lagen.nu

RH 2002:39

Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.

I tidningarna Expressen och Aftonbladet publicerades den 29 och den 30 september samt den 1 oktober 1996 en serie artiklar angående A.W., som enligt artiklarna hade utpekats som Olof Palmes mördare.

A.W. yrkade vid tingsrätten bl.a. att C.J-O., T.L., Expressen och Aftonbladet skulle dömas för tryckfrihetsbrottet förtal i tryckt skrift m.m. enligt följande gärningspåstående.

C.J-O. har genom publicering i tidningen Expressen och T.L. genom publicering i tidningen Aftonbladet lämnat uppgifter om A.W. vilka sedda var för sig eller sammantagna artikelvis utpekar denne som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt eller är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Uppgifterna innefattar påståenden om att A.W. mördat Olof Palme, att han är en kallblodig mördare med många liv på sitt samvete och att han fortsatt ägnar sig åt tung kriminell verksamhet i Mocambique. Påståendena bygger på rena fantasier och overifierade uppgifter från suspekta personer. Det har inte varit försvarligt att lämna uppgift i saken och uppgifterna är inte sanna och det har inte heller funnits skälig grund för dem. Förtalsbrotten är grova med hänsyn till den stora spridning uppgifterna fått och då de genom sitt innehåll varit ägnade att medföra mycket allvarlig skada.

A.W. yrkade också dels att C.J-O. och Expressen skulle förpliktas att solidariskt utge skadestånd till honom med 1 000 000 kr för psykiskt lidande samt med 3 340 000 kr för ekonomisk skada, dels att T.L. och Aftonbladet skulle förpliktas att solidariskt utge skadestånd till honom på samma grunder och med samma belopp som C.J-O. och Expressen. Som grund för skadeståndsyrkandena anförde A.W. att påtalade publiceringar i tidningarna Expressen och Aftonbladet orsakat honom skada som kunde uppskattas till yrkade belopp, att det inte gick att värdera hur stor del av skadan som kunde hänföras till Expressens artiklar respektive till Aftonbladets artiklar samt att, då det inte var möjligt att urskilja vilken del av skadan som hänförde sig till den ena eller den andra skadevållarna, båda borde bli ansvariga för hela skadan.

C.J-O.och T.L. och tidningarna bestred A.W:s yrkanden och anförde som grund för sina bestridanden följande. Påtalade uppgifter utpekar visserligen A.W. som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt eller är ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Det har emellertid varit försvarligt att lämna uppgift i saken och det har funnits skälig grund för uppgifterna. Artiklarna har inte vållat A.W. någon skada. I vart fall finns det inget samband mellan artiklarna och påstådd skada. Skadan har orsakats av att ifrågavarande uppgifter redan tidigare spritts i andra medier.

Stockholms tingsrätt (2002-01-04, rådmännen Hans Björkegren, Gunnar Lundin och Ingemar Hägglund) ogillade A.W:s talan.

Parterna utvecklade vid tingsrätten sina ståndpunkter på följande sätt.

A.W.: Under 1980-talet hade A.W. varit verksam som affärsman i Sydafrika och hade aldrig besökt Sverige. I början på 1990-talet startade han en mindre sågverksrörelse i Beira i Mocambique, dit han flyttade från Sydafrika under år 1994. Han var på grund av lagstiftningen i landet tvungen att ha en inhemsk delägare i företaget och vid tidpunkten för publiceringen av påtalade artiklar ägde han och den inhemske delägaren 50 procent var av aktierna i rörelsen. År 1996 hade företaget blivit ganska framgångsrikt och han avsåg att utvidga verksamheten samt hade därför sökt ett utvecklingslån. Han själv, hans hustru och deras son arbetade i företaget som hade över 400 anställda. I Mocambique bor många skandinaviska biståndsarbetare. Både Expressen och Aftonbladet läses av svenskar i utlandet. Påtalade artiklar fick stort genomslag i Mocambique och citerades i inhemska medier. På grund av artiklarna tog vänner och bekanta avstånd från A.W. Familjen blev socialt isolerad. Också sågverksrörelsen påverkades negativt. Försäljningen gick ned och det sökta utvecklingslånet försenades. A.W. tvingades även ta in en tredje delägare i rörelsen för att skaffa kapital. De goda utsikterna för rörelsen raserades på grund av den påtalade publiciteten. Förutom utebliven vinst av rörelsen åsamkades A.W. också direkta kostnader för bl.a. juridiskt biträde och extra personal i samband med att han tvingades bemöta påståendena i artiklarna.

