RH 2001:73

Åklagaren väckte åtal vid Sundsvalls tingsrätt mot T.J. för bl.a. grov mordbrand enligt följande gärningspåstående. T.J. har på natten den 28 juli 2001 uppsåtligen anlagt brand, tre stycken brandhärdar, i ett bostadshus för hemlösa på Stadsmissionen Ria i Sundsvall. Bränderna har inneburit fara för de i huset boendes liv och hälsa samt fara för omfattande förstörelse av annans egendom. - Brottet är att anse som grovt då bränderna anlagts i ett bostadshus nattetid, där fem personer låg och sov, och då de inneburit fara för flera människor.

I samband med åtalet yrkade fem i huset boende personer skadestånd av T.J. med bl.a. 20 000 kr vardera avseende kränkning.

T.J. bestred såväl ansvar för brott som yrkandena om skadestånd. Han vitsordade inte heller några belopp såsom skäliga i och för sig.

Av utredningen, som bestod av förhör med T.J. och tre av målsägandena m.m., framkom bl.a. följande.

Den 28 juli 2001 anlände T.J. till härbärget Rönnen i Sundsvall, där han tilldelades ett rum på det första våningsplanet. Härbärget utgjordes av ett tre våningar högt bostadshus i trä innehållande sex mindre lägenheter och rum. De övriga i huset boende personerna (målsägandena) disponerade rum eller lägenheter, dels på samma våningsplan som T.J., dels på våningsplanen ovanför. T.J. var sedan tidigare bekant med några av målsägandena och han var enligt egen uppgift införstådd med vilka som vid den aktuella tidpunkten var bosatta på härbärget. Sedan han installerat sig satt han och pratade med flera av målsägandena och kom under kvällen att äta middag och se på TV med ett par av dem. En av målsägandena gick och lade sig omkring kl. 22.30 medan T.J. och en annan målsägande satt kvar och pratade ytterligare ungefär en timme.

När T.J. senare kommit in på sitt rum barrikaderade han dörren med olika föremål. Han anlade därefter eld på olika ställen i rummet. Efter en stund började brandvarnaren i allrummet att larma och en av målsägandena kom ner till första våningen och upptäckte där lukt av bränd plast. En kort stund senare kom en annan målsägande ner och berättade att hon upptäckt rök och brand utanför sitt sovrumsfönster, beläget just ovanför T.J:s rumsfönster. När T.J. så småningom öppnade rumsdörren kunde den först anlände målsäganden konstatera att det brann med öppen låga på flera ställen i rummet. Tre av målsägandena hjälptes åt med att släcka branden. Under tiden larmades SOS, varefter brandkåren anlände till platsen. Då var samtliga bostäder i Rönnen utrymda och branden släckt. Brandkåren utförde eftersläckning och ventilerade ut rök.

T.J:s förklaring till branden var att han kände sig hotad av personer utanför huset och att han tände eld för att påkalla uppmärksamhet hos en av de boende på våningen ovanför hans rum.

Sundsvalls tingsrätt (2001-08-27, rådmannen Kristina Bratteberg samt nämndemännen Gerd Håkansson, Sigyn Pettersson och Nina Sjöstedt), som fann det styrkt att T.J. gjort sig skyldig till den åtalade gärningen men ansåg att den var att hänföra till normalgraden av brottet mordbrand, dömde T.J. för bl.a. mordbrand till fängelse fyra år och sex månader. Samtidigt förklarades en villkorligt medgiven frihet helt förverkad. Tingsrätten förpliktade vidare T.J. bl.a. att utge skadestånd till målsäganden A.H. med sammanlagt 11 600 kr jämte ränta, varav 10 000 kr avsåg kränkning. I övrigt lämnades målsägandenas skadeståndsyrkanden avseende kränkning utan bifall. I domskälen anförde tingsrätten följande beträffande frågan om kränkningsersättning.

Det har förvisso förelegat en konkret risk för spridning av brand och brandrök till målsägandenas bostäder. Risken för denna spridning har emellertid inte ensamt inneburit något sådan ofredande att de kan sägas ha utsatts för en allvarlig och därmed ersättningsbar kränkning av sin personliga integritet. Med beaktande av att A.H:s bostad rent faktiskt utsatts för brandrök vid den efterföljande ventileringen bör dock denne skäligen tillerkännas ersättning för kränkning med 10 000 kr.

T.J. och målsäganden M.S. överklagade tingsrättens dom.

T.J. yrkade, såvitt nu är av intresse, att åtalet för mordbrand skulle ogillas och att han skulle befrias från skyldigheten att utge skadestånd. I andra hand yrkade han att fängelsestraffet och skadeståndsbeloppen skulle sättas ned.

M.S. yrkade skadestånd med 10 000 kr jämte ränta avseende kränkning.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

Hovrätten för Nedre Norrland (2001-10-24, hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsråden Anders Lind och Karl-Johan Cavallin, referent, samt nämndemännen Lars-Åke Andersson och Jimmy Näsström) ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till tre år och sex månader. I skadeståndsdelen ändrades domen bl.a. på så sätt att hovrätten tillerkände M.S. ersättning för kränkning med 10 000 kr jämte ränta. Hovrättens dom innebar vidare att tingsrättens dom skulle stå fast i vad avsåg kränkningsersättningen till A.H. om 10 000 kr.

I fråga om anspråken på kränkningsersättning anförde hovrätten i sina domskäl följande.

Enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen har den som tillfogats lidande bl.a. genom ofredande som innefattar brott rätt till s.k. kränkningsersättning. Till brott som innebär ofredande i lagens mening kan i vissa situationer även räknas allmänfarliga brott enligt 13 kap.brottsbalken, t.ex. mordbrand (se prop. 1972:5 s. 570). Rätt till kränkningsersättning vid den typen av brott har ansetts kunna föreligga om gärningen framstår som riktad mot en eller flera personer. Så kan vara fallet t.ex. när gärningsmannen har försökt att skrämma en eller flera särskilda personer eller där gärningsmannen medvetet utsatt en eller flera särskilda personer för en påtaglig risk (se NJA 1998 s. 310).

Utredningen ger vid handen att T.J. sedan tidigare varit bekant med de personer som bodde på härbärget Rönnen och att han under kvällen hade ätit middag och sett på TV tillsammans med flera av dem. A.H. och T.J. hade avslutat kvällen med att vid 23-tiden tillsammans gå ut på en balkong i huset för att röka en cigarett. A.H. bodde i ett rum på samma våningsplan som T.J. och M.S. bodde i det rum som låg direkt ovanför T.J:s rum. T.J. får således antas ha varit väl medveten om vilka personer som befann sig i hans omedelbara närhet i huset och att de hade gått och lagt sig för att sova när han tände eld i rummet. Vid nu angivna förhållanden anser hovrätten att T.J. medvetet har utsatt A.H. och M.S. för en sådan påtaglig risk att rätt till ersättning för kränkning föreligger. Såsom tingsrätten funnit bör beloppet skäligen bestämmas till 10 000 kr.

Målnummer B 328-01