommer till, att straffansvaret för taxeringsmän i förevarande hänseende bör begränsas till uppsåtligt brott.

I likhet med kommittén anser jag att jurymän i tryckfrihetsprocess inte bör undantas från- ansvar för oriktig myndighetsutövning.

För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar fordras enligt kommitténs förslag att gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Det är inte nödvändigt att verkningarna inträder samtidigt som meddelandet av det beslut eller vidtagandet eller underlåtenheten av den åtgärd varigenom den oriktiga myndighetsutövningen manifesteras. Kommittén framhåller sålunda att förfång kan föreligga även om dess effekt till följd av verk- ställighetsregler inte hinner uppträda emedan det oriktiga beslutet blir undanröjt efter besvär. Förfång kan bestå i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet. I och för sig är även tidsutdräkt ett förfång, påpekar kommittén, som dock inte anser att varje grad av förfång, hur obetyd- ligt det än må vara, bör medföra straff vid oriktig myndighetsutövning. Jag delar kommitténs uppfattning och ansluter mig till förslaget.

Genom införandet av rekvisitet myndighetsutövning —— med en orda- lydelse som klargör att straffansvaret är begränsat till dem som har att utöva'myndighet — blir personkretsen för den nya straffbestämmelsen avsevärt mindre än den personkrets som f.n. har ämbetsansvar och alltså kan drabbas av straffrättsliga sanktioner för tjänstemissbruk och tjänstefel. Medan tjänstemissbruk är straffbart endast som uppsåtligt brott, kan ansvar för tjänstefel utkrävas även när oaktsamhet ligger gär- ningsmannen till last. Tjänstefel består i att ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Gärningsbe- skrivningen täcker alltså i och för sig även oriktig myndighetsutövning. Om tjänstefel avkriminaliseras uppkommer frågan om straffbestämmel- sen angående oriktig myndighetsutövning bör göras tillämplig också på oaktsamma gärningar. Med hänsyn till de för både det allmänna och

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975: 78 : 147

den enskilde allvarliga följder som kan vara förenade med oriktig myn- dighetsutövning anser jag i likhet med kommittén att ett visst straffrätts- ligt ansvar för vårdslös myndighetsutövning inte kan undvaras.

Kommittén föreslår att k'riminaliseringen av vårdslös myndighetsutöv- ning inskränks till grovafall. Förslaget står i överensstämmelse med re- formens grundtanke att behålla straffrättsliga sanktioner endast för all- varliga angrepp på de enskilda medborgarnas rättsläge. Man får däri- genom också en klarare gräns mellan områdena för straffrättsliga och disciplinära sanktioner. Liksom kommittén anser jag detta vara en klar fördel. Jag biträder därför förslaget att straffansvar skall inträda endast i fall där oaktsamheten är grov.

Vid bedömningen av om grov oaktsamhet föreligger skall självfallet samtliga omständigheter beaktas. Som ett motiv för att låta straffan- svaret täcka även fall av oaktsamhet har jag framhållit de allvarliga följder för både det allmänna och den enskilde som kan vara förenade med oriktig myndighetsutövning. Endast den omständigheten att oriktig myndighetsutövning medfört allvarligt förfång får dock inte föranleda att oaktsamhet bedöms som grov. Visserligen måste man i sådana fall, där det står klart att myndighetsutövningen får avsevärda konsekvenser för de berörda, kräva särskild noggrannhet från den utövandes sida. Det innebär emellertid bara att man får ha en_annan utgångspunkt än i fråga om myndighetsutövning i allmänhet när man bedömer om oakt- samheten är grov. Sker myndighetsutövningen t. ex. under tidspress och avser den komplicerade rättsfrågor bör oaktsamheten å andra sidan bedömas mildare. .

De av kommittén föreslagna strafflatituderna _- för uppsåtligt brott böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,- fängelse i högst sex år samt för culpöst brott böter eller fängelse i högst ett år — anser jag vara väl avvägda.

Straffbestämmelsen i nuvarande 20 kap. 1 % BrB skall inte tillämpas om gärningen annars är särskilt belagd med straff. Kommittén föreslår att även den nya bestämmelsen om oriktig myndighetsutövning skall vara subsidiär i förhållande till andra straffstadganden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Brottsbenämningarna missbruk av myndighet och vårdslöshet i myn- dighetsutövning kritiseras av några remissinstanser såsom mindre lämp- liga från språklig synpunkt. För egen del anser jag det vara angeläget att brottets allvarliga karaktär kommer till uttryck även i brottsbenäm- ningen. Jag förordar därför den av kommittén för det uppsåtliga brottet föreslagna benämningen missbruk av myndighet. Beträffande det cul- pösa brottet anser jag att benämningen vårdslös myndighetsutövning är att föredra från språklig synpunkt.

Regler om straffansvar för tagande av muta eller annan otillbörlig be— löning i offentlig tjänst finns f.n. i 20 kap. 2 & BrB. Enligt denna be—

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975: 78 148

stämmelse får ämbetsman-eller den som varitämbetsman inte motta, låta åt sig utlova eller begära muta eller annan otillbörlig belöning för ' sin tjänsteutövning. Bestämmelsen är inte tillämplig om gärningen eljest är belagd med straff. Kommittén har genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971 fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för en generellt utfor- mad ansvarsregel som tar sikte på varje anställd eller uppdragstagare oavsett om han är verksam inom den offentliga eller den privata sek- torn. Resultatet av denna utredning har nyligen redovisats i betänkandet (SOU 1974: 37) Mut- och bestickningsansvaret. Över betänkandet har . yttranden inhämtats från myndigheter och organisationer. Jag har ännu inte tagit slutlig ställning till frågan och det saknas därför skäl att före- gripa en reform av detta slag genom att nu ändra bestämmelsen i 20 kap. 2 5 i vidare mån än- som betingas av övriga ändringar i samma . kapitel.

Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar inte kommer att finnas kvar i det föreslagna sanktionssystemet, måste en ny bestämning av den ansvariga personkretsen ske. Det synes därvid.vara lämpligt att i första hand anknyta ansvaret till den offentliga verksamheten på så sätt — att det kommer att omfatta alla arbetstagare hos staten eller hos kom- mun oavsett om de intar ställning som tjänstemän eller inte. Liksom f.n. bör även vissa personer som utan anställning utför uppdrag åt det allmänna vara underkastade mutansvar. Till denna grupp hör ledamöter av statliga och kommunala beslutande församlingar, nämnder och sty- relser liksom personer som annars till följd av val'eller.lplikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författ- ning. Vidarc bör ansvaret träffa krigsmän eller andra som fullgör lag- stadgad tjänsteplikt liksom samtliga utövare av-offcntlig myndighet,' oavsett om myndighetsutövningen har samband med .innehav av tjänst ' eller uppdrag som förut har nämnts.

Den nya straffbestämmelsen bör liksom den nu gällande vara tillämpé lig också på den som har begått gärningen. innan han erhållit ifrågava-' ' rande anställning eller uppdrag eller efter det han har avgått från anställ- ningen eller uppdraget. Däremot torde det knappast finnas något prak- tiskt behov av att behålla den särskilda föreskrift som nu anger att be- stämmelsen om ansvar för mutbrott skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelser rörande "allmänna brott.

I fråga om påföljden hänvisar nuvarande 2 5 till 1 5. Den nya straff- bestämmelsen om mutbrott bör innehålla ett uttryckligt stadgande om påföljden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att straffet skall vara böter eller fängelse i högst två år eller,-om brottet är grovt, fängelse i högst sex år. Detta överensstämmer i 'sak med vad som nu gäller, om man bortser från att 1 5 f. n. också föreskriver åläggande av de särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning.

Den nu gällande straffbestämmelsen i 20 kap. 3 & BrB om brott mot-.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975: 78 . 149

tystnadsplikt har ansetts tillämplig inte bara när den tystnadsplikt som åsidosatts grundas på uttrycklig föreskrift i lag eller annan författning utan även när den beror'av myndighets eller öVerordnads föreskrift. av annat slag eller enbart följer av ämnets natur. Kommittén anser att ett straffbud inte bör gälla generellt inom ett så diffust bestämt område utan att för dess tillämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Samma uppfattning har sedermera kommit till ut- tryck i den efter betänkandets framläggande genomförda 'grundla'gsre- formen. Med hänsyn till innehållet i 2 kap. 1 5 samt 8 kap. 3 5 och 7 & andra stycket RF är således efter RF:s ikraftträdande inte längre möj- ligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt. Jag an- sluter mig därför till kommitténs förslag att ersätta stadgandet i 20 kap.. 35 BrB med en ny straffbestämmelse som, utan angivande av person- krets, föreskriver ansvar för var och en söm uppsåtligen eller av oakt- samhet yppar vad han till följd av författning är pliktig att-hemlighålla.

Jag förordar också att de straffbestämmelser rörande brott mot tyst- nadsplikt som f. n. finns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blir överflödiga upphävs. Sådana specialstraffrättsliga bestämmelser som innehåller subjektiva rekvisit i skadehänscende bör dock behållas oförändrade. Det gäller här framför" allt sådan tystnads- plikt för revisorer m.fl. som har föreskrivits i bl. a. lagen (1919: 240) om fondkommlssionsrörelse o'ch fondbörsverksamhet, lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring. Regeln i 9 kap. 6 & rättegångsbalken (RB) om straff för den som utan giltigt skäl röjer vad enligt rättens eller undersökningsledarcns förordnande inte får uppenbaras bör också behållas i sin nuvarande lydelse liksom även be- stämmelser av motsvarande eller liknande typ i andra författningar. Den straffrättsliga sanktionering av brott mot tystnadsplikt som finns i gräns- älvsöverenskommclscn den 16 september 1971 mellan Sverige och Fin- land (jfr SFS 1971: 850) kan inte ändras utan överenskommelse med Finland och bör därför t. v. behållas i nuvarande lydelse.

I 9 & radioansvarighetslagen (1966: 756) finns en bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att av- slöja vem som har författat eller framställt program m.m. Förbudet är förenat med straffansvar och har motsvarighet i-3 kap. 5 % tryck- frihetsförordningen. Ändring av dessa båda straffbestämmelser bör anstå tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen på sätt jag senare återkommer till aktualiseras. '

Specialstraffrättsliga bestämmelser i författningar som har begränsad giltighetstid eller som utan att ha blivit formellt upphävda till följd av sitt sakliga innehåll i praktiken endast har begränsad giltighetstid bör också lämnas oförändrade (jfr SOU 1972: 1 s. 201 f).

Det kan, såsom kommittén framhåller, övervägas om inte vissa fall av den oreglerade tystnadsplikt som hittills gällt bör författningsregleras

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975: 78 ' 150

så att även dessa fall kommer att omfattas av straffansvaret. Ett sådant fall, som föranlett lagstiftning sedan kommittén lagt fram sitt betän- kande, är den i 2 kap. 4 ?; nya riksdagsordningen (RO) stadgade skyl- digheten för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Någon motsvarande bestämmelse för de kommunala församlingarnas det anser jag inte f. n. vara erforderlig. '

I ett nyligen framlagt förslag till lag "om offentliga funktionärers-tyst- nadsplikt har jag förordat att regeringen bemyndigas att meddela före- skrifter om förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit på grund av anställning eller uppdrag hos staten, kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, om-för- budet är påkallat bl. a. av hänsyntill rikets säkerhet, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet eller 'det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse (prop. 1975 : 8). Regeringen-skall enligt förslaget få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller lands- tingskommun att meddela föreskrifter av detta slag. Jag framhöll i prop. (s. 61) bl. a. att ett sådant generellt bemyndigande är en förutsättning för att man, utan att sätta meddelarskyddet åt sidan och utan att belasta riksdagen med detaljfrågor, skall kunna behålla ungefär det rättsläge som i dag råder på tystnadspliktsområdet. I den mån regeringen använ— der bemyndigandet kommer nämligen den sålunda reglerade tystnads- plikten att sanktioneras av en straffbestämmelse i den föreslagna lagen. Denna bestämmelse bör utgå i samband med att den nu förordade änd— ringen i 20 kap. 3 & BrB träder-i kraft.

