Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.
Regeringens proposition nr 78 år 1975 Prop. 1975: 78
Nr 78
Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m.;
beslutad den 13 mars 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.
På regeringens vägnar OLOF PALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det nuvarande ämbetsansvaret, som i huvudsak gäller för dem som är anställda som tjänstemän hos statliga eller kommunala myndigheter, skall avskaffas. Det straffbara området inskränks till tre brottstyper som framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Det nuvarande straffansvaret för tjänstefel bortfaller liksom de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension. Avskaffandet av ämbetsansvaret innebär att den lagstiftning som särskilt berör offentliga tjänstemän ytterligare" anpassas till de principer som har lagts fast för arbetsmarknaden i övrigt.
Vissa bestämmelser om disciplinansvar behålls i statstjänstemannalagen (1965: 274). Kollektivavtal kan dock träffas om disciplinpåföljder. Tjänsteman som är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall kunna få tvisten prövad av domstol på samma sätt som är fallet på den privata arbetsmarknaden.
Propositionen innehåller vidare förslag till följdändringar i ett stort antal författningar. Bl. a. föreslås att en mängd straffbestämmelser om brott mot tystnadsplikt inom specialstraffrätten skall upphävas.
1 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken!
dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 6—15 88, 21 kap. 17 §, 32 kap.
1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att I kap. 3—5 §§, 5 kap. 5 8, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 88,
20 kap. 1—5 §§, 21 kap: 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt :
38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, . . .
dels att rubriken till 20 kap. skall lyda Om myndighetsmissbruk | m. m.”
dels att rubriken till 32 kap. skall lyda ”Om disciplinstraff för krigs-
män”,
dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse. '
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
38 Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i
denna balk: SS denna balk:
de allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och fängelse, fängelse,
ämbetsstraffen suspension och disciplinstraff = för : krigsmän,
avsättning för innehavare av be- samt: | fattning, varmed ämbetsansvar är förenat. och disciplinstraff för krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstillsyn, villkorlig dom, < skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård. överlämnande till särskild vård.
4§
Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.
Fängelse, suspension och avsätt- Fängelse är att anse som svå-
ning äro att anse som svårare på- rare påföljd. än böter och discipföljder än böter och disciplin- linstraff. straff.
1 Senaste lydelse av
20 kap. 12 § 1974: 565
20 kap. 13 § 1974: 565
20 kap. 14 8 1974: 565.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med mindre an-
nat är stadgat.
Suspension eller avsättning ådömes vid sidan av annan påföljd, vartill den tilltalade finnes böra dömas.
5 kap.
5 §2
Brott som avses i 1—3 88 må ej Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. åtalas av annan än målsägande.
Förtal eller grovt förtal må dock Förtal och grovt förtal, så ock för-
åtalas av åklagare, om målsägande olämpning mot någon i eller för angiver brottet till åtal och åtal av hans myndighetsutövning må dock särskilda skäl finnes påkallat ur åtalas av åklagare, om målsäganallmän synpunkt. de angiver brottet till åtal och åtal
av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.
Innebär brott som avses i 1—3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första
stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill.
17 kap.
18?
Förgriper sig någon med våld Den som med våld eller hot om eller hot om våld å innehavare av våld föregriper sig å någon i hans ämbete eller annan befattning, myndighetsutövning eler för att varmed ämbetsansvar är förenat, i tvinga honom till eller hindra ho-
dennes tjänsteutövning eller för nom från åtgärd däri eller hämnas
att tvinga honom till eller hindra för sådan åtgärd, dömes för våld
honom från tjänsteåtgärd eller eller hot mot tjänstehämnas för sådan åtgärd, dömes man till fängelse i högst fyra år för våld eller hot mot eller, om brottet är ringa, till bötjänsteman till fängelse i ter eller fängelse i högst sex må-
högst fyra år eller, om brottet är nader. Detsamma skall gälla, om ringa, till böter eller fängelse i någon sålunda förgriper sig mot högst sex månader. Detsamma den som tidigare har utövat myn-
skall gälla, om någon sålunda för- dighet för vad denne däri gjort el-
griper sig mot den som innehaft ler underlåtit. ämbete eller annan befattning, 2 Senaste lydelse 1974: 565. 3 Senaste lydelse 1974: 565.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse varmed ämbetsansvar var förenat,
för vad denne däri gjort eller un-
derlåtit.
Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock gälla befattning, med vilken enligt regeringens förordnande samma skydd skall vara förenat.
28 Den som, annorledes än i 18 Den som, annorledes än i 1:'8 sägs, för att tvinga eller hindra nå- sägs, för att tvinga eller hindra nå-
gon, som åtnjuter skydd enligt åon i hans myndighetsutövning elnämnda paragraf, i utövningen av ler för att hämnas för åtgärd däri; hans befattning eller hämnas för otillbörligen — företager gärning, tjänsteåtgärd, otillbörligen företa- som för honom medför lidande, ger gärning, som för honom med- skada eller annan olägenhet, eller för lidande, skada eller annan olä- hotar därmed, dömes för förgenhet, eller hotar därmed, dömes gripelse mot tjänsteför förgripelse mot man till böter eller fängelse i tjänsteman till böter eller högst sex månader. fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.
48 Den som, utan att fall är för Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel handen som förut i detta kapitel
är sagt, genom att sätta sig till är sagt, genom att sätta sig till
motvärn celler eljest med våld sö- motvärn eller eljest med våld sö-
ker hindra utövningen av befatt- ker hindra någon i hans myndigning som avses i I $, dömes till : -hetsutövning, dömes för. våld-
våldsamt motstånd till samt motstånd till böter
böter eller fängelse i högst sex må- eller fängelse i högst sex månader. nader.
5§
Förolämpar man någon, som Vad i I, 2 och 4 §§ stadgas skall åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller ock gälla, om någon på sätt som i för hans befattning, dömes för nämnda paragrafer sägs förgriper missfirmelse mot sig mot eller hindrar den, som en-
tjänsteman till böter eller ligt särskild föreskrift skall åtnjuta
fängelse i högst sex månader. samma skydd som är förenat med
myndighetsutövning eller som är
eller har varit kallad att biträda
förrättningsman vid åtgärd som
omfattas av sådant skydd.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse'
Den som lämnar, utlovar eller Den som till arbetstagare hos erbjuder muta eller annan otill- staten eller hos kommun eller till börlig belöning för utövning av annan som avses i 20 kap. 2 § befattning, varmed ämbetsansvar lämnar, utlovar eller erbjuder muär förenat, dömes för bestick- ta eller annan otillbörlig belöning ning till böter eller fängelse i för tjänsteutövningen, dömes för
högst två år. bestickning till böter eller
fängelse i högst två år.
88 Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av
rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstnin eg till böter eller fäng-
else i högst sex månader.
Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats
med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig för- utlova eller begär otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dö- på visst sätt eller icke rösta, dö-
mes, om det ej är ämbetsbrott, för mes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig tagande av otillbörlig
förmån vid röstning till förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex må- böter eller fängelse i högst sex må-
nader. nader.
15 §
Den som, utan att fall är för Giver någon sig obehörigen ut handen som i 14 § sägs, obehöri- för att utöva myndighet, dömes för gen giver sig ut för att innehava föregivande av allmän
där avsedd befattning, dömes för ställning till böter eller fäng-
föregivande av allmän else i högst sex månader. Detsamställning till böter eller fäng- ma skall gälla, om någon obehörielse i högst sex månader. Det- gen bär uniform, märke eller ansamma skall gälla, om någon obe- nat tjänstetecken som giver honom hörigen bör uniform, märke eller sken av att tillhöra försvarsmakten annat tjänstetecken som giver ho- eller annan kår i det allmännas nom sken av att tillhöra krigsmak- tjänst eller kår, vars verksamhet ten eller annan kår i det allmän- avser allmän samfärdsel eller allnas tjänst eller kår, vars verksam- mänhetens förseende med vatten,
het avser allmän samfärdsel eller ljus, värme eller kraft.
allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Är brottet med hänsyn till att
det har medfört betydande men
för det allmänna eller för någon
enskild eller eljest att anse som
grovt, skall dömas till fängelse i
högst två år.
Om någon obehörigen giver sig ut för advokat, dömes för före gi-
vande av ställning såsom advokat till böter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
Missbrukar ämbetsman, genom Den som i myndighetsutövning handling eller underlåtenhet, sin åsidosätter vad som till följd av ställning till förfång för det all- lag eller annan författning gäller
männa eller någon enskild, dömes, för myndighetsutövningen dömes,
om ej gärningen utgör försking- om gärningen för det allmänna clring eller annan trolöshet eller el- ler någon enskild medför förfång jest är särskilt belagd med straff, eller otillbörlig förmån som ej är för tjänstemissbruk fill ringa, för myndighetsmisssuspension eller avsättning; om bruk = till böter eller fängelse skäl äro därtill, skall tillika dömas I högst två år. Är brottet grovt, till fängelse i högst två år. I ringa ' dömes till fängelse i högst sex år. fall skall dömas allenast till böter.
Är brottet grovt, dömes till av- Begår någon gärning som avses sättning och fängelse i högst 'sex I första stycket av grov oaktsamar. het, dömes för vårdslös
myndighetsutövning till
böter eller fängelse i högst ett år.
Den som är ledamot av beslu-
tande statlig eller kommunal för-
samling skall ej för någon sin åt-
gärd i denna egenskap vara under-
kastad ansvar enligt första eller
andra stycket.
Vad i första och andra styckena
sägs skall ej heller äga tillämpning,
om gärningen eljest är särskilt be-
lagd med straff.
28 Ämbetsman, som mottager, lå- Om arbetstagare hos staten eller ter åt sig utlova eller begär muta hos kommun mottager, låter åt sig
eller annan otillbörlig belöning för utlova eller begär muta eller an-
sin tjänsteutövning, dömes, om ej nan otillbörlig belöning för sin gärningen eljest är särskilt belagd tjänsteutövning, dömes för mutmed straff, för tagande av brott till böter eller fängelse i muta eller av otillbör- högst två år. Detsamma skall lig belöning såsom stadgas i gälla, om arbetstagaren begått gär- 1§. Detsamma skall gälla, om han ningen innan. han erhöll anställbegått sådan gärning innan han ningen eller efter det han slutat
erhöll befattningen. densamma. Är brottet grovt, dö-
mes till fängelse i högst sex år.
Begår den som varit ämbetsman Vad i första stycket sägs om argärning, som i första stycket sägs, betstagare äger motsvarande tilldömes till böter eller fängelse en- lämpning på ligt vad i I $ stadgas. 1. ledamot av styrelse, verk,
nämnd, kommitté eller annan så-
dan myndighet som hör till staten
eller till kommun,
2. den som utövar uppdrag åt
staten eller åt kommun, om han
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
valts till uppdraget eller icke äger
undandraga sig detta ävensom el-
jest om uppdraget är reglerat i
författning, :
3. krigsman eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt och
4, den som utan att inneha an-'
ställning eller uppisrag som nu har
sagts utövar myndighet.
Med kommun likställes allmän
inrättning som avses i I $ andra
stycket kommunaltjänstemannala-
gen (1965:275).
38 Yppar ämbetsman vad han är Yppar någon vad han till följd pliktig att hemlighålla eller utnytt- av lag eller annan författning är
jar han olovligen sådan hemlighet, pliktig att hemlighålla eller ut-
dömes, om ej gärningen eljest är nyttjar han olovligen sådan hemsärskilt belagd med straff, för lighet, dömes, om ej gärningen brott mot tystnadsplikt eljest är särskilt belagd med straff, till suspension eller avsättning; om för brott mot tystnadsskäl äro därtill, skall tillika dömas plikt till böter eller fängelse i till fängelse i högst ett år. I ringa högst ett år. fall skall dömas allenast till böter.
Begår den som varit ämbetsman Den som av oaktsamhet begår sådan gärning, dömes till böter gärning som avses i första stycket, eller fängelse enligt vad i första dömes till böter. stycket sägs.
Ag
Åsidosätter ämbetsman av för- Den som har valts till statligt summelse, oförstånd eller oskick- eller kommunalt. uppdrag med lighet vad honom åligger enligt -vilket följer mvyndighetsutövning lag, instruktion eller annan för- må av rätten skiljas från uppdrafattning, särskild föreskrift eller get, om han har begått brott för tjänstens beskaffenhet, dömes, om vilket är stadgat fängelse i två år ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller däröver och han genom broteller eljest är särskilt belagd med tet har visat sig uppenbarligen
straff, för tjänstefel till bö- olämplig att inneha uppdraget.
ter eller suspension.
Är felet grovt, dömes till sus- Skiljes uppdragstagare — från
pension eller avsättning; om skäl uppdraget enligt första stycket, äro därtill, skall tillika dömas till skall hänsyn tagas därtill vid befängelse i högst ett år. stämmande av straff för brottet.
Som tjänstefel anses icke i nå- Med kommun likställes allmän got fall, att ämbetsman deltager i inrättning som avses i I $ andra
strejk eller därmed jämförlig strids- stycket kommunaltjänstemannala-
åtgärd efter beslut av arbetstagar- gen (1965:275).
förening som anordnat åtgärden.
4 Senaste lydelse 1965: 280.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Finnes ämbetsman hava genom Åklagare må, utan hinder av gärning, som är belagd med straff vad eljest må vara stadgat, åtala annorstädes än i 1—4 §§, åsido- brott enligt I och 2 §§ ävensom satt sin tjänsteplikt, må fängelse i annat brott varigenom innehavare högst två år ådömas, ändå att så av anställning eller uppdrag som svårt straff eljest ej kunnat följa. avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav. Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla I. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och 2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.
Är ej för visst fall annat stad-
gat, må åklagare åtala brott mot
sådan tystnadsplikt som gäller till
förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmelser.
21 kap.
18 §5
Åsidosätter krigsman, som ej är Åsidosätter krigsman av för-
underkastad ämbetsansvar, av för- summelsc, oförstånd eller oskick-
summelse, oförstånd eller oskick- lighet vad honom åligger enligt
lighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller
reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, andra allmänna «bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänssärskilda föreskrifter eller tjäns- tens beskaffenhet, dömes, om ej tens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd
gärningen utgör tjänstemissbruk med straff, för tjänstefel till
eller eljest är särskilt belagd med disciplinstraff.
straff, för tjänstefel till disciplinstraff. Beträffande krigsman,
5 Senaste lydelse 1965: 280.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse som är anställd vid krigsmakten, äga bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket motsvarande tilllämpning.
Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.
Som tjänstefel anses icke i nå-
got fall att krigsman, som är an-
ställd vid försvarsmakten, delta-
ger i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.
2186 Av den personal som avses i 20 § Krigsman, som är anställd vid
första stycket skall befäl av lägst försvarsmakten, skall enligt vad
överfurirs grad samt de som inne- regeringen närmare föreskriver hava motsvarande tjänsteställning icke vara underkastad ansvar envara underkastade ämbetsansvar, ligt detta kapitel då han tjänstgör vare sig de äro tjänstgöringsskyl- vid civilt statligt organ, vid milidiga eller icke. tärt organ med arbetsuppgifter
som i huvudsak äro av civil natur
eller vid kommunal myndighet.
228 Vad i 20 kap. 14§ är stadgat I fråga om åtal för brott som skall äga motsvarande tillämpning avses i detta kapitel äger vad i i fråga om brott, varigenom krigs- 20 kap. 5 § sägs motsvarande tillman åsidosatt sin tjänsteplikt. lämpning.
32 kap.
8§
Krigsman som ej är underkas-
tad ansvar enligt 21 kap. må ej
ådömas disciplinstraff.
I fråga om sådan krigsman som
avses i första stycket äger 7 §
andra stycket motsvarande till-
läm pning.
33 kap.
587 Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelsc eller internering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan
påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning
av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sam-
manhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk
klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i
brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under 6 Senaste lydelse 1972: 362. 7 Senaste lydelse 1973: 43.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid:
varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.
Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats
att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodo-
räknats enligt första eller tredje stycket.
Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böter eller dission eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom :som prövats genom dom i målet, i målet, varit berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må för-
må förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.
98 Vid bestämmande av straff för
brott av arbetstagare må hänsyn
tagas till avskedande eller annan
följd av brottet som är medgiven
enligt arbetsavtalet eller enligt för-
fattning, som gäller för anställ-
ningsförhållandet, och må böter
eller disciplinstraff som eljest sko-
lat ådömas helt eftergivas.
Med arbetstagare likställes den
"som 'utövar uppdrag åt annan.
35 kap.
488 De i 1 och 2 §§ bestämda ti: : De i 1 § bestämda tiderna skola
derna skola räknas från den dag räknas från den dag brottet be-
brottet begicks. Förutsättes för gicks. Förutsättes för ådömande ådömande av påföljd att viss ver- av påföljd att viss verkan av hand-
kan av handlingen inträtt, skall ti- lingen inträtt, skall tiden räknas den räknas från den dag då sådan från den dag då sådan verkan inverkan inträdde. trädde.
I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut
om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.
38 kap.
4 89
Anmilan jämlikt 34 kap. 10, 12 Anmälan jämlikt 34 kap. 10 el-
celler 15 § göres hos första domstol ler 12 § göres hos första domstol i
i något av målen. något av målen. 3 Senaste lydelse 1973: 648. 9 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.
6 310
Nämnd skall deltaga vid under- . Nämnd skall deltaga vid under-
rätts avgörande av fråga, som av- rätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. ses i 2 § eller i 27 kap. 6 8, 28
9 8, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap.
andra stycket, 12 §, 13 8, 15 § så- 10 § andra stycket, 12 8, 13 § el-
vitt angår tillämpning av 10 § and- ler 18 §. Detsamma skall gälla i ra stycket, eller 18 §. Detsamma fråga om undanröjande av påföljd skall gälla i fråga om undanröjan- enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande de av påföljd enligt 34 kap. 1 8 3, av villkorligt medgiven frihet eller förverkande av villkorligt medgi- annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtven frihet eller annan åtgärd enligt gärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller
34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. behandling enligt 34 kap. 6 § samt '
5 §, åtgärd eller behandling enligt återintagning i anstalt eller annan
34 kap. 6 § samt återintagning i åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 8.
anstalt celler annan åtgärd enligt
34 kap. 8 eller 9 §.
Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.
8 gu
I mål om åtgärd enligt 2 § eller I mål om åtgärd enligt 2 § eller
27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 8,
28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
kap. 10 § andra stycket, 12 eller kap. 10 § andra stycket, 12 § el- 13 §& eller IS $ såvitt angår till- ler 13 § skall underrätt lämna den lämpning av 10 § andra stycket dömde tillfälle att yttra sig. Begär skall underrätt lämna den dömde han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle att yttra sig. Begär han att tillfälle därtill beredas honom. I bliva muntligen hörd, skall tillfälle mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 8. ' därtill beredas honom. I mål om skall den dömde lämnas tillfälle
åtgärd enligt 34 kap. 18 §& skall att yttra sig där så är möjligt. Rät-
den dömde lämnas tillfälle att tens avgörande av saken sker geyttra sig där så är möjligt. Rättens nom beslut. avgörande av saken sker genom beslut.
Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.
9 812 Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 20 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 11 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 12 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ket, 12 8, 13 3, 15 § såvitt angår ket, 12 §, 13 §& eller 18 §& länder tillämpning av 10 § andra stycket, omedelbart till efterrättelse om ej: eller 18 § länder omedelbart till ef- ånnorlunda förordnas. Detsamma terrättelse, om ej annorlunda för- gäller avgöranden enligt 27 kap. ordnas. Detsamma gäller avgöran- 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § 6 eller 8 8 angående föreskrifter, eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- prövotid eller tid för ungdomsgående föreskrifter, prövotid eller fängelse. tid för ungdomsfängelse.
Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängcelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Lagen (1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.
Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 8 som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen skall dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.
Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
2 Förslag till
Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
Härigenom föreskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274)!
dels att rubriken närmast före 26 § skall utgå,
dels att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skall betecknas 38 c, 55 och 56 §§, :
dels att 1, 3, 18—27, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 §8 samt rubriken närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 54 8 skall sättas närmast före nya 55 §,
1 Omtryckt 1974: 1009.
dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a, 38 b och 54 §§, samt närmast före 25 respektive 37 8 två nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse : Föreslagen lydelse
18? Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbets-
givare och tjänsteman såsom arbetstagare.
Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.
Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat, om annat ej anges.
Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24
och 51—53 §§ gälla icke justitie-
råd eller regeringsråd. Ej heller
äro bestämmelserna i 18 och 19 §§
tillämpliga på justitiekanslern.
383 I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som är bestämt i avtal.
Avtal må ej träffas om Avtal må ej träffas om a) inrättande eller indragning av a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt; utformning i övrigt; b) myndighets verksamhet; b) myndighets verksamhet; c) anställnings- eller arbetsvill- c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna Jag eller kor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvi- i författning vartill lagen hänvi-
sar eller enligt lagen tillhör re- sar celler enligt lagen tillhör re-
geringens, riksdagens eller myndig- geringens, riksdagens eller myndig-
hets beslutanderätt. hets beslutanderätt, i den mån an- '
nat ej följer av 19 §.
Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet i denna del utan verkan.
Åtal och disciplinär bestraffning Disciplinansvar och avskedande
18 §? Brott i tjänsten av den som in- Åsidosätter tjänsteman uppsåtli-
nehar eller uppehåller ordinarie gen eller av oaktsamhet vad som domartjänst eller tjänst som byrå- åligger honom i hans tjänst och chef eller därmed jämställd eller är felet ej ringa, må för tjänstehögre tjänst i statsdepartement, förseelse disciplinpåföljd åläggas central förvaltningsmyndighet el- honom. Disciplinpåföljd må dock ler länsstyrelse beivras efter åtal. ej i något fall åläggas tjänsteman
på den grund att han deltagit i 2 Senaste lydelse 1974: 1009. 3 Senaste lydelse 1974: 1009. 4 Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
strejk eller därmed = jämförlig
stridsåtgärd.
Regeringen äger föreskriva att Disciplinpåföljder äro varning
bestämmelserna i första stycket och löneavdrag under högst tret-
skola gälla även annan tjänsteman tio dagar. Mer än en disciplinpåän som anges där. följd må ej samtidigt åläggas.
Om storleken av löneavdrag en-
ligt andra stycket förordnar rege-
-ringen.
19 85
Åsidosätter tjänsteman på vil- Innehåller kollektivavtal bestämken bestämmelserna i 18 § icke melser om disciplinpåföljder, skola äga tillämpning av försummelse, 18 § andra och tredje styckena icoförstånd eller oskicklighet vad ke gälla för tjänstemän som äro som åligger honom enligt lag, in- ' "sysselsatta inom yrkesgrupp och struktion eller annan författning, område som avtalet avser. särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till
disciplinstraff. Bestämmelserna i
20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen
äger meddela bestämmelser om in-
skränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.
Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen.
20 89
Tjänsteman som kan dömas till - Disciplinpåföljd som avses i 18
disciplinstraff enligt 19 § skall an- eller 19 § må ej åläggas mälas till åtal, om han är skäli- I. krigsman som är underkas-
gen misstänkt för | tad ansvar enligt 21 kap. brotts-
a) brott som avses i 20 kap: balken, : 1—3 §§ brottsbalken;
3 Senaste lydelse 1974: 1009. $ Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
b) brott som avses i 20 kap. 4 § 2. medicinalpersonal som i sin andra stycket brottsbalken, såvitt yrkesutövning står under socialfråga är om tjänsteman som är styrelsens inseende, om förseelsen anställd med fullmakt; skett i denna yrkesutövning,
c) annat brott i tjänsten, för ' 3. veterinär som står under lantvilket är stadgat fängelse; bruksstyrelsens inseende, om för-
d) brott i tjänsten i annat fall seelsen skett i utövning av veteriän som avses I a)—c) och det näryrket. finnes anledning antaga, att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller tjänstemannen bestrider vad som lägges honom till last och tillfredsställande utredning icke kan åstadkommas hos myndigheten.
Regeringen må befria från anmälningsskyldighet enligt c) i fråga om brott som avses i I3 kap. 6 § första stycket brottsbalken.
28
Har åtal väckts mot tjänsteman, Har åtal väckts mot tjänsteman,
må disciplinärt förfarande röran- må disciplinärt förfarande enligt
de gärning som omfattas av åtalet denna lag rtörande förseelse som ej inledas eller fortsättas. Om ver- omfattas av åtalet ej inledas eller
kan av att åtal väckes innan be- fortsättas.
slut rörande disciplinär bestraffning helt eller delvis verkställts föreskrives i 20 kap. 9 § brottsbalken.
Disciplinpåföljd som avses i I8
eller 19 § må ej åläggas tjänste-
man sedan anställningen hos myn-
digheten upphört eller uppsägning
ägt rum.
: Tjänsteman, som ej inom två
år efter förseelsen har erhållit
skriftlig anmaning enligt 24 § förs- .
ta stycket, må icke åläggas disci-
plinpåföljd som nyss sagts.
228 Har tjänsteman, som innehar Har tjänsteman begått brottslig tjänstebostad eller fri bostad, efter gärning varigenom han visat sig åtal eller disciplinärt förfarande uppenbarligen olämplig att innedömts till suspension, äger han ha sin tjänst, må han avskedas. bo kvar i bostaden, om icke sär- Har åtgärd vidtagits för att an-
skilda skäl föranleda annat. Åläg- ställa åtal för gärningen, må fråga -
ges tjänstemannen att flytta, skall om avskedande på grund av denna'
han erhålla skälig tid därför. ej avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt prövats.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov = tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen oläm plig att inneha sin tjänst, må han
avskedas i stället för att disciplin-
: påföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om tjänsteman, som av
myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och
därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enligt första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses
i 33 kap. 2 § brottsbalken och
lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt. Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjänsteman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen. Avskedande må ej grundas en-
bart på omständighet som myndig-
heten har känt till mer än en månad före avskedandet.
23 §7
Om disciplinstraff enligt 19 §, Beslut varigenom tjänsteman åtalsanmälan enligt 20 § och flytt- har avskedats enligt 22 § må icke ningsskyldighet enligt 22 § be- verkställas, förrän beslutet slutligt slutar den myndighet under vilken prövats efter talan som avses i tjänstemannen lyder, om regering- 53 § ecller rätten till sådan talan en ej bestämmer annat. har förlorats. Deltaga flera i avgörande som
avses i första stycket skola rätte-
gångsbalkens regler om omröstning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tillämpning.
7 Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 88
I ärende om disciplinär bestraff- När fråga 'om disciplinansvar ning skall, om tjänstemannen på- eller avskedande enligt denna lag fordrar det, tillfälle beredas ho- uppkommer, skall genom skriftlig nom att vid muntligt förhör utta- anmaning tillfälle beredas tjänstela sig i saken. mannen att skriftligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntligen yttra sig om
vad som åberopas mot honom. Be-
gär tjänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart att åtgärden saknar betydelse. S
Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som skall höras eller åtgärden eljest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.
I fråga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.
Åtal och avstängning m. m.
258 Om åtal och disciplinär bestraff- Tjänsteman, som är skäligen
ning av tjänsteman som är krigs- misstänkt för sådant i tjänsteut-
man samt om åtal för brott i tjäns- Övningen begånget brott som avten av vissa tjänstemän vid riks- ses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken
5 Senaste lydelse 1971: 637. 2 Riksdagen 1975. I saml. Nr 78
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dagens verk gälla särskilda be- eller annat brott varigenom han stämmelser. åsidosatt åliggande i tjänsteutöv-
ningen, skall anmälas till åtal, om
för brottet är stadgat fängelse eller
det finnes anledning antaga, att ta-
lan om enskilt anspråk kommer
att föras.
Regeringen må befria från an-
mälningsskyldighet i fråga om
brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.
26 89
Vidtages åtgärd för att anställa Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt för- åtal eller inledes förfarande enligt farande enligt denna lag mot tjäns- 24 § mot tjänsteman, må han, om teman, må han, om den gärning den gärning varom är fråga kan varom är fråga kan antagas med- antagas medföra avskedande enföra avsättning eller om eljest sär- ligt 22 §, avstängas från utövning skilda skäl föreligga, avstängas av tjänsten med omedelbar ver-
från utövning av tjänsten med kan, dock icke för längre tid än
omedelbar verkan, dock icke för till dess frågan om avskedande längre tid än till dess lagakraft- slutligt prövats. Finnas ej längre ägande dom eller beslut förelig- skäl för avstängning, skall denna ger. Finnas ej längre skäl för av- omedelbart hävas. stängning, skall denna omedelbart hävas.
Beslut om avstängning medde- I ärende om avstängning skola las i fråga om tjänsteman, som icke bestämmelserna i 24 § första styckan dömas till disciplinstraff, av ket äga motsvarande tillämpning. regeringen och eljest av myndig- Bestämmelserna i 17 och 18 88 het som regeringen bestämmer. I förvaltningslagen (1971: 290) skoärende om avstängning skola be- Ja tillämpas även om beslut om stämmelserna i 23 § andra stycket avstängning utgör beslut under och 24 § iakttagas. Bestämmelser- ärendes handläggning. na i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts
utgör beslut under ärendes hand-
läggning.
Om avstängning av domare som Beslutas avstängning, skall fråmisstänkes för brott och om skyl- gan om avskedande snarast uppdighet för vissa tjänstemän vid tagas till prövning. Vid avgöranriksdagens verk att frånträda ut- det av denna fråga skall prövas övningen av sin tjänst, om de åta- om avstängningen skall bestå.
las för brott i tjänsten, gälla särskilda bestämmelser. Om tjänsteman, som. varit av-
stängd från tjänsten, ej avskedas,
äger han uppbära den lön som
må ha avdragits. 9 Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §10 Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må avstängas
från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande
tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed jämförligt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.
Beslut om avstängning av justitieråd eller regeringsråd må dock ej verk-
ställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.
Beslut om avstängning enligt I ärende om avstängning enligt första stycket eller om läkarun- första stycket eller om läkarunderdersökning som avses där medde- sökning som avses där skola belas i fråga om tjänsteman, som stämmelserna i 24 § första stycicke kan dömas till disciplinstraff, ket äga motsvarande tillämpning. av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 § andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntligen uttala sig i ärendet.
Bestämmelserna i 15, 17 och Bestämmelserna i 17 och 18 §§
18 88 förvaltningslagen (1971: förvaltningslagen (1971: 290) sko-
290) skola tillämpas även om be- la tillämpas även om beslut som slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären-
under ärendes handläggning. des handläggning.
Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.
Beslut om läkarundersökning
som avses i första stycket må ej
läggas till grund för avstängning,
förrän beslutet slutligt prövats
efter talan som avses i 53 § eller
rätten till sådan talan har förlo-
rats. Beträffande justitieråd eller
regeringsråd må beslut som nu
sagts ej läggas till grund för av-
stängning, förrän beslutet prövats
av högsta domstolen enligt bestäm-
melserna i 54 §.
29 gu
Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av beefter åtal eller av regeringen eller stämmelse i denna lag. I fråga myndighet med stöd av bestäm- om tjänsteman som är förordnad
melse i denna lag eller, i fråga om tills vidare, gälla dock även be-
10 Senaste lydelse 1974: 1009. 11 Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse tjänsteman som är förordnad tills stämmelserna om uppsägning i la-
vidare, i lagen (1974:12) om an- gen (1974:-12) om anställnings-:
ställningsskydd. skydd.
32 §
Tjänsteman är skyldig att avgå Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått från tjänsten innan han uppnått
den ålder som avses i 31 §; om den ålder som avses i 31 §, om
han han |
a) till följd av förlust av eller a). till följd av förlust av eller
nedsättning i arbetsförmågan är nedsättning i arbetsförmågan är
för framtiden oförmögen att full- för framtiden oförmögen att full-
göra sin tjänst tillfredsställande; göra sin tjänst tillfredsställande;
b) till följd av nedsatt arbets- b) till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un- tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid samt socialstyrel- der kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han sen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur ar- ytterligare ett år och ovisst hur
betsförmågan därefter kommer att arbetsförmågan därefter kommer utveckla sig: "att utveckla sig.
t) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott varå avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.
Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension. | .
Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ål-
der då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt,
34a8§
Beslut varigenom tjänsteman
har skilts från tjänsten enligt 32 §
eller förflyttats till annan tjänst
enligt 34 § må icke verkställas,
förrän beslutet slutligt prövats ef-
ter talan som avses i 53 § eller
rätten till sådan talan har förlo-
rats. Detsamma gäller beslut om
avgångsskyldighet enligt 31 §, om
ej annat följer av 53 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om justitieråd eller rege-
ringsråd må beslut om skiljande
från tjänsten enligt 31 eller 32 §
icke verkställas, förrän beslutet
prövats av högsta domstolen enligt
bestämmelserna i 54 §.
36 §
Tjänsteman som är förordnad Tjänsteman som är förordnad för bestämd tid må på egen be-:' för bestämd tid må på egen begäran beviljas avsked före anställ- gäran entledigas före anställningsningstidens utgång, om särskilda tidens utgång, om särskilda skäl skäl föreligga. | föreligga.
Beslutande organ
. 37 812
Fråga om disciplinpåföljd enligt
18 §, avskedande enligt 22 §, åtals-
anmälan enligt 25 §, avstängning
enligt 26 eller 27 § eller läkarun-
dersökning som avses i 27 § prö-
vas av den myndighet under vil-
ken tjänstemannen lyder, om ej
annat följer av 38 § eller av före-
skrift som regeringen meddelar.
Fråga om avstängning enligt 26 §
på grund av misstanke om brott
upptages även på anmälan av åkla-
gare.
Fråga om anställnings upphö- Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 8 rande enligt 30 eller 31 §, 32 8 första stycket a) eller b), 35 eller första stycket, 35 eller 36 § prö- 36 § prövas i fråga om tjänst, som vas i fråga om tjänst, som regeregeringen tillsätter, av regering- ringen tillsätter, av regeringen elen eller myndighet som regeringen ler myndighet som regeringen bebestämmer och i annat fall av den stämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphöran- Fråga 'om anställnings upphörande enligt 32 § första stycket c) el- de enligt 32 § andra stycket eller ler andra stycket eller enligt 33 8 33 § prövas av regeringen. prövas av regeringen.
Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 8 prövas av regeringen. Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.
38 § Beträffande justitieråd eller re-
geringsråd prövar regeringen frå-
ga om åtalsanmälan enligt 25 § 12 Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller om avstängning eller läkarun-
dersökning enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt 26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.
I fråga om den som eljest innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet prövas fråga som avses i 37 § första stycket av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.
38 a§
Deltaga flera i avgörande som avses i 37 § första stycket skola, i
annat fall än då ärendet prövas av
regeringen, bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äga motsvarande tilllämpning.
38 b §
Beträffande tjänsteman hos riksdagen eller dess organ meddelar riksdagen bestämmelser om beslutande organ i frågor som avses i
37 och 38 §§.
51 813 Mål om skadestånd enligt 16 § Mål om skadestånd enligt 16 8
prövas av arbetsdomstolen. Sådant prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning mål, liksom mål om tillämpning
av 7 8 tredje eller fjärde stycket, av 7 8 tredje eller fjärde stycket, 30 §, 35 § eller 39—43 8 eller av 18 §, 22 §, 26 §, 27 §, 30—-32 8, föreskrift som avses i 7 § tredje 34 §, 35 8, 36 § eller 39—43 8 celler
stycket, 30 § andra stycket eller av föreskrift som avses i 7 8 tredje
39 §, handlägges enligt lagen stycket, 30 § andra stycket eller (1974:371) om rättegången i ar- 39 §, handlägges enligt Jagen 13 Senaste lydelse 19714: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
betstvister. Enligt nämnda lag (1974: 371) om rättegången i ar-
handlägges även mål om tillämp- betstvister.
ning av 27, 31 eller 32 § i fråga
om ordinarie domare. Mål som gäller justitieråd eller regerings-
råd prövas dock av högsta dom-
stolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
I fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anställning tillämpas ej
42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.
53 §14
Har i fråga om annan ordinarie Vill tjänsteman söka ändring i domare än justitieråd eller rege- beslut enligt 18, 22, 27, 31, 32
ringsråd meddelats beslut om lä- eller 34 §, skall han väcka talan
karundersökning som avses i 27 § inom fyra veckor från den dag då eller om anställningens upphöran- han fick del av beslutet. Takttager
de enligt 31 eller 32 § och vill han han ej detta, är rätten till talan
ha ändring i beslutet, skall han förlorad. Talan mot beslut om avväcka talan inom fyra veckor från stängning enligt 27 § är dock ej den dag då han fick del av be- inskränkt till viss tid. slutet. Iakttager han ej detta, är
rätten till talan förlorad.
I fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 § ej läggas till grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkställighet äga rum av beslut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 § eller, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.
I mål som gäller ordinarie do- För tiden intill dess lagakraftmare äger domstolen för tiden in- ägande dom celler beslut föreligtill dess lagakraftägande dom el- ger äger domstolen förordna, i ler beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eltvist om avstängning enligt 27 8, ler 27 8, att beslutad avstängning att beslutad avstängning skall va- skall vara hävd, och, i tvist om till-
ra hävd, och, i tvist om tillämp- lämpningen av 31 83, att anställningen av 31 § beträffande annan ningen skall upphöra när tjänste-
tjänsteman än justitieråd eller re- mannen uppnått den ålder då skylgeringsråd, att anställningen skall dighet att avgå senast inträder. upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder. 11 Senaste lydelse 1974: 1009.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 §
Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövas mål om tillämpning av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra att gälla. I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträ-
dandcet gäller äldre bestämmelser.
Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas
att i fråga om omständighet som myndigheten kände till vid ikraft-
trädandet den i lagrummet angivna tiden skall räknas från ikraftträdandet.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statsjänstemannalagen (1965: 274)
Härigenom föreskrives att andra stycket! i övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
4 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. I och 2 §§ rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap.
482 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eler di-
striktsåklagare.
Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskilt an-
språk på grund av brott som i ut- språk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av 1 Senaste lydelse 1974: 1008. 2 Senaste lydelse 1974: 573.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som ej är underkastad disciplinär I. den som innehar eller uppebestraffning, av ledamot av dom- håller ordinarie domartjänst eller
stol eller central statlig förvalt- tjänst som byråchef eller därmed ningsmyndighet, som ej är stats- jämställd eller högre tjänst vid
tjänsteman, celler av krigsman, som statlig myndighet; bestrider = regementschefs eller 2. ledamot av domstol eller därmed likställd eller högre tjänst. central statlig förvaltningsmyndig-
het, som ej är statstjänsteman; el-
ler
3. krigsman, som bestrider re-
gementschefs eller därmed lik-
ställd eller högre tjänst.
Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren. |
Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åkla-
gare. Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åkla-
garna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.
23 kap.
22 83
Förundersökning enligt detta Förundersökning enligt detta
kapitel är, om tillräckliga skäl för kapitel är, om tillräckliga skäl för
åtal ändock föreligga, ej erforder- åtal ändock föreligga, ej erforder-
lig beträffande brott, för vilket lig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är icke svårare påföljd än böter är
stadgad, eller beträffande brott, stadgad, eller beträffande brott,
som avses i 45 kap, 2 § första eller som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förun- andra stycket. Ej heller är förundersökning erforderlig i mål om dersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7
kap. 4 § andra stycket, med kap. 4 § andra stycket, med mindre anledning förekommer till mindre anledning förekommer till
ådömande av annan påföljd än ådömande av annan påföljd än
böter eller suspension. böter.
Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.
24 kap.
18!
Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet
skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig
lagföring cller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eHer ock anledning förekommer, att han
fortsätter sin brottsliga verksamhet. Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fäng-
3 Senaste lydelse 1974: 573. 4 Senaste Ivdelse 1964: 166.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse else och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.
Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall
häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.
Kan det antagas, att den miss- Kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas allcnast tänkte kommer att dömas allenast till böter eller suspension, må = till böter, må häktning icke ske. häktning icke ske.
36 kap.
5 §5 Ämbets- eller tjänsteman eller Ej må någon höras som vittne
den som är förordnad eller vald angående något, som han enligt att förrätta offentligt tjänsteä- lag eller annan författning är plikrende eller utöva annan allmän tig att hemlighålla, med mindre befattning må ej höras som vittne den, till vilkens förmån tystnadsangående något, varom han på plikten gäller, samtycker därtill, grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.
Ej heller må advokat, läkare, Ej heller eljest må advokat, lätandläkare, barnmorska, sjukskö- kare, tandläkare, barnmorska, terska, kurator vid familjerådgiv- sjuksköterska, kurator vid familje-
ningsbyrå, som drives av kommun, rådgivningsbyrå, som drives av landstingskommun, församling el- kommun, landstingskommun, förler kyrklig samfällighet, eller de- samling celler kyrklig samfällighet, ras biträden höras angående nå- eller deras biträden höras angågot, som på grund av denna deras ende något, som på grund av denställning förtrotts dem eller de i na deras ställning förtrotts dem elsamband därmed = erfarit, med ler de i samband därmed erfarit, mindre det är i lag medgivet eller med mindre det är i lag medgivet den, till vilkens förmån tystnads- eller den, till vilkens förmån tystplikten gäller, samtycker därtill. nadsplikten gäller, samtycker därtill.
Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.
Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke
är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat.
Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden erfarit.
48 kap.
5 86
Strafföreläggande får icke ut- Strafföreläggande får icke utfärdas, färdas,
om förutsättningar för allmänt om förutsättningar för allmänt
åtal ej föreligga, åtal ej föreligga,
5 Senaste lydelse 1973: 240. 6 Senaste lydelse 1968: 193.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om i föreläggandet ej upptagas om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga enligt åklagarens vetskap föreligga
till bedömning, till bedömning,
om målsägande förklarat, att om målsägande förklarat, att . han ämnar föra talan om enskilt han ämnar föra talan om enskilt
anspråk i anledning av brottet, el- anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, el- ler begärt, att åtal skall väckas.
ler
om brottet bör föranleda äm-
betsstraff.
I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskilda bestämmelser.
158”
Föreläggande av ordningsbot Föreläggande av <ordningsbot
får icke utfärdas, får icke utfärdas, om den misstänkte förnekar om den misstänkte förnekar
gärningen, gärningen,
om i föreläggandet ej upptagas - om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap före- enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning, ligga till bedömning, om det föreligger anledning att om det föreligger anledning att
antaga att talan om enskilt an- antaga att talan om enskilt an-
språk kommer att föras, eller språk kommer att föras, eller om det föreligger anledning att om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda antaga att brottet bör föranleda
ämbetsstraff eller disciplinstraff disciplinstraff för krigsman, för krigsman.
Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brot-
tet.
58 kap.
Sedan dom i tvistemål vunnit Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för nå- laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning beviljas: gon av parterna resning beviljas:
1. om ledamot av rätten eller 1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman = eller där anställd tjänsteman med avombud eller ställföreträdare taed seende å målet gjort sig skyldig till
avseende å målet gjort sig skyldig brottsligt förfarande eller tjänste-
till brottsligt förfarande, som kan förseelse eller om brott som har antagas hava inverkat på målets avseende å målet ligger ombud elutgång; ler ställföreträdare till last, samt
brottet eller tjänsteförseelsen kan
antagas hava inverkat på målets utgång;
7 Senaste lydelse 1968: 193,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. om skriftlig handling, som 2. om skriftlig handling, som
åberopats till bevis, varit falsk el- " åberopats till bevis, varit falsk el- '
ler om part, som hörts under san- ler om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sak- ningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk ut- kunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan saga samt handlingen eller utsagan
kan antagas hava inverkat på ut- kan antagas hava inverkat på ut-
gängen; gången;
3. om omständighet eller bevis, 3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sanno- pas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan ut- likt skulle hava lett till annan utgång: eller | gång; eller ' a
4. om rättstillämpning, som lig- 4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppen- ger till grund för domen, uppen-
bart strider mot lag. bart strider mot lag.
Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat do- . men, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.
Sedan dom i brottmål vunnit Sedan dom i brottmål vunnit
laga kraft, må till förmån för den laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas: tilltalade resning beviljas:
1. om ledamot av rätten eller 1. om ledamot av rätten, där där anställd tjänsteman, åklagare anställd tjänsteman eller åklagaren eller ombud, ställföreträdare eller med avseende å målet gjort sig försvarare med avseende å målet skyldig till brottsligt förfarande elgjort sig skyldig till brottsligt för- ler tjänsteförseelse eller om brott farande, som kan antagas hava in- som har avseende å målet ligger
verkat på målets utgång; ombud, ställföreträdare eller för-
svarare till last, samt brottet eller
tjänsteförseelsen kan antagas hava
inverkat på målets utgång;
2. om skriftlig handling, som 2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el- åberopats till bevis, varit falsk el-
ler om vittne, sakkunnig eller tolk ler om vittne, sakkunnig eller tolk
avgivit falsk utsaga samt hand- avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas lingen celler utsagan kan antagas hava inverkat på utgången; hava inverkat på utgången;
3. om omständighet eller bevis, 3. om omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, åbero- som ej tidigare förebragts, åbero-
pas och dess förebringande sanno- pas och dess förebringande sanno-
likt skulle hava lett till att den till- likt skulle hava lett till att den tilltalade frikänts eller brottet hän- talade frikänts eller brottet hän-
förts under mildare straffbestäm- förts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller melse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer åberopas och i övrigt förekommer
Nuvarande I ydelse Föreslage nlydelse synnerliga skäl äro, att frågan, hu- synnerliga skäl äro, att frågan, huruvida den tilltalade förövat det ruvida den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; celler ånyo; eller a
4. om rättstillämpning, som lig- 4. om rättstillämpning, som lig-
ger till grund för domen, uppen- ger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. bart strider mot lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
5 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472) .
Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948: 472)! dels att i 4, 13, 15, 17—19, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95, 98, 102
106 och 107 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 3, 8, 9, 22, 66 och 79 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3 ge
Såsom militära brottmål anses Såsom militära brottmål anses enligt denna lag: enligt denna lag:
1. mål om ansvar för sådant av mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som om- krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapi- förmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, tel eller lagrum i brottsbalken,
nämligen 16 kap. 15 och 16 88 nämligen 16 kap. 15 och 16 §§
därest den brottslige vid gärning- därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär ens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått krigs- kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess be- makten tillhörig eller för dess behov avsedd cgendom, 20 kap. I—- hov avsedd egendom, 20 kap. I— 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.; 3 §§ samt 21 och 22 kap.;
2. mål om ansvar för annat i 2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som brottsbalken omförmält brott som
1 Senaste lydelse av 13 8 1972: 363 248 1964: 200
15 8 1959: 105 60 8 1964:-200
17 8 1972: 363 67 § 1973: 19
19.3 1968: 330 983 1972: 363 22 §1973:19 107 8 1949: 364. ? Senaste lydelse 1964: 200.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
krigsman förövat med anledning krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten; tillhörande försvarsmakten; 3. mål om ansvar i andra fall 3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsi- för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål dosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål
om förseelse som avses i 36—39 §§ om förseelse som avses i 36—39 §§
värnpliktslagen; samt | värnpliktslagen; samt 4. mål om ansvar för brott var- 4, mål om ansvar för brott var-
igenom någon som ej är krigsman igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmak- men innehar tjänst vid försvars-
ten åsidosatt sin tjänsteplikt. makten åsidosatt sin tjänsteplikt. Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och
användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaf-
fenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.
882 Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under
militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff.
Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid
tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.
Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, må ej åläggas straff i disciplinmål.
9 81
För följande i brottsbalken om- För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat förmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i dis- följer av 10 §, straff åläggas i ciplinmål: disciplinmål: 1. brott som sägs i 16 kap. 15 1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige eller 16 8, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd vid gärningens begående var iklädd: militär tjänstedräkt; militär tjänstedräkt;
2. brott som avses i 10 kap. 2, 2. brott som avses i 10 kap. 2,
4 eller 7 8 eller 12 kap. 2 §, under 4 eller 7 8 eller 12 kap. 2 §, unförutsättning att fråga är om krigs- der förutsättning att fråga är om
makten tillhörig eller för dess be- försvarsmakten tillhörig celler för
hov avsedd egendom samt, såvitt dess behov avsedd egendom samt, angår brott mot någon av nämnda såvitt angår brott mot någon av paragrafer i 10 kap., att egendo- nämnda paragrafer i 10 kap., att men lämnats åt den brottslige för egendomen lämnats åt den brottsbegagnande; lige för begagnande;
3 Senaste lydelse 1973: 19. 4 Senaste lydelse 1964: 200.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. brott som sägs i 20 kap. 4 § 3. brott som sägs i 21 kap. 18 §, eller 21 kap. 18 8, dock ej då dock ej då fråga är om sådan förfråga är om sådan förseelse vid seelse vid manövrering eller navimanövrering eller navigering av gering av försvarsmaktens fartyg krigsmaktens fartyg eller luftfar- eller luftfartyg, som någon för dess tyg, som någon för dess säkerhet säkerhet ansvarig krigsman begått ansvarig krigsman begått under ut- under utövande av befäl å det-
övande av befäl å detsamma eller, samma eller, om fartyget var Iluft-
om fartyget var Juftfartyg, såsom fartyg, såsom förare därå, samt förare därå, samt genom förseel- genom förseelsen skada uppkomsen skada uppkommit; samt mit; samt
4, brott varom förmäles i 21 4. brott varom förmäles i 21
kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 838 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 88
eller 22 kap. 4 8. eller 22 kap. 4 8.
22 85 Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 8, skall han genast hänskjuta målet till åklagaren: 1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål; 2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande; 3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter; 4. om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg; 5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol;
eller
6. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydnaden.
Målet skall hänskjutas till åkla- Målet skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är gare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt domstol för avdelningen, enligt
den fördelning av uppgifterna mel- den fördelning av uppgifterna mel-
lan olika åklagare som Konungen lan olika åklagare som regering-
bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, en bestämt. Är fråga om brott som som avses i 20 kap. 1—4 §§ i utövningen av tjänsten har begåtts brottsbalken, av den som bestri- av den som bestrider tjänst som
der tjänst som regementschef el- regementschef eller därmed likler därmed likställd eller högre ställd eller högre tjänst, skall må-
tjänst, skall målet hänskjutas till Jet hänskjutas till justitiekanslern
justitiekanslern eller riksåklaga- eller riksåklagaren.
Ten.
Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet
5 Senaste lydelse 1973: 19.
Prop. 1975: 78 . 32
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 § stadgas.
Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningsha-
vare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan
meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.
66 §8
Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för.
krigsmän tillkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i
disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.
Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan
att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 8 första stycket omförmäld befattning och har:lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.
Såvitt angår underlydande som Såvitt angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar innehar högst: furirs 'tjänstegrad
må tillrättavisning ock åläggas av "eller "tjänsteklass "må tillrättavis-
chef för kompani eller däremot ning ock åläggas av chef för kom-
svarande avdelning, chef för ut- pani eller däremot svarande avdelbildningsanstalt, sekond å fartyg ning, chef för utbildningsanstalt, '
vars chef innehar lägst kommen- sekond å fartyg vars chef innehar
dörkaptens grad och i de fall lägst kommendörkaptens grad och Konungen bestämmer annan be- i de fall regeringen bestämmer anfattningshavare vid krigsmakten. nan befattningshavare vid försvars- Vad i detta stycke stadgas skall ic- makten. Vad i detta stycke stadke äga tillämpning å hemvärnet. gas skall icke äga tillämpning å
hemvärnet.
79 87
Allmän åklagare i militärt brott- Allmän åklagare i militärt brott-
mål är, om annat ej stadgas i 15 mål är, om annat cj stadgas i 15
kap., allmän åklagare vid domstol kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer Konung- olika åklagare bestämmer regeen. Justitiekanslern eller riksåkla- ringen. Justitiekanslern eller riksgaren är åklagare i mål om an- åklagaren är åklagare i mål om
svar eller enskilt anspråk på grund ansvar celler enskilt anspråk på
av ämbetsbrott, som avses i 20 grund av brott som i utövningen kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den av tjänsten har begåtts av den som som bestrider regementschefs el- bestrider regementschefs eller där-
ler därmed likställd eller högre med likställd eller högre tjänst.
tjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
6 Senaste lydelse 1973: 19. 7 Senaste lydelse 1973: 19.
6 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)
Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971: 290) dels att i I och 2 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege- . ”
ringen”,
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§ Bestämmelserna i 14—20 38 Bestämmelserna i 14—20 §8§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast i den mån fråga är om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för -
enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rät-
tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighet, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart förhållande. förhållande.
Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej
1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär eller
2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är
om prövning med anledning av överklagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom föreskrives att 41 8 lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna ly-
delse.
3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
41 8
Utlämnar någon handling i strid Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag cl- mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt den- ler mot förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter nå- samma meddelats, eller bryter någon mot förbehåll som gjorts vid gon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, handlings utlämnande, straffes. där gärningen är att anse som där gärningen är i annan lag bebrott i ämbete eller tjänst eller el- lagd med straff, enligt vad där jest är i annan lag belagd med sägs. I andra fall vare straffet straff, enligt vad där sägs. I andra dagsböter; dock att vid brott med fall vare straffet dagsböter; dock avseende å handlingar, varom i att vid brott med avseende å 1—4, 20 och 36 88 sägs, fängelse handlingar, varom i 1—4, 20 och må ådömas. 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst!
dels att 23 8 skall upphöra att gälla,
dels att i 5, 7, 10 och 22 §§ orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 8
Befogenhet att meddela va- Befogenhet att meddela vapenfri tjänstepliktig tillrättavisning penfri tjänstepliktig tillrättavisning tillkommer civilförsvars-, brand- tillkommer hos staten eller hos
1 Senaste lydelse av 5 & 1972: 335.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller arbetschef, som är underkas- kommun anställd — civilförsvars-, tad ämbetsansvar, i fråga om un- brand- eller arbetschef i fråga om derställd personal. underställd personal. Med kom-
mun likställes allmän inrättning
som avses i I $ andra stycket kom-
munaltjänstemannalagen — (1965:
275).
Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
9 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårds-
styrelser
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser?
dels att i 1—4, 6 och 9 §§ ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 9 8 ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen och 7 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om skogsvårdsstyrelser Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ordförande och övriga ledamö- Regeringen meddelar bestämter i skogsvårdsstyrelse samt melser om åtal och disciplinär beskogsvårdsstyrelses tjänstemän äro straffning i fråga om skogsvårdsi utövningen av sina befattningar styrelses tjänstemän. underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skall hänvisningen i stället avse lagen om skogsvårdsstyrelser.
2 Senaste lydelse av
18 1967: 802
3 § 1970: 52
4 8 1965: 581.
3 Senaste lydelse 1965: 581.
10 Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)
Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)! dels att 10 kap. 9 § och 13 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 10 kap. 10 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
10 §?
Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning, jordbruk eller skogsbruk, allt efter den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.
Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig orsak utcbliver från sammanträde, er- utebliver från sammanträde, ersätte all skada och olägenhet, som = sätte all skada och olägenhet, som . därav uppstår; förrättningsman = därav uppstår. ansvare därjämte såsom för tjänstefel.
Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller ortsombuds uteblivande från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.
47 8
Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman tillstädes å den för förrättningen utsatta tid, och infinner Kan sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast annan god man i' stället. | |
Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig orsak
utebliver från förrättningen, er- = utebliver från förrättningen, er-
sätte all skada och olägenhet, som = sätte all skada och olägenhet, som därav uppstår; förrättningsman därav uppstår. | och biträdande förrättningsman ansvare därjämte såsom för tjänstefel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
1 Senaste lydelse av 10 kap. 9 § 1919: 425, av 13 kap. 6 § 1920: 459. 2 Senaste lydelse 1919: 425. 3 Senaste lydelse 1920: 459.
11 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vägar!
dels att i 39, 70, 79, 93 och 107 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 29 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
298
Kommer ej förrättningsmannen Kommer ej förrättningsmannen tillstädes å den för sammanträde tillstädes å den för sammanträde utsatta tid och infinner han sig ej utsatta tid och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter, heller inom tre timmar därefter, då må de, som tillstädeskommit, då må de, som tillstäådeskommit, åtskiljas. Får förrättningsmannen åtskiljas. Får förrättningsmannen laga förfall, underrätte han så fort laga förfall, underrätte han så fort ske kan alla vederbörande därom. ske kan alla vederbörande därom. Förrättningsman, som utan skälig Förrättningsman, som utan skälig orsak utebliver från sammanträde, orsak utebliver från sammanträde, ersätte all skada och olägenhet ersätte all skada och olägenhet. samt svare därjämte för tjänstefelet.
Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare handläggning.
Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält laga förfall, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som om han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 166) om häradsallmänningar?
dels att 46 8 skall upphöra att gälla,
1 Senaste lydelse av
39 8 1971: 1049
70 8 1971: 586
79 § 1954: 197
93 § 1971: 586
107 8 1971: 586.
2 Senaste lydelse av
2§ 1971: 1056.
47 8 1971: 562.
dels att rubriken närmast före 46 § skall utgå, dels att i 2, 6, 9, 23, 40, 41, 45 och 47 88 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norr-
land och Dalarna
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna dels att 45 8 skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 45 8 skall utgå. dels att 1 7, 8, 22 och 39 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel dels att i 12 och 21 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 2 § 1, 3 och 4 mom., 13 § 2—7 mom. samt 20 3 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 I mom. Domkapitel består av 1 mom. Domkapitel består av följande ledamöter, nämligen: följande ledamöter, nämligen: biskopen såsom preses; biskopen såsom preses; domprosten eller, där domprost domprosten eller, där domprost ej finnes, en av Konungen för sex ej finnes, en av regeringen för sex år i sänder bland stiftets kyrkoher- år i sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice dar förordnad ledamot såsom vice preses; preses; en av stiftets präster vald präst, en av stiftets präster vald präst, som innehar prästerlig tjänst i stif- som 'innehar prästerlig tjänst i stiftet: tet; en av ombud för pastoraten i en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt stiftet vald lekman. som ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga för- nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet; samlingslivet; två av Konungen efter förslag två av regeringen etter förslag av domkapitlet för sex år i sänder av domkapitlet för sex år i sänder förordnade, i allmänna värv för- förordnade, i allmänna värv förfarna lekmän. farna lekmän. 1 Senaste lydelse 1970: 734.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 mom. För envar av de leda- 3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konung- möter, som förordnas av regeen efter förslag av domkapitlet ringen efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses till- eller tillsättas genom val, utses till-
lika en suppleant. Beträffande ord- lika en suppleant. Beträffande ord-
ningen för suppleanternas tillsät- ningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara tande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är : suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande stadgat i fråga om motsvarande ledamöter. ledamöter.
4 mom. Vid handläggning av 4 mom. Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2—5 ärenden som avses i 13 8 2—4 mom. skall den i 12 3 omförmälde mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet. stämma i domkapitlet.
1 82
2 mom. Åsidosätter innehavare 2 mom. Åsidosätter innehavare av prästerlig befattning, som lyder av prästerlig befattning vad som under domkapitel, sin tjänsteplikt, åligger honom i befattningen, äger äger domkapitlet tilldela honom det domkapitel under vilket han varning eller suspendera honom lyder besluta om disciplinpåföljd, under högst tre månader. Är brot- avskedande, åtalsanmälan och avtet av svårare beskaffenhet, skall stängning med motsvarande tilldomkapitlet göra anmälan för lämpning av 18 och 21—26 §§ åtal vid domstol. Statstjänstemannalagen (1965:
274). Lyder han ej under dom-
kapitel, tillkommer befogenhet,
som nu har sagts, den myndighet
som regeringen förordnar.
3 mom. Står innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, under åtal för brott och äro omständigheterna sådana att han satt i fara det anseende innehavaren av befattningen bör äga, må domkapitlet för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger avstänga honom från utövningen av befattningen.
Har domkapitel fattat beslut om suspension av prästerlig befattningshavare, äger domkapitlet ock, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga honom från utövningen av befattningen.
4 mom. Har prästerlig befatt- 3 mom. Har prästerlig befattningshavare, som enligt lagakraft- ningshavare blivit avskedad enligt
2 Senaste lydelse 1963: 502 (jfr 1964: 644).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ägande dom funnits hava begått 2 mom. och har beslutet vunnit labrott, till följd därav avsatts eller ga kraft, må han av domkapitlet förklarats skyldig att avgå från sin skiljas från prästämbetet eller för befattning, må han av domkapitlet viss tid, ej över ett år, förklaras skiljas från prästämbetet eller för obehörig att utöva detsamma. Har viss tid, ej över ett år, förklaras han eljest enligt lagakraftägande obehörig att utöva detsamma. Har dom funnits hava begått brott eller han ej avsatts eller förklarats skyl- har disciplinpåföljd ålagts honom dig att avgå men i anslutning till genom beslut som vunnit laga domen på grund av sin sinnesbe- kraft och har han i anslutning till skaffenhet erhållit tjänstledighet domen eller beslutet på grund av från sin befattning, äger domka- sin — sinnesbeskaffenhet erhållit pitlet förklara honom obehörig att tjänstledighet från sin befattning, utöva prästämbetet för tid, varun- äger domkapitlet förklara honom der han icke uppehåller sin befatt- obehörig att utöva prästämbetet ning. för tid, varunder han icke uppce-
håller sin befattning.
Prästerlig befattningshavare må Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid att utöva prästämbetet under tid då han är suspenderad eller. av- då han är avstängd från utstängd från utövningen av sin be- övningen av sin befattning. fattning.
Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt leverne eller någon sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det anscende han såsom präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma.
5 mom. Domkapitel tillkommer 4 mom. Domkapitel tillkommer att upptaga och avgöra fråga om att upptaga och avgöra fråga om skyldighet för prästerlig befatt- skyldighet för prästerlig befattningshavare att avgå från sin be- ningshavare att avgå från sin befattning på den grund att han fattning på den grund att han övergivit svenska kyrkans lära. övergivit svenska kyrkans lära.
Prästerlig befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära och avgått från befattningen, skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet. Samma lag vare om annan präst som övergivit svenska kyrkans lära.
6 mom. I fråga om innehavare 5 mom. I fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej ly- av prästerlig befattning, som ej lyder under domkapitel, och präst der under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tillkom- utan prästerlig befattning tillkommer befogenhet, som i 4 och 5 mer befogenhet, som i 3 och 4 mom. sägs, domkapitlet i det stift, mom. sägs, domkapitlet i det stift inom vilket prästen har sitt hem- inom vilket prästen har sitt hem-
vist. Äger han ej hemvist inom ri- vist. Äger han ej hemvist inom riket, tillkommer dylik befogenhet ket, tillkommer dylik befogenhet
Uppsala domkapitel. Uppsala domkapitel.
6 mom. Mål rörande tillämp-
ning av 2 mom. och 4 mom. första
stycket handlägges enligt lagen
(1974: 371) om rättegången i ar-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
betstvister. Härvid skall 51 §, 52 §
första stycket och 53 § statstjäns-
temannalagen — (1965: 274) äga
motsvarande tillämpning.
7 mom. Mot domkapitels beslut 7 mom. Mot beslut som har
enligt 2—5 mom. föres talan hos meddelats i något av de i 3 mom.
kammarrätten genom besvär. eller 4 mom. andra stycket angivna
hänseendena föres talan hos kam-
marrätten genom besvär.
Beslut av domkapitel eller kam- Beslut av domkapitel, nämnd marrätt i ärende som avses i 3 el- som sägs i 20 § eller kammarrätt i ler 4 mom. går i verkställighet ärende som avses i 3 mom. går i utan hinder av klagan, där ej an- verkställighet utan hinder av klanorlunda förordnas, gan, där ej annorlunda förordnas.
20 83
Med avscende å biskop tillkom- Med avseende å biskop tillkom-
mer befogenhet, som i 13 & 3—S5 mer befogenhet, som i 13 § 2—4
mom. sägs, regeringsrätten. mom. sägs = särskild nämnd.
Denna nämnd består av fem leda-
möter. Ordföranden skall vara lag-
kunnig och i domarvärv erfaren.
Övriga ledamöter förordnas av re-
geringen för sex år i sänder. Av
dem skall en vara biskop samt
återstående ledamöter vara lekmän
som har ådagalagt nit och insikt i
det kyrkliga församlingslivet. När-
mare bestämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet
meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Bestämmelserna i 13 § 4
och 7 mom. i deras äldre lydelse skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om där avsedd dom eller beslut som har meddelats före den 1 ja-
nuari 1976.
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar
Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28! Regeringsrätten prövar Regeringsrätten prövar 1. besvär över kammarrätts be- 1. besvär över kammarrätts be-
3 Senaste lydelse 1971: 580.
1 Senaste lydelse 1974: 577.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse slut enligt förvaltningsprocessiagen slut enligt förvaltningsprocessla- (1971: 291), gen (1971: 291),
2. besvär över annat beslut i 2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag förvaltningsärende som enligt lag
eHer av riksdagen beslutad författ- eller av riksdagen beslutad författ-
ning eller enligt instruktion för ning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos dom- kammarrätterna — anföres hos stolen, domstolen.
3. mål som avses i 20 § lagen (1936: 567) om domkapitel.
Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. w
16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för alimän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
Härigenom föreskrives att 1 8 lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18¶Om besvär mot beslut, vilket. Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller meddelats med stöd av tag eller annan författning som utfärdats annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad före den 1 januari 1972, enligt vadhittills gällt skall anföras hos Kon- hittills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 §, i stället ej annat föreskrives i 2 8, i stället anföras hos kammarrätt i följande anföras hos kammarrätt i följande mål: mål:
1. mål om val till befattning el- 1. mål om val till befattning el-
ler uppdrag, mål om val för upp-. ler uppdrag, mål om val för upp-
rättande av förslag till befattning rättande av förslag till befattning eller uppdrag, eller uppdrag,
2. mål om avlöningsförmån, in- 2. mål om avlöningsförmån, in-. begripet ersättning för viss förrätt- begripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, ning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om re- beklädnad och dylikt, mål om resekostnads- och traktamentsersätt- sekostnads- och traktamentsersättning, mål om delaktighet i eller ning, mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller annan sådan allmän anstalt eller
2? Scnaste lydelse 1973: 858 och 859.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse kassa, mål om rätt till pension el- kassa, mål om rätt till pension eller dylik förmån, allt såvida målet ler dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå enligt avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller över- gällande föreskrift eller överenskommelse och målet ej gäller enskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgö- fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren, ras av arbetsgivaren,
3. mål om ersättning till tjäns- 3. mål om crsättning till tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exe- teman vid polis-, åklagar- eller exckutionsväsendet för utgift, som kutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet, är föranledd av hans verksamhet,
4. mål om annan ersättning 4, mål om annan ersättning som enligt författning utgår av som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig- ersättning att vid tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol el- göra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller er- ler expropriationsdomstol eller ersättning enligt författningen utgår sättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommu- till kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är nal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt natur- eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964: 822), vårdslagen (1964: 822),
5. mål om beslut av tullmyn- 5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller ut- dighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock försel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetal- eller nedsättning celler återbetalning av tull, skatt eller annan av- ning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av gift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla proviante- om tillstånd att hålla provianteringsfrilager, ringsfrilager, i
6. mål om beslut rörande sta- 6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kom- tens, kommuns' eller annan kommunal = förvaltningsenhets = ut- munal = förvaltningsenhets — uttagande enligt gällande föreskrift tagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd. befrielse och meddelats med stöd av Konungens bemyndigande eller av regeringens bemyndigande eiler fråga är om oljeavgift eller avgift, fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning vars uttagande genom utmätning. förutsätter beslut av allmän dom- förutsätter beslut av allmän domstol, stol, :
7. mål om beslut rörande åter- 7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller betalning. av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej. andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av beslutet meddelats med stöd av re-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Konungens bemyndigande eller geringens bemyndigande eller avavser avgift vars uttagande genom ser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av utmätning förutsätter beslut av allmän domstol, allmän domstol,
8, anmärknings- och avkort- 8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stif- ningsmål, mål om tillsyn över stiftelser, telser,
9. mål om beslut som enligt 9. mål om beslut som enligt
författning eller föreskrift rörande författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rö- den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekäm- rande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo- pande av djur- eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall medde- behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläg- lats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller gande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående om- godkännade eller angående omhändertagande, smittrening, händertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åt- oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida cj fråga är om skyl- gärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvi- dighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommu- lar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om be- nal förvaltningsenhet, eller om beslut — enligt = arbetarskyddslagen slut — enligt = arbetarskyddslagen (1949:1) eller med stöd därav (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956: 618) om allmänna sam- (1956: 618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen mankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som av- (1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen ses i skogsförläggningslagen (1963: 246), (1963: 246),
10. mål om förordnande an- 10. mål om disciplinär bestraffgående läkarundersökning av den ning, mål om avstängning från som är anställd i allmän tjänst, tjänstgöring, mål om skiljande från mål om disciplinär bestraffning, allmän tjänst eller därmed jämförmål om avstängning från tjänstgö- ligt uppdrag annorledes än i samring, mål om skiljande från all- band med förflyttning, män tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,
11. mål om föreläggande vid 11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldig- vite, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar het, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om före- förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919:240) läggande enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksambhet, lagen fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med vissa bestämmel- (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., ser till skydd för försvaret m. m.,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lagen (1942: 335) om särskilda lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftan- skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen (1948: 433) om läggningar, lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, lagen försäkringsrörelse, lagen (1950: 272) om rätt för utländsk (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk- försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, lagen ringsrörelse här i riket, lagen (1950: 596) om rätt till fiske, lagen . (1950: 596) om rätt till fiske, lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956: 216) om jordbrukskasserö- (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, lagen (1959: 73) med vissa relsen, lagen (1959: 73) med vissa bestämmelser om inländsk försäk- bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m., lagen ringsrörelse vid krig m. m., lagen (1959: 118) om krigsansvarighet (1959: 118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, för liv- och invaliditetsförsäkring, civilförsvarslagen (1960: 74), la- civilförsvarslagen (1960: 74), lagen (1963: 76) om kreditaktiebo- gen (1963: 76) om kreditaktiebolag, jordförvärvslagen (1965: 290), lag, jordförvärvslagen (1965: 290), förordningen (1968: 576) om Kon- förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypoteks- ungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksför- kassa och om stadshypoteksföreningar, miljöskyddslagen eningar, miljöskyddslagen (1969: 387). jordhävdslagen (1969: 387), jordhävdslagen (1969: 698), lagen (1970: 65) om (1969: 698), lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank : Sveriges allmänna hypoteksbank ' och om Jlandshypoteksföreningar, och om landshypoteksföreningar, lagen (1970: 596) om förenklad - lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering eller lagen aktiehantering eller — -lagen (1971: 827) om registrering av ak- . (1971: 827) om registrering. av aktieinnehav, tieinnehav,
12. mål om utdömande av vite, 12. mål om utdömande av vite, 13. mål om beslut som i särskilt 13. mål om beslut som i särskilt
fall meddelats angående behand- fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som an- lingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller hållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd el- straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt, ler av intagning i arbetsanstalt,
14. mål om handräckning. 14. mål om handräckning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 men skall icke tillämpas på beslut som meddelats före nämnda dag. Vid tillämpningen av 1 § i den nya lydelsen skall med regeringens bemyndigande jämställas bemyndigande som före den 1 januari 1975 har meddelats av Konungen.
17 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket! dels att 13 8 skall upphöra att gälla, dels att i 2, 9, 10 och 12 88 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 3 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Har legitimerad läkare genom Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft, dom, som vunnit laga kraft, dömts till fängelse eller avsatts dömts till fängelse för brott, eller suspenderats från tjänst som som han förövat under utövning läkare för brott, som han förövat av läkaryrket, under utövning av läkaryrket, dömts till fängelse i minst sex dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott eller månader för annat brott eller
funnits skyldig till medverkan funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av läkaryr- till obehörig utövning av läkaryrket eller till medverkan till hälso- ket eller till medverkan till hälsofarligt kvacksalveri eller till med- farligt kvacksalveri eller till medverkan till brott, som avses i 10 § verkan till brott, som avses i 10 8 Jagen om förbud i vissa fall mot lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvår- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock till obehö- dens område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket el- rig utövning av tandläkaryrket eller medverkan därtill, ler medverkan därtill, eller har legitimerad läkare, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft, äger socialstyrelsen återkalla äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad brottet eller förseelsen visat sig att utöva läkaryrket. icke vara skickad att utöva läkaryrket. ? Senaste lydelse av 28 1972: 666 9 8 1972: 666 10 8 1971: 621 12 8 1971: 621. > Senaste lydelse 1971: 621.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 82
Legitimation för läkare, "som Legitimation för läkare, som re- Konungen = eller socialstyrelsen geringen eller socialstyrelsen förförordnat till innehavare av läkar- ordnat till innehavare av läkartjänst, må icke återkallas så länge tjänst, må icke återkallas så länge läkaren innehar tjänsten; dock må läkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, legitimationen återkallas för tid, då han på grund av ådömd sus- då han av anledning som i 5 8 pension icke är i tjänst, så ock för första stycket sägs icke uppehåller tid, då han av anledning som i 5 § sin befattning. första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 838 i deras äldre lydelse även cfter ikraftträdandet.
18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket!
dels att 15 8 skall upphöra att gälla,
dels att i 3, 10, 11 och 13 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 4 och 7 88 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
a
4§
Har legitimerad tandläkare ge- Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit Jaga kraft, nom dom, som vunnit laga kraft,
dömts till fängelse eller avsatts dömts till fängelse för brott, eller suspenderats från tjänst som som han förövat under utövning tandläkare för brott, som han för- av tandläkaryrket, övat under utövning av tandläkaryrket,
dömts till fängelse i minst sex dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott, månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av tandlä- till obehörig utövning av tandläkaryrkcet eller karyrket eller
3 Senaste lydelse 1971: 621.
1 Senaste lydelse av
3 8 1971: 622
10 8 1971: 622
11 § 1971: 622
13 § 1971: 622.
2 Senaste lydelse 1971: 622.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
funnits skyldig till obehörig ut- funnits skyldig till obehörig ut-
övning av läkaryrket, till hälsofar- övning av läkaryrket, till hälsofarligt kvacksalveri eller till brott, ligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 § lagen om förbud som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på i vissa fall mot verksamhet på
hälso- och sjukvårdens område, hälso- och sjukvårdens område,
eller till medverkan till brott som eller till medverkan till brott som nu sagts, nu sagts, |
eller har legitimerad tandläkare,
som omfattas av statstjänsteman-
nalagen (1965: 274) eller stadgan
(19635: 602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott el-
ler förseelse, som han har begått
"under utövning av tandläkaryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,
äger socialstyrelsen återkalla äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad brottet eller förseelsen visat sig att utöva tandläkaryrket. icke vara skickad att utöva tandlä-
karyrket.
78 Legitimation för tandläkare, Legitimation för tandläkare,
som Konungen förordnat till inne- som regeringen förordnat till innehavare av tandläkartjänst, må icke havarce av tandläkartjänst, må icke återkallas så länge tandläkaren in- återkallas så länge tandläkaren innehar tjänsten; dock må Jegitima- nehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han på tionen återkallas för tid, då han av grund av ådömd suspension icke anledning som i 6 § första stycket är i tjänst, så ock för tid, då han sägs icke uppehåller sin befattav anledning som i 6 § första styc- ning. ket sägs icke uppehåller sin befattning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 4 och 7 §§ i: deras äldre lydelse även efter ikraftträdandet.
19 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veteri-
näryrket m. m.
Härigenom föreskrives att 3, 6 och 16 §§ lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 8
Har legitimerad veterinär genom Har legitimerad veterinär genom
dom som vunnit laga kraft dom som vunnit laga kraft dömts till fängelse eller avsatts dömts till' fängelse för brott som eller suspenderats från tjänst som han förövat under utövning av veveterinär för brott som han för- terinäryrket, övat under utövning av veterinäryrket, dömts till fängelse i minst sex dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott, månader för annat brott, funnits skyldig till medverkan funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinär- till obehörig utövning av veterinäryrket eller yrket eller funnits skyldig till medverkan funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på till smittfarligt kvacksalveri på djur, djur, eller har legitimerad veterinär, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad" genom beslut som vunnit laga kraft, äger lantbruksstyrelsen återkalla äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad brottet eller förseelsen visat sig att utöva veterinäryrket. icke vara skickad att utöva veterinäryrket.
6 §?
Legitimation för veterinär som Legitimation för veterinär som regeringen, lantbruksstyrelsen celler regeringen, lantbruksstyrelsen elstatens livsmedelsverk förordnat ler statens livsmedelsverk förordtill innehavare av veterinärtjänst nat till innehavare av veterinärmå icke återkallas så länge veteri- tjänst må icke återkallas så länge nären innehar tjänsten. Legitima- veterinären innehar tjänsten. Legitionen må dock återkallas för tid timationen må dock återkallas för då han på grund av ådömd sus- tid då han av anledning som avses pension eller av anledning som av- i 58 första stycket icke uppehåller ses i 5 §& första stycket icke uppe- tjänsten. håller tjänsten.
16 8? Veterinär får icke yppa något Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i förtroende som meddelats honom i förtroende i hans egenskap av veterinär eller i hans egenskap av veterinär eller 1 Senaste lydelse 1971: 1116. 2? Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8. 3 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8. 4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse obehörigen uppenbara vad han i obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om djur- denna egenskap erfarit om djursjukdom eller dess uppkomst. Han sjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller får ej heller obehörigen röja eller utnyttja yrkeshemlighet som han utnyttja yrkeshemlighet som han fått kännedom om i sin verksam- fått kännedom om i sin verksamhet. het. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter angivelse av målsäganden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre lydelse även efter ikraftträdandet.
20 Förslag till
Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)
Härigenom föreskrives att 22 § sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
22 8!
Har socialstyrelsen vidtagit åt- Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd för att ställa läkare under gärd för att ställa läkare under åtal för fel eller försummelse å åtal för förseelse i tjänsten eller tjänsten och är felet eller försum- enligt vad därom är särskilt föremelsen av sådan beskaffenhet, att skrivet anmält förseelsen till den det för sjukvårdens behöriga uppe- som enligt statstjänstemannalagen hållande finnes nödigt att för- (1965: 274) eller stadgan sätta läkaren ur tjänstgöring, äger ' (1965: 602) om vissa tjänstemän . socialstyrelsen med omedelbar hos kommuner m.fl. har att beverkan avstänga honom från ut- sluta om läkarens avskedande, övning av tjänsten, dock icke äger socialstyrelsen, om förseelsen längre än till dess lagakraftägande är av sådan beskaffenhet att det dom eller beslut föreligger. för sjukvårdens behöriga uppcehållande finnes nödigt att försätta läkaren ur tjänstgöring, med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutligt har prövats. : Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. 1 Senaste lydelse 1968: 232,
21 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med an-
nan stat
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat
dels att 14 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 2 och 11 8§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege- 3 ”» ringen”,
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8§
Tulltjänsteman från den andra Tulltjänsteman från den andra staten åtnjuter under utövning här staten åtnjuter under utövning här i riket av tulltjänst, som omfattas i riket av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, skydd en- av gränstullsamarbete, skydd enligt 10 kap. strafflagen men skall ligt 17 kap. 5 § brottsbalken men icke vara underkastad i 25 kap. skall icke vara underkastad ansvar samma lag meddelade bestämmel- enligt 20 kap. samma balk. ser om ämbetsbrott.
Har svensk tulltjänsteman ge- Har svensk tulltjänsteman, då nom gärning som avses i 25 kap. han i anledning av gränstullsam- 1—5 §§ strafflagen åsidosatt sin arbete haft att utöva tulltjänst för tjänsteplikt, då han i anledning av den andra staten, begått brott som gränstullsamarbete haft att utöva avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbaltulltjänst för den andra staten, . ken eller eljest gjort sig skyldig skall så anses som om gärningen till tjänsteförseelse, skall så anses begåtts under utövning av svensk som om han begått brottet eller tulltjänst. gjort sig skyldig till förseelsen un-
der utövning av svensk tulltjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
22 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag
Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1974: 191) om. bevakningsföretag skall ha nedan angivna lydelse. |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Den som är godkänd för an- Den som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och ställning 1 bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevak- har till uppgift att utföra bevak-
Prop. 1975: 78 | 52
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ningstjänst — (väktare) åtnjuter ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd skydd som avses i 17 kap. I $ som avses i 17 kap. 5 § brottsbalbrottsbalken. ken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
23 Förslag till
Lag om skydd för viss tjänsteutövning
Härigenom föreskrives följande.
Skydd som avses i 17 kap. 5 §& brottsbalken skall tillkomma
1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats; .
2. den som utan att vara krigsman för försvaret fullgör bevakningseller ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift. ”
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
24 Förslag till
Lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
Härigenom föreskrives följande.
"Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som genomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275). :
28 Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 § får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eller översättare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
25 — Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.!
dels att 10 och 13 88 skall upphöra att gälla,
dels att i 1—7 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att i 1 och 9 88 ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.
26 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel?
dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 1—3, 6 och 7 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, .
dels att i 1 och 8—10 §§ ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel.
1 Senaste lydelse av 7 8 1964: 108.
2 Senaste lydelse av 9 § 1960: 425.
27 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering?
dels att 9 och 10 §8 skall upphöra att gälla,
dels att i 4 och 7 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut-:mot ”regeringen”,
dels att 8 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 ge
Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller mot strid med denna lag eller mot bättre vetande till myndighet eller bättre vetande till myndighet eller läkare avgiver osann utsaga i läkare avgiver osann utsaga i ärende angående kastrering eller ärende angående kastrering, dööverträder vad i 6 § stadgas, dö- mes, om ej för gärningen är stadmes, om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken, till. dagsgat straff i brottsbalken, till dags- böter eller fängelse i högst sex måböter eller fängelse i högst sex må- nader. nader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
28 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen : av rikets ekonomiska försvars-
beredskap
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap
dels att 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla, dels att 1, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18¶Det åligger ägare celler inneha- .. Det åligger ägare: eller innehavare av industriell anläggning även- .vare av industriell anläggning ävensom annan näringsidkare här i ri- som annan näringsidkare här i :
? Senaste lydelse av
481971: 588
78 1971: 588
9 8 1964: 174.
4 Senaste lydelse 1964: 174.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ket att på särskild anfordran av riket att på särskild anfordran av riksnämnden för ekonomisk för- överstyrelsen för ekonomiskt försvarsberedskap eller annan myn- svar eller annan myndighet, som dighet, som Konungen förordnar, regeringen förordnar, beträffande . beträffande anläggningen eller rö- anläggningen celler rörelsen lämna relsen lämna de uppgifter om per- de uppgifter om personal, lokalsonal, lokalförhållanden, maskin- förhållanden, maskinpark och anpark och annan utrustning, pro- nan utrustning, produktion och duktion och produktionsförmåga, produktionsförmåga, förbrukning förbrukning av elektrisk kraft, av elektrisk kraft, bränslen, råvabränslen, råvaror eller andra för- ror eller andra förnödenheter, Ianödenheter, lagerhållning, inköp, gerbållning, inköp, leveranser och leveranser och dylikt, vilka myn- dylikt, vilka myndigheten finner digheten finner erforderliga för erforderliga för planläggningen av planläggningen av rikets ekono- rikets ekonomiska försvarsberedmiska försvarsberedskap, ävensom skap, ävensom i övrigt biträda vid 1 Övrigt biträda vid nämnda plan- nämnda planläggning. läggning.
Statlig eller kommunal myndig- Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl el- het eller inrättning är jämväl eljest jest skyldig att inom sitt verksam- skyldig att inom sitt verksamhetshetsområde lämna de uppgifter för område lämna de uppgifter för planläggningen och det biträde vid planläggningen och det biträde vid densamma, som riksnämnden eller densamma, som överstyrelsen eller
annan av Konungen förordnad annan av regeringen förordnad
myndighet påfordrar. myndighet påfordrar.
3§
Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra honom jämlikt 1 3 åliggande upp- honom jämlikt 1 § åliggande uppgifts- eller biträdesskyldighet eller gifts- eller biträdesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift vare, därest han felaktig uppgift straffes med böter. är offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom för annat tjänstefel men straffes eljest med dagsböter.
4§
Uppgifter angående näringsid- Uppgifter angående näringsidkares verksamhet, som införskaf- kares verksamhet, som införskaf-
fats jämlikt 1 § eller eljest erhållits fats jämlikt 1 8 eller eljest erhållits
i samband med planläggningen av 1 samband med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedska- den ekonomiska försvarsberedska-
pen, må ej yppas i vidare mån än pen, må ej yppas i vidare mån än
som erfordras för planläggningen. som erfordras för planläggningen. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
29 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse
Härigenom föreskrives att 329 a 8 lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
30 Förslag till
Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1)
Härigenom föreskrives att 68 § arbetarskyddslagen (1949: 1)? skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
31 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket
Härigenom föreskrives att 37 § lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket? skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
32 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrives att 82 § uppbördslagen (1953: 272)+ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 82 85 | Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestiämmelserna i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentlig- göra eller yppa innehållet i sådan handling. 2 Scnaste lydelse av 329 a 8 1961: 610. 2 Senaste lydelse av 68 § 1973: 834. 3 Senaste lydelse 1965: 168. 4 Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75. 5 Senaste lydelse 1971: 75.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
33 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m. |
Härigenom föreskrives att 16 och 18 §§ lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 82
Den som har eller haft att taga Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i vidare mån än i denna lag, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom «han affärsförhållande, varom «han därvid erhållit kännedom. Bryter därvid erhållit kännedom. någon häremot, straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter. |
18 3
Förseelse som avses i 15 § må Förseelse som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av kontrollstyrel- efter angivelse av riksskatteverket. sen.
Brott som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 861. 2 Senaste lydelse 1974: 861.
34 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeforsäkring!
dels att i 2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 57 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
57 82
Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra något av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon alt ställa sig till efterrättelse vad i 40 8 är föreskrivet, dömes han till böter.
Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, dömes han till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.
Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, dömes han till böter eller fängelse i högst ett år. Brott som nu sagts må åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
35 Förslag till
Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)
Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandelagen (1954: 27993
dels att 38 och 42 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 3—11, 15, 17, 23, 26—28, 30, 46 och 48 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
1 Lagen omtryckt 1962: 408.
Senaste lydelse av
281971: 607 365 1967: 916
3 £ 1971: 280 39 § 1973: 478
128 1967: 916 418 1971: 280
16 & 1967: 916 48 81971: 607
32 & 1967: 916 58 8 1967: 916.
2 Senaste lydelse 1967: 916.
3 Senaste lydelse av
23 § 1971: 609
38 & 1964: 206
42 8 1964: 206.
Prop. 1975: 78 : 59
36 Förslag till
Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)
Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen (1954: 280)!
dels att 34 8 skall upphöra att gälla,
dels att i 1—9, 14, 15, 19—21, 23, 36 och 46 83 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 43 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse : " Föreslagen lydelse
43 §?
Brott varom förmäles i 34 § måej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande angivit det till åtal. Är för gärningen stadgat straff i brottsbalken, gäller vad där sägs i fråga om rätt till åtal.
Åtal för brott som avses i 35 § Åtal för brott som avses i 35 § må väckas allenast efter anmälan må väckas allenast efter anmälan eller medgivande av myndighet eller medgivande av myndighet som Konungen bestämmer. som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
37 Förslag till Lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Härigenom föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
dels att ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, |
dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,
dels att rubriken till förordningen och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.
1 Senaste lydelse av
18 1957: 287
34 § 1964: 207
36 8 1964: 207
43 § 1964: 207.
2 Senaste lydelse 1964: 207
Rusdrycksförsäljningslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
87 8!
Vad som med stöd av bestäm- Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning in- melserna i denna förordning inhämtats vid granskning av räken- hämtats vid granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock skaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid tillsyn å ut- vad som eljest vid tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i skänkning inhämtats må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vidare mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmel- vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Ej hel- serna avsedda ändamålet. Ej heller må någon, som handhar utmi- ler må någon, som handhar utminutering, för obehöriga yppa vad nutering, för obehöriga yppa vad han i samband därmed inhämtat han i samband därmed inhämtat rörande enskilds personliga för- rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, hållanden. dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej för gärningen är stadgat straff i brottsbalken.
Denna Jag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till rusdrycksförsäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse rusdrycksförsäljningslagen.
38 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhetsvård?
dels att i 8, 9, 14, 17, 40, 43 och 62 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ixdelse Föreslagen lydelse
64 83
Då undersökning eller annan åtgärd enligt denna lag vidtages, bör ' noga tillses att den som åtgärden avser icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.
Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård inom samhällets nykterhetsvård må ej obehörigen yppa vad han må ej obehörigen yppa vad han
1 Senaste lydelse 1966: 223.
2 Lagen omtryckt 1971: 307.
2 Senaste lydelse 1964: 779.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
därvid erfarit rörande enskilds därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter personliga förhållanden. någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som nu sagts må åtalas
av allmän åklagare endast efter
angivelse av målsäganden.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
39 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälpt
dels att i 11, 19 a, 24, 62 och 66 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
64 85
Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam
vid behandlingen av frågor enligt vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa denna lag må ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit rörande en- vad han därvid erfarit rörande en-
skilds personliga — förhållanden. skilds personliga förhållanden.
Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Å' brott som nu sagts må allmän åklagare tala
allenast efter angivelse av målsäganden.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
£ Senaste lydelse av
11 8 1971: 664
19 a 8 1971: 829
62 § 1971: 664.
5 Senaste lydelse 1960: 98.
40 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförbållanden
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden?
dels att 11 och 15 88 skall upphöra att gälla,
dels att i 3, 7 och 13 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
41 — Förslag till
Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)
Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956: 306) dels att 14 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1--5 88 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 11—13 §8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 8?
Den som har eller haft att utöva Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna tillsyn å efterlevnaden av denna Jag eller med stöd av lagen med- lag eller med stöd. av lagen meddelade villkor eller föreskrifter el- delade villkor eller föreskrifter eller anlitats som biträde vid till- ler anlitats som biträde vid tillsynsverksamhetens utövande cller synsverksamhetens utövande cller som eljest tagit befattning med som eljest tagit befattning med ärende, som avses i denna lag, må ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller. vit känd för honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsför- tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande, farande eller affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kun- vilket sålunda blivit honom kunnigt. Bryter någon häremot, dö- nigt. mes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.
12 8
Brott som avses i 7 eller 9 8 må ej åtalas av allmän åklagare, där det ej av tillsynsmyndigheten anmäles till åtal.
1 Scnaste lydelse av 3 § 1972: 763.
2 Senaste lydelse 1964: 209.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsägande.
13 8
Över beslut av myndighet enligt Talan mot beslut av myndighet denna lag må klagan "föras hos = enligt denna lag föres hos rege- Konungen genom besvär, som sko- — ringen genom besvär. la ingivas till handelsdepartementet.
Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
42 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)! att 117, 170 och 198 §§ samt rubrikerna närmast före nämnda paragrafer skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
XV. Om straff och viten XV. Om straff och viten m. m.
117 8
Innehållet i deklaration eller annan i 50 8 avsedd handling må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.
Vad som med stöd av bestämmelserna i denna Jag inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.
Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.
Den som bryter mot föreskrift i första—tredje stycket dömes till ” böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.
1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 773. Lagen omtryckt 1971: 399.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
X. Om straff X. Om straff m. m. 170 § Vad i 117 8 första, tredje, Vad i 117 § första och tredje fiärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga skrives skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga lämpning i fråga om allmän fas- om allmän fastighetstaxering. tighetstaxering.
X. Om straff X. Om straff m. m. 8 . 198 Vad i 117 8 första, tredje, Vad i 117 § första och tredje fjärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga skrives skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga lämpning i fråga om särskild fas- om särskild fastighetstaxering. tighetstaxering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
43 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.! dels att i 1---4, 6 a—8, 11, 16, 17, 22 och 23 §§ orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att i 1—4, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 88 ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form, dels att rubriken till förordningen samt 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om oljelagring m. m. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 8
Vad som inhämtats genom upp- Vad som inhämtats genom uppgift enligt denna förordning eller gift enligt denna lag eller vid invid inventering eller besiktning av ventering eller besiktning av lager lager eller ock vid granskning av eller ock vid granskning av hanhandelsböcker eller affärshand- delsböcker eller affärshandlingar lingar må ej yppas i vidare mån må ej yppas i vidare mån än som än som erfordras för vinnande av erfordras för vinnande av det med det med uppgiften celler åtgärden uppgiften eller åtgärden avsedda avsedda syftet. Bryter någon upp- syftet. 1 Förordningen omtryckt 1969: 755 Senaste lydelse av
78 1971: 64
22.8 1971: 665.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse såtligen eller av oaktsamhet häremot, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter el-. ler fängelse.
Brott. varom i 19 8 sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten,
Brott, varom i 20 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare utan att målsäganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän strafflag, gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om oljelagring m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om oljelagring m. m.
44 Förslag till
Lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110)
Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958: 110)!
dels att i 2.3, 5, 22, 26 och 29—31 88 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 23 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 8?
1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt ämne och försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.
Med dagsböter eller fängelse Med dagsböter eller fängelse straffes straffes
1. den som olovligen bedriver 1. den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller som eljest, radiologiskt arbete eller som eljest, annorledes än genom olovlig in- annorledes än genom olovlig införsel, bryter mot vad i 2, 4 eller försel, bryter mot vad i 2, 4 eller 6 § sägs; 6 § sägs:
1 Senaste lydelse av
28 1973: 1004
22 § 1973: 1004
26 § 1960: 423
29 8 1971: 617.
2 Senaste lydelse 1960: 423. 5 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. den som åsidosätter med stöd 2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eller av 5 eller 16 8 givna villkor eller andra föreskrifter; andra föreskrifter;
3. den som underlåter att ställa 3. den som underlåter att ställa
sig till efterrättelse åläggande, fö- sig till efterrättelse åläggande, fö-
reskrift eller förbud som medde- reskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9 8, 18 8 första lats med stöd av 9 8, 18 § första stycket eller 19 §; stycket eller 19 8;
4, den som i ansökan eller an- 4. den som i ansökan eller an-
mälan eller eljest angående om- mälan eller eljest angående omständighet, varom det enligt denna ständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna föreskrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift; oriktig eller ofullständig uppgift. och
5. den som bryter mot vad i 21 § Sägs.
2858 Ft et a
Brott som avses i 23 8 I mom. 1—4 och 2 inom. eller i 24 8 må ej åta-
las av allmän åklagare, med mindre strålskyddsmyndigheten anmäler det till åtal,
Brott som avses i 23 § I mom. 5 må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsäganden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
45 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom föreskrives att 29 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt? skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §t.
Den som jämlikt 25 8 tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt be-
stämmelserna i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxe-
ring eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.
3 Rubrikens lydelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933. 4 Senaste lydelse 1974: 777.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
46 — Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum- . « tionsbeskattning
Härigenom föreskrives att 49 8 lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 8?
Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet.
Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. |
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
47 Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
Härigenom föreskrives att 82 8 civilförsvarslagen (1960: 74) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
82 8
Vad som inhämtats genom så- Vad som inhämtats genom sådan upplysning eller sådant till- dan upplysning eller sådant tillhandahållande av handlingar som <handahållande av handlingar som
2¶Rubrikens lydelse enligt 1974: 863. NS NS
2 Senaste lydelse 1974: 863. 2 Senaste lydelse 1964: 213.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse : avses i 47 § första stycket e), vid avses i 47 § första stycket e), vid besiktning jämlikt 65 3 eller vid besiktning jämlikt 65 8 eller-vidsådan förfrågan, undersökning el- sådan förfrågan, undersökning eller granskning som avses i 66 8 ler granskning som avses i 66 8 må ej yppas i vidare mån än som må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- erfordras för vinnande av det avsedda syftet. Bryter någon här- sedda syftet. emot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Förseelse som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av måls- . . äganden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
48 Förslag till
Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)
Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)!
dels att 99 § skall upphöra att gälla,
dels att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 91 och 92 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam inom samhällets barnavård må ej inom samhällets barnavård må ej obehörigen yppa vad han därvid obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon här- förhållanden. emot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Alla handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.
928 Gärning som är belagd med straff enligt 88, 89 eller 90 8 må ej åtalas av allmän åklagare, om ej gärningen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsynsmyndighet.
1 Tagen omtryckt 1971: 308. Senaste lydelse av 3 a 8 1973: 808.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Brott som avses i 91 § första stycket må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
49 Förslag till
Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159)
Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 1599!
dels att i 10, 28 och 30 §8 orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 §§ ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,
dels att rubriken till förordningen och 35 § skall ha nedan angivna lydelse.
Ölförsäljningslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av denna lag förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid granskning av hanning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med tillhörande verifirande verifikationer eller eljest vid kationer eller eljest vid tillsyn över tillsyn över ölförsäljningen må ej ölförsäljningen må ej yppas i viyppas i vidare mån än som erford- dare mån än som erfordras för ras för vinnande av det med kon- vinnande av det med kontrollen trollen avsedda ändamålet. Bryter avsedda ändamålet. någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till ölförsäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse ölförsäljningslagen.
2 Senaste lydelse av
26 § 1972: 269
27 8 1972: 269
30 8 1971: 1219
32 8 1963: 222.
50 — Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit
och vin
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin!
dels att i 2, 4, 6 och 9 b §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ” regeringen” >
dels att i 2, 3, 8, 10 och 14 88 ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,
dels att rubriken till förordningen och 12 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om tillverkning av sprit och vin
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 82
Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av denna lag förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid granskning av hanning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med tillhörande verifirande verifikationer eller eljest vid kationer eller eljest vid tillsyn över tillsyn över tillverkning må ej yp- tillverkning må ej yppas i vidare pas i vidare mån än som erfordras mån än som erfordras för vin-
för vinnande av det med kontrol- nande av det med kontrollen av-
len avsedda ändamålet. Bryter nå- sedda ändamålet. gon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, . om ej för gärningen är stadgat straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. |
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om tillverkning av sprit och vin, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning av sprit och vin.
1 Senaste Iydelse av
28 1974: 728
3 8 1974: 728
48 1974: 728
88 1964: 216
9b 8 1974: 728
10 8 1974: 728.
2 Senaste lydelse 1964: 216.
51 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat!
dels att i 5 8 orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 1,2, 5, 8, 9 och 12 88 ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen och 15 83 skall ha nedan angivna. lydelse.
Lag om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15§
Vad som inhämtats vid tillsyn Vad som inhämtats vid tillsyn enligt denna förordning må ej yp- enligt denna lag må ej yppas i vipas i vidare mån än som erfordras dare mån än som erfordras för . för vinnande av det med tillsynen vinnande av det med tillsynen avavsedda ändamålet. Bryter någon. sedda ändamålet. häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i Jag eller annan författning hänvisning till förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall ' hänvisningen i stället avse lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
52 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och
handel! med fodermedel m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.?
dels att i 3, 5, 6, 12 och 19 88 orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, :
1 Senaste lydelse av
281974: 729
58 1963: 225
88 1974: 729,
3 Senaste lydelse av 3 § 1969: 665.
dels att i 1—4, 11, 12 och 19 §§ ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,
dels att rubriken till förordningen och 14 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
14 82
Den som hos kontrollmyndighe- Den som hos kontrollmyndigheten eller för dess räkning eller hos ten eller för dess räkning eller hos annan myndighet tagit befattning annan myndighet tagit befattning med uppgift som lämnats enligt med uppgift som lämnats enligt 108 eller deltagit i undersökning 108 eller deltagit i undersökning enligt 11 8 får ej obehörigen yppa enligt 118 får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som uppgiftens innehåll eller vad som framkommit vid undersökningen. framkommit vid undersökningen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett är.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om tillverkning av och handel med fodermedel m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
53 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrives att 18 kap. 28 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
Vad ledamot av styrelse, pen- Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation eller försäkrings- sionsdelegation eller försäkringsnämnd, revisor eller befattnings- nämnd, revisor eller befattningshavare hos allmän försäkrings- havare hos allmän försäkringskassa så ock den som eljest biträ- kassa så ock den som eljest biträder sådan kassa under sin verk- der sådan kassa under sin verksamhet hos kassan erfarit rörande samhet hos kassan crfarit rörande enskilds personliga förhållanden enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yppas. Bryter må ej obehörigen yppas.
3 Senaste lydelse 1969: 665.
1 Lagen omtryckt 1973: 908.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
54 Förslag till
Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)
Härigenom föreskrives att 55 § stämpelskattelagen (1964: 3087 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
55 83
Vad som inhämtats vid skatte- Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yp- kontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som fordras pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kon- för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter någon häremot, dö- trollen. mes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
55 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brott-
mål
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål!
dels att 11 § skall upphöra att gälla, > Rubrikens lydelse enligt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971: 454. 3 Senaste lydelse 1974: 864. 1 Lagen omtryckt 1973: 1214.
dels att i 7 och 10 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 8 8 skall ha nedan angivna lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som utfört eller biträtt vid Den som utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning utförande av personundersökning eller fullgjort uppdrag som för- eller fullgjort uppdrag som förtroendeman må ej obehörigen troendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rö- yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhål- rande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, dö- landen, mes, om ej gärningen är att anse såsom ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
56 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965: 94) om polisregister m. m.l
dels att i 2—5, 7 a, 9 och 11 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 8?
Den som i sin tjänst eller med Den som i sin tjänst eller med stöd av denna lag fått del av upp- stöd av denna lag fått del av uppgift ur polisregister om annans gift ur polisregister om annans personliga förhållanden får icke personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad han sålunda obehörigen yppa vad han sålunda erfarit. Bryter någon uppsåtligen "erfarit.
2 Senaste lydelse av
3 8 1971: 1188
5 8 1968: 706
7 8 1970: 642 (jfr 1973: 56)
7a § 1970: 642 (jfr 1973: 56)
88 1970: 642 (jfr 1973: 56)
98 1970: 422 (jfr 1970: 806)
11 8 1968: 326.
3 Senaste lydelse 1968: 326.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller av oaktsamhet häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
57 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
Härigenom föreskrives att 10 kap. 9 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
58 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln
Härigenom föreskrives att 13 och 14 §§ lagen om kontinentalsockeln: skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som deltager eller deltagit i Den som deltager eller deltagit i ' . tillsyn över efterlevnaden av tillsyn över efterlevnaden. av
denna lag eller med stöd av lagen denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter eller vill- meddelade föreskrifter eller villkor eller som anlitats såsom bi- kor eller som anlitats såsom biträde vid tillsynens utövande eller träde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befattning som på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen, får med ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och får ej vit känd för honom, och får ej heller, om det ej kan anses påkal- heller, om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa ar- lat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförbål- betsförfarande eller affärsförhål-
lande varom han sålunda fått kän- lande varom han såludna fått kän-
nedom. Bryter någon häremot, dö- nedom. Om ansvar och åtal för mes till böter eller fängelse i högst brott häremot föreskrives i :20' ett år. kap. 3 och 5 §§ brottsbalken.
14 8?
Den som utom riket begått Den som utom riket begått . brott som avses i 11 eller 13 8, dö- brott som avses i 11 eller 13 §, dö-
mes, om han finnes här, efter mes, om han finnes här, efter
denna lag och vid svensk domstol, denna lag och brottsbalken samt. även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts- vid svensk domstol, även om 2
balken ej är tillämplig och utan kap. 2 eller 3.8 nämnda balk ej är .
hinder av 2 kap. 5 a § första och tillämplig och utan hinder av 2 andra styckena nämnda balk. kap. 5 a § första och andra stycke-
na nämnda balk.
Åtal för brott som avses i 11 8 Åtal för brott som avses i 11 8 första och tredje styckena får väc- första och tredje styckena får väckas endast efter förordnande av kas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen be- regeringen eller den regeringen bemyndigar. mvyrndigar.
Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
59 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
Härigenom föreskrives att 58 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58§
Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.
Den som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
60 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrives att 65 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt? skall ha nedan angivna lydelse.
1 Senaste lydelse 1974: 891.
2 Rubrikens lydelse enligt 1974: 885. Lagen omtryckt 1969: 237.
Prop. 1975: 78 a | 77
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
65 83
Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 2224 och 26. $$ får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga. Den som med stöd av bestämmelserna i denna lag gjort skatterevision eller granskat handling som avses i 27 8 får ej obehörigen yppa, vad som därvid framkommit.
Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
61 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja
dels att i 1, 6 och 7.$$ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 3 och 7 §§ ordet ”förordning” i olika.böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form, . a
dels att rubriken till förordningen och 5 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om begränsning av svavelhalten i eldningsolja Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller av oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket eller villkor som första stycket eller villkor som
meddelats vid medgivande enligt meddelats vid medgivande enligt
1 § andra stycket eller mot 3 §. 1 3 andra stycket.
Till böter dömes den som a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 48, b) vid lämnande av uppgift enligt 4 8 uppsåtligen eller av oaktsamhet
anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med '': straff i brottsbalken.
3 Senaste lydelse 1974: 885.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Brott mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om begränsning av svavelbalten i eldningsolja, skall hänvisningen i stället avse lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.
62 Förslag till
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)
Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)! dels att 46 och 52 §§ skall upphöra att gälla, a dels att 45 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 82
Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet oaktsamhet
1. bryter mot förbud som med- 1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § delats med stöd av 8, 23 eller 41 8 ' eller åsidosätter sådana bestäm- eller åsidosätter sådana 'bestärn- ' melser som avses i 2 § fjärde styc- melser som avses i 2 § fjärde stycket, ket, | |
2. underlåter att iakttaga före- 2. underlåter 'att iakttåga föreskrift som regeringen meddelat en- skrift som regeringen' meddelat : ligt 10 § första stycket utan att un- enligt 10 § första stycket utan att dantag har medgivits med stöd av undantag har medgivits med stöd 10 § andra stycket eller 17 § andra av 10 8& andra stycket eller 17 8 stycket, andra stycket, eller .
3. åsidosätter villkor eller före- 3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av skrift som meddelats med stöd av 10 § andra stycket ellor 17 8, 18 § 10 § andra stycket eller 17 8, 18 8 första stycket, 19—21, 24, 25, 27 första stycket, 19—21, 24, 25, 27.
eller 41 8, så att allmän eller en- eller 41 8, så att.allmän eller en-
skild rätt kan kränkas, eller: skild rätt kan kränkas,
4, bryter mot 44 §,
dömes till böter eller fängelse i dömes till böter eller fängelse i ' högst ett år. högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad : som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes till böter. '
Denna lag träder i kraft c den 1 januari 1976. 1 Lagen omtryckt 1972: 782. > Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30.
63 Förslag till
Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103)
Härigenom föreskrives i fråga om allmänna arbetstidslagen (1970: 103)
dels att i 2 och 13 §8 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 14 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han hörigen yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet, därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål- arbetsförfarande, affärsförhål-
lande eller förhållande av bety- lande eller förhållande av bety-
delse för landets försvar. Den som - delse för landets försvar.
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. nos
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
64 Förslag till
Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105)
Härigenom föreskrives i fråga om sjöarbetstidslagen (1970: 105)
dels att i 2 och 17 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 21 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 8
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han hörigen. yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet, därvid erfarit om yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhål- arbetsförfarande, affärsförhål-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lande eller förhållande av bety- lande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Den som delse för landets försvar. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett. år. Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
65 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avs
loppsanläggningar
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar!
dels att i 35, 36 och 43 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 34 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §
Den som deltagit i undersök- Den som deltagit i undersökning enligt 20 8 får ej obehörigen ning enligt 20 § får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el- röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han ler annat förhållande -som han därvid fått kunskap om. Den som därvid fått kunskap om. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
66 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd
dels att i 1 och 3 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 4 8 skall ha nedan angivna lydelse.
2 Senaste lydelse av 35 8 1971: 645.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sam- enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftför- manslutnings affärs- eller driftförhållanden. Den som uppsåtligen hållanden.' eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
67 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt ar-
bete
Härigenom föreskrives att 16 § lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
168 Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe-. tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid fått hörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga för- veta om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen bållanden. eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. '
68 — Förslag till
Lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)
Härigenom föreskrives i fråga om livsmedelslagen (1971: 511)! dels att 31 8 skall upphöra att gälla, dels att i 3, 6, 7, 9—13, 15, 20—23, 26, 29 och 35 88 ordet 1 Senaste lydelse av 35 § 1972: 434. 6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 30 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 8
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 21 § första stycket, 23 eller 28 8, 21 § första stycket eller 23 §.
2. bryter mot föreskrift som 2. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 9 eller 10 8, meddelats med stöd av 9 eller 10 8, 11 8 såvitt avser hantering, 12 8, 11 8 såvitt avser hantering, 12 8, 21 § andra stycket, 22 § tredje 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket eller 29 8, stycket eller 29 8,
3. vid märkning enligt 13 8 eller 3. vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 8 lämnar sådana orik- stöd av 13 8 lämnar sådana oriktiga uppgifter, som innebär skada tiga uppgifter, som innebär skada eller annan olägenhet för motta- eller annan olägenhet för mottagaren, garen,
4. åsidosätter villkor som med- 4. åsidosätter villkor som med- :
delats med stöd av 6 8 eller 20 8 delats med stöd av 6 § eller 20 § andra stycket. andra stycket.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.
Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.
Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 8 inför livsmedel till riket och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
69 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar
dels att i 1, 3, 9, 10, 11, 13 och 22 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 19 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Den som uppsåtligen bryter mot Den som uppsåtligen bryter mot 4 eller 10 8 eller mot förordnande 10 8 dömes, om gärningen ej är enligt 6 eller 16 § dömes, om gär- belagd med straff i brottsbalken,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ningen cj är belagd med straff i till böter eller fängelse i högst ett brottsbalken, till böter eller fängel- år. se i högst ett år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
70 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten
dels att i 3 och 4 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe- tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller affärs- rit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen förhållande. eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
71 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m.
dels att i 1, 3, 5 och 6 88 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”rege- 1 ” ringen”,
dels att 9 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Till böter dömes den som
1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som avses i 6 8 eller
2. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6 8 uppsåtligen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
I fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
72 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhö-
righet i vissa fall
Härigenom föreskrives att 7 8 lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obe- ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhål- rit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller landen. av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
73 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i i vissa planeringstrågor
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa plancringsfrågor
dels att i 1 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse. .
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8§
Vad någon på grund av denna Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares lag fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt- han ej obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen eller av ja. oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
74 Förslag till
Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)
Härigenom föreskrives i fråga om sjömanslagen (1973: 282) |
dels att i 15 och 58—60 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 64 och 72 88 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
64 8
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes ledamot av fartygsnämnd, som vid sin medverkan i nämnden är partisk eller brister i
omsorg.
Ledamot av fartygsnämnd får Ledamot av fartygsnmad får ej obehörigen yppa vad han har ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna egenskap. Den som erfarit i denna egenskap. . uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
72 8
Allmänt åtal för brott mot tystnadsplikt enligt 64 § andra stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Allmänt åtal för brott som avses i 70 8 får väckas endast om redaren, befälhavaren eller målsägande anger brottet till: åtal eller åtal? är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. -
75 Förslag till
Lag om ändring i datalagen (1973: 289)
Härigenom föreskrives i fråga om datalagen (1973: 289)
dels att i 2, 7, 18 och 25 88 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 20 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 8
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
1. inrättar eller för personregis- 1. inrättar eller för personregis-
ter utan tillstånd enligt denna lag, ter utan tillstånd enligt denna lag,
när sådant erfordras, när sådant erfordras,
2. bryter mot föreskrift som 2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 8, meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,
3, lämnar ut personuppgift i 3. lämnar ut personuppgift i' strid mot 11 8, strid mot 11 §,
4. bryter mot 12 eller 13 §, | 4.. bryter mot 12 §,
5. lämnar osann uppgift vid » 5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av «skyldighet att fullgörande av «skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §, lämna - underrättelse enligt 10 8,
eller |
6. lämnar osann uppgift i fall 6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §, eller som avses i 17 3.
7. bryter mot 19 §.
Allmänt åtal för brott mot 13 eller 19 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
76 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga va-
ror
Härigenom föreskrives att 17 § lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse - Föreslagen I ydelse
17 §
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med. ärende som avses i denna lag får ärende som avses i denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja ej obehörigen yppa eller nyttja
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vad han därvid erfarit om yrkes- vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. hemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen eller av ' oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
77 Förslag till
Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173)
Härigenom föreskrives i fråga om kreditupplysningslagen (1973: 1173)
dels att i 23 8 ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 19 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 8
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
J. bedriver = kreditupplysnings- 1. bedriver kreditupplysningsverksamhet utan tillstånd enligt verksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras, denna lag, när sådant erfordras,
2. bryter mot 6—9, 13, I4 eller 2. bryter mot 6—9 eller 13 8 el- - 188 eller mot föreskrift som med- ler mot föreskrift som meddelats delats enligt 4 § första stycket el- enligt 4 § första stycket eller 17 8, ler 17 8, eller eller
3. lämnar osann uppgift i fall 3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i som avses i 10 eller 11-83 eller i 16 § andra stycket. | 16 § andra stycket.
Allmänt åtal för brott mot 14 eller 18 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
78 Förslag tiil
Lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 13) om vissa ansftällningsfrämjande åtgärder
dels att 21 8 skall upphöra att gälla,
dels att i 24 och 25 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 22 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 8
Allmänt åtal för gärning som Allmänt åtal för gärning som avses i 19 eller 20 8 får väckas avses i 19 eller 20 8 får väckas endast efter anmälan av arbets- endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen. marknadsstyrelsen.
Allmänt åtal för gärning som avses i 21 § får väckas endast om
målsägande anger brottet till. åtal '
eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
79 Förslag till
Lag om ändring i inkassolagen 974: 182)
Härigenom föreskrives i i fråga om inkassolagen (1974: 182) |
dels att i 19 8 ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot regeringen”; >
dels att 17 § skall ha nedån angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 8
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen. eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
1. bedriver inkassoverksamhet 1. bedriver inkassoverksamhet ' utan tillstånd enligt denna lag, när utan tillstånd enligt denna Jag, när sådant erfordras, sådant erfordras, eller
2. bryter mot I1 eller 16 §, eller 2. lämnar osann uppgift i fall
3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 14 § andra stycket. som avses i 14 § andra stycket.
Allmänt åtal för brott mot 11 eller 16 § får väckas endast om
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän Synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
80 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljö-
skyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Härigenom föreskrives att 2 8 lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark; Finland, Norge och Sverige skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Den som hos svensk bevak- Den som hos svensk bevakningsmyndighet tagit befattning ningsmyndighet tagit : befattning med ärende angående miljöskadlig med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland verksamhet i Danmark, Finland elter Norge får ej obehörigen yppa eller Norge får:ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning el- yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförbållande som han ler affärsförhållande som han därdärigenom fått kännedom om. -: igenom fått kännedom om.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
81 Förslag till
Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)
Härigenom föreskrives att 11 kap. 5 j gruvlagen (1974: 342) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 KAP.
5 8!
Den som deltagit i tillsyn enligt Den som deltagit i tillsyn enligt
denna lag eller på annat sätt ta- denna lag celler på annat sätt ta-
1 Senaste lydelse 1974: 892.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse git befattning med ärende som av- git befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja ses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han där- annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Den som vid fått kunskap om. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna Jag träder i kraft den 1 januari 1976.
82 Förslag till
Lag om ändring i abortlagen (1974: 595)
Härigenom föreskrives att 8 § abortlagen (1974: 595) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
85 Den som har tagit befattning Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
83 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter
Härigenom föreskrives att 45 § lagen (1974: 890) om vissa mincralfyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 8
Den som deltagit i tillsyn en- Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt ligt denna lag eller på annat sätt
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse tagit befattning med ärende som tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen rö- avses i lagen får ej obehörigen rö- ja eller nyttja yrkeshemlighet el- ja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han där- ler annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Den som vid fått kunskap om. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst. ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
84 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning
år 1975
Härigenom föreskrives att 16 8 lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess innehåll. ej obehörigen yppa dess innehåll. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
85 Förslag till
Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)
Härigenom föreskrives att 147 a § byggnadslagen (1947: 385) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
147 a 8!
Den som hos myndighet tagit Den som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i befattning med ärende som avses i 136 a 8 får ej obehörigen yppa yr- ' 136 a § får ej obehörigen yppa yr-. keshemlighet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, eller drift- vit känd för honom, eller driftanordning, affärsförhållande eller anordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för lan- förhållande av betydelse för lan-. dets försvar varom han därigenom dets försvar varom han därigenom fått kännedom. fått kännedom.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
86 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare m. m.
I prop. 1975:1 bilaga D föresla- Här föreslagen lydelse gen lydelse
3§
Vad någon i samband med Sve- Vad någon i samband med Sveriges exportråds befattning med riges exportråds befattning med ' handelssekreterares verksamhet i handelssekreterares 'verksambet i anställning hos rådet eller på anställning hos rådet eller på grund av uppdrag hos detta har grund av uppdraget hos detta har erfarit om enskilda företags eller erfarit om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden får han ej obe- driftförhållanden får han ej obe-
hörigen yppa eller utnyttja. Den hörigen yppa eller utnyttja. som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Denna Jag träder i kraft den 1 januari 1976.
1 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30 Bilaga 1.
87 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers
tystnadsplikt
Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt! samt tredje stycket av ikraftträdandebestämmelserna till denna lag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
88 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser för
personal inom hälso- och sjukvård m. m.
I prop. 1975: 8 föreslagen lydelse Här föreslagen lydelse
48 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 8 dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 8.
Den som uppsåtligen eller av Bestämmelserna i första stycket oaktsamhet bryter mot 3 § dömes gäller endast om gärning som där till böter eller fängelse i högst ett sägs ej är belagd med straff i år. brottsbalken eller annan författ-
Bestämmelserna i första och ning. andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller annan författning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
89 Förslag till
Lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000) .
Härigenom föreskrives att 20 § oljekrislagen (1975: 000)? skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975. |
1 Se”prop. 1975: 8.
3 Se prop. 1975: 42.
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1975-02-06
Närvarande: statsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Geijer
Lagrådsremiss med förslag till ändringar i brottsbalken m. m.
Föredraganden anför.
1¶Inledning
Genom reformer som beslutades av 1965 års riksdag har statens och kommunernas tjänstemän fått förhandlingsrätt enligt i princip samma regler som gäller för andra arbetstagare. De offentliga tjänstemännens rättsställning regleras i stats- och kommunaltjänstemannalagarna (1965: 274 och 275) jämte därtill anslutande författningar. Tjänstemannalagstiftningen innebär emellertid inte i alla delar en slutlig lösning på de problem som aktualiseras av en modern syn på den offentliga tjänsten. I propositionen till 1965 års riksdag (prop. 1965: 60) framhölls sålunda bl. a. behovet av en allmän översyn av ämbetsansvaret och den offentliga tjänstemannarättens sanktionssystem i övrigt. Riksdagen hemställde också om en allsidig och förutsättningslös utredning om ämbetsansvarets innebörd och utformning.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet den 16 juli 1966 sakkunniga för utredning av frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst.t De sakkunniga, som antog namnet ämbetsansvarskommittén, avgav i juni 1969 ett delbetänkande, Ämbetsansvaret (SOU 1969: 20). I detta betänkande re-
2 Numera hovrättspresidenten Sten Rudholm, ordförande, professorn emeritus Ivar Strahl, landstingsrådet Sten Söderberg, avdelningsdirektören Daniel Wiklund och kanslirådet Thore Wisén. Experter numera utredningschefen Erik Berglund. expeditionschefen Claes Edgardh, direktören Styrbjörn von Feilitzen, ombudsmannen Jan Neumiller, numera direktören Rolf Romson och förbundsjuristen Stig Gustafsson.
dovisades ett principförslag för utformning av ett sanktionssystem avseende den offentliga sektorns funktionärer. I december 1971 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande rörande ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst, Ämbetsansvaret II (SOU 1972: 1).
Efter remiss avgavs yttrande över kommitténs delbetänkande av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statskontoret, dåvarande kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, domänverket, lantbruksstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk (SAV), statens personalpensionsverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens län, grundlagberedningen, kommunalrättskommittén, förhandlingsutredningen, lönesystemutredningen, riksdagens ombudsmannaexpedition (JO), fullmäktige i riksgäldskontoret, domkapitlet i Uppsala ärkestift, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, ELandsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska underofficersförbundet, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund, Statstjänstemannaförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB), Sveriges Radio aktiebolag och Systembolaget aktiebolag.
RÅ bifogade yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län. Vid ÖB:s yttrande var fogade yttranden från cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Universitetskanslersämbetet bifogade yttranden från de juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm. Av länsstyrelsen i Stockholms län bifogades yttrande från kronofogdemyndigheten i Stockholm, av länsstyrelsen i Jönköpings län yttrande från stadsfullmäktige i Jönköping och av länsstyrelsen i Norrbottens län yttrade från drätselkammaren i Luleå stad.
Över kommitténs slutbetänkande avgavs efter remiss yttranden av samma instanser — i stället för kammarrätten dock kammarrätten i Stockholm — som hade yttrat sig över delbetänkandet, med undantag av grundlagberedningen, kommunalrättskommittén, Sveriges arbetsledareförbund, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvår-
Prop. 1975: 78 | 96
dens Tjänstemannaförbund, Statstjänstemannaförbundet samt Svenska Industritjänstemannaförbundet. Vidare avgavs yttranden av utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen, utredningen om den kommunala demokratin, fullmäktige i riksbanken, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut.
Till RÅ:s yttrande bilades yttranden från överåklagarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kalmar och Västmanlands län. Socialstyrelsen bifogade yttranden från medicinalväsendets ansvarsnämnd. Av länsstyrelsen i Hallands län överlämnades yttrande från kommunstyrelsen i Halmstads kommun samt av LO yttranden från Svenska kommunalarbetareförbundet och
Statsanställdas förbund. -
2 Gällande rätt Statens och kommunernas tjänstemän har sedan länge ett vittgående straffansvar för fel och försummelser i tjänsten. Reformer beträffande hithörande bestämmelser har företagits vid olika tillfällen och i systematiskt hänseende gjordes en genomgripande revision av ämbetsbrotten år 1948. Som motiv för de ansvarsregler som då var aktuella anfördes i straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69) att den offentliga tjänstens behöriga gång måste skyddas. För att garantera nödvändig standard inom mängden av tjänsteåtgärder och upprätthålla berörda tjänstemäns integritet var det därför enligt kommitténs mening nödvändigt att i betydande utsträckning underkasta ämbetsmän strafftvång för gärningar som inte var straffbara om de begicks av andra medborgare, De bestämmelser rörande ämbetsbrott, som sålunda infördes i strafflagen genom 1948 års lagstiftning, överfördes i princip oförändrade till 20 kap. brottsbalken (BrB). Där upptas sålunda f.n. fyra självständiga ämbetsbrott, nämligen tjänstemissbruk, tagande av muta eller av otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel. I 13 behandlas tjänstemissbruk. Det straffbara förfarandet består i att ämbetsman genom handling eller underlåtenhet missbrukar sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild. En förutsättning för lagrummets tillämpning är att gärningen inte utgör förskingring eller annan trolöshet eller annars är särskilt belagd med straff. Straffet för tjänstemissbruk är suspension eller avsättning, eventuellt i förening med fängelse i högst två år. Är brottet grovt blir straffet alltid avsättning och fängelse i högst sex år. I ringa fall skall endast böter utdömas. I 28 avses det fall att ämbetsman mottar, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Gärningen rubriceras som tagande av muta eller av otillåten belöning, och
paragrafen blir tillämplig bara när gärningen inte i övrigt är särskilt belagd med straff. Även den som har varit ämbetsman kan straffas enligt lagrummet, likaså den som har begått gärningen innan han erhöll den befattning som det i det enskilda fallet är fråga om. Straffet för brott mot 2 § är detsamma som vid tjänstemissbruk.
Brott mot tystnadsplikt behandlas i 3 §. Om gärningen inte är straffbelagd annorstädes skall lagrummet tillämpas på den som är eller varit ämbetsman och som yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Straffet är suspension eller avsättning, vartill kan komma fängelse i högst ett år. För ringa fall stadgas böter. Tystnadsplikten följer i första hand av skilda författningar. Sålunda innehåller t. ex. 2-.kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) förbud för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB har emellertid, som senare skall närmare beröras, före ikraftträdandet av nya regeringsformen (RF) kunnat tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte grundas på någon författningsbestämmelse utan följer av myndighets eller överordnads föreskrift eller av sakens beskaffenhet. |
I 48 slutligen stadgas ansvar för tjänstefel, bestående i att ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift ' eller tjänstens beskaffenhet. Lagrummet skall enligt sitt innehåll tillämpas subsidiärt, nämligen endast om gärningen inte utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff. Straffet för tjänstefel är böter eller suspension, i grova fall suspension eller avsättning i eventuell för-
ening med fängelse i högst ett år. I samband med tillkomsten av 1965
års tjänstemannalagstiftning intogs i 4 § ett tillägg av innehåll, att som tjänstefel inte i något fall skall anses att ämbetsman deltar i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetstagarförening som har anordnat åtgärden.
Möjligheten att döma till suspension eller avsättning enligt 1-4 88 förutsätter givetvis att vederbörande tjänsteman alltjämt innehar den tjänst i vilken han förbrutit sig. Är så inte fallet skall enligt 6 § andra stycket endast det för brottet stadgade bötes- celler fängelsestraffet till- lämpas men detta straff bestämmas strängare än annars med hänsyn till att suspension eller avsättning inte ådöms. Skulle ämbetsmannen inte ha dömts till annan påföljd än suspension eller avsättning kan dock påföljd efterges, Situationen kan ju vara den att ämbetsmannen inför en väntad avsättningsdom självmant avgår. Har ämbetsman förskyllt suspension eller avsättning från den tjänst vari han har förbrutit sig men har han lämnat denna tjänst och fått en ny med likartade arbetsuppgifter, skall han enligt 6 § första stycket i stället suspenderas eller avsättas från den nya befattningen, Har han fått en annan med ämbetsansvar förenad tjänst 7 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
än som nu sagts skall han enligt 7 § likaledes dömas till avsättning om han genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha denna nya befattning. Avsätts han inte skall han ådömas suspension om han i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. Dessa bestämmelser i 7 8 äger tillämpning även på det fall att förutvarande ämbetsman fälls till ansvar för tagande av muta eller brott mot tystnadsplikt som har begåtts efter det att han lämnat sin tjänst. Innehar han vid lagföringen annan tjänst än den som brottet ägde samband med, kan han alltså enligt 7 § andra stycket avsättas eller suspenderas även från denna andra tjänst.
Om en ämbetsman begår ett allmänt brott skall han som andra straffas enligt de regler som gäller för sådant brott. I vissa fall kan emellertid . en straffskärpning inträda. Har ämbetsman genom allmänt brott åsidosatt sin tjänsteplikt kan han sålunda enligt 5 § dömas till fängelse i högst två år även om så svårt straff annars inte är stadgat för brottet. Har ämbetsmannen i sådant fall genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning skall han, enligt vad som stadgas i 8 8, utöver annan påföljd även dömas till avsättning. För detta senare fall finns emellertid en spärregel som innebär att, i fall då för brottet inte är stadgat fängelse i två år eller däröver, han får dömas till avsättning endast om tjänstens särskilda beskaffenhet kräver det. Döms ämbetsmannen inte till avsättning enligt dessa bestämmelser skall han, likaledes enligt 8 8, ådömas suspension om han genom brottet i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. I samma lagrum stadgas också, att den förlust en ämbetsman lider genom att ådömas avsättning eller suspension skall beaktas vid bestämmandet av annan påföljd för brottet. I enlighet härmed kan böter eller disciplin- Dt straff som annars skulle ha ådömts bortfalla helt. : .
Bestämmelserna i 6, 7 och 8 §& om avsättning och suspension kompletteras av ett stadgande i 15 8 omr möjlighet att i särskilt mål föra talan om förstnämnda lagrums tillämpning när ämbetsman som har dömts för brott förordnats eller valts till befattning innan domen meddelades: ' eller därefter men innan den vunnit laga kraft.
1 98 ges regler till undvikande av dubbelbestraffning i det fall att förvaltningsmyndighet ålagt ämbetsman disciplinär bestraffning för visst brott. I sådant fall skall domstolen ta hänsyn till denna bestraffning då den bestämmer påföljd för brottet, och domstolen kan härvid t.ex. efterge böter eller suspension helt. Har förvaltningsmyndighetens beslut inte helt eller delvis verkställts när åtal väcks, skall beslutet förfalla.
Försök, förberedelse eller stämpling till brott enligt 1—4 §§ är inte straffbart. Däremot är reglerna i 23 kap. BrB om ansvar för medverkan tillämpliga även när det gäller dessa ämbetsbrott, dock att ansvar för medverkan till tjänstefel enligt 4 § kan ådömas endast den som genom sin medverkan åsidosatt egen tjänsteplikt. Bestämmelse härom återfinns
i 11 8. Där föreskrivs också att medverkan till brott enligt 1—3 §§ bestraffas med böter eller fängelse enligt reglerna i dessa lagrum. Är den medverkande i sistnämnda fall själv ämbetsman kan också reglerna i 8 8 om avsättning och suspension tillämpas på honom.
I 108 ges en regel som gör det möjligt att i visst fall avsätta tjänsteman även om det inte har styrkts att tjänsteförsummelse föreligger. Enligt lagrummet skall nämligen ämbetsman, som utan lov eller tillkännagivet förfall har avhållit sig från tjänstgöring och inte kunnat träffas med kallelse eller inställas, dömas till avsättning om han inte kommer innan tre månader har förflutit från det kallelse som domstolen utfärdat på honom publicerats i allmänna tidningarna. Denna regels placering i strafflag får historiskt ses mot bakgrunden av den tidigare i $ 36 gamla RF intagna bestämmelsen att ämbetsman inte fick avsättas annat än efter rannsakning och dom. | |
Personkretsen för ämbetsansvaret bestäms i 12 8. Den närmare innebörden av bestämmelsen i paragrafens första stycke har utformats i rättspraxis. I stora drag innebär bestämmelsen följande. Alla som är anställda som tjänstemän hos staten, landstingskommun eller kommun står i princip under ämbetsansvar. Emellertid har en gräns dragits nedåt så att ämbetsansvar inte har ansetts föreligga då en tjänst innefattar endast osjälvständig verksamhet. Även sådana tjänster har dock ansetts grunda ämbetsansvar om de innefattar utövning av offentlig myndighet eller, såsom inom kommunikationsinrättningar, angår förhållandet till allmänheten. Även de som utan anställning haft uppdrag att förrätta verksämhet av offentlig art har i åtskilliga fall ansetts bära ämbetsansvar. Vad angår personal hos inrättningar som har stadfästs av regeringen har vid bedömningen om en inrättning är allmän beaktats om den utövar någon offentlig funktion eller tjänar ett allmännyttigt ändamål. Betydelse har även tillagts den omständigheten att inrättningen har grundats med hjälp av allmänna medel eller erhåller understöd av sådana medel. Som exempel på sådana inrättningar som i rättspraxis ansetts vara allmänna kan nämnas av enskild stiftelse driven uppfostringsanstalt (NJA 1937 s. 656). I inrättningar av detta slag är styrelseledamöter och ledande befattningshavare underkastade ämbetsansvar liksom sådana underlydande tjänstemän vilkas verksamhet enligt författning, reglemente eller annan föreskrift avser uppfyllande av den funktion som över huvud grundar ämbetsansvarets tillämplighet på inrättningen.