De tilltalade och tidningarna: Det s.k. sydafrikaspåret var föremål för polisens intresse redan i ett tidigt skede av utredningen om mordet på Olof Palme. Under en rättegång i Pretoria den 26 september 1996 uppgav den tidigare spionchefen i Sydafrika, polisöversten E.K., att mordet på Olof Palme hade utförts av sydafrikaner och planerats av en avdelningschef inom den sydafrikanska säkerhetspolisen vid namn C.W. Två dagar senare spreds via internationella nyhetsbyråer och television uppgiften att en annan tidigare chef inom den sydafrikanska säkerhetspolisen vid namn D.C. utpekat A.W. som den som mördat Olof Palme. D.C. hade år 1986 lämnat säkerhetspolisen och flydde år 1989 utomlands. Han gick med i den då förbjudna Afrikanska Nationalkongressen (ANC). Han återvände till Sydafrika år 1993 när ANC kommit till makten. Under år 1996 åtalades han för en serie mord på apartheidmotståndare begångna på 1980-talet i tjänsten som säkerhetspolis och dömdes för åtminstone ett mord. Han ansökte senare om nåd hos den s.k. Sanningskommissionen, ledd av D.T., och beviljades nåd. D.C. åtnjuter starkt förtroende i Sydafrika och bedöms som trovärdig. Han hade grundat sin uppgift om att A.W. mördat Olof Palme på utsagor av agenter som tidigare tjänstgjort under honom och C.W. i säkerhetspolisen. A.W. var känd för att under 1970-talet i dåvarande Rhodesia ha deltagit i elitkommandot Selous Scouts, som bekämpade svarta gerillafraktioner i landet. Han lämnade Rhodesia när den vita regeringen förlorade makten och flyttade till Sydafrika, där han under 1980-talet drev företaget Security Scouts, som utförde bevakningsuppdrag och biträdde i säkerhetsfrågor. Han startade också företaget Longreach tillsammans med C.W. Uppgiften att A.W. utpekats som Olof Palmes mördare förekom redan den 28 september 1996 bl.a. i nyhetstelegram från den franska nyhetsbyrån AFP och återgavs i TV2:s nyhetsprogram Rapport på kvällen samma dag. A.W. namngavs också i morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet dagen därpå, som var en söndag. När Expressen och Aftonbladet återgav uppgiften på söndagseftermiddagen, fanns det ingen anledning för tidningarna att inte namnge A.W.

Vid tingsrättens handläggning medverkade en jury som med ja besvarade ett antal frågor om ifrågavarande publiceringar varit brottsliga.

Tingsrättens anförde bl.a. följande i sina domskäl.

Genom rubriken på s. 1 i Expressens artikel den 30 september 1996 jämte bilden föreställande A.W. utpekas denne som brottslig. Fråga är då om det varit försvarligt att lämna uppgiften samt om den i så fall är sann eller om det funnits skälig grund för den.

Uppgiften om att D.C. utpekat A.W. som Olof Palmes mördare kom till tidningen Expressens kännedom den 28 september 1996 och måste mot bakgrund av vad man då visste om E.K:s uttalanden två dagar tidigare i Pretoria betraktas som en nyhet av stort allmänintresse i Sverige. Det har därför varit försvarligt att tidningen som ett led i nyhetsförmedlingen publicerade nyheten den 29 september 1996 och i artikeln påföljande dag lämnade en redogörelse för vad man fått fram om personen A.W. Eftersom denne saknade sociala relationer till Sverige och redan före publiceringen i tidningen Expressen namngivits i utländska medier, däribland en tidning i Sydafrika, har det inte funnits anledning att anta att publiceringen av A.W:s namn och bild i en svensk tidning kunde vålla denne skada. Det får därför även anses ha varit försvarligt att sådan publicering skedde i tidningen Expressens nu ifrågavarande artikel.

Påtalad rubrik "Han pekas ut som PALMES MÖRDARE" bygger på uppgifter D.C. lämnat och som han bekräftat inför Expressens reportrar. D.C. hade i sin tur fått sina uppgifter från två agenter han tidigare samarbetet med inom Sydafrikas säkerhetspolis. Han hade själv erkänt sin inblandning i säkerhetspolisens brottsliga agerande under apartheidtiden och ansökt om amnesti hos Sanningskommissionen. D.C. framstår därför som en trovärdig person och de uppgifter han lämnade kunde inte anses orimliga. Tingsrätten finner mot denna bakgrund att tidningen Expressen haft skälig grund för uppgiften i påtalad rubrik.

Vid denna bedömning skall A.W:s talan i vad den avser artikeln i Expressen den 30 september 1996 ogillas.

När det sedan gäller de uppgifter i artiklarna i Aftonbladet den 29 och den 30 september 1996 utpekar dessa A.W. såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Fråga är då om det varit försvarligt att lämna uppgifterna samt om dessa i så fall varit sanna eller om det funnits skälig grund för dem.

Beträffande publiceringens försvarlighet gör tingsrätten samma bedömning som ovan angående tidningen Expressen. Det har alltså varit försvarligt att som ett led i nyhetsförmedlingen publicera såväl uppgifter om utpekandet av A.W. såsom Olof Palmes mördare som uppgifter om personen A.W. Det har också, av skäl som anförts ovan avseende tidningen Expressen, varit försvarligt att publicera A.W:s namn och bild.