En annan persongrupp som enligt min mening bör åläggas författ- ningsrcglcrad tystnadsplikt är tolkar och översättare. På grundval av ett av invandrarutredningen avgivet betänkande (SOU 1.972: 83) kommer jag därför att föreslå en särskild lag i detta ämne.

[ vissa författningar finns bestämmelser om tystnadsplikt som inte sanktioneras av något straffstadgandc. Som exempel på sådana be- stämmelser kan nämnas 115 lagen om fondkommlssionsrörelse och fondbörsverksamhet, 5 och 8 åå lagen (1949: 345) om rätten till arbets- tagares uppfinningar, 192 & lagen om bankrörelse och 28 % kungörelsen (1968: 104) om företagsnämnder m.m. inom statsförvaltningen. Om den som åsidosätter tystnadsplikt av detta slag inte är underkastad äm- betsansvar och alltså inte kan straffas enligt nuvarande 20 kap. 3 eller 4å BrB, är gärningen f.n. följaktligen straffri. Med den utformning som 20 kap. 3 & har enligt förslaget skulle däremot straffansvar inträda. En sådan konsekvens skulle strida mot syftena vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser (se t. ex. prop. 1949: 101 s. 79) och bör därför undvikas. I förslaget till övergångsbestämmelser har av denna ' anledning tagits in ett stadgande om att- vad som sägs i 20 kap. 3 5 inte skall tillämpas i fråga om åsidosättande av sådan tystnadsplikt som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte är straffsanktionerad.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975: 78 151

De särskilda ämbetsstraffen atisättning och suspension avskaffas en- ligt kommitténs förslag. Kommittén påpekar emellertid att dessa-påfölj— der utom att utgöra straff även har en skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den befattningshavare som inte fyller förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Även om åtskilliga skäl talar för att låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funk- tionärer måste givetvis, framhåller kommittén, den offentliga tjänstens - integritet skyddas genom att funktionären i förekommande fall kan skil- jas från tjänsten. Detta syfte skall enligt kommitténs förslag kunnaupp— nås genom en tillämpning av det avskedandeinstitut som regleras i den disciplinlag som kommittén föreslår.

Mot förslaget att avskaffa avsättning och suspension som straff har jag ingenting att erinra. Det synes av olika skäl vara mest ändamålsen— ligt att — liksom på den privata arbetsmarknaden —— frågan om arbets— tagarens avskedande på grund av olämplighet får avgöras med beak— tande av alla relevanta omständigheter vare sig det är fråga om brotts— ligt förfarande eller icke straffbar förseelse i tjänsten. I vissa fall kan det sålunda tänkas vara tillräckligt att arbetstagaren förflyttas till annan tjänst.

När det gäller ledamöter av beslutande församlingar framhåller kom- mittén att det är svårare att anlägga den privaträttsliga syn på avskedan- defrågan, som ligger till grund för dess förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, och att avskedandeinstitutet således inte bör tillämpas här. Kommittén anser emellertid att det även framgent bör finnas möjlighet att till följd av brott skilja sådan ledamot från hans upp- drag och att denna befogenhet liksom hittills bör anförtros åt den dom- stol som har att döma över brottet. Jag delar kommitténs uppfattning, som f. ö. väl stämmer överens med det efter betänkandets framläggande tillkomna stadgandet i 4 kap. 7 & RF att riksdagsledamot eller ersättare av domstol kan skiljas från uppdraget om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Om man, som jag senare åter- kommer till, inte låter det nya utomstraffrättsliga ansvarssystemet om- fatta någon kategori av uppdragstagare, synes det vara mest följdriktigt att utsträcka allmän domstols befogenhet i förevarande hänseende även till andra förtroendemän än ledamöter av beslutande församlingar. An- ledning saknas dock att gå utanför den krets som har att utöva offentlig myndighet. Befogenheten bör således omfatta t. ex. ledamöter av barna- vårds- och nykterhetsnämnder.

Sammanfattningsvis anser jag att övervägande skäl talar för att en motsvarighet till avsättningsstraffet bör finnas kvar beträffande valda uppdragstagare som har att utöva offentlig myndighet. För att utmärka att sanktionen är avsedd mera som skyddsåtgärd än som straff bör emel- lertid benämningen avsättning undvikas och den mera neutrala termen skiljande från uppdrag användas. Sanktionen torde härigenom bli att be-

• Sida 152
•  Original

Prop. 1975: 73 152

trakta som särskild rättsverkan av brott-(jfr 1 kap. 8 5 och 36 kap. 11 & BrB). ' - - —

Avgörande för frågan om förtroendemannen skall skiljas-från sitt uppdrag synes böra vara om han genom brottet har visat sig uppenbar- ligen olämplig att inneha uppdraget (jfr det nyss nämnda stadgandet i 4 kap. 7 & RF). En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad bör också bestämmas. Enligt 20 kap. 8 5 första stycket BrB gäller f.n. som hu- vudregel att avsättning på grund av allmänt brott kan ske .endast om det för brottet är stadgat fängelse i två år eller däröver. Denna gränsdrag- ning synes lämpligen kunna behållas och utsträckas till att gälla även de enligt förslaget i 20 kap. upptagna brotten. Detta innebär alltså att skil- jande från uppdraget kan komma i fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detta brott 4— och mutbrott men inte vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tyst- nadsplikt. _ '

Den som har två eller flera-uppdrag med vilka det följer myndighets- utövning bör skiljas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig att inneha.

I 20 kap. 9 & BrB stadgas f.n. beträffande tjänstemän med ämbets- ansvar att domstol skall ta hänsyn till discplinär bestraffning som har ålagts för brott, då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. En- ligt nuvarandc 20 kap. 8 & BrB gäller vidare att om tjänsteman för an- nat brott än ämbetsbrott ådöms såväl ämbetsstraff i form av t. ex. av- sättning som annan påföljd, den förlust han lider genom ämbetsstraffct skall beaktas vid bestämmandet av den andra påföljden. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser i BrB" ersätts med en ny regel i 33 kap. BrB som har till syfte att förekomma dubbelbestraffning. Den föreslagna regeln tar till skillnad från den nu gällande sikte på såväl offentligt som privat anställda och lämnar domstol möjlighet att vid straffmätning all- tid beakta de sanktioner som arbetsgivaren inom ramen för ett arbets— - avtal utkräver då arbetstagare har begått brott. Jag biträder förslaget. Den föreslagna regeln bör äga motsvarande tillämpning om uppdrags- tagare, på sätt jag förut har berört, genom beslut i brottmål skiljs från uppdraget.

De ansvarsregler som jag hittills har behandlat riktar sig i allmänhet mot offentliga funktionärer som inte fullgör sina uppgifter på ett riktigt sätt. Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående. I 17 kap. BrB, som behandlar brott mot all- män verksamhet, straffbeläggs en del sådana gärningar. Bestämmelserna i 1—5 %% åsyftar att förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av - sådan verksamhet. Den krets som skyddas enligt dessa bestämmelser be- står huvudsakligen av befattningshavare som har eller har haft ämbets- ansvar samt i stor utsträckning även av dem som har kallats att biträda sådan befattningshavare vid förrättning. Enligt kommitténs mening för- anleder den föreslagna reformen av ämbetsansvaret en omprövning även

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975: 78 153

av ifrågavarande personkrets. Kommittén hävdar'sålunda att en stor del av denna personkrets saknar behov av ett särskilt ämbetsskydd och att de för de allmänna brottstyperna stadgade strafflatituderna i allmänhet torde vara tillräckligt vida för att tillgodose" förekommande behov av straffskärpning i fall då gärningarna riktat sig mot offentliga funktionä- rer. Med hänsyn till medborgarnas intresse av att i synnerhet offentlig myndighet utövas på ett riktigt sätt anser emellertid kommittén att det särskilda straffansvaret, utom såvitt gäller missfirmelse, sk'all bibehållas för den som förgriper sig mot någon i dennes myndighetsutövning. Någ- ra remissinstanser anser att även straffansvaret för missfirmelse bör kvarstå.

Jag ansluter mig till kommitténs ställningstagande och de övervägan-

den som ligger bakom detta. Behovet av straffskydd mot missfirmelse av ' :

någon i dennes myndighetsutövning anser jag kunna tillgodoses genom tillämpning av den allmänna straffbestämmelsen om förolämpning i' 5 kap. 3 & BrB under förutsättning att denna bestämmelse kompletteras med en åtalsregel som gör det möjligt för allmän åklagare att efter angi- velse av målsäganden beivra gärningen när det a'v särskilda skäl är på- ' kallat ur allmän synpunkt.

Den mot straffbestämmelsen om missfirmelse mot tjänsteman i 17 kap. 5 & svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 5 7 tryckfrihetsförordningen bör helt utgå. Framställning i tryckt skrift som innefattar förolämpning mot någon i eller för hans utövning av offentlig myndighet får-i stället beivras med stöd av 7 kap. 4 5 15 samma förordning, enligt vilken tryck- frihetsåtal kan ske på grund av ärekränkning mot enskild person. Änd- ringen bör emellertid anstå tills massmedieutredningen (Ju 1970: 59) har framlagt resultatet av Sitt arbete, eftersom detta sannolikt kommer att aktualisera andra ändringar i tryckfrihetsförordningen och förslag till sådana ändringar med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 15'oeh 17 åå RF ändå inte kan slutligen antas av 1975 års riksmöte. Jag lägger därför inte nu fram något förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen. Från praktisk synpunkt saknar detta betydelse, eftersom ett upphävande av ' den grundläggande bestämmelsen i 17 kap. 5 & BrB omedelbart återver- kar på tillämpligheten av motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförord- ningen. Enligt 7 kap. 4 5 i denna förordning skall nämligen som otillåtet yttrande i tryckt skrift anses endast sådan framställning som är straffbar enligt lag. '

Straffbestämmelsen i 7 5 om bestickning bör, som' kommittén har föreslagit, ändras så att den personkrets som avses med detta brott över- ensstämmer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mut- ' brott. '

Bestämmelserna i 14 Ej och 15 5 första stycket om obehörig tjänsteut- övning resp. föregivande av allmän ställning föreslås av kommittén sammanförda till ett stadgande som endast tar sikte på obehörig ut-

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975: 78 154

övning av offentlig myndighet. För denna ändring anför kommittén i huvudsak samma skäl som förut redovisats i fråga om bestämmelserna i l—4 åå. Den närmare utformningen av den nya föreskriften måste enligt kommitténs mening bestämmas mot bakgrund;av det föreslagna straff- budet rörande missbruk av myndighet. Myndighetsutövning som sker oriktigt på sätt där sägs och som får där avsedd rättslig effekt bör såle— des föranleda ansvar för missbruk av myndighet även om myndigheten utövas av en offentlig funktionär som därvid överskrider sina befogen- heter. Kommittén föreslår därför att den nya straffbestämmelsen om föregivande av allmän ställning skall avse endast det fallet att någon obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Jag ansluter mig till för- slaget.

Den straffbelagda handlingen kan även-innefatta ett obehörigt ut- övande av offentlig myndighet. En obehörig person- kan exempelvis ge- nom att uppträda i polisuniform ge sig ut för-att vara polisman och diri- gera trafiken. I andra fall kan någon egentlig myndighetsutövning inte sägas föreligga därför att handlingen inte får avsedd rättslig effekt men den kan likväl medföra avsevärt men för det allmänna eller för någon enskild. Med hänsyn därtill anser jag, i likhet med ett par av remissin— stanserna, att den av kommittén föreslagna strafflatituden -— böter eller fängelse i högst sex månader —— är alltför låg. Jag förordar därför att det införs en bestämmelse som gör det möjligt att döma till fängelse i högst två år, om brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild är att anse som grovt.