I 128 andra stycket ges regler om det begränsade ämbetsansvar — avseende endast tagande av muta och brott mot tystnadsplikt men inte tjänstemissbruk och tjänstefel — som gäller för ledamöter av riksdagen, landsting, kommunfullmäktige och taxeringsnämnd samt jurymän i tryckfrihetsprocess. Ordförande i beslutande församling anses dock ha fullständigt ämbetsansvar för uppgifter som åligger honom i denna egenskap (NJA 1921 s. 172). Enligt sista punkten i andra stycket har straff- -
Prop. 1975: 78 100
ansvar enligt 3 § för brott mot tystnadsplikt vidare lagts på alla anställda i allmän tjänst — liksom på dem som fullgör lagstadgad tjänsteplikt — oavsett om de har ämbetsansvar.
I 13 § ges en särskild ansvarsregel för vissa personer som inte är ämbetsmän, nämligen för personer anställda i företag för allmän samfärdsel, vilka enligt regeringens förordnande skall åtnjuta det skydd som regeln i 17 kap. 1§ BrB om straffansvar för våld eller hot mot tjänsteman innebär. Åsidosätter sådan person vad som åligger honom till förekommande av olyckshändelse skall reglerna i 5 8& om straffskärpning och i 8 8 om avsättning och suspension kunna tillämpas.
I 14 § slutligen föreskrivs att brott varigenom ämbetsman åsidosatt sin ämbetsplikt med vissa angivna undantag alltid hör under allmänt åtal utan hinder av annars gällande regler. |
I det följande avses med funktionärer såväl arbetstagare som uppdragstagare.
Särskilda ansvars- och åtalsregler gäller för vissa persongrupper. Enligt 12 kap. 3 § RF får sålunda statsråd fällas till ansvar för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av riksdagens konstitutionsutskott och prövas av högsta domstolen. Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen och regeringsrätten skall enligt 8 § samma kapitel väckas av JO eller JK i högsta domstolen, som också har att pröva om justitieråd eller regeringsråd skall skiljas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Högsta domstolen har vidare enligt 3 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) att pröva mål om ansvar på grund av ämbetsbrott av JO, JK, RÅ eller den som utövar något av dessa ämbeten celler av hovrättsdomare cller revisionssekreterare. Mål om ansvar på grund av sådant brott av bl. a. domare i allmän underrätt som har begåtts i utövning av hans tjänst upptas enligt 2 kap. 2 § RB av hovrätt. Åtal mot JK beslutas av regeringen eller möjligen av RÅ (jfr prop. 1973: 90 s. 437). I fråga om åtal mot vissa andra högre ämbetsmän tillkommer beslutanderätten, förutom JO och JK, även RÅ (7 kap. 4 § andra stycket RB). Beträffande JO ankommer det enligt 9 kap. 8 § RO på riksdagens konstitutionsutskott att besluta om åtal. Paragrafen innehåller också åtalsregler beträffande vissa befattningshavare hos riksdagens organ. Enligt 8 kap. 10 8 RO kan riksdagen på hemställan av. det utskott som granskar berättelse över JO:s verksamhet entlediga ombudsman som inte åtnjuter riksdagens förtroende. |
Den som har utnämnts till ordinarie domare får enligt 11 kap. 5 § RF
skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt Jag är skyldig att avgå med pension. Har ordinarie
Prop. 1975: 78 101
domare skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol, skall han enligt samma bestämmelse kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.
Beträffande andra tjänstemän än domare som har tillsatts genom fullmakt finns i statstjänstemannalagen (1965: 274, omtryckt 1974: 1009) bestämmelser som svarar mot stadgandet i 11 kap. 5 § RF och som innebär att sådana tjänstemän, med vissa närmare angivna undantag såsom uppnådd pensionsålder och nedsatt arbetsförmåga, inte får skiljas från tjänsten annat än av allmän domstol efter åtal.
Mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot får enligt 4 kap. 8 § RF åtal inte väckas på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig. Åtalet prövas av allmän underrätt, som enligt 7§' samma kapitel även äger besluta om riksdagsledamots skiljande från uppdraget om denne genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget.
När det gäller funktionärer i de organ som är underställda riksdagen, exempelvis fullmäktige i riksbanken, beslutas åtal för brott begånget i utövningen av uppdraget eller tjänsten enligt 9 kap. 88 RO av riksdagens finansutskott eller annat utskott. Detta gäller dock inte åtal mot fullmäktig i riksbanken i fråga om brott som har begåtts i utövningen av riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen (1939: 350) utan här är allmänna åtalsregler tillämpliga. |
Hittills har behandlats ansvarsregler som riktar sig mot offentliga ' funktionärer vilka inte fullgör sina uppgifter på ett riktigt sätt. Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående. I 17 kap. BrB straffbeläggs sådana gärningar. Bestämmelserna i 1—5 §§ avser att förhindra obehöriga påtryckningar på dem som utövar allmän verksamhet, medan 14 och 15 §§ riktar sig mot dem som obehörigen utövar eller ger sig ut för att utöva befattning, varmed ämbetsansvar är förenat. Den krets som skyddas enligt förstnämnda bestämmelser består av innehavare eller förutvarande innehavare av ämbete eller annan befattning varmed ämbetsansvar är förenat. Regeringen äger dock förordna att samma skydd skall tillkomma även innehavare av annan befattning. | |
F 1 § föreskrivs ansvar för den som med våld eller hot om våld förgriper sig på den som åtnjuter skydd i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller himnas för sådan åtgärd. Straffet för våld eller hot mot tjänsteman är fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex ' månader.
Prop. 1975: 78 102
Enligt 2 § skall den som på annat sätt, för att tvinga eller hindra nåägon som åtnjuter skydd i utövningen av hans befattning eller hämnas för tjänsteåtgärd, otillbörligen företar gärning som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet eller hotar därmed dömas för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader eller om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år.
Det skydd som tjänsteman med ämbetsansvar m. fl. har enligt 1 och 2 §§ gäller enligt 3 § även den som har kallats att biträda sådan befattningshavare vid förrättning.
Den som utan att förut nämnda bestämmelser är tillämpliga genom att sätta sig till motvärn eller på annat sätt söker hindra utövningen av befattning som avses i 1 §, skall enligt 4 § dömas för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader.
I 5 8 föreskrivs ansvar för den som förolämpar någon som åtnjuter skydd i eller för hans befattning. Straffet för missfirmelse mot tjänsteman är böter eller fängelse i högst sex månader.
Bestämmelsen i 14 § om obehörig tjänsteutövning avser det fallet att någon obehörigen utövar vad som bör till befattning med vilken ämbetsansvar är förenat. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet med hänsyn till att gärningsmannen ville skaffa sig obehörig vinning eller annars är att anse som grovt, fängelse i högst fyra år. .
Den som i annat fall än som avses i 14 § obehörigen ger sig ut för att inneha befattning med vilken ämbetsansvar är förenat, skall enligt 15 § första stycket dömas för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft. .
Enligt 15 § andra stycket skall den som obehörigen ger sig ut för advokat dömas för föregivande av ställning såsom advokat till böter.
För statstjänstemännens del kompletteras de tidigare återgivna reglerna om ämbetsansvar av vissa regler i statstjänstemannalagen. Enligt 19 8 i denna lag kan sålunda en statstjänsteman i administrativ väg ådömas disciplinstraff för tjänsteförseelser vilka anges i en gärningsbeskrivning som i sak är likalydande med beskrivningen av tjänstefel i 20 kap. 4 § första stycket BrB. Från detta disciplinansvar är enligt 13 8 statstjänstemannalagen undantagen den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller — oavsett om tjänsten är ordinarie eller inte -— tjänst som byråchef eller därmed jämställd elier högre tjänst i departement, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse. Vidare är från ansvaret undantagna de personer som enligt I & statstjänstemannalagen över huvud inte omfattas av denna lag, dvs. stats-
Prop. 1975: 78 103
råden och JO samt den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.
Disciplinstraff enligt statstjänstemannalagen är varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader samt vid svårare eller upprepad förseelse avsättning. I överensstämmelse med gällande regler om oavsättlighet är dock tjänsteman med fullmakt på tjänsten undantagen från det disciplinära avsättningsstraffet.
Liksom i 20 kap. 9 § BrB finns även i statstjänstemannalagen en regel till förekommande av dubbelbestraffning. Har åtal väckts mot tjänsteman får sålunda enligt 21 § i lagen disciplinärt förfarande rörande gärning som omfattas av åtalet inte inledas eller fortsättas.
Beslut om disciplinstraff fattas enligt 23 3 statstjänstemannalagen av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om regeringen inte bestämmer annat. Deltar flera i avgörandet skall RB:s regler om omröstning i Ööverrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tillämpning. I ärendet skall, om tjänstemannen påfordrar det, tillfälle beredas honom att vid muntligt förhör uttala sig i saken (24 8). |
Talan mot myndighetens beslut i ärende om disciplinär bestraffning förs enligt 1 8 lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål samt 188 allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad 1974: 833) hos kammarrätt genom besvär. Kammarrättens beslut kan överklagas hos regeringsrätten som sista instans.
Beträffande valet mellan judiciellt och disciplinärt förfarande gäller enligt 20 § statstjänstemannalagen att disciplinmyndigheten skall anmäla tjänsteman, som är underkastad disciplinansvar, till åtal om han är skäligen misstänkt för tjänstemissbruk, tagande av muta eller av otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt eller annat brott i tjänsten för vilket är stadgat fängelse. Vidare skall tjänsteman som är anställd med fullmakt anmälas till åtal om han är skäligen misstänkt för grovt tjänstefel. När det föreligger skälig misstanke om brott i tjänsten i annat fall — t. ex. i fråga om tjänstefel som inte är grovt — skall åtalsanmälan göras om det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras eller om tjänstemannen bestrider vad som läggs honom till last och tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos myndigheten.
Om tjänsteman anmäls till åtal eller disciplinärt förfarande inleds mot honom och den gärning som det gäller kan antas medföra avsättning eller om annars särskilda skäl föreligger, kan tjänstemannen enligt 26 § statstjänstemannalagen avstängas från tjänsten med omedelbar verkan. Om avstängning av domare som misstänks för brott finns särskilda bestämmelser i lagen (1955: 261) om avstängning av domare (ändrad senast 1974: 1013). .
Även åtskilliga tjänstemän som sorterar under kommunaltjänstemannalagen (1965: 275, ändrad senast 1974: 1010) är underkastade ett författningsreglerat disciplinansvar. Här kommer närmast i fråga sådana tjänstemän hos kommun eller allmän inrättning, vilkas anställningsför-
Prop. 1975: 78 104
håilanden redan före 1965 års tjänstemannalagstiftning helt eller delvis var författningsreglerade. I den mån regeringen enligt 1 § stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (omtryckt 1974: 1017), i det följande kallad kommunaltjänstemannastadgan, förordnat att denna stadga skall vara tillämplig på dem blir de också underkastade de i denna stadga intagna disciplinära ansvarsreglerna, vilka i sak är av samma innehåll som motsvarande regler i statstjänstemannalagen. Den största gruppen av dessa tjänstemän — totalt cirka 110 000 (se SOU 1974:8 s. 115) — utgörs av lärarpersonal inom det kommunala skolväsendet. Vidare kan nämnas kyrkliga befattningshavare såsom församlingspräster och kyrkomusiker.
Beträffande statstjänstemän samt kommunaltjänstemän som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan gäller vidare att den offentlige arbetsgivaren i stället för att utkräva straff- eller disciplinrättsligt ansvar vanligen kan använda sig av det civilrättsliga regelsystemet. Sålunda kan flertalet tjänstemän som inte tillsatts med fullmakt sägas upp från sin tjänst med stöd av bestämmelserna i lagen (1974: 12) om anställningsskydd (se 30 § statstjänstemannalagen och 36 83 kommunaltjänstemannastadgan). Reglerna om avskedande i lagen om anställningsskydd gäller däremot inte för dessa grupper av arbetstagare.
För de kommunaltjänstemän som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan — omkring 400 000 (se. SOU 1973: 56 s. 89) — råder fullständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Vidare. gäller lagen om anställningsskydd i full utsträckning beträffande dessa tjänstemän. Detta har resulterat i att vissa regler om disciplinära åtgärder har tagits in i ett kollektivt huvudavtal med allmänna bestämmelser, avsett att antas i samband med de kommunvis slutna kollektivavtalen. Som disciplinpåföljder upptas i nämnda allmänna bestämmelser varning och avskedande utan iakttagande av uppsägningstid samt för ordinarie tjänsteman även suspension under högst 90 dagar. För de fast anställda tjänstemännens del är förutsättningen för att avskedande skall kunna tillgripas att tjänsteman efter erhållen varning eller suspension åter gör sig skyldig till fel eller försummelse eller att han genom fel eller försummelse eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att inneha tjänsten. Vidare finns en regel om att varning inte får åberopas som skäl för tjänstemans skiljande från tjänsten om två år har förflutit efter varningens utdelande utan att tjänstemannen har erhållit förnyad dsciplinär bestraffning eller under mellantiden dömts för ämbetsbrott.
Arbetstagare hos staten skall enligt kungörelsen (1971: 940) om tjänstemannaanställning för arbetstagare hos staten — med några få uppräknade undantag — numera i princip anställas som tjänsteman. Däremot finns det fortfarande åtskilliga kommunalanställda arbetstagare som inte är tjänstemän, I fråga om sådana arbetstagare — omkring 200 000 — är bestämmelser om påföljder vid förseelser intagna i ett kollektivt hu- -
Prop. 1975: 78 105
vudavtal med allmänna bestämmelser, avsett att införas i de kommunvis slutna kollektivavtalen. Huvudavtalet upptar som påföljder varning, suspension och avskedande utan iakttagande av uppsägningstid. Avtalet innehåller även regler om avstängning. I likhet med vad som har avtalats för de kommunala tjänstemännen gäller även beträffande ifrågavarande arbetstagare att varning inte får åberopas som skäl för avskedande om två år har förflutit sedan varningen utdelats utan att arbetstagaren erhållit förnyad bestraffning, Vidare är lagen om anställningsskydd tillämplig i full utsträckning.
I arbetsrättsligt hänseende anses ämbetsansvaret ha den betydelsen att det utesluter avtalsfrihet i varje fall rörande åligganden i tjänsten. Omvänt gäller att ämbetsansvaret liksom det lagreglerade disciplinansvaret inte kan utkrävas för förseelser inom det område där de offentliga tjänstemännen har avtalsfrihet:
3 Ämbetsansvarskommitténs principbetänkande
I sitt första betänkande redovisade kommittén de principer som den ansåg böra ligga till grund för ett nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer. Dessa principer innebar i huvudsak följande.
Det nya systemet skulle inte som det nuvarande ämbetsansvaret utesluta avtalsfrihet rörande tjänsteåligganden. Inskränkningar i detta hänseende skulle bero av lag. Det offentliga anställningsförhållandet i sin helhet skulle sålunda formellt behandlas som avtalsgrundat, vilket enligt kommittén medförde den konsekvensen att det ansågs som en avtalsförpliktelse för arbetstagaren att åtlyda av arbetsgivaren uppställda villkor även på områden där dennes ensamma bestämmanderätt inte fick inskränkas genom avtal.
Vidare skulle det nya sanktionssystemet till skillnad från ämbetsansvaret kunna tillämpas både vid åsidosättande av offentligrättsliga förpliktelser och vid avtalsbrott. Sanktionernas syfte skulle vara att tillgodose samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgjordes på ett riktigt sätt. Sanktionssystemet skulle därför utformas efter de offentliga funktionernas art och inte vara beroende av om de offentliga funktionärerna intog ställning som tjänstemän celler inte.
Det nya systemet skulle vidare anpassas till den nuvarande strukturen av den offentliga sektorn, vilken innefattar både traditionella myndighetsorgan och privaträttsligt bildade organ, och utformas så att det kunde tillämpas oberoende av framtida förändringar i. den förvaltningsmässiga organisationen.
Prop. 1975: 78 106
Med en privaträttslig grundsyn på det offentligrättsliga anställningsförhållandet skulle varje tjänsteförseelse komma att betraktas som ett avtalsbrott, för vilket i första hand borde tillämpas de sanktionsmedel som privaträtten erbjöd. I vissa fall skulle det emellertid vara nödvändigt att komplettera dessa sanktionsmedel med ett straffrättsligt ansvar, som koncentrerades till centrala områden av offentlig verksamhet och där främst tog sikte på fall av oriktig myndighetsutövning.
4 Principerna för ett nytt sanktionssystem
4.1 Kommittén
Flertalet remissinstanser ställde sig i stort. sett positiva till eller lämnade utan erinran grunderna för förslagen i principbetänkandet (en sammanställning av remissyttrandena finns i SOU 1972: 1 s. 98—121). I allt väsentligt ansåg sig därför kommittén i sitt fortsatta arbete kunna bygga vidare på de i principbetänkandet intagna ståndpunkterna. Slutbetänkandet innehåller förslag till erforderliga författningsändringar jämte motiveringar.
En av kommitténs målsättningar är att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanktionssystem. Straffansvaret koncentreras enligt förslaget till centrala områden av offentlig verksamhet och tar främst sikte på oriktig utövning av offentlig myndighet. En ny straffbestämmelse rörande missbruk av offentlig myndighet föreslås ersätta den nuvarande ansvarsregeln om tjänstemissbruk i 20 kap. 1 § BrB medan stadgandena angående tagande av muta och brott mot tystnadsplikt i 2 resp. 3 § samma kapitel bibehålls med vissa ändringar och bestämmelsen 14 8 om tjänstefel upphävs. -
Kommitténs förslag att avskaffa straffansvaret för vanliga tjänstefel innebär inte att sådana fel bör lämnas obeivrade. I stället föreslås att här skall gälla ett utomstraffrättsligt ansvar — ett disciplinansvar — av i huvudsak samma natur som det vilket förekommer i privat tjänst. Härigenom tillgodoser kommittén också ett annat av sina huvudsyften, nämligen att bryta det samband som finns mellan rådande ansvarsregler och förbudet för stora funktionärsgrupper att träffa avtal om vissa tjänsteå- ligganden. Med cn privaträttslig grundsyn på det offentliga anställningsförhållandet blir enligt kommittén varje tjänsteförseelse att se som ett avtalsbrott för vilket bör tillämpas de sänktionsmedel som privaträtten erbjuder.
Vidare föreslår kommittén att avsättning och suspension avskaffas: både som straff och som disciplinpåföljd. Om funktionären genom brott eller tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin anställning eller sitt uppdrag skall han enligt förslaget i stället kunna. '. avskedas.
Prop. 1975: 78 107
Om funktionären är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall tvisten enligt kommitténs förslag kunna prövas av domstol på samma sätt som är fallet på den privata arbetsmarknaden.
4.2 Remissyttrandena
De i slutbetänkandet redovisade principerna för ett nytt sanktionssystem tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Några remissinstanser anför reservationer mot förslaget utan att generellt avstyrka det. JK anser att detaljförslagen, särskilt vad gäller disciplinansvaret, präglas av arbetsgivare- och arbetstagarsynpunkter i viss mån på bekostnad av tredje mans — den enskilde medborgarens — intressen, Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland, SJ, länsstyrelsen i Jönköpings län och JO. JO betonar att det föreslagna disciplinförfarandets utformning företer sådana brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning och ersättas med ett disciplinansvar, om inte bättre garantier skapas för att disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Enligt Sveriges advokatsamfund skulle kommitténs målsättning — att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanktionssystem — ha kunnat åstadkommas utan den långtgående avkriminalisering som de framlagda förslagen innebär. Kommunalarbetareförbundet å andra sidan anser inte att samhället som arbetsgivare har större behov av ett disciplininstitut än arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att kommitténs försök att lägga en privaträttslig grundsyn på det offentliga anställningsförhållandet inte har lyckats. Sålunda brister enligt fakultetens mening kommitténs principiella utgångspunkt nämligen att det allmännas befattningshavare har samma frihet att träffa anställningsavtal och kollektivavtal och att förhandla om avtal och tillgripa stridsåtgärder som anställda i privat tjänst. Vidare anser fakulteten att en privaträttslig grundsyn på det offentliga anställningsförhållandet lätt blir alltför ensidig inte minst såvitt gäller ämbetmän med rättstillämpande uppgifter samt universitetslärare. Beslut om antagande och avskedande av sådan befattningshavare liksom utformningen av deras anställningsvillkor har nämligen en betydelsefull offentligrättslig aspekt, eftersom dessa frågor påverkar rättssäkerheten och forskningens frihet.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker väsentliga delar av kommitténs förslag och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att de anmärkningar som fakulteten framför — och som redovisas i det följande — gäller så grundläggande förhållanden att förslaget i sin nuvarande utformning inte bör läggas till grund för lagstiftning.
Prop. 1975: 78 108
5 Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen
£.1 Kommittén
Kommittén framhåller att de nya sanktionsreglerna inte bör utesluta avtalsfrihet men att det samtidigt inte heller bör vara uteslutet att tilllämpa dem vid avtalsbrott. De bör således utformas oberoende av om tjänsteförseelserna begås inom det avtalsförbjudna eller det avtalstillåtna området. För att åstadkomma att det offentliga tjänsteavtalet i sin helbet kommer att omfattas av samma rättsregler i civilrättsligt och processuellt hänseende som tjänsteavtal i allmänhet föreslår kommittén därför att det nuvarande stadgandet i 3 § andra stycket statstjänstemannalagen resp. 2 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen, som anger att avtal inte får träffas om inrättande eller indragning av tjänst m. m. ersätts av en bestämmelse av innebörd att det i avtal inte får stadgas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Härigenom blir enligt kommittén en förseelse i offentlig tjänst att bedöma som ett mot det allmänna såsom arbetsgivare riktat avtalsbrott.
5.2 Remissyttrandena
Den föreslagna lagändringen tillstyrks av Göta hovrätt. LO konstaterar att den avtalsfrihet som sålunda föreslås visserligen endast är av formell natur men att ändringen leder till att berörda bestämmelser får en mer logisk uppbyggnad och framför allt åstadkommer ett närmande till den privata arbetsmarknadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av SACO.
Televerket, SAV, förhandlingsutredningen och lönesystemutredningen avstyrker förslaget. Televerket anser att den nuvarande strikta uppdel- ' ningen av anställningsförhållandet i en offentligrättslig och en civilrättslig del är klarare från processuell synpunkt och att den föreslagna ändringen därför skulle vara ägnad att komplicera förvaltningsprocessen. Samma uppfattning har lönesystemutredningen som i likhet med SAV anser att de av kommittén aktualiserade reformerna beträffande ansvarssystem och processuella frågor skulle kunna vidtas utan den föreslagna lagändringen. Enligt förhandlingsutredningen bör som huvudregel gälla att förhandlings- och avtalsrätten begränsas till frågor som de avtalande parterna förfogar över. Den av kommittén föreslagna konstruktionen harmonierar inte med denna grundsyn.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att den föreslagna omformuleringen närmast framstår som en lek med ord.
Prop. 1975: 78 109
6¶Det straffrättsliga ansvarsområdet
6.1 Kommittén
Den principiella utgångspunkten för kommitténs förslag är som tidigare nämnts att det bör skapas ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanktionssystem som kan tillämpas såväl då det allmänna uppträder i traditionell myndighetsform som då offentlig verksamhet fullgörs exempelvis genom privaträttsligt bildade organ samt oberoende av den formella gränsdragningen meilan tjänstemän och andra arbetstagare. Detta sanktionssystem bör enligt kommittén omfatta två olika slags påföljder, straffrättsliga och utomstraffrättsliga. Båda skall ha till syfte att skydda samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Svårhetsgraden av möjliga angrepp på detta intresse får avgöra vilket slag av påföljd som skall tillgripas. Det utomstraffrättsliga ansvaret, som föreslås utformat inom ramen för ett disciplinförfarande av i huvudsak samma natur som det vilket redan förekommer i privat tjänst, avses samtidigt tillgodose det allmännas intresse såsom arbetsgivare.
De nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. BrB föreslås bli ersatta av tre nya ansvarsregler som var för sig gäller oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel bortfaller alltså.
Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighetsutövning, som närmast motsvarar nu gällande regler om tjänstemissbruk (20 kap. 1 8 BrB), avser dels ett uppsåtligt brott, benämnt missbruk av myndighet, dels ett oaktsamhetsbrott, kallat vårdslöshet i myndighetsutövning. Den som i utövning av offentlig myndighet åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning eller eljest gäller ' för myndighetsutövning skall sålunda, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, dömas för missbruk av myndighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst sex år. Om gärningen begås av grov oaktsamhet, skall dömas för vårdslöshet i myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen är inte avsedd att tillämpas om gärningen annars är belagd med straff.
Genom att använda begreppet offentlig myndighet avser kommittén att dra en gräns mot det område där det allmänna uppträder som part i avtalsförhållanden, Kommittén framhåller att offentlig myndighet ytterst är grundad i Jag eller annan författning och att det genom de of- ' fentliga funktionärernas utövning av denna myndighet för enskilda eller andra subjekt skapas plikter eller rättigheter som inte är av privaträttslig natur. Myndighetsutövning tar sig enligt kommittén normalt uttryck i formliga beslut men kan också förekomma i form av faktiska åtgärder
Prop. 1975: 78 110
som inte föregåtts av formliga beslut, t.ex. när polisen griper en för brott misstänkt person. Till myndighetsutövning räknar kommittén också vissa åtgärder som till formen endast innefattar ett meddelande om vissa faktiska förhållanden men som likväl skapar rättigheter eller skyldigheter på samma sätt som annan myndighetsutövning. Som exempel anförs bl.a. olika i författning stadgade former av registeranteckningar, inskrivningsåtgärder i fastighetsböcker etc.
Då det allmänna uppträder exempelvis som arbetsgivare; hyresvärd, köpare eller säljare och tillvaratar sina intressen i denna egenskap £enom att med stöd av avtalsvillkor eller privaträttsliga lagbestämmelser avkräva motparten i avtalsförhållandet något är det med den givna definitionen inte fråga om någon myndighetsutövning. Som exempel på civilrättsligt agerande anför kommittén också det fallet att staten med tillämpning av de föreslagna Jagreglerna om disciplinansvar utkräver disciplinpåföljd av en statstjänsteman. Det påpekas dock i betänkandet att själva rätten för det allmänna att träffa avtal ibland kan vara på sådant sätt reglerad i författning att missbruk av denna rätt kan vara att bedöma som oriktig myndighetsutövning. Som exempel härpå hänvisas till gällande inskränkningar för kommun att avhända sig fast egendom och till bestämmelserna om statlig upphandling.
Kommittén framhåller att den innebörd som kommittén tillagt begreppet myndighetsutövning stämmer väl överens med den beskrivning av begreppets innehåll som gjorts i förarbetena till förvaltningslagen (1971: 290) och skadeståndslagen (1972: 207) och att begreppet således skulle få samma innebörd i såväl skadeståndsrättslig och förvaltningsrättslig som straffrättslig lagstiftning. Det påpekas dock att stats och kommuns ansvar för allmän förmögenhetsskada enligt 3 kap. 2 3 skadeståndslagen avser fel eller försummelse vid myndighetsutövning, inte genom myndighetsutövning.
Eftersom skadestånd enligt de i skadeståndslagen sålunda angivna ordalagen kan utkrävas även för vissa åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen, t.ex. förberedande 'handläggningsåtgärder, och andra handlingar som står i ett nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen, är området för det allmännas skadeståndsansvar alltså något vidare än det straffbara område som avses med den av kommittén föreslagna bestämmelsen.
Missbruk av myndighet föreligger enligt förslaget då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. .Kommittén framhåller emellertid att oriktig myndighetsutövning kan föreligga även där ett fattat beslut i och för sig står i överensstämmelse med författningarna men meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor uppfyllts. Även underlåtenhet att vara. verksam kan enligt kommittén innefatta oriktig myndighetsutövning, såsom då en åklagare underlåter att åtala brott eller då utfärdande 'av stämning fördröjs i syfte att åtalspreskrip-
Prop. 1975: 78 111
tion skall hinna inträda. Kommittén påpekar också att ett beslut som typiskt sett innefattar missbruk av myndighet kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är att betrakta som ogiltigt utan att det behöver undanröjas efter besvär. Ett sådant beslut bör enligt kommitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna ansvarsregeln.
Straffbestämmelserna rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning föreslås inte bli tillämpliga beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.
Den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skiljer sig från det nu gällande stadgandet i 20 kap. 2 8 BrB om tagande av muta eller av otillbörlig belöning såtillvida att bestämmelsen är tillämplig även om gärningen faller under annat straffstadgande. Vidare har en väsentlig utvidgning skett såvitt gäller den ansvariga personkretsen. Kommitténs. syfte har varit att bestämma denna krets så att mutansvaret kommer att gälla inom all mer betydelsefull offentlig verksamhet oavsett om denna utövas av traditionella myndighetsorgan eller via privaträttsligt bildade subjekt som ägs av det allmänna. Personkretsen föreslås sålunda omfatta alla arbetstagare hos staten eller kommun, oavsett om de har tjänstemannaställning eller ej, ledamöter av styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra sådana inrättningar som 'hör till staten eller till kommun, personer som i övrigt till följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författning, krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt samt personer som utan att inneha tjänst eller uppdrag av berört slag utövar offentlig myndighet. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t skall bemyndigas att besluta om straffbestämmelsens tillämpning även på arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening eller stiftelse vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller på annat sätt har en avgörande bestämmanderätt och på ledamot av. styrelse för sådan inrättning eller sådant företag. Som förutsättning för att Kungl. Maj:t skall meddela beslut härom anger kommittén att inrättningen eller företaget har pålagts myndighetsutövning eller andra mera väsentliga offentliga funktioner eller intar monopolställning. Med kommun likställs enligt förslaget landstingskommun; kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa. :
Straffet för mutbrott föreslås vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år.
Kommittén framhåller att den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skall ses som ett provisorium. Kommittén har nämligen genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971 erhållit uppdrag att utreda förutsättningarna för en generellt utformad ansvarsregel som tar sikte på varje anställd eller uppdragstagare, oavsett om han återfinns inom den offentliga eller den privata sektorn. I avbidan på resultatet av detta utredningsar-
Prop. 1975: 78 Fa -—- [Ng
bete, som enligt direktiven skulle påbörjas först efter framläggandet av slutbetänkandet rörande ämbetsansvaret, har kommittén ansett sig böra lägga fram förslag till en ansvarsregel som tar sikte endast på den offentliga sektorn.
Beträffande brott mot tystnadsplikt är personkretsen för ansvar enligt gällande straffbud i 20 kap. 3 8 BrB avsevärt vidare än den krets som omfattas av det egentliga ämbetsansvaret. Den tystnadsplikt, som straffsanktionerats genom stadgandet, följer i första hand av skilda författningar som än tar sikte på offentliga funktionärer än på enskilda personer. Straffbestämmelsen, som är subsidiär i förhållande till före-: kommande specialstraffrättsliga stadganden, kan emellertid tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte grundas på någon direkt författningsbestämmelse. Kommittén framhåller att det är osäkert var gränserna går kring denna oreglerade tystnadsplikt. Enligt kommitténs mening bör emellertid ett straffbud inte gälla generellt inom ett så diffust bestämt område utan för dess tillämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Det föreslås därför att den nuvarande bestämmelsen i 20 kap. BrB om tystnadsplikt ersätts av en ny straffbestämmelse som, utan angivande av personkrets, stadgar ansvar — böter eller fängelse i högst två år — för var och en som yppar vad han till följd av författning är pliktig att hemlighålla. Det föreslagna straffbudet är avsett att ersätta en stor del av de skiftande straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som f.n. finns införda i olika specialförfattningar. Kommittén har därför gjort en översyn av dessa straffbestämmelser och föreslår att ett stort antal av dem upphävs.
För de fall då det trots avsaknad av författningsstöd kan anses åligga en offentlig funktionär att iaktta tystnad rörande visst ämne, bör brytande av sådan tystnadsplikt enligt kommitténs mening i princip beivras i disciplinär väg. Kommittén anser emellertid att denna oreglerade tystnadsplikt i vissa fall bör lagfästas så att brytande av plikten kan föranleda straffansvar. Främst gäller detta enligt kommittén plikten att iaktta tystnad rörande innehållet i allmän handling som är hemlig. En sådan generell föreskrift skulle, framhåller kommittén, ha sin rätta plats i sekretesslagstiftningen och därmed få vissa tryckfrihetsrättsliga konsekvenser. Med hänsyn till att offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970:49) enligt sina direktiv har att utreda bl.a. denna : fråga har ämbetsansvarskommittén emellertid stannat för att inte lägga fram förslag till en generell regel av det slag som nyss har sagts. Kommittén föreslår inte heller några särskilda straffbestämmelser om tystnadsplikt rörande vad som förekommit vid offentliga beslutande församlingars sammanträden inom stängda dörrar. Beträffande riksdagen har, som tidigare nämnts, sådan tystnadsplikt stadgats efter det att kommittén lagt fram sitt betänkande (2 kap. 4 § RO).
Nuvarande straffbestämmelser i BrB om brott mot tystnadsplikt för-
Prop. 1975: 78 113
utsätter i subjektivt hänseende uppsåt. Om tjänsteman med ämbetsansvar av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt, kan straff inträda för tjänstefel enligt 20 kap. 4 § BrB. Vidare innehåller vissa specialstraffrättsliga bestämmelser föreskrifter om straff för oaktsamhetsbrott även beträffande andra personer. Eftersom kommittén föreslår att 20 kap. 4 §& BrB skall utgå och de specialstraffrättsliga reglerna skall ersättas av ett nytt straffstadgande i BrB:s 20 kap., bör denna bestämmelse enligt kommitténs mening innehålla föreskrifter om ansvar även för det fallet att brytandet av tystnadsplikt sker av oaktsamhet.
Såsom framgår av det föregående har de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension utmönstrats ur' de föreslagna straffbestämmelserna. Detta får ses mot bakgrunden av kommitténs senare berörda förslag att som ersättning för de särskilda ämbetsstraffen införa ett privaträttsligt avskedandeinstitut. I samband därmed föreslår kommittén också en ny regel i 33 kap. BrB som har till syfte att för-' : hindra dubbelbestraffning och som i viss mån motsvarar den nu gällande bestämmelsen i 20 kap. 9 § samma balk. Enligt den föreslagna regeln får domstol vid bestämmande av straff för brott av arbetseller uppdragstagare ta hänsyn till avsked eller annan enligt anställ- | ningsavtalet medgiven följd av brottet. | |
6.2 Remissyttrandena
De allmänna principerna för det straffbara områdets omfattning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, däribland JK och Göta hovrätt.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker förslaget om avkriminalisering av tjänstefel och Sveriges advokatsamfund anser den föreslagna begränsningen av det straffbara området vara ägnad att inge betänkligheter särskilt med hänsyn till medborgarnas intresse av att den offentliga verksamheten bedrivs korrekt och att begångna förseelser verkligen blir beivrade. JO anser, som tidigare nämnts, att det föreslagna : disciplinförfarandet företer sådana brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning, om inte garantier skapas för att disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att beskrivningen av förslaget som en avkriminalisering är ett utslag av modetänkande och i sak överdrivet, eftersom kommitténs system väsentligen innebär att det av allmän domstol hittills handhavda straffrättsliga förfarandet ersätts med ett t administrativt disciplihärt förfarande. : es :
Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndig he ets-' utövning har i huvudsak fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. JK anför att hans i yttrandet över kommitténs' principbetän- 8 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 114
kande uttryckta tvekan inför begreppet myndighetsutövning numera skingrats. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anser dock att stadgandet fått en alltför snäv avgränsning och påpekar att utnyttjande av tjänsteställning genom åtgärder av faktisk karaktär, som inte kan inordnas under begreppet myndighetsutövning, faller utanför det straffbara området. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att den innebörd kommittén vill ge begreppet myndighetsutövning är oklar och motsägelsefull. Från den enskildes synpunkt är det enligt fakultetens mening högst väsentligt att även förberedande åtgärder i beslutsförfarandet omfattas av straffansvar liksom tjänstemäns uppträdande mot allmänheten och underordnade. Fakulteten finner det också ohållbart att den som är ansvarig för myndighets beslut i disciplinärende inte själv skall kunna ställas till straffrättsligt ansvar för vad som enligt tjänstemannens eller allmänhetens uppfattning kan uppfattas som myndighets- ' missbruk eller vårdslöshet i myndighetsutövning, enär kommittén undantar sådana beslut från sitt begrepp myndighetsutövning trots att beslutet skall fattas enligt förvaltningslagens principer. Kritiska synpunkter av sistnämnda slag uttalas också av de juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet samt av SJ. De juridiska fakulteterna vid Uppsala universitet och Lunds universitet har vidare invändningar mot kommitténs uppfattning att ett beslut som är till den grad felaktigt att det är en nullitet inte kan innebära missbruk av myndighet. Det påpekas att även ett ogiltigt beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild samt att de grova fallen av. myndighetsmissbruk med kommitténs ståndpunkt skulle gå fria från ansvar.
RÅ anser att det straffbara område som avses med den föreslagna ansvarsregeln rörande oriktig myndighetsutövning bör sammanfalla med området för det allmännas skadeståndsansvar.
Enligt länsåklagaren i Kalmar län föreligger med de vidgade disciplinära bestraffningsmöjligheter som kommittén föreslår knappast något reellt behov av att kriminalisera tjänsteåtgärder såsom sådana.
Den föreslagna begränsningen av det straffbara området vid oaktsam myndighetsutövning till grova fall har genomgående fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.
Brottsbenämningen missbruk av myndighet anses av JK och Sveriges advokatsamfund vara att föredra framför det i principbetänkandet an- ' vända namnet maktmissbruk, medan Föreningen. Sveriges tingsrättsdomare har motsatt uppfattning och hovrätten för Nedre Norrland före-
drar benämningen tjänstemissbruk såsom mera adekvat. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län förordar benämningen oriktig myndighetsutövning och Göta hovrätt föreslår missbruk i myndighetsutövning, vilken beteckning korresponderar med benämningen vårdslöshet i myndighetsutövning. LO har ingenting att erinra mot att det uppsåtliga brottet kallas miss-
Prop. 1975: 78 115
bruk av myndighet men finner däremot den föreslagna benämningen för oaktsamhetsbrottet, vårdslöshet i myndighetsutövning, vara otymplig från språklig synpunkt och förordar i stället beteckningen vårdslös myndighetsutövning.
Den föreslagna utvidgningen av den ansvariga personkretsen vid mutbrott tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Endast TCO anser att någon ändring inte bör göras i avvaktan på att frågan om generellt mutansvar för såväl offentligt som privat anställda får en lösning. Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att två fall, som enligt gällande rätt faller inom det straffbara området, inte täcks av den av kommittén föreslagna lydelsen, nämligen då gärningen begåtts av ämbetsman innzn han erhållit befattningen samt av den som varit ämbetsman. Hovrätten anser att de skäl som föranlett kriminalisering av dessa fall alltjämt är aktuella, Vidare bör det enligt hovrättens mening övervägas om inte de av kommittén angivna förutsättningarna för att Kungl. Maj:t skall förordna om straffbestämmelsens tillämpning på arbetstagare hos allmän inrättning m. m. borde inarbetas i lagtexten. Slutligen har hovrätten inte kunnat finna något motiv för att mutbrottet inte längre skall vara subsidiärt i förhål-
lande till allmänna brott.
Den föreslagna straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt hari stort sett mötts positivt av remissinstanserna. JK påpekar att den av kommittén förordade begränsningen till i lag eller författning angiven tystnadsplikt medför att åtskilliga fall som -nu faller under straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB i fortsättningen får beivras i disciplinär väg. JK anser i likhet med skolöverstyrelsen att några större olägenheter inte följer med en sådan ordning men finner det lämpligt att frågan om ytterligare reglering på detta område får avvakta i avbidan på resultatet av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs arbete. Kammarrätten i'Stockholm anser att behovet av en generell lagregel, som sanktionerar offentlig funktionärs tystnadsplikt i fråga om hemlig handling, är synnerligen trängande och ifrågasätter därför om tillskapandet av en sådan lagregel kan anstå. Enligt Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet bör en generell lagregel om tystnadsplikt innefatta skyldighet att iaktta tystnad även om vad som' förekommit vid de kommunala beslutande församlingarnas sammanträ-
den inom lyckta dörrar. |
Sveriges Radio riktar kritik mot förslaget att ansvarsbestämmelsen i 28 radioansvarighetslagen (1966: 756) skall utgå och ersättas med den strängare straffbestämmelsen i BrB. Konsekvenserna härav samt tystnadspliktsstadgandets förenlighet med 2 8 radioansvarighetslagen och 7 kap. 4 och 5 88 tryckfrihetsförordningen bör enligt bolaget utredas särskilt.
LO påpekar att den föreslagna straffbestämmelsen avser även brott
Prop. 1975: 78 116
mot tystnadsplikt som begås av oaktsamhet och som f£f. n. bestraffas som tjänstefel. Eftersom kommitténs förslag bl. a. syftar till att avkriminalisera förseelser som kan hänföras till tjänstefel, hade det enligt LO:s mening varit på sin plats att kommittén utförligare redovisat motiven till att oaktsamt brytande av tystnadsplikten fortfarande skall beivras straffrättsligt. LO vill dock inte utesluta att visst fog kan föreligga för straffrättsliga sanktioner mot denna typ av förseelser.
Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension lämnas utan. erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och SACO samt avstyrks av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. | |
7 - Disciplinansvaret
7.1 Kommittén
För tjänsteförseelser, som inte består i oriktig myndighetsutövning, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt, föreslår kommittén såsom tidi- : .. gare anförts ett utomstraffrättsligt sanktionssystem. Detta system skall. enligt förslaget regleras i en särskild lag om disciplinansvar i offentlig tjänst. Lagen föreslås bli tillämplig på i stort sett samma personkrets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 § BrB skall vara underkastad ansvar för mutbrott. Den enda skillnaden är att lagen om discip- : linansvar inte skall omfatta krigsman eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt och inte heller den som utan att inneha tjänst eller uppdrag som sägs i 20 kap. 2 3 BrB utövar offentlig myndighet.
Disciplinlagen föreslås bli av delvis dispositiv karaktär. Enligt förslaget skall sålunda däri intagna bestämmelser om disciplinpåföljder : inte gälla, om anställningsavtalet innehåller bestämmelser om andra sådana påföljder. Beträffande statstjänstemän och tjänstemän på vilka kommunaltjänstemannastadgan är tillämplig föreslås att avtalsfriheten skall begränsas till denna fråga och alltså inte avse övriga ämnen som regleras i den föreslagna lagen, däribland frågan om avsked som påföljd vid tjänsteförseelse samt förfarandet i disciplinärenden. Flertalet kommunaltjänstemän, alla uppdragstagare samt anställda hos samhällsägda företag och liknande inrättningar får däremot avtalsfrihet över hela linjen. Det centrala ansvarsstadgandet samt bestämmelserna om bevisupptagning inför domstol och om beslutande organ skall dock äga tillämpning på samtliga funktionärer. : : | :
Experten Romson, med vilken ledamoten Wiklund samt experterna von Feilitzen och Gustafsson instämmer, anser att disciplinlagen inte ens subsidiärt bör gälla inom det. . kommunala området. Dis-
Prop. 1975: 78 117
ciplinansvar för förtroendemän inom kommunala nämnder och styrelsör -. innebär enligt Romsons mening, som också delas av ledamoten Söderberg. en nyhet av principiell innebörd. Att få de på val grundade förtroendeuppdragen att upphöra genom beslut i ett disciplinförfarande torde enligt Romson strida mot riktlinjerna för den kommunalrättsliga uppbyggnaden av dessa uppdrag. Det synes enligt bans mening heller knappast realistiskt att räkna med att ett sådant system skall kunna tilllämpas i praktiken.
Den föreslagna lagen innehåller ett allmänt stadgande om att disciplinpåföljd får åläggas arbetstagare som åsidosätter 'vad som åligger honom i hans tjänst, om felet inte är ringa. Meningen är att stad- : gandet, utan att det särskilt anges, skall vara tillämpligt vid både uppsåtligt och oaktsamt handlande på samma sätt s som: vid tjänsteavtalsbrott på den privata arbetsmarknaden. : |
Disciplinpåföljderna utgör enligt lagförslaget varhing och penningplikt. Penningplikten skall-avse minst en och högst-50 dagar och pliktens belopp för dag skall fastställas till lägst fem och högst 100 kronor, varvid beloppets storlek slutligt får bero av den förpliktades ekonomiska
förhållanden. Penningplikt tillfaller arbetsgivaren och dennes fordran på
penningplikt skall behandlas som en vanlig civil fordran. I ett avseende -
föreslås dock avvikelse från eljest gällande regler och det gäller arbetsgivarens möjlighet att kvitta sin fordran på penningplikt mot arbetstagarens lönefordran, Kommittén konstaterar sålunda att som den nuvarande påföljden löneavdrag är konstruerad anses en sänkning av lönen med ett belopp motsvarande löneavdraget inte som kvittning utan som verkställighet i offentligrättslig ordning av ett likaledes offentligrättsligt anspråk. Eftersom den offentlige arbetsgivaren inte bör försättas i sämre läge enbart till följd av att löneavdraget förvandlas till en civil fordran i form av penningplikt eller annan särskilt avtalad ekonomisk disciplinpå-
följd, föreslår kommittén att bland de fall, då kvittning enligt lagen
(1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt får ské utan arbetstagarens medgivande, skall tas med även det fall att.kvittningsfordringen avser disciplinpåföljd som ålagts arbetstagare på vilken den föreslagna disciplinlagen är tillämplig. |
Kommitténs förslag innebär som tidigare nämnts att de särskilda äm-
betsstraffen avsättning och suspension avskaffas och disciplinpåföljden suspension försvinner. Kommittén påpekar att dessa påföljder 'har två
skilda funktioner. Dels utgör de straff, dels har de en skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den tjänsteman som inte fyller förut-
sättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Åtskilliga skäl talar enligt
kommittén för att låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funktionärer på samma sätt som vid brott av andra perso- - . ner. Även med en sådan ordning måste emellertid den: offentliga tjäns-
tens integritet skyddas genom att funktionären i förekommande fall kan '
Prop. 1975: 78 118
skiljas från tjänsten, framhåller kommittén, som menar att det skulle vara en vinning om avskedandet som skyddsåtgärd inte tog sig formen av en så svår prickning som är fallet om det sker genom avsättning i brottsmålsdom.
Det ter sig vidare enligt kommitténs uppfattning önskvärt med en enhetlig reglering av samtliga avskedandefrågor rörande offentliga funktionärer.
På anförda skäl föreslår kommittén att avsättningsfrågan bryts ut ur brottmålet och regleras i privaträttslig ordning. För att det oavsättlighetsskydd, som f.n. tillkommer vissa offentliga befattningshavare, inte skall förringas anges i den föreslagna disciplinlagen de grunder som kan föranleda avskedande och som helt överensstämmer med dem som gäller för avsättning enligt nuvarande bestämmelser i 20 kap. 7 och 8 §§ BrB. Arbets- eller uppdragsgivare skall sålunda kunna avskedas, om han begått brott eller på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig till grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande, allt under förutsättning att han genom gärningen visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning.
Avsked till följd av brottslig gärning skall i och för sig kunna beslutas . redan innan frågan om straffrättsligt ansvar för gärningen prövats i brottmål men i tveksamma fall bör arbetsgivaren enligt kommitténs mening avvakta utgången i brottmålet innan avskedandefrågan slutligt prövas. |
Ledamoten Wisén är ense med majoriteten om att det i princip bör ankomma på arbetsgivaren att i första hand besluta om avskedande på grund av icke kriminaliserad tjänsteförseelse. Såvitt gäller medicinalpersonal anser dock Wisén att det bör ankomma på domstol att besluta om avskedande, bl. a. därför att yrkesförseelser av sådan personal vanligen riktar sig mot tredje man och ofta ger upphov till skadeståndsanspråk mot arbetsgivaren. Vidare reserverar sig Wisén mot kommitténs förslag att bryta ut avskedandefrågan ur brottmålet. Wisén anser att ett effektivt, praktiskt och rättvist system endast kan vinnas genom att det anförtros åt den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. För de privatanställdas del förordar Wisén särskilda avräkningsregler eftersom dessa arbetstagare inte kan ådömas avsättning och har full avtalsfrihet beträffande avskedande. Sålunda anser Wisén bl. a. att det är erforderligt med en regel som åtminstone inom vissa gränser medger ny straffmätning om bestående avskedandebeslut föreligger först sedan brottmålsdomen vunnit laga kraft. I anslutning till gällande bestämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår kommittén att i disciplinlagen tas in ett stadgande som möjliggör att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frågan om påföljd för brott eller tjänsteförseelse slutligt prövas, om gärningen kan antas medföra avskedande eller om eljest särskilda skäl fö-
Prop. 1975: 78 119
religger. Innan beslut om avstängning meddelas skall arbetstagaren beredas tillfälle att yttra sig.
Arbetstagare skall enligt förslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eller annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i anställningen, och för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras, Kungl. Maj:t skall dock, liksom hittills, kunna befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB.
För att undvika att någon blir utsatt för dub belbestraffning' föreslår kommittén, såsom tidigare nämnts, en ny regel i 33 kap. BrB av innehåll att domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets- eller uppdragstagare får ta hänsyn till avskedande eller annan i tjänsteavtalet stadgad påföljd. Regeln bör enligt kommitténs förslag kompletteras med en bestämmelse i disciplinlagen att arbets- eller uppdragstagare som genom lagakraftvunnen dom dömts till påföljd eller förklarats fri från påföljd för brott, som innefattat åsidosättande av tjänsteåliggande, inte får åläggas disciplinpåföljd för samma gärning. Kommittén anser vidare att det i författning bör stadgas skyldighet för sådana offentliga arbetseller uppdragsgivare som avses i disciplinlagen att avge yttrande i påföljdsfrågan då de bereds tillfälle till det av domstolen.
Ledamoten Wisén anser att den domstol som handlägger brottmål mot tjänsteman, liksom i fråga om avskedande, vid sin straffmätning bör
få ta hänsyn till disciplinpåföljd som ålagts för samma förseelse endast
om beslutet därom vunnit laga kraft.
Disciplinpåföljd får enligt förslaget inte åläggas arbetstagare sedan anställningen upphört eller uppsägning ägt rum.
Kommitténs förslag innehåller vidare ett stadgande av innebörd att disciplinpåföljd inte får åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den skriftliga anmaning som enligt vad senare sägs skall inleda disciplinförfarandet. Beträffande avskedande däremot anser kommittén någon särskild preskriptionsregel inte vara erforderlig, eftersom bedömningen av om arbetstagaren till följd av brottet eller förseelsen kan anses uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning skall ta sikte på förhållandena vid den tidpunkt då avskedandefrågan prövas.
Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetstagaren enligt förslaget genom skriftlig anmaning beredas tillfälle att skriftligen eller vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Enligt förslaget skall vidare i dessa sammanhang finnas möjlighet att höra vittne eller sakkunnig vid domstol liksom möjlighet att begära domstols föreläggande för någon att tillhandahålla bevis. I fråga om själva beslutet föreslås att detta skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det grundats. Arbetstagaren skall slutligen äga rätt att anlita bi-
Prop. 1975: 78 120
träde under utredningen. För den fackföreningsanslutna personalen föreslås en regel som anger att disciplinfrågan inte får avgöras förrän överläggning i saken ägt rum med fackföreningen, om denna påyrkat sådant samråd.
I anslutning till reglerna i disciplinlagen om förfarandet i ärenden rörande disciplinpåföljd och avskedande föreslår kommittén sådan ändring i förvaltningslagen. att de bestämmelser om förfarandet i . förvaltningsärenden, som tar sikte på myndighetsutövning, blir tillämpliga även i ärenden av förstnämnda slag.
Beslut om disciplinpåföljd och avskedande bör enligt kommitténs mening fattas av kollegiala organ: med inslag av juridisk kompetens. I fråga om den statliga sektorn föreslås som huvudregel att beslutanderätten tillkommer den myndighet varunder arbetstagaren lyder. I beslutet skall delta minst tre och högst fem personer, av vilka minst en skall ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna" ' kunskapsprov. Beträffande vissa högre befattningshavare — dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet samt leda-' möter av sådan myndighet — föreslår kommittén en särskild disciplin- ' nämnd med tre eller fem ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lagkunnig och ha erfarenheter från domarvärv.
I fråga om de arbetstagare på vilka kommunaltjänstemannastadgan är tillämplig skall det enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om beslutande organ, medan det beträffande arbets- ' eller uppdragstagare vid riksdagen eller dess verk föreslås att riksdagen meddelar bestämmelser om beslutande organ. Vad angår övriga arbetsoch uppdragstagare hos kommun eller hos företag vari kommun har avgörande bestämmanderätt skall det enligt förslaget ankomma på kommunen eller organ som kommunen utser att fatta beslut: i disciplinärende. :
Med kommun likställs i den föreslagna lagen. landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse | och allmän försäkringskassa.
7.2 Remissyttrandena
Skolöverstyrelsen har ingenting att erinra mot den föreslagna. lagen. ' om disciplinansvar.
Den föreslagna utvidgningen av disciplinansvaret lämnas utan erinran av RÅ, Göta hovrätt och televerket. SACO godtar förslaget i vad det avser den statliga sektorn. JK har ingen annan erinran mot förslaget såvitt avser den personkrets som skall omfattas av lagen än att JK bör vara helt undantagen från dess tillämpningsområde.
Flera remissinstanser är kritiska mot. förslaget att disciplinansvaret
Prop. 1975: 78 121
skall omfatta ledamöter av statliga och kommunala styrelser m. m. samt valda uppdragstagare hos stat och kommun. Riksförsäkringsverket anser det vara tillräckligt att ledamöter av verksstyrelser och nämnder underkastas straffrättsligt ansvar. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att de personer som avses med förslaget i regel är valda av politiska instanser och att deras huvuduppgift inte är att utföra vissa arbetsprestationer utan att säkra lekmannainflytandet: i förvaltningen, varför det framstår som ganska egendomligt att underkasta dem disciplinärt ansvar på samma sätt som anställda. Enligt SR synes det inte vara möjligt att använda institutet avskedande, som är en privaträttslig sanktion, i sådana fall där en offentligrättslig sanktion, avsättning, nu kan tillgripas, eftersom ledamot av nämnd eller styrelse inte har något rättsförhållande till det allmänna. förutom just ledamotskapet . vilket inte är grundat: på anställning eller förordnande utan endast på valkorporationens val. Utredningen om den kommunala demokratin, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet .samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut avstyrker att disciplinlagen görs tillämplig på kommunala förtroendemän. -
JO anser att formuleringen i 1 § första stycket 2 i den föreslagna disciplinlagen (”annan sådan inrättning. som hör till staten eller till kommun”) lämnar utrymme: för viss tvekan och frågar om den omfattar. . t. ex. allmänna reklamationsnämnden och statens betongkommitté.
Den föreslagna bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om disciplinlagens tillämpning på arbetstagare och styrelseledamöter i vissa allmänna inrättningar och sambhällsägda företag kritiseras av flera remissinstanser. Sveriges advokatsamfund, TCO, Sveriges kreditbank' och Systembolaget anser att disciplinlagens tillämpningsområde bör pre- . ciseras i lagtexten. . -
Socialstyrelsen anser det vara angeläget att personalen vid de statliga och de erkända vårdanstalterna för alkoholmissbrukare liksom vid de allmänna och de privata barnavårdsanstalterna jämställs i fråga om disciplinansvar och att möjlighet därför bereds Kungl. Maj:t att förordna. om disciplinlagens tillämpning även beträffande personalen .vid nämnda -' institutioner.
TCO ställer sig avvisande till förslaget att vidga disciplinansvaret till tjänstemän vid vissa helt eller delvis samhällsägda företag och Sveriges. Radio tar avstånd från de föreslagna reglerna om disciplinansvar för bo-. lagets anställda och uppdragstagare. ABAB vill inte motsätta sig den föreslagna utvidgningen av personkretsen för. straff- och disciplinansvar,' om ansvaret för bolagets vidkommande begränsas till dén verksamhet . som är att hänföra till det s. k. monopolområdet.
Utredningen om den kommunala demokratin avstyrker att disciplinlasen görs tillämplig på förtroendemän:i de kommunala bolagens och stiftelsernas styrelser. Utredningen påpekar också att det föreligger risk för
Prop. 1975: 78 122
en kollision mellan de föreslagna bestämmelserna om disciplinansvar för styrelseledamöterna i kommunala bolag och = aktiebolagslagens (1944: 705) stadganden om beslutsformerna i dessa bolag. Liknande synpunkter anförs av Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. -
I frågan om disciplinansvaret bör vara lagreglerat eller ej har skilda uppfattningar gjort sig gällande .bland remissinstanserna. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av JK, Göta hovrätt, socialstyrelsen, poststyrelsen, kammarrätten i Stockholm, riksrevisionsverket, förhandlingsutredningen, lönesystemutredningen, Sveriges advokatsamfund och Statsanställdas förbund. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att den av kommittén valda konstruktionen kan accepteras men ifrågasätter om inte reglerna i 7—23 §§ i den föreslagna : disciplinlagen bör vara obligatoriskt tillämpliga inte bara på statstjänstemän och de kommunaltjänstemän som omfattas av bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan utan även på andra kategorier, såsom övriga kommunaltjänstemän. |
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen framhåller — utan att ta ställning till förslaget — att den av kommittén valda lösningen ger upphov till frågor exempelvis om det för dispositiviteten bör krävas kollektivavtal eller ej, på vilken nivå kollektivavtalen i så fall skall träffas och i vilken mån kollektivavtalen får tillämpas på oorganiserade arbetstagare. Sistnämnda fråga berörs även av SAV-.
JK utgår från att det skall tillkomma disciplinorganet att avgöra frågan om avtalade disciplinpåföljder är tillräckliga som ersättning för varning och penningplikt men anser det vara oklart. vilka bedömningsgrunder som därvid skall anläggas. Det kan enligt JK råda tvekan om huruvida det räcker med att påföljder av samma slag som enligt disciplinlagen finns stadgade i avtalet eller om det skall krävas att de avtalade påföljderna är av samma kvalitet som de lagstadgade.
En över hela området tvingande lagreglering av disciplinansvaret förordas av RÅ, riksförsäkringsverket, televerket och generaltullstyrelsen. Som motivering anförs dels att medborgarnas krav på att offentliga funktioner utförs på ett korrekt sätt bäst tillgodoses genom ett lagstadgat disciplinansvar, dels att ett lagbundet system garanterar likformighet vid' behandlingen av olika kategorier arbetstagare.
Hovrätten för Nedre Norrland förordar enhetliga, lagreglerade disciplinpåföljder beträffande de centralare delarna av stats- och kommunalförvaltningen, Enligt SAV:s mening finns det inte något behov av att . tillämpa olika påföljdsformer inom det statligt reglerade området.
LO avvisar kommitténs förslag och anser att det bör överlämnas till den offentliga sektorns avtalsparter att helt fritt utforma regler för disciplinansvaret. |
Prop. 1975: 78 123
Beträffande den kommunala sektorn ansiuter sig ett tiotal remissinstanser till experten Romsons reservation mot det av kommitténs majoritet föreslagna systemet. Bland dessa remissinstanser märks länsstyrelserna i Jönköpings län och Hallands län, kommunstyrelsen i Halmstads kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO.
Den föreslagna gärningsbeskrivningen i disciplinlagen lämnas utan erinran av Göta hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland anser att de subjektiva rekvisiten för tydlighets skull bör anges i lagtexten såsom skett i gällande bestämmelser om tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB. Enligt SJ inger det betänkligheter att lämna åt arbetsgivaren att, eventuellt efter förhandling med arbetstagarorganisation och med beaktande av renodlade intressesynpunkter, avgöra huruvida han i det enskilda fallet vill utkräva påföljd. .
Kommitténs förslag i fråga om disciplinpåföljder får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Endast två instanser, socialstyrelsen och televerket, lämnar förslaget helt utan erinran.
Påföljden varning kommenteras bara av S/, som anser att den enligt gällande kungörelse (1965: 844) om handläggning av disciplinärenden hos statens järnvägar föreliggande möjligheten att ålägga varning genom strafföreläggande bör behållas.
Utformningen av påföljden penningplikt lämnas utan erinran av Göta hovrätt, som dock förordar att närmare anvisningar för bestämmande av pliktens belopp bör utfärdas till vägledning för de tillämpande myndigheterna. Samma uppfattning uttalas av statskontoret, kammarrätten i Stockholm, generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Försvarets civilförvaltning ifrågasätter om inte penningplikten bör bestämmas efter vissa fasta normer samt efterlyser klarläggande av huruvida penningpliktens storlek skall fastställas i förhållande tiff arbetstagarens löneförmåner vid tidpunkten för förseelsen eller vid tidpunkten för myndighetens beslut om disciplinpåföljd.
Benämningen penningplikt kritiseras av hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Stockholm och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Kammarrätten förordar termen disciplinbot medan hovrätten föredrar benämningen löneavdrag under hänvisning bl.a. till kommitténs uttalande att löneavdrag i motsats till penningplikt minskar det inkomstskattepliktiga lönebeloppet.
TCO anser att det av lagtexten klart bör framgå att penningplikt endast får användas i allvarligare fall.
SAV påpekar att det av bestämmelserna i 3 § lagen om arbetsgivares kvittningsrätt följer att avdrag på lönen inte får verkställas förrän beslutet inte längre kan angripas samt ifrågasätter om inte detta förhållande i tydlighetens intresse bör komma till uttryck i själva disciplinlagen. Hov-.
Prop. 1975: 78 | 124
rätten för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att det bör anges i lagtexten vem penningplikten skall tillfalla.
TCO kan inte biträda förslaget till ändring av lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Enligt TCO:s mening finns det inte anledning att i denna del tillerkänna den offentlige arbetsgivaren en särställning, något som inte heller skulle vara förenligt med kommitténs uttalade syfte att åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet. |
RÅ och riksrevisionsverket uttalar sig för bibehållandet av ett på sedvanligt sätt bestämt löneavdrag som ekonomisk disciplinpåföljd men tillstyrker att, om kommitténs förslag godtas, möjlighet till kvittning av penningplikt mot lönefordran skapas. RÅ erinrar om att kommittén i sitt principbetänkande framhöll att ledning vid beräkning av penningpliktens storlek kunde hämtas av de relativt enkla och lätthanterliga reg-
ler för bestämmande av dagsböters storlek som utvecklats 'vid de all-
männa domstolarna. Enligt RÅ:s mening är emellertid dessa regler varken enkla eller lätthanterliga för den som inte i sin dagliga verksamhet sysslar med straffmätningsfrågor, varför införandet av en disciplinpåföljd sådan som den föreslagna med stor sannolikhet skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenhetlig praxis.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att penningplikten konstrueras . så att den bl. a. i skattetekniskt avseende kommer att stå löneavdraget
närmare. Länsstyrelsen i Hallands län, som i första hand avstyrker bibehållandet av någon form av ekonomisk sanktion, anför liknande synpunkter för det fall att penningplikt likväl bör komma i fråga.
SJ avstyrker både löneavdrag och penningplikt som disciplinpåföljd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker I kommitténs förslag om disciplinpåföljder.
Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen "avsättninze och suspension lämnas, såsom tidigare nämnts, utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och SACO samt avstyrks av de juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. SJ tillstyrker avskaffandet av suspension som disciplinpåföljd.
Kommitténs förslag att ersätta avsättning som ämbetsstraff med ett privaträttsligt avskedandeinstitut tillstyrks eller lämnas utan erinran av riksförsäkringsverket och televerket. Försvarets civilförvaltning ifrågasätter om inte kommitténs uttalande att arbetsgivaren i tveksamma fall bör avvakta utgången i brottmålet innan avske-:
dandefrågan slutligt prövas bör tas in i lagtexten eller åtminstone i mo-
tiven till ett blivande lagförslag. Göra hovrätt anser att det bör krävas att lagakraftägande dom i brottmålet föreligger innan frågan om avskedande slutligt prövas. Såvitt gäller ordinarie domare och andra tjänste-
Prop. 1975: 78 125
män med fullmakt på tjänsten föreslår hovrätten att frågor om avskedande i anledning av brott eller grov eller upprepad tjänsteförseclse skall prövas av allmän domstol i den för brottmål stadgade ordningen utan annat föregående förfarande inför disciplinnämnd än prövning av frågan huruvida saken skall anmälas till åklagare.