De uppgifter i Aftonbladets artiklar som tingsrätten har att bedöma karaktäriserar A.W. som en farlig person som tillsammans med C.W. haft kopplingar till maffian som sysslar med vapen och droger, tjuvskytte och smuggling. Uppgifterna har Aftonbladets reportrar uppgivit sig ha inhämtat på plats i Sydafrika och i Mocambique genom att tala med lokala kollegor och andra ej närmare angivna källor. Reportrarna har också sökt A.W. för en intervju, men denne har inte velat ta emot dem. De har alltså inte kunnat konfrontera A.W. med uppgifterna för att få dennes kommentarer. Med hänsyn till uppgifternas karaktär och mot bakgrund av att publiceringen är att hänföra till den snabba nyhetsförmedlingen har möjligheterna till kontroll av uppgifternas sanningshalt varit begränsade. Med tanke på att A.W. utpekades som Olof Palmes mördare, bör också vägas in det stora allmänintresse som ligger i att A.W:s karaktär och personliga förhållanden belyses i nyhetsförmedlingen. Tingsrätten finner därför att tidningen Aftonbladet haft skälig grund för de uppgifter tingsrätten har att bedöma.

Tingsrättens bedömning innebär alltså att inte någon av de uppgifter i Aftonbladets artiklar som juryn funnit utgöra förtal skall bedömas som brottsliga. A.W:s talan i vad den avser dessa artiklar skall därför lämnas utan bifall.

A.W. överklagade tingsrättens dom. Han yrkade bl.a. bifall till sin vid tingsrätten förda ansvarstalan dock att han endast gjorde gällande att C.J-O. och T.L. skulle fällas till ansvar för förtal av honom. Vidare yrkade A.W. att C.J-O. och Expressen samt T.L. och Aftonbladet solidariskt skulle förpliktas att utge ideellt skadestånd med 1 000 000 kr.

C.J-O., T.L. och tidningarna bestred ändring.

Svea hovrätt (2002-02-21, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsrådet Omi Mohammar, referent, och hovrättsassessorn Marie Axelsson) fastställde tingsrättens domslut och anförde i sina domskäl bl.a. följande.

Hovrätten har att pröva dels rubriken på s. 1 i Expressen den 30 september 1996 jämte en bild föreställande A.W. där denne med namn utpekas som Olof Palmes mördare, dels fem olika textavsnitt och en bild i Aftonbladets artiklar den 29 och den 30 september 1996 rörande A.W:s påstådda vandel och levnadssätt.

Hovrätten finner liksom tingsrätten att de ifrågavarande uppgifterna i Expressen och Aftonbladet utpekar A.W. såsom brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt. Uppgifterna har varit ägnade att utsätta honom för andras missaktning och innefattar således i och för sig förtal.

Frågan är då om ansvarsfrihetsgrunderna är tillämpliga. Enligt 7 kap. 4 § 14 p tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 1 § 2 st. brottsbalken inträder ansvarsfrihet för förtal i tryckt skrift under två omständigheter: 1) det skall vara försvarligt att lämna uppgiften och 2) uppgiften skall vara sann eller uppgiftslämnaren skall ha haft skälig grund för den.

Om en uppgift är sann får den i regel, även om den är nedsättande, spridas om det är försvarligt med hänsyn till det allmänna nyhetsintresset. Någon allmän rätt att alltid få säga sanningen, om uttalandena är kränkande, finns dock inte. En avvägning måste göras mellan skyddet mot kränkande yttranden och yttrandefrihetens krav. I vissa situationer måste intresset av att skydda någon mot kränkande uttalanden vika för allmänintresset.

Expressen har gjort gällande att den med hänsyn till allmänintresset - mord på landets statsminister - var försvarligt att i tidningen namnge och visa fotografi på A.W. Aftonbladet har för sin del hävdat att det i sammanhanget var försvarligt att beskriva A.W:s person och hans vandel.

Frågan om vem som mördade Olof Palme tilldrog sig vid den aktuella tiden liksom alltjämt ett betydande allmänintresse. När det gäller frågan om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifterna instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att det självfallet var befogat att skriva om det s.k. Sydafrikaspåret och att föra fram uppgifter kring detta. Frågan är emellertid om det var motiverat att på sätt som skett identifiera målsäganden med namn och bild och att ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet.

C.J-O. och T.L. har hävdat att ifrågavarande publiceringar inte är anmärkningsvärda mot bakgrund av att det var allmänt känt vem A.W. var och vad han har gjort sig skyldig till.

Av utredningen i målet framgår att det i olika grupper i södra Afrika och Europa var bekant att A.W. ägnat sig åt påstådda verksamheter. Det är också visat att det publicerats böcker där