13.4. Disciplinansvaret

De ändringar av 20 kap. BrB , som kommittén föreslår och som jag enligt vad jag tidigare har redovisat i huvudsak tillstyrker, innebär bl. a. att straffansvaret för tjänstefel bortfaller. Som ersättning för det sålunda upphävda straffansvaret för ett mycket stort antal gärningar av skild be- skaffenhet föreslår kommittén ett nytt utomstraffrättsligt sanktionssys- tem, som i vissa hänseenden överensstämmer med det för stora grupper av offentliga funktionärer redan gällande disciplinansvaret. De väsentli- gaste skillnaderna mellan detta ansvar och det föreslagna systemet är att det senare omfattar en större personkrets och har en delvis dispositiv karaktär samt att frågor om disciplinpåföljd och avskedande enligt det nya systemet skall prövas av domstol i civil rättegång om arbetstagaren är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut. .

Efter samråd med statsrådet Löfberg vill jag anföra följande. De straff bestämmelser som jag tidigare har berört avser i huvudsak endast de allvarligaste angreppen mot intresset av att offentliga funktioner full- görs på ett riktigt sätt. Det är därför av väsentlig betydelse från såväl allmänhetens och den offentlige arbetsgivarens som den enskilde arbets-

• Sida 155
•  Original

Prop. 1975: 78 155

tagarcns synpunkt att _det ansvarssystem som skall komplettera straffbe» stämmelserna får en sådan utformning att alla rimliga effektivitets- och. rättssäkerhetskrav blir tillgodosedda. . .

Sedan kommitténs betänkande lades fram har lagen (1974: 12) om an- ställningsskydd tillkommit. Då lagen antogs av statsmakterna slogs det fast att den skulle gälla även" för arbetstagare i offentlig tjänst. Samtidigt stod det klart att den inte kunde genomföras helt med hänsyn .till de sär- skilda förhållanden som föreligger på det statligt lönereglerade tjänste- ' mannaområdet. Det var inte heller" meningen att reformen skulle få medföra försämring av det "befintliga anställningsskyddet på den offent- liga sektorn. Utgångspunkten-skulle dock vara att anpassa tjänsteman- nalagstiftningen till de principer som lades fast för arbetsmarknaden i övrigt (se prop. 1973: 129 s. 197 ff). En viss sådan anpassning kom till stånd redan våren 1974 då ändringar vidtogs i bestämmelserna om upp- sägning rn. m. i statstjänstemannalagen och stadgan (1965 : 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannastadgan). Som motivering anfördes att det inte längre fanns anledning att behålla avvi— kande reglcr som inte betingas av den offentliga tjänstens särart samt att det inte heller var lämpligt att tjänstemannalagstiftningen tillfördes eller fick behålla regler som redan följer av lagen om anställningsskydd. ]" det väsentliga slutfördes anpassningen under hösten genom prop. 1974: 174 och tillkomsten av en rad författningsändringar i anslutning därtill (SFS 1974: 1008—1017). Samtidigt förutsattes att den nödvändiga an- passningen till reglerna om avskedande i sistnämnda lag skulle ske i an— slutning till det pågående arbetet med en översyn av Brst-regler om ämbetsansvaret (se prop. 1974: 88 s. 172, jfr prop. 1974: 174 s. 49).

- Genom lagen om anställningsskydd har vissa av ämbetsansvarskom- mitténs förslag redan realiserats på arbetsmarknaden i dess helhet och i dessa hänseenden behövs följaktligen inte några bestämmelser i tjänste- mannaförfattningarna. I andra avseenden innehåller lagen om anställ- ningsskydd regler som skiljer sig från de av kommittén föreslagna. Det gäller därför att här avgöra om den offentliga tjänstens särart eller in- tresset av att inte försämra det befintliga anställningsskyddet på den of- fentliga sektorn motiverar en avvikande reglering. _Jag kommer i det följande att ta upp frågan till närmare behandling på de punkter där den aktualiseras.

Remisskritiken av det nya ansvarssystemet har framför allt riktat sig mot förslaget att ansvaret skall omfatta även förtroendemän. På denna punkt har också stora meningsskiljaktigheter kommit till uttryck inom kommittén. Både reservanter i kommittén och flera remissinstanser an- ser att det föreslagna systemet strider mot grundläggande offentligrätts- - liga principer och knappast skulle kunna tillämpas i praktiken. Bl.a. framhålls det oegentliga i att använda det privaträttsliga institutet avske- dande i fråga om förtroendemän, som inte har något rättsförhållande till

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975: 78 ' 156

det allmänna förutom sitt uppdrag vilket inte är grundat på anställning eller förordnande utan endast på valkorporationens val.

Jag finner kritiken befogad. Det kan till en början ifrågasättas om det här finns något verkligt praktiskt behov av sådana ansvarsregler. som kommittén har föreslagit. Om en vald förtröendeman genom brott visar sig uppenbarligen olämplig för sitt uppdrag, bör han, som jag tidigare har berört, under vissa förutsättningar kunna skiljas från detta av dom- stol. I vissa fall kan förtroendeman också entledigas av domstol på grund av olämplighet som inte har samband med brott (t. ex. överförmyndare enligt 19 kap. 9 & föräldrabalken). Det'mest väsentliga i detta samman- hang är emellertid att förtroendemannen alltid har ett politiskt ansvar som kan utkrävas av valkorporationen eller motsvarande vid mandat- periodens utgång eller, om uppdraget inte är-tidsbegrä'nsat, när anled- ning därtill förekommer. Vägan'de skäl talar alltså enligt min mening för att innehavare av förtroendeuppdrag lämnas utanför det utomstraff- rättsliga ansvarssystemet. '

Av tjänstemännen inom den kommunala sektorn är det i dag endast en mindre del som är underkastad ett lagreglerat disciplinansvar: Kom- mitténs förslag innebär att samtliga kommunaltjänstemän skall omfattas av det nya ansvarssystemet men att detta i väsentliga delar skall. göras ' ' dispositivt för de tjänStemän som har ett avtalsreglerat disciplinansvar. ' På denna punkt är emellertid kommittén starkt splittrad. En ledamot ' Och tre experter anser att den föreslagna disciplinlagen inte ens subsi- ' diärt bör gälla på det kommunala området..Ett stort antal remissinstan- ser ansluter sig till reservantemas ståndpunkt. Mot kommitténs förslag anförs från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll att .det nuvarande av— talsreglerade systemet fungerar tillfredsställande.

Till förmån för kommitténs förslag kan anföras att det från allmän synpunkt kan tyckas angeläget att den del av det i dag straffbara områ- det, som avkriminaliseras om bl.a. straffbestämmelsen om tjänstefel upphävs, inte lämnas helt åt arbetsmarknadens parter att reglera utan att det allmänna åtminstone i viss utsträckning behåller ett inflytande över dessa frågor.

Mest väsentligt från den enskilde medborgarens "synpunkt är emeller- tid enligt min mening att överträdelser inom myndighetsutöVningens område blir utredda och beivrade på ett tillfredsställande sätt. På denna punkt innebär det förslag till nya straffbestämmelser, som jag tidigare: har presenterat, i förhållande till gällande rätt att mindre grovaxfall av oaktsamhet avkriminaliseras. När det'emellertid gäller sådana fall, lik-' som tjänsteförseelser i övrigt inom offentlig verksamhet, torde med- borgarnas skyddsintresse sällan ha en sådan styrka att det inte lämp— ligen kan tas tillvara inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Med hänsyn även till att det nuvarande avtalsreglerade systemet enligt samstämmiga uppgifter har fungerat tillfredsställande finns det därför

• Sida 157
•  Original

Prop. 1975: 78 . 157

enligt min mening inte några bärande skäl att på det kommu— nala området införa ett lagreglerat disciplinansvar som hittills inte har tillämpats för dessa arbetstagare. Detsamma gäller beträffande arbetsta- gare i samhällsägda företag och liknande inrättningar. I sista hand gäller för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 & la- gen om anställningsskydd att avskedande får äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

I fråga om statstjänstemännen och de kommunaltjänstemän m. fl; som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan är förhållandet i viss mån annorlunda. Flertalet av dessa har sedan lång tid varit under- kastade ett lagreglerat disciplinansvar som 'har visat sig fungera till- fredsställande. Förslaget att på detta område behålla ett lagreglerat an-. svarssystem har också godtagits av de flesta remissinstanserna. När det gäller frågan om avskedande skulle visserligen i avsaknad av andra be- stämmelser 18 å lagen om anställningsskydd bli tillämplig. Förutsätt- ningarna för aVSkedande bör emellertid. enligt min mening utformas med beaktande av de särskilda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. Det anställningsskydd som f.n. gäller för dessa har nämligen inte tillkommit endast av omsorg om arbetstagarna själva

utan motiveras främst a'V'de samhällsintressen som är förenade med . .

en självständig och oväldig kår av förvaltningstjänstemän (se prop.! ' 1964: 140 s. 98, 1965: 60 s. 117 f samt 1974: 174 s. 47, 56 och 64);

Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag att behålla ett utom- straffrättsligt ansvarssystem för statstjänstemän och de kommunal- tjänstemän m.fl. som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan. De nya reglerna bör dock inte göras direkt tillämpliga på dem som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst utan i stället bör för deras del frågan lösas genom att hänvisning till dessa regler görs i-lagen (1936: 567) om domkapitel. De författningsändringar 'som kan behövas beträffande tjänstemannagrupperna i övrigt inom den' icke statliga delen av ”det statligt reglerade löneområdet torde genomgående kunna beslutas i ad- ministrativ ordning utan riksdagens medverkan (jfr prop. 1973: 90 s. - 306). I fortsättningen behandlas därför regelsystemets utformning bara- såvitt rör den statliga sektorn. ' '

Det nya ansvarssystemet bör 'avse också flertalet av de högre stats- tjänstemän som det nu gällande disciplinansvaret inte är tillämpligt på. Däremot föreligger inte skäl att låta de nya reglerna omfatta statsråden och riksdagens ombudsmän '(JO). För-statsråd gäller sålunda ett politiskt ansvar som kan utkrävas av riksdagen genöm misstroendeförklaring en- ligt 12 kap. 4 & RF. JO kan enligt 8 kap. 10 & RO entledigas av riks- ' dagen när han inte längre åtnjuter dess förtroende. '

Högsta domstolen har enligt 12 kap. 8 & andra stycket RF att på talan av JO eller justitiekanslern (JK) pröva om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller

• Sida 158
•  Original

Prop. 1975: 78 ' '. 158

avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att'undergå läkarundersök— ning. Enligt 11 kap. 5 & RF får den som utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller uppre- pat åsidosättande av tjänsteåliggande'har visat sig uppenbarligen olämp— lig att inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. I motiveringen till dessa bestämmelser nämnde jag att det kunde förutsättas att ämbets- ansvarskommitténs förslag-i sina huvuddrag skulle genomföras (prop. 1973: 90 s. 391 och 441 f). Jag anförde vidare attföreskrifterna i ]2 kap. 8 & inte avser att hindra att bestämmelser förs in i vanlig lag om prövning i administrativ ordning av frågorna om avskedande, avstäng- ning och läkarundersökning men att ett administrativt beslut inte kan gå i verkställighet utan samtycke från den domare som beslutet gäller. Lämnas inte samtycke, blir det en sak för JO eller JK att i högsta dom— stolen väcka talan mot domaren i fråga. Det är därför enligt min me- ning både följdriktigt och ändamålsenligt att göra det nya ansvarssyste- met i princip tillämpligt på justitieråd och regeringsråd samt att undanta dem från tillämpningen endast såvitt. gäller bestämmelser om disciplin- ansvar och förfarande.