RA anser att den föreslagna bestämmelsen om avskedande i 12 § disciplinlagen bör utformas inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldighet för arbetsgivare att tillse att arbetstagare, som visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst, avskedas. Samma uppfattning uttalas av JK, hovrätten för Nedre Norrland, SJ, statskontoret och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistriki anser att åtminstone vid oriktig -myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt frågan om avskedande inte bör överlämnas till arbetsgivarens gottfinnande. . : ee :
Förhandlingsutredningen finner det vara en mindre tillfredsställande konsekvens av förslaget 'om införande av institutet avskedande i stället för avsättning som brottspåföljd att frågan om arbetstagarens skiljande från tjänsten bryts ut ur brottmålet. Samma uppfattning har medicinalväsendetrs ansvarsnämnd och juridiska fakulteten vid Stockholms univer- Sitet. . |
Det lämpligaste synes enligt RÅ:s mening vara att arbetsgivaren . åläggs att i förekommande fall hos domstol framställa yrkande att domstolen måtte besluta om avskedande. Arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms län, Jönköpings län och Gävleborgs län samt Uppsala domkapitel finner de synpunkter som i detta hänseende uttalats av ledamoten Wisén i hans reservation vara värda beaktande. Hovrätten för Nedre Norrland förordar att brottmålsdomstolen tillåts att på yrkande av endera parten i samband med brottmålet uppta frågan om avskedande till avgörande. |
Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om inte skäl kan föreligga att införa en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t möjlighet att dispensera från disciplinpåföljd om särskilda omständigheter föranleder därtill.
Det föreslagna stadgandet om avstängning av arbetstagare: från tjänstgöring kommenteras av hovrätten för Nedre Norrland, som utgår från att avstängning skall få ske på grund av både brott och annan tjänsteförseelse samt att beslut därom skall gälla ej endast tills domstols dom vunnit laga kraft utan även under den tid därefter som kan förflyta tills arbetsgivarens beslut i frågan om avskedande vunnit laga kraft. Hovrätten förordar at lagtexen förtydligas i detta hänseende. Liknande synpunkter anförs av försvarets civilförvaltning. SAV finner det önskvärt att det av lagtexten klart framgår huruvida talan mot avstängningsbeslut skall kunna föras inte bara genom besvär i administrativ ordning utan även vid domstol. Poststyrelsen anser att bestämmelsen om att avstängningsbeslut inte får meddelas innan arbetstagaren haft tillfälle att yttra sig i ärendet bör utgå av praktiska skäl.
Prop. 1975: 78 126
I anslutning till den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares skyldighet att an mäla arbetstagare till åtal framhåller arbetsmarknadsstyrelsen önskvärdheten av att förvaltningsmyndighet även framdeles får göra hänvändelse till åklagarmyndighet i utredningssyfte när tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos förvaltningsmyndigheten. Poststyrelsen anser att disciplinärt förfarande är att föredra även vid vissa lindrigare brott, t. ex. olovligt förfogande över smärre belopp, och att det därför bör övervägas att sätta ned de för dessa brott. stadgade påföljderna till böter för att därigenom möjliggöra disciplinärt förfarande.
De föreslagna bestämmelserna till förekommande av dubbelbestraffning föranleder JK att konstatera att ett helt invändningsfritt samordningssystem uppenbarligen inte kan konstrueras och att det finns anledning anta att de med kommitténs förslag förenade olägenheterna endast undantagsvis skall uppträda i praktiken. Poststyrelsen har med utgångspunkt från sin praktiska erfarenhet samma uppfattning. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att domstol skall åläggas skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedandefrågan innan brottmålet avgörs. Varken kommitténs eller reservantens förslag utgör emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning en godtagbar Jösning av sammankopplingen mellan dom och avskedande. Hovrätten för Nedre Norrland anser att den föreslagna regeln i 33 kap. 5 § BrB kan vålla en del praktiska problem och anger två tänkbara lösningar. Den ena innebär att domstolen efter ett inledande skede av huvudför-' handlingen fattar ståndpunkt i själva saken och först därefter inhämtar yttrande av arbetsgivaren. Den andra lösningen, som dock enligt hovrättens mening är så omständlig att den om möjligt bör undvikas, går ut på ett förfarande som efter mönster av 34 kap. 108 BrB tillåter -:omprövning av påföljden. En liknande konstruktion skisseras av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Hovrätten för Nedre Norrland kon- : staterar vidare att den föreslagna bestämmelsen i 8 8 disciplinlagen synes medge att arbetstagare, som av domstol med stöd-av 33 kap. 4 8 BrB meddelats påföljdseftergift för viss gärning, åläggs disciplinpåföljd för samma gärning, vilket inte är möjligt enligt gällande rätt. För att undvika denna konsekvens förordar hovrätten att orden ”till påföljd” i förstnämnda bestämmelse får utgå. Göta hovrätt anser att det bör: särskilt anges att arbetsgivare inte får ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal väckts eller anmälan till åtal gjorts. |
Kommitténs försök att lösa dubbelbestraffningsproblemet kritiseras av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsåklagarna i Kalmar län och Västmanlands län. Överåklagaren anser att det i varje fall bör övervägas att tillskapa sådana regler att kumulering i görligaste mån kan komma till stånd mellan brottmål mot arbetstagare och civilmål, av-
Prop. 1975: 78 127
scende domstolsprövning enligt 18 § disciplinlagen av avskedande eller disciplinpåföljd som grundas på samma brottslighet.
Göta hovrätt har ingen erinran mot den föreslagna preskriptionsfristen på två år vid disciplinpåföljd men anser i likhet med RÅ att en preskriptionsregel även bör finnas för avskedande. Medicinalväsendets ansvarsnämnd ställer sig tveksam till en preskriptionstid på två år i fråga om medicinalärenden, enär en del skador, t.ex. vissa strålskador, uppträder först efter avsevärd tid. Nämnden vill dock inte föreslå någon särskild preskriptionsfrist för medicinalpersonal.
Det föreslagna förfarandet i disciplinärenden lämnas i huvudsak utan erinran av televerket, Sveriges advokatsamfund, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. och SACO. Televerket anser dock i likhet med SAV och lönesystemutredningen att den föreslagna ändringen i förvaltningslagen är alltför långtgående, medan Sveriges advokatsamfund understryker vikten av att arbetstagaren har rätt till biträde av försvarare inför disciplinmyndighet. Den senare frågan berörs också av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län, som påpekar att arbetstagaren då fråga är om avskedande kommer i en väsentligt sämre ställning enligt kommitténs förslag än vad som gäller f. n. då avsättningsfrågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna offentlig försvarare. | | .
JO konstaterar att handläggningen av disciplinärenden enligt kommitténs förslag liksom f.n. blir inkvisitorisk, vilket enligt JO:s mening är en klar brist. :
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. framhåller att det finns ytterligare frågor att behandla i samband med förfarandet i disciplinärenden, exempelvis om varsel skall Jämnas till arbetstagarens fackliga organisation, arbetstagarens integritetsskydd vid tillämpningen av regeln om överläggning i disciplinärende med arbetstagarförening som arbetstagaren tillhör, verkan av åsidosättande av förfaranderegler samt möjligheten till interimistiskt domstolsbesked i avstängningssituationer. |
Förslaget att den myndighet under vilken arbetstagaren lyder normalt skall fungera som disciplinorgan kritiseras av JK, som finner det betänkligt såväl från allmän synpunkt som av hänsyn till arbetstagaren att en myndighet på detta sätt förenar arbetsgivare- och bestraffningsfunktioner. Enligt IK:s mening förtjänar det övervägas att anförtro den disciplinära uppgiften åt ett domstolsliknande organ, gemensamt för : exempelvis alla myndigheter — även kommunala — inom ett län och knutet till en allmän domstols kansliorganisation. Liknande synpunkter anförs av statens vattenfallsverk och länsstyrelsen i Jönköpings län.
Riksförsäkringsverket, Statsanställdas förbund och SR understryker vikten av att personalvårdsexpertis blir representerad i beslutsorganen och att arbetstagarna och deras organisationer bereds medinflytande.
Prop. 1975: 78 128
Enligt Systembolagets mening bör avtal om disciplinansvar kunna avse även de organ som skall pröva ansvaret. Sveriges advokatsamfund anser det kunna övervägas att, om juristmedverkan i det beslutande organet inskränks till en ledamot, denne åtminstone i frågor som rör avskedande bör hämtas från annan myndighet än arbetstagarens.
Göta hovrätt påpekar att 17 § första stycket i den föreslagna disciplinlagen innehåller en regel om att myndighet vid avgörande av disciplinärende skall bestå av minst tre och högst fem ledamöter medan kommittén i motiven uttalar att tre eller fem personer skall delta i prövningen av sådana ärenden. Om disciplinorganet skall kunna bestå av fyra personer, anser hovrätten att en omröstningsregel bör tas in i disciplinlagen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland och kriminalvårdsstyrelsen. | |
Den föreslagna disciplinnämnden för. vissa. högre befattningshavare tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i saken. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Sveriges advokatsam- ' fund anser dock att bestämmelser om nämndens sammansättning bör ges i lag. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att nämnden, som endast kommer att handlägga frågor om disciplinansvar, får domstolskaraktär och ifrågasätter på grund härav om inte handläggningen likaväl kunde anförtros åt domstol. Kammarrätten i Stockholm anser att den personkrets, som berörs av den särskilda disciplinnämndens verksamhet, inte angivits helt tydligt i disciplinlagen. |
När det gäller beslutande organ för kommunala befattningshavare hävdar Föreningen Sveriges tingsrättsdomare att en förstärkning av dessa organ måste ske, om möjligt genom att låta någon med domarerfarenhet ingå i organet eller i vart fall genom att tillförsäkra det biträde av juridisk sakkunskap. TCO förordar att beslutanderätten utövas av ett centralt organ för kommunen respektive landstinget, vari skall ingå lagfaren person om behovet av juridisk sakkunskap inte på annat sätt är tillgodosett inom organet. Beträffande skolområdet bör länsskolnämnden enligt TCO och SACO även i fortsättningen vara disciplinorgan. Sveriges advokatsamfund anser det önskvärt att en reglering i lag 'sker beträffande sättet och formerna för utövningen av den kommunala. bestraffningsrätten. |
Avgörandet av disciplinfrågor inom de statliga bolag, som kan komma att beröras av disciplinlagens bestämmelser, bör enligt TCO anförtros åt en för bolagen gemensam fristående disciplinnämnd.
Benämningarna disciplinansvar och disciplinpåföljd kritiseras av JO, som framhåller. att ansvarsbestämmelsernas uppgift inte endast bör vara att upprätthålla arbetsdisciplinen hos de offentliga funktionärerna utan också och framför allt att trygga allmänhe-'. tens krav på funktionärernas lojala iakttagande av meddelade föreskrifter angående den offentliga verksamheten. Inte minst i fråga om ansvar :
Prop. 1975: 78 129
för de högsta befattningshavarna och förtroendemän i styrelser och nämnder ter sig därför enligt JO:s mening de valda benämningarna missvisande. Liknande synpunkter anförs av RÅ.
8 Ansvarsregler för vissa funktionärsgrupper
8.1 Kommittén
Kommittén föreslår i samråd med grundlagberedningen särskilda ansvarsregler för statsråd, justitieråd, regeringsråd, JO och JK samt riksdagsledamöter och funktionärer i de organ som är underställda riksdagen. Sedan grundlagsreformen under mellantiden har genomförts på sätt tidigare berörts (se även prop. 1973: 90 och 1974: 35) är kommittåns förslag inte längre aktuellt såvitt gäller formerna för utkrävande av straffrättsligt ansvar för nämnda personkategorier (åtalsregler och forumbestämmelser). Däremot kvarstår frågorna om disciplinansvarets och, i några fall, avskedandeinstitutets tillämpning på dessa kategorier liksom på vissa andra grupper av funktionärer. Även en del frågor om det straffrättsliga ansvarets omfattning står fortfarande öppna. .
Disciplinlagen skall enligt förslaget inte bli tillimplig på statsråden, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter, JO eller ledamot av -beslutande statlig eller kommunal församling.
För statsråden föreslås inte något särskilt avskedandeinstitut, eftersom det nya misstroendeförklaringsinstitutet enligt kommitténs mening är tillräckligt. Kommittén påpekar att tillimpningen av detta institut kan föranledas även av en brottmålsdom. När det gäller justitieråd, regeringsråd och JO har även de frågor som avser skiljande från tjäns-. ten fått sin lösning i samband med grundlagsreformen. För JK:s del föreslår kommittén inte några särskilda regler om avskedande, varför de i den föreslagna disciplinlagen intagna bestämmelserna därom skall tilllimpas även beträffande honom. Bestämmelserna om disciplinpåföljd bör cmollertid enligt kommitténs mening inte gälla JK.
Beträffande det straffrättsliga ansvaret för ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling, som enligt gällande rätt kan dömas endast för tagande av muta eller otillbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inte för tjänstemissbruk eller tjänstefel, föreslås ingen ändring i sak. Enligt kommitténs förslag skall således riksdagsmän — liksom Iedamöter av beslutande kommunala församlingar — inte omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Ledamoten Wisén reserverar sig beträffande leda- 9 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 130
möter av kommunala församlingar, vilka: enligt hans mening bör vara underkastade fullständigt straffrättsligt ansvar.
Den privaträttsliga syn på avskedandefrågan, som ligger till grund för kommitténs förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, stämmer enligt kommitténs mening mindre väl i fråga om församlingsledamörters rätt till sina uppdrag. Kommittén föreslår i stället att frågan om sådan ledamots skiljande från uppdraget prövas ex officio av allmän domstol i samband med brottmålet. Beträffande riksdagsledamöter har denna lösning, såsom tidigare nämnts, redan lagfästs i samband med grundlagsreformen.
Såvitt gäller fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt riksdagens revisorer förordar kommittén att det införs möjlighet för något riksdagens organ, lämpligen finansutskottet, att besluta om avskedande i fall av brott eller ej längre straffbar tjänsteförseelse i överensstämmelse med de regler därom som upptagits i den föreslagna disciplinlagen. Beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess verk anser kommittén att de regler om disciplinpåföljd, avskedande etc. som föreslagits i fråga om andra offentliga funktionärer bör äga tillämpning, varvid beslut enligt disciplinlagen lämpligen bör fattas av riksdagens förvaltningsstyrelse eller av den riksdagen underställda myndighet under vilken vederbörande arbetstagare lyder. Kommittén framlägger dock inga förslag till erforderliga ändringar i sådana instruktioner och andra för riksdagsförvaltningens funktionärer avsedda författningar som det ankommer på riksdagens att ensam besluta.
Goda skäl kan enligt kommitténs mening anföras för att låta samma ansvarsregler gälla för präster som för andra offentliga funktionärer. Åtskilliga av dessa regler tillhör emellertid för prästernas del området för kyrkolagstiftning och kommittén anser det inte vara lämpligt att i disciplinlagen ta in bestämmelser av kyrkolags karaktär. I stället föreslår kommittén att i lagen (1936: 567) om domkapitel tas in hänvisning till de bestämmelser i disciplinlagen som bör äga tillämpning på präster och att dessa bestämmelser görs tvingande. Rörande biskop föreslås att en särskilt inrättad disciplinnämnd prövar disciplin- och avskedandefrågor.
Enligt 2 § kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal står all medicinalpersonal, såväl den offentligt verksamma som den privatpraktiserande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tilldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Socialstyrelsens disciplinära befogenhet utövas av en särskild till styrelsen knuten nämnd, medicinalväsendets ansvarsnämnd, Kommittén konstaterar att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar i offentlig tjänst i huvudsak inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av socialstyrelsens tillsyn. Kommittén har därför i stort sett inskränkt sig till att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning
Prop. 1975: 78 - 131
kan uppkomma mellan ansvarsnämnden och den myndighet som har att tillämpa de allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentliga funktionärer. Sålunda föreslås ett särskilt stadgande i disciplinlagen att disciplinpåföljd enligt denna lag inte får åläggas den som tillhör medici- : nalpersonal vilken i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende för förseelse i denna yrkesutövning. Om den förseelse som ansvarsnämnden sålunda har att pröva innefattar brottslig gärning celler eljest är grov, skall däremot beslut om avskedande' kunna fattas enligt. reglerna i disciplinlagen. ne :
De ändringar som föreslås i regelsystemet för medicinalpersonal bör . enligt kommitténs mening genomföras även i fråga om veterinärer.
I anslutning till ett uttalande i principbetänkandet att taxeringsmän, jurymedlemmar och andra uppdragstagare som utövar offentlig myndighet bör kunna straffas för oriktig myndighetsutövning föreslår kommittén att bestämmelsen i 113 8 gamla RF om straffrättslig immunitet för taxeringsmän i fråga om debitering och taxering skall utgå utan att ersättas av någon annan regel av motsvarande innebörd. Den efter betänkandets framläggande antagna nya RF saknar motsvarighet till nämnda stadgande.
8.2 Remissyttrandena
JK har inte någon annan erinran mot kommitténs förslag i denna del än att JK enligt hans mening bör vara helt undantagen från disciplinlagens tillämpningsområde. Enligt RÅ:s mening bör den föreslagna disciplinlagen inte äga tillämpning på RÅ i vidare mån än som föreslagits beträffande JK.
Förslaget att ledamöter av beslutande kommunala församlingar skall vara undantagna från straffansvar för missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning tillstyrks av Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet samt avstyrks av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, statskontoret och LO. RÅ anser att ledamöter av beslutande såväl statliga som kommunala församlingar bör kunna drabbas av straffansvar för nämnda brott och enligt Sveriges advokatsamfund borde det inte föreligga något hinder att låta i varje fall uppsåtligt missbruk av offentlig myndighet av ifrågavarande ledamöter falla in under det straffbara området.
I fråga om sådana riksdagen underställda organ i vilka ingår såväl riksdagsmän som personer valda utanför riksdagen påpekar JO att kommitténs förslag synes innebära att de ledamöter som inte också är riksdagsmän omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen i 20 kap. 1 8 BrB medan sådana ledamöter som är riksdagsmän inte gör det. Mot en sådan lösning har JO betänkligheter och förordar i stället en ordning
Prop. 1975: 78 132
som innebär lika ansvarsregler för båda dessa kategorier av. befattningshavarce. |
Fullmäktige i riksbanken avstyrker förslaget att låta något riksdagens organ besluta om avskedande av ledamot av. fullmäktige på grund av brott och förordar i stället att frågan om skiljande från uppdraget prövas av den domstol som dömer i brottmålet. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser det vara principiellt oriktigt att beslutanderätten i disciplinärenden beträffande sådana ledamöter av riksdagens organ som utsetts av annan än riksdagen skall ankomma på ett riksdagsorgan.
Den föreslagna regleringen beträffande präster lämnas utan erinran av Uppsala domkapitel. . . Medicinalväsendets ansvarsnämnd anser det angeläget att det även i fortsättningen finns ett centralt organ för tillsyn över medicinalpersonal och att dess möjlighet till disciplinär bestraffning bibehålls. Lantbruksstyrelsen har i och för sig ingenting att erinra mot de föreslagna an: svarsreglerna för veterinärer men framhåller att förfarandereglerna med tanke särskilt på verksamheten vid veterinärväsendets ansvarsnämnd kan behöva byggas ut ytterligare av rättssäkerhetsskäl. .
Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att kompetenskonflikter av liknande slag som dem som kan uppkomma beträffande medicinal- och veterinärpersonal kan aktualiseras mellan arbetsgivare och Sveriges advokatsamfund i fråga om advokater som är anställda vid de allmänna
advokatbyråerna. |
Länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län anser det fortfarande vara av allmänt intresse för taxeringsarbetet att ledamöter av taxceringsnämnd inte kan ställas till ansvar för beslutade taxeringar.
9¶Processuella frågor
9,1 Kommittén
Kommittén föreslår att samtliga tvistefrågor i det offentliga. anställningsförhållandet — inklusive tvister rörande avskedande och disciplin- ' påföljder — skall kunna prövas av allmän.domstol eller, där tvisten rör offentlig arbetsgivare vars arbetsavtal regleras av kollektivavtal, av arbetsdomstolen. Arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivareris beslut skall således enligt förslaget i regel inom fyra veckor cfter det han fått del av beslutet kunna väcka talan vid allmän domstol respektive arbetsdomstolen om överprövning av detta. Samtidigt föreslås att lagen . (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut ändras så att arbetstagare inte längre skall ha möjlighet att anföra administrativa besvär i frågor av förevarande slag.
När det gäller avskedande av statstjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslås ett modifierat överprövningsförfarande. Om fullmaktshava-
Prop. 1975: 78 133
ren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om. avskedande anmäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för prövning av beslutets giltighet. Detsamma bör enligt ledamoten Wisén gälla sådana ' statstjänstemän, som förordnats på viss tid och som af. n. inte är underkastade disciplinärt ansvar.
Vidare föreslår kommittén att beslut om avskedande inte får verkställas förrän beslutet slutligt prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.
Beträffande mål om disciplinpåföljd påpekar kommittén att: domstol utan särskilt stadgande därom alltid torde kunna ange den påföljd som . . tjänsteförseelsen förskyller där domstolen inte finner skäl att förklara : disciplinbeslutet helt ogiltigt. Enligt kommitténs mening torde dock: domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av avskedandebeslut inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventucllt kunnat utgå i stället för avskedande,
Den offentlige arbetsgivaren föreslås alltid få bära sina egna rättegångskostnader oberoende: av utgången i målet utom där kostnaderna vållats av arbetstagarens vårdslöshet.
9.2 Remissyttrandena
Kommitténs förslag lämnas utan erinran av poststyrelsen, kammarritten i Stockholm, lönesystemutredningen, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. och SACO. |
Generaltullstyrelsen 'ifrågasätter om det inte är lämpligt att behålla nuvarande treveckorsfrist för talan mot beslut i disciplinärenden.
JO konstaterar att i de fall, där det enligt förslaget ankommer på särskild disciplinnämnd att besluta om avskedande av fullmaktshavare, är det nämnden och inte arbetsgivaren som har att väcka talan vid domstol för prövning av beslutets giltighet om arbetstagaren anmäler missnöje med beslutet. Detta ter sig enligt JO överraskande med hänsyn till nämndens funktion men i sak dock inte orimligt. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner konstruktionen egendomlig och anser att beslutet, när missnöjesanmälan sker, automatiskt skall hinskjutas till domstol. JO anser det vidare vara tveksamt om den avskedade skall ge sitt missnöje tillkänna hos nämnden eller hos arbetsgivaren och om det är nämnden eller annan myndighet som har 'att besluta om fullföljd av talan därest käromålet skulle ogillas i första instans.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner den rättsliga innebörden av en av domstol meddelad dom efter överprövning av arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd vara något oklar och ifrågasätter om inte detta spörsmål från allmän rättssäkerhetssynpunkt bör erhålla : en klarare belysning. Frågan om effekten av ogiltigförklaring av ett. av-
Prop. 1975: 78 a 134
skedandebeslut berörs också av utredningen rörande ökad anställnings-. trygghet m. m., som säger sig diskutera en något annorlunda lösning än . den som förutsätts av: kommittén. :
Länsåklagaren i Uppsala län anser att en komplettering av de proces- :
suella reglerna bör ske-så att domstol får möjlighet att ersätta ett av-
skedandebeslut med beslut om viss disciplinpåföljd. Det påpekas att det annars finns risk för att domstolen måste pröva saken i två olika processer. Frågan berörs även av SJ och SAV.
Det för fullmaktshavare föreslagna förfarandet bör enligt Göta hovrätt, länsstyrelsen i Jönköpings län och TCO tillämpas även beträffande andra arbetstagare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser det förhållandet att fullmaktsinnehavaren måste företa en anmälan för att få beslutet om avskedande prövat av domstol innebära ett försvagande av hans ställning. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. .
Förslaget att talan mot offentlig arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd i vissa fall skall fullföljas hos arbetsdomstolen kritiseras av televerket och samtliga juridiska fakulteter. Göta hovrätt påpekar att arbetsdomstolen inte består av fast anställda domare utan av Iedamöter förordnade på viss tid.
Socialstyrelsen och SJ förordar att fuliföljdsförfarandet bevaras inom förvaltningsprocessens ram. Riksrevisionsverket anser att oavsett om mål angående överprövning av disciplinärenden handläggs av allmän domstol eller arbetsdomstolen skall regeringsrätten även i fortsättningen vara sista instans. Televerket framhåller att en sådan inskränkning av den administrativa besvärsrätten som kommittén' föreslagit bör övervägas först efter en mera ingående och generell prövning av hela besvärsinstitutet.
10 JO:s och JK:s tillsyn
10.1 Kommittén
Kommittén föreslår att JO:s tillsyn skall omfatta alla utövare av offentlig myndighet vare sig de är knutna till de traditionella statliga eller kommunala myndighetsorganen eller intar en från dessa organ fristående ställning. Tillsynen bör enligt förslaget vidare omfatta den offentliga verksamhet i övrigt som utövas av de arbets- och uppdragstagare som avses med den föreslagna disciplinlagen, sålunda bl. a. personal hos sådana samhällsägda företag som utövar mera väsentliga offentliga funktioner eller som innehar monopolställning. :
Då en person som står under JO:s tillsyn gör sig skyldig till brottslig gärning med avseende på sin tjänsteutövning bör JO enligt kommitténs förslag ingripa med åtal eller i vissa fall göra anmälan till allmän åkla-
Prop. 1975: 78 . 135
gare. Kan tjänsteförseelse endast föranleda disciplinansvar anser kom-' mittén att JO bör kunna göra anmälan till vederbörande arbetsgivare . som då har att pröva ansvarsfrågan, Någon rätt för JO att uppträda som part i disciplinärendet hos det beslutande organet eller inför domstol bör enligt kommitténs mening däremot inte komma i fråga.
De för JO föreslagna reglerna avses också gälla den tillsyn som ut-
övas av JK.
Ledamoten Wisén anser med hänsyn till skyddsbehovct erforderligt att JO och JK ges möjlighet att vid behov ingripa för att få arbetstagare skild från sin befattning på grund av icke kriminaliserad tjänsteförseelse. JO och JK bör enligt Wiséns mening också äga rätt att vid domstol yrka avskedande eller disciplinpåföljd, respektive strängare sådan om disciplinmyndighetens beslut befinnes otillfredsställande.
10.2 Remissyttrandena
Kommitténs förslag om tillsynsområde för JO och IK godtas av JO, JK och SACO. JO påpekar emellertid att förslaget innefattar en utvidgning av JO:s nuvarande tillsynsområde och anser att detta i betraktande av den under senare år alltmer ökade arbetsbördan för JO är ägnat att inge betänkligheter. Den lättnad som vinnes genom kommitténs förslag att JO i vissa fall inte skall vara skyldig att själv åtala utan kan nöja sig med att anmäla förhållandet till allmän åklagare innebär enligt JO:s erfarenheter inte någon nämnvärd arbetsbesparing utan andra åtgärder måste vidtagas för att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå.
RÅ anser att RÅ bör undantas från tillsyn av JO och JK samt att vissa frågor om behörighet att besluta om och utföra åtal mot RÅ för brott i tjänsten bör utredas. :
AB Svensk Bilprovning påpekar att förslaget innebär att besiktningsmännen blir ställda under såväl JO:s som trafiksäkerhetsverkets tillsyn och ifrågasätter om inte detta från principiell synpunkt kan innebära risk för kompetenskonflikter.
Sveriges Radio motsätter sig att JO och JK skall ha tillsynsrätt över bolagets anställda. Även Systembolaget har vissa erinringar mot förslaget om tillsyn från JO:s och JK:s sida över dess personal.
Kommitténs förslag att JO och JK inte skall ha rätt att uppträda som part i disciplinärende vare sig inför myndigheten eller domstol och inte ha talerätt mot disciplinmyndighetens beslut kritiseras av samtliga de in-.stanser som yttrat sig i frågan, bl. a. JK, JO, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands och Gävleborgs län, riksförsäkringsverket, SJ och samtliga juridiska fakulteter. JK framhåller, att det synes vara uppenbart att JO och JK — som båda har att fristående från förvaltningshierarkin värna medborgarnas rättssäkerhet — inte bör fråntas de möjligheter de nu har att i sista
Prop. 1975: 78 136
hand genom talan inför domstol verka för en rättstillämpning som beaktar inte bara de intressen som kan finnas hos parterna i anställningsförhållandet utan också den enskilde medborgarens rätt. JO erinrar om att JO:s uppgift enligt RF är att ha tillsyn över att lagar och författningar efterlevs i vad de skall tillämpas av de offentliga tjänstemännen och förtroendemännen. Övervakningen sker dels i de enskilda medborgar-nas intresse dels för riksdagens räkning och tillsynen innebär, enligt JO, cn garanti mot ämbetsmannavälde som är till men såväl för den enskilde som för riksdagen. Visserligen avskaffas inte åtalsrätten, som inneburit att JO på ett betryggande och eftertryckligt sätt kunnat fullgöra sin kontrolluppgift, men den blir genom: den föreslagna avkriminaliseringen tämligen betydelselös. Enligt JO:s erfarenheter är det inte ämbetsmannavälde i dess mera flagranta former som JO har till huvuduppgift att bekämpa utan i stället sådana störningar i funktionerna som hänför sig till långsam handläggning, bristande scrvicevilja och avogt bemötande av allmänheten. Det finns vidare en i och för sig förklarlig tendens att ge den egna myndighetens behov företräde framför ' allmänhetens. Om det hos en myndighet har utbildats en viss tradition, rutin eller annan praxis som rimmar mindre väl med vad statsmakterna förväntar sig av myndigheten blir det svårt för JO att få bukt med detta om inte JO har mera cffektiva medel till sitt förfogande än vad som föreslagits. JO anser det vara att föredraga att han får formlig talerätt och partsställning i disciplinmålet men vill inte påyrka detta. Däremot bör JO tilläggas rätt att föra talan mot disciplinmyndighetens beslut, när
detta går JO emot. : | |
Kommittén har i betänkandet, utan att föreslå några uttryckliga stadganden, tagit upp frågan om den enskilde funktionärens rätt att påkalla disciplinmyndighetens beslut i ärende där JO eller JK ansett funktionären ha förfarit felaktigt men inte anmält ärendet till disciplinmyndigheten. Riksrevisionsverket och riksförsäkringsverket anser att det bör finnas uttryckliga stadganden som ger funktionären sådan rätt. Frågan berörs även av juridiska fakulteten vid Lunds universitet och SACO.
11 Den militära sektorn
11.1 Kommittén Kommittén framhåller att syftet med det rikt utvecklade system av särbestämmelser, som råder för krigsmän i ansvarshänseende, är att trygga krigsmaktens effektivitet varvid särskild vikt lagts vid kravet att upprätthålla krigsmännens lydnadsplikt. Eftersom det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjänsteavtal, är utrymmet begränsat för en tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som kommittén anlagt vid utformningen av 'ett nytt ansvars- -
Prop. 1975: 78 137
system för den civila sektorn av offentlig verksamhet. Det finns emellertid enligt kommitténs mening anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglerna är avsedda att trygga. Kommittén anser att det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande reform ligger utanför ramen för kommitténs utredningsuppdrag men förordar att en översyn av det militära ansvarssystemet i dess helhet kommer till stånd. | |
Endast förslag till en begränsad reform avseende anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter läggs därför fram. Det föreslås så- Junda att anställda krigsmän med sådan tjänstgöring skall omfattas av samma ansvarsregler som föreslagits för den civila personalen. Betänkandet innehåller också förslag t till ett fåtal följdändringar i i 21 kap. BrB om brott av krigsmän.
De tidigare berörda förslagen om avskaffande av avsättning och suspension som brottspåföljder och införande av ett avskedandeinstitut avser även anställda krigsmän.
11.2 Remissyttrandena
Kommitténs förslag lämnas i princip utan erinran av ÖB, chefen för flygvapnet och SR. |
Chefen för armén anser det alltjämt vara lämpligast att krigsmän följer ett enhetligt militärt disciplinsystem oavsett om tjänsten utförs vid civilt statligt verk eller vid truppförband. Liknande synpunkter anförs av TCO. |
12 Följdändringar i 17 kap. brottsbalken
12.1 Kommittén
Med hänsyn till det samspel som råder mellan: ansvarsreglerna för offentliga funktionärer samt de sanktionsbestämmelser — intagna i 17 kap. BrB — som riktar sig mot tredje man och har till syfte att förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av offentlig verksamhet föreslår kommittén vissa följdändringar i nämnda sanktionsbestämmelser.
Sålunda föreslås att de i 1, 2 och 4 §§ upptagna brottstyperna (våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd) skall avse angrepp endast på person som utövar offentlig myndighet. Vidare innebär förslaget att den i 5 § samma kapitel behandlade särskilda brottstypen missfirmelse mot tjänsteman skall utgå och att gär- : ningar av detta slag framdeles skall bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap. 3 § BrB. Stadgandet i 5 kap. 5 8 BrB att förolämpning inte
Prop. 1975: 78 | 138
får åtalas av annan än målsägande bör enligt kommittén samtidigt förses . med en undantagsbestämmelse av innebörd att förolämpning mot någon i eller för hans utövande av offentlig myndighet får åtalas av åklagare efter angivelse av målsägande om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Kommittén föreslår också att den mot 17 kap. 5 § BrB svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen om ansvar för missfirmelse mot tjänsteman som sker i tryckt skrift skall ändras till att avse endast förolämpning mot någon i eller för hans utövning av offentlig myndighet.
Vidare föreslås att straffbestämmelsen i 17 kap. 7 § om bestickning ändras så att den personkrets som skyddas mot detta brott överensstämmer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mutbrott.
De i 14 8 och 15 § första stycket första punkten samma kapitel intagna stadgandena om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av allmän ställning föreslås ersatta av en ny regel av innehåll att den som obehörigen ger sig ut för att utöva offentlig myndighet skall dömas för föregivande av allmän ställning. Någon ändring av påföljden — böter eller fängelse i högst sex månader — föreslås inte.
12.2 Remissyttrandena
De föreslagna ändringarna lämnas utan erinran av JK och poststyrelsen. JK förordar dock att bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen skall utgå helt.
RÅ tillstyrker förslaget att upphäva 17 kap. 5 § BrB men anser i likhet med överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och Göta hovrätt att den föreslagna åtalsregeln i 5 kap. 5 & BrB är alltför restriktiv. Förutsättningen ”av särskilda skäl” bör enligt RÅ:s mening utgå. Vidare anser RÅ liksom överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt att strafflatituden i den föreslagna straffbestämmelsen i 17 kap. 15 § BrB är alltför låg med hänsyn till att bestämmelsen kommer att omfatta även kvalificerade fall där det kan föreligga behov av att använda tvångsmedel. RÅ föreslår därför att nu gällande latitud för grovt brott bibehålls.
Förslaget att upphäva straffbestämmelsen i 17 kap. BrB om missfirmelse mot tjänsteman avstyrks av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län. Enligt länsstyrelsernas mening föreligger behov av ett särskilt ämbetsskydd främst för sådan personal som utför polisiära och exekutiva arbetsuppgikter.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser det vara tvivelaktigt om den föreslagna lagtexten i 17 kap. 1 8 BrB medger en sådan av kommittén angiven tolkning att den funktionär i vars befattning ingår att utöva myndighet är skyddad i all verksamhet i befattningen såsom förrättning, utredningsarbete etc. Det synes enligt fakulteten vara
Prop. 1975: 78 ee 139
onödigt att ha speciella stadganden som skyddar-en del av tjänstemannens verksamhet i tjänsten men inte hela denna verksamhet, eftersom de vanliga reglerna i 3 och 4 kap. BrB kan tillämpas vid beivrande av angrepp på tjänsteman i eller för hans tjänst och möjlighet därvid finns att vid straffmätningen beakta att angreppet avsåg hans tjänst. Även överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt är kritisk mot utformningen av 17 kap. 1 § BrB.
13 Föredraganden . 13.1 Principerna för ett nytt sanktionssystem
Det nuvarande ämbetsansvarssystemet framstår som föråldrat och behäftat med åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt är att så gott som varje förseelse i tjänsten åtminstone principiellt sett är straffbelagd. Bestämningen av de tjänstemannagrupper, som är underkastade straffansvar och/eller disciplinansvar, bygger vidare på mycket vaga och oenhetliga kriterier. I stor utsträckning är bägge ansvarsformerna tillämpliga samtidigt utan att några motiv för denna reglering står att finna. Härtill kommer att uppsägning ofta kan tillämpas alternativt till de offentligrättsliga påföljderna. De reformer som föreslås av ämbetsansvarskommittén går i huvudsak ut på en avsevärd inskränkning av det straffbara området, en rationellare bestämning av den personkrets som skall vara underkastad straffansvar samt ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Dessa riktlinjer anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, vara väl ägnade att läggas till grund för utformningen av ett nytt sanktionssystem avseende offentliga arbets- och uppdragstagare, i det följande sammanfattade under beteckningen offentliga funktionärer.
13.2 Avtalsförbudet i 3 8 statstjänstemannalagen
Statstjänstemannalagen (1965: 274, omtryckt 1974: 1009) äger, med vissa undantag, tillämpning på anställning med staten som arbetsgivare . och tjänsteman som arbetstagare. Som tidigare har nämnts anställs numera i princip alla arbetstagare hos staten som tjänstemän. Enligt 3 8 statstjänstemannalagen gäller i anställningsförhållande på vilket lagen är tillämplig vad som är bestämt i avtal. Avtal får dock inte träffas om inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i Övrigt, om myndighets verksamhet eller om anställnings- eller
Prop. 1975: 78 140
arbetsvillkor som regleras i lagen eller i författning vartill lagen :hänvisar eller enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. Har avtal träffats i strid mot detta förbud är avtalet i denna del utan verkan. En i stort sett motsvarahde bestämmelse finns i 28 kommunaltjänstemannalagen -: (1965: 275, ändrad senast 1974:' 1010). | ve
En av statstjänsteman i tjänsten begången förscelse mot gällande lag eller annan författning, t. ex. statstjänstemannalagen, allmänna verksstadgan, instruktion eller arbetsordning, kan enligt gällande rätt föranleda — vid sidan av den civilrättsliga påföljden uppsägning när det gäller andra tjänstemän än fullmaktshavare m, fl. — straffrättsligt ansvar eller, om förseelsen är av ringare beskaffenhet och tjänstemannen är underkastad disciplinansvar, disciplinpåföljd. Om tjänstemannen däremot bryter mot bestämmelse i avtal, torde varken straffrättsligt ansvar eller disciplinansvar kunna utkrävas utan i stället är det endast privaträttens sanktionssystem som träder in. Denna reglering är uppenbarligen inte tillfredsställande. I likhet med kommittén anser jag därför att ett nytt sanktionssystem skall kunna tillämpas inom alla delar av det offentliga anställningsförhållandet och således oberoende av om den förseelse som skall beivras utgör ett brott mot avtal eller mot författning.
En sådan ordning skall enligt kommittén nås genom att man anlägger en privaträttslig syn på hela det offentliga anställningsförhållandet, vilket därmed blir att se som till alla delar avtalsgrundat. Lagtekniskt skall enligt kommitténs förslag en sådan ordning åstadkommas genom att föreskrifterna i 3 § statstjänstemannalagen och 2 8 kommunaltjänstemannalagen att avtal inte får träffas om vissa angelägenheter ersätts av' bestämmelser som anger att det i avtal inte får föreskrivas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Efter dessa lagändringar skall det kunna ses som en avtalsförpliktelse för arbetstagaren att uppfylla de villkor arbetsgivaren uppställer på de områden där hans ensidiga bestämmanderätt inte får inskränkas genom avtal. |
Den av kommittén föreslagna lösningen kritiseras av vissa remissinstanser såsom ägnad att komplicera förvaltningsprocessen och leda till missförstånd. Ett par remissinstanser uttalar uppfattningen att det eftersträvade resultatet kan nås utan den föreslagna lagändringen.
Efter samråd med statsrådet Löfberg vill jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att den föreslagna lagändringen inte är nödvändig. Ytterligare en anledning att avstå från lagändring är att arbetsrättskommittén (In 1971: 03) i sitt nyligen framlagda slutbetänkande, Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975: 1), har aktuäliserat frågan i ett större sam-
manhang och att det därför är olämpligt att nu föregripa de övervägan-:'
den som denna kommittés arbete kan leda till. På grund av det anförda förordar jag att den nuvarande ordningen med avtalsförbud i berörda
Prop. 1975: 78 141
stadganden i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen t. v. behålls.
13.3 Det straffrättsliga ansvarsområdet
Det grundläggande motivet för både straffrättsliga och utomstraffrättsliga sanktioner är enligt ämbetsansvarskommitténs förslag sam- -
hällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkom-
mande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. De straffrättsliga sanktionerna föreslås knutna till de allvarligaste angreppen mot detta intresse, vilket innebär en omfattande avkriminalisering i förhållande till vad som gäller nu. Det föreslås sålunda att de nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken (BrB) ersätts av tre nya ansvarsregler, nämligen om oriktig myndighetsutövning, om mutbrott och om brott mot tystnadsplikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel föreslås alltså bortfalla.
Genom de föreslagna ändringarna i BrB vinner man den fördelen att såväl kretsen av ansvariga personer som det straffbara området bestäms efter mera rationella kriterier än hittills har varit fallet samtidigt som domstolar och åklagare befrias från handläggningen av mindre allvarliga förseelser. Ty även om det, såsom senare skall beröras, bör finnas möjlighet att ställa den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd för en sådan förseelse under domstols prövning, torde man kunna räkna med att sådana mål blir färre till antalet än vad åtalen för tjänstefel är f. n. .
En avkriminalisering av tjänstefel innebär inte att straffrättsliga
sanktioner för förseelser i tjänsten av andra funktionärer än dem som
utövar myndighet bortfaller helt. I den mån tjänsteförseelsen är av allvarligare slag kan den sålunda inte sällan vara att hänföra under annan bestämmelse i BrB, exempelvis 8 kap. 1 § (stöld), 10 kap. 5 8 (trolöshet mot huvudman) eller 13 kap. 6 § (allmänfarlig vårdslöshet).
Jag ansluter mig alltså till de av kommittén föreslagna allmänna principerna för det straffrättsliga sanktionssystemets utformning, vilka även har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
Den centrala straffbestämmelsen i kommitténs förslag är stadgandet om oriktig myndighetsutövning. I överensstämmelse med principen att det nya sanktionssystemet bör utformas efter de offentliga funktionernas art och inte bero av sådana förhållanden som tjänstemannaställning eller liknande anges inte någon särskild personkrets i den föreslagna lagtexten. Ansvarsregeln är avsedd att gälla var och en som utövar offentlig myndighet oberoende av hans rättsförhållande till det allmänna. Innebörden av begreppet myndighetsutövning blir alltså avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde.
Begreppet myndighetsutövning förekommer i 3 kap. 2 § första stycket skadeståndslagen (1972: 207). Enligt denna bestämmelse skall staten
Prop. 1975: 78 | 142
eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsska- ' da som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. I motiven till denna lag (prop. 1972:5 s. 311 f) uttalade jag bl. a. att ett utmärkande drag för de förvaltningsakter, som betecknas som utövning av offentlig myndighet, är att det rör sig om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och att de kommer: till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Jag konstaterade vidare att en beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med utgångspunkt i dessa kriterier stämmer väl överens med de uttalanden om begreppets innehåll som jag gjorde i anslutning till 3 § första stycket i förslaget till förvaltningslag (prop. 1971: 30 del 2 s. 331). Myndighetsutövning karakteriserades i det sammanhanget som utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Begreppet myndighetsutövning används också i 11 kap. 6 § tredje stycket och 7 8 nya regeringsformen (RF). Enligt den första av dessa bestämmelser kan förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning överlämnas till bolag, förening, samfällighet eller stiftelse genom lag, medan den senare bestämmelsen innehåller förbud för myndighet — också riksdagen och kommuns beslutande organ — att bestämma hur förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall besluta i ärende som rör bl. a. myndighetsutövning. Beträffande innebörden av begreppet hänvisade jag i förslaget till ny regeringsform m. m. (prop. 1973: 90 s. 397) till vad jag hade anfört i förslaget till förvaltningslag.
Kommittén anmärker att den innebörd som kommittén tillagt begreppet myndighetsutövning är väl förenlig med den beskrivning av begreppets innehåll som har gjorts i motiven till förvaltningslagen (1972: 290) och skadeståndslagen och att man således vinner den fördelen att begreppet i allt väsentligt får samma innebörd i såväl skadeståndsrättslig och förvaltningsrättslig som straffrättslig lagstiftning.
I likhet med kommittén anser jag det vara lämpligt att vid utformningen av förevarande straffbestämmelse utgå från begreppet myndighetsutövning. Jag delar också kommitténs uppfattning att det är en fördel om detta begrepp får i huvudsak samma innebörd inom olika områden av lagstiftningen. Det måste emellertid samtidigt beaktas att de berörda bestämmelserna i förvaltningslagen och skadeståndslagen både sinsemellan och i förhållande till den föreslagna straffbestärmmelsen företer stora skillnader i fråga om tillämpningsområde och syfte. Föreskriften i förvaltningslagen avser sålunda att avgränsa de ärenden där regler om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut skall tillämpas. Det är alltså här endast fråga om sådan myndighetsutövning som mynnar ut i bindande beslut, medan såväl stadgan-
Prop. 1975: 78 143
det i skadeståndslagen som straffbestämmelsen avses skola vara tilllämpliga också på sådan myndighetsutövning som tar sig uttryck i faktiska åtgärder som inte har föregåtts av formliga beslut. Vidare har bestämmelsen i skadeståndslagen en huvudsaklig reparativ funktion medan straffbestämmelsen i första hand skall tillgodose preventiva syften.
Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst har sin grund i lag eller annan författning. Missbruk av myndighet föreligger då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. Oriktig myndighetsutövning kan föreligga även om ett fattat beslut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor har uppfyllts. Myndighetsutövning kan också innebära skyldighet att vara verksam i visst avseende och en underlåtenhet att handla kan i sådana fall utgöra oriktig myndighetsutövning, såsom då åklagare underlåter att åtala brott eller då utfärdande av stämning fördröjs i syfte att åtalspreskription skall hinna inträda.
Det påpekas av kommittén att ett beslut som typiskt sett innefattar myndighetsmissbruk kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är att betrakta som ogiltigt och därför inte behöver undanröjas efter besvär. Ett sådant beslut bör enligt kommitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna straffbestämmelsen. Denna uppfattning kritiseras av ett par remissinstanser, som framhåller att även ett ogiltigt beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller för någon enskild samt att också grova fall av myndighetsmissbruk med kommitténs ståndpunkt skulle kunna gå fria från ansvar.
Det kan i detta sammanhang finnas anledning att skilja mellan två typfall av nullitet, nämligen ogiltighet på grund av befogenhetsöverskridande och ogiltighet till följd av bristande behörighet. Att ett beslut är att anse som en nullitet på grund av att en behörig funktionär har överskridit sin befogenhet att utöva myndighet torde vara sällsynt. Funktionären torde i ett sådant fall få sägas ha utövat myndighet, även om resultatet inte blivit det av gärningsmannen avsedda (jfr prop. 1972: 5 s. 504). Har gärningen för det allmänna eller någon enskild medfört förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, bör straffbestämmelsen alltså vara tillämplig.
Ett likartat fall är att en funktionär utnyttjar sin möjlighet till maktutövning genom att företa faktiska åtgärder som faller utom ramen för hans befogenheter. Som exempel kan anföras att en polisman på sin fritid med stöd av sin legitimation omhändertar en person för att trakassera denne eller bereder sig tillträde till en privatbostad för att verkställa ”husrannsakan” och ta egendom i ”beslag” för en enskild persons räkning (jfr prop. 1972: 5 s. 505). Även här torde det vara fråga om missbruk av myndighet i den bemärkelse som anges i den föreslagna straff-
Prop. 1975: 78 144
bestämmelsen. I den mån gärningen på annan grund är särskilt belagd med straff, exempelvis som olaga frihetsberövande, hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, skall dock den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB enligt vad jag senare återkommer till inte tillämpas. Vid bestämmande av straff för det allmänna brottet bör det givetvis anses som försvårande att det har begåtts under myndighetsutövning.
I det andra typfallet av nullitet är beslutet ogiltigt emedan det fattats av en uppenbarligen obehörig person. I detta fall framgår redan av begreppsbestämningen att det inte kan vara fråga om någon myndighetsutövning och att den föreslagna straffbestämmelsen följaktligen inte kan bli tillämplig. I stället torde gärningen regelmässigt falla under den av kommittén föreslagna ansvarsbestämmelsen rörande föregivande av allmän ställning. Till denna bestämmelse återkommer jag i ett senare sammanhang. | -
Den föreslagna ansvarskretsen består av personer som har att utöva myndighet. Kommittén framhåller att den som i underordnad ställning bereder ärenden utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder den som har beslutanderätt i princip inte kan drabbas av ansvar enligt straffbestämmelsen. Denna ståndpunkt kritiseras av en remissinstans som anser det vara högst väsentligt från den enskildes synpunkt att även
förberedande åtgärder i beslutsförfarandet kommer att omfattas av ett
straffansvar. En annan remissinstans förordar att det straffrättsliga an: svarsområdet på denna punkt skall sammanfalla med det område som har fastställts för det allmännas skadeståndsansvar. Enligt 3 kap. 2 § andra stycket skadeståndslagen svarar sålunda staten eller kommun för skada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning
I motiven till förslaget till skadeståndslag (prop. 1972:5 s. 502) ut: talade jag bl. a. att bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket samma lag genom den valda formuleringen kommer att omfatta åtskilliga beslut eller åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men sum är reglerade av offentligrättsliga föreskrifter och indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som står i ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen. Jag konstaterade också att fel som begås på det förberedande stadiet av ett förvaltningsärende -— cxempelvis försummelse vid ärendets föredragning eller vid avgivande av yttrande i ärendet — inte sällan leder till att den enskilde lider skada även i de fall då någon anmärkning inte kan riktas mot den som har träffat det slutliga avgörandet. Vidare konstaterade jag att upplysning, som myndighet lämnar angående myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet, regelmässigt får anses som ett sådant led i myndighetsutövningen eller åtminstonce ha ett så intimt samband med denna att skadeståndsansvar bör kunna åläggas med stöd av nämnda bestämmelse om skada vållas till följd av att upplysningen är felaktig.
Prop. 1975: 78 . 145
Det är från rättssäkerhetssynpunkt av största vikt att tillämpningsområdet för en straffbestämmelse anges på ett så klart och entydigt sätt att ansvar endast drabbar gärningar som anses straffvärda. Kravet på pregnans blir självfallet starkare ju allvarligare den påföljd är som straffbudet föreskriver. Vad jag anförde i förslaget till skadeståndslagen angående omfattningen av det allmännas skadeståndsansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning ger vid handen att en motsvarande utformning av straffbestämmelsen rörande oriktig myndighetsutövning skulle innebära ett alltför långtgående och svårbestämbart straffansvar. Jag ansluter mig därför till den av kommittén föreslagna avfattningen. Av denna framgår att straffansvaret avser den eller de personer som fattar det beslut eller vidtar den åtgärd som utgör myndighetsutövningen. Föredragande eller annan som är närvarande vid den slutliga handläggningen utan att formellt delta i beslutsfattandet kan således inte drabbas av ansvar, även om han enligt föreskrift i instruktion e. d. haft att anmäla skiljaktig mening och underlåtit att göra detta. Det bör emellertid beaktas att den som, utan att formellt delta i det beslut eller den åtgärd som innefattar själva. myndighetsutövningen,' genom fel eller försummelse under ärendets handläggning likväl har förorsakat ett oriktigt resultat, som har medfört förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan drabbas av ansvar för medverkar till oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB även om beslutsfattaren av-subjektiva skäl inte kan ställas till ansvar. Varje medverkande skall ju enligt dessa regler bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Skulle inte heller någon som har deltagit i ärendets:handläggning vara straffrättsligt ansvarig för det oriktiga resultatet, kan disciplinansvar komma i fråga. Oavsett om straffrättsligt eller disciplinrättsligt ansvar kan utkrävas är det slutligen som tidigare har nämnts ingalunda uteslutet att rätt till skadestånd ändå kan föreligga för den som har tillfogats skada. Att det skadeståndsrättsliga ansvaret på så sätt sträcker sig längre än det straffrättsliga är inte heller någon nyhet som kan ge anledning till principiella betänkligheter. .
Ledamöter av beslutande statliga eller kommunala församlingar —. ' riksdagen resp. exempelvis kommun- och landstingsfullmäktige — kan enligt gällande rätt dömas endast för tagande av muta celler otillbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inte för tjänstemissbruk cller tjänstefel. I detta hänseende föreslår kommittén inte någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag skall således nämnda personer inte omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Eftersom det här är fråga om i allmänna val utsedda personer med ett direkt ansvar inför sina väljare delar jag uppfattningen att det inte föreligger något behov av att kriminalisera oriktig myndighetsutövning av berörda persongrupper. Någon anledning. 10 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 146
att såsom f. n. är fallet göra undantag för ordförandens åtgärder i denna egenskap synes inte vara för handen. Däremot anser jag inte att det finns bärande skäl att som ifrågasatts av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands fän i full utsträckning behålla den i 20 kap. 12 § andra stycket BrB stadgade immuniteten för taxeringsmän, dvs. ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd (jfr 113 § gamla RF och SOU 1972: 15 s. 320). Det kan nämnas att de remissinstanser — hovrätten för Nedre Norrland, dåvarande kammarrätten och JO — som särskilt berörde kommitténs förslag i delbetänkandet SOU 1969: 20 att taxeringsmännen borde omfattas av straffbud rörande oriktig myndighetsutövning, samtliga ställde sig bakom detta förslag: Med hänsyn till att den framtida taxeringsorganisationen f.n. är föremål: för överväganden inom finansdepartementet anser jag emellertid, som jag senare återkommer till, att straffansvaret för taxeringsmän i förevarande hänseende bör begränsas till uppsåtligt brott.
I likhet med kommittén anser jag att jurymän i tryckfrihetsprocess inte bör undantas från. ansvar för oriktig myndighetsutövning.
För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar fordras enligt kommitténs förslag att gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Det är inte nödvändigt att verkningarna inträder samtidigt som meddelandet av det beslut eller vidtagandet eller underlåtenheten av den åtgärd varigenom den oriktiga myndighetsutövningen manifesteras. Kommittén framhåller sålunda att förfång kan föreligga även om dess effekt till följd av verkställighetsregler inte hinner uppträda emedan det oriktiga beslutet blir undanröjt efter besvär. Förfång kan bestå i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet. I och för sig är även tidsutdräkt ett förfång, påpekar kommittén, som dock inte anser att varje grad av förfång, hur obetydligt det än må vara, bör medföra straff vid oriktig myndighetsutövning. Jag delar kommitténs uppfattning och ansluter mig till förslaget.
Genom införandet av rekvisitet myndighetsutövning — med en ordalydelse som klargör att straffansvaret är begränsat till dem som har att utöva myndighet — blir personkretsen för den nya straffbestämmelsen avsevärt mindre än den personkrets som f.n. har ämbetsansvar och alltså kan drabbas av straffrättsliga sanktioner för tjänstemissbruk och tjänstefel. Medan tjänstemissbruk är straffbart endast som uppsåtligt brott, kan ansvar för tjänstefel utkrävas även när oaktsamhet ligger gärningsmannen till last. Tjänstefel består i att ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Gärningsbeskrivningen täcker alltså i och för sig även oriktig myndighetsutövning. Om tjänstefel avkriminaliseras uppkommer frågan om straffbestämmelsen angående oriktig myndighetsutövning bör göras tillämplig också på oaktsamma gärningar. Med hänsyn till de för både det allmänna och
Prop. 1975: 78 : 147
den enskilde allvarliga följder som kan vara förenade med oriktig myndighetsutövning anser jag i likhet med kommittén att ett visst straffrättsligt ansvar för vårdslös myndighetsutövning inte kan undvaras.
Kommittén föreslår att kriminaliseringen av vårdslös myndighetsutövning inskränks till grova fall. Förslaget står i överensstämmelse med reformens grundtanke att behålla straffrättsliga sanktioner endast för allvarliga angrepp på de enskilda medborgarnas rättsläge. Man får därigenom också en klarare gräns mellan områdena för straffrättsliga och disciplinära sanktioner. Liksom kommittén anser jag detta vara en klar fördel. Jag biträder därför förslaget att straffansvar skall inträda endast i fall där oaktsamheten är grov. :
Vid bedömningen av om grov oaktsamhet föreligger skall självfallet samtliga omständigheter beaktas. Som ctt motiv för att låta straffansvaret täcka även fall av oaktsamhet har jag framhållit de allvarliga följder för både det allmänna och den enskilde som kan vara förenade med oriktig myndighetsutövning. Endast den omständigheten att oriktig myndighetsutövning medfört allvarligt förfång får dock inte föranleda att oaktsamhet bedöms som grov. Visserligen måste man i sådana fall, där det står klart att myndighetsutövningen får avsevärda konsekvenser för de berörda, kräva särskild noggrannhet från den utövandes sida. Det innebär emellertid bara att man får ha en annan utgångspunkt än i fråga om myndighetsutövning i allmänhet när man bedömer om oaktsamheten är grov. Sker myndighetsutövningen t. ex. under tidspress och avser den komplicerade rättsfrågor bör oaktsamheten å andra sidan bedömas mildare.
De av kommittén föreslagna strafflatituderna — för uppsåtligt brott böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt; fängelse i högst sex år samt för culpöst brott böter eller fängelse i högst ett år — anser jag vara väl avvägda.
Straffbestämmelsen i nuvarande 20 kap. 1 § BrB skall inte tillämpas om gärningen annars är särskilt belagd med straff. Kommittén föreslår att även den nya bestämmelsen om oriktig myndighetsutövning skall vara subsidiär i förhållande till andra straffstadganden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.
Brottsbenämningarna missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning kritiseras av några remissinstanser såsom mindre lämpliga från språklig synpunkt. För egen del anser jag det vara angeläget att brottets allvarliga karaktär kommer till uttryck även i brottsbenämningen. Jag förordar därför den av kommittén för det uppsåtliga brottet föreslagna benämningen missbruk av myndighet. Beträffande det culpösa brottet anser jag att benämningen vårdslös myndighetsutövning är att föredra från språklig synpunkt.
Regler om straffansvar för tagande av muta eller annan otillbörlig belöning i offentlig tjänst finns f.n. i 20 kap. 2 8 BrB. Enligt denna be-
Prop. 1975: 78 148
stämmelse får ämbetsman -eller den som varit ämbetsman inte motta, låta åt sig utlova eller begära muta eller annan otillbörlig belöning för : sin tjänsteutövning. Bestämmelsen är inte tillämplig om gärningen eljest är belagd med straff. Kommittén har genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971 fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för en generellt utformad ansvarsregel som tar sikte på varje anställd cler uppdragstagare oavsett om han är verksam inom den offentliga eller den privata sektorn. Resultatet av denna utredning har nyligen redovisats i betänkandet (SOU 1974: 37) Mut- och bestickningsansvaret. Över betänkandet har . yttranden inhämtats från myndigheter och organisationer. Jag har ännu inte tagit slutlig ställning till frågan och det saknas därför skäl att föregripa en reform av detta slag genom att nu ändra bestämmelsen i 20 kap. 2 § i vidare mån än-som betingas av övriga ändringar i samma . kapitel.
Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar inte kommer att finnas kvar i det föreslagna sanktionssystemet, måste en ny bestämning av den ansvariga personkretsen ske. Det synes därvid.vara lämpligt att i första hand anknyta ansvaret till den offentliga verksamheten på så sätt . att det kommer att omfatta alla arbetstagare hos staten eller hos kommun oavsett om de intar ställning som tjänstemän eller inte. Liksom f.n. bör även vissa personer som utan anställning utför uppdrag åt det allmänna vara underkastade mutansvar. Till denna grupp hör ledamöter av statliga och kommunala beslutande församlingar, nämnder och styrelser liksom personer som annars till följd av val eller. plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författning. Vidare bör ansvaret träffa krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt liksom samtliga utövare av offentlig myndighet, oavsett om myndighetsutövningen -har samband med innehav av tjänst : eller uppdrag som förut har nämnts.
Den nya straffbestämmelsen bör liksom den nu gällande vara tillämplig också på den som har begått gärningen. innan han crhållit ifrågava-' : rande anställning eller uppdrag eller efter det han har avgått från anställningen eller uppdraget. Däremot torde det knappast finnas något praktiskt behov av att behålla den särskilda föreskrift som nu anger att bestämmelsen om ansvar för mutbrott skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelser rörande allmänna brott.
I fråga om påföljden hänvisar nuvarande 2 3 till 1 §. Den nya straffbestämmelsen om mutbrott bör innehålla ett uttryckligt stadgande om påföljden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att straffet skall vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år. Detta överensstämmer i sak med vad som nu gäller, om man bortser från att 1 § f. n. också föreskriver åläggande av de särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning. .
Den nu gällande straffbestämmelsen i 20 kap. 3 8 BrB om brott mot..
Prop. 1975: 78 . 149
tystnadsplikt har ansetts tillämplig inte bara när den tystnadsplikt som åsidosatts grundas på uttrycklig föreskrift i lag eller annan författning utan även när den beror av myndighets eller överordnads föreskrift. av annat slag eller enbart följer av ämnets natur. Kommittén anser att ett straffbud inte bör gälla generellt inom ett så diffust bestämt område utan att för dess tillämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Samma uppfattning har sedermera kommit till uttryck i den efter betänkandets framläggande genomförda 'grundlagsreformen. Med hänsyn till innehållet i 2 kap. 1§ samt 8 kap. 3 § och 7 8 andra stycket RF är således efter RF:s ikraftträdande inte längre möjligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att ersätta stadgandet i 20 kap.. 38 BrB med en ny straffbestämmelse som, utan angivande av personkrets, föreskriver ansvar för var och en söm uppsåtligen eller av oaktsamhet yppar vad han till följd av författning är pliktig att-hemlighålla.
Jag förordar också att de straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som f. n. finns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blir överflödiga upphävs. Sådana specialstraffrättsliga bestämmelser som innehåller subjektiva rekvisit i skadehänseende bör dock behållas oförändrade. Det gäller här framför allt sådan tystnadsplikt för revisorer m. fl. som har föreskrivits i bl. a. lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring. Regeln i 9 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) om straff för den som utan giltigt skäl röjer vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras bör också behållas i sin nuvarande lydelse liksom även bestämmelser av motsvarande eller liknande typ i andra författningar. Den straffrättsliga sanktionering av brott mot tystnadsplikt som finns i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland (jfr SES 1971: 850) kan inte ändras utan överenskommelse med Finland och bör därför t. v. behållas i nuvarande lydelse.
I 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756) finns en bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att avslöja vem som har författat eller framställt program m. m. Förbudet är förenat med straffansvar och har motsvarighet i.3 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, Ändring av dessa båda straffbestämmelser bör anstå tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen på sätt jag senare
återkommer till aktualiseras. | .
Specialstraffrättsliga bestämmelser i författningar som har begränsad giltighetstid eller som utan att ha blivit formellt upphävda till följd av sitt sakliga innehåll i praktiken endast har begränsad giltighetstid bör också lämnas oförändrade (jfr SOU 1972: 1 s. 201 f).
Det kan, såsom kommittén framhåller, övervägas om inte vissa fall av den oreglerade tystnadsplikt som hittills gällt bör författningsregleras
Prop. 1975: 78 | 150
så att även dessa fall kommer att omfattas av straffansvaret. Ett sådant fall, som föranlett lagstiftning sedan kommittén lagt fram sitt betänkande, är den i 2 kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) stadgade skyl- digheten för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Någon motsvarande bestämmelse för de kommunala församlingarnas del anser jag inte f. n. vara erforderlig. |
I ett nyligen framlagt förslag till lag om offentliga funktionärers'tystnadsplikt har jag förordat att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit på grund av anställning eller uppdrag hos staten, kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, om förbudet är påkallat bl. a. av hänsyn till rikets säkerhet, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet eller det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse (prop. 1975: 8). Regetingen skall enligt förslaget få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller landstingskommun att meddela föreskrifter av detta slag. Jag framhöll i prop. (s. 61) bl. a. att ett sådant generellt bemyndigande är en förutsättning för att man, utan att sätta meddelarskyddet åt sidan och utan att belasta riksdagen med detaljfrågor, skall kunna behålla ungefär det rättsläge som i dag råder på tystnadspliktsområdet. I den mån regeringen använder bemyndigandet kommer nämligen den sålunda reglerade tystnadsplikten att sanktionceras av en straffbestämmelse i den föreslagna lagen. Denna bestämmelse bör utgå i samband med att den nu förordade ändringen i 20 kap. 3 § BrB träder i kraft.
En annan persongrupp som enligt min mening bör åläggas författningsreglerad tystnadsplikt är tolkar och översättare. På grundval av ett av invandrarutredningen avgivet betänkande (SOU 1972: 83) kommer jag därför att föreslå en särskild lag i detta ämne. |
I vissa författningar finns bestämmelser om tystnadsplikt som inte sanktioneras av något straffstadgande. Som exempel på sådana bestämmelser kan nämnas 118 lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, 5 och 8 §§ lagen (1949: 345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, 192 § lagen om bankrörelse och 28 § kungörelsen (1968: 104) om företagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen. Om den som åsidosätter tystnadsplikt av detta slag inte är underkastad ämbetsansvar och alltså inte kan straffas enligt nuvarande 20 kap. 3 eller 48 BrB, är gärningen f.n. följaktligen straffri. Med den utformning som 20 kap. 3§ har enligt förslaget skulle däremot straffansvar inträda. En sådan konsekvens skulle strida mot syftena vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser (se t. ex. prop. 1949: 101 s. 79) och bör därför undvikas. I förslaget till övergångsbestämmelser har av denna : anledning tagits in ett stadgande om att vad som sägs i 20 kap. 3 § inte skall tillämpas i fråga om åsidosättande av sådan tystnadsplikt som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte är straffsanktionerad.
Prop. 1975: 78 151
De särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffas enligt kommitténs förslag. Kommittén påpekar emellertid att dessa påföljder utom att utgöra straff även har cn skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den befattningshavare som inte fyller förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Även om åtskilliga skäl talar för att låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funktionärer måste givetvis, framhåller kommittén, den offentliga tjänstens : integritet skyddas genom att funktionären i förekommande fall kan skiljas från tjänsten, Detta syfte skall enligt kommitténs förslag kunna uppnås genom en tillämpning av det avskedandeinstitut som regleras i den disciplinlag som kommittén föreslår.
Mot förslaget att avskaffa avsättning och suspension som straff har
jag ingenting att erinra. Det synes av olika skäl vara mest ändamålsenligt att — liksom på den privata arbetsmarknaden — frågan om arbetstagarens avskedande på grund av olämplighet får avgöras med beaktande av alla relevanta omständigheter vare sig det är fråga om brottsligt förfarande eller icke straffbar förseelse i tjänsten. I vissa fall kan det sålunda tänkas vara tillräckligt att arbetstagaren förflyttas till annan tjänst.
När det gäller ledamöter av beslutande församlingar framhåller kommittén att det är svårare att anlägga den privaträttsliga syn på avskedandefrågan, som ligger till grund för dess förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, och att avskedandeinstitutet således inte bör tillimpas här. Kommittén anser emellertid att det även framgent bör finnas möjlighet att till följd av brott skilja sådan ledamot från hans uppdrag och att denna befogenhet liksom hittills bör anförtros åt den domstol som har att döma över brottet. Jag delar kommitténs uppfattning, som f. ö. väl stämmer överens med det efter betänkandets framläggande tillkomna stadgandet i 4 kap. 7 § RF att riksdagsledamot eller ersättare av domstol kan skiljas från uppdraget om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Om man, som jag senare återkommer till, inte låter det nya utomstraffrättsliga ansvarssystemet omfatta någon kategori av uppdragstagare, synes det vara mest följdriktigt att utsträcka allmän domstols befogenhet i förevarande hänseende även till andra förtroendemän än ledamöter av beslutande församlingar. Aniedning saknas dock att gå utanför den krets som har att utöva offentlig myndighet. Befogenheten bör således omfatta t. ex. ledamöter av barnavårds- och nykterhetsnämnder.
Sammanfattningsvis anser jag att övervägande skäl talar för att en motsvarighet till avsättningsstraffet bör finnas kvar beträffande valda uppdragstagare som har att utöva offentlig myndighet. För att utmärka att sanktionen är avsedd mera som skyddsåtgärd än som straff bör emellertid benämningen avsättning undvikas och den mera neutrala termen skiljande från uppdrag användas. Sanktionen torde härigenom bli att be-
Prop. 1975: 78 152
trakta som särskild rättsverkan av brott (jfr 1 kap. 8 3 och 36 kap. 11 8
BrB). :
Avgörande för frågan om förtroendemannen skall skiljas. från sitt uppdrag synes böra vara om han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget (jfr det nyss nämnda stadgandet i 4 kap. 7 & RF). En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad bör också bestämmas. Enligt 20 kap. 8 § första stycket BrB gäller f.n. som huvudregel att avsättning på grund av allmänt brott kan ske. endast om det för brottet är stadgat fängelse i två år celler däröver. Denna gränsdragning synes lämpligen kunna behållas och utsträckas till att gälla även de enligt förslaget i 20 kap. upptagna brotten. Detta innebär alltså att skiljande från uppdraget kan komma i fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detta brott -— och mutbrott men inte vid vårdslös myndighetsutövning celler brott mot tystnadsplikt. | |
Den som har två eller flera- uppdrag med vilka det följer myndighetsutövning bör skiljas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig att inneha.
I 20 kap. 9 § BrB stadgas f.n. beträffande tjänstemän med ämbetsansvar att domstol skall ta hänsyn till diseplinär bestraffning som har ålagts för brott, då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. En- Jigt nuvarande 20 kap. 8 3 BrB gäller vidare att om tjänsteman för annat brott än ämbetsbrott ådöms såväl ämbetsstraff i form av t. cx. avsättning som annan påföljd, den förlust han lider genom ämbetsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra påföljden. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser i BrB' ersätts med en ny regel i 33 kap. BrB som har till syfte att förekomma dubbelbestraffning, Den föreslagna regeln tar till skillnad från den nu gällande sikte på såväl offentligt som privat anställda och lämnar domstol möjlighet att vid straffmätning alltid beakta de sanktioner som arbetsgivaren inom ramen för ett arbets- . avtal utkräver då arbetstagare har begått brott. Jag biträder förslaget. Den föreslagna regeln bör äga motsvarande tillämpning om uppdragstagare, på sätt jag förut har berört, genom beslut i brottmål skiljs från uppdraget.
De ansvarsregler som jag hittills har behandlat riktar sig i allmänhet mot offentliga funktionärer som inte fullgör sina uppgifter på ett riktigt sätt. Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående. I 17 kap. BrB, som behandlar brott mot allmän verksamhet, straffbeläggs en del sådana gärningar. Bestämmelserna i 1—5 §§ åsyftar att förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av : sådan verksamhet, Den krets som skyddas enligt dessa bestämmelser består huvudsakligen av befattningshavare som har eller har haft ämbetsansvar samt i stor utsträckning även av dem som har kallats att biträda sådan befattningshavare vid förrättning. Enligt kommitténs mening föranleder den föreslagna reformen av ämbetsansvaret en omprövning även
Prop. 1975: 78 153
av ifrågavarande personkrets. Kommittén hävdar sålunda att en stor del av denna personkrets saknar behov av ett särskilt ämbetsskydd och att de för de allmänna brottstyperna stadgade strafflatituderna i allmänhet torde vara tillräckligt vida för att tillgodose förekommande behov av
straffskärpning i fall då gärningarna riktat sig mot offentliga funktionä-
rer. Med hänsyn till medborgarnas intresse av att i synnerhet offentlig myndighet utövas på ett riktigt sätt anser emellertid kommittén att det särskilda straffansvaret, utom såvitt gäller missfirmelse, skall bibehållas för den som förgriper sig mot någon i dennes myndighetsutövning. Några remissinstanser anser att även straffansvaret för missfirmelse bör kvarstå.
Jag ansluter mig till kommitténs ställningstagande och de överväganden som ligger bakom detta. Behovet av straffskydd mot missfirmelse av : | någon i dennes myndighetsutövning anser jag kunna tillgodoses genom tillämpning av den allmänna straffbestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § BrB under förutsättning att denna bestämmelse kompletteras med en åtalsregel som gör det möjligt för allmän åklagare att efter angivelse av målsäganden beivra gärningen när det av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.
Den mot straffbestämmelsen om missfirmelse mot tjänsteman i 17 kap. 5 § svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 8 7 tryckfrihetsförordningen bör helt utgå. Framställning i tryckt skrift som innefattar förolämpning mot någon i eller för hans utövning av offentlig myndighet får i stället beivras med stöd av 7 kap. 4 § 15 samma förordning, enligt vilken tryckfrihetsåtal kan ske på grund av ärekränkning mot enskild person. Ändringen bör emellertid anstå tills massmedieutredningen (Ju 1970: 59) har framlagt resultatet av sitt arbete, eftersom detta sannolikt kommer att aktualisera andra ändringar i tryckfrihetsförordningen och förslag till sådana ändringar med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 15 och 17 §8 RF ändå inte kan slutligen antas av 1975 års riksmöte. Jag lägger därför inte nu fram något förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen. Från praktisk synpunkt saknar detta betydelse, eftersom ett upphävande av : den grundläggande bestämmelsen i 17 kap. 5 8 BrB omedelbart återverkar på tillämpligheten av motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen. Enligt 7 kap. 4 § i denna förordning skall nämligen som otillåtet yttrande i tryckt skrift anses endast sådan framställning som är straffbar enligt lag. |
Straffbestämmelsen i 7 8 om bestickning bör, som: kommittén har föreslagit, ändras så att den personkrets som avses med detta brott överensstämmer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mutbrott. |
Bestämmelserna i 14 8 och 15 § första stycket om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av allmän ställning föreslås av kommittén sammanförda till ett stadgande som endast tar sikte på obehörig ut-
Prop. 1975: 78 154
övning av offentlig myndighet. För denna ändring anför kommittén i huvudsak samma skäl som förut redovisats i fråga om bestämmelserna i 1-—4 88. Den närmare utformningen av den nya föreskriften måste enligt kommitténs mening bestämmas mot bakgrund:av det föreslagna straffbudet rörande missbruk av myndighet. Myndighetsutövning som sker oriktigt på sätt där sägs och som får där avsedd rättslig effekt bör således föranleda ansvar för missbruk av myndighet även om myndigheten utövas av en offentlig funktionär som därvid överskrider sina befogenheter. Kommittén föreslår därför att den nya straffbestämmelsen om föregivande av allmän ställning skall avse endast det fallet att någon obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Jag ansluter mig till förslaget.
Den straffbelagda handlingen kan även innefatta ett obehörigt utövande av offentlig myndighet. En obehörig person kan exempelvis genom att uppträda i polisuniform ge sig ut för att vara polisman och dirigera trafiken. I andra fall kan någon egentlig myndighetsutövning inte sägas föreligga därför att handlingen inte får avsedd rättslig effekt men den kan likväl medföra avsevärt men för det allmänna eller för någon enskild. Med hänsyn därtill anser jag, i likhet med ett par av remissinstanserna, att den av kommittén föreslagna strafflatituden — böter eller fängelse i högst sex månader — är alltför låg. Jag förordar därför att det införs en bestämmelse som gör det möjligt att döma till fängelse i högst två år, om brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild är att anse som grovt.
13.4 Disciplinansvaret
De ändringar av 20 kap. BrB, som kommittén föreslår och som jag enligt vad jag tidigare har redovisat i huvudsak tillstyrker, innebär bl. a. att straffansvaret för tjänstefel bortfaller. Som ersättning för det sålunda upphivda straffansvaret för ett mycket stort antal gärningar av skild beskaffenhet föreslår kommittén ett nytt utomstraffrättsligt sanktionssystem, som i vissa hänseenden överensstämmer med det för stora grupper av offentliga funktionärer redan gällande disciplinansvaret. De väsentligaste skillnaderna mellan detta ansvar och det föreslagna systemet är att det senare omfattar en större personkrets och har en delvis dispositiv karaktär samt att frågor om disciplinpåföljd och avskedande enligt det nya systemet skall prövas av domstol i civil rättegång om arbetstagaren är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut. |
Efter samråd med statsrådet Löfberg vill jag anföra följande. De straffbestämmelser som jag tidigare har berört avser i huvudsak endast de allvarligaste angreppen mot intresset av att offentliga funktioner fullgörs på ett riktigt sätt. Det är därför av väsentlig betydelse från såväl allmänhetens och den offentlige arbetsgivarens som den enskilde arbets-
Prop. 1975: 78 155
tagarens synpunkt att det ansvarssystem som skall komplettera straffbe-. stämmelserna får en sådan utformning att alla rimliga effektivitets- och rättssäkerhetskrav blir tillgodosedda. . . Sedan kommitténs betänkande lades fram har lagen (1974: 12) om anställningsskydd tillkommit. Då lagen antogs av statsmakterna slogs det fast att den skulle gälla även för arbetstagare i offentlig tjänst. Samtidigt stod det klart att den inte kunde genomföras helt med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger på det statligt lönereglerade tjänste- ' mannaområdet. Det var inte heller meningen att reformen skulle få medföra försämring av det befintliga anställningsskyddet på den offentliga sektorn. Utgångspunkten skulle dock vara att anpassa tjänstemannalagstiftningen till de principer som lades fast för arbetsmarknaden i övrigt (se prop. 1973: 129 s. 197 ff). En viss sådan anpassning kom till stånd redan våren 1974 då ändringar vidtogs i bestämmelserna om uppsägning m. m, i statstjänstemannalagen och stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannastadgan). Som motivering anfördes att det inte längre fanns anledning att behålla avvikande regler som inte betingas av den offentliga tjänstens särart samt att det inte heller var Jämpligt att tjänstemannalagstiftningen tillfördes eller fick behålla regler som redan följer av lagen om anställningsskydd. I det väsentliga slutfördes anpassningen under hösten genom prop. 1974: 174 och tillkomsten av en rad författningsändringar i anslutning därtill (SFS 1974: 1008—1017). Samtidigt förutsattes att den nödvändiga anpassningen till reglerna om avskedande i sistnämnda lag skulle ske i anslutning till det pågående arbetet med en översyn av BrB:s regler om ämbetsansvaret (se prop. 1974: 88 s. 172, jfr prop. 1974: 174 s. 49). : Genom lagen om anställningsskydd har vissa av ämbetsansvarskommitténs förslag redan realiserats på arbetsmarknaden i dess helhet och i dessa hänseenden behövs följaktligen inte några bestämmelser i tjänstemannaförfattningarna. I andra avseenden innehåller lagen om anställningsskydd regler som skiljer sig från de av kommittén föreslagna. Det gäller därför att här avgöra om den offentliga tjänstens särart eller intresset av att inte försämra det befintliga anställningsskyddet på den offentliga sektorn motiverar en avvikande reglering. Jag kommer i det följande att ta upp frågan till närmare behandling på de punkter där den aktualiseras. Remisskritiken av det nya ansvarssystemet har framför allt riktat sig mot förslaget att ansvaret skall omfatta även förtroendemän. På denna punkt har också stora meningsskiljaktigheter kommit till uttryck inom kommittén. Både reservanter i kommittén och flera remissinstanser anser att det föreslagna systemet strider mot grundläggande offentligrätts- liga principer och knappast skulle kunna tillämpas i praktiken. -Bl. a. framhålls det oegentliga i att använda det privaträttsliga institutet avskedande i fråga om förtroendemän, som inte har något rättsförhållande till
Prop. 1975: 78 | 156
det allmänna förutom sitt uppdrag vilket inte är grundat på anställning eller förordnande utan endast på valkorporationens val.
Jag finner kritiken befogad. Det kan till en början ifrågasättas om det här finns något verkligt praktiskt behov av'sådana ansvarsregler. som kommittén har föreslagit. Om en vald förtröendeman genom brott visar sig uppenbarligen olämplig för sitt uppdrag, bör han, som jag tidigare har berört, under vissa förutsättningar kunna skiljas från detta av domstol. I vissa fall kan förtroendeman också entledigas av domstol på grund av olämplighet som inte har samband med brott (t. ex. överförmyndare enligt 19 kap. 9 3 föräldrabalken). Det mest väsentliga i detta sammanhang är emellertid att förtroendemannen alltid har ett politiskt ansvar som kan utkrävas av valkorporationen eller motsvarande vid mandatperiodens utgång eller, om uppdraget inte är tidsbegränsat, när anledning därtill förekommer. Vägande skäl talar alltså enligt min mening för att innehavare av förtroendeuppdrag lämnas utanför det utomstraffrättsliga ansvarssystemet. | . .
Av tjänstemännen inom den kommunala sektorn är det i dag endast en mindre del som är underkastad ett lagreglerat disciplinansvar: Kommitténs förslag innebär att samtliga kommunaltjänstemän skall omfattas av det nya ansvarssystemet men att detta i väsentliga delar skall göras : : dispositivt för de tjänstemän som har ett avtalsreglerat disciplinansvar. ” På denna punkt är emellertid kommittén starkt splittrad. En ledamot : och tre experter anser att den föreslagna disciplinlagen inte ens subsidiärt bör gälla på det kommunala området. .Ett stort antal remissinstanser ansluter sig till reservanternas ståndpunkt. Mot kommitténs förslag anförs från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll att det nuvarande avtalsreglerade systemet fungerar tillfredsställande. .
Till förmån för kommitténs förslag kan anföras att det från allmän synpunkt kan tyckas angeläget att den del av det i dag straffbara områ-
det, som avkriminaliseras om bl.a. straffbestämmelsen om tjänstefel upphävs, inte lämnas helt åt arbetsmarknadens parter att reglera utan
att det allmänna åtminstone i viss utsträckning behåller ett inflytande över dessa frågor. . .
Mest väsentligt från den enskilde medborgarens 'synpunkt är emellortid enligt min mening att överträdelser inom myndighetsutövningens område blir utredda och beivrade på ett tillfredsställande sätt. På denna punkt innebär det förslag till nya straffbestämmelser, som jag tidigarehar presenterat, i förhållande till gällande rätt att mindre grova:fall av oaktsamhet avkriminaliseras. När det emellertid gäller sådana fall, lik-' som tjänsteförseelser i övrigt inom offentlig verksamhet, torde med-
borgarnas skyddsintresse sällan ha en sådan styrka att det inte lämp-
ligen kan tas tillvara inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Med hänsyn även till att det nuvarande avtalsreglerade systemet enligt samstämmiga uppgifter har fungerat tilifredsställande finns det därför
Prop. 1975: 78 . 157
enligt min mening inte några bärande skäl att på det kommunala området införa ett lagreglerat disciplinansvar som hittills inte har tillämpats för dessa arbetstagare. Detsamma gäller beträffande arbetstagare i sambällsägda företag och liknande inrättningar. I sista hand gäller för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 8 lagen om anställningsskydd att avskedande får äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.
I fråga om statstjänstemännen och de kommunaltjänstemän m. fl.' som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan är förhållandet i viss mån annorlunda. Flertalet av dessa har sedan lång tid varit underkastade ett lagreglerat disciplinansvar som har visat sig fungera tillfredsställande. Förslaget att på detta område behålla ett lagreglerat an-. svarssystem har också godtagits av de flesta remissinstanserna. När det gäller frågan om avskedande skulle visserligen i avsaknad av andra bestämmelser 18 8 lagen om anställningsskydd bli tillämplig. Förutsättningarna för avskedande bör emellertid. enligt min mening utformas med beaktande av de särskilda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. Det anställningsskydd som f.n. gäller för dessa har nämligen inte tillkommit endast av omsorg om arbetstagarna själva utan motiveras främst av de samhällsintressen som är förenade med . . en självständig och oväldig kår av förvaltningstjänstemän (se prop: ' 1964: 140 s. 98, 1965: 60 s. 117 f samt 1974: 174 s. 47, 56 och 64);
Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag att behålla ett utori-
straffrättsligt ansvarssystem för statstjänstemän och de kommunaltjänstemän m. fl. som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan. De nya reglerna bör dock inte göras direkt tillämpliga på dem som innehar eller uppchåller prästerlig tjänst utan i stället bör för deras del frågan lösas genom att hänvisning till dessa regler görs i. lagen (1936: 567) om domkapitel. De författningsändringar som kan behövas beträffande tjänstemannagrupperna i övrigt inom den' icke statliga delen av 'det statligt reglerade löneområdet torde genomgående kunna beslutas i administrativ ordning utan riksdagens medverkan (jfr prop. 1973: 90 s. : 306). I fortsättningen behandlas därför regelsystemets utformning bara -:
såvitt rör den statliga sektorn. | |
Det nya ansvarssystemet bör avse också flertalet av de högre statstjänstemän som det nu gällande disciplinansvaret inte är tillämpligt på. Däremot föreligger inte skäl att låta de nya reglerna omfatta statsråden och riksdagens ombudsmän (JO). För:statsråd gäller sålunda ctt politiskt ansvar som kan utkrävas av riksdagen genom misstroendeförklaring enligt 12 kap. 4 § RF. JO kan enligt 8 kap. 10 § RO entledigas av riks- ' dagen när han inte längre åtnjuter dess förtroende.
Högsta domstolen har enligt 12 kap. 8 § andra stycket RF att på talan av JO eller justitiekanslern (JK) pröva om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller
Prop. 1975: 78 - 158
avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökping. Enligt 11 kap. 5 § RF får den som utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. I motiveringen till dessa bestämmelser nämnde jag att det kunde förutsättas att ämbetsansvarskommitténs förslag i sina huvuddrag skulle genomföras (prop. 1973: 90 s. 391 och 441 f). Jag anförde vidare att. föreskrifterna i 12 kap. 8 3 inte avser att hindra att bestämmelser förs in i vanlig lag om prövning i administrativ ordning av frågorna om avskedande, avstängning och läkarundersökning men att ett administrativt beslut inte kan gå i verkställighet utan samtycke från den domare som beslutet gäller. Lämnas inte samtycke, blir det en sak för JO eller JK att i högsta domstolen väcka talan mot domaren i fråga. Det är därför enligt min mening både följdriktigt och ändamålsenligt att göra det nya ansvarssystemet i princip tillämpligt på justitieråd och regeringsråd samt att undanta dem från tillämpningen endast såvitt. gäller bestämmelser om disciplinansvar och förfarande. |
JK bör enligt kommitténs mening inte vara underkastad. några bestämmelser om disciplinpåföljd utan endast regler om avskedande. Med hänsyn till den inbördes likartade ställning som JK och JO intar anser jag i likhet med kommittén att inte heller JK bör kunna åläggas disciplinpåföljd. Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag. Någon anledning att undanta riksåklagaren (RÅ) från tillämpningen av de nya an- Svarsreglerna anser jag inte finnas.
Arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter bör liksom hittills omfattas av det lagreglerade ansvarssystemet.
Den av mig förordade regleringen får en betydligt mindre räckvidd än den av kommittén föreslagna. I huvudsak kommer sålunda det nya systemet att omfatta endast samma personer som i dag är underkastade statstjänstemannalagens eller kommunaltjänstemannastadgans disciplinbestämmelser. Det kan därför ifrågasättas om inte dessa bestämmelser skall omarbetas och kompletteras i stället för att samlas i en särskild författning på sätt kommittén har föreslagit. Till förmån för det förra alternativet kan anföras att ansvarsreglerna har ett naturligt samband med övriga frågor som regleras i berörda författningar och att ett upptagande av ansvarsreglerna i en separat lag skulle nödvändiggöra ett flertal hänvisningar från den ena författningen till den andra. För det senare alternativet talar att den nya regleringen omfattar mer än dubbelt så många paragrafer — ett tjugotal — som den nu gällande. Enligt min mening överväger fördelarna med det förstnämnda alternativet de nackdelar som är förenade med det. Jag förordar därför att den nya regleringen inarbetas i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan.
Prop. 1975: 78 159
Att ett lagreglerat utomstraffrättsligt ansvar behålls för stora grupper av offentliga funktionärer behöver inte utesluta att detta ansvar i vissa hänseenden ges en dispositiv utformning. Enligt kommitténs förslag får de tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan avtalsfrihet rörande frågan om disciplinpåföljder medan Övriga regler i den föreslagna disciplinlagen — däribland bestämmelserna om avskedande — blir tvingande för dem. Jag finner förslaget vara väl avvägt. | |
Bestämmelser om utformningen av disciplinpåföljder bör kunna tas in endast i kollektivavtal. För att undvika att ett oenhetligt ansvarssystem tillämpas inom samma avtalsområde bör i kollektivavtal föreskriven disciplinpåföljd kunna åläggas även tjänsteman, som står utanför den avtalsslutande organisationen men är sysselsatt inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet (se 4 § kungörelsen (1965: 465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.).
Disciplinpåföljd skall enligt kommitténs förslag till disciplinlag kunna åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning om felet inte är ringa. Bestämmelsen skiljer sig i tre hänseenden från motsvarande stadgande i statstjänstemannalagens nuvarande 19 8, som är likalydande med straffbestämmelsen om tjänstefel i gällan-
de 20 kap. 4 & BrB. Sålunda begränsas ansvaret till fel som inte är ringa.
Vidare anges varken de källor som bestämmer tjänsteåliggandenas innehåll — t. ex. lag, instruktion och särskild föreskrift — eller de subjektiva rekvisiten, dvs. uppsåt eller oaktsamhet.
Den främsta anmärkningen mot utformningen av den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen är att den omfattar så gott som varje förseelse hur ringa den än kan vara. Ett så vidsträckt tillämpningsområde är från både principiella och praktiska synpunkter mindre tillfredsställande. Jag förordar därför att bestämmelsens räckvidd med avseende på gärningarnas svårhetsgrad begränsas på sätt kommittén har föreslagit.
I likhet med kommittén finner jag det inte vara nödvändigt att i lagtexten räkna upp vilka källor som bestämmer arbetstagarens åligganden. Jag vill dock erinra om att av principerna för det nya ansvarssystemet följer att det inte blir uteslutet att disciplinpåföljd kan komma att åläggas även för åsidosättande av förpliktelser som är bestämda i avtal.
Beträffande de subjektiva rekvisiten anser jag i motsats till kommittén att det uttryckligen bör anges i lagtexten att för ansvar förutsätts antingen uppsåt eller oaktsamhet. Med oaktsamhet avses därvid även ringa oaktsamhet, Det kan i detta sammanhang framhållas att den förut berörda förutsättningen att felet inte är ringa utgör ett objektivt rekvisit. Enbart den omständigheten att oaktsamheten är ringa behöver alltså inte leda till ansvarsfrihet.
Enligt gällande bestämmelser — 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och 19 § första stycket andra meningen statstjänstemannalagen — skall det
Prop. 1975: 78 160
förhållandet att arbetstagare deltar i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden inte i något fall anses som tjänsteförscelse. Dessa bestämmelser behövs inte : lingre med hänsyn till den reglering av. disciplinansvar och avskedande. m. m. som nu föreslås. Den ordning som efter genomförandet av lagen om anställningsskydd gäller på det privata området blir sålunda genom förslaget generellt tillämplig (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och SOU 1975: 1 s. 532 ff). Jag förordar därför att någon motsvarighet till nämnda bestämmelser inte tas in i den nya lagstiftningen. .
Enligt 2 § kungörelsen (1964: 428) om medicinalpersonal står all sådan personal, såväl den offentligt verksamma som den privatpraktise-. rande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tilldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen... Kommittén anser att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av denna socialstyrelsens tillsyn utan inskränker sig i stort sett till att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning kan uppkomma mellan socialstyrelsen och den myndighet som har att tillämpa de allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentliga funktionärer. Sålunda föreslås särskild bestämmelse i disciplinlagen av innebörd att disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas medicinalpersonal för förseelse i dess yrkes-. utövning. Motsvarande regel föreslås för dem som i egenskap av vete- -. rinärer står under Jantbruksstyrelsens inscende. Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t den 18 januari 1974 bemyndigat chefen för socialdeparte-, mentet att tillkalla sakkunniga för att se över bestämmelserna' angående tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården, m. m. För att de sakkunnigas arbete inte skall föregripas bör gällande reglering på området inte ändras mer än som behövs för en reformering av det nuvarande ämbetsansvaret. Jag ansluter mig därför till -.kommitténs förslag. Någon: anledning att, som en remissinstans har ifrågasatt, införa en liknande reglering på andra områden anser jag inte finnas f. n.
I fråga om disciplinpåföljdernas utformning innebär kommittéförsla-
get att avsättning och suspension avskaffas, att institutet varning bibehålls och att det nuvarande löneavdraget ersätts med en särskild penningplikt med möjlighet för den offentlige arbetsgivaren att: kvitta penningplikt mot lönecfordran. Det är huvudsakligen endast i fråga om penningplikten som förslaget möter kritik från remissinstansernas sida. BL a. anförs det att närmare anvisningar behövs för bestämmande av penningpliktens storlek och att sådana regler skulle bli så komplicerade att införandet av denna disciplinpåföljd skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket ocnhetlig praxis. Vidare motsätter sig ett par remissinstanser förslaget till ändring av lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt och menar att genomförande därav inte skul-
Prop. 1975: 78 161
le vara förenligt med syftet att åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens regelsystem.
Den anförda kritiken kan enligt min mening inte Jämnas obeaktad. Ett botsystem av föreslagen typ blir betydligt svårare att tillämpa än ett iöneavdragssystem, som ju f. ö. är mycket enkelt att skärpa eller mildra genom att ändra procentsatsen. Nackdelarna av en oenhetlig tillämpning : synes också vara betydligt större än fördelarna av att kunna beakta:
sociala skäl vid bestämmandet av en påföljd. Om bestämmelserna rö- ”
rande disciplinpåföljder, på sätt jag tidigare har föreslagit, görs dispositiva, finns än mindre anledning att införa en helt .ny ekonomisk sanktion. Jag förordar därför att löneavdrag bibehålls som disciplinpåföljd. Detta disciplinmedel bör emellertid användas restriktivt. I övrigt ansluter jag mig i denna del till kommitténs förslag.
Den nuvarande påföljden avsättning har vid sidan av sin straffunktion också en skyddsuppgift, nämligen att möjliggöra att man från tjänsten kan skilja den tjänsteman som inte fullgör sin tjänst på ett godtagbart sätt. Om avsättning avskaffas som både ämbets- och disciplinstraff måste därför något annat institut överta sistnämnda uppgift. Kommittén anser att en privaträttslig reglering av denna fråga bäst kan fylla uppgilten och föreslår bestämmelser som -gör det möjligt för den offentlige arbetsgivaren att avskeda arbetstagare som genom brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförscelse visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst. Förslaget innebär: alltså att frågan om arbetstagarens entledigande, när anledningen är brottslig gärning, bryts ut ur brottmålet och liksom andra fall där anställningens upphörande aktualiseras behandlas i privaträttslig ordning. :
Kommitténs förslag har fått ett övervägande positivt mottagande av
remissinstanserna, Såvitt gäller avskedande på grund av icke kriminaliserad tjänsteförscelse har det vunnit allmän anslutning. Beträffande arbetstagare som genom brott visat sig uppenbarligen olämplig för sin tjänst delar emellertid vissa instanser reservanten Wiséns uppfattning att' det bör ankomma på den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. Som motivering anförs att det å ena sidan kan vara svårt för arbetsgivaren att bedöma avskedandefrågan innan brottmålet blivit slutligen avgjort medan å andra sidan straffmätningen kan vålla brottmålsdomstolen svårigheter så länge frågan om arbetstagarens avskedande är svävande.
Starka skäl talar enligt min mening för en enhetlig reglering av samt- :
liga frågor rörande anställnings upphörande på både den offentliga och den privata arbetsmarknaden. Det torde nämligen vara av väsentligt intresse för såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan att dessa frågor handläggs 1 den för arbetstvister föreskrivna ordningen. Härigenom kan man bäst beakta do speciella synpunkter som är relevanta i sammanhanget.
Enligt lagen om anställningsskydd kan anställning som giller tills vi- 11 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 162
dare genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss uppsägningstid. Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Kravet på saklig grund kan enligt lagens förarbeten anses uppfyllt bl. a. om arbetstagarens olämplighet blivit klart dokumenterad eller om ålder eller sjukdom har kommit till uttryck i en stadigvarande och väsentlig nedsättning eller förlust av arbetsförmågan. Vill arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns inte finns, i samband med att arbetstagaren fyller 67 år, skall han un-
derrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Avskedande får — utan
" föregående uppsägning. — äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.
Enligt statstjänstemannalagen får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare, i lagen om anställningsskydd. Skyldighet att avgå från tjänsten vid ålder som anges i avtal om statlig
pension finns föreskriven i statstjänstemannalagen. Där regleras bl. a.
också i vilka fall tjänsteman till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är skyldig att avgå från tjänsten innan han har uppnått nyssnämnda ålder. Vidare finns i statstjänstemannalagen bestämmelser om förflyttning av tjänsteman till annan tjänst samt om entledigande (försättande i disponibilitet) i vissa fall av tjänsteman vid utrikesförvaltningen, försvarsmakten eller polisväsendet.
Den angivna regleringen i statstjänstemannalagen ger ett i vissa hänseenden bättre anställningsskydd än det som följer av lagen om anställningsskydd, varför det inte bör komma i fråga att i alla delar anpassa den till sistnämnda lags regelsystem. När det gäller utformningen av det institut som skall ersätta avsättningsstraffet, finns däremot anledning att pröva huruvida bestämmelserna i lagen om anställningsskydd kan tjäna som förebild. I det fall då någon har visat sådan olämplighet att han enligt arbetsgivarens bedömning varken kan få stå kvar i sin nuvarande tjänst eller beredas annan sysselsättning synes i regel uppsägning ligga närmast till hands. Såväl arbetsgivare som arbetstagare får härigenom skäligt rådrum för att inrätta sig efter den omställning som anställningens upphörande innebär. I vissa fall kan emellertid tjänstemannens olämplighet vara av så allvarlig natur att ett omedelbart skiljande från tjänsten är påkallat från allmän synpunkt. En motsvarighet till det avskedandeinstitut som regleras i lagen om anställningsskydd behövs därför men bör, som jag tidigare har framhållit, utformas mera med beaktande av de särskilda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. För att det anställningsskydd som enligt gällande rätt är tillförsäkrat tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial inte skall försämras bör entledigande av sådan tjänsteman på grund av olämplig-
Prop. 1975: 78 - 163
het inte kunna ske i annan ordning än genom avskedande. Detsamma gäller tjänsteman som är förordnad för bestämd tid. Tjänsteman som är förordnad tills vidare bör däremot, liksom hittills, kunna skiljas från tjänsten även efter uppsägning med stöd av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd.
När det gäller avskedande på grund av brott har både inom kommittén och bland remissinstanserna yppats farhågor för att en privaträttslig reglering skall leda till komplikationer. Dessa farhågor är enligt min mening i viss mån överdrivna. Den föreslagna regleringen gäller sålunda redan i dag på den privata arbetsmarknaden utan att såvitt är bekant föranleda några nämnvärda problem. Vidare innehåller kommittéförslaget, som jag senare skall. återkomma till, en bestämmelse om att den offentlige arbetsgivaren är skyldig att anmäla arbetstagare, som misstänks för allvarligare brott, till åtal. Arbetsgivaren bör enligt min mening givetvis i sådana fall dröja med åläggande av disciplinpåföljd till dess åklagare och eventuellt domstol tagit ställning i ansvarsfrågan. Väcks åtal och vinner detta bifall, får disciplinpåföljd enligt kommitténs förslag inte åläggas arbetstagaren för samma gärning som har prövats i brottmålet. Är gärningen sådan att den kan föranleda avskedande bör arbetsgivaren, som jag senare återkommer till, åläggas att dröja med sitt beslut till dess lagakraftägande dom i brottmålet föreligger. Domstolen å sin sida får enligt kommittéförslaget vid straffmätningen ta hänsyn till avskedande eller annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brottet oavsett om denna ännu ålagts eller inte. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om gärningen kan komma att föranleda avskedande torde normalt inte föreligga, eftersom domstolen i förekommande fall kan förutsättas ha anledning att inhämta yttrande i frågan från arbetsgivaren. Skulle i sådant fall arbetsgivarens på förhand tillkännagivna avsikt att vidta åtgärder för ett avskedande inte förverkligas eller inte leda till avsett resultat, kan detta förhållande i varje fall inte leda till något men för arbetstagaren. Man bör vidare i praktiken helt kunna bortse från den eventualiteten att en arbetsgivare, som i yttrande till domstolen har förklarat att han inte har för avsikt att avskeda arbetstagaren, senare handlar i strid däremot.
Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till kommitténs förslag att samtliga frågor om avskedande av arbetstagare skall avgöras i privaträttslig ordning. Jag anser också att en bestämmelse till förekommande av dubbelbestraffning är påkallad. Men jag delar inte kommitténs uppfattning att det saknas behov av särskild föreskrift om att arbetsgivaren inte bör ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal har väckts och att sådan påföljd inte får åläggas om domstol funnit att arbetstagaren inte har begått den åtalade gärningen och frikänt honom på denna grund. Jag förordar därför ett bibehållande av gällande regel i 21 8 statstjänstemannalagen att disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte får inledas eller
Prop. 1975: 78 164
fortsättas rörande gärning som omfattas av åtalet.
Någon anledning att, som förordats av en reservant i kommittén, ' föreskriva att beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall ha vunnit laga kraft för att kunna beaktas i brottmålet anser jag inte finnas. Inte heller är det enligt min mening nödvändigt att uttryckligen ålägga domstol skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedande- ' frågan innan brottmålet avgörs. Domstol är enligt allmänna proccessuella principer skyldig att självmant verka för att omständigheter som kan vara till förmån för den tilltalade blir utredda. Likaså är förvaltningsmyndighet även utan uttrycklig bestämmelse skyldig att efterkomma domstols begäran om yttrande exempelvis i fråga om avskedande av underställd personal. Det kan för övrigt förhålla sig så att avskedandefrågan redan har avgjorts av arbetsgivaren och förts vidare till arbetsdomstolen eller t. o. m. till samma tingsrätt som prövar brottmålet.
Som förutsättning för att en arbetstagare skall kunna avskedas anges i den av mig föreslagna bestämmelsen att han genom brottslig gärning eller genom grov eller, om under de senaste två åren disciplinpåföljd har ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Sistnämnda formulering finns i den nya bestämmelse som jag tidigare har förordat beträffande skiljande av för-” troendeman från uppdraget till följd av. brott. Motsvarande formulering finns också bl. a. i nuvarande 20 kap. 8 § första stycket BrB som stadgar att ämbetsman som genom allmänt brott visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning, eventuellt jämte annan påföljd, . skall avsättas (jfr även 11 kap. 5 § RF). Är för brottet inte stadgat fängelse i två år celler däröver, får dock enligt nämnda bestämmelse i BrB dömas till avsättning endast om .tjänstens särskilda beskaffenhet kräver det. Med hänsyn till att avskedandercegeln. är avsedd att gälla också kvalificerade fall av icke kriminaliserad tjänsteförselse anser jag det inte vara lämpligt att uttryckligen föreskriva någon motsvarande begränsning. Det är emellertid inte avsett att förutsättningarna för avskedande skall sättas lägre än vad som f.n. gäller för avsättning. Det an-. givna olämplighetsrekvisitet skall: således tolkas restriktivt. Avskedande skall sålunda kunna komma i fråga endast i sådana fall där det med hänsyn till såväl brottets eller tjänsteförseelsens beskaffenhet som an-. ställningens art och övriga omständigheter skulle verka stötande om arbetstagaren fick behålla sin tjänst.
Några remissinstanser har ifrågasatt om inte bestämmelsen om avskedande bör utformas inte bara som cen rätt utan fastmera som en skyldighet för arbetsgivare att tillse att tjänsteman, som har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, avskedas. Jag delar inte denna uppfattning. Arbetsgivaren bör nämligen i detta sammanhang alltid pröva om det inte finns möjlighet att i stället för att avskeda arbetstagaren tilldela honom andra arbetsuppgifter. Vissa bestämmelser härom finns
Prop. 1975: 78 - 165
redan f.n. I nuvarande 32 8 statstjänstemannalagen föreskrivs att tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten bl. a. om han genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott varå avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § BrB överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd. Undantag görs emellertid för tjänsteman som har rätt till statlig pension men inte uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, om tjänstemannen lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt. En motsvarighet till sistnämnda bestämmelse bör behållas för att det befintliga anställningsskyddet inte : skall försämras.
Enligt cirkuläret (1960: 553) angående. anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet gäller vidare att beslut om uppsägning eller beslut i. disciplinär ordning om suspension eller avsättning av tjänsteman på grund av missbruk av alkohol eller annat berusningsmedel eller av orsak som -bedömes ha samband med sådant missbruk meddelas av myndighet först sedan statens personalnämnd har förklarat att särskild åtgärd enligt cirkuläret, exempelvis omplacering till andra arbetsuppgifter eller till annan anställning, inte dessförinnan bör komma i fråga.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om cirkuläret (1972: 130) om anställning av straffade personer m. fl. inom statlig och statsunderstödd verksamhet, där det bl. a. föreskrivs att arbetssökande, som har befunnits skyldig till brott, av den anledningen får utestängas från anställningen endast om brottet prövas göra honom olämplig för arbetsuppgifterna. Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens personalnämnd att företa en översyn av 1960 års cirkulär och i samband med denna översyn kom- . mer, enligt vad jag har erfarit, nämnden att behandla även frågan om bibehållande i anställning av straffade personer. För att inte föregripa re-. sultatet av denna utredning anser jag mig inte böra föreslå att några bestämmelser i ämnet tas in i statstjänstemannalagen. En erinran bör dock : göras om att bestämmelse i annan författning, som avviker från statstjänstemannalagens regler om avskedande, skall gälla.
Det torde £. n. inte vara möjligt att säga upp en tjänsteman på grund av brottslig gärning som anmälts till åtal och som kan föranleda avsättning enligt 20 kap. 8 § BrB (jfr Regeringsrättens årsbok 1967 ref. 9). För att bibehålla statstjänstemannens anställningstrygghet i detta hänseende bör det — som även har förordats av ett par remissinstanser — åläggas arbetsgivaren att i sådana fall då tjänsteman har anmälts till åtal eller brottmålsförfarande av annat skäl har inletts mot honom avvakta utgången i brottmålet, innan frågan om avskedande på grund av gärning som omfattas av åtalet slutligt prövas. Givetvis bör inte heller bestut om avskedande på grund av icke kriminaliserad. tjänsteförseelse meddelas, innan ansvarsfrågan har prövats av arbetsgivaren.
Prop. 1975: 78 166
Även om det sålunda inte alltid är möjligt att avgöra avskedandefrågan omedelbart, kan det i vissa fall föreligga behov av att omedelbart avstänga arbetstagaren från tjänstgöring. I anslutning till gällande bestämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår därför kommittén en bestämmelse om att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frågan om påföljd för brott eller tjänsteförseelse slutligt prövas, om gärningen kan antas medföra avskedande eller om annars särskilda skäl föreligger. Enligt min mening finns inte behov av att kunna avstänga tjänsteman i andra fall än då gärningen kan antas medföra avskedande. I övrigt biträder jag kommitténs förslag. Det bör emellertid nämnas att om tjänstemannen tillhör den grupp som kan sägas upp och arbetsgivaren väljer denna väg att skilja honom från tjänsten så kan avstängning i vissa fall ske även enligt 34 § andra stycket lagen om anställningsskydd.
Arbetstagare skall enligt kommittéförslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eller annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i anställningen, och för brottet är stadgat fängelse eller. det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i sak nära med nu gällande föreskrifter i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Jag anser i likhet med kommittén att en motsvarighet till dessa bestämmelser behövs och ansluter mig till förslaget. Liksom hittills bör dock regeringen kunna befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB, något som har särskild betydelse för järnvägstjänstemän inom vilkas verksamhetsområde även relativt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.
Att såsom ifrågasatts av en remissinstans sätta ned de för vissa lindrigare brott i BrB stadgade straffsatserna för att därigenom möjliggöra disciplinärt förfarande i stället för åtal är cn fråga som inte kan behandlas i detta sammanhang.
Disciplinpåföljd får enligt kommitténs förslag inte åläggas arbetstagare sedan anställningen har upphört eller uppsägning ägt rum. Inte heller får påföljd åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den skriftliga anmaning som skall inleda disciplinförfarandet. I dessa hänseenden har jag ingen erinran mot förslaget. Jag delar också kommitténs uppfattning att det i fråga om avskedande inte bör ställas upp någon preskriptionsregel av det slag som förordats beträffande åläggande av disciplinpåföljd, alltså med en absolut bestämd frist. Däremot är det enligt min mening lämpligt att, på samma sätt som skett i 18 § andra stycket lagen om anställningsskydd, föreskriva att avskedande inte får grundas enbart på omständighet som arbetsgivaren har känt till mer än en månad före avskedandet. En sådan bestämmelse torde få tolkas så att fristen börjar löpa först sedan de närmare om-
Prop. 1975: 78 167
ständigheterna har blivit utredda (jfr prop. 1973: 129 s. 255). Om det sålunda Öövervägs att avskeda en tjänsteman på grund av brottslig gärning, torde fristen inte börja löpa förrän fällande dom vunnit laga kraft.
Kommittéförslaget innehåller vissa bestämmelser om förfarandet som avser att trygga rättssäkerheten och intresset av största möjliga objektivitet i handläggningen av frågor om disciplinansvar. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak följande. Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetstagaren genom skriftlig anmaning ges tillfälle att skriftligen eller vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Möjlighet finns att höra vittne eller sakkunnig vid domstol och att begära domstols föreläggande för någon att tillhandahålla bevis. Arbetstagaren har rätt att anlita biträde under utredningen. ' Om arbetstagaren är fackföreningsansluten och föreningen önskar överläggning i saken, får frågan inte avgöras förrän sådan överläggning har ägt rum. Beslut i ärendet skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det grundats. Reglerna om anmaning, rätt till biträde och utformning av beslut gäller även ärende om avstängning av arbetstagare. Vidare är de bestämmelser i förvaltningslagen om förfarandet i förvaltningsärenden som tar sikte på myndighetsutövning tillämpliga också i ärenden rörande anställnings- celler arbetsvillkor för offentliga tjänstemän.
De sålunda föreslagna reglerna synes i stort sett vara ändamålsenliga. Jag vill dock erinra om att kommitténs förslag lades fram före tillkomsten av lagen om anställningsskydd. Enligt 29 och 31 §§ i denna lag åligger det sålunda arbetsgivaren att så snart det kan ske underrätta arbetstagaren och varsla lokal arbetstagarorganisation om tilltänkt avskedande. Den som har rätt till underrättelse eller varsel är enligt 32 8 samma lag även berättigad till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Såvitt gäller arbetstagarens rätt till underrättelse och överläggning torde de av kommittén föreslagna bestämmelserna vara bättre anpassade till den offentliga verksamhetens särskilda natur och därför att föredra framför reglerna i lagen om anställningsskydd. Beträffande varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation bör däremot den föreslagna regleringen ersättas med eri hänvisning till bestämmelserna i nämnda lag. Sådant varsel torde i regel böra lämnas samtidigt som arbetstagaren delges den skriftliga anmaningen. Med hänsyn till att förvaltningslagens regler om rätt till biträde samt utformning av och underrättelse om beslut avses, liksom hittills, vara tillämpliga i förevarande' ärenden behöver några bestämmelser i dessa hänseenden inte tas in i statstjänstemannalagen.
Med angivna modifieringar biträder jag kommitténs förslag till bestämmelser om förfarandet. |
Ett par remissinstanser har kritiserat det föreslagna förfarandet från den synpunkten att arbetstagaren då fråga är om avskedande skulle
Prop. 1975: 78 168
komma i väsentligt sämre ställning än vad som gäller f. n. då avsittningsfrågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna offentlig försvarare. Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Arbetstagaren är sålunda i princip berättigad att enligt reglerna om allmän rättshjälp i rättshjälpslagen (1972: 429) få både biträdes- och utredningskostnader ersatta av staten. Åtminstone i mer komplicerade fall torde det också kunna förutsättas att antingen arbetsgivaren eller arbetstagarens egen organisation ser till att arbetstagaren får den hjälp som han behöver för att kunna tillvarata sina intressen.
Om företrädare för arbetsgivaren åsidosätter de nu behandlade reglerna gör han sig i princip skyldig till oriktig myndighetsutövning och kan ådraga sig straffansvar enligt 20 kap. 1 § BrB. Dessutom kan arbetstagaren bli berättigad till skadestånd. Huruvida den:av arbetsgivaren beslutade åtgärden blir bestående beror emellertid på om talan fullföljs mot beslutet.
Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och anmälan till åtal skall enligt kommitténs förslag fattas av kollegiala organ där juridisk kompetens finns företrädd. Beträffande arbetstagare hos staten föreslås som huvudregel att beslutanderätten skall tillkomma den myndighet varunder arbetstagaren lyder. Några remissinstanser anser det vara betänkligt att på detta sätt förena arbetsgivar- och bestraffningsfunktioner hos samma organ. Det är emellertid. enligt min mening svårt att tänka sig någon principiellt olikartad lösning om man vill ha en privaträttslig utformning av det utomstraffrättsliga ansvarssystemet. Av betydelse i detta sammanhang är vidare att företrädare för de anställda hos myndigheten, efter regeringens förordnande, enligt kungörelsen (1974: 224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. humera har rätt att delta i myndighetens handläggning av bl.a: frågor om 'disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning från tjänstgöring. Finns i myndigheten s.k. disciplinnämnd, är personalföreträdarna- enligt kun--- : görelsen ledamöter i nämnden. Jag biträder därför kommitténs förslag: med vissa modifieringar som jag närmare skall beröra i specialmotiveringen. Någon anledning att tillföra det beslutande organet juridisk kompetens i vidare mån än som nu finns anser jag emellertid inte föreligga.
Arbetsrättskommittén behandlar i sitt slutbetänkande bl. a. frågan om arbetsgivarens disciplinära befogenheter. Det finns anledning anta att dess förslag kan få betydelse för utformningen.av det beslutande disciplinorganet även på den offentliga sektorn. Jag vill därför förutskicka att denna fråga får tas under nytt övervägande under det fortsatta lagstiftningsarbetet på förevarande område.
I fråga om den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst el-. ler högre tjänst vid statlig myndighet föreslår ämbetsansvarskommittén särskilda regler om beslutande organ. Förslaget motiveras av att åtgär-
Prop. 1975: 78 - 169
der i tjänsten av sådan befattningshavare inte lämpligen bör prövas dis-' ciplinärt av hans kolleger, med vilka han samarbetar och tillsammans med vilka han inte sällan har att i kollegial sammansättning fatta beslut. Jag ansluter mig till dessa överväganden. För ifrågavarande befattningshavare, motsvarande den personkrets sorn inte omfattas av det nuvarande disciplinansvaret, bör således inrättas en särskild nämnd. Denna nämnd bör bestå av fem ledamöter, varav ordföranden är lagkunnig . och i domarvärv erfaren. Vidare bör minst en ledamot företräda arbetstagarsidan. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet liksom om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.
När det gäller arbetstagare bos riksdagen och dess myndigheter har riksdagen att meddela bestämmelser om beslutande organ. .
Bestämmelserna i 29 kap. RB om omröstning i domstol med endast : lagfarna ledamöter bör på motsvarande sätt som nu är fallet beträffande kollegiala disciplinorgan (23 § andra stycket :statstjänstemannalagen i nuvarande lydelse) äga tillämpning vid omröstning till beslut i de ärenden som avses här. | | os
Sådan anmaning som enligt vad jag förut sagt skall inleda förfarandet bör utfärdas av den myndighet eller nämnd som har att besluta i ärendet. n.
Benänmingarna disciplinansvar och disceiplinpåföljd. kritiseras av ett par remissinstanser. Bl. a. anförs att ansvarsbestämmelsernas uppgift bör vara inte endast att upprätthålla arbetsdisciplinen hos de offentliga funktionärerna utan framför allt att trygga allmänhetens krav:på ett lojalt iakttagande av meddelade föreskrifter, varför de valda benämningarna ter sig missvisande inte minst i fråga om ansvar för de högsta befattningshavarna. Jag delar uppfattningen att terminologin inte ir helt adekvat. Det synes emellertid knappast vara möjligt att finna några bättre beteckningar. Dessutom är de nuvarande benämningarna så inarbetade att det inte torde vara förenat med några praktiska olägenheter att behålla dem. Jag är därför inte beredd att förorda andra benämningar än dem kommittén har föreslagit.
13.5 Processuella frågor
Sedan den 1 juli 1974 gäller i fråga om tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (s. k. arbetstvister) att dessa prövas i en särskild processuell ordning. Enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister skall arbetsdomstolen som första domstol upptaga och avgöra tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvister mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av. arbetstagare eller medlem i sådan förening, å andra sidan. Övriga arbetstvister skall upptas och avgöras. av tingsrätt med arbetsdomstolen
Prop. 1975: 78 170
som andra och sista instans. Från lagen undantas bl. a. mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare som avses i I $ kommunaltjänstemannalagen när tvisten rör fråga som inte får regleras i avtal. Detta gäller dock bara om annat inte är särskilt föreskrivet. Sådana särskilda föreskrifter, enligt vilka också avtalsförbjudna frågor på det offentliga tjänstemannaområdet skall handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister, återfinns bl. a. i lagen om anställningsskydd beträffande frågor som regleras i den lagen utom såvitt gäller bestämmelserna om avskedande, Också statstjänstemannalagen innehåller en sådan föreskrift med avseende på bl. a. uppsägningstvister. Detsamma gäller beträffande tvister om pensionering, läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom såvitt avser ordinarie domare.
Enligt kommitténs förslag skall — såvitt numera är av intresse — tvister rörande disciplinpåföljder och avskedande prövas på samma sätt som flertalet andra arbetstvister. Detta förslag ligger helt i linje med de tankegångar som förts fram vid tillkomsten av lagen om rättegången i arbetstvister (se prop. 1974: 77 s. 127 ff). Denna lag bör alltså göras tilllämplig på tvister om åläggande av disciplinpåföljd, avskedande, avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse och förflyttning. Detsamma bör gälla tvister om avgångsskyldighet i samband med pensionering samt läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom även såvitt angår andra tjänstemän än ordinarie domare. Av lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut framgår att den administrativa besvärsrätt som f.n. föreligger i dessa frågor upphör i och med att lagen om rättegången i arbetstvister görs tillämplig på dem.
I de nu ifrågavarande tvisterna blir bestämmelserna 1 52 8 statstjänstemannalagen om särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga och i 41 3 tredje stycket lagen om anställningsskydd om fakultativ kvittning av rättegångskostnad tillämpliga. Sistnämnda bestämmelse skiljer sig från den av ämbetsansvarskommittén föreslagna regeln, som innebär att den offentlige arbetsgivaren alltid skall bära sina egna rättegångskostnader oberoende av utgången utom där kostnaderna vållats av arbetstagarens vårdslöshet. Jag anser det inte vara påkallat att för ifrågavarande tvister göra avsteg från vad som annars gäller beträffande rättegångskostnadernas fördelning enligt lagen om anställningsskydd. För statstjänstemännens del innebär en regel om fakultativ kvittning av kostnaderna i varje fall inte någon försämring i förhållande till vad som
f.n. gäller enligt 31 kap. RB. |
I fråga om den närmare utformningen av de processuella reglerna i Övrigt föreslår kommittén — med ett undantag som jag strax återkommer till — att arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivarens beslut inom fyra veckor cfter det att han fått del av beslutet skall kunna väcka
talan vid allmän domstol resp. arbetsdomstolen om överprövning av
Prop. 1975: 78 171
beslutet. Detta överensstämmer med vad som numera gäller enligt 53 § statstjänstemannalagen angående talan mot beslut beträffande annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarundersökning eller anställningens upphörande på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i arbetsförmågan (prop. 1974: 174 s. 78 ff). Vidare får enligt förslaget beslut om skiljande från tjänsten celler om förflyttning inte verkställas förrän beslutet slutligt har prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.
Liksom flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser jag den av kommittén föreslagna ordningen vara ändamålsenlig och" jag biträder därför kommitténs förslag. Jag vill dock erinra om att detta i sist berörda hänseende avviker från den sedermera tillkomna lagen om anställningsskydd, vilken saknar motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs i 35 § andra stycket nämnda lag beträffande avskedande att rätten för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan förordna att anställningen skall bestå utan hinder av avskedandet. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses ge statstjänstemän samma skydd som de åtnjuter enligt gällande ansvarssystem. För att den nu aktuella reformen inte skall medföra en försämring av den redan befintliga tryggheten för denna grupp av arbetstagare behövs alltså en regel som avviker från nämnda föreskrift.
Frågan om vem som skall företräda den offentlige arbetsgivaren kan eventuellt behöva preciseras närmare (jfr prop. 1975:1 bil. 2 s. 4). Detta torde kunna ske i form av föreskrifter meddelade utan riksdagens medverkan. Därvid bör på vanligt sätt samråd äga rum med de anställdas organisationer.
Beträffande mål om åläggande av disciplinpåföljd påpekar kommittén att domstol utan särskild föreskrift därom alltid torde kunna ange den påföljd som disciplinförscelsen förskyller, där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslutet helt ogiltigt. Däremot torde enligt kommitténs mening domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av beslut om avskedande inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventuellt hade kunnat utgå i stället för avskedande. Det sistnämnda är — ehuru korrekt — mindre tillfredsställande. Såsom anmärks av en remissinstans föreligger risk för att domstolen nödgas pröva saken i två olika processer. En sådan konsekvens bör dock kunna undvikas genom att motparten, dvs. den offentlige arbetsgivaren eller representant för denne, i förekommande fall framställer alternativa yrkanden. Någon särskild bestämmelse anser jag därför inte behövas.
När det gäller avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten
föreslår kommittén ett modifierat överprövningsförfarande. Om full-
maktshavaren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om avskedande anmäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga
Prop. 1975: 78 172
denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för. prövning av beslutets giltighet. Kommittén motiverar sitt förslag med att ifrågavarande befattningshavare f. n. kan skiljas från tjänsten endast av domstol i brottmål och att det skulle innebära ett faktiskt merarbete jämfört med nuvarande ordning om befattningshavaren i händelse av missnöje med arbetsgivarens beslut om avskedande på grund av brottslig gärning skulle vara tvungen att själv ta initiativet till en domstolsprövning av beslutet.
Enligt min mening är detta merarbete inte så betydande att det påkallar särskild reglering. I synnerhet gäller detta i normalfallet då tjänstemannen är organiserad och alltså inte står ensam utan biträds av sin organisation (se exempelvis reglerna i 52 § om särskild överläggning). Dessutom anser jag den föreslagna konstruktionen vara mindre lämplig. Det förefaller sålunda knappast rimligt att ett så allvarligt beslut som avskedande skall kunna förfalla endast därför att arbetsgivaren — utan att några nya omständigheter har anförts — efter anmälan om missnöje med beslutet avstår från att fullfölja saken inför domstol. Jag förordar därför att tidigare berörda bestämmelser om förfarandet tillämpas även vid överprövning av beslut onr avskedande av fullmaktshavare. .
När det gäller avstängning av arbetstagare från tjänsteutövningen kan det, som påpekats av en remissinstans, ibland föreligga behov av att få en interimistisk domstolsprövning av arbetsgivarens beslut till stånd. Jag förordar därför att domstol i mål av detta slag får rätt att förordna. att arbetsgivarens avstängningsbeslut t. v. inte får verkställas (inhibition).
Ett par remissinstanser har, under hänvisning till vissa uttalanden av ämbetsansvarskommittén, berört frågan om den rättsliga innebörden av en dom på ogiltigförklaring av ett avskedsbeslut. Kommittén har sålunda påpekat att en sådan dom inte innebär någon omedelbar rätt för arbetstagaren att återfå den tjänst från vilken han avskedats och att arbetstagaren i sista hand endast har rätt till skadestånd. För egen del anser jag inte att det föreligger något problem. Av 'den föreslagna bestämmelsen att beslut om avskedande inte får verkställas förrän beslutet. slutligt har prövats av domstol celler rätten till talan förlorats får nämligen anses följa att den offentlige arbetsgivaren inte skall besätta tjänsten med ny innehavare förrän avskedandefrågan slutligt prövats och att han, om beslutet ogiltigförklaras, skall låta tjänstemannen i fråga behålla sin tjänst. Några särskilda bestämmelser i dessa hänseenden finner jag därför inte behövliga. |
Prop. 1975: 78 173
13.6 JO:s och JK:s tillsyn
JO har enligt 12 kap. 6 § RF att i enlighet med instruktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Han får föra talan i de fall som anges i instruktionen. Enligt gällande instruktion (1967: 928) har JO tillsyn över att de tjänstemän och andra, som är underkastade fullständigt ämbetsansvar, 1 sin tjänsteutövning efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. Han äger vidare som särskild åklagare väcka åtal när någon som står under hans tillsyn i sin tjänsteutövning har brutit mot lag eller annan författning eller på annat sätt åsidosatt något tjänsteåliggande. Om sådan gärning kan beivras genom disciplinärt förfarande, äger JO göra anmälan till den som har discipli- :
när bestraffningsrätt. |
Riksdagen beslöt 1972 (KU 1972: 19) att låta tillsätta en utredning med uppgift att överväga frågor om JO:s uppgifter 'och arbetsformer. Utredningen är inte bunden av några närmare direktiv för sitt uppdrag utan kan förutsättningslöst pröva såväl principiella frågor om ombudsmännens uppgifter och arbetsformer som praktiska och organisatoriska spörsmål. I motiveringen till nyssnämnda bestämmelser i RF anförde jag (prop. 1973: 90 s. 431) bl.a. att det knappast lät sig göra att då precisera den personkrets som skulle vara underkastad JO:s tillsyn samt att en särskild fråga som måste övervägas var återverkningarna för JO:s del av ett genomförande av ämbetsansvarskommitténs förslag. Jag förutskickade också att frågan om JO:s tillsynsområde hörde till dem som JO-utredningen skulle komma. att behandla. Utredningen torde komma att redovisa resultatet av sitt arbete under år 1975. |
JK har enligt sin instruktion (1965: 629) bl. a. tillsyn över att domare och andra som är underkastade ämbetsansvar efterlever lagar, författningar och instruktioner och i övrigt fullgör sina åligganden. Han är under regeringen särskild åklagare i. fråga om brott i tjänsten.
Genom beslut den 11 oktober 1974 av Kungl. Maj:t bemyndigades jag att tillkalla sakkunniga :för att utreda frågan om JK:s arbetsuppgifter m. m. I direktiven för utredningen anförde jag bl.a. att .en reform av ansvarssystemet för offentliga funktionärer kan få konsekvenser också för kretsen av de personer som bör vara underkastade JK:s granskning samt att det lämpligen får ankomma på de sakkunniga att med utgångspunkt i ctt nytt sanktionssystem föreslå hur tillsynsområdet skall avgränsas. Vidare nämnde jag att statsmakternas kommande ställningstagande 1 lagstiftningsärendet angående ämbetsansvaret kan göra det påkallat att låta JK ha befogenhet att företräda det allmänna i tvist vid domstol med tjänsteman angående avskedande eller disciplinpåföljd.
Med hänsyn till att både JO:s och IK:s tillsynsverksamhet sålunda är föremål för utredning anser jag mig inte böra framlägga något förslag
Prop. 1975: 78 174
som kan föregripa resultatet av detta utredningsarbete. I den mån statsmakterna i sitt kommande ställningstagande på grundval av JO- och JKutredningarnas överväganden skulle finna att yttranderätt eller partsställning bör tillerkännas JO och JK i disciplinärendet hos arbetsgivaren eller inför domstol torde de lagändringar som behövs få vidtas i det sammanhanget. Därvid synes också böra övervägas om man skall tillerkänna JO:s och JK:s åtgärder samma rättsverkan i preskriptionshänscende som arbetsgivarens egna.
13.7 Den militära sektorn
Inom den militära sektorn är utrymmet begränsat för en tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som har anlagts vid utformningen av det nya ansvarssystemet för den civila sektorn. Detta följer redan därav att det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjänsteavtal. Vidare är det för att trygga försvarsmaktens effektivitet av särskild vikt att upprätthålla befattningshavarnas lydnadsplikt. Kommittén anser att det i och för sig finns anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglerna är avsedda att skydda. Det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande reform ligger emellertid enligt kommitténs mening utanför ramen för dess uppdrag. Kommittén begränsar sig därför till att föreslå, förutom vissa följdändringar i 21 kap. BrB, att anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter skall omfattas av samma ansvarsregler som har föreslagits för civil personal. Förslaget att avskaffa avsättning och suspension som brottspåföljder tar emellertid sikte även på anställda krigsmän oavsett arbetsuppgifter. De av kommittén för civila befattningshavare föreslagna avskedandereglerna är alltså avsedda att gälla även för anställda krigsmän.
I likhet med kommittén anser jag att en reform av det militära ansvarssystemet i dess helhet är alltför genomgripande för att kunna genomföras i detta sammanhang. I den mån detta ansvarssystem genom smärre justeringar utan större principiell innebörd kan anpassas till de nya reglerna för den civila sektorn bör det emellertid ske. Vad kommittén i detta hänseende föreslår synes lämpligt. Jag ansluter mig därför till förslaget.
14 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
Prop. 1975: 78 . 175
3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannala-
gen (1965: 274), 4. lag om ändring i rättegångsbalken, 5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472), 6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).