JK bör enligt kommitténs mening inte vara underkastadnågra be- stämmelser om disciplinpåföljd utan endast regler om avskedande. Med hänsyn till den inbördes likartade ställning som JK och JO intar anser jag i likhet med kommittén att inte heller JK bör kunna åläggas disci- plinpåföljd. Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag. Någon an- ledning att undanta riksåklagaren (RÅ) från tillämpningen av de nya an- svarsreglerna anser jag inte finnas.

Arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter bör liksom hittills omfattas av det lagreglerade ansvarssystemet.

Den av mig förordade regleringen får en betydligt mindre räckvidd än den av kommittén föreslagna. I huvudsak kommer sålunda det nya systemet att omfatta endast samma personer som i dag är underkastade statstjänstemannalagens eller kommunaltjänstemannastadgans disciplin- bestämmelser. Det kan därför ifrågasättas om inte dessa bestämmelser skall omarbetas och kompletteras i stället för att samlas i en särskild författning på sätt kommittén har föreslagit. Till förmån för det förra alternativet kan anföras att ansvarsreglerna har ett naturligt samband med övriga frågor som regleras i berörda författningar och att ett uppta- gande av ansvarsreglerna i en separat lag skulle nödvändiggöra ett fler- tal hänvisningar från den ena författningen till den andra. För det se- nare alternativet talar att den nya regleringen omfattar mer än dubbelt så många paragrafer — ett tjugotal — som den nu gällande. Enligt min mening överväger fördelarna med det förstnämnda alternativet de nack- delar som är förenade med det. Jag förordar därför att den nya regle- ringen inarbetas i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemanna- stadgan.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1975: 78 159

Att ett lagreglerat utomstraffrättsligt ansvar behålls för stora grupper av offentliga funktionärer behöver inte utesluta att detta ansvar i vissa hänseenden ges en dispositiv utformning. Enligt kommitténs förslag får de tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen eller kommunal- tjänstemannastadgan avtalsfrihet rörande frågan om disciplinpåföljd” medan övriga regler i den föreslagna disciplinlagen — däribland be- stämmelserna om avskedande — blir tvingande för dem. Jag finner för- slaget vara väl avvägt. ' '

Bestämmelser om utformningen av disciplinpåföljder bör kunna tas in endast i kollektivavtal. För att undvika att ett oenhetligt ansvarssystem tillämpas inom samma avtalsområde bör i kollektivavtal föreskriven dis- ciplinpåföljd kunna åläggas även tjänsteman, som står utanför den av- talsslutande organisationen men är sysselsatt inom yrkesgrupp och om- råde som avses i avtalet (se 4 % kungörelsen (1965: 465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.).

Disciplinpåföljd skall enligt kommitténs förslag till disciplinlag kunna åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åligger honom i hans an- ställning om felet inte är ringa. Bestämmelsen skiljer sig i tre hänseen- den från motsvarande stadgande i statstjänstemannalagens nuvarande 19 å, som är likalydande med straffbestämmelsen om tjänstefel i gällan- de 20 kap. 4 & BrB. Sålunda begränsas ansvaret till fel som inte är ringa. Vidare anges varken de källor som bestämmer tjänsteåliggandenas inne- håll —— t. ex. lag, instruktion och särskild föreskrift —— eller de subjek- tiva rekvisiten, dvs. uppsåt eller oaktsamhet.

Den främsta anmärkningen mot utformningen av den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen är att den omfattar så gott som varje förseelse hur ringa den än kan vara. Ett så vidsträckt tillämpningsområde är från både principiella och praktiska synpunkter mindre tillfredsställande. Jag förordar därför att bestämmelsens räckvidd med avseende på gärningar- nas svårhetsgrad begränsas på sätt kommittén har föreslagit.

I likhet med kommittén finner jag det inte vara nödvändigt att i lag- texten räkna upp vilka källor som bestämmer arbetstagarens åligganden. Jag vill dock erinra om att av principerna för det nya ansvarssystemet följer att det inte blir uteslutet att disciplinpåföljd kan komma att åläg- gas även för åsidosättande av förpliktelser som är bestämda i avtal.

Beträffande de subjektiva rekvisitenanser jag i motsats till kommittén att det uttryckligen bör anges i lagtexten att för ansvar förutsätts an- tingen uppsåt eller oaktsamhet. Med oaktsamhet avses därvid även ringa oaktsamhet, Det kan i detta sammanhang framhållas att den förut be- rörda förutsättningen att felet inte är ringa utgör ett objektivt rekvisit. Enbart den omständigheten att oaktsamheten är ringa behöver alltså inte leda till ansvarsfrihet.

Enligt gällande bestämmelser — 20 kap. 4 & tredje stycket BrB och 19 5 första stycket andra meningen statstjänstemannalagen — skall det

• Sida 160
•  Original

Prop. 1975: 78 160

förhållandet att arbetstagare deltar i strejk eller därmed jämförlig strids- åtgärd eftcr beslut av arbetstagarförcning som anordnat åtgärden inte i något fall anses som tjänsteförseelse. Dessa bestämmelser behövs inte - längre med hänsyn till den reglering av. disciplinansvar och avskedande, m.m. som nu föreslås. Den ordning som efter genomförandet av lagen om anställningsskydd gäller på det privata området blir sålunda genom förslaget generellt tillämplig (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och SOU 1975 : 1 s. 532 ff). Jag förordar därför att någon motsvarighet till nämnda bestämmelser inte tas in i den nya lagstiftningen. .

Enligt 2 & kungörelsen (1964: 428) om medicinalpersonal står all så- dan personal, såväl den offentligt verksamma som den privatpraktise-_ rande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av so- cialstyrelsen tilldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen.Kommittén anser att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen-av denna socialstyrelsens till- syn utan inskränker sig istort sett till att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning kan uppkomma mellan socialstyrel- sen och den myndighet som har att tillämpa de allmänna bestämmel- serna om disciplinansvar för offentliga funktionärer. Sålunda föreslås särskild bestämmelse i disciplinlagen av innebörd att disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas medicinalpersonal för förseelse i dess yrkes- . utövning. Motsvarande regel föreslås för dem som i egenskap av vete- -. rinärer står under lantbruksstyrelsens inseende. Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t den 18 januari 1974 bemyndigat chefen för socialdeparte; mentet att tillkalla sakkunniga för att se över bestämmelserna"angående tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården, m. m. .För att de sak- kunnigas arbete inte skall föregripas .bör gällande reglering på området inte ändras mer än som behövs för en reformering av det nuvarande ämbetsansvaret. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag. Någon" anledning att, som en remissinstans har ifrågasatt, införa en liknande reglering på andra områden anser jag inte finnas f. n.

I fråga om disciplinpåföljdemas utformning innebär kommittéförsla- get att avsättning och suspension avskaffas, att-institutet varning bibe- hålls och att det nuvarande löneavdraget ersätts med en särskild pen- ningplikt med möjlighet för den offentlige arbetsgivaren att '. kvitta penningplikt mot lönefordran. Det är huvudsakligen endast ifråga om penningplikten som förslaget möter kritik från remissinstansernas sida. Bl. a. anförs det att närmare anvisningar behövs för bestämmande av penningpliktens storlek och att sådana regler skulle bli så komplicerade att införandet av denna disciplinpåföljd skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenhetlig praxis. Vidare motsätter sig ett par remissinstanser förslaget till ändring av lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt och menar att genomförande därav inte skul-

• Sida 161
•  Original

Prop. 1975: 78 161

le vara förenligt med syftet att åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens regelsystem.

Den anförda kritiken kan enligt min'mening inte lämnas'obeaktad'. Ett botsystem av föreslagen typ blir betydligt svårare att tillämpa'än ett iöneavdragssystem, som ju f. ö. är mycket enkelt att skärpa eller mildra genom att ändra procentsatsen. Nackdelarna av en oenhetlig tillämpning ' synes också vara betydligt större än fördelarna av att kunna-beakta ' sociala skäl Vid bestämmandet av en påföljd. Om bestämmelserna r'ö- " rande disciplinpåföljder, på sätt jag tidigare har föreslagit, görs disposi- tiva, finns än mindre anledning att införa en helt-ny ekonomisk sank— tion. Jag förordar därför att löneavdrag bibehålls som disciplinpåföljd. Detta disciplinmedel bör emellertid användas restriktivt. I övrigt an- sluter jag mig i denna del till kommitténs förslag.

Den nuvarande påföljden avsättning har vid sidan av sin straffunk- tion också en skyddsuppgift, nämligen att möjliggöra att man från tjäns- ten kan skilja den tjänsteman som inte fullgör sin tjänst på ett godtag- bart sätt. Om avsättning avskaffas som både ämbets- och disciplinstraff måste därför något annat institut överta sistnämnda uppgift. Kommittén anser att en privaträttslig reglering av denna fråga bäst kan fylla upp— giften och föreslår bestämmelser som-gör det möjligt för den offentlige arbetsgivaren att avskeda arbetstagare som genom brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst. Förslaget innebär alltså att frågan om ar- betstagarens entledigande, när anledningen är brottslig gärning, bryts ut ur brottmålet och liksom andra fall där anställningens upphörande aktualiseras behandlas i-privaträttslig ordning. ' '

Kommitténs förslag har fått ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. Såvitt gäller avskedande på grund av icke kriminali- serad tjänsteförseelse har .det vunnit allmän anslutning. Beträffande ar- betstagare som genom brott visat sig uppenbarligen olämplig för sin tjänst delar emellertid vissa instanser reservanten Wiséns uppfattning att"' det bör ankomma på den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. Som motivering anförs att det å ena sidan kan vara svårt för arbetsgiva- ren att bedöma avskedandefrågan innan brottmålet blivit slutligen av- gjort medan å andra sidan straffmätningen kan vålla brottmålsdomstolen svårigheter så länge frågan om arbetstagarens avskedande är svävande.

Starka Skäl talar enligt min mening för en enhetlig reglering av samt- - liga frågor rörande anställnings upphörande på både den offentliga och den privata arbetsmarknaden. Det torde nämligen vara av väsentligt in— tresse för såväl arbetsgivar- som arbe'tstagarsidan att dessa frågor hand- läggs i dcn för arbetstvister föreskrivna ordningen. Härigenom kan man bäst beakta de speciella synpunkter som är relevanta i sammanhanget.

Enligt lagen om anställningsskydd kan anställning som gäller tills vi-

ll Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78

• Sida 162
•  Original

Prop. 1975: 78 162

dare genom uppsägning "bringas att upphöra vid utgången av viss upp- sägningstid. Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Kravet på saklig grund kan enligt lagens förarbeten anses upp- fyllt bl. a. om arbetstagarens olämplighet blivit klart dokumenterad eller om ålder eller sjukdom har kommit till uttryck i en stadigvarande och väsentlig nedsättning eller förlust av arbetsförmågan. Vill arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns inte finns, i samband med att arbetstagaren fyller 67 år, skall han un- derrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Avskedande får — utan ' föregående uppsägning— äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Enligt statstjänstemannalagen får tjänsteman skiljas från tjänsten en- dast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare, i lagen om anställningsskydd. Skyldighet att avgå från tjänsten vid ålder som anges i avtal om statlig pension finns föreskriven i statstjänstemannalagen. Där regleras bl. a. också i vilka fall tjänsteman till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är skyldig att avgå från tjänsten innan han har uppnått nyssnämnda ålder. Vidare finns i statstjänstemannalagen bestämmelser om förflyttning av tjänsteman till annan tjänst samt om entledigande (försättande i disponibilitet) i vissa fall av tjänsteman vid utrikesför- valtningen, försvarsmakten eller polisväsendet.