Av de angivna förslagen har de som tagits upp under 2 och 3 upprättats i samråd med statsrådet Löfberg.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
I övrigt krävs ändring i ett stort antal lagar samt två nya lagar, en om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare samt en om skydd för viss tjänsteutövning. Dessa lagförslag behöver emellertid inte granskas av lagrådet. De torde därför få anmälas efter det att lagrådets yttrande inhämtats,
15¶Specialmotivering
I två av förslagen till författningsändringar har vidtagits en formell ändring som har samband med nya RF (jfr prop. 1974: 35 s. 64 f. Sålunda har orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer bytts ut mot ordet ”regeringen” i motsvarande form.
15.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
1 kap.
38 Denna paragraf innehåller en definition av det i BrB använda begreppet påföljd för brott. Definitionen består i en uppräkning av de sanktioner som är att anse som brottspåföljder. Bland de uppräknade sanktionerna ingår ämbetsstraffen suspension och avsättning. Eftersom dessa straff föreslås avskaffade bör de utgå ur uppräkningen.
4 och 5 88
I dessa paragrafer finns allmänna bestämmelser om användningen av brottspåföljderna. Som en konsekvens av förslaget att avskaffa ämbets-
Prop. 1975: 78 176
straffen suspension och avsättning bör de utgå även ur dessa bestämmelser.
5 kap.
5 §
I 17 kap. 5 § finns f.n. en straffbestämmelse om missfirmelse mot tjänsteman. Brottet, som ligger under allmänt åtal, består i att förolämpa innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i eller för hans befattning. Enligt förslaget skall denna brottstyp avskaffas och hithörande gärningar framdeles bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap. 3 §. Detta brott kan f.n. åtalas endast av målsäganden. Eftersom sistnämnda lagrum alltså blir att tilllämpa även då förolämpningen riktas mot någon i hans myndighetsutövning föreslås den ändringen av åtalsregeln i 5 kap. 5 § att gärningen i sådant fall skall få åtalas av allmän åklagare, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.
17 kap. 1—5 88
I dessa lagrum stadgas f.n. skydd för dem som har ämbetsansvar mot angrepp från tredje man i form av våld och hot mot tjänsteman (1 3), förgripelse mot tjänsteman (2 '$) och våldsamt motstånd (4 8). ' Skyddet omfattar även den som har: kallats att biträda den':som har ämbetsansvar vid förrättning (3 8). I 5 § finns dessutom de bestämmelser om missfirmelse mot tjänsteman som enligt vad som har anförts i den allmänna motiveringen nu föreslås upphävda.
Som tidigare har anförts i den allmänna motiveringen har som grundläggande syfte med den nya lagstiftningen uppställts samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Detta intresse har särskilt ansetts böra tryggas då fråga är om myndighetsutövning. Samma intresse gör sig emellertid gällande då myndighetsutövningen utsätts för angrepp utifrån i form av våld, hot eller liknande. Det föreslås därför att gällande straffskyddför dem som har ämbetsansvar ersätts av ett på väsentligen samma sätt utformat skydd för dem som utövar offentlig myndighet.
I enlighet med det anförda har våld eller hot mot tjänsteman enligt 1 § beskrivits så, att någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövniog eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. Enligt förslaget skall straffbestämmelsen gälla även det fall att någon förgriper sig mot den som tidigare har utövat offentlig myndighet för : vad denne gjort eller underlåtit i sin myndighetsutövning. På motsvaran-
Prop. 1975: 78 177
de sätt föreslås sådan utformning av 2 § att dess straffstadgande rörande förgripelse mot tjänsteman kommer att avse den som, annorledes än i 1 3 sägs, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företar gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed. Även 4 § rörande våldsamt motstånd föreslås utformad så att den kommer att gälla den som, i andra fall än dem som avses i 1 och 2 §§, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning. Regeln i 3 § om skydd för biträde vid förrättning flyttas enligt förslaget till en ny 5 §. 3 § upphävs därför.
Enligt 1 § andra stycket i dess nuvarande lydelse kan Kungl. Maj:t förordna att ämbetsskydd enligt lagrummet också skall gälla annan befattning än sådan varmed ämbetsansvar är förenat. Sådant förordnande medför skydd även enligt 2—4 §§. Förordnande har meddelats för bl. a. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägsanläggning, allmän flygplats m. fl. anläggningar och för t. ex. vaktpost och annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning. Vidare äger tulltjänstemän från' annan stat ämbetsskydd under utövning i Sverige av tulltjänst.som omfattas av gränstullsamarbete. I samband med förslaget att de nuvarande ämbetsskyddsreglerna i fortsättningen endast skall avse den centrala del av offentlig verksamhet som innefattar myndighetsutövning föreslås också att ifrågavarande bestämmelse i 1 § andra stycket upphävs. Vad angår de personkategorier för vilka förordnande meddelats kan anmärkas, att de i mån av förekommande svenska myndighetsfunktioner likväl kommer att omfattas av skydd enligt de. föreslagna bestämmelserna: I övrigt ersätts enligt förslaget stadgandet i I $. andra stycket — liksom regeln i 3'$ om skydd för biträde vid förrättning — av en ny bestämmelse i 5 8. Enligt denna skall vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas också gälla, om någon på sätt som sägs i nämnda paragrafer förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta det skydd som är förenat med utövning av offentlig myndighet eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.
I samband med att 1 § andra stycket. utgår bör den på bestämmelsen grundade kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare:' ersättas med nytt förordnande enligt den. föreslagna 5 §. Sådan förordnande bör ges i en ny lag.
Med den nya bestämningen av den enligt lagrummen skyddade. personkretsen straffbeläggs angrepp på framför allt hos stat eller kommun : anställda tjänstemän i vilkas befattningar ingår att utöva myndighet." Skyddet omfattar all verksamhet i befattningen, såsom förrättning, utredningsarbete etc. Förgripelse mot sådan tjänsteman blir straffri enligt ifrågavarande paragraf endast där den riktar sig mot någon arbetsuppgift som helt saknar samband med myndighetsutövningen. Vad som sker 12 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 178
under resa mellan bostad och tjänstgöringsplats ligger således i allmänhet utanför det straffbara området.
Beträffande övriga delar av lagrummens gärningsbeskrivningar före-: slås ingen ändring. Frågor som rör den brottsliga handlingens olika beståndsdelar blir alltså att bedöma på samma sätt som f. n. Med hänsyn till den nya bestämningen av den skyddade personkretsen kan framhållas att det i subjektivt hänseende bör krävas uppsåt omfattande insikt om att den angripne utövar (eller har utövat) offentlig myndighet.
Inte heller beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor avses någon ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande 1—4
$$. |
7§ .
Detta lagrum rörande bestickning stadgar f.n. ansvar för den som. lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning varmed ämbetsansvar är. förenat. Den personkrets som åtnjuter skydd mot bestickning har i den nu föreslagna lydelsen bestämts så att den motsvarar den krets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 § skall vara underkastad mutansvar.
Vad angår gärningsbeskrivningen i övrigt i 7 '$ liksom beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor innebär förslaget inte någon ändring i förhållande till gällande rätt.
8§
I 8 3 tredje stycket stadgas f. n. ansvar för tagande av otillbörlig förmån vid röstning. Enligt lagrummet skall dömas för sådant brott där förfarandet inte är ämbetsbrott. I förslaget har hänvisningen till ämbetsbrott utbytts mot hänvisning till mutbrott enligt den nya bestämmelsen i 20 kap. 2 8. Ändringen är en följd av förslaget i övrigt och innebär inte någon ändring i sak.
14 och 15 8§
I 14 8 och 15 § första stycket första punkten stadgas straffansvar såväl för den som obehörigen utövar vad som hör till befattning varmed ämbetsansvar är förenat (obehörig tjänsteutövning) som för den som obehörigen ger sig ut för att inneha sådan befattning (föregivande av allmän ställning). På skäl som anförts i den allmänna motiveringen föreslås att dessa två bestämmelser ersätts av en ny regel om ansvar för den som obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Den nya regeln har upptagits som en ny första punkt i första stycket av 15 § varjämte 14 8 föreslås upphävd.
Straffbestämmelsen i 15 § första stycket kommer alltså i sin nya lydelse att avse dels det fallet att någon obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet och dels den situationen att någon obehörigen bär uniform,
Prop. 1975: 78 179
märke eller annat kännetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende 'med:vatten, ljus, värme eller kraft. Påföljden är densamma som enligt gällande lydelse, böter celler fängelse i högst sex månader.
I 14 3 andra stycket finns f.n. en särskild straffbestämmelse för grova fall av obehörig tjänsteutövning. Påföljden är här fängelse i högst fyra år. Eftersom 15 § första stycket första punkten i sin nya lydelse är avsedd att delvis ersätta gällande bestämmelser i både 14 § och 15 § första stycket första punkten, finns behov av en motsvarande regel för grova fall. Det föreslås därför att i 15 § andra stycket skall stadgas fängelse i högst två år för det fall att brott, som avses i första stycket samma paragraf, med hänsyn till att det medfört betydande men för det allmänna eller någon enskild celler eljest är att anse som grovt. En förutsättning för tillämpning av bestämmelsen torde vara att någon obehörigen har gett sig ut för att utöva offentlig myndighet. Enbart den omständigheten att gärningsmannen obehörigen har burit t.ex. uniform som ger honom sken av att tillhöra försvarsmakten synes inte kunna anses vara av så allvarlig natur att den motiverar strängare påföljd än den som har föreskrivits i första stycket. Som exempel på sådana fall där den strängare straffskalan kan tänkas bli tillämplig må anföras att en. obehörig person ger sig ut för att vara polisman och dirigerar trafiken: på sådant sätt att svåra störningar uppstår, utryckningsfordon Hindras från att komma fram etc. Ett annat fall är att en obehörig person bereder sig tillträde till domstols eller annan myndighets lokaler och utfärdar beslut som visserligen inte blir rättsligen giltiga men ändå medför betydande förfång för det allmänna eller någon enskild.
Om oriktig myndighetsutövning får rättslig effekt blir straffstadgandet i 20 kap. 1 § tillämpligt. Skulle den oriktiga myndighetsutövningen inte vara straffbar enligt vare sig 17 kap. 15 § eller 20 kap. 1 § kan i stället disciplinansvar enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan komma i fråga, om gärningsmannen är underkastad sådant ansvar. or
Straffbestämmelsen om föregivande av ställning såsom advokat, vilken nu är intagen i 15 § andra stycket, föreslås flyttad i oförändrat skick till ett nytt tredje stycke i samma paragraf.
20 kap.
18¶Paragrafen i dess nuvarande lydelse föreskriver ansvar för tjänstemissbruk. Denna brottstyp liksom ämbetsbrottet tjänstefel i 4 § ersätts enligt förslaget av en ny brottstyp som tar sikte på oriktig myndighetsutövning. |
Prop. 1975: 78 180
Enligt lagrummets första stycke skall den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av Jag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen fällas till ansvar för missbruk av myndighet, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång celler otillbörlig förmån som inte är ringa.
Med uttrycket lag eller annan författning avses av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun beslutad generell norm. Enligt ämbetsansvarskommitténs förslag skulle med lag eller annan författning jämställas vad som eljest gäller för myndighetutövningen. Som motivering härför anförde kommittén att för- ' fattningar måste kompletteras med andra rättskällor, såsom uttalanden i förarbetena till lagstiftning och prejudikat. Detta synes emellertid vara så uppenbart att någon särskild bestämmelse härom inte behövs. Det av” kommittén föreslagna tillägget har därför inte upptagits i lagtexten. Någon saklig ändring i förhållande till kommitténs förslag har därmed inte avsetts. : |
Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska I åtgärder som ytterst grundas på samhällets maktbefogenheter... De "kommer till ' stånd och får i förekommande fall rättsverkningar för eller emot -den
enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i
övrigt regler av privaträttslig natur. Myndighetsutövning kan sålunda bestå i meddelande av formella beslut som för den enskilde innebär förmåner, rättigheter eller skyldigheter i olika hänseenden samt faktiska åtgärder för att verkställa sådana beslut. Myndighetsutövning kan också :
ta sig uttryck i faktiska åtgärder som' inte har föregåtts' av formliga
beslut, t. ex. då en polisman dirigerar trafiken eller ingriper för att upp- -": rätthålla allmän ordning. .
Till myndighetsutövning är vidare att hänföra offentlig arbetsgivares beslut enligt de föreslagna reglerna i 'statstjänstemannalagen om åläggande av disciplinpåföljd, avstängning från tjänsteutövning och skiljande från tjänsten i annan ordning än genom” uppsägning. Tjänsteförseelser av offentliga funktionärer riktar sig närnligen inte endast mot det all-' männas intresse såsom arbetsgivare utan också mot den enskildes intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs i: '
på ett riktigt sätt. Till' följd härav framstår 'det som mest naturligt att”
den offentlige arbetsgivarens beslut inom ramen för nämnda sanktionssystem skall anses som utövande av offentlig myndighet.
Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst är grundad i lag eller annan författning. Missbruk av myndighet föreligger då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. Oriktig myndighetsutövning kan. därför föreligga även om ett fattat beslut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor uppfyllts. Myndighetsutövning kan också innebära skyldighet att vara verksam och underlåtenhet att handla kan i
Prop. 1975: 78 181
sådana fall utgöra oriktig myndighetsutövning, såsom då åklagare underlåter att åtala brott eller polisman att gripa en efterlyst brottsling.
Att en offentlig funktionär, som i och för sig är behörig att utöva myndighet, överskrider sin befogenhet — tingsnotarie handlägger exempelvis mål om brott för vilket är stadgat fängelse trots att han enligt tingsrättsinstruktionen (1970: 108) inte utan särskilt förordnande äger handlägga andra brottmål än sådana som rör brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter — torde endast i undantagsfall medföra att beslutet är att betrakta som från början ogiltigt (nullitet). I regel är således beslutet rättsligen gällande tills det återkallas eller undanröjs av högre myndighet. I bägge fallen torde det emellertid vara fråga om myndighetsutövning och ansvar alltså kunna inträda enligt den föreslagna straffbestämmelsen, om övriga där angivna förutsättningar föreligger. Förfång för det allmänna eller någon enskild kan ju ha uppkommit även om beslutet är att anse som från början ogiltigt eller snabbt undanröjs. Till och med om beslutet är materiellt riktigt och alltså fastställs av högre myndighet kan befogenhetsöverskridandet ha inneburit: förfång. SS
Ett annat exempel på oriktig myndighetsutövning bestående i befogenhetsöverskridande är att polisman företar husrannsakan utan att vare sig behörig myndighet har beslutat därom eller i 28 kap. 5 § RB angivna omständigheter föreligger. |
Från de nu nämnda exemplen skiljer sig det fallet att ett beslut är ogiltigt eller en åtgärd inte får avsedd rättslig effekt därför att gärningsmannen helt saknar behörighet att utöva myndighet. Här föreligger inte någon myndighetsutövning och den föreslagna straffbestämmelsen i 1 § är följaktligen inte tillämplig. Däremot kan gärningen vara att hänföra under det nya stadgandet i 17 kap. 15 § BrB om föregivande av allmän ställning. |
Ansvarskretsen enligt 1 § består av personer som har att utöva myndighet. Den som i underordnad ställning bereder ärende utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder person som utövar myndighet kan alltså inte drabbas av gärningsmannaansvar för oriktig myndighetsutövning. Om han genom fel eller försummelse under ärendes handläggning förorsakar ett oriktigt resultat, som medför förfång celler otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan han emellertid drabbas av ansvar för medverkan till oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB. Straffansvar kan inträda även om beslutsfattaren av subjektiva skäl inte kan ställas till ansvar.
När flera deltar i myndighets beslut men en av dem har skiljaktig mening, blir de som ingår i majoriteten ansvariga för innehållet i beslutet. Den som är skiljaktig kan enligt den föreslagna lagtexten normalt inte ådra sig något straffrättsligt ansvar för den händelse innehållet i
Prop. 1975: 78 182
hans votum strider mot lag celler annan författning. Hans dissens kan nämligen i regel inte medföra förfång för någon enskild eller det allmänna eller någon otillbörlig förmån. Jag vill i sammanhanget erinra . om att Föreningen Sveriges tingsrättsdomare i skrivelse den 5 januari 1973 till justitiedepartementet hemställt att frågan om nämndemans ansvar för skiljaktig mening övervägs. Som följer av det som sagts nyss torde denna fråga få bedömas på samma sätt som motsvarande -spörsmål i fråga om annan beslutsfattare som anför skiljaktig mening. Jag är således inte beredd att förorda någon särskild ordning beträffande överröstad nämndemans ansvar för sitt votum.
För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar krävs enligt förslaget att gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Förfång kan bestå i i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet.
Försök till missbruk av myndighet är inte straffbart.
Straffet för missbruk av myndighet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år. I likhet med vad som gäller beträffande den nuvarande brottstypen tjänstemissbruk föreslås en särskild straffskala för det fallet att brottet är grovt. Då skall dömas till fängelse i högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall samtliga omständigheter beaktas, exempelvis det slag av myndighetsutövning som det är fråga om och omfattningen av det förfång eller den otillbörliga förmån som gärningen har medfört.
Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke är gärningen straffbar även då den begås av grov oaktsamhet. Straffet för vårdslös myndighetsutövning är böter eller fängelse i högst ett år.
Taxcringsmän, dvs. ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, har sedan lång tid tillbaka varit fria från ansvar för åsatta taxeringar. Ansvarsfriheten var tidigare grundlagsskyddad genom cen föreskrift i 113 § gamla RF. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i nya RF men skyddet består alltjämt enligt 20 kap. 12 § BrB. Taxeringsnämndens arbetsformer är i olika hänseenden särpräglade. Nämnden har att handlägga ett stort antal taxeringar under en begränsad tidsperiod, Nämnden ansvarar formellt för alla taxeringsbeslut oavsett om någon ändring vidtagits i den skattskyldiges deklaration eller ej. Det ligger emellertid i sakens natur att alla ledamöter inte ges möjlighet att ta ställning till varje beslut som formellt fattas av nämnden. Någon protokollföring av nämndens beslut rörande de enskilda taxeringarna sker inte. Det framgår därför normalt inte heller vilka ledamöter som har deltagit i beslut beträffande cen viss taxering.
Den framtida utformningen av taxeringsorganisationen i första instans Övervägs f.n. inom finansdepartementet på grundval av riksskatteverkets och statskontorets betänkande Rationalisering av skatte- ' administrationen. BI. a. övervägs frågan om en uppdelning av besluts-
Prop. 1975: 78 | 183
funktionen mellan ordföranden och nämnden i dess helhet. Andra frågor som prövas är införande av tjänstemannamedverkan vid taxeringsarbetet och förlängning av taxeringsperioden. En proposition som tar upp de principiella frågorna beträffande reformen kommer inom kort att föreläggas årets riksmöte. En reform på grundval av propositionen kan beräknas träda i kraft tidigast år 1978. Mot bakgrund av taxeringsnämndens nuvarande arbetsformer och med hänsyn till att en genomgripande omläggning av dessa sålunda torde förestå kan det ifrågasättas om ledamöterna i sådan nämnd nu bör underkastas ändrade regler om ansvar för felaktiga taxeringsbeslut. När det gäller uppsåtliga förfaranden anser jag emellertid att taxeringsnämndernas ledamöter redan nu bör jämställas med andra befattningshavare i förevarande hänseende. Däremot bör frågan om ansvar för oaktsamhetsbrott anstå t. v. och tas upp på nytt i samband med den närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationen. Jag förordar därför att bland övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i BrB tas in föreskrift om att stadgandet i 20 kap. I 3 andra stycket om ansvar för vårdslös myndighetsutövning t. v. inte skall tillämpas i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd. |
[ överensstämmelse med vad som gäller enligt nuvarande I 3 föreslås en bestämmelse i tredie stycket om att straffbudet inte skall tillämpas om gärningen annars är särskilt belagd med straff. Som exempel på fall där den oriktiga myndighetsutövningen kan vara att hänföra under annan straffbestämmelse kan nämnas att en polisman utan laga skäl omhändertar en person (olaga frihetsberövande) eller företar husrannsakan (hemfridsbrott) och tar egendom i beslag (egenmäktigt förfarande) eller att en åklagare väcker åtal utan sannolika skäl (obefogat åtal). Liksom f.n. är fallet vid konkurrens mellan bestämmelsen om tjänstemissbruk och annan straffbestämmelse bör dock:1 8 kunna tillämpas då en klart oriktig myndighetsutövning föreligger och gärningen visserligen också innefattar överträdelse av ett annat straffbud men denna överträdelse vid sidan om den oriktiga myndighetsutövningen framträder som så obetydlig att man helt kan bortse från den (jfr prop. 1948: 80 s. 317).
2§
I denna paragraf finns f. n. en straffbestämmelse om tagande av muta eller av otillbörlig belöning. Straffbestämmelsen riktar sig mot den som är eller varit ämbetsman. Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar saknas i det nya sanktionssystemet, föreslås en ny ansvarskrets medan däremot brottsbeskrivningen behålls oförändrad.
Den föreslagna straffbestämmelsen omfattar alla arbetstagare hos staten eller hos kommun, ledamöter av statliga och kommunala kollegiala organ samt personer som eljest till följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författning. Vidare
Prop. 1975: 78 : 184
träffar ansvaret krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt liksom alla som utövar myndighet utan att inneha anställning "eller uppdrag av nyssnämnt slag. Med kommun likställs landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen.
Brottet består i att någon i den nämnda personkretsen mottar, låter åt sig utlova eller begär muta eler annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Straffet utgör böter eller fängelse i i högst två år oller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år.
I motsats till vad som gäller beträffande straffbestämmelsen i 1 8 om oriktig myndighetsutövning är stadgandet om mutbrott inte subsidiärt i förhållande till straffbestämmelser rörande allmänna brott. Vad angår förhållandet till förstnämnda straffbestämmelse avses inte någon ändring i vad som nu gäller om förhållandet mellan 1 och 2 §§.
3§
I första stycket har upptagits en allmän bestämmelse om ansvar för brott mot tystnadsplikt för den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Paragrafen riktar sig således mot var och en som är underkastad i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offentlig funktionär eller privat verksam. Med uttrycket lag eller annan författning avses liksom i 1 % av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun beslutad generell norm (sc 8 kap. 3 §, 7 § andra stycket och 11 § RF) oavsett om den har meddelats före den 1 januari 1975 eller därefter. Såsom tidigare nämnts är det efter RF:s ikraftträdande inte längre möjligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt i förhållandet mellan enskilda — däribland offentliga funktionärer — och det allmänna, Saknas sådant stöd finns det följaktligen inte något utrymme för ingripande enligt vare sig förevarande straffbestämmelse eller de disciplinrättsliga bestämmelserna i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Däremot är det givetvis ingenting som hindrar enskilda att avtala om tystnadsplikt. Exempelvis kan i tjänsteavtal på den privata arbetsmarknaden tas in bestämmelser om tystnadsplikt och påföljder i form av skadestånd, vite eller andra sanktioner för åsidosättande av tystnadsplikten.
I subjektivt avseende förutsätter stadgandet i nya 3 § första stycket uppsåt. I paragrafens andra stycke har emellertid tagits in bestämmelse om ansvar för den som bryter mot författningsgrundad tystnadsplikt av oaktsamhet. Den av kommittén gjorda begränsningen av straffbarheten till att avse endast den som begår gärningen med insikt om att det han yppar celler utnyttjar är av hemlig natur har fått utgå, eftersom bestämmelsen annars knappast skulle få någon praktisk betydelse. Bestäm-
Prop. 1975: 78 185
melsen innebär i stort sett ingen ändring i sak av vad som gäller, f. n.. Den som av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt kan sålunda, om han har ämbetsansvar, straffas för tjänstefel enligt 20 kap: 4 8. En remissinstans har ifrågasatt om det finns skäl att behålla straffansvar för cul- . pöst brott mot tystnadsplikt, om tjänstefel i övrigt avkriminaliseras. Som tidigare nämnts har det nya straffbudet ett väsentligt vidare tillämpningsområde än det nu gällande, eftersom det avser att i allmänhet . ersätta specialstraffrättens bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt. Med hänsyn därtill och till att i synnerhet de bestämmelser av detta slag som tillkommit under senare år vanligen omfattar även oaktsamhet bör det nya stadgandet i 20 kap. 3 § innehålla samma rckvisit.
Straffet för uppsåtligt brott har satts till böter eller fängelse i högst ett. år. Detta överensstämmer såtillvida med nuvarande 20 kap. 3 §, att maximum för allmänt straff där satts till fängelse i högst ett år. Huvudstraffet är emellertid f.n. suspension eller avsättning. Vid sidan därav . kan dessutom fängelse upp till ett år utdömas.
För oaktsamt brott enligt paragrafens andra stycke har endast bötesstraff upptagits. | .
Brott mot nuvarande 20 kap. 3 3 är subsidiärt i förhållande till andra brott enligt BrB, exempelvis brott mot rikets säkerhet enligt 19 kap. eller trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 §. Med samma verkan har regel om subsidiaritet tagits in även i nya 20 kap. 3 §. En sådan regel får givetvis, liksom f. n., effekt även gentemot specialstraffrättens sekretessbrott. Som nyss har nämnts är emellertid det nya straffbudet i 20 kap. 3 § avsett att i allmänhet ersätta specialstraffrättens mångfald av skiftande straffbestämmelser på hithörande område.
48 -
I nuvarande 20 kap. 14 § stadgas som huvudregel, att åklagare utan hinder av vad annars kan vara föreskrivet får åtala brott varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt. Denna huvudregel har bibehållits i nya 20 kap. 4 § första stycket men med den ändringen att åtalsrätten avser brott varigenom åligganden åsidosatts i utövningen av offentlig verksamhet. Åtalsrätten har i Jagtexten beskrivits så, att den avser brott varigenom innehavare av tjänst eller uppdrag som sägs i nya 20 kap. 2 8 åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav. Åtalsrätten bör givetvis även omfatta sådan oriktig myndighetsutövning som sägs i nya 20 kap.
$ liksom mutbrott enligt nya 20 kap. 2 3 även där sådana brott begås av den som inte innehar tjänst eller uppdrag som nu sagts. Särskilt stadgande om sådan åtalsrätt har därför också tagits in i nya 20 kap. 4 8 första stycket.
I nuvarande 20 kap. 14 § görs vissa undantag från den angivna huvudregeln om åklagares åtalsrätt. Enligt lagrummet skall sålunda gälla
Prop. 1975: 78 186
dels vad i BrB föreskrivs att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen förordnat, dels vad i lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat endast om den förövas av ämbetsman. Motsvarande två undantag har behållits även i nya 20 kap. 4 § första stycket med endast den ändringen att ordet ”ämbetsman” bytts ut mot ”innehavare av anställning eller uppdrag som nyss har sagts”. Därtill har i paragrafen tagits in en erinran om att särskilda bestämmelser gäller om åtal för brott som i utövning av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst hos riksdagen eller dess organ (4 kap. 8 § och 12 kap. 3 och 8 §§ RF samt 9 kap. 8 § RO)..
Ytterligare ett undantag från åtalsrätt enligt huvudregeln görs i nuvarande 20 kap. 14 §. Enligt detta undantag skall gälla vad som är föreskrivet i lag eller annan författning om åtal för gärning som avses i nu-' varande 20 kap. 3 § och som är särskilt belagd med straff. Denna undantagsregel ersätts i nya 20 kap. 4 § andra stycket av regeln att åklagare, om inte annat föreskrivits för visst fall, får åtala brott mot tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
5§
I denna nya paragraf har tagits in en föreskrift att den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling inte för någon sin åtgärd i denna egenskap skall kunna ställas till ansvar för oriktig myndighetsutövning enligt nya 20 kap. 1 §. Föreskriften tar sikte främst på riksdagsmän samt kommunfullmäktige och landstingsmiän men även på sådana församlingsledamöter som avses i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse, t. ex. kyrkofullmäktige.
JO har i sitt remissyttrande ifrågasatt om bestämmelsen innebär att beträffande sådana riksdagen underställda organ, vari ingår såväl riksdagsmän som utomstående personer, endast de senare skall vara underkastade ansvar enligt 20 kap. 1 3. Enligt min mening innebär den i förevarande paragraf angivna begränsningen av ansvarigheten till åtgärd, som vederbörande företar i sin egenskap av församlingsledamot, att riksdagsman är fri från ansvar för åtgärd som han företar som ledamot i sådant enbart av riksdagsmän bestående orgän, vars verksamhet ingår som ett led i riksdagsarbetet i egentlig mening, medan full ansvarighet gäller för samtliga ledamöter i andra riksdagsorgan (jfr SOU 1972: 15 s. 137 och prop. 1973: 90 s. 266 f).
6§
Ämbetsstraffen suspension och avsättning föreslås, som tidigare har nämnts, avskaffade. För att få en uppenbarligen olämplig befattningshavare skild från tjänsten är den offentlige arbetsgivaren i stället normalt
Prop. 1975: 78 187
hänvisad till att begagna det privaträttsliga avskedandeinstitut som sam-
tidigt föreslås. Detta institut blir emellertid inte tillämpligt på offentliga förtroendemän. Av rättssäkerhetsskäl är det därför nödvändigt att låta domstol behålla möjligheten att. entlediga sådana uppdragstagare på grund av brott i vissa fall. En bestämmelse härom har tagits in i 6 §.
Bestämmelsen avser personer som valts till uppdrag åt staten eller åt kommun och som har att i detta uppdrag utöva myndighet. Som exempel kan anföras ledamöter av beslutande statliga och kommunala för-samlingar (se beträffande riksdagsledamot 4 kap. 7 § RF) samt av kommunala nämnder såsom barnavårds- och nykterhetsnämnder. Med kommun likställs landstingskommun och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen. Förevarande straffbestämmelse avser däremot inte statsråd och JO. För dem gäller särskilda grundlagsbestämmelser om entledigande (12 kap. 4 § RF resp. 8
kap. 10 8 RO). | | -
Avgörande för frågan om uppdragstagaren skall skiljas från uppdraget är enligt den föreslagna bestämmelsen att han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget. En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad har också bestämts. | |
Sålunda krävs att fängelse i minst två år är stadgat för det brott som uppdragstagaren gjort sig skyldig till. Detta innebär alltså att skiljande från uppdraget kan komma i fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detta brott — och mutbrott men inte vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tystnadsplikt. Även brott som inte har något direkt samband med myndighetsutövningen kan visa att uppdragstagaren är uppenbarligen olämplig för uppdraget.
Den som har två eller flera uppdrag i vilka det ingår att utöva myndighet bör i enlighet med vad jag tidigare har sagt skiljas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen vara olämplig att inneha.
Vid straffbestämningen får domstolen enligt en föreslagen ny bestämmelse 1 33 kap. 9 § ta hänsyn till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet. Motsvarande bör gälla i förevarande fall då uppdragstagaren skilts från uppdraget genom beslut av domstol i brottmålet. En bestämmelse härom har därför tagits in i andra stycket av förevarande paragraf.
21 kap. 18 §
I denna paragraf föreskrivs f.n. ansvar för tjänstefel av krigsman som saknar ämbetsansvar. Eftersom det föreslås att krigsmän alltjämt
Prop. 1975: 78 | 188
skall vara underkastad straffrättsligt tjänstefelsansvar bör paragrafen. bibehållas men undergå vissa följdändringar. Bestämmelsen i första stycket första punkten att fråga är om krigsman ”som ej är underkastad ämbetsansvar” utgår sålunda eftersom det på ämbetsansvariga krigsmän tillämpliga straffbudet rörande tjänstefel i nuvarande 20 kap. 4 § upphävs enligt förslaget. Vidare stryks en f.n. i paragrafens första stycke sista punkten intagen hänvisning till stadgandet i nuvarande 20 kap. 4 § tredje stycket, vilket lagrum enligt förslaget upphävs. Av skäl som tidigare har redovisats i den allmänna motiveringen föreslås ingen motsvarighet till detta stadgande.
F.n. anges i denna paragraf den krets av krigsmän som har ämbets-
ansvar. Denna bestämmelse utgår som en följd av reformen i övrigt. I stället har enligt förslaget under 218 tagits in ett helt nytt stadgande, som anger den krets av krigsmän som inte skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. utan i stället omfattas av samma disciplinära ansvarsregler som föreslagits för den civila personalen. Till denna personkrets hänförs anställd krigsman som tjänstgör vid civilt statligt organ, vid militärt organ med arbetsuppgifter som -i' huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet. Enligt lagrummet skall vidare ankomma på regeringen att genom verkställighetsföreskrifter (i enlighet med 8 kap. 13 § första stycket punkt 1 RF) närmare ange vilka organ som avses med bestämmelsen.
Den nya bestämmelsen korresponderar med ett par andra förslag, nämligen dels en ny bestämmelse (8 §) i 32 kap. BrB att krigsman som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB inte får ådömas disciplinstraff, dels en ny regel i 8 § militära rättegångslagen (1948: 472) att sådan krigsman inte heller får åläggas straff i militärt disciplinmål. I stället skall sådan krigsman inte endast, såsom anställda krigsmän i allmänhet, kunna avskedas enligt de föreslagna bestämmelserna i statstjänstemannalagen utan även kunna åläggas disciplinpåföljd enligt samma bestämmelser (jfr den föreslagna regeln i 20 8 statstjänstemannalagen att disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB).
22 §
I denna paragraf föreskrivs f. n. att åtalsreglerna i nuvarande 20 kap. 14 § skall äga motsvarande tillämpning i fråga om brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt. De motsvarande åtalsreglerna i nya 20 kap. 4 § har emellertid gjorts direkt tillämpliga på krigsmän genom den däri intagna hänvisningen till nya 20 kap. 28, vari krigsmän
Prop. 1975: 78 189
omnämns. Den nuvarande bestämmelsen i förevarande paragraf har därför ersatts av en erinran att vad som sägs i 20 kap. 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om åtal för brott som avses i 21 kap.
32 kap.
8§
De fem första paragraferna i 32 kap., som innehåller vissa bestämmelser om ämbetsstraffens innebörd och användningsområde, föreslås upphävda. Till de resterande 6 och 7 §§, vilka avhandlar disciplinstraffen, har fogats en ny paragraf, 8 §, i vars första stycke stadgas att krigsman som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. inte får ådömas disciplinstraff. Bestämmelsen skall ses i samband med stadgandet i nya 21 kap. 21 8. oo . | oo
Enligt 32 kap. 7 § andra stycket skall den som inte är krigsman ådö- . mas dagsböter om han medverkar till brott för vilket disciplinstraff är utsatt. I nya 8 § andra stycket föreslås ett stadgande om att förstnämnda regel skall äga motsvarande tillämpning på krigsman som enligt 8 § första stycket inte kan ådömas disciplinstraff.
33 kap. 5§ | .
Detta lagrum reglerar möjligheten att beakta anhållningstid m. m. vid bestämmande av bl. a. viss tids fängelse, böter, suspension eller disciplinstraff. Då suspension avskaffas som straffpåföljd bör även förevarande lagrum ändras. Ordet suspension har följaktligen strukits i paragrafens tredje stycke.
9 §
I 20 kap. 9 § föreskrivs f.n. beträffande tjänstemän med ämbetsansvar att domstol skall ta hänsyn till disciplinär bestraffning som ålagts för brott, då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. Enligt nuvarande 20 kap. 8§ gäller vidare att om tjänsteman för annat : brott än ämbetsbrott ådöms såväl ämbetsstraff i form av t. ex. avsättning som annan påföljd, den förlust han lider genom ämbetsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra påföljden. "Det föreslås nu att dessa bestämmelser ersätts med en ny paragraf i 33 kap. 9 §, som tar
sikte på såväl offentligt som privat anställda och som lämnar domstol
möjlighet att vid straffmätning alltid beakta de sänktioner som arbetsgivaren inom ramen för ett arbetsavtal — vare sig sanktionen är föreskriven i författning, t. ex. statstjänstemannalagen, eller i avtal — utkräver då arbetstagaren begått brott. Härvid skall enligt paragrafen
Prop. 1975: 78 190
böter eller disciplinstraff för krigsmän som annars skulle ha ådömts helt kunna cefterges.
Domstolen har alltså möjlighet att ta hänsyn också till sanktioner som ännu inte beslutats av arbetsgivaren. Såvitt gäller andra sanktioner än avskedande torde bestämmelsen i detta hänseende få begränsad betydelse åtminstone inom den statliga sektorn. Enligt 21 § statstjänstemannalagen får nämligen disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte inledas eller fortsättas rörande gärning som omfattas av åtalet. Däremot finns inget hinder mot att verkställa en tidigare beslutad disciplinpåföljd, eftersom domstolen har' möjlighet att ta hänsyn till denna vid straffmätningen. Anledning saknas därför att behålla bestämmelsen i nuvarande 20 kap. 9 § sista punkten att förvaltningsmyndighetens beslut skall förfalla om det inte helt eller delvis verk-
ställts när åtal väcks. |
Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke skall med arbetstagare likställas den som utövar uppdrag åt annan.
35 kap.
I 2 8 finns en särskild preskriptionsregel för ämbetsbrott enligt nuvarande 20 kap. 1—4 §3. Bestämmelsen utgår samtidigt med att sist-: nämnda lagrum upphävs. För de i nya 20 kap. 1—3 88 intagna brottstyperna kommer i stället att gälla de för brott i allmänhet stadgade preskriptionsbestämmelserna i 30 kap. 1 8.
Då 2 § upphävs utgår också en i 4 § intagen hänvisning till förstnämnda lagrum.
38 kap. 4, 6, 8 och 9 8§
I dessa lagrum återfinns vissa processuella bestämmelser rörande prövning av skilda frågor, bl. a. sådana som avses i nuvarande 34 kap. 15 §. Sistnämnda lagrum, som rör suspensionsfrågor, har tidigare före- . slagits upphävd. Följdenligt utgår de i 38 kap. 4, 6, 8 och 9 88 intagna hänvisningarna till 34 kap. 15 8.
Övergångsbestämmelser
Bland övergångsbestämmelserna har till en början upptagits, att det inte får dömas till suspension och avsättning sedan de föreslagna ändringarna i BrB har trätt i kraft. Denna bestimmelse kräver ett särskilt straffstadgande för det fall att en gärning, som till tiden ligger före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, är straffbar såväl enligt de nya bestämmelserna i 20 kap. 1—3 §§ som enligt bestämmelserna i nuvarande 20 kap. 1—4 §§, enligt vilka straffet i vissa fall är ämbetsstraff med möjlighet att även ådöma allmänt straff. I sådant fall skall en-
Prop. 1975: 78 191
ligt förslaget dömas till det straff för gärningen som är stadgat i de nya bestämmelserna, dock att de äldre bestämmelserna skall tillämpas om de leder till lindrigare allmänt straff. Då eljest fråga uppkommer om att tillämpa de nya bestämmelserna i BrB skall enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna 5§ första och : andra styckena. lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning. I nämnda 35 § har intagits den grundläggande princip som även tidigare gällt i svensk rätt och som också ligger bakom förslaget till nyss återgivna Öövergångsbestämmelse, nämligen att ny strafflag inte skall äga tillbakaverkande kraft om inte den nya lagen är lindrigare än den äldre.
Den nya bestämmelsen i 20 kap, 1 § andra stycket om ansvar för vårdslös myndighetsutövning är, som förut har nämnts, avsedd att t.v. inte tillämpas i fråga om beslut angående taxering som fattas av ledamot i taxeringsnämnd. Föreskrift härom har tagits in bland övergångsbestämmelserna.
En särskild övergångsbestämmelse är, som också har berörts tidigare, nödvändig för att undvika att det nya straffbudet i 20 kap. 3 § blir tillämpligt på åsidosättande av sådan tystnadsplikt som inte är straffsanktionerad vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
Bland övergångsbestämmelserna har också tagits in stadgande att, om i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som . ersatts genom ny bestämmelse, hänvisningen i stället skall avse den nya bestämmelsen. .
I anslutning till bestämmelse om dag för ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i BrB har även tagits in stadgande om samtidigt upphävande av lagen (1948: 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall. 15.2 Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
18¶I denna paragraf anges den personkrets som omfattas av lagen. Enligt första stycket äger den tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare. Helt undantagna från lagens tillämpningsområde är enligt andra stycket statsråden, JO och den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I tredje stycket föreskrivs att lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande tillämpning på vikariat om annat inte anges. Någon ändring av de tre första styckena föreslås inte. |
Enligt förslaget skall i ett nytt fjärde stycke tas in bestämmelser om lagens tillämpning i fråga om justitieråd och regeringsråd samt JK. Dessa befattningshavare är f.n. i princip underkastade statstjänstemannalagens regler. Någon anledning att ändra på detta förhållande finns inte. Frågan gäller i stället i vad mån det nya ansvarssystemet skall göras tillämpligt på nämnda personer.
Prop. 1975: 78 192
Justitieråd och regeringsråd är liksom övriga ordinarie domare och högre statstjänstemän undantagna från gällande bestämmelser om disciplinär bestraffning. Från principiell synpunkt synes det vara naturligt att rikets högsta domare även i fortsättningen undantas från disciplinansvar. Däremot förutsätter RF att de skall kunna skiljas från tjänsten på grund av brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande, De nya bestämmelserna om avskedande bör därför göras tillämpliga även på justitieråd och regeringsråd. De bör emellertid undantas från reglerna om förfarandet, eftersom fråga rörande bl. a. skiljande av justitieråd eller regeringsråd från tjänsten enligt RF och RB skall prövas av högsta domstolen. : -
I enlighet med det anförda föreslås att bestämmelserna i 18—21, 23, 24 och 51-—53 §3 statstjänstemannalagen om disciplinansvar och förfarandet i ärenden om disciplinpåföljd eller avskedande inte skall gälla:
justitieråd och regeringsråd.
JK intar en med JO likartad ställning och bör lika litet som JO kunna åläggas disciplinpåföljd. Det föreslås därför att bestämmelserna i 18— 21 §§ om disciplinansvar inte skall tillämpas på JK. |
18 § .
Paragrafen anger f. n. vilka tjänstemän som endast efter åtal kan ställas till ansvar för brott i tjänsten och som alltså är undantagna från dis- : ciplinär bestraffning. Enligt förslaget skall alla tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen utom . justitieråd, regeringsråd och JK vara underkastade disciplinansvar. Bestämmelse att nämnda personer skall undantas från disciplinansvar har som. tidigare nämnts tagits in i 1 3 fjärde stycket. Nuvarande regler i 18 § kan därför utgå.
I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås i stället att i förevarande paragraf tas in bestämmelser om åläggande av disciplinpåföljd.
I första stycket av den nya paragrafen regleras förutsättningarna för att disciplinpåföljd skall få åläggas. Enligt gällande rätt fordras att
tjänstemannen av försummelse, oförstånd eller oskicklighet 'åsidosät-
ter vad som åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Den föreslagna nya lydelsen skiljer sig 'härifrån i tre hänscenden. För det första görs ingen begränsning till de områden av anställningsförhållandet som regleras i tjänstemannalagstiftningen. Det förutsätts endast att tjänstemannen åsidosätter vad som åligger honor i hans tjänst. Förseelser kan således beivras vare sig de begås inom det avtalsförbjudna området eller inom det område där avtalsfrihet råder. Den lydnadsplikt som följer av 10 § lämnas dock utan ändring (jfr prop. 1973: 177 s. 35). Vidare gäller som förutsättning för beslut om disciplinpåföljd att förseelsen inte är ringa. Slutligen uttrycks de subjektiva rekvisiten på det sättet att för
Prop. 1975: 78 193
ansvar förutsätts antingen uppsåt eller oaktsamhet. Det sistnämnda innebär emellertid ingen ändring i sak.
Enligt andra stycket i den nu föreslagna lydelsen består disciplinpåföljd av varning eller löneavdrag under högst trettio dagar. Därutöver kan f.n. suspension och avsättning ådömas som disciplinstraff. Några motsvarigheter till dessa påföljder finns inte i förslaget. Däremot kan avskedande enligt 22 § komma i fråga vid grov eller upprepad tjänsteförseelse. Såsom framgår av 19 8 föreligger inte heller något hinder för parterna att i kollektivavtal komma överens om andra disciplinpåföljder än varning och löneavdrag. Vidare föreskrivs liksom i nuvarande 19 § att mer än en disciplinpåföljd inte får åläggas samtidigt. Av bestämmelsen i nya 22 § andra stycket framgår att disciplinpåföljd inte får åläggas för förseelse som föranleder avskedande.
Tredje stycket innehåller bemyndigande för regeringen att förordna om storleken av löneavdrag. Någon ändring i detta hänseende föreslås inte,
19 8 : :
Denna paragraf innehåller i sin föreslagna nya lydelse bestämmelser
som öppnar möjlighet för kollektivavtalsparterna att komma överens om andra disciplinpåföljder än de i lagen angivna. Sådan överenskommelse skall för att vara giltig ske i form av kollektivavtal och blir gällande för alla tjänstemän som är sysselsatta inom yrkesgrupp och område som kollektivavtalet avser, alltså även för sådana som inte är anslutna till någon arbetstagarorganisation.
Såsom framgår av det nya ansvarssystemets uppbyggnad avses med disciplinpåföljd inte avskedande. Däremot kommer i fråga sådana sanktioner som suspension och löneavdrag. Parterna kan även avtala om en ekonomisk påföljd av det slag som kommittén föreslagit, nämligen penningbot. Man kan också komma överens om andra villkor än dem som enligt 18 § gäller rörande löncavdragets storlek eller det antal dagar som avdraget skall kunna verkställas.
20 8
Denna paragraf motsvaras f. n. av 25 § som innehåller en erinran om att särskilda bestämmelser gäller om åtal och disciplinär bestraffning av tjänsteman som är krigsman samt om åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens verk. Såsom tidigare anförts skall anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter enligt förslaget omfattas av samma ansvarsregler som civil personal medan övriga krigsmän liksom hittills skall vara underkastade straffrättsligt ansvar för tjänstefel enligt bestämmelserna i 21 kap. BrB. I förevarande paragraf föreskrivs därför enligt förslaget att disciplinpåföljd enligt statstjänstemannalagen eller enligt kollektivavtal som avses i 19 § denna lag inte får åläggas 13 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop, 1975: 78 . 194
krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB. Däremot har det inte ansetts erforderligt att behålla någon erinran om att särskilda bestämmelser gäller om åtal för brott i tjänsten « av vissa tjänstemän vid riksdagens myndigheter.
Paragrafen i den nu föreslagna lydelsen innehåller vidare en bestämmelse om att disciplinpåföljd som nyss sagts inte heller får åläggas medicinalpersonal eller veterinärer, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens resp. lantbruksstyrelsens inseende; för förseelse i denna
yrkesutövning. Bestämmelsen åsyftar att dra en gräns mellan det om-
råde där socialstyrelsen resp. lantbruksstyrelsen enligt särskilda författningsbestämmelser äger ingripa mot förseelser av hithörande personal och det område där det skall ankomma på den offentlige arbetsgivaren att beivra förseelser med tillämpning av bestämmelserna om disciplinpåföljd i statstjänstemannalagen.
Paragrafen avser att förebygga dubbelbestraffning. Sålunda stadgas i första punkten att disciplinärt förfarande, sedan åtal har väckts, inte får inledas eller fortsättas rörande gärning som omfattas av åtalet. Någon ändring av ordalydelsen i denna bestämmelse föreslås inte men stadgandet får en annan innebörd efter det nya ansvarssystemets införande. Enligt det nya systemet räknas sålunda avskedande inte till disciplinpåföljderna, vilket innebär att förevarande bestämmelse inte utgör något hinder mot att arbetsgivaren sedan åtal har väckts inleder eller fortsätter ett förfarande som syftar till att utreda om den åtalade gärningen utgör grund för avskedande. Såsom framgår av 22 § första stycket i den föreslagna nya lydelsen får emellertid arbetsgivaren i ett sådant fall inte avgöra frågan om tjänstemannens avskedande förrän ansvarsfrågan slutligt prövats av domstolen. Den situationen att arbetsgivaren kan komma att avskeda tjänstemannen på grund av samma gärning som omfattas av åtalet har förutsetts i den föreslagna nya bestämmelsen i 33 kap. 98 BrB, enligt vilken brottmålsdomstolen vid straffmätningen får ta hänsyn till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet. Med hänsyn därtill är det inte nödvändigt att behålla regeln i 20 kap. 9§ BrB att förvaltningsmyndighets beslut om disciplinär bestraffning skall förfalla om det inte helt eller delvis har verkställts när åtal väcks för brottet. Den hänvisning till denna bestämmelse, som f. n. fions i andra punkten av 21 § statstjänstemannalagen, bör därför också utgå.
Regeln till förekommande av dubbelbestraffning, som enligt förslaget skall stå kvar i första stycket, innebär efter det nya ansvarssystemets införande att förfarande som kan leda till åläggande av disciplinpåföljd inte får inledas eller fortsättas rörande gärning som har föranlett åtal. Utan särskilt stadgande därom är givet att sådant förfarande inte heller bör inledas eller fortsättas sedan gärningen har anmälts till åtal enligt
Prop. 1975: 78 195
nya 25 §. Endast om åklagaren avskriver ärendet på den grund att gärningen inte är brottslig bortfaller hindret mot åläggande av disciplinpåföljd. Nedläggande av förundersökning eller åtal på annan grund liksom beslut att inte tala å brottet torde däremot inte böra föranleda att hindret mot inledande eller fortsättande av disciplinärt förfarande anses ha bortfallit. Samma är givetvis förhållandet med fällande dom — även sådan som innebär påföljdseftergift — och i regel även ogillande dom. Endast om den tilltalade frikänts på den grund att den åtalade gärningen visserligen har begåtts av den tilltalade men inte är brottslig — t. ex. därför att ett subjektivt rekvisit inte är uppfyllt — bör disciplinärt förfarande mot honom för samma gärning kunna komma i fråga.
Enligt förslaget föreskrivs i andra stycket att disciplinpåföljd inte får åläggas tjänsteman sedan anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum. Detta innebär att tjänstemannen kan undgå påföljden genom att själv säga upp sin anställning. Beslut om påföljd, som har fattats redan innan anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum, kan emellertid verkställas även därefter. De föreslagna bestämmelserna innebär ingen ändring i sak.
I tredje stycket har enligt förslaget tagits in en preskriptionsregel av innehåll att tjänsteman inte får åläggas disciplinpåföljd, om han inte inom två år efter tjänsteförseelsen erhållit del av den skriftliga anmaning som enligt 24 § första stycket skall inleda disciplinförfarandet. Detta innebär cn förkortning av preskriptionsfristen, som enligt 35 kap. 2 8 BrB f.n. är fem år för bl. a. tjänstefel. Utformningen av den preskriptionsavbrytande åtgärden överensstämmer däremot tämligen väl med det förfarande som i brist på författningsreglering utbildats i praxis (se Regeringsrättens årsbok 1945 ref. 23).
Någon uttrycklig regel om preskription föreslås inte beträffande möjligheten att vid bestämmande av disciplinpåföljd beakta att tjänstemannen tidigare har ålagts sådan påföljd för annan. förseelse.. Har en längre : tid förflutit sedan det förra disciplinbeslutet meddelades, bör givetvis på- ' följden bestämmas oberoende av den tidigare förseelsen. Vid bestäm- ' mande av denna tid bör dock viss vägledning kunna hämtas av preskrip- . tionsregeln i förevarande paragraf.
22 §
Här upptas enligt förslaget de regler som bl. a. är avsedda att tillämpas i fall där det enligt gällande bestämmelser i BrB finns anledning att tillgripa avsättning som brottspåföljd. Sålunda stadgas i paragrafens första stycke, att tjänsteman får avskedas om han begått brottslig gärning varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Enligt stadgandet krävs inte att tjänstemannen skall ha övertygats om brottet genom dom i brottmål. I denna del kommer således att råda samma villkor som på den privata arbetsmarknaden när det gäller att
Prop. 1975: 78 196
styrka förekomsten av grund för avskedande. Om gärningen har anmälts till åtal eller brottmålsförfarande eljest har inletts mot tjänstemannen, får den offentlige arbetsgivaren enligt den föreslagna bestämmelsen däremot inte — såsom fallet är på den privata arbetsmarknaden — avgöra frågan om tjänstemannens avskedande förrän ansvarsfrågan slutligt har prövats. Ogillas åtalet på annan grund än att den åtalade gärningen inte är brottslig, torde avskedande inte kunna komma i fråga.
I andra stycket av paragrafen återges den föreslagna regeln om avskedande vid ej kriminaliserad tjänsteförseelse. I stället för att åläggas disciplinpåföljd får sålunda tjänsteman avskedas, om han på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig till. grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. En förutsättning för avskedande vid upprepad tjänsteförseelse är dock att den föregående förseelsen föranlett disciplinpåföljd under de senaste två åren före den aktuella förseelsen.
Har beslut om avskedande ogiltigförklarats av domstol enligt reglerna i 51 och 53 §§ på den grund att domstolen funnit tjänstemannen oskyldig till påstådd förseelse, ligger i sakens natur att arbetsgivaren inte har rätt att i stället utmäta disciplinpåföljd.
Bestämmelserna om avskedande gäller alla tjänstemän, oberoende: av anställningsform (fullmakt, konstitutorial eller förordnande).
Vad gäller den närmare tillämpningen av förevarande bestämmelser liksom de i tredje, fjärde och femte styckena föreskrivna begränsningarna i deras tillämpningsområde vill jag i detta sammanhang endast hänvisa till vad jag anfört därom i den allmänna motiveringen.
23 §
Det nuvarande avsättningsstraffet kan liksom flertalet andra straffrättsliga påföljder verkställas först sedan dom eller beslut därom vunnit laga kraft. Enligt 20 3 andra stycket lagen om anställningsskydd sker avskedande i princip när arbetstagaren får besked därom men domstol kan för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna att anställningen skall bestå utan hinder av avskedandet. Eftersom denna reglering är oförmånligare för statstjänstemännen än den gällande, bör i statstjänstemannalagen införas en bestämmelse som garanterar nuvarande anställningstrygghet. Därför föreslås att i förevarande paragraf tas in en bestämmelse av innehåll att beslut om avskedande enligt 22 8 inte får verkställas förrän beslutet slutligt prövats av domstol enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§, dvs. inte förrän lagakraftvunnen dom föreligger. Har tjänstemannen inte väckt talan mot beslutet, får detta verkställas först sedan tiden för väckande av sådan talan har utgått. Bestämmelsen överensstämmer med vad som f. n. gäller i fråga om verkställighet av dom celler beslut som innefattar avsättning.
Prop. 1975: 78 197
24 8
Enligt förslaget till ändring i 3 § förvaltningslagen skall tillämpningen av bestämmelserna i 14—20 §§ samma lag om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut, vilka bestämmelser redan nu gäller i bl. a. ärenden om disciplinär bestraffning, utsträckas till ärenden om avskedande. Bland övriga bestämmelser i förvaltningslagen som är tillämpliga även i sådana ärenden märks stadgandet i 6 § att den som för talan får anlita ombud eller biträde. Som komplettering till bestämmelserna i förvaltningslagen föreslås i förevarande paragraf vissa regler om det förfarande som skall iakttas innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs. Bestämmelserna innebär en utbyggnad av de föreskrifter om kommunikation i förvaltningsärenden som finns i 15 § förvaltningslagen. Bl. a. för att få en utgångspunkt för den föreslagna preskriptionsregeln i 22 § statstjänstemannalagen har en uttrycklig bestämmelse ansetts erforderlig om att förfarandet inleds med en skriftlig anmaning till tjänstemannen. Denna anmaning motsvarar stämningen i brottmålsförfarandet.
Enligt första stycket skall sålunda när fråga om disciplinpåföljd eller avskedande uppkommer tjänstemannen genom skriftlig anmaning beredas tillfälle att skriftligen eller, om han påfordrar det eller det eljest finnes lämpligt, muntligen uttala sig om vad som åberopas mot honom. Om tjänstemannen vägrar att ta emot den handling, som innehåller anmaningen, torde den uppställda förutsättningen för ärendets avgörande likväl få anses vara uppfylld (jfr den i 19 § andra stycket delgivningslagen (1970: 428) intagna bestämmelsen). Vidare stadgas, att begäran av tjänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas skall efterkommas om det inte finnes uppenbart att åtgärden saknar betydelse.
I andra stycket har tagits in bestämmelse om möjlighet till bevisupptagning vid allmän domstol. Enligt bestämmelsen skall sålunda, om det på framställning av tjänstemannen celler eljest finnes erforderligt att vittne eller sakkunnig hörs vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att tillhandahålla skriftlig handling eller föremål som bevis, ansökan om bevisupptagningen göras hos den allmänna underrätt inom vars område den vistas som skall höras eller tillhandahålla bevis. En remissinstans har ifrågasatt om inte processekonomiska och andra skäl kan tänkas tala för att bevisupptagning bör kunna ske även vid annan underrätt. För egen del anser jag inte att något praktiskt behov av en alternativ forumbestämmelse föreligger och föreslår därför inte någon sådan. Tillhandahålles erforderlig utredning skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder inte möter. Slutligen stadgas att reglerna om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling i tillämpliga delar skall gälla även beträffande nu avsedd bevisupptagning. Även utan uttryckligt stadgande torde det vara klart att myndigheten i ärende
Prop. 1975: 78 198
om disciplinansvar eller avskedande äger hemställa hos rätten om inhämtande av läkarintyg, t. ex. av det slag som avses i 7 § lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål.
Tredje stycket innehåller: en hänvisning till lagen om anställningsskydd såvitt gäller varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation. De bestämmelser som åsyftas finns intagna i 29,.31 och 32 8§ nämnda lag och innebär i de hänseenden som här är aktuella att arbetsgivaren så snart det kan ske skall lämna varsel om tilltänkt avskedande till lokal arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal såvitt gäller berörd arbetstagarkategori samt att den som har rätt till varsel även har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Tredje stycket av förevarande paragraf innehåller också föreskrift om att nu nämnda bestämmelser skall äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.
25 8
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 20 §, innehåller bestämmelser om åtalsanmälan. .
Enligt första stycket i den föreslagna nya lydelsen skall tjänsteman anmälas till åtal om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen begånget brott som avses i 20 kap. BrB — dvs. missbruk av myndighet, vårdslös myndighetsutövning, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt — om för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Beträffande oaktsamt brott mot tystnadsplikt, för vilket enligt den föreslagna straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § andra stycket BrB bara kan följa böter, föreligger alltså skyldighet att göra åtalsanmälan endast om en skadeståndstalan framstår som sannolik. Genom begränsningen till i tjänsteutövningen begånget brott utesluts sådant av statstjänsteman begånget brott mot tystnadsplikt som visserligen skall bestraffas enligt de nya bestämmelserna i 20 kap. 3 § BrB men som inte begåtts i tjänsteutövningen. Skyldigheten att anmäla till åtal skall enligt vad som sägs i första stycket även omfatta annat brott varigenom tjänstemannen åsidosatt åliggande i tjänsteutövningen, om för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. |
I paragrafens andra stycke, vari inte föreslås någon saklig ändring, stadgas rätt för regeringen att befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6€ $ första stycket BrB. Bestämmelsen har särskild betydelse "exempelvis för järnvägstjänstemän och andra tjänstemän, inom vilkas område även relativt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.
Prop. 1975: 78 199
26 §
De föreslagna ändringarna i denna paragraf, som behandiar avstängning av tjänsteman på grund av brott eller tjänsteförscelse, avser både förutsättningarna för åtgärden och förfarandet.
Enligt första stycket får tjänsteman f. n. avstängas från utövningen av sin tjänst med omedelbar verkan, om åtgärd vidtas för att anställa åtal eller disciplinärt förfarande inleds samt den ifrågavarande gärningen kan antas medföra avsättning eller eljest. särskilda skäl föreligger. Eftersom avsättning avskaffas enligt förslaget anges i den föreslagna nya lydelsen såsom förutsättning för avstängning i stället att gärningen kan antas medföra avskedande. Någon möjlighet att meddela beslut om avstängning i andra fall föreslås däremot inte. Avstängning är en så ingripande åtgärd att den bör kunna användas endast i mycket allvarliga fall då vederbörande 'inte kan behållas i tjänst i avvaktan på beslut om hans avskedande. Därför föreslås också en bestämmelse om att avstängningen inte får vara längre än till dess frågan om tjänstemannens skil-
jande från tjänsten slutligt prövats liksom att avstängningen omedelbart
skall hävas om det inte längre finns skäl för avstängning. Om det sålunda under förfarandets gång framstår som sannolikt att tjänsteförseelsen kommer att föranleda disciplinpåföljd i stället för avskedande, skall avstängningen omedelbart hävas, I 22 § fjärde stycket finns en hänvisning till bestämmelser som tar sikte på möjligheten att omplacera en tjänsteman i stället för att avskeda honom. Till dess att det står klart vilket av alternativen som skall tillämpas är det självfallet möjligt att avstänga tjänstemannen från tjänstgöring.
I andra stycket stadgas enligt förslaget att bestämmelserna i 24 § första stycket skall äga motsvarande tillämpning i ärende om avstängning. Innan avstängningsbeslut meddelas skall tjänstemannen alltså beredas tillfälle att uttala sig om vad som åberopas mot honom. Av rättssäkerhetsskäl anser jag att man inte, såsom föreslagits av någon remissinstans; kan slopa denna regel. Därmed skulle för övrigt inte mycket vara vunnet, eftersom den föreskrivna åtgärden inte torde behöva sinka förfarandet nämnvärt. Det är nämligen inte meningen att den i 24 8 andra styc- . ket reglerade möjligheten att höra vittne eller sakkunnig vid domstol eller utverka editionsföreläggande skall stå öppen i avstängningsärenden. Däremot bör bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen om beslutsmotivering och underrättelse till part om innehållet i beslut tillämpas även om avstängningsbeslutet inte utgör något slutligt avgörande utan endast beslut under ärendes handläggning. En bestämmelse härom föreslås, liksom f. n., intagen i slutet av andra stycket.
Tredje stycket innehåller särskilda bestämmelser för det fall att ärende om avstängning tas upp i anledning av misstanke om brott. Åklagaren är i sådant fall skyldig att tillhandahålla handlingarna från förundersökningen och han har också rätt att vara närvarande vid sådant förhör med tjänstemannen i fråga som kan hållas enligt 24 8.
Prop. 1975: 78 200
Enligt fjärde stycket skall, om avstängning beslutas, frågan om avskedande snarast tas upp till prövning. Grundas avstängningsbeslutet på misstanke om brott och har gärningen anmälts till åtal eller brottmålsförfarande eljest inletts mot tjänstemannen, får emellertid enligt nya 22 § första stycket andra punkten frågan om hans avskedande inte avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt prövats. I sådant fall innebär förevarande bestämmelse att frågan om avskedande skall tas upp till prövning snarast efter det att brottmålsdomen vunnit laga kraft. Går domen ut på ogillande av åtalet föreligger i regel inte längre skäl för avstängning och denna skall då i enlighet med bestämmelsen i första stycket andra punkten hävas omedelbart efter domens meddelande.
Senast när frågan om avskedande avgörs skall vidare enligt fjärde stycket prövas om avstängningen skall bestå.
Om tjänsteman som varit avstängd från tjänsten inte avskedas, äger han enligt femte stycket uppbära den lön som kan ha dragits av.
När det gäller avstängning av domare tillkommer beslutanderätten enligt gällande bestämmelser domstol och inte, såsom beträffande övriga tjänstemän, administrativ myndighet. Denna skillnad bortfaller enligt det nya systemet, som innebär att den myndighet under vilken tjänstemannen lyder eller, i fråga om vissa högre tjänstemän, särskild nämnd beslutar om bl. a. avstängning samt att tjänstemannen har möjlighet att föra talan mot beslutet vid domstol. Det har därför inte ansetts erforderligt att behålla en särskild författning om avstängning av domare utan bestämmelserna i 26 § avses bli tillämpliga på alla tjänstemän.
27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om läkarundersökning samt avstängning på grund av sjukdom celler annat därmed jämförligt förhållande.
De föreslagna ändringarna hänför sig huvudsakligen till andra stycket, som f. n. stadgar att beslut om avstängning eller läkarundersökning meddelas i fråga om tjänsteman som inte kan dömas till disciplinstraff av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I 37 § i dess föreslagna nya lydelse finns bestämmelser om beslutande organ i ärenden om bl. a. avstängning och läkarundersökning, varför regleringen i 27 § andra stycket bör utgå. I stället föreslås ett stadgande av samma innehåll som 26 § andra stycket, nämligen att bestämmelserna i 24 § första stycket om kommunikation med tjänstemannen före beslutets meddelande skall äga motsvarande tillämpning i ärende om avstängning eller läkarundersökning.
Tredje stycket innehåller ett stadgande om att vissa bestämmelser i förvaliningslagen skall tillämpas även om beslut om avstängning eller läkarundersökning utgör beslut under handläggning. Eftersom regeln om kommunikation i 24 § första stycket statstjänstemannalagen gjorts till-
Prop. 1975: 78 201
lämplig även i ärenden av förevarande slag, bör hänvisningen till motsvarande bestämmelse (15 8) i förvaltningslagen utgå.
I ett nytt femte stycke föreslås en bestämmelse om att beslut om läkarundersökning inte får läggas till grund för avstängning förrän beslutet slutligt prövats av domstol eller rätten till talan förlorats.
29 §
Enligt paragrafens nuvarande lydelse får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare, i lagen om anställningsskydd, Eftersom avsättningsstraffet föreslås avskaffat och domstol kommer att pröva frågan om avskedande endast efter fullföljd talan, bör bestämmelsen redigeras om och däri anges att tjänsteman får skiljas från tjänsten endast med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen. Med hänsyn till att de nu föreslagna bestämmelserna om avskedande avses ersätta motsvarande stadganden i lagen om anställningsskydd bör vidare det förtydligandet göras att tjänsteman som är förordnad tills vidare får skiljas från tjänsten även enligt bestämmelserna om uppsägning i denna lag.
32 §
I paragrafen stadgas f. n. om skyldighet i vissa fall för tjänsteman att avgå före uppnådd pensionsålder, däribland, under första stycket punkt c), det fall att han genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott varå avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § BrB överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd. Då den i 22 § första stycket föreslagna avskedanderegeln täcker även detta fall föreslås punkten c) utgå ur förevarande lagrum.
34a 8
Enligt första stycket i denna nya paragraf får beslut om skiljande från tjänsten på grund av nedsatt tjänstduglighet enligt 32 § eller om förflyttning enligt 34 8 inte verkställas förrän beslutet slutligt prövats en- Jigt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller rätten till talan förlorats. Detsamma gäller beslut om skiljande från tjänsten av ordinarie domare enligt 31 § — alltså på grund av uppnådd pensionsålder — om annat inte följer av 53 §. Enligt sistnämnda paragraf äger domstol i tvist om tilllämpningen av 31 8 beträffande ordinarie domare förordna att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.
I andra stycket föreskrivs att verkställighet av beslut om skiljande från tjänsten av justitieråd eller regeringsråd enligt 31 eller 32 § inte får äga rum, förrän beslutet har prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 8.
Prop. 1975: 78 202
37 £
I denna paragraf har intagits förslag till bestämmelser om beslutande organ. | : .
Enligt första stycket skall fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning som avses i 27 § prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om annat ej följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 § på grund av misstanke om brott skall också kunna tas upp på anmälan av åklagare.
Bestämmelserna i paragrafens nuvarande lydelse om beslutande organ i ärenden om anställnings upphörande på grund av uppsägning. uppnådd pensionsålder, nedsättning i arbetsförmågan eller försättande i disponibilitet eller om förflyttning till annan tjänst har tagits in i andra och tredje styckena.
38 §
Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar enligt första stycket regeringen fråga om åtalsanmälan enligt 25 § eller avstängning eller kikarundersökning enligt 27 §. Vidare erinras om att beslut om avskedande och om avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse meddelas av högsta domstolen enligt bestämmelser i 54 8 när det gäller ifrågavarande domare.
Andra stycket innehåller en särregel för vissa andra högre befattningshavare. Beträffande den som innehar eller uppehåller annan ordinarie domartjänst än som nämnts i föregående stycke eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst meddelas beslut i fråga som avses i 37 3 första stycket av en särskild nämnd bestående av fem tedamöter, varav ordföranden skall vara lagkunnig och i domarvärv erfaren. Vidare stadgas att det ankommer på regeringen att meddela närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet liksom om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse. Ärende anhängiggörs hos nämnden av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder eller, såvitt gäller avstängning på grund av misstanke om brott, av åklagare.
Enligt paragrafens tredje stycke tillkommer det riksdagen att meddela bestämmelser om beslutande organ såvitt angår tjänstemän hos riksdagen eller dess myndigheter.
38a 3 .
I denna paragraf har tagits in en motsvarighet till det nuvarande stadgandet i 23 § andra stycket rörande omröstningsförfarandet. Genom den föreslagna nya bestämmelsen avses att klarlägga att vid omröstning reglerna i 29 kap. RB om omröstning i brottmål skall äga tillämpning. Det nuvarande stadgandet i 23 § andra stycket statstjänstemannalagen an-
Prop. 1975: 78 | 203
knyter till RB:s omröstningsbestämmelser i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken. För att bättre ansluta till den ändrade Iydelsen av bestämmelserna bör den nya regeln utformas så att den innehåller en direkt hänvisning till 29 kap. RB. I klarhetens intresse bör därvid tilläggas att det är bestämmelserna om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter som avses.
51 §
Paragrafen i dess nuvarande lydelse stadgar att mål om tillämpning av vissa av statstjänstemannalagens bestämmelser skall handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Genom lagändring år 1974 utvidgades paragrafen till att omfatta mål rörande tillämpning av bestämmelserna om läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom samt anställningens upphörande på grund av uppnådd pensionsålder celler nedsättning i arbetsförmågan såvitt gäller annan ordinarie ' domare än justitieråd eller regeringsråd (prop. 1974: 174 s. 78 ff, InU 1974: 33 och rskr 1974: 401). Den nu föreslagna ändringen av paragrafen innebär att den angivna målkretsen utsträcks ytterligare, nämligen till att omfatta tvister — rörande statstjänstemän utom justitieråd och regeringsråd — om åläggande av disciplinpåföljd enlig 18 §, avskedande enligt 22 §, avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse enligt 26 § eller på grund av sjukdom enligt 27 § samt anställnings upphörande på grund av uppnådd pensionsålder enligt 31 3, nedsättning i arbetsförmågan enligt 32 §, förflyttning till annan tjänst enligt 34 § eller uppsägning från tjänstemannens sida enligt 36 3.
Specialbestämmelsen beträffande justitieråd och regeringsråd i sista punkten av första stycket flyttas enligt förslaget till en särskild paragraf, 548.
53 §
Paragrafen innehåller vissa specialbestämmelser angående talan mot beslut beträffande annan ordinarie domare än justitieråd celler regeringsråd om läkarundersökning, avstängning eller anställningens upphörande på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsatt tjänstduglighet. De föreslagna ändringarna innebär att paragrafens tillämpningsområde med vissa undantag utvidgas i samma utsträckning som tidigare föreslagits beträffande 51 § samt att ytterligare specialregler tillkommer.
Enligt första stycket skall sålunda talan mot beslut om åläggande av disciplinpåföljd, avskedande, läkarundersökning eller anställnings upphörande på grund av uppnådd pensionsålder, nedsättning i arbetsför- . mågan eller förflyttning till annan tjänst väckas inom fyra veckor från den dag då tjänstemannen fick del av beslutet. Någon tidsbegränsning föreslås alltså inte såvitt gäller talan mot beslut om avstängning vare sig på grund av brott, tjänsteförseelse eller sjukdom. Eftersom 27 3 .
Prop. 1975: 78 204
innehåller bestämmelser om både läkarundersökning och avstängning, måste i förevarande stycke göras uttryckligt undantag för beslut om avstängning på grund av sjukdom. Beträffande talan mot beslut om avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse räcker det med att 26 § utesluts från uppräkningen, varigenom enbart reglerna i lagen om rättegången i arbetstvister blir tillimpliga och där stadgas ingen frist för anhängiggörande av talan (se t. ex. 4 kap. 8 §). Förslaget avser inte heller talan mot beslut om uppsägning, eftersom bestämmelser härom redan finns i 52 §. Någon föreskrift som svarar mot andra stycket i sistnämnda paragraf finner jag, såvitt nu kan bedömas, inte vara erforderlig när det gäller tvister av förevarande slag (jfr prop. 1974: 174 s. 71).
Nuvarande andra stycket innehåller bestämmelser om att vissa beslut inte får verkställas förrän slutlig domstolsprövning ägt rum eller rätten till talan förlorats. Dessa bestämmelser överförs enligt förslaget till 27 § femte stycket och 34 a 8.
Andra stycket enligt förslaget motsvarar nuvarande tredje stycket och stadgar att domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger äger förordna, i tvist om avstängning på grund av brott, tjänsteförsecelse eller sjukdom att beslutad avstängning skall vara hävd och i tvist om ålderspensioncring av ordinarie domare att anställningen skall upphöra när domaren uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.
54 8
Till denna paragraf har enligt förslaget flyttats bestämmelsen i nuvarande 51 § första stycket tredje punkten att mål som gäller justitieråd eller regeringsråd prövas av högsta domstolen enligt 57 kap. RB på talan av JO eller JK. Bestämmelsens tillämpningsområde har samtidigt utvidgats till att omfatta — utöver tvister om läkarundersökning, avstängning på grund av sjukdom och skiljande från tjänsten på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i arbetsförmågan — även tvister om avskedande eller avstängning på grund av brott eller tjänsteförseclse.
Övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna är i princip avsedda att vinna tillämpning även på förseelser begångna före ikraftträdandet. Har disciplinärt förfarande enligt de äldre bestämmelserna hunnit inledas, bör alltså i fortsättningen reglerna i nya 24 § tillämpas. Tjänstemannen bör sålunda skrift- Jigen anmanas att yttra sig inför den myndighet som enligt 37 eller 38 3 skall besluta i ärendet. Härvid bör givetvis den skriftliga anmaningens innehåll anpassas efter vad som redan förekommit i ärendet. Också de nya bestämmelserna om disciplinpåföljd och avskedande bör tillämpas på äldre förseelser.
Även i preskriptionshänseende bör de nya reglerna vinna tillämpning.
Prop. 1975: 78 205
Den i 21 § intagna preskriptionsregein rörande disciplinpåföljd medför visserligen inte, i motsats till vad som är fallet enligt gällande rätt, att själva förfarandet skall vara avslutat före preskriptionstidens utgång. Den nu tillämpade preskriptionstiden uppgår emellertid för de offentliga tjänstemännens del till minst fem år medan den föreslagna endast är två år. Det förhållandet att någon absolut preskriptionsfrist inte föreslagits beträffande avskedande torde visserligen innebära att beslut om avskedande inte får grundas på gärning som begåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande om mer än fem år förflutit från gärningens begående (jfr 12 § första stycket lagen om införande av brottsbalken). Denna begränsning synes emellertid vara av mera teoretiskt än praktiskt intresse. Däremot föreslås att den relativt bestämda preskriptionsfrist, som tagits in i 22 § sista stycket, inte skall tillämpas på förhållande som inträffat före lagens ikraftträdande.
De nya processuella bestämmelserna i 51 och 53 §§ bör inte tillämpas i fråga om beslut som har meddelats dessförinnan eller i fråga om talan mot sådant beslut. En övergångsbestämmelse med detta innehåll föreslås därför. I den mån administrativ besvärsrätt föreligger enligt gällande bestämmelser skall således denna begagnas beträffande berörda beslut.
Såsom tidigare nämnts avses att de nya bestämmelserna i 26 § om avstängning från utövning av tjänsten på grund av brott eller tjänsteförseelse skall tillämpas även på domare. Det föreslås därför att lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall upphöra att gälla.
15.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
I andra stycket av övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen föreskrivs — cfter en i december 1974 vidtagen ändring — att i anställningsförhållande varpå sistnämnda lag är tillämplig reglerna om avskedande i lagen om anställningsskydd inte skall gälla t. v. Om en särskild reglering av avskedandeinstitutet, såsom föreslagits i det föregående, kommer till stånd beträffande statstjänstemän, finns inte längre anledning att behålla berörda övergångsbestämmelse. Enligt 2 § lagen om anställningsskydd gäller nämligen i lag meddelad bestämmelse som avviker från denna lag. Det föreslås därför att övergångsbestämmelsen i fråga upphävs.
15.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
7 kap.
4§
Enligt gällande lydelse av andra stycket i denna paragraf är RÅ allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt an-
Prop. 1975: 78 206
språk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av vissa högre offentliga funktionärer. I' denna personkrets ingår bl. a. statstjänstemän som enligt 18 § första stycket statstjänstemannalagen f£. n. inte är underkastade disciplinär bestraffning. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna i nämnda lag måste berörda tjänstemannagrupp anges annorlunda. Med utgångspunkt i det sätt på vilket motsvarande grupp beskrivs i förslaget till ny lydelse av 38 § andra stycket samma lag föreslås att gruppen anges bestå av dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet.
23 kap. 22
I detta lagrum har enligt förslaget endast den följdändringen gjorts att ordet suspension fått utgå.
24 kap.
18¶Även i denna paragraf föreslås endast den ändringen att ordet suspension skall utgå.
36 kap.
5§
I 36 kap. 5 § första stycket föreskrivs f.n. undantag från den allmäinna vittnesplikten i fråga om ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning. Den inskränkning i vittnesplikten som görs i första stycket är bestämd väsentligen med hänsyn till det allmännas intresse av att vissa förhållanden inte kommer till allmänhetens kännedom. Den personkrets som avses stämmer också nära överens med kretsen av ämbetsansvariga enligt 20 kap. 12 § BrB i dess nuvarande lydelse. Omfattningen av tystnadsplikten förutsätts i RB antingen reglerad i författning eller bero av de regler som eljest kan anses gälla för den berörda personkretsen.
Med den ändring som jag har förordat tidigare i fråga om ansvarssystemet för offentliga funktionärer är det inte längre möjligt att avgränsa personkretsen i första stycket på det sätt som hittills har varit fallet. Det synes i stället vara naturligt att anknyta till den straffrättsliga reglering av brott mot tystnadsplikt som har föreslagits tidigare i 20 kap. 3 5 BrB. Den paragrafen tar visserligen sikte på envar som är
Prop. 1975: 78 207
underkastad i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offentlig funktionär eller privat verksam. Med en sålunda bestämd personkrets får första stycket en något vidare syftning än hittills. Regeln skulle till inte ringa del bli tillämplig även i fall då inskränkningen i vittnesplikten har sin grund i en tystnadsplikt som är föreskriven i enskilds | intresse. En sådan ändring av regelns innehåll innebär dock inte någon principiell skillnad mot nuläget. Redan nuvarande regler om tystnadsplikt för offentlig funktionär kan avse att skydda såväl allmänna som enskilda intressen.
Vad gäller innehållet i övrigt i första stycket måste också beaktas att det efter nya RF:s ikraftträdande inte längre är möjligt att utan stöd av lag eller annan författning upprätthålla någon tystnadsplikt. Till den del nuvarande inskränkning i vittnesplikten hänför sig till en oreglerad tystnadsplikt synes första stycket efter nya RF:s ikraftträdande sålunda inte få någon giltighet. Som har påpekats i prop. 1975:8 (s. 60) avses emellertid den föreslagna lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt i viss utsträckning få provisorisk karaktär. När slutresultatet av bl.a. massmedieutredningens arbete föreligger, får tystnadspliktslrågorna tas upp till förnyat övervägande.
Vad jag nu har anfört pekar på att det också är förenat med vissa svårigheter att f.n. ta slutlig ställning till frågan om vilka följder de nyss angivna ändringarna i BrB och tystnadspliktsregleringen skall få för begränsningen av vittnesplikten i första stycket. En tänkbar lösning är att med anknytning till det föreslagna innehållet i 20 kap 3 3 BrB låta inskränkningen i vittnesplikten avse den som är skyldig att hemlighålla något enligt lag cller annan författning. Även om en sådan lösning innefattar viss saklig ändring i förhållande till den nu gällande regeln, torde det enligt min mening vara svårt att under nuvarande förutsättningar finna ett alternativ som bättre ger uttryck åt den avvägning mellan intresset bakom tystnadsplikten och intresset av fullgod bevisning som första stycket ger uttryck åt. För att klargöra att tystnadsplikten inte bör upprätthållas, om den till vars förmån den gäller är beredd att lösa den tystnadspliktige därifrån, bör bestämmelsen innehålla ett modifierande tillägg härom. Jag förordar att första stycket utformas i överensstämmelse med vad jag nu har anfört. Regleringen i 36 kap. 5 § bör lämpligen bli föremål för förnyade överväganden, när det förut berörda utredningsarbetet är avslutat.
I paragrafens andra stycke har enligt förslaget endast en följdändring av språklig natur vidtagits. Visserligen torde flertalet av de i detta stycke uppräknade personerna omfattas även av bestämmelsen i första stycket. En omredigering av paragrafen bör emellertid som nyss sagts anstå.
Prop. 1975: 78 208
48 kap. 5 och 15 §§
Som cn konsekvens av förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen har beträffande förevarande båda lagrum endast föreslagits den ändringen att de uttryck vari ordet ämbetsstraff ingår tas bort.
58 kap. 1 och 2 §§
Grund för resning är f. n. i såväl tvistemål (1 § första punkten) som brottmål (2 § första punkten) att ledamot av rätten, där anställd tjänsteman, ombud eller ställföreträdare — enligt 2 §& första punkten även åklagare eller försvarare — med avseende på målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande som kan antas ha inverkat på målets utgång. Med förslaget om avkriminalisering av vanliga tjänstefel åsyftas cmellertid inte någon inskränkning av möjligheterna till resning. I förslaget till ny utformning av de två lagrummen stadgas därför som resningsgrund att ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller, i brottmål, åklagaren med avseende på målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt eller att brott som har avseende på målet ligger ombud eller ställföreträdare eller, i brottmål, försvarare till last samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång.
15.5 Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)
38 Enligt första stycket första punkten i detta lagrum anses såsom militära brottmål bl. a. mål om ansvar för brott som avses i nuvarande 20 kap. 1—4 §§ BrB liksom också sådant avhållande från tjänstgöring som avses i 20 kap. 10 § BrB. I förslaget har hänvisningen till dessa lagrum ersatts med hänvisning till nya 1—3 §§ i 20 kap. BrB.
85§
Såsom ett nytt tredje stycke i denna paragraf har enligt förslaget intagits stadgande att krigsman, som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB, inte får åläggas straff i disciplinmål (jfr nya 21 kap. 21 § och 32 kap. 8 § BrB samt nya 20 § statstjänstemannalagen).
9 §
I denna paragraf, som anger de brott för vilka straff får åläggas i disciplinmål, har enligt förslaget bland de under tredje punkten i paragrafen upptagna brottstyperna brott som sägs i nuvarande 20 kap. 4 § BrB fått utgå.
Prop. 1975: 78 209
22 § I paragrafens andra stycke stadgas f.n. att disciplinmål skall hänskjutas till JK eller RÅ om fråga är om ämbetsbrott som avses i 20 kap. 1—4 §§ BrB av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eller högre tjänst. Bestämmelsen bör ändras till att avse brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av befattningshavare som nu sagts.
66 8
Tredje stycket innehåller bestämmelse om åläggande av tillrättavisning såvitt angår underlydande som inte är underkastad ämbetsansvar. Bestämmelsen bör ändras till att avse underlydande som innehar högst furirs tjänstegrad eller tjänsteklass.
79 § Enligt sista punkten i detta lagrum är JK eller RÅ åklagare i mål rörande ämbetsbrott enligt 20 kap. 1—4 §§ BrB av vissa högre krigsmän. På samma sätt som tidigare skett i 7 kap. 4 § RB har hänvisningen till nämnda ämbetsbrott i förslaget ersatts av uttrycket ”brott som i utövningen av tjänsten har begåtts” av angivna krigsmän.
15.6 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)
38 Paragrafens första stycke stadgar att lagens bestämmelser om förfarandet i förvaltningsärenden m. m. i 14—20 88 endast gäller i den mån fråga är om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande, Bestämmelsen tar således sikte på sådan offentlig förvaltning som är att anse som myndighetsutövning och som alltså inte faller inom privaträttens område. Såsom tidigare berörts i den allmänna motiveringen är offentlig arbetsgivares beslut i disciplinärende även enligt de föreslagna nya reglerna att anse som myndighetsutövning. Med hänsyn till att avskedande — i motsats till vad som f. n. gäller beträffande avsättning — inte hänförs till disciplinpåföljderna, bör dock uttrycket ”disciplinär bestraffning” bytas ut mot orden ”disciplinpåföljd eller avskedande”. IH andra stycket föreslås ingen ändring.
14 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 210
16 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i brottsbalken, i |
2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), |
3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänsteniannalagen (1965: 274),
4. lag om ändring i rättegångsbalken,
5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472),
6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).
Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga (De remitterade förslagen)
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken! dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 7—15 §§, 21 kap. 17 § , 32 kap. 1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3—5 §§, 5 kap. 5 5 17 kap. 1, 2, 4, 5,7, 8 och 15 §§,
20 kap. 1—6 88, 21 kap. 18, 21 och 2 2 88, 33 kap. 5 8, 35 kap. 4 § samt
38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken till 20 kap. skall lyda ”Om missbruk av myndighet m. m.”, dels att rubriken till 32 kap. skall lyda ”Om disciplinstraff för krigsmän”, dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap.
3§
Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i denna balk: denna balk: de allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och fängelse, fängelse, ämbetsstraffen suspension och disciplinstraff för — krigsmän, avsättning för innehavare av be- samt fattning, varmed ämbetsansvar är förenat, och disciplinstraff för krigsmän, samt villkorlig dom, skyddstillsyn. villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård. överlämnande till särskild vård.
48 Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i i dessa bestämmelser. Fängelse, suspension och avsätt- Fängelse är att anse som svåning äro att anse som svårare på- rare påföljd än böter och discipföljder än böter och disciplin- linstraff. straff. 1 Scnaste lydelse av 20 kap. 12 8 1974: 565 20 kap. 13 § 1974: 565 20 kap. 14 § 1974: 565.
Prop. 1975: 78 [NS — [NS
Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse
5§
Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med mindre annat är stadgat.
Suspension eller avsättning ådömes vid sidan av annan påföljd, vartill den tilltalade finnes böra dömas.
5 kap.
Brott som avses i 1—3 §§ må ej Brott som avses i 1--3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt förtal må dock Förtal och grovt förtal, så ock föråtalas av åklagare, om målsägande olämpning mot någon i eller för angiver brottet till åtal och åtal av hans myndighetsutövning må dock särskilda skäl finnes påkallat ur åtalas av åklagare, om målsäganallmän synpunkt. de angiver brottet till åtal och åtal
av särskilda skäl finnes påkallat
ur allmän synpunkt.
Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.
Innebär brott som avses i 1—3 §8§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.
17 kap.
1 8?
Förgriper sig någon med våld Den som med våld eller hot om eller hot om våld å innehavare av våld förgriper sig å någon i hans ämbete eller annan befattning, myndighetsutövning eller för att varmed ämbetsansvar är förenat, i tvinga honom till eller hindra hodennes tjänsteutövning eller för nom från åtgärd däri eller hämnas att tvinga honom till eller hindra för sådan åtgärd, dömes för våld honom från tjänsteåtgärd eller eller hot mot tjänstehämnas för sådan åtgärd, dömes man till fängelse i högst fyra år för våld eller hot mot eller, om brottet är ringa, till bötjänsteman till fängelse i ter eller fängelse i högst sex måhögst fyra år eller, om brottet är nader. Detsamma skall gälla, om ringa, till böter eller fängelse i någon sålunda förgriper sig mot högst sex månader. Detsamma den som tidigare har utövat mynskall gälla, om någon sålunda för- dighet för vad denne däri gjort elgriper sig mot den som innehaft Jer underlåtit. ämbete eller annan befattning,
2 Senaste lydelse 1974: 565.
3 Senaste lydelse 1974: 565.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse varmed ämbetsansvar var förenat,
för vad denne däri gjort eller underlåtit.
Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar iär förenat, skall ock gälla befattning, med vil-
ken enligt regeringens förord-
nande samma skydd skall vara förenat.
3 -
$
Den som, annorledes än i 1 § Den som, annorledes än i 1 8
sägs, för att tvinga eller hindra nå- sägs, för att tvinga eller hindra nå-
gon, som åtnjuter skydd enligt gon i hans myndighetsutövning elnämnda paragraf, i utövningen av ler för att hämnas för åtgärd däri,
hans befattning eller hämnas för otillbörligen — företager gärning, tjänsteåtgärd, otillbörligen företa- som för honom medför lidande,
ger gärning, som för honom med- skada eller annan olägenhet, eller
för lidande, skada eller annan olä- hotar därmed, dömes för för-
genhet, eller hotar därmed, dömes gripelse mot tjänsteför förgripelse mot man till böter eller fängelse i tjänsteman till böter eller högst sex månader.
fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.
4¶Den som, utan att fall är för Den som, utan att fall är för
handen som förut i detta kapitel handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld sö- motvärn eller eljest med våld sö-
ker hindra utövningen av befatt- ker hindra någon i hans myndigning som avses i I $, dömes för hetsutövning, dömes för våld-
våldsamt motstånd till samt motstånd till böter böter eller fängelse i högst sex må- elter fängelse i högst sex månader. nader.
IP
Förolämpar man någon, som Vad i 1,2 och 4§§ stadgas skall åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller ock gälla, om någon på sätt som i för hans befattning, dömes för nämnda paragrafer sägs förgriper
missfirmelse mot sig mot eller hindrar den, som en-
tjänsteman till böter eller ligt särskild föreskrift skall åtnjuta fängelse i högst sex månader. samma skydd som är förenat med
myndighetsutövning eller som är
eller har varit kallad att biträda
förrättningsman vid åtgärd som
omfattas av sådant skydd.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som lämnar, utlovar eller Den som till arbetstagare hos erbjuder muta eller annan otill- staten eller hos kommun eller till börlig belöning för utövning av annan som avses i 20 kap. 2 § befattning, varmed ämbetsansvar Jämnar, utlovar eller erbjuder muär förenat, dömes för bestick- ta eller annan otillbörlig belöning ning till böter eller fängelse i för fjänsteutövningen, dömes för högst två år. bestickning till böter eller fängelse i högst två år.
8§
Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader. | Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig för- utlova eller begär otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dö- på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är ämbetsbrott, för mes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig tagande av otillbörlig förmån vid röstning till förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex må- böter eller fängelse i högst sex månader. nader.
158 Den som, utan att fall är för Giver någon sig obehörigen ut handen som i 14 § sägs, obehöri- för att utöva myndighet, dömes för gen giver sig ut för att innehava föregivande av allmän där avsedd befattning, dömes för ställning till böter eller fängföregivande av allmän else i högst sex månader. Detsamställning till böter ciler fäng- ma skall gälla, om någon obehörielse i högst sex månader. Det- gen bär uniform, märke eller ansamma skall gälla, om någon obe- nat tjänstetecken som giver honom hörigen bär uniform, märke eller sken av att tillhöra försvarsmakten annat tjänstetecken som giver ho- eller annan kår i det allmännas nom sken av att tillhöra krigsmak- tjänst eller kår, vars verksamhet
ten eller annan kår i det allmän- avser allmän samfärdsel eller all-
nas tjänst eller kår, vars verksam- mänhetens förseende med vatten, het avser allmän samfärdsel eller ljus, värme eller kraft. allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft. Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Om någon obehörigen giver sig ut för advokat, dömes för före givande av ställning såsom advokat till böter.
Prop. 1975: 78 215
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
Missbrukar ämbetsman, genom Den som i myndighetsutövning
handling eller underlåtenhet, sin åsidosätter vad som till följd av ställning till förfång för det all- lag eller annan författning gäller
männa eller någon enskild, dömes, för myndighetsutövningen dömes, om ej gärningen utgör försking- om gärningen för det allmänna el-
ring eller annan trolöshet eller el- ler någon enskild medför förfång
jest är särskilt belagd med straff, eller otillbörlig förmån som ej är
för tjänstemissbruk till ringa, för missbruk av mynsuspension eller avsättning; om dighet till böter eller fängelse skäl äro därtill, skall tillika dömas i högst två år. Är brottet grovt, tull fängelse i högst två år. I ringa dömes till fängelse i högst sex år.
fall skall dömas allenast till böter. Begår någon gärning som avses
Är brottet grovt, dömes till av- i första stycket av grov oaktsam-
sättning och fängelse i högst sex het, dömes för vårdslös år. myndighetsutövning till
böter eller fängelse i högst ett år.
Vad i första och andra styckena
sägs skall icke äga tillämpning, om
gärningen eljest är särskilt belagd
med straff.
[24]
Ambetsman, som mottager, lå- Om arbetstagare hos staten eller ter åt sig utlova eller begär muta hos kommun mottager, låter åt sig
eller annan otillbörlig belöning för utlova eller begär muta eller ansin tjänsteutövning, dömes, om ej nan otillbörlig belöning för sin gärningen eljest är särskilt belagd tjänsteutövning, dömes för mu t-
med straff, för tagande av brott fill böter eller fängelse i muta eller av otillbör- högst två år. Detsamma skall lig belöning såsom stadgas i gälla, om arbetstagaren begått gär- I $. Detsamma skall gälla, om han ningen innan han erhöll anställbegått sådan gärning innan han ningen eller efter det han slutat
erhöll befattningen. densamma. Är brottet grovt, dö-
Begår den som varit ämbetsman mes till fängelse i högst sex år. gärning, som i första stycket sägs, Vad i första stycket sägs om ardömes till böter eller fängelse en- betstagare äger motsvarande tillligt vad il $ stadgas. lämpning på
1. ledamot av styrelse, verk,
nämnd, kommitté eller annan så-
dan myndighet som hör till staten
eller till kommun,
2. den som utövar uppdrag åt
staten eller åt kommun, om han
valts till uppdraget eller icke äger
undandraga sig detta ävensom el-
jest om uppdraget iär reglerat i
författning,
Prop. 1975: 78 216
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. krigsman eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt och
4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet. Med kommun likställes allmän inrättning som avses i I $ andra
stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).
3§
Yppar ämbetsman vad han är Yppar någon vad han till följd pliktig att hemlighålla eller utnytt- av lag eller annan författning är jar han olovligen sådan hemlighet, pliktig att hemlighålla eHer utdömes, om ej gärningen eljest är nyttjar han olovligen sådan hemsärskilt belagd med straff, för lighet, dömes, om ej gärningen brott mot tystnadsplikt eljest är särskilt belagd med straff, till suspension eller avsättning; om för brott mot tystnads-
skäl äro därtill, skall tillika dömas plikt till böter eller fängelse i
till fängelse i högst ett år. I ringa högst ett år.
fall skall dömas allenast till böter. Begår den som varit ämbetsman Den som av oaktsamhet begår sådan gärning, dömes till böter gärning som avses i första stycket,
eller fängelse enligt vad i första dömes till böter.
stycket sägs.
481
Åsidosätter ämbetsman av för- Åklagare må, utan hinder av
summelse, oförstånd eller oskick- vad eljest må vara stadgat, åtala
lighet vad honom åligger enligt brott enligt I och 2 §§ ävensom lag, instruktion eller annan för- annat brott varigenom innehavare
fattning, särskild föreskrift eller av anställning eller uppdrag som
tjänstens beskaffenhet, dömes, om avses i 2 § har åsidosatt vad hoej gärningen utgör tjänstemissbruk nom åligger i utövningen därav. eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till böter eller suspension.
Är felet grovt, dömes till sus- Utan hinder av vad i första
pension eller avsättning; om skäl stycket sägs skall dock gälla
äro därtill, skall tillika dömas till 1. vad i denna balk stadgas att
fängelse i högst ett år. åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och 2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av
innehavare av anställning eller
uppdrag som sägs i första stycket.
Är ej för visst .fall annat stad-
4 Senaste lydelse 1965: 280.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gat, må åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt vilken gäller
till förmån för enskild målsägan-
de endast om denne anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.
Som tjänstefel anses icke i nå- Om åtal för brott som i utöv-
got fall, att ämbetsman deltager i ningen av tjänsten eller uppdrastrejk eller därmed jämförlig strids- get begåtts av riksdagsledamot,
åtgärd efter beslut av arbetstagar- statsråd, justitieråd, regeringsråd
förening som anordnat åtgärden. eller innehavare av tjänst eller
uppdrag hos riksdagen eller dess
organ gälla särskilda bestämmelser.
58 Finnes ämbetsman hava genom Den som är ledamot av beslugärning, som är belagd med straff tande statlig eller kommunal förannorstädes än i 1--4 §§, åsido- samling skall ej för någon sin åtsatt sin tjänsteplikt, må fängelse i gärd i denna egenskap vara under-
högst två år ådömas, ändå att så kastad ansvar enligt 1 §.
svårt straff eljest ej kunnat följa.
Lf
Innehar den, som enligt bestäm- Den som har valts till statligt melserna i 1—4 §§ förskyllt sus- eller kommunalt uppdrag med pension eller avsättning från viss vilket följer myndighetsutövning
tjänst, ej längre samma tjänst, må av rätten skiljas från uppdramen har han i dess ställe erhållit get, om han har begått brott för annan befattning med likartade vilket är stadgat fängelse i två år
arbetsuppgifter, skall dömas till eller däröver och han genom brotsuspension eller avsättning från tet har visat sig uppenbarligen den befattningen. olämplig att inneha uppdraget.
Har han ej i tjänstens ställe er- Skiljes uppdragstagare från hållit annan befattning som i för- uppdraget enligt första stycket, sta stycket sägs, dömes till böter skall hänsyn tagas därtill vid beeller fängelse enligt vad i 1—4 §§ stämmande av straff för brottet. stadgas. Skulle han eljest hava dömts till suspension eller avsättning jämte böter eller fängelse, må vid straffets bestämmande hänsyn
tagas till att suspension eller av-
sättning ej ådömes; skulle han ej
hava dömts till annan påföljd än suspension eller avsättning, må
varje påföljd eftergivas.
Med kommun likställes allmän
inrättning som avses i I $ andra
stycket kommunaltjänstemannala-
gen (1965: 275).
Prop. 1975: 78 218
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 kap.
18 85 Åsidosätter krigsman, som ej är Åsidosätter krigsman av förunderkastad ämbetsansvar, av för- summelse, oförstånd eller oskick-
summelse, oförstånd eller oskick- lighet vad honom åligger enligt
lighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner = celler
reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser,
andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjäns-
särskilda föreskrifter eller tjäns- tens beskaffenhet, dömes, om ej tens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd gärningen utgör tjänstemissbruk med straff, för tjänstefel till
eller eljest är särskilt belagd med disciplinstraff.
straff, för tjänstefel till disciplinstraff. Beträffande krigsman, som är anställd vid krigsmakten, äga bestämmelserna i 20 kap. 4 §
tredje stycket motsvarande till-
lämpning.
Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.
21 88
Av den personal som avses i Krigsman, som är anställd vid
20 § första stycket skall befäl av försvarsmakten, skall enligt vad lägst överfurirs grad samt de som regeringen närmare föreskriver innehava motsvarande tjänsteställ- icke vara underkastad ansvar enning vara underkastade ämbets- ligt detta kapitel då han tjänstgör
ansvar, vare sig de äro tjänstgö- vid civilt statligt organ, vid mili-
ringsskyldiga eller icke. tärt organ med arbetsuppgifter
som i huvudsak äro av civil natur
eller vid kommunal myndighet.
22§ §
Vad i 20 kap. 14 § är stadgat I fråga om åtal för brott som skall äga motsvarande tillämpning avses i detta kapitel äger vad i
i fråga om brott, varigenom krigs- 20 kap. 4 § sägs motsvarande till-
man åsidosatt sin tjänsteplikt. lämpning.
32 kap.
3§
Krigsman som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. må ej ådömas disciplinstraft. I fråga om sådan krigsman som
avses i första stycket äger 7 §
andra stycket motsvarande till-
lämpning. s Senaste lydelse 1965: 280. 2 Senaste lydelse 1972: 362.
Prop. 1975: 78 219
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 kap.
5§v
Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.
Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstilisyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.
Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böter eller dission eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med anhan med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott, om brott. som prövats genom dom som prövats genom dom i målet, i målet, varit berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må förmå förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses anses helt eller delvis verkställd helt cliler delvis verkställd genom genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.
Vid bestämmande av straff för
brott av arbetstagare må hänsyn
tagas till avskedande eller annan
följd av brottet som är medgiven
enligt arbetsavtalet eller enligt för-
fattning, som gäller för anställ-
ningsförhållandet, och må böter
eller disciplinstraff som eljest sko-
lat ådömas helt eftergivas.
Med arbetstagare likställes den
som utövar uppdrag åt annan.
7 Senaste lydelse 1973: 43.
Prop. 1975: 78 ta [NS] Oo
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 kap.
4 88
De i 1 och 2 §§ bestämda ti- De i I $ bestämda tiderna skola derna skola räknas från den dag räknas från den dag brottet bebrottet begicks. Förutsättes för gicks. Förutsättes för ådömande ådömande av påföljd att viss ver- av påföljd att viss verkan av handkan av handlingen inträtt, skall ti- lingen inträtt, skall tiden räknas den räknas från den dag då sådan från den dag då sådan verkan inverkan inträdde. trädde.
I fall, som i 11 kap. 5 3 sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.
38 kap.
4 89
Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 Anmälan jämlikt 34 kap. 10 eleller I5 § göres hos första domstol ler 12 8 göres hos första domstol i i något av målen. något av målen.
Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.
6 810
Nämnd skall deltaga vid under- Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som av- rätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. ses i 2 8 eller i 27 kap. 6 8, 28 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. andra stycket, 12, 13 8, 75 § såvitt 10 § andra stycket, 12, 13 § eller angår tillämpning av 10 § andra 18 §. Detsamma skall gälla i fråga stycket, eller 18 §. Detsamma skall om undanröjande av påföljd enligt gälla i fråga om undanröjande av 34 kap. 1 § 3, förverkande av villpåföljd enligt 34 kap. 1 3 3, för- korligt medgiven frihet eller annan verkande av villkorligt medgiven åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd frihet eller annan åtgärd enligt 34 enligt 34 kap. 5 8, åtgärd eller bekap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 &, handling enligt 34 kap. 6 § samt åtgärd eller behandling enligt 34 återintagning i anstalt eller annan kap. 6 § samt återintagning i an- åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §. stalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 3.
Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.
8 gu
o
I mål om åtgärd enligt 2 § eller I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 8, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 28 kap. 9 8, 30 kap. 8 §& eller 34
8 Senaste lydelse 1973: 648.
+ Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
10 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
1 Senaste lydelse enligt prop, 1975: 35.
Prop. 1975: 78 221
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse kap. 10 § andra stycket, 12 eller kap. 10 § andra stycket eller 12 el- 13 8 eller 15 § såvitt angår till- ler 13 § skall underrätt lämna den lämpning av 10 § andra stycket dömde tillfälle att yttra sig. Begär skall underrätt lämna den dömde han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle att yttra sig. Begär han att tillfälle därtill beredas honom. I bliva muntligen hörd, skall tillfälle mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 8 därtill beredas honom. I mål om skall den dömde lämnas tillfälle åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall att yttra sig där så är möjligt. Rätden dömde Jämnas tillfälle att tens avgörande av saken sker geyttra sig där så är möjligt. Rättens nom beslut. avgörande av saken sker genom beslut.
Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.
9 g12
Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 8 eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 §, 15 § såvitt angår till- ket, 12, 13 § eller 18 § länder lämpning av 10 § andra stycket, omedelbart till efterrättelse om ej eller 18 § länder omedelbart till ef- annorlunda förordnas. Detsamma terrättelse, om ej annorlunda för- gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 ordnas. Detsamma gäller avgöran- $, 28 kap. 9 3 eller 34 kap. 4, 5, 6 den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 8 3 angående föreskrifter, eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- prövotid eller tid för ungdomsgående föreskrifter, prövotid eller fängelse. tid för ungdomsfängelse.
Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkallar det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Genom lagen upphäves lagen (1948: 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall.
Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. De äldre bestämmelserna skall dock tillämpas, om de leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.
12 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.
Prop. 1975: 78 222
Finnes i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger vad som sägs i 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning. Förekommer 1 lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse .
den nya bestämmelsen.
2 Förslag till
Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
Härigenom förskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274)!
dels att rubriken närmast före 26 § skall utgå, |
dels att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skall betecknas 38 b, 55 och
56 §§,
dels att 1, 18—27, 29, 32, 37, 51 och 53 §§ samt rubriken närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 8,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a och
54 §§, samt närmast före 25 respektive 37 § två nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 Denna Jag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare. Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat, om annat ej anges.
Bestämmelserna i 18—21, 23, 24 och 51-—5353 §§ gälla icke justitieråd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18—21 §§ tillämpliga på justitiekanslern.
Åtal och disciplinär bestraffning. Disciplinansvar och avskedande.
18 82
Brott i tjänsten av den som in- Åsidosätter tjänsteman uppsåtli-
nehar eller uppehåller ordinarie gen eller av oaktsamhet vad som domartjänst eller tjänst som byrå- åligger honom i hans tjänst och chef eller därmed jämställd eller är felet ej ringa, må för tjänstehögre tjänst i statsdepartement, förseelse disciplinpåföljd åläggas central förvaltningsmyndighet el- honom. ler länsstyrelse beivras efter åtal. Regeringen äger föreskriva att Disciplinpåföljder äro varning
bestämmelserna i första stycket och löneavdrag under högst tret-
1 Omtryckt 1974: 1009. 2 Senaste lydelse 1974: 1009. 3 Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop. 1975: 78 223
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skola gälla även annan tjänsteman. tio dagar. Mer än en- disciplinpå-
än som anges där. följd må ej samtidigt åläggas.
Om storleken av löneavdrag en-
ligt andra stycket förordnar rege-
ringen.
19 §'
Åsidosätter tjänsteman på vil- Innehåller kollektivavtal bestämken bestämmelserna i 18 § icke melser om disciplinpåföljder, skola
äga tillämpning av försummelse, 18 § andra och tredje styckena ic-
oförstånd eller oskicklighet vad ke gälla för tjänstemän som äro
som åligger honom enligt lag, in- sysselsatta inom yrkesgrupp och
struktion eller annan författning, område som avtalet avser. särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i
20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tillämp-
ning.
Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen äger meddela bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.
Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen. |
20 85
Tjänsteman som kan dömas till Disciplinpåföljd enligt denna
disciplinstraff enligt 19 § skall an- lag eller enligt kollektivavtal som målas till åtal, om han är skäli- avses i 19 § må ej åläggas gen misstänkt för I. krigsman som är underkas-
a) brott som avses i 20 kap. tad ansvar enligt 21 kap. brotts-
1—3 §§ brottsbalken; balken,
b) brott som avses i 20 kap. 4 § 2. medicinalpersonal som i sin
andra stycket brottsbalken, såvitt yrkesutövning står under social-
fråga är om tjänsteman som är styrelsens inseende, om förseelsen anställd med fullmakt; skett i denna yrkesutövning,
< Scnaste lydelse 1974: 1009.
s Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop. 1975: 78 224
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse c) annat brott i tjänsten, för 3. veterinär som står under lantvilket är stadgat fängelse; bruksstyrelsens inseende, om förd) brott i tjänsten i annat fall seelsen skett i utövning av veteriän som avses i a)j—c) och det näryrket. finnes anledning antaga, att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller tjänstemannen bestrider vad som lägges honom till last och tillfredsställande utredning icke kan åstadkommas hos myndigheten. Regeringen må befria från anmäålningsskyldighet enligt c) i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.
2153 Har åtal väckts mot tjänsteman, Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande röran- må disciplinärt förfarande rörande de gärning som omfattas av åtalet förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om ver- ej inledas celler fortsättas. kan av att åtal väckes innan beslut rörande disciplinär bestraffning helt eller delvis verkställts föreskrives i 20 kap. 9 § brottsbalken. Disciplinpåföljd må ej åläggas tjänsteman sedan anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum. Tjänsteman, som ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig anmaning enligt 24 § första stycket, må icke åläggas disciplinpåföljd.
22 §
Har tjänsteman, som innehar Har tjänsteman begått brottslig tjänstebostad eller fri bostad, efter gärning varigenom han visat sig åtal eller disciplinärt förfarande uppenbarligen olämplig att innedömts till suspension, äger han ha sin tjänst, må han avskedas. bo kvar i bostaden, om icke sär- Har gärningen anmälts till åtal skilda skäl föranleda annat. Åläg- eller brottmålsförfarande eljest inges tjänstemannen att flytta, skall letts mot tjänstemannen, må fråhan erhålla skälig tid därför. gan om hans avskedande på grund av gärning, som omfattas av brottmålsförfarandet, ej avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt har prövats. Har tjänsteman annorledes än
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genom brott giort sig skyldig till : grov' eller, om under de senaste
två åren disciplinpåföljd ålagts ho-
nom, upprepad = tjänsteförseelse
varigenom han visat sig uppenbar-
"ligen olämplig att inneha sin tjänst, må han i stället för att åläggas disciplinpåföljd avskedas.
Tjänsteman som har rätt till
statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå mea ålderspension må icke avskedas en-
ligt första eller andra stycket, om
han begått brottet eller tjänste- . förseelsen under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och
lämpligen kan förflyttas till eller
beredas annan anställning som är
förenad med sådan pensionsrätt. Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjäns-
teman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra
stycket, gäller den bestämmelsen.
ÅAvskedande må ej grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en må-
nad före avskedandet.
23 88
Om disciplinstraff enligt 19 §, Verkställighet må icke äga rum åtalsanmälan enligt 20 § och flytt- av beslut, varigenom tjänsteman ningsskyldighet enligt 22 § be- har avskedats enligt 22 §, förrän
slutar den myndighet under vilken beslutet slutligt har prövats enligt
tjänstemannen lyder, om regering- bestämmelserna i 51 och 53 §§ en ej bestämmer annat. eller rätten till talan har förlorats. Deltaga flera i avgörande som avses i första stycket skola rättegångsbalkens regler om omröstning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tillämpning.
24 87
I ärende om disciplinär bestraff- När fråga om disciplinpåföljd ning skall, om tjänstemannen på- eller avskedande uppkommer, skall fordrar det, tillfälle beredas ho- genom skriftlig anmaning tillfälle
nom att vid muntligt förhör utta- beredas tjänstemannen att skrift-
+ Senaste lydelse 1974: 1009. '' ? Senaste lydelse 1971: 637. 15 Riksdagen 19753. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 226
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse la sig i saken. ligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntligen uttala sig om vad som åberopas mot honom, Begär tjänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej finnes uppenbart att åtgärden saknar betydelse.
Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som skall höras eller åtgärden eljest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.
I fråga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974: 12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed Jämförlig ställning.
Åtal och avstängning m. m. 25 8 Om åtal och disciplinär bestraff- Tjänsteman, som är skäligen ning av tjänsteman som är krigs- misstänkt för sådant i tjänsteutman samt om åtal för brott i tjäns- övningen begånget brott som avten av vissa tjänstemän vid riks- ses i 20 kap. brottsbalken eller
dagens verk gälla särskilda be- annat brott varigenom han åsido-
stämmelser. satt åliggande i tjänsteutövningen, skall anmälas till åtal, om för brottet är stadgat fängelse eller det finnes anledning antaga, att talan om enskilt anspråk kommer att föras.
Prop. 1975: 78 227
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen må befria från an-
mälningsskyldighet i fråga om
brott som avses i 13 kap. 6 8
första stycket brottsbalken.
26 88
Vidtages åtgärd för att anställa Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt för- åtal eller inledes förfarande enligt farande enligt denna lag mot tjäns- 24 § mot tjänsteman, må han, om teman, må han, om den gärning den gärning varom är fråga kan varom är fråga kan antagas med- antagas medföra avskedande enföra avsättning eller om eljest sär- ligt 22 §, avstängas från utövningskilda skäl föreligga, avstängas en av tjänsten med omedelbar från utövning av tjänsten med verkan, dock icke för längre tid omedelbar verkan, dock icke för än till dess frågan om hans skillängre tid än till dess lagakraft- jande från tjänsten slutligt pröägande dom eller beslut förelig- vats. Finnas ej längre skäl för avger. Finnas ej längre skäl för av- stängning, skall denna omedelbart stängning, skall denna omedelbart hävas. hävas.
Beslut om avstängning medde- I ärende om avstängning skola las i fråga om tjänsteman, som icke bestämmelserna i 24 § första styckan dömas till disciplinstraff, av ket äga motsvarande tillämpning. regeringen och eljest av myndig- Bestämmelserna i 17 och 18 83 het som regeringen bestämmer. I förvaltningslagen (1971: 290) skoärende om avstängning skola be- la tillämpas även om beslut om stämmelserna i 23 § andra stycket avstängning utgör beslut under och 24 § iakttagas. Bestämmelser- ärendes handläggning. na i Z5, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971: 290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes handläggning.
Om avstängning av domare som Upptages ärendet med anledmisstänkes för brott och om skyl- ning av misstanke om brott, skall dighet för vissa tjänstemän vid åklagaren = tillhandahålla handriksdagens verk att frånträda ut- lingarna från förundersökningen. övningen av sin tjänst, om de åta- Hålles i sådant fall förhör som las för brott i tjänsten, gälla sär- sägs i 24 §, äger åklagaren närskilda bestämmelser. vara vid förhöret.
Beslutas avstängning, skall frå-
gan om avskedande snarast upp-
tagas till prövning. Vid avgöran-
det av denna fråga skall prövas
om avstängningen skall bestå.
Om tjänsteman, som varit av-
stängd från tjänsten, ej avskedas,
äger han uppbära den lön som
må hava avdragits.
s Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop. 1975: 78 228
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 89.
Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan; om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed jämförligt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om avstängning av justitieråd eller regeringsråd må dock ej verkställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.
Beslut om avstängning enligt I ärende om avstängning eller första stycket eller om läkarun- läkarundersökning skola bestämdersökning som avses där medde- melserna i 24 § första stycket äga las i fråga om tjänsteman, som motsvarande tillämpning. ” icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 § andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntligen uttala sig i ärendet.
Bestämmelserna i 15, 17 och Bestämmelserna i 17 och 18 §§
18 38 förvaltningslagen (1971: förvaltningslagen (1971: 290) sko- 290) skola tillämpas även om be- la tillämpas även om beslut som slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ärenunder ärendes handläggning. des handläggning.
Närmare bestämmelser om tillämpningen av första. stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.
Beslut om läkarundersökning
som avses i första stycket må ej
läggas till grund för avstängning,
förrän beslutet slutligt har prö-
vats enligt bestämmelserna i 51
och 53 §§ eller rätten till talan
har förlorats. Beträffande justitie-
råd och regeringsråd må beslut
som nu sagts ej läggas till grund
för avstängning, förrän beslutet
prövats av högsta domstolen en-
ligt bestämmelserna i 54 §.
29 g10
Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av beefter åtal eller av regeringen eller stämmelse i denna lag celler, i fråmyndighet med stöd av bestäm- ga om tjänsteman som är förordmelse i denna lag cier, i fråga om nad tills vidare, enligt bestämmel-
se Senaste lydelse 1974: 1009.
10 Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop. 1975: 78 229
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse tjänsteman som är förordnad ti!ls Serna om uppsägning i lagen vidare, 1 lagen (1974:12) om an- (1974: 12) om anställningsskydd. ställningsskydd.
32 8
Tjänsteman är skyldig att avgå Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 8, om den ålder som avses i 31 §, om han han
a) till följd av förlust av celler a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för nedsättning i arbetsförmågan är framtiden oförmögen att fullgöra för framtiden oförmögen att fullsin tjänst tillfredsställande; göra sin tjänst tillfredsställande,
eller |
b) till följd av nedsatt arbets- b) till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un- tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid samt socialstyrel- der kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han sen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur ar- ytterligare ett år och ovisst hur betsförmågan därefter kommer att arbetsförmågan därefter kommer utveckla sig; att utveckla sig.
c) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott varå avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.
Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension.
Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.
34a §
Verkställighet av beslut, varige-
nom tjänsteman har skilts från
tjänsten enligt 32 §, må icke äga
rum förrän beslutet slutligt har
prövats enligt bestämmelserna i
S1 och 53 §§ eller rätten till talan
har förlorats. Detsamma gäller
verkställighet av beslut om för-
flyttning enligt 34 § samt, i fråga
om ordinarie domare, av beslut
om skiljande från tjänsten enligt
31 §, om annat ej följer av 53 §.
Prop. 1975: 78 230
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om justitieråd eller rege-
ringsråd må verkställighet av be-
slut om skiljande från tjänsten en-
ligt 31 eller 32 § icke äga rum,
förrän beslutet prövats av högsta
domstolen enligt bestämmelserna i
54 §.
Beslutande organ
37 gu
Fråga om disciplinpåföljd enligt
18 §, avskedande enligt 22 §, åtals-
anmälan enligt 25 §, avstängning
enligt 26 eller 27 § eller läkarun-
dersökning som avses i 27 § prö-
vas av den myndighet under vil-
ken tjänstemannen lyder, om an-
nat ej följer av 38 § eller av före-
skrift som regeringen meddelar.
Fråga om avstängning enligt 26 §
på grund av misstanke om brott
upptages även på anmälan av åkla-
gare.
Fråga om anställnings upphö- Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 8 rande enligt 30 eller 31 8, 32 8 första stycket a) eller b), 35 eller första stycket, 35 eller 36 § prö- 36 § prövas i fråga om tjänst, som vas i fråga om tjänst, som regeregeringen tillsätter, av regering- ringen tillsätter, av regeringen elen eller myndighet som regeringen ler myndighet som regeringen bebestämmer och i annat fall av den stämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. myndighet som. tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphöran- Fråga om anställnings upphöran-. de enligt 32 § första stycket c) el- de enligt 32 § andra stycket eller; ler andra stycket eller enligt 33 8 33 § prövas av regeringen. prövas av regeringen,
Fråga om förflyttning av tjäns- Fråga om förflyttning: av tjänsteman enligt 34 § prövas av rege- teman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga om förflyttning till ringen. Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt tjänste- myndighet som anställt tjänstemannen prövas dock av myndig- mannen prövas dock av myndigheten. heten.
38 §
Beträffande justitieråd eller re-
geringsråd prövar regeringen frå-
gå om åtalsanmälan enligt 25 §
eller avstängning eller läkarunder-
sökning enligt 27 §. Beslut om av-
skedande enligt 22 § eller avstäng-
ning enligt 26 § meddelas av högs-
ta domstolen enligt vad som före-
skrives i 54 §.
12 Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop. 1975: 78 231
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om den som eljest in-
nehar eller uppehåller ordinarie
domartjänst eller tjänst som byrå-
chef eller därmed jämställd eller
högre tjänst vid statlig myndighet
prövas fråga som avses i 37 § förs-
ta stycket av en särskild nämnd.
Denna nämnd skall bestå av fem
ledamöter. Ordföranden skall vara
lagkunnig och erfaren i domar-
värv. Regeringen meddelar närma-
re bestämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet
samt om den personkrets som
nämndens verksamhet skall avse.
Beträffande = tjänsteman = hos
riksdagen eller dess myndigheter
meddelar riksdagen bestämmelser
om beslutande organ.
38a §
Deltaga flera i avgörande som
avses i 37 eller 38 § skola bestäm-
melserna i 29 kap. rättegångsbal-
ken om omröstning i domstol med
endast lagfarna ledamöter äga
motsvarande tillämpning.
51 gl2 Mål om skadestånd enligt 16 § Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning mål, liksom mål om tillämpning
av 7 8 tredje eller fjärde stycket, av 7 § tredje eller fjärde stycket, 30 §, 35 8 eller 39—43 § eller av I8 §, 22 §, 26 §, 27 §, 30—32
föreskrift som avses i 7 § tredje $, 34—36 § eller 39—43 8 eller av stycket, 30 § andra stycket eller föreskrift som avses i 7 8 tredje
39 8, handlägges enligt lagen stycket, 30 § andra stycket eller
(1974: 371) om rättegången i ar- 39 §, handlägges enligt lagen betstvister. Enligt nämnda lag (1974: 371) om rättegången i arhandlägges även mål om tillämp- betstvister. ning av 27, 31 eller 32 § i fråga om ordinarie domare. Mål som
gäller justitieråd eller regerings-
råd prövas dock av högsta dom-
stolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens om-
budsman eller justitiekanslern.
I fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anställning tillämpas ej 42 8 lagen (1974: 12) om anställningsskydd.
12 Senaste lydelse 1974: 1009.
Prop. 1975: 78 232
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 813
Har i fråga om annan ordinarie Vill tjänsteman ha ändring i be-
domare än justitieråd eller rege- slut enligt 18, 22, 27, 31, 32 eller
ringsråd meddelats beslut om lä- 34 §, skall han väcka talan inom
karundersökning som avses i 27 § fyra veckor från den dag då han
eller om anställningens upphöran- fick del av beslutet. Iakttager han
de enligt 31 eller 32 § och vill ej detta, är rätten till talan förlohan ha ändring i beslutet, skall han rad. Talan mot beslut om avstäng-
väcka talan inom fyra veckor från ning enligt 27 § är dock ej inden dag då han fick del av be- skränkt till viss tid. slutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.
I fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning
som avses i 27 § ej läggas till
grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slut-
ligt prövats av domstolen eller
rätten till talan förlorats. Ej heller .
må verkställighet äga rum av be-
slut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 § el-
ler, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §, förrän beslu-
tet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.
I mål som gäller ordinarie dö- För tiden intill dess lagakraft-
mare äger domstolen för tiden in- ägande dom eller beslut föreligtill dess lagakraftägande dom el- ger äger domstolen förordna, i ler beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enligt 26 el-
tvist om avstängning enligt 27 8, ler 27 §, att beslutad avstängning att beslutad avstängning skall va- skall vara hävd, och, i tvist om tillra hävd, och, i tvist om tillämp- lämpningen av 31 § beträffande ningen av 31 § beträffande annan ordinarie domare, att anställningtjänsteman än justitieråd eller re- en skall upphöra när tjänsteman-
geringsråd, att anställningen skall nen uppnått den ålder då skyldig-
upphöra när tjänstemannen upp- het att avgå senast inträder.
nått den ålder då skyldighet att avgå scnast inträder.
54 &
Beträffande justitieråd och regeringsråd prövas mål om tillämpning av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap.
rättegångsbalken på talan av riks-
dagens ombudsman eller justitiekanslern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då tagen (1955: 261) om avstängning av domare upphör att gälla. I fråga om talan mot beslut av myndighet och om förfarandet gäller dock äldre bestämmelser, om beslut har meddelats före ikraftträdandet. Bestämmelsen i 22 § femte stycket skall ej äga tillämpning på förhållande som inträffat före ikraftträdandet.
2 Senaste lydelse 1974:]1009.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
Härigenom föreskrives att andra stycket! i övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.
4 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 88 samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
48?
Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare cller distriktsåklagare.
Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskilt an-
språk på grund av brott som i ut- språk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av som ej är underkastad disciplinär 1. den som innehar eller uppebestraffning, av ledamot av dom- håller ordinarie domartjänst eller stol eller central statlig förvalt- tjänst som byråchef eller därmed ningsmyndighet, som ej är stats- jämställd eller högre tjänst vid tjänsteman, eller av krigsman, som statlig myndighet; bestrider — regementschefs = eller 2. ledamot av: domstol eller därmed likställd eller högre tjänst. central statlig förvaltningsmyndig-
het, som cj är statstjänsteman; cl-
ler
3. krigsman, som bestrider re-
gementschefs eller därmed lik-
ställd eller högre tjänst.
Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.
Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.
Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.
1 Senaste lydelse 1974: 1008.
> Senaste lydelse 1974: 573.
Prop. 1975: 78 234
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 kap.
22 §8
Förundersökning enligt detta Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder- åtal ändock föreligga, ej erforderlig beträffande brott, för vilket lig beträffande brott, för vilket icke svårare påtöljd än böter är icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förun- andra stycket. Ej heller är förundersökning erforderlig i mål om dersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 8& andra stycket, med kap. 4 §§ andra stycket, med mindre anledning förekommer till mindre anledning förekommer till ådömande av annan påföljd än ådömande av annan påföljd än böter eller suspension. böter.
Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.
24 kap.
18:
Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. |
Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.
Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.
Kan det antagas, att den miss- Kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast tänkte kommer att dömas allenast till böter eller suspension, må till böter, må häktning icke ske. häktning icke ske.
36 kap.
5 85
Ämbets- eller tjänsteman eller Ej må någon höras som vittne den som är förordnad eller vald angående något, som han enligt alt förrätta offentligt tjänsteä- lag eller annan författning är plikrende eller utöva annan allmän tig att hemlighålla, med mindre befattning må ej höras som vittne den, till vilkens förmån tystnadsangående något, varom han på plikten gäller, samtycker därtill.
3 Senaste lydelse 1974: 573.
4 Scnaste lydelse 1964: 166.
5 Senaste lydelse 1973: 240.
Prop. 1975: 78 235
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8&rund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.
Ej heller må advokat, läkare, Ej heller eljest må advokat, lätandläkare, barnmorska, sjukskö- kare, tandläkare, barnmorska, terska, kurator vid familjerådgiv- sjuksköterska, kurator vid familjeningsbyrå, som drives av kommun, rådgivningsbyrå, som drives av landstingskommun, församling cl- kommun, landstingskommun, förler kyrklig samfällighet, eller de- samling eller kyrklig samfällighet, ras biträden höras angående nå- eller deras biträden höras angåengot, som på grund av denna deras de något, som på grund av denna ställning förtrotts dem eller de i deras ställning förtrotts dem eller samband därmed erfarit, med de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnads- den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. plikten gäller, samtycker därtill.
Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.
Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden erfarit.
48 kap.
5 86
Strafföreläggande får icke ut- Strafföreläggande får icke utfärdas, färdas,
om förutsättningar för allmänt om förutsättningar för allmänt åtal cj föreligga, åtal ej föreligga,
om i föreläggandet ej upptagas om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning, till bedömning,
om målsägande förklarat, att om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, el- anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, el- ler begärt, att åtal skall väckas. ler
om brottet bör föranleda ämbetsstraff.
I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskilda bestämmelser.
se Senaste lydelse 1968: 193.
Prop. 1975: 78 236
Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse
15 §7
Föreläggande av ordningsbot Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas, - får icke utfärdas,
om den misstänkte förnekar om den misstänkte förnekar gärningen, gärningen,
om i föreläggandet ej upptagas om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka alla brott av den misstänkte, vilka -: enligt polismannens vetskap före- enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning, ligga till bedömning,
om det föreligger anledning att om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt an- antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller språk kommer att föras, eller
om det föreligger anledning att om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda antaga att brottet bör föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff disciplinstraff för krigsman. för krigsman.
Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.
58 kap.
18§
Sedan dom i tvistemål vunnit Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för nå- laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning beviljas: gon av parterna resning beviljas:
1. om ledamot av rätten eller 1. om ledamot av rätten eller där = anställd tjänsteman = eller där anställd tjänsteman med avombud eller ställföreträdare med seende å målet gjort sig skyldig till avseende å målet gjort sig skyldig brottsligt förfarande eller eljest till brottsligt förfarande, som kan åsidosatt sin tjänsteplikt eller om antagas hava inverkat på målets brott som har avseende å målet utgång; ligger ombud eller ställföreträdare
till last, samt brottet eller tjänste-
förseelsen kan antagas hava inver-
kat på målets utgång;
2. om skriftlig handling, som 2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el- åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under san- ler om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sak- ningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk ut- kunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan saga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på ut- kan antagas hava inverkat på ut-
gången; gången;
3. om omständighet eller bevis, 3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sanno- pas och dess förebringande sannolikt skulle hava Jett till annan ut- likt skulle hava lett till annan ut-
gång; eller gång; eller
7 Senaste lydelse 1968: 193.
Prop. 1975: 78 237
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. om rättstillämpning, som lig- 4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppen- ger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. bart strider mot lag.
Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning beviljas, med "mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller bevisct eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det:
Sedan dom i brottmål vunnit Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas: tilltalade resning beviljas:
1. om ledamot av rätten eller 1. om ledamot av rätten, där där anställd tjänsteman, åklagare anställd tjänsteman eller åklagaren eller ombud, ställföreträdare eller med avseende å målet gjort sig försvarare med avseende å målet skyldig till brottsligt förfarande elgjort sig skyldig till brottsligt för- ler eljest åsidosatt sin tjänsteplikt farande, som kan antagas hava in- eller om brott som har avseende å verkat på målets utgång; målet ligger ombud, ställföreträ-
dare eller försvarare till last, samt
brottet eller tjänsteförseelsen kan
antagas hava inverkat på målets
utgång;
2. om skriftlig handling, som 2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el- åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk ler om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt hand-: avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas lingen celler utsagan kan antagas hava inverkat på utgången; hava inverkat på utgången;
3. om omständighet eller bevis, 3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero- som ej tidigare förebragts, åbero- "pas och dess förebringande sanno- pas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till att den till- likt skulle hava lett till att den tilltalade frikänts eller brottet hän- talade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestäm- ' förts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller melse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer åberopas och i övrigt förekommer .synnerliga skäl äro, att frågan, hu- synnerliga skäl äro, att frågan, huruvida den tilltalade förövat det ruvida den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller ånyo; eller
4. om rättstillämpning, som lig- 4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppen- ger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. bart strider mot lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975: 78 ” 238
5 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)
Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948: 472)!
dels att i 4, 13, 15, 17—19, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95, 98, 102, 106 och 107 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 3, 8, 9, 22, 66 och 79 38 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 8?