Den angivna regleringen i statstjänstemannalagen ger ett i vissa hän- seenden bättre anställningsskydd än det som följer av lagen om anställ- ningsskydd, varför det inte bör komma i fråga att i alla delar anpassa den till sistnämnda lags regelsystem. När det gäller utformningen av det institut som skall ersätta avsättningsstraffet, finns däremot anledning att pröva huruvida bestämmelserna i lagen om anställningsskydd kan tjäna som förebild. I det fall då någon har visat sådan olämplighet att han enligt arbetsgivarens bedömning varken kan få stå kvar i sin nuvarande tjänst eller beredas annan sysselsättning synes i regel uppsägning ligga närmast till hands. Såväl arbetsgivare som arbetstagare får härigenom skäligt rådrum för att inrätta sig efter den omställning som anställ- ningens upphörande innebär. I vissa fall kan emellertid tjänstemannens olämplighet vara av så allvarlig natur att ett omedelbart skiljande från tjänsten är påkallat från allmän synpunkt. En motsvarighet till det av- skedandeinstitut som regleras i lagen om anställningsskydd behövs där- för men bör, som jag tidigare har framhållit, utformas mera med be- aktande av de särskilda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. För att det anställningsskydd som enligt gällande rätt är tillförsäkrat tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial inte skall försämras bör entledigande av sådan tjänsteman på grund av olämplig-

• Sida 163
•  Original

Prop. 1975: 78 . . 163

het inte kunna ske i annan ordning än genom avskedande. Detsamma gäller tjänsteman som är förordnad för bestämd tid. Tjänsteman som är förordnad tills vidare bör däremot, liksom hittills, kunna skiljas från tjänsten även efter uppsägning med stöd av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd.

När det gäller avskedande på grund av brott har både inom kommit- tén och bland remissinstanserna yppats farhågor för att en privaträttslig reglering skall leda till komplikationer. Dessa farhågor är enligt min me- ning i viss mån överdrivna. Den föreslagna regleringen gäller sålunda redan i dag på den privata arbetsmarknaden utan att såvitt är bekant föranleda några nämnvärda problem. Vidare innehåller kommittéförsla- get, som jag senare skall. återkomma till, en bestämmelse om att den offentlige arbetsgivaren är skyldig att anmäla arbetstagare, som miss- tänks för allvarligare brott, till åtal. Arbetsgivaren bör enligt min me- ning givetvis i sådana fall dröja med åläggande av disciplinpåföljd till dess åklagare och eventuellt domstol tagit ställning i ansvarsfrågan. Väcks åtal och vinner detta bifall, får disciplinpåföljd enligt kommitténs förslag inte åläggas arbetstagaren för samma gärning som har prövats i brottmålet. Är gärningen sådan att den kan föranleda avskedande bör arbetsgivaren, som jag senare återkommer till, åläggas att dröja med sitt beslut till dess lagakraftägande dom i brottmålet föreligger. Domstolen å sin sida får enligt kommittéförslaget vid straffmätningen ta hänsyn till avskedande eller annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brot- tet oavsett om denna ännu ålagts eller inte. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om gärningen kan komma att föranleda avske- dande torde normalt inte föreligga, eftersom domstolen i förekomman- de fall kan förutsättas ha anledning att inhämta yttrande i frågan från arbetsgivaren. Skulle i sådant fall arbetsgivarens på förhand tillkänna- givna avsikt att vidta åtgärder för ett avskedande inte förverkligas eller inte leda till avsett resultat, kan detta förhållande i varje fall inte leda till något men för arbetstagaren. Man bör vidare i praktiken helt kunna bortse från den eventualiteten att en arbetsgivare, som i yttrande till domstolen har förklarat att han inte har för avsikt att avskeda arbets- tagaren, senare handlar i strid däremot.

Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till kommitténs förslag att samtliga frågor om avskedande av arbetstagare skall avgöras i privat- rättslig ordning. Jag anser också att en bestämmelse till förekommande av dubbelbestraffning är påkallad. Men jag delar inte kommitténs upp— fattning att det saknas behov av särskild föreskrift om att arbetsgivaren inte bör ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal har väckts och att sådan påföljd inte får åläggas om domstol funnit att arbetstagaren inte har be- gått den åtalade gärningen och frikänt honom på denna grund. Jag föror- dar därför ett bibehållande av gällande regel i 21 & statstjänstemannala- gen att disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte får inledas eller

• Sida 164
•  Original

Prop. 1975: 78 164

fortsättas rörande gärning som omfattas av åtalet.

Någon anledning att, som förordats av en reservant i kommittén, ' föreskriva att beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall ha vunnit laga kraft för att kunna beaktas i brottmålet anser jag inte finnas. Inte heller är det enligt min mening nödvändigt att uttryckligen ålägga domstol skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedande- ' frågan innan brottmålet avgörs. Domstol är enligt allmänna processuella principer skyldig att självmant verka för att omständigheter som kan vara till förmån för den tilltalade blir utredda. Likaså är förvaltnings- myndighet även utan uttrycklig bestämmelse skyldig att efterkomma domstols begäran om yttrande exempelvis i fråga om avskedande av un- derställd personal. Det kan för övrigt förhålla sig så "att avskedandefrå- gan redan har avgjorts av arbetsgivaren och förts vidare till arbetsdom- stolen eller t. o. m. till samma tingsrätt som prövar brottmålet.

Som förutsättning för att en arbetstagare skall kunna avskedas anges i den av mig föreslagna bestämmelsen att han genom brottslig gärning eller genom grov eller, om under de senaste två åren disciplinpåföljd har ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Sistnämnda formulering finns i den nya bestämmelse som jag tidigare har förordat beträffande skiljande av för- * troendeman från uppdraget till följd av. brott. Motsvarande formulering finns också bl. a. i nuvarande 20 kap. 8 ?; första stycket BrB som stad- gar att ämbetsman som genom allmänt brott visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning, eventuellt jämte annan påföljd, . skall avsättas (jfr även 11 kap. 5 % RF). "Är för brottet inte stadgat- fängelsc i två år eller däröver, får dock enligt nämnda bestämmelse i BrB dömas till avsättning endast om .tjänstens särskilda beskaffenhet kräver det. Med hänsyn till att avskedanderegelnär avsedd att gälla" också kvalificerade fall av icke kriminaliserad tjänsteförselse anser jag det inte vara lämpligt att uttryckligen föreskriva någon motsvarande be- gränsning. Det är emellertid inte avsett att förutsättningarna för avske- dande skall sättas lägre än vad som f. n. gäller för avsättning. Det an— givna olämplighetsrekvisitet skall" således tolkas restriktivt. Avskedande -_ skall sålunda kunna komma i fråga endast i sådana fall där det med hänsyn till såväl brottets eller tjänsteförseelsens beskaffenhet som an-.. ställningens art och övriga omständigheter skulle verka stötande om arbetstagaren fick behålla sin tjänst.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inte bestämmelsen om avske- dande bör utformas inte bara som en rätt utan fastmcra som en skyldig- het för arbetsgivare att tillse att tjänsteman, som har visat sig uppenbar- ligen olämplig att inneha sin tjänst, avskedas. Jag delar inte denna upp- fattning. Arbetsgivaren bör nämligen i detta sammanhang alltid pröva om det inte finns möjlighet att i stället för att avskeda arbetstagaren tilldela honom andra arbetsuppgifter. Vissa bestämmelser härom finns

• Sida 165
•  Original

Prop. 1975: 78 .. 165

redan f.n. I nuvarande 32 & statstjänstemannalagen föreskrivs att tjäns— teman är skyldig att avgå från tjänsten bl. a. om han 'genomlagakraft- ägande dom befunnits skyldig till brott varå avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 & BrB överlämnats till särskild vård,.dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd. Undantag görs emellertid för tjänsteman som har rätt till statlig pension men inte uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, om tjänsteman— nen lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt. En motsvarighet till sistnämnda bc- stämmelsc bör behållas för att det befintliga anställningsskyddet inte . skall försämras.

Enligt cirkuläret (1960: 553) angående. anställningsvillkor m.m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet gäller vidare att beslut om uppsägning eller beslut idisciplinär ordning om suspension eller avsättning av tjänsteman på grund av missbruk av al— kohol eller annat berusningsmedel eller av orsak som bedömes ha sam- band med sådant missbruk meddelas av myndighet först sedan statens personalnämnd har förklarat att särskildåtgärd enligt cirkuläret, exem- pelvis omplacering till andra arbetsuppgifter eller till annan anställning, inte dessförinnan bör komma i fråga.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om cirkuläret (1972:.130)" om anställning av straffade personer m. fl. inom statlig och statsunder- stödd verksamhet, där det bl. a. föreskrivs att arbetssökande, som har be- funnits skyldig till brott, av den anledningen får utestängas från anställ— ningen endast om brottet prövas göra honom olämplig för arbetsuppgif- terna. Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens pcrsonalnämnd att företa en översyn av 1960 års cirkulär och i samband med denna översyn .kom- . mer, enligt vad jag har erfarit, nämnden att behandla även frågan om bi— behållande i anställning av straffade-personer. För att inteföregripa re— . sultatet av denna utredning anser jag mig inte böra föreslå att några be- stämmelser i ämnet tas in i statstjänstemannalagen. En erinran bör dock - göras om att bestämmelse i annan författning, som avviker från stats- tjänstemannalagens regler om avskedande, skall. gälla.

Det torde f.n. inte vara möjligt att säga-upp en tjänsteman på grund av brottslig gärning som anmälts till åtal och som kan" föranleda avsätt- ning enligt 20 kap. 8 % BrB (jfr Regeringsrättens årsbok .1967 ref. 9). För att bibehålla statstjänstemannens anställningstrygghet i detta hänse- ende bör det — som även har förordats av ett par "remissinstanser —— åläggas arbetsgivaren atti sådana fall då tjänsteman har anmälts till åtal eller brottmålsförfarande av annat skäl har. inletts mot honom avvakta utgången i brottmålet, innan frågan om avskedande på grund av. gärning som omfattas av åtalet slutligt .prövas. Givetvis bör inte heller beslut om avskedande på grund av icke kriminaliserad.tjänsteförseelse meddelas, innan ansvarsfrågan har prövats av arbetsgivaren.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1975: 78 166

Även om det sålunda inte alltid är möjligt att avgöra avskedandefrå- gan omedelbart, kan det i vissa fall föreligga behov av att omedelbart avstänga arbetstagaren från tjänstgöring. I anslutning till gällande be- stämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår därför kommittén en bestämmelse om att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan påatt frågan om påföljd för brott eller tjänsteförseelse slutligt prövas, om gärningen kan antas med- föra avskedande eller om annars särskilda skäl föreligger. Enligt min ' mening finns inte behov av att kunna avstänga tjänsteman i andra fall än då gärningen kan antas medföra avskedande. I övrigt biträder jag kom- mitténs förslag. Det bör emellertid nämnas att om tjänstemannen tillhör den grupp som kan sägas upp och arbetsgivaren väljer denna väg att skilja honom från tjänsten så kan avstängning i vissa fall ske även enligt 34 å andra stycket lagen om anställningsskydd.

Arbetstagare skall enligt kommittéförslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eller annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i anställ- ningen, och för brottet är stadgat fängelse eller. det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Den föreslagna bestäm— melsen överensstämmer i sak nära med nu gällande föreskrifter i stats- tjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Jag anser i lik- het med kommittén att en motsvarighet till dessa bestämmelser behövs och ansluter mig till förslaget. Liksom hittills bör dock regeringen kun- na befria från anmälningsskyldighct i fråga om allmänfarlig vårdslös- het enligt 13 kap. 6 5 första stycket BrB, något som har särskild bety- dclse för järnvägstjänstemän inom vilkas verksamhetsområde även rela- tivt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.

Att såsom ifrågasatts av en remissinstans sätta ned de för vissa lindri- gare brott i BrB stadgade straffsatserna för att därigenom möjliggöra disciplinärt förfarande i stället för åtal är en fråga som inte kan behand- las i detta sammanhang.

Disciplinpåföljd får enligt kommitténs förslag inte åläggas arbetsta- gare sedan anställningen har upphört eller uppsägning ägt rum. Inte hel- ler får påföljd åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteför- seelsen fått del av den skriftliga anmaning som skall inleda disciplinför- farandet. I dessa hänseenden har jag ingen erinran mot förslaget. Jag delar också kommitténs uppfattning att det i fråga om avskedande inte bör ställas upp någon preskriptionsregel av det slag som förordats be- träffande åläggande av disciplinpåföljd, alltså med en absolut bestämd frist. Däremot är det enligt min mening lämpligt att, på samma sätt som skett i 18 å andra stycket lagen om anställningsskydd, föreskriva att av- skedande inte får grundas enbart på omständighet som arbetsgivaren - har känt till mer än en månad före avskedandet. En sådan bestämmelse torde få tolkas så att fristen börjar löpa först sedan de närmare om-

• Sida 167
•  Original

Prop. 1975: 78 167

ständigheterna har blivit Utredda (jfr prop. 1973:129 5. 255). Om det sålunda övervägs att avskeda en tjänsteman på grund av brottslig gär— ning, torde fn'sten inte börja löpa" förrän fällande dom vunnit laga kraft.

Kommittéförslaget innehåller vissa bestämmelser om förfarandet som avser att trygga rättssäkerheten och intresset av största möjliga objekti- vitet i handläggningen av frågor om disciplinansvar. Dessa bestämmel- ser innebär i huvudsak följande. Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetstagaren genom skriftlig anmaning ges till- fälle att skriftligen eller vid muntligt förhör uttala sig om vad som åbe- ropas mot honom. Möjlighet finns att höra vittne eller sakkunnig vid domstol och att begära domstols föreläggande för någon att tillhanda- hålla bevis. Arbetstagaren har rätt att anlita biträde under utredningen. ' Om arbetstagaren är fackföreningsansluten och föreningen önskar överläggning i saken, får frågan inte avgöras förrän sådan överläggning har ägt rum. Beslut i ärendet skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det grundats. Reglerna om anmaning, rätt till biträde och utform- ning av beslut gäller även ärende om avstängning av arbetstagare. Vidare är de bestämmelser i förvaltningslagen om förfarandet i förvaltnings- ärenden som tar sikte på myndighetsutövning tillämpliga också i ärenden rörande anställnings- eller arbetsvillkor för offentliga tjänstemän.

De sålunda föreslagna reglerna synes i stort sett vara ändamålsenliga. Jag vill dock erinra om att kommitténs förslag lades fram före tillkoms- ten av lagen om anställningsskydd. Enligt 29 och 31 åå i denna lag ålig- ger det sålunda arbetsgivaren att så snart det kan ske underrätta arbets- tagaren och varsla lokal arbetstagarorganisation om tilltänkt avske— dande. Den som har rätt till underrättelse eller varsel är enligt 32 % samma lag även berättigad .till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Såvitt gäller arbetstagarens rätt till underrättelse och överläggning torde de av kommittén föreslagna bestämmelserna vara bättre anpassade till den offentliga verksamhetens särskilda natur och därför att föredra framför reglerna i lagen om anställningsskydd. Be- träffande varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation bör däremot den föreslagna regleringen ersättas med en" hänvisning till bestämmelserna i nämnda lag. Sådant varsel torde i regel böra lämnas samtidigt som arbetstagaren delges den skriftliga anmaningen. Med hän- syn till att förvaltningslagens regler om rätt till biträde samt utformning av och underrättelse om beslut avses, liksom hittills, vara tillämpliga i förevarande'ärenden behöver några bestämmelser i dessa hänseenden inte tas in i statstjänstemannalagen.

Med angivna modifieringar biträder jag kommitténs förslag till be- stämmelser om förfarandet; '

Ett par remissinstanser har kritiserat det föreslagna förfarandet från den synpunkten att arbetstagaren då fråga är om avskedande skulle

• Sida 168
•  Original

Prop. 1975: 78 168

komma i väsentligt sämre ställning än vad som gäller f. 11. då avsättnings- frågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna offentlig försvarare. Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Arbetsta— garen är sålunda i princip berättigad att enligt reglerna om allmän rätts- hjälp i rättshjälpslagen (1972: 429) få både biträdes- och utredningskost— nader ersatta av staten. Åtminstone i mer komplicerade fall torde det också kunna förutsättas att antingen arbetsgivaren eller arbetstagarens egen organisation ser till att arbetstagaren får den hjälp som han behö— ver för att kunna tillvarata sina intressen.

Om företrädare för arbetsgivaren åsidosätter de nu behandlade reg- lerna gör han sig i princip skyldig till oriktig myndighetsutövning och kan ådraga sig straffansvar enligt 20 kap. 1 % BrB. Dessutom kan arbets- tagaren bli berättigad till skadestånd. Huruvida den-av arbetsgivaren be- slutade åtgärden blir bestående beror emellertid på om talan fullföljs mot beslutet.

Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och anmälan till åtal skall enligt kommitténs förslag fattas av kollegiala organ där juri- disk kompetens finns företrädd. Beträffande arbetstagarehos staten före- slås som huvudregel att beslutanderätten skall tillkomma den myndighet varunder arbetstagaren lyder. Några remissinstanser anserdct vara be- tänkligt att på detta sätt förena arbetsgivar— och bcstraffningsfunktioner hos samma organ. Det är emellertidenligt min mening svårt att tänka sig någon principiellt olikartad lösning om man vill ha en privaträttslig utformning av det utomstraffrättsliga ansvarssystemet. Av betydelse i detta sammanhang är vidare att företrädare för de anställda hos myndig- heten, efter regeringens förordnande, enligt kungörelsen (1974: 224)'om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. "numera harrätt att delta i myndighetens handläggning av bl. a; frågor om "disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning från tjänstgöring. Finns i myndigheten s.k. disciplinnämnd, är personalföreträdarna-enligt kun- -- - görelsen ledamöter i nämnden. Jag biträder därför kommitténs förslag- med vissa modifieringar som jag närmare skall beröra i spccialmotive— ringen. Någon anledning att tillföra det beslutande organet juridisk kompetens i vidare mån än som nu finns anser jag emellertid inte före- ligga. '

Arbetsrättskommittén behandlar i sitt slutbetänkande bl. a. frågan om arbetsgivarens disciplinära befogenheter." Det finns anledning anta att dess förslag kan få betydelse för utformningenav det beslutande discip- linorganet även på den offentliga sektorn. Jag vill därför förutskicka att denna fråga får tas under nytt övervägande under det fortsatta lagstift- ningsarbetet på förevarande område." '

I fråga om den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst el-. ler högre tjänst vid statlig myndighet föreslår ämbetsansvarskommittén särskilda regler om beslutande organ. Förslaget motiveras av att åtgär-

• Sida 169
•  Original

Prop. 1975: 78 . . 169

der i tjänsten av sådan befattningshavare inte lämpligen bör prövas dis-' ciplinärt av hans kolleger, med vilka han samarbetar "och tillsammans med vilka han inte sällan har att i kollegial sammansättning fatta beslut. Jag ansluter mig till dessa överväganden. För ifrågavarande befattnings- havare, motsvarande den personkrets som inte omfattas .av det nuva— rande d—iseiplinansvaret, bör således inrättas en särskild nämnd. Denna nämnd bör bestå av fem ledamöter, varav ordföranden är lagkunnig. och i domarvärv erfaren. Vidare bör minst en ledamot företräda arbets- tagarsidan. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bc- stämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet liksom om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.

När det gäller arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter har riksdagen att meddela bestämmelser om beslutande organ.

Bestämmelserna i 29 kap. RB om omröstning i domstol med endast _ lagfarna ledamöter bör på motsvarande sätt som nu är fallet beträffande kollegiala disciplinorgan (23 å andra stycket 'statstjänstcmannalagen i nuvarande lydelse) äga tillämpning vid omröstning till beslut i de åren— den som avses här. ' ' .

Sådan anmaning som enligt vad jag förut sagt skall inleda förfarandet bör utfärdas av den myndighet eller nämnd som'har att besluta i ären- det. '

Benämningarna disciplinansvm' och disciplinpåföljd kritiseras av ett par remissinstanser. Bl. a. anförs att ansvarsbestämmelsernas uppgift bör vara inte endast att upprätthålla arbetsdisciplincn hos de offentliga funk- tiOnärcrna utan framför allt att trygga allmänhetenskrav-på ett lojalt iakttagande av meddelade föreskrifter, varför de valda benämningarna ter sig missvisande inte minst i fråga om ansvar för de högsta befatt- ningshavarna. Jag delar uppfattningen att terminologin inte är helt ade- kvat. Det synes emellertid knappast vara möjligt att finna några bättre beteckningar. Dessutom är de nuvarande benämningarna så inarbetade att det inte torde vara förenat med några praktiska olägenheter att be- hålla dem. Jag är därför inte beredd att förorda andra benämningar än dem kommittén har föreslagit.

13.5 Processuella frågor '

Sedan den 1 juli 1974 gäller i frågalom tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (s.k. arbetstvister) att dessa prövas i en särskild processuell ordning. Enligt lagen (1974: 371) om rätte- gången i arbetstvister skall arbetsdomstolen som första-domstol upptaga och avgöra tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvister mellan ar- betsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av. arbetstagare eller medlem i sådan förening, -å andra _sidan. Övriga ar- . bctstvister skall upptas och avgöras-av tingsrätt-med arbetsdomstolen

• Sida 170
•  Original

Prop. 1975: 78 170

som andra och sista instans. Från lagen undantas bl. a. mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare som avses i 1 & kommu- naltjänstemannalagen när tvisten rör fråga som inte får regleras i av- tal. Detta gäller dock bara om annat inte är särskilt föreskrivet. Sådana särskilda föreskrifter, enligt vilka också avtalsförbjudna frågor på det offentliga tjänstemannaområdet skall handläggas enligt lagen om rätte- gången i arbetstvister, återfinns bl.a. i lagen om anställningsskydd be- träffande frågor som regleras i den lagen utom såvitt gäller bestämmel- serna om avskedande. Också statstjänstemannalagen innehåller en sådan föreskrift med avseende på bl. a. uppsägn-ingstvister. Detsamma gäller beträffande tvister om pensionering, läkarundersökning och avstäng- ning på grund av sjukdom såvitt avser ordinarie domare.

Enligt kommitténs förslag skall — såvitt numera är av intresse — tvister rörande disciplinpåföljder och avskedande prövas på samma sätt som flertalet andra arbetstvister. Detta förslag ligger helt i linje med de tankegångar som förts fram vid tillkomsten av lagen om rättegången i arbetstvister (se prop. 1974: 77 s. 127 ff). Denna lag bör alltså göras till- lämplig på tvister om åläggande av disciplinpåföljd, avskeda-nde, av- stängning på grund av brott eller tjänsteförseelse och förflyttning. Det- samma bör gälla tvister om avgångsskyldighet i samband med pensio- nering samt läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom även såvitt angår andra tjänstemän än ordinarie domare. Av lagen (1965 : 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbets- givares beslut framgår att den administrativa besvärsrätt som f.n. före- ligger i dessa frågor upphör i och med att lagen om rättegången i arbets- tvister görs tillämplig på dem.