Såsom militära brottmål anses Såsom militära brottmål anses enligt denna lag: enligt denna lag:
1. mål om ansvar för sådant av 1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som om- krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapi- förmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, tet eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärning- därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär ens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått krigs- kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess be- makten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 1— hov avsedd egendom, 20 kap. I— 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.; 3 §§ samt 21 och 22 kap.;
2. mål om ansvar för annat i 2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet celler annat organ mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten; tillhörande försvarsmakten;
3. mål om ansvar i andra fall 3. mål om ansvar i andra falr för brott varigenom krigsman åsi- för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål dosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt värnpliktslagen; samt
4. mål om ansvar för brott var- 4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmak- men innehar tjänst vid försvarsten åsidosatt sin tjänsteplikt. makten åsidosatt sin tjänsteplikt.
1 Scnaste lydelse av
13 8 1972: 363 60 8 1964: 200
15 8 1959: 105 66 8 1973: 19
17 8 1972: 363 678 1973: 19
19.8. 1968: 330 988 1972: 363
228 1973: 19 107 8 1949: 364.
24 8 1964: 200
2 Senaste lydelse 1964: 200.
Prop. 1975: 78 239
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.
8 82
Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff.
Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.
Krigsman, som ej är underkas-
tad ansvar enligt 21 kap. brotts-
balken, må ej åläggas straff i di-
sciplinmål.
9 §
För följande i brottsbalken om- För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat förmälda brott må, där ej annat följer av 10 8, straff åläggas i dis- följer av 10 §, straff åläggas i ciplinmål: disciplinmål:
1. brott som sägs i 16 kap. 15 1. brott som sägs 1 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt; militär tjänstedräkt;
. brott som avses i 10 kap. 2, 2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 ålen 7 8 eller 12 kap. 2 8, under 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 8, unförutsättning att fråga är om krigs- der förutsättning att fråga är om makten tillhörig eller för dess be- försvarsmakten tillhörig eller för hov avsedd egendom samt, såvitt dess behov avsedd egendom samt, angår brott mot någon av nämnda såvitt angår brott mot någon av paragrafer i 10 kap., att cgendo- nämnda paragrafer i 10 kap., att men lämnats åt den brottslige för egendomen lämnats åt den brottsbegagnande; lige för begagnande;
3. brott som sägs i 20 kap. 4 § 3. brott som sägs i 21 kap. 18 §, eller 21 kap. 18 8, dock cj då dock cj då fråga är om sådan förfråga är om sådan förseelse vid seelse vid manövrering eller navimanövrering eller navigering av gering av försvarsmaktens fartyg krigsmaktens fartyg celler luftfar- eller luftfartyg, som någon för dess tyg, som någon för dess säkerhet säkerhet ansvarig krigsman begått ansvarig krigsman begått under ut- under utövande av befäl å detövande av befäl å detsamma eller, samma eller, om fartyget var Juftom fartyget var luftfartyg, såsom fartyg, såsom förare därå, samt förare därå, samt genom förseel- genom förseelsen skada uppkom-. sen skada uppkommit; samt mit; samt . .
4. brott varom förmiles i 21 4. brott varom ”förmäles 1 21 kap. 1, 4, 7—9 celler 11—16 §§ kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 88 eller 22 kap. 4 8. eller - kap. 4 §.
3 Senaste lydelse 1973: 19.
4 Senaste lydelse 1964: 200.
Prop. 1975: 78 240
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22.85 i .
Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 8, skall han genast hänskjuta målet till åklagaren: 1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål; 2 2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande; 3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid -: disciplinstraff eller böter; 4, om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg; 5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller 6. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydnaden. Målet skall hänskjutas till åkla- Målet skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är gare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mel- den fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare som Konungen lan olika åklagare som regeringbestämt. Är fråga om ämbetsbrott, en bestämt. Är fråga om brott som som avses i 20 kap. 1—4 §§ i utövningen av tjänsten har begåtts brottsbalken, av den som bestri- av den som bestrider tjänst som der tjänst som regementschef el- regementschef celler därmed likler därmed likställd eller högre ställd eller högre tjänst, skall måtjänst, skall målet hänskjutas till let hänskjutas till justitiekanslern justitiekanslern eller riksåklaga- eller riksåklagaren. ren. Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 § stadgas. Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.
66 89 Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 17 8 lagen om disciplinstraff för krigsmän tillkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt. 3 Senaste lydelse 1973: 19. s Senaste lydelse 1973: 19.
Prop. 1975: 78 241
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.
Såvitt angår underlydande som Såvitt angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar innehar högst furirs tjänstegrad må tillrättavisning ock åläggas av eller tjänsteklass må tillrättavischef för kompani eller däremot ning ock åläggas av chet för komsvarande avdelning, chef för ut- pani eller däremot svarande avdelbildningsanstalt, sekond å fartyg ning, chef för utbildningsanstalt, vars chef innehar lägst kommen- sekond å fartyg vars chef innehar dörkaptens grad och i de fall lägst kommendörkaptens grad och Konungen bestämmer annan be- i de fall regeringen bestämmer anfattningshavare vid krigsmakten. nan befattningshavare vid försvars- Vad i detta stycke stadgas skall ic- makten. Vad i detta stycke stadke äga tillämpning å hemvärnet. gas skall icke äga tillämpning å
hemvärnet.
79 8
Allmän åklagare i militärt brott- Allmän åklagare i militärt brottmål är, om annat ej stadgas i 15 mål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer Konung- olika åklagare bestämmer regeen. Justitiekanslern eller riksåkla- ringen. Justitiekanslern eiler riksgaren är åklagare i mål om an- åklagaren är åklagare i mål om svar celler enskilt anspråk på grund ansvar eller enskilt anspråk på av ämbetsbrott, som avses i 20 grund av brott som i utövningen kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den av tjänsten har begåtts av den som som bestrider regementschefs el- bestrider regementschefs eller där- Jer därmed likställd eller högre med likställd eller högre tjänst. tjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
6 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)
Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971: 290)
dels att i 1 och 2 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
? Senaste lydelse 1973: 19. 16 Riksdagen 1975. I saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 242
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 14—20 §§ Bestämmelserna: i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rättigbet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighet, disciplinpåföljd, straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart förhållande. förhållande.
Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej
1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär eller
2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975: 78 243
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 7 mars 1975
Närvarande: justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck, justitierådet Höglund, justitierådet Brundin.
Enligt utdrag av protokoll, hållet vid regeringssammanträde den 6 februari 1975, har regeringen på hemställan av statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
4, lag om ändring i rättegångsbalken, 5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472), 6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).
Förslagen har föredragits inför lagrådet av byråchefen Thorsten Cars.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
I lagrådsremissen läggs fram förslag till reformering av lagstiftningen om ämbetsansvaret och sanktionssystemet i övrigt för de offentliga tjänstemännen. Bakgrunden till förslaget är att det offentliga anställningsförhållandet numera, efter 1965 års reform av de offentliga tjänstemännens rättsställning, i princip anses ha privaträttslig karaktär. Detta föranleder att fel i tjänsten kan betraktas som ett avtalsbrott. En konsekvens av detta betraktelsesätt är att sådant fel i princip bör beivras inte på straffrättslig väg utan med sådana sanktionsmedel som finns inom privaträtten. I förslaget tas dock inte detta steg fullt ut. Ett straffrättsligt ansvar bibehålls, ehuru det begränsas till allvarligare fel. I 20 kap. BrB, där ämbetsbrotten för närvarande regleras, upptas sålunda enligt förslaget tre typer av brott, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Däremot bortfaller det straffrättsliga ansvaret för vanliga tjänstefel. För dessa skall i stället gälla enbart ett disciplinrättsligt ansvar. De särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning försvinner och ersätts med ett avskedandeinstitut av privaträttslig karaktär. Beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall emellertid rätten kunna, såsom särskild rättsverkan av brott, förordna om hans skiljande från uppdra-
get. Inom den militära sektorn bibehålls det nuvarande ansvarssystemet,
frånsett att suspension och avsättning avskaffas såsom brottspåföljder även inom denna sektor och att anställda krigsmän med huvudsakligen 167 Riksdagen 1975. I saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 ee 244
civila arbetsuppgifter underkastas samma ansvarsregler som de civila tjänstemännen.
Lagrådet kan i det stora hela ge sin anslutning till de principer på, ... vilka det föreslagna nya sanktionssystemet bygger. En fördel är, att sådana fel i tjänsten som inte har samband med myndighetsutövning avkriminaliseras. Det är vidare att hälsa med tillfredsställelse, att den straffrättsliga sanktionsformen hålls åtskild från den disciplinära, så att inte som nu är fallet tillämpningsområdena för de båda ansvarsformerna till stor del sammanfaller. I ett hänseende kan dock ändamålsenligheten av förslaget diskuteras. Enligt ämbetsansvarskommittén, vars betänkande ligger till grund för förslaget, skulle det nya, i lag reglerade disciplinära sanktionssystemet liksom <avskedandeinstitutet omfatta . praktiskt taget alla som utövar offentlig tjänst ehuru med möjlighet att, särskilt utanför den statliga sektorn, i avtal modifiera systemet. I det remitterade förslaget är däremot personkretsen 1 huvudsak begränsad till statstjänstemän och till tjänstemän inom det statligt lönereglerade kommunala området. Inom den kommunala scktorn i övrigt kommer inte något Jagreglerat disciplinansvar att ersätta nuvarande straffansvar för tjänstefel, och uppkommer inom denna scktor fråga om avskedan-. de av anställd, skall bestämmelserna härom i lagen om anställningsskydd tillämpas. Den sålunda föreslagna ordningen ger anledning till betänkligheter i vart fall såvitt gäller avskedande. Bestämmelserna i nämnda lag är utformade närmast för den privata arbetsmarknadens behov och tar sikte enbart på förhållandet mellan parterna i anställningsförhållandet (se 18 § lagen om anställningsskydd). De skiljer sig sålunda från de regler som föreslås för avskedande på det statliga och det statligt lönereglerade kommunala, .området,. vilka regler också beaktar det allmännas och de enskilda medborgarnas intresse av att offentliga funktioner fullgörs på ett riktigt sätt. Detta intresse framträder starkt även i fråga om de kommunala organen, vilket talar för att frå- gorna om avskedande av kommunala tjänstemän, borde överlag få samma reglering som föreslås för de statliga.
I övrigt vill lagrådet framhålla svårigheten att i rådande läge, då omdaning av arbetsrätten — den privata som den offentliga. — alltjämt pågår, fullt ut överblicka konsekvenserna av förslaget. Till: svårigheten bidrar att den viktiga frågan om hur JO:s- och JI:s tillsyn skall inordnas i det nya systemet inte är klarlagd. ls öl: :
Med den reservation som följer av det anförda har lagrådet vid granskningen av lagtext och motiv funnit förslaget till nytt sanktionssystem i sak i det väsentliga följdriktigt och de lösningar av' olika detaljproblem som valts i allmänhet godtagbara. : -
Den i förslaget upptagna nya brottstypen brott mot tystnadsplikt är, utformad med beaktande av att det efter. RF:s ikraftträdande inte, är: möjligt att upprätthålla tystnadsplikt utan uttryckligt författningsstöd.
Prop. 1975: 78 oe 245
Tillämpningsområdet .för denna brottstyp är inte begränsat till offentliga tjänstemän utan omfattar en vidare personkrets. Enligt den nya bestämmelsen straffas sålunda var och cn som röjer vad han till följd av lag eller annan författning är skyldig att hemlighålla. Förslaget i denna del ger ej anledning till erinran:,
Den föreslagna reformen kräver mycket omfattande författningsändringar, av vilka endast de viktigaste är föremål för lagrådets granskning. Bland de till lagrådet remitterade förslagen ingår förslag till åtskilliga ändringar i statstjänstemannalagen. Denna lag har redan förut undergått betydande ändringar, och med de många ytterligare ändringar som nu föreslås kommer lagen som helhet att bli svåröverskådlig och i övrigt formellt bristfällig. Bl. a. kan pekas på bestämmelserna om verkställighet av och talan mot myndighets beslut, vilka blivit svårtillgängliga och behöver systematiseras. bättre. En särskild översyn för. att bota dessa brister hade varit önskvärd. Enligt vad lagrådet erfarit utarbetas emellertid förslag till ny statstjänstemannalag i samband med den pågående beredningen av lagstiftning på grundval av arbetsrättskommittöns nyligen avgivna betänkande. De angivna formella bristerna torde i fn läge få godtas.
grådet vill här även beröra en redaktionell fråga av allmän natur, som aktualiseras genom föreliggande lagförslag. Den gäller uppställningen av parallelltexter för gillande och föreslagen lydelse av sådana bestämmelser som är föremål för ändring. I föreliggande remiss finns ett flertal exempel på att texter jämställts enbart på den grund att de har samma paragrafbeteckning men utan hänsyn till om de innehållsmässigt svarar mot varandra. Bruket av parallelltexter blir emellertid meningslöst, om inte de parallella texterna har motsvarande innehåll. Lagrådet vill därför hemställa, att den nu berörda tekniken överges och att parallellställningen fortsättningsvis i stället får såsom tidigare varit brukligt vid lagstiftning avse sådana texter som innehållsmässigt svarar mot varandra.
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
20 KAP.
18§
I paragrafen straffbeläggs oriktig myndighetsutövning med uppdelning på två brottstyper, missbruk av myndighetsutövning och vårdslös myndighetsutövning. I 5 § har upptagits en undantagsregel, enligt vilken ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling ej skall för någon sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad ansvar enligt
$. Lagrådet anser att detta undantag bör få komma till uttryck redan
Prop. 1975: 78 246
i 1 8. Förslagsvis kan den i 5 § upptagna bestämmelsen med erforderlig formell jämkning infogas som ett nytt stycke i 1 § efter förslagets andra stycke.
Såsom beteckning på det uppsåtliga brottet vill lagrådet i stället för förslagets beteckning ”missbruk av myndighet” förorda ”myndighetsmissbruk”.
4§
Denna paragraf torde i överensstämmelse med den systematik som eljest tillämpas i brottsbalken böra placeras sist i kapitlet.
6 §
Enligt paragrafen kan den som valts till statligt eller kommunalt uppdrag, med vilket följer myndigbetsutövning, av rätten skiljas från uppdraget, om han begått brott av viss svårare beskaffenhet och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget. Bestämmelsen är föranledd av att det privaträttsliga avskedandeinstitut som enligt förslaget skall ersätta de nuvarande ämbetsstraffen suspension och avsättning ej blir tillämpligt på offentliga förtroendemän. Lagrådet vill endast göra den kommentaren, att det för bestämmelsens tilllämpning ej torde krävas att brottet begåtts efter det förtroendemannen valts eller utsetts till uppdraget. Han skall sålunda kunna skiljas från uppdraget om det visar sig att han tidigare begått brott av beskaffenhet som sägs i bestämmelsen.
21 KAP. 18 8
Enligt förevarande paragraf skall krigsman alltjämt vara underkastad straffrättsligt ansvar för tjänstefel. I enlighet med gällande lydelse anses som tjänstefel att krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet. För närvarande föreskriver paragrafen beträffande krigsman som är anställd vid krigsmakten att bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB äger motsvarande tillämpning. Detta innebär att det ej i något fall utgör tjänstefel att krigsman deltar i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden. Nuvarande 20 kap. 4 3 upphävs enligt förslaget och någon motsvarighet till dess tredje stycke har ej tagits in i den nu behandlade paragrafen. Detta aktualiserar frågan om sanktioner vid olagliga fackliga konflikter inom det offentliga området. I denna fråga är innebörden av det remitterade förslaget inte alldeles klar.
Hitintills har det ansetts som tjänstefel eller i förekommande fall som
Prop. 1975: 78 247
disciplinbrott att offentligt anställd tjänsteman deltar i olaglig strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd. Föreskriften i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och motsvarande bestämmelser i förevarande paragraf och i 19 8 statstjänstemannalagen är att anse som undantag härifrån. Undantagen har motiverats med att det skulle vara att ställa. alltför stora krav på den enskilde tjänstemannen, om han vid straffrättsligt ansvar skall på egen hand ta ställning till frågan huruvida en av hans organisation påbjuden strejk har ett otillåtet syfte eller om en av organisationen eljest påbjuden stridsåtgärd är laglig. (prop. 1965: 60 s. 113 f). I den allmänna motiveringen till de nu remitterade förslagen framhålls att bestämmelsen i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och motsvarande bestämmelse i 19 8 statstjänstemannalagen inte längre behövs med hänsyn till den reglering av disciplinansvar och avskedande m. m. som föreslås. Den ordning som efter genomförandet av lagen. om anställningsskydd gäller på det privata området blir, sägs det, genom förslaget generellt tillämplig. I sammanhanget hänvisas till vissa av föredragande departementschefen gjorda uttalanden vid framläggandet av förslaget till nämnda lag. Enligt dessa uttalanden måste deltagande i en olovlig strejk under vissa förutsättningar kunna utgöra grund för uppsägning. I kvalificerade fall — t. ex. när det rör sig om någon som agiterar för eller annars spelar en framträdande roll vid en allvarlig olovlig strejk — bör det, framhölls det vidare, även kunna bli fråga om omedelbart avskedande.
Utöver hänvisningen till vad som sålunda förekom vid tillkomsten av lagen om anställningsskydd görs det i den nu föreliggande lagrådsremissen ej något uttalande om sanktionssystemet vid lagstridig facklig stridsåtgärd inom den offentliga sektorn. Om avsikten är att sådan stridsåtgärd inte i något fall skall anses som tjänstefel eller disciplinförseclse, synes detta böra komma till uttryck, såvitt avser krigsman i " förevarande paragraf och beträffande övriga statsanställda i statstjänstemannalagens bestämmelse om disciplinförseelse. Enligt lagrådets mening bör emellertid förfarande varom här är fråga även framdeles kunna beivras som tjänstefel beträffande krigsman eller i. disciplinär ordning. Det blir då möjligt att i lindrigare fall ingripa med mindre allvarliga påföljder än uppsägning och avskedande. Undantag bör dock självfallet fortfarande gälla i fråga om stridsåtgärd som vidtas efter beslut av arbetstagarorganisation.
Lagrådet förordar därför att i förevarande paragraf tas in, lämpligen som ctt tredje stycke, en bestämmelse motsvarande tredje stycket av den upphävda 20 kap. 4 § BrB.
215 .
I denna paragraf föreslås en ny bestämmelse, som anger den krets av krigsmän som inte skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. utan i stället omfattas av samma disciplinära ansvarsregler som föreslås
Prop. 1975: 78 248
för den civila personalen. Enligt den föreslagna lydelsen omfattar bestämmelsen krigsman som tjänstgör vid civilt statligt organ, vid militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller 'vid ' kommunal myndighet, allt ”enligt vad regeringen närmare föreskriver”. Meningen är enligt motiven att-regeringen skall, med stöd :av '8 :kap. 13 § första stycket I RF, genom verkställighetsföreskrifter närmare 'ange vilka organ som avses med bestämmelsen. -- es
Mot innebörden i stort av den sålunda föreslagna "bestämmelsen hat lagrådet intet att erinra, Däremot vill lagrådet” ifrågasätta den föreslagna möjligheten för regeringen att genom verkställighetsföreskrifter bestämma gränserna för paragrafens tillämpningsområde. En sådan gränsdragning torde med hänsyn till den snäva innebörd som enligt motiven till RF givits där avsedda föreskrifter om verkställighet av lag -(se prop. ' 1973: 90 s. 211) inte kunna ske annat än genom lag. Lagrådet förordar "= -/' därför att orden ”enligt vad regeringen närmare föreskriver” får utgå ur lagtexten. Paragrafen får i varje särskilt fall bli föremål för tolkning i vanlig ordning. | Ms
Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
18 3 . | .
Såsom lagrådet anfört vid 21 kap. 18 § BrB bör lagstridig facklig
stridsåtgärd kunna beivras i disciplinär ordning och den föreslagna lydelsen av förevarande paragraf får anses medge att så kan ske. I enlighet med vad lagrådet i det sammanhanget vidare- uttalat bör i paragrafen, lämpligen genom ett tillägg till första stycket, föreskrivas att som tjänsteförscelse anses icke i något fall att tjänsteman deltar i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden.
19 § .
Paragrafen förutsätter att kollektivavtal kan träffas om disciplinpåföljder. Denna möjlighet att träffa avtal bör komma till uttryck redan i 3 §, som i sin nuvarande lydelse förbjuder avtal om anställnings- eller
arbetsvillkor som regleras i lagen. |
20 8
Enligt denna paragraf må disciplinpåföljd ej åläggas sådan medicinalpersonal eller veterinär som står under socialstyrelsens respektive veterinärstyrelsens inseende, om förseelsen skett i yrkesutövningen. Härmed åsyftas enligt motiven att dra en gräns mellan det område där nämnda myndigheter enligt särskilda författningsbestämmelser äger ingripa mot förseelser av hithörande personal och det område där den offentlige arbetsgivaren har att tillämpa statstjänstemannalagens bestäm-
Prop. 1975: 78 ve 249
melser om disciplinpåföljd. De särskilda bestämmelser som avses är 5 8 -' kungörelsen (1964: 428) om medicinalpersonal under socialstyrelsens inseende och 28 8 allmänna veterinärinstruktionen (1971: 810). Av des-
sa bestämmelser, sådana de för närvarande lyder, är 'den förra endast '
delvis och den senare inte till någon del tillämplig på tjänsteman som omfattas av statstjänstemannalagen. Den föreslagna ändringen av 20: $ föranleder alltså ändring i i författningarna i i fråga. :
22 § . : es a : ne
Som grund för avskedande anges i paragrafen till en början, att tjänsteman begått brottslig gärning varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Regeln torde ej för sin tillämpning : förutsätta, att gärningen begåtts sedan tjänstemannen erhöll den aktuella anställningen. Den kan alltså ha begåtts medan han innehåde aånnan tjänst hos samma myndighet eller anställning hos annan myndighet" eller innan han anställdes i offentlig tjänst ' (jfr lagrådets yttrande vid 20 kap. 6 8 BrB). ee : : oa |
Avskedande skall vidare enligt paragrafen kunna ske, om tjänstemannen annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänste- | förseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Vad nyss sagts torde äga motsvarande tillämpning i detta fall. Avskedande kan sålunda Komma i fråga ej blott om tjänstemannen gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse i den aktuella anställningen utan även om det uppdagas att han begått grov 'tjänsteförseelse i en tidigare tjänst hos samma myndighet eller i anställning hos'annan myndighet. - |
Avskedande kan enligt paragrafen ske i ytterligare ett fall, nämligen ' då tjänsteman, som under de senaste två åren har ålagts disciplinpåföljd, gör sig skyldig till upprepad tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Enligt lagrådets mening är det i detta fall riktigast att ta hänsyn endast till förseelser i samma anställningsförhållande. Å andra sidan bör varje hos samma myndighet begången förseelse få beaktas och således även förseelser begångna i skilda tjänster hos myndigheten. Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas i det hänseende varom nu är fråga. Förslagsvis kan föreskrivas att avskedande kan ske, om tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.
Avskedandeinstitutet omfattar även tjänsteman, som enligt 20 8 ej må åläggas disciplinpåföljd enligt statstjänstemannalagen eller enligt kollektivavtal. Skulle sådan tjänsteman ha ålagts disciplinpåföljd enligt särskild författning, torde påföljden kunna utgöra grund för avskedan-
Prop. 1975: 78 250
de om de i paragrafen i övrigt angivna förutsättningarna är för handen. 2
I paragrafens sista stycke föreskrivs att avskedande ej får grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet. Bestämmelsen överensstämmer till innehållet med stadgandet i 18 §& andra stycket lagen om anställningsskydd. I fråga
om den närmare innebörden av bestämmelsen återges i remissproto-
kollet vissa uttalanden som gjordes av föredragande departementschefen vid tillkomsten av nämnda stadgande (prop. 1973: 129 s. 255). Därtill bör här uppmärksammas att vid tillämpningen av stadgandet, enligt vad som samtidigt uttalades, ”arbetsledningen” anses jämställd med ”arbetsgivaren”, vilket innebär att, om arbetsledningen har underlåtit att vidarerapportera en inträffad händelse till företagsledningen, detta inte
kan åberopas till stöd för påstående att händelsen var okänd för ar-
betsgivaren. En motsvarande tolkning av den nu föreslagna bestämmelsen, varvid cen statlig myndighet har ställning som arbetsgivare, betyder att myndigheten anses ha känt till händelsen och att den föreskrivna enmånadsfristen börjar löpa, när den berörda tjänstemannens närmaste chef får kännedom om vad som hänt. Vem som i varje särskilt fall är den närmaste chefen beror självfallet på hur arbetet inom myn-
digheten är organiserat. För den som innehar ställning som chef bör
dock tydligtvis föreligga skyldighet att skyndsamt rapportera till närmast överordnade tjänsteman eller till myndighetens chef. Detta spörsmål torde få uppmärksammas i samband med utfärdandet av bestämmelser för organisationen och arbetet inom de olika myndigheterna.
Med hänsyn till att ”avskedande” nu införs i lagen som ctt särskilt institut torde i 36 § uttrycket ”beviljas avsked” till undvikande av missförstånd böra bytas ut mot ”entledigas”.
24 § oo | ,
Paragrafen innehåller ej någon bestämmelse om :vem som skall bekosta en bevisupptagning inför domstol i ärende om disciplinansvar eller avskedande, Ej heller ger motiven upplysning om hur frågan avses skola lösas. Det torde dock få förutsättas att staten kommer att svara för, utöver de direkta domstolskostnaderna,. kostnaden för hörda personers inställelse inför domstolen o. dyl. De föreskrifter som behövs . kan meddelas i administrativ ordning. Myndigheterna bör tydligtvis anvisas medel för ändamålet.
26 8
I paragrafens tredje stycke har upptagits bestämmelser, enligt vilka. åklagare i ärende om avstängning av tjänsteman i anledning av misstanke om brott skall tillhandahålla handlingarna från förundersökningen och därjämte äger närvara vid förhör som sägs i 24 8. Bestämmel-
Prop. 1975: 78 251
serna torde vara hämtade från kommitténs förslag till lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare. Motsvarighet saknas i den av kommittén föreslagna disciplinlagen. . .
Har förundersökning inletts i anledning av misstanke mot tjäristeman om brott, kan det stundom vara angeläget att myndighet, som har att pröva bl.a. fråga om avstängning av honom från utövningen av tjänsten, snarast får vetskap härom. Det kan sålunda vara skäl att åklagare eller annan förundersökningsledare åläggs viss skyldighet att underrätta denna myndighet; erforderliga föreskrifter i ämnet torde kunna meddelas i administrativ ordning. Förundersökningsledaren kan sedan behöva bistå i ärendet hos myndigheten genom att på myndighetens begäran avge yttrande eller lämna upplysningar. Initiativ härtill får tas även av tjänstemannen jämlikt 24 § första stycket. Eftersom ärendet hos myndigheten i princip enbart rör det interna anställningsförhållandet mellan tjänstemannen och hans arbetsgivare, saknas anledning att tillerkänna den som har att ta ställning till frågan om åtal generell rätt att närvara vid någon del av handläggningen av ärendet eller vid förhör i ärendet inför domstol. Lagen torde därför inte böra innehålla någon bestämmelse om sådan rätt för åklagaren. Ej heller finns anledning att i detta sammanhang meddela särskilda bestämmelser om tillhandahållande av handlingar från förundersökningen (jfr 10 8 sekretesslagen).
I enlighet med vad sålunda anförts vill lagrådet förorda att tredje stycket i paragrafen får utgå.
29 8
Paragrafen torde böra omformuleras så att det tydligare framgår, att i fråga om skiljande från tjänsten av tjänsteman som är förordnad tills vidare statstjänstemannalagens bestämmelser gäller jämte bestämmelserna om uppsägning i lagen om anställningsskydd.
34a §
Av paragrafen får anses följa att beslut om entledigande enligt 31 3 av annan tjänsteman än ordinarie domare, t. ex. beslut om skyldighet för sådan tjänsteman att avgå under pensioneringsperiod, går i verkställighet utan hinder av att ärendet inte avgjorts slutligt. Detta innebär en ändring av vad som f.n. gäller (prop. 1974: 174 s. 20 och RÅ 1969: C 23). Lagrådet ifrågasätter om en sådan ändring är motiverad.
38a §
Denna paragraf ger regler om omröstning när flera deltar i avgörande som avses i 37 eller 38 §. Sådant avgörande kan i vissa fall komma att träffas av regeringen. De särskilda omröstningsreglerna skulle således enligt förslaget därvid gälla även för regeringen. Att inom re-
Prop. 1975: 78 ee 252
geringen tillämpa ett särskilt reglerat omröstningsförfarande "synes'
emellertid strida mot de grundläggande principerna för regeringsarbe- i tet enligt gällande grundlag (jfr 7 kap. RF och prop. 1973: 90 s. 185 f). oe Den föreslagna lydelsen av parägtafen torde därför böra jämkas” så, att där angivna omröstningsregler begränsas. till att tt gälla i i annat fall än då : ärendet prövas av regeringen. |
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1975: 78 253
| « Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET . PROTOKOLL
: vid regeringssammanträde
1975-03-13
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, . Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén ”
Föredragande: statsrådet Geijer
Proposition om lagstiftning angående. ansvar för funktionärer i i offentlig verksamhet m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrandet över förslag till 1. lag om ändring i brottsbalken, 2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
3. lag om ändring i-lagen (1974: 359) om ändring 'i statstjänstemannalagen (1965: 274), : ”
4. lag om ändring i rättegångsbalken, 5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472), 6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Enligt lagrådets mening borde frågor om avskedande av rent kommunalt anställda tjänstemän få samma reglering som föreslås för tjänstemän med statligt lönereglerade tjänster. Reglerna om avskedande i förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen bygger emellertid delvis på reglerna om disciplinpåföljd i samma förslag. Som jag har anfört i lagrådsremissen finns det inte skäl att på det kommunala området, där det nuvarande avtalsreglerade systemet har fungerat tillfredsställande, införa ett lagreglerat disciplinansvar. Med hänsyn härtill bör det inte heller komma i fråga att införa en särreglering av frågan om avskedande såvitt gäller dessa arbetstagare. Bestämmelserna om avskedande i 18 § lagen om anställningsskydd blir i stället tillämpliga. Enligt min mening är de möjligheter som arbetsgivaren härigenom har att från tjänsten skilja arbetstagare som åsidosatt sina åligganden tillräckliga för att tillvarata både allmänna och enskilda intressen. I den kommunalt anställde tjänstemannens åligganden måste självfallet ingå att iaktta sådana enskilda och allmänna intressen som verksamheten syftar till att tillgodose.
1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 6 februari 1975.
Prop. 1975: 78 254
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
I 20 kap. I $ har tagits in en straffbestämmelse om oriktig myndighetsutövning. Enligt 5 § samma kapitel skall den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling inte vara underkastad ansvar enligt nämnda bestämmelse. Lagrådet har förordat att detta undantag får komma till uttryck redan i 1 8 som ett nytt stycke efter förslagets andra stycke. Lagrådet har också som beteckning på det uppsåtliga brottet förordat ”myndighetsmissbruk”. Jag godtar lagrådets förslag i dessa delar.
De i 20 kap. 4 § intagna åtalsreglerna bör enligt lagrådets mening placeras sist i kapitlet. Jag biträder detta förslag.
Vad lagrådet anfört rörande 20 kap. 6 § föranleder ingen erinran från min sida. |
I 21 kap. 18 §, som innehåller en straffbestämmelse om tjänstefe! av krigsman, görs endast den sakliga ändringen att hänvisningen i första stycket till bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket beträffande krigsman som är anställd vid krigsmakten utgår. Lagrådet har förordat att motsvarande bestämmelser tas in i förevarande paragraf. Jag will med anledning härav först klargöra att det här är fråga om bedömningen av olovlig stridsåtgärd och inte enskilda fall av arbetsvägran som inte har karaktär av stridsåtgärd (beträffande denna gränsdrag- : ning kan hänvisas till SOU 1975: 1 s. 354 f). De senare fallen kan utan vidare behandlas i disciplinär ordning. Vad gäller stridsåtgärder förhåller det sig enligt gällande rätt så att den enskilde arbetstagaren normalt inte drabbas om det är hans organisation som har anordnat konflikten (jfr SOU 1975: 1 s. 517 f och 871 f). Rör det sig om en olovlig strids- : åtgärd utan organisationens sanktion, kan bedömningen bli strängare. Något behov av disciplinpåföljder vid sidan av instituten uppsägning eller avskedande torde knappast finnas (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och InU 1973: 36 s. 34). Självfallet bör samma regler gälla för anställda inom försvaret som för övriga statsanställda. Jag kan därför inte biträda lagrådets mening att förfarande varom här är fråga bör kunna beivras som tjänstefel eller i disciplinär ordning. Däremot kan jag ansluta mig till lagrådets förslag att det — såväl i förevarande paragraf som i 18 § statstjänstemannalagen — för tydlighetens skull bör föreskrivas att deltagande i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd inte kan föranleda straffansvar resp. disciplinpåföljd. En sådan föreskrift bör avse även stridsåtgärd som inte har beslutats av organisation. .
Beträffande 21 kap. 21 §, som. innehåller en bestämmelse om att vid försvarsmakten anställd krigsman enligt vad regeringen närmare föreskriver inte skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. under tjänstgöring vid civilt statligt organ, vid militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet, har lagrådet ifrågasatt den föreslagna möjligheten för regeringen att genom
Prop. 1975: 78 | 255
verkställighetsföreskrifter sålunda bestämma gränserna för paragrafens tillämpningsområde samt förordat att orden ”enligt vad regeringen närmare föreskriver” får utgå ur lagtexten. I de motivuttalanden till nya RF, som lagrådet i detta sammanhang har hänvisat till (prop. 1973: 90 s. 211), anförde jag bl. a. att det i viss utsträckning torde vara ofrånkomligt att tillåta att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende ”fyller ut” en lag under förutsättning att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I förevarande fall torde frågan om verkställighetsföreskrifter bli aktuell när det gäller att bestämma vad som menas med militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur. Att ge en preciserad bestämning av detta begrepp i lagtexten synes knappast vara möjligt och i varje fall synnerligen opraktiskt med hänsyn till fortlöpande ändringar i förvaltningsorganisationen. Det torde å andra sidan inte böra komma i fråga att lämna åt rättstillämpningen att i varje särskilt fall tolka begreppets innebörd, eftersom det inte rör sig om en straffbestämmelse i vanlig bemärkelse utan snarare om en förfaranderegel som skulle bli svår att tillämpa i praktiken utan närmare verkställighetsföreskrifter. Genom att inom den i lagrummet uppdragna ramen precisera de åsyftade organen tillför man enligt min mening inte bestämmelsen något väsentligt nytt. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå lagrådet på denna punkt.
Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
Beträffande lagrådets förslag om ett tillägg till 78 § första stycket får jag hänvisa till vad jag nyss har anfört vid 21 kap. 18 § BrB.
Lagrådet har förordat att den möjlighet att träffa kollektivavtal om disciplinpåföljder som öppnas i 19 8 skall komma till uttryck redan i 3 § som i sin nuvarande lydelse förbjuder avtal om anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i lagen. Jag biträder lagrådets förslag i sak.
Vad lagrådet anfört rörande 20 § föranleder ingen erinran från min sida. Frågan om ändring i de av lagrådet angivna administrativa författningarna torde, under förutsättning att riksdagen antar den föreslagna ändringen i 20 §, senare få anmälas för regeringen.
I 22 § har intagits bestämmelser om avskedande. Enligt första och andra styckena kan tjänsteman avskedas. om han genom brottslig gärning resp. grov tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Lagrådet har uttalat att denna regel för sin tillämpning inte torde förutsätta att gärningen eller förseelsen begåtts sedan tjänstemannen erhöll den aktuella anställningen. Beträffande den i andra stycket av anförda paragraf även intagna bestämmelsen om avskedande på grund av upprepad tjänsteförseelse är det däremot enligt lagrådets mening mest förenligt med avskedandeinstitutets privaträttsliga
Prop. 1975: 78 ee 256
karaktär att se frågan om avskedande såsom väsentligen en angelägenhet mellan tjänstemannen och den myndighet 'där han är anställd och att alltså ta hänsyn endast till förseelser i detta. anställningsförhållande. .. Lagrådet har föreslagit ett förtydligande av bestämmelsen i sistnämnda hänseende. Lagrådet har vidare uttalat att disciplinpåföljd, som enligt särskild författning ålagts i 20 §& avsedd-tjänsteman, torde kunna ut- .söra grund för avskedande om de i paragrafen i övrigt angivna förut- sättningarna är för handen. I fråga om den i paragrafens sista stycke + . intagna bestämmelsen att avskedande inte får grundas på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet har . lagrådet gjort vissa uttalanden om innebörden av att ”myndigheten” känt till ifrågavarande omständighet. Jag delar lagrådets uppfattning i .: här berörda tillämpningsfrågor och biträder förslaget till ett förtydli- gande av 22 § andra stycket.
Vad lagrådet anfört i anslutning till 24 § föranleder ingen erinran från min sida.
Lagrådet har förordat att bestämmelserna i 26 §. tredje stycket om skyldighet för åklagare att i ärende om avstängning på grund av misstanke om broit tillhandahålla handlingarna från förundersökningen och om rätt för åklagaren att närvara vid muntligt förhör i sådant : ärende skall utgå. Jag godtar lagrådets förslag. LS
Den av lagrådet förordade jämkningen av 29 § har jag ingenting att erinra mot.
Vad lagrådet anfört rörande 34 a § bör föranleda den jämkningen av paragrafen att beslut om avgångsskyldighet enligt 31 § får verkställas innan det vunnit lag kraft endast med stöd av 53 8. Med beslut om avgångsskyldighet förstås här såväl beslut om skiljande från tjänst — dvs. tvångsentledigande — vid pensioneringsperiodens nedre gräns eller under perioden som beslut avseende anställnings upphörande vid .. periodens övre gräns eller vid pensionsålderns inträde. Även i 53 8 andra stycket bör en viss jämkning göras.
Uttrycket ”beviljas avsked” i 36 § bör enligt lagrådets 'mcning till undvikande av missförstånd bytas ut mot ”entledigas”. Jag ansluter mig . till detta förslag. .
Den föreslagna lydelsen av 38 a §, som innehåller regler för omröstning när flera deltar i avgörande enligt:37 celler 38 §, har av lagrådet föreslagits jämkad så att omröstningsreglerna begränsas till att gälla. i annat fall än då ärendet. prövas av regeringen. Jag biträder förslaget. ” Paragrafen i fråga bör endast avse ärende enligt 37 § första stycket.
Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella jämkningar göras i förevarande lagförslag.
Den föreslagna reformen ger, som jag anförde i lagrådsremissen; anledning till följdändringar i ett stort antal lagar samt två nya lagar,
Prop. 1975: 78 oo 257
en om skydd för viss tjänsteutövning och en om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare. Förslag i dessa hänseenden bör föreläggas riksdagen samtidigt som de av lagrådet granskade lagförslagen. Jag vill beträffande dessa ytter ligare lagförslag anföra följande.
I vissa av förslagen till författningsändringar har vidtagits två genomgåcende ändringar som har samband med nya RF. Liksom i ett par av de av lagrådet granskade lagförslagen har sålunda orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer bytts ut mot ”regeringen” i motsvarande form. Vidare har förekommande bestämmelser om rätt för Konungen celler Kungl. Maj:t att meddela tillämpningsföreskrifter beträffande resp: författning utgått såsom obehövliga, eftersom regeringen har befogenhet på grund av RF att besluta om verkställighet av lag.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar 41 §
Paragrafens första stycke innehåller ett straffstadgande som är tilllämpligt bl. a. på den som utlämnar handling i strid mot lagen, Stadgandet är emellertid subsidiärt. Om gärningen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest i annan lag belagd med straff, skall den sålunda bestraffas enligt vad där sägs. Såsom en följd av förslaget i övrigt bör ur lagrummet utgå förutsättningen alt gärningen är att anse som ”Dbrott i ämbete eller tjänst”.
I andra stycket stadgas f.n. att böter som ådöms enligt lagen tillfaller kronan och att böterna. skall förvandlas enligt allmän strafflag om tillgång saknas till deras gäldande. Eftersom dessa bestämmelser med hänsyn till senare tillkommen lagstiftning (25: 6 BrB och 8 § lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff) inte längre är erforderliga, föreslås att de utgår.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst 19. $
Enligt detta lagrum äger civilförsvars-, brand- eller arbetschef, som är underkastad ämbetsansvar, befogenhet att meddela vapenfri tjänstepliktig tillrättavisning som sägs i 18 § (varning, extratjänst eller utegångsförbud). I förslaget har förutsättningen att vederbörande chef har ämbetsansvar fått utgå och ersatts av villkor att han skall vara änställd hos staten eller hos kommun. Med kommun likställs allmän inrättning som avses i 1 3 andra . stycket kommunaltjäristemannalagen (1965: 275).
Prop. 1975: 78 258
Förslaget till lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser
Enligt nya RF:s terminologi används beteckningen förordning endast för de av regeringen beslutade författningarna (jfr prop. 1973: 90 s. 212). Eftersom förordningen angående skogsstyrelser beslutats med riksdagens medverkan bör dess beteckning ändras till lag.
7§
Enligt denna paragraf är ledamöter i skogsvårdsstyrelse och skogsvårdsstyrelses tjänstemän underkastade ämbetsansvar. Detta stadgande bör utgå som en följd av förslaget till ändringar i BrB. I stället kommer nu avsedda befattningshavare att i förekommande fall vara underkastade ansvar för oriktig myndighetsutövning och brott mot tystnadsplikt enligt nya 20 kap. I och 3 §§ BrB samt även, såsom framgår av nya 20 kap. 2 3 BrB, omfattas av det där stadgade ansvaret för mutbrott.
Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918: 323)
Enligt 10 kap. 9 § skall förrättningsman, som förordnats att handlägga syneförrättning rörande inrättande av allmän = flottled, åtnjuta det skydd och vara underkastad det ansvar som i lag stadgas beträffande tjänsteman. I 13 kap. 6 § finns en motsvarande bestämmelse rörande besiktningsman. Dessa stadganden bör utgå som en följd av förslaget till ändringar i 17 och 20 kap. BrB. I stället kan ansvar för mutbrott och brott mot tystnadsplikt enligt nya 20 kap. 2 och 3 8§ BrB inträda liksom ansvar för oriktig myndighetsutövning enligt nya 20 kap. 1 § BrB och skydd enligt de nya bestämmelserna i 17 kap. 1—-5 §§ BrB kan komma i fråga i den mån myndighetsutövning ingår i uppdraget som förrättningsman eller besiktningsman. |
10 kap. 10 och 47 §§
I andra stycket av dessa paragrafer stadgas att förrättningsman ansvarar såsom för tjänstefel. Stadgandet bör utgå som en följd av förslaget att upphäva straffbestämmelsen rörande tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar 298
Stadgandet i första stycket av denna paragraf att förrättningsman svarar för tjänstefel bör utgå som följd av förslaget att upphäva straffbestämmelsen rörande tjänstefel i 20 kap. 4 8 BrB.
Prop. 1975: 78 259
Förslagen till lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar och lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Enligt 46 resp. 45 § i dessa författningar är ledamot av bl. a. allmänningsstyrelse och hos sådan styrelse anställd befattningshavare med avseende å sina åligganden underkastade det ansvar som i lag stadgas beträffande ämbetsman. Dessa bestämmelser bör utgå som en följd av förslaget till ändringar i 20 kap. BrB.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel
28 I denna paragraf föreslås -— utöver utbyte av ordet ”Konungen” mot ”regeringen” — endast en följdändring i 4 mom. såvitt gäller hänvisningen till vissa bestämmelser i 13 §.
13 §
Bestämmelserna i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan om disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning är inte tillämpliga på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I stället gäller för sådan befattningshavare vissa regler i förevarande paragraf.
Enligt 2 mom. 1 gällande lydelse äger domkapitel tilldela innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitlet, varning eller suspendera honom under högst tre månader om han har åsidosatt sin tjänsteplikt. Är fråga om brott av svårare beskaffenhet skall domkapitlet göra anmälan till åtal vid domstol. Står sådan präst som nu avses under åtal för brott och har han satt i fara det anseende innehavaren av ifrågavarande befattning bör äga, kan domkapitlet enligt 3 mom. besluta om avstängning för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger. Avstängning kan också ske för tiden från beslut om suspension tills beslutet vunnit laga kraft. I nya 2 mom., som ersätter nuvarande 2 och 3 mom., har upptagits bestämmelse om rätt för domkapitel vad angår underlydande präst och för myndighet som regeringen förordnar i fråga om annan präst att besluta om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och åtalsanmälan med motsvarande tillämpning av 18 och 21—26 §§ statstjänstemannalagen i deras nya lydelse.
I nuvarande 4 mom. stadgas bl.a. att prästerlig befattningshavare, som enligt lagakraftägande dom funnits ha begått brott och till följd därav blivit avsatt eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning, av domkapitlet kan skiljas eller under viss tid, ej över ett år, avstängas från prästämbetet. Om han inte avsatts men i anslutning till domen erhållit tjänstledighet på grund av sin sinnesbeskaffenhet eller om han blivit suspenderad eller avstängd från sin befattning, kan domkapitlet avstänga honom från prästämbetet för tid varunder han inte uppehåller
Prop. 1975: 78 - 260
befattningen. I förslaget till ny lydelse av 3 mom., som motsvarar nuvarande 4 mom., har som förutsättning för att domkapitlet skall få skilja eller avstänga prästerlig befattningshavare från prästämbetet i. stället angetts att denne blivit avskedad, resp. att han eljest enligt lagakraftägande dom funnits ha begått brott eller blivit ålagd disciplinpåföljd genom beslut som vunnit laga kraft samt i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning. Vidare har ordet ”suspenderad” fått utgå som cen följd av förslaget att upphäva suspensionsstraffet.
Vad härefter angår nya 4 mom., stadgar detta i första stycket rätt för domkapitel att från tjänsten skilja präst som övergivit svenska kyrkans lära samt i andra stycket befogenhet för domkapitel att från prästämbetet skilja präst som sålunda avskedats eller eljest övergivit svenska kyrkans lära. Dessa bestämmelser motsvarar i oförändrat skick innehållet i nuvarande 5 mom.
Nya 5 mom. motsvarar nuvarande 6 mom. och har endast undergått viss lagteknisk följdändring.
I nya 6 mom. har genom hänvisning till nya 51 §, 52 § första stycket och 53 8 statstjänstemannalagen upptagits den civilprocessuclla ordning som enligt förslaget skall gälla mål rörande avskedande och andra frågor som avses i nya 2 mom. samt avskedande enligt nya 4 mom. första stycket.
I 7 mom. har liksom f.n. upptagits bestämmelser om besvär i administrativ väg. Enligt nuvarande 7 mom. första stycket äger den som är missnöjd med domkapitels beslut enligt nuvarande 2—5 mom. söka ändring hos kammarrätten. I förslaget till ny utformning av 7 mom. har till en början i ett första stycke rätten till besvär hos kammarrätten angivits gälla beslut enligt nya 3 mom. och 4 mom. andra stycket, dvs, beslut om skiljande eller avstängning från prästämbetet. I nuvarande andra stycket finns en bestämmelse att vissa beslut skall gå i verkställighet utan hinder av klagan där cj annorlunda förordnas. Härmed avses beslut enligt nuvarande 3 mom. om avstängning från tjänst samt enligt nuvarande 4 mom. om skiljande eller avstängning från prästämbetet. Enligt nya andra stycket skall verkställighetsregeln gälla endast sistnämnda typ av beslut. I fråga om avstängning från tjänst kommer i stället att gälla den regel om omedelbar verkan hos avstängningsbeslut som finns intagen i nya 26 § statstjänstemannalagen, till vilket lagrum nya 2 mom. i förevarande 13 § hänvisar. Den nuvarande verkställighetsregeln gäller naturligen beslut som meddelats av domkapitel eler kammarrätt. I nya andra stycket har regeln angetts gälla även beslut av den nämnd, som enligt vad senare skall beröras föreslås pröva frågor om biskops skiljande eller avstängning från tjänsten eller prästämbetet. : :
Prop. 1975: 78 261
20 § Denna paragraf föreskriver f.n. att domkapitels befogenhet att besluta enligt nuvarande 3—5 mom. i 13 § skall tillkomma regeringsrätten i fråga om biskop. Enligt förslaget utgår denna särregel ur 20 §. I stället tas i 20 8 in stadgande om befogenhet för en särskild nämnd, bestående av fem ledamöter under ordförandeskap av en lagkunnig och i domarvärv erfaren person, att beträffande biskop besluta i frågor som avses i nya 2-4 mom. av 13 3. Vad angår talan mot nämndens beslut kommer att gälla de för präster i allmänhet föreslagna processuella bestämmelserna i nya 6—7 mom. av 13 3 om talan vid allmän domstol eller arbetsdomstolen resp. besvär i kammarrätt.
Övergångsbestämmelser Vissa övergångsstadganden bör fogas till bestämmelse om dag för ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna, Sålunda bör den i nuvarande 13 § 7 mom. upptagna besvärsregeln alltjämt äga tillämpning på beslut — exempelvis rörande varning eller suspension enligt nuvarande 2 mom. — som meddelats före nyssnämnda dag. Även bestämmelsen i 13 8 4 mom. om rätt för domkapitel att från prästämbetet skilja eller avstänga präst som avsatts eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning till följd av brottmålsdom bör äga fortsatt tillämpning i fråga om dom som meddelats före lagändringarnas ikraftträdande. Övergångsbestämmelser med nu avsedd innebörd har också upptagits i lagförslaget. Förevarande lagförslag är att anse som kyrkolag. Jag förordar därför att förslaget efter riksdagsbehandlingen föreläggs 1975 års allmänna kyrkomöte för godkännande,
Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar 28 . Enligt första stycket tredje punkten i denna paragraf prövar regeringsrätten f.n. mål som avses i 20 8 lagen om domkapitel, dvs. mål som gäller bl. a. skiljande av biskop från prästämbetet. Såsom tidigare berörts föreslås att denna befogenhet i stället tilläggs en särskild nämnd. Förevarande bestämmelse bör därför utgå.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
15¶I denna paragraf stadgas att besvär mot beslut, som meddelats med stöd av författning utfärdad före den 1 januari 1972 och som enligt vad dittills gällt skall anföras hos Konungen, i vissa fall i stället skall anföras hos kammarrätt. Enligt tionde punkten gäller detta besvär i mål 17 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78
Prop. 1975: 78 262
om bl. a. förordnande angående läkarundersökning av den som är an-
ställd i allmän tjänst. På sätt som har berörts i lagrådsremissen skall ta-
lan mot arbetsgivarens beslut av detta slag alltid kunna väckas vid all-
män domstol eller vid arbetsdomstolen. Angivna typ av ärenden bör
därför utgå ur uppräkningen i tionde punkten i förevarande paragraf.
Enligt en föreslagen övergångsbestämmelsé skall besvär alltjämt kunna föras hos kammarrätt i fråga om: beslut som meddelats före lagändringens ikraftträdande.
Förslagen till lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att ut-' öva läkaryrket, lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet 'att' utöva tandläkaryrket och lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.
I 3 § lagen om behörighet att utöva läkaryrket, 4 § lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket och 3 § lagen om behörighet att utöva ” veterinäryrket m. m. finns f.n. stadganden om rätt för socialstyrelsen resp. lantbruksstyrelsen 'att återkalla Icgitimation för läkare och tand-
"läkare resp. veterinär bl. a. om vederbörande blivit avsatt eller suspen-
derad från tjänsten för brott som han förövat under utövning av sitt | yrke. Som en följd av förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen ' bör denna förutsättning för återkallande av legitimation utgå och crsättas av villkoret att vederbörande enligt de nya reglerna i i statstjänstemannalagen blivit för brott eller förseelse i utövningen av läkar- resp. tandläkar- och veterinäryrket avskedad genom beslut som vunnit laga kraft. Eftersom vissa av här avsedda befattningshavare omfattas av kommunaltjänstemannastadgan i stället för statstjänstemannalagen och samma regler om disciplinansvar m. m. som nu föreslås intagna i denna lag avses bli införda även i kommunaltjänstemannastadgan, bör hänvisning göras också till denna. .
Vidare föreslås att en i 6 § lagen om behörighet att utöva läkaryrket, 7 § lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket och 6 § lagen om behörighet att utöva veterinäryrket intagen bestämmelse om möjlighet att återkalla legitimation för tid då vederbörande på grund av ådömd ' suspension inte är i tjänst skall utgå.
Dom på avsättning eller suspension som meddelats före lågändringens
ikraftträdande bör även därefter kunna läggas till grund för beslut om
återkallande av legitimation. Övergångsbestämmelser med detta inne-
håll föreslås därför.
Förslaget till lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242) 228
I denna paragraf stadgas f.n. att socialstyrelsen, om den vidtagit åtgärd för att ställa läkare under åtal för föl eller försummelse i tjänsten, ' äger avstänga läkaren från utövning av v tjänsten om det finnes erforder-
Prop. 1975: 78 263
ligt för sjukvårdens behöriga uppehållande. Med hänsyn till förslaget om avkriminalisering av vanliga tjänstefel och avskaffande av avsättning som brottspåföljd bör bestämmelsen utformas annorlunda. Därför föreslås den ändringen i förevarande paragraf att avstängning — under 'i övrigt redan f.n. gällande förutsättningar — skall kunna ske sedan socialstyrelsen anmält läkaren till åtal för förseelse i tjänsten eller an-
mält sådan förseelse till dén som enligt statstjänstemannalagen eller
kommunaltjänstemannastadgan Har att pröva frågan om avskedande av läkaren. Enligt förslaget får avstängningen inte gälla längre än till dess tjänsteförseelsen slutligt prövats i brottmålet eller i ärendet om avskedande.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat |
8§ S
Enligt första stycket i denna paragraf åtnjuter tulltjänsteman från annan stat under utövning här i riket av tulltjänst, som omfattas av gränstuli- =. samarbete, skydd enligt 10 kap. strafflagen (numera 17 kap. BrB) men skall inte vara underkastad i 25 kap. samma Jag (numera 20 kap. BrB) | meddelade bestämmelser om ämbetsbrott. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna i BrB bör förevarande bestämmelse ändras så att den beträffande ifrågavarande tullpersonal hänvisar till stadgandet i 17 kap. 5 8 BrB i fråga om skydd och till 20 kap. samma balk i i fråga om undantag från ansvar.
Enligt paragrafens andra stycke skall, om svensk tulltjänsteman genom gärning som avses i 25 kap. 1—5 §§ strafflagen (numera 20 kap. 1—5 8§ BrB) åsidosatt sin tjänsteplikt då han i anledning av gränstullsamar- ' bete haft att utöva tulltjänst för annan stat, så anses som om gärningen begåtts under utövning av svensk tulltjänst. För att bestämmelsen skall anpassas till det nya sanktionssystemet bör den ändras så att den avser svensk tulltjänsteman som under i övrigt angivna förutsättningar begått brott som avses i 20 kap. 1—3 8§ BrB eller på annat sätt gjort sig skyldig till tjänsteförseelse. Med tjänsteförseelse åsyftas här förseelse enligt 18 8 statstjänstemannalagetn. '
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag
I denna paragraf föreskrivs att den som är godkänd för änställning i
bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst (väk-
tare) åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 1 8 BrB. Med hänsyn till de
föreslagna ändringarna i 17 kap. BrB bör hänvisningen i förevarande ' bestämmelse ändras till att avse 17 kap. 5 § BrB. -
-Prop. 1975: 78 264
Förslaget till lag om skydd för viss tjänsteutövning
Enligt 17 kap. 1 § andra stycket BrB skall det straffskydd som enligt första stycket samma paragraf tillkommer innehavare av ämbete eller . annan befattning varmed ämbetsansvar är förenat, åtnjutas också av den som innehar befattning med vilken enligt regeringens förordnande samma skydd skall vara förenat. Med stöd av denna bestämmelse har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare. Enligt denna kungörelse skall ifrågavarande skydd tillkomma befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats, vaktpost och annan för bevakning eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman samt den som i övrigt för försvaret fullgör bevakningselter ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift.
Den angivna bestämmelsen i 17 kap. 1 8 BrB motsvaras i förslaget av 5 § samma kapitel. Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ om våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd också tillämpas om någon på sätt där sägs förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd. Sådan särskild föreskrift som åsyftas i den nya bestämmelsen måste enligt nya RF utfärdas i form av lag. På grund härav föreslås en ny lag om skydd för viss tjänsteutövning som avses ersätta 1961 års kungörelse.
I den föreslagna lagen har tagits in samma personkategorier som i kungörelsen med undantag av krigsmän. De senare åtnjuter straffskydd direkt enligt de nya bestämmelserna i 17 kap. BrB och behöver ">. därför inte tas med i den nya lagen.
Förslaget till lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
Någon straffsanktionerad tystnadsplikt finns inte särskilt föreskriven beträffande den som utför uppdrag som tolk (översättare) åt myndighet. De allmänna reglerna om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § BrB torde sannolikt inte heller vara tillämpliga på tolk. Den som i denna egenskap biträder myndighet intar nämligen inte en sådan ställning att han kan anses underkastad ämbetsansvar. Eftersom en tolk i regel inte är anställd hos myndigheten utan endast tillfälligt medverkar i dess verksamhet, torde han inte heller på grund av 20 kap. 12 § andra stycket andra punkten BrB vara underkastad tystnadsplikt utan ämbetsansvar. Undantag synes i sistnämnda hänseende dock böra göras i fråga om allmän tolk hos domstol.
Invandrarutredningen har i sitt betänkande (SOU 1972: 83) Invand-
Prop. 1975: 78 265
rarutredningen 2 framhållit det otillfredsställande i att klara regler om tolks tystnadsplikt saknas. Uppdrag som tolk ger nämligen ofta insyn
i enskilda personers privata förhållanden.
För den enskilde är det av stor betydelse att tolken iakttar tystnad beträffande uppgifter av personlig natur som han får kännedom om i. samband med sitt uppdrag. Införandet av en straffsanktionerad tystnadsplikt skulle därför enligt utredningen bidra till att stärka den enskildes förtroende för tolken. För tolken själv kan en uttrycklig regel om tystnadsplikt också vara ett stöd, om han av utomstående skulle avkrävas upplysningar om vad som förevarit i mål eller ärende hos myndighet. Det nu sagda gäller inte bara uppgifter om enskilds personliga förhållanden utan har avseende också på upplysningar om yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. m. som tolk får kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag. |
Invandrarutredningen förordar därför att en lagstadgad tystnadsplikt införs för tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ för vars fullgörande staten eller kommun svarar. Tystnadsplikten bör enligt utredningens förslag avse den som fullgör eller fullgjort uppdrag som tolk eller översättare eller som är eller varit anställd som tolk eller översättare samt innefatta förbud för honom att obehörligen yppa vad han under uppdraget erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar.
Frågan om straffsanktionerad tystnadsplikt för tolk har även behandlats i riksdagen. I motionerna 1974: 560 och 1974: 573 hemställ- . des sålunda under hänvisning till invandrarutredningens förslag att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära förslag till bestämmelser om sådan tystnadsplikt. Justitieutskottet förklarade sig i sitt betänkande över motionerna (1974: 25) dela uppfattningen att det är angeläget att lagstiftning beträffande tystnadsplikt för tolk och översättare kommer till stånd. Med hänsyn till pågående lagstiftningsarbete borde motionerna enligt utskottets mening emellertid inte föranleda någon riksdagens åtgärd och utskottet hemställde därför att riksdagen skulle avslå dem. Riksdagen beslutade enligt utskottets hemställan.
Även jag anser att lagstadgad tystnadsplikt bör införas för vissa tolkar och översättare. De av invandrarutredningen föreslagna bestämmelserna . synes vara ändamålsenliga. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag. Det bör beaktas att den föreslagna tystnadsplikten avser förbud att obehörigen yppa vissa angivna förhållanden. Har tolk fått kännedom om förhållande av detta slag exempelvis under tolkning vid offentlig förhandling inför domstol, är han givetvis lika litet som någon annan vid förhandlingen närvarande person skyldig att iakttaga tystnad härom. Detta får anses ligga i att förbudet endast avser obehörigt yppande.
I en nyligen framlagd proposition (1975: 26) föreslås att tolkar och
Prop. 1975: 78 266
översättare skall kunna få statligt godkännande. De nya bestämmelserna om tystnadsplikt bör avse även tolkar och översättare med sådant god- ' kännande oavsett om de anlitas av offentligt organ. | Jag vill erinra om 'att den sålunda föreslagna tystnadsplikteri kompletteras av de generella ansvars- och åtalsreglerna i nya 20 Kap. 3 8 BrB. NS
Övriga lagförslag
Den nya straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB är, som tidigare be-
rörts, avsedd att i allmänhet ersätta de ansvars- och åtalsregler angående brott mot tystnadsplikt som finns i skilda specialförfattningar. Därför ” föreslås att dessa regler upphävs såsom inte längre erforderliga. Bestäm-
melsen i 20 kap. 3 § BrB är avsedd att gälla också brott mot tystnads- ”
plikt som åligger någon enligt förordnande meddelat med stöd av författning, exempelvis granskningsnämnds förordnande enligt 6 eller 16 § | lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att dels antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar, | dels antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till 7. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 8. lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst, 9. lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser, 10. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), 11. lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar, 12. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar, 13. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, | | 15. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna > förvaltningsdomstolar, 16. lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, 17. lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet at att utöva läkaryrket, 18. lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket, 19. lag om ändring i Jagen (1965: 61) om behörighet att: utöva veterinäryrket m. m., 20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),
Prop. 1975: 78 267
21. lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med. S
annan stat, SS
22. lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag, 23. lag om skydd för viss tjänsteutövning, 24. lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare, | 25. lag om ändring i förordningen” (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m., . 26. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmatericl,
27. lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering,
28. lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsid-' | kare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ee 29. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, 30. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1), 31. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här'i riket, 32, lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272), 33. lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m., | 34. lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, 35. lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279), 36. lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280), 37. lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),
38. lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,
39. lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp, 40. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, 41. lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306), 42. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), 43. lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m., 44, lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110), 45. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, | 46. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid konsum- " tionsbeskattning, 47. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74), 48. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97), 49. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159), 50. lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin, 51. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av tek-
nisk sprit och alkoholhaltiga preparat, '
52. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av ock handel med fodermedel m. m., 53. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
Prop. 1975: 78 268
54. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308), 55. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, 56. lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m., 57. lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerhet på fartyg, 58. Jag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln, 59. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, 60. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, 61. lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, 62. Jag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387), 63. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103), 64. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105), 65. lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, | 66. lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd, 67. lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete,
68. lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511),
69. lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar, 70. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, 71. lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m., . 72. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 73. lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, 74. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282), 75. lag om ändring i datalagen (1973: 289), 76. lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor, 77. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173), 78. lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, 79. lag om ändring i inkassolagen (1974: 182), 80. Jag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland; Norge och Sverige, | 81. Jag om ändring i gruvlagen (1974: 342), 82. lag om ändring i abortlagen (1974: 595), 83. lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter, 84. Jag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975, 85. lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),
Prop. 1975: 78 269
86. lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.
87. lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt,
88. lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser inom hälso- och sjukvård m. m.,
89. lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000), .
dels för sin del antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till
14. lag om ändring i lagen (1936: 567). om domkapitel.
Av de angivna förslagen har de som har tagits upp under'2 och 3 upp- ' rättats i samråd med statsrådet Löfberg sämt förslagen under 8 och 47 i samråd med chefen för försvarsdepartementet. Förslagen under 9, 12, 13, 19, 52, 61, 68, 70, 76 och 80 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslagen under 11; 57, 64 och 74 i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, förslaget under 14 i samråd med chefen för kommundepartementet i hans egenskap av föredragande statsråd för kyrkoärenden samt förslagen under 17, 18, 20, 34, 38, 39, 44, 48, 53 och 59 i samråd med chefen för socialdepartementet. Förslagen under 21, 29, 31—33, 37, 42, 45, 46, 49—52, 54, 60 och 84 har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet, förslagen under 24, 30, 63, 66, 67, 71 och 78 i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, förslagen under 25, 26, 28, 35, 36, 40, 43, 86 och 89 i samråd med chefen för handelsdepartementet, förslagen under 41, 58, 73, 81 och och 83 i samråd med chefen för industridepartementet samt förslaget under 85 i samråd med chefen för bostadsde-' partementet. | |
Med hänsyn till vad jag anfört om att förslaget till lag om ändring i lagen om domkapitel bör efter riksdagsbehandlingen föreläggas 1975 års allmänna kyrkomöte för godkännande bör lagförslagen behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före-. draganden har lagt fram. |
Prop. 1975: 78 270
Prop. 1975: 78 vv 271
Prop. 1975: 78 272
71. lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd
m.m. 83 72. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av köns-.
tillhörighet i vissa fall stsossseesssssesss res sr rr ere rr ra 84.
73. lag om ändring i lagen (1972: 826) om. uppgiftsskyldighet i
vissa planeringsfrågOr ...ssssssessssssssssssers ste er rer 84 74. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282) 85
9.1¶Kommittén = ssosssresseserrererrrsrer er eter raset
9.2 Remissyttrandena 10 JO:s och IK:s tillsyn 10.1 Kommittén = ssosossesesesereserssr ers tr rr rer tess 10.2 Remissyttrandena 11 Den militära sektorn