I de nu ifrågavarande tvisterna blir bestämmelserna i 52 % statstjänste- mannalagen om särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga och i 41 % tredje stycket lagen om anställningsskydd om fakultativ kvittning av rättegångskostnad tillämpliga. Sistnämnda bestämmelse skiljer sig från den av ämbetsansvarskommittén föreslagna regeln, som innebär att den offentlige arbetsgivaren alltid skall bära sina egna rättegångs— kostnader oberoende av utgången utom där kostnaderna vållats av ar- betstagarens vårdslöshet. Jag anser det inte vara påkallat att för ifråga- varande tvister göra avsteg från vad som annars gäller beträffande rätte- gångskostnadcrnas fördelning enligt lagen om anställningsskydd. För statstjänstemännens del innebär en regel om fakultativ kvittning av kostnaderna i varje fall inte någon försämring i förhållande till vad som f. n. gäller enligt 31 kap. RB. '

I fråga om den närmare utformningen av de processuella reglerna i övrigt föreslår kommittén — med ett undantag som jag strax återkom- mer till — att arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivarens beslut inom fyra veckor efter det att han fått del av beslutet skall kunna 'väcka talan vid allmän domstol resp. arbetsdomstolen om överprövning av

• Sida 171
•  Original

Prop. 1975: 78 171

beslutet. Detta överensstämmer med vad som numera gäller enligt 53 & statstjänstemannalagen angående talan mot beslut beträffande an- nan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarunder- sökning eller anställningens upphörande på grund av uppnådd pensions- ålder eller nedsättning i arbetsförmågan (prop. 1974: 174 s. 78 ff). Vidare får enligt förslaget beslut om skiljande från tjänsten eller om för- flyttning inte verkställas förrän beslutet slutligt har prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.

Liksom flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan an- ser jag den av kommittén föreslagna ordningen vara ändamålsenlig och' jag biträder därför kommitténs förslag. Jag vill dock erinra om att detta i sist berörda hänseende avviker från den sedermera tillkomna lagen om anställningsskydd, vilken saknar motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs i 35 å andra stycket nämnda lag beträffande avskedande att rätten för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan förordna att anställningen skall bestå utan hinder av avskedandet. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses ge statstjänstemän sam- ma skydd som de åtnjuter enligt gällande ansvarssystem. För att den nu aktuella reformen inte skall medföra en försämring av den redan be- fintliga tryggheten för denna grupp av arbetstagare behövs alltså en regel som avviker från nämnda föreskrift.

Frågan om vem som skall företräda den offentlige arbetsgivaren kan eventuellt behöva preciseras närmare (jfr prop. 1975: 1 bil. 2 s. 4). Detta torde kunna ske i form av föreskrifter meddelade utan riksdagens medverkan. Därvid bör på vanligt sätt samråd äga rum med de anställ- das organisationer.

Beträffande mål om åläggande av disciplinpåföljd påpekar kommittén att domstol utan särskild föreskrift därom alltid torde kunna ange den påföljd som disciplinförscelsen förskyller, där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslutet helt ogiltigt. Däremot torde enligt kommit— téns mening domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av beslut om av- skedande inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventuellt hade kunnat utgå i stället för avskedande. Det sist- nämnda är — ehuru korrekt —— mindre tillfredsställande. Såsom an- märks av en remissinstans föreligger risk för att domstolen nödgas pröva saken i två olika processer. En sådan konsekvens bör dock kunna und- vikas genom att motparten, dvs. den offentlige arbetsgivaren eller re- presentant för denne, i förekommande fall framställer alternativa yrkan- den. Någon särskild bestämmelse anser jag därför inte behövas.

När det gäller avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslår kommittén ett modifierat överprövningsförfarande. Om full- maktshavaren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om av- skedande anmäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga

• Sida 172
•  Original

Prop. 1975: 78 172

denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för_ prövning av beslutets giltighet. Kommittén. motiverar sitt förslag med att ifrågavarande befattningshavare f. n. .kan skiljas från tjänsten endast av domstol i brottmål och att det skulle innebära ettlfaktiskt. merarbete jämfört med nuvarande ordning om befattningshavaren i händelse av missnöje med arbetsgivarens beslut om avskedande på grund av brotts- lig gärning skulle vara tvungen att själv ta initiativet till en domstols- prövning av beslutet.

Enligt min mening är detta merarbete inte så betydande att det på- kallar särskild reglering. I synnerhet gäller detta i normalfallet då tjänstemannen är organiserad och alltså inte står ensam utan biträds av sin organisation (se exempelvis reglerna i 52 5 om särskild överlägg- ning). Dessutom anser jag den föreslagna konstruktionen vara mindre lämplig. Det förefaller sålunda knappast rimligt att ett så. allvarligt beslut som avskedande skall kunna förfalla endast därför att arbets- givaren — utan att några nya omständigheter har anförts _. efter an- mälan om missnöje med beslutet avstår från att fullfölja saken inför domstol. Jag förordar därför att tidigare berörda bestämmelser om förfarandet tillämpats även vid överprövning av beslut om' avskedande av fullmaktshavare.

När det gäller avstängning av arbetstagare från tjänsteutövningcnkan det, som påpekats av en remissinstans, ibland föreligga behov av att" få en interimistisk domstolsprövning av arbetsgivarens beslut till stånd. Jag förordar därför att domstol i mål av detta slag får rätt att förordna. att arbetsgivarens avstängningsbeslut t. v. inte får verkställas (inhibition).

Ett par remissinstanser har, under hänvisning till vissa uttalanden av . ämbetsansvarskommittén, berört frågan om den rättsliga innebörden av en dom på ogiltigförklaring av ett avskedsbeslut. Kommittén har så- lunda påpekat att en sådan dom inte innebär någon omedelbar rätt för arbetstagaren att återfå den tjänst från vilken han avskedats och att ar- betstagaren i sista hand endast har rätt till skadestånd. För egen del an- ser jag inte att det föreligger något problem. Av'l'den föreslagna bestäm- melsen att beslut om avskedande inte får verkställas förrän beslutet. slutligt har prövats av domstol eller rätten till talan förlorats får näm- ligen anses följa att den offentlige arbetsgivaren inte skall besätta tjänsten med ny innehavare förrän avskedandefrågan slutligt prövats och att han, om beslutet ogiltigförklaras, skall låta tjänstemannen i fråga behålla sin tjänst. Några särskilda bestämmelser i dessa hänseenden- finner jag därför inte behövliga.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1975: 78 173

13.6. JO:s och JK:s tillsyn

JO har enligt 12 kap. 6 & RF att i enlighet med instruktion som'riks- dagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Han får föra talan i" de fall som anges i instruktionen. Enligt gällande instruktion (1967 : 928) har JO tillsyn över att de tjänstemän och andra, som är underkastade fullständigt ämbets— ansvar, i sin tjänsteutövning efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. Han äger vidare som särskild åkla- gare väcka åtal när någon som står under hans tillsyn i sin tjänsteutöv- ning har brutit mot lag eller annan författning eller på annat sätt åsido- satt något tjänsteåliggande. Om sådan gärning kan beivras genom disciplinärt förfarande, äger JO göra anmälan till den som har discipli- ' när bestraffningsrätt. '

Riksdagen beslöt 1972'-(KU 1972: 19) att låta tillsätta en utredning med uppgift att överväga frågor om JO:s uppgifter "och arbetsformer. Utredningen är inte bunden av några-närmare direktiv för sitt uppdrag utan kan förutsättningslöst pröva såväl principiella frågor om ombuds- männens uppgifter och arbetsformer som praktiska och organisatoriska spörsmål. I motiveringen till nyssnämnda bestämmelser i RF anförde jag (prop. 1.973: 90 s. 431) bl.-a. att- det'knappast lät sig göra att då precisera den personkrets som skulle vara underkastad JO:s tillsyn samt att en särskild fråga som måste övervägas var återverkningarna för JO:s del av ett genomförande av ämbetsansvarskommitténs förslag. Jag förut— skickade också att frågan om JO:s tillsynsområde hörde till dem som JO-utredningen skulle komma- att behandla. Utredningen torde komma att redovisa resultatet av sitt arbete under år 1975.

JK har enligt sin instruktion (1965 : 629) bl. a. tillsyn över 'att domare och andra som är underkastade ämbetsansvar efterlever lagar, författ- ningar och instruktioner och i övrigt fullgör sina åligganden. Han är un— der regeringen särskild åklagare ifråga om brott i tjänsten.

Genom beslut den 11 oktober 1974 av Kungl. Maj:t bemyndigades jag" att tillkalla sakkunniga=för att utreda frågan om IK:s arbetsuppgifter m.m. I direktiven för utredningen anförde jag bl. a. att .en reform av ansvarssystemet för offentliga funktionärer. kan få konsekvenser också för kretsen av de personer som bör vara underkastade JK:s granskning samt att det lämpligen får ankomma på de sakkunniga att med utgångs- punkt i ett nytt sanktionssystem föreslå hur tillsynsområdet skall avgrän- sas. Vidare nämnde jag att statsmakternas kommande ställningstagande i lagstiftningsärendet angående ämbetsansvaret kan göra det påkallat att låta JK ha befogenhet att företräda det allmänna i tvist vid domstol med tjänsteman angående avskedande eller disciplinpåföljd.

Med hänsyn till att både JO:s och JKzs tillsynsverksamhet sålunda är föremål för utredning anser jag mig inte böra framlägga något förslag

• Sida 174
•  Original

Prop. 1975: 78 174

som kan föregripa resultatet av detta utredningsarbete. I den mån stats- makterna i sitt kommande ställningstagande på grundval av JO- och JK- utredningarnas överväganden skulle finna att yttranderätt eller parts- ställning bör tillerkännas JO och JK i disciplinärendet hos arbetsgivaren eller inför domstol torde de lagändringar som behövs få vidtas i det sammanhanget. Därvid synes också böra övervägas om man skall till— erkänna JO:s och JK:s åtgärder samma rättsverkan i preskriptionshän- seende som arbetsgivarens egna.

13.7. Den militära sektorn

Inom den militära sektorn är utrymmet begränsat för en tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som har anlagts vid utformningen av det nya ansvarssystemet för den civila sektorn. Detta följer redan därav att det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjänsteavtal. Vidare är det för att trygga försvarsmaktens ef— fektivitet av särskild vikt att upprätthålla befattningshavarnas lydnads- plikt. Kommittén anser att det i och för sig finns anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglerna är avsedda att skyd- da. Det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genom- gripande reform ligger emellertid enligt kommitténs mening utanför ramen för dess uppdrag. Kommittén begränsar sig därför till att föreslå, förutom vissa följdändringar i 21 kap. BrB , att anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter skall omfattas av samma ansvarsregler som har föreslagits för civil personal. Förslaget att avskaffa avsättning och suspension som brottspåföljder tar emellertid sikte även på anställda krigsmän oavsett arbetsuppgifter. De av kommittén för civila befatt- ningshavare föreslagna avskedandcreglerna är alltså avsedda att gälla även för anställda krigsmän.

I likhet med kommittén anser jag att en reform av det militära an— svarssystemet i dess helhet är alltför genomgripande för att kunna ge- nomföras i detta sammanhang. I den mån detta ansvarssystem genom smärre justeringar utan större principiell innebörd kan anpassas till de nya reglerna för den civila sektorn bör det emellertid ske. Vad kom- mittén i detta hänseende föreslår synes lämpligt. Jag ansluter mig där- för till förslaget.

15.1. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

1 kap. 3 5

Denna paragraf innehåller en definition av det i BrB använda begrep- pet påföljd för brott. Definitionen består i en uppräkning av de sanktio- ner som är att anse som brottspåföljder. Bland de uppräknade sanktio- nerna ingår ämbetsstraffen suspension och avsättning. Eftersom dessa straff föreslås avskaffade bör de utgå ur uppräkningen.

4och5ss

I dessa paragrafer finns allmänna bestämmelser om användningen av brottspåföljderna. Som en konsekvens av förslaget att avskaffa ämbets-

• Sida 176
•  Original

Prop. 1975: 78 176

straffen suspension och avsättning bör de utgå även ur dessa bestämmel- ser.

5 kap.

5 5

I 17 kap. 5 5 finns f. 11. en straffbestämmelse om missfirmelse mot tjänsteman. Brottet, som ligger under allmänt åtal, består i att för- olämpa innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbets- ansvar är förenat, i eller för hans befattning. Enligt förslaget skall denna brottstyp avskaffas och hithörande gärningar framdeles bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap. 3 5. Detta brott kan f.n. åtalas endast av målsäganden. Eftersom sistnämnda lagrum alltså blir att till- lämpa även då förolämpningen riktas mot någon i hans myndighets- utövning föreslås den ändringen av åtalsregeln i 5 kap. 5 5 att gärningen i sådant fall skall få åtalas av allmän åklagare, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

17 kap. 1—5 åå

I dessa lagrum stadgas f.n. skydd för dem som har ämbetsansvar mot angrepp från tredje man i form av våld och hot mot tjänsteman (l 5), förgripelse mot tjänsteman (2 'å) och våldsamt motstånd (4 å).' Skyddet omfattar även den som har'kallats att biträda den-som har ämbetsansvar vid förrättning (3 ä). I 5 ä'finns dessutom de bestämmel- ser om missfirmelse mot tjänsteman som enligt vad som har anförts i den allmänna motiveringen nu föreslås upphävda.

Som tidigare har anförts i den allmänna motiveringen har som grund- läggande syfte med den nya lagstiftningen uppställts samhällsmedlem- marnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Detta intresse har särskilt ansetts böra tryggas då fråga är om myndighetsutövning. Samma intresse gör sig emellertid gällande då myndighetsutövningen utsätts för angrepp utifrån i form av våld, hot eller liknande. Det föreslås därför att gällande straffskydd- för dem som har ämbetsansvar ersätts av ett på väsentligen samma sätt utformat skydd för dem som utövar offentlig'myndighet..

I enlighet med det anförda har våld eller-hot mot tjänsteman enligt 1 & beskrivits så, att någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. _ Enligt förslaget skall straffbestämmelsen gälla även det fall att någon förgriper sig mot den som tidigare har utövat offentlig myndighet för - vad denne gjort eller underlåtit i sin myndighetsutövning. På motsvaran-

• Sida 177
•  Original

Prop. 1975: 78 177

de sätt föreslås sådan utformning av 2 & att dess straffstadgande rörande förgripelse mot tjänsteman kommer att avse den som, annorledes än i 1 % sägs, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företar gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed. Även 4 & rörande våldsamt motstånd föreslås utformad så att den kommer att gälla den som, i andra fall än dem som avses i 1 och 2 åå, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning. Regeln i 3 5 om skydd för biträde vid förrättning flyttas enligt förslaget till en ny 5 %. 3 & upphävs därför.

Enligt 1 5 andra stycket i dess nuvarande lydelse kan Kungl. Maj:t förordna att ämbetsskydd enligt lagrummet också skall gälla annan be- fattning än sådan varmed ämbetsansvar är förenat. Sådant förordnande medför skydd även enligt 2—4 åå. Förordnande har meddelats för bl. a. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid järn- vägsanläggning, allmän flygplats rn. fl. anläggningar och för t. ex. vakt- pest och annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller upprätt-hål- lande av ordning. Vidare äger tulltjänstemän fråntannan stat ämbets- skydd under utövning i Sverige av tulltjänst'som omfattas av gränstull- samarbete. I samband med förslaget att de nuvarande ämbetsskyddsreg- lerna i fortsättningen endast skall avse den "centrala del av offentlig verksamhet som innefattar myndighetsutövning föreslås också att ifråga"- varande bestämmelse i 1 5 andra stycket upphävs. Vad angår de person- kategorier för vilka förordnande meddelats kan anmärkas, att de i mån av förekommande svenska myndighetsfunktioner likväl kommer att 'om- fattas av skydd enligt deföreslagna bestämmelserna; I övrigt ersätts enligt förslaget stadgandet i 1 5. andra stycket — liksom regeln i 3 "5 om .' skydd för biträde vid förrättning — av en ny bestämmelse i 5 &. Enligt denna skall vad i 1, 2 och 4 %% stadgas-också gälla, om någon på sätt .' som sägs i nämnda paragrafer förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta det skydd som är förenat med ut- övning av offentlig myndighet eller som är eller har varit kallad att bl— träda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.

I samband med att 1'å andra stycketutgår bör den på bestämmelsen grundade kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd " för vissa befattningshavare ersättas med nytt förordnande enligt den. föreslagna 5 &. Sådan förordnande bör ges i en ny lag. '

Med den nya bestämningen av den enligt lagrummen skyddade. per- sonkretsen straffbeläggs angrepp på framför allt hos stat eller kommun - anställda tjänstemän i_ vilkas befattningar ingår att utöva myndighet." Skyddet omfattar all verksamhet i befattningen, såsom förrättning, ut— redningsarbete etc. Förgripelse mot sådan tjänsteman blir straffrienligt ifrågavarande paragraf endast där den riktar sig" mot någon arbetsupp- gift som helt saknar samband med myndighetsutövningen. Vad som sker

• Sida 178
•  Original

Prop. 1975: 78 178

under resa mellan bostad och tjänstgöringsplats ligger således i allmän— het utanför det straffbara området.-

Beträffande övriga delar av lagrummens gärningsbeskrivningar före-- slås ingen ändring. Frågor som rör den brottsliga handlingens olika be- ståndsdelar blir alltså att bedöma på samma sätt som f.n. Med hänsyn till den nya bestämningen av den skyddade personkretsen kan fram- hållas att det i subjektivt hänseende bör krävas uppsåt omfattande insikt om att den angripne utövar (eller har utövat) offentlig myndighet.

Inte heller beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor avses någon ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande 1—4

7 %

Detta lagrum rörande bestickning stadgar f.n. ansvar för den som. lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning varmed ämbetsansvar'är. förenat. Den person- krets som åtnjuter skydd mot bestickning har i den nu föreslagna lydel— sen bestämts så att den motsvarar den krets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 _8, skall vara underkastad mutansvar.

Vad angår gärningsbeskrivningen i övrigt i 7 '5 liksom beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor innebär förslaget inte någon änd- ring i förhållande till gällande rätt.

8 %

I 8 & tredje stycket stadgas f.n. ansvar för tagande av otillbörlig för— mån vid röstning. Enligt lagrummet skall dömas för sådant brott där förfarandet inte är ämbetsbrott. I förslaget har hänvisningen till' äm- betsbrott utbytts mot hänvisning till mutbrott enligt den nya bestäm- melsen i 20 kap. 2 &. Ändringen är en följd av förslaget i övrigt och in- nebär inte någon ändring i sak.

14 och 15 55

I 14 å och 15 5 första stycket första punkten stadgas straffansvar så- väl för den som obehörigen utövar vad som hör till befattning varmed ämbetsansvar är förenat (obehörig tjänsteutövning) som för den som obehörigen ger sig ut för att inneha sådan befattning (föregivande av all— män ställning). På skäl som anförts i den allmänna motiveringen före- slås att dessa två bestämmelser ersätts av en ny regel om ansvar för den som obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Den nya regeln har upptagits som en ny första punkt i första stycket av 15 % varjämte 14 & föreslås upphävd.

Straffbestämmelsen i 15 5 första stycket kommer alltså i sin nya ly- delse att avse dels det fallet att någon obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet och dels den situationen att någon obehörigen bär uniform,

• Sida 179
•  Original

Prop. 1975: 78 179

märke eller annat kännetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verk— samhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende'med-vat- ten, ljus, värme eller kraft. Påföljden är densamma som enligt gällande lydelse, böter eller fängelse i högst sex månader.

I 14 å andra stycket finns f.n. en särskild straffbestämmelse för grova fall av obehörig tjänsteutövning. Påföljden är här fängelse i högst fyra år. Eftersom 15 & första stycket första punkten 'i sin nya lydelse är avsedd att delvis ersätta gällande bestämmelser i både 14 å och 15 & första stycket första punkten, finns behov. "av en motsvarande regel för grova fall. Det föreslås därför att i 15 å andra stycket skall stadgas fängelse i högst två år för det fall att brott, som avses i första stycket samma paragraf, med hänsyn till att det medfört betydande men för det allmänna eller någon enskild eller eljest är att anse som grovt. En förutsättning för tillämpning av bestämmelsen torde vara att någon obe- hörigen har gett sig ut för att utöva offentlig myndighet. Enbart den om- ständigheten att gärningsmannen obehörigen har burit t.ex. uniform som ger honom sken av att tillhöra försvarsmakten synes inte kunna an- ses vara av så allvarlig natur att den motiverar strängare påföljd än den som har föreskrivits i, första stycket. Som exempel. på. sådana fall där den strängare straffskalan kan tänkas bli tillämplig må anföras att en. obehörig person ger sig ut för att vara polisman och dirigerar trafiken- på sådant sätt att svåra störningar uppstår, utryckningsfordon hindras från att komma fram etc. Ett annat fall är att en obehörig person be- reder sig tillträde till domstols eller annan myndighets lokaler och ut- färdar beslut som visserligen inte blir rättsligen giltiga men ändå med- för betydande förfång för det allmänna eller någon enskild.

Om oriktig myndighetsutövning får rättslig'effekt blir straffstadgandet i 20 kap. 1 & tillämpligt. Skulle den oriktiga myndighetsutövningen inte vara straffbar enligt vare sig 17 kap. 15 & eller 20 kap. 1 5 kan istället disciplinansvar enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänste- mannastadgan komma i fråga, om gärningsmannen är underkastad så- dant ansvar. _ _

Straffbestämmelsen om föregivande av ställning såsom advokat, vil- ken nu är intagen i 15 å andra stycket, föreslås flyttad i oförändrat skick till ett nytt tredje stycke i samma paragraf.

20 kap. 1 s

Paragrafen i dess nuvarande lydelse föreskriver ansvar för tjänstemiss- bruk. Dcnna brottstyp liksom ämbetsbrottet tjänstefel i 4 & ersätts enligt förslaget av en ny brottstyp som tar sikte på oriktig myndighetsutöv- ning.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1975: 78 180

Enligt lagrummets för""sta stycke skall den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen fällas till ansvar för missbruk av myndighet, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa.

Med uttrycket lag eller annan författning avses av riksdagen, rege- ringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun be- slutad generell norm. Enligt ämbetsansvarskommitténs förslag skulle med lag eller annan författning jämställas vad som eljest gäller för myn- dighetutövningen. Som motivering härför anförde kommittén att för- ' fattningar måste kompletteras med andra rättskällor, såsom uttalanden i förarbetena till lagstiftning Och prejudikat. Detta synes emellertid vara så uppenbart att någon särskild bestämmelse härom inte behövs. 'Det av" kommittén föreslagna tillägget har därför inte upptagits i lagtexten. Någon saklig ändring i förhållande till kommitténs förslag har därmed inte avsetts. " - -- - '

Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller" faktiska åtgärder som ytterst grundas på samhällets "maktbefogenhetera De kommer till ' stånd och får i före-kommande fall-rättsverkningar för "eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund-av avtal eller i' övrigt regler av privaträttslig natur. Myndighetsutövning kan sålunda bestå i meddelande aV'formella beslut som för den enskilde innebär för-' måner, rättigheter eller skyldigheter i olika hänseenden samt faktiska åt- gärder för att verkställa sådana beslut. Myndighetsutövning kan också. ta sig uttryck i faktiska åtgärder som' inte har föregåtts av formliga beslut, t. ex. då en polisman dirigerar trafiken eller ingriper för att upp— — ' rätthålla allmän ordning. .'

Till myndighetsutövning är vidare att hänföra offentlig arbetsgivares beslut enligt de föreslagna reglerna i'statstjänsteman' nalagen om åläg— gande av disciplinpåföljd, avåtäng'ning från tjänsteutövning och skiljande från tjänsten i annan ordning än gendmmppsägning." Tjänsteförseelser av offentliga funktionärerriktar Sig nämligen inte endast mot det all-' männas intresse såsom arbetsgivare utan också mot den enskildes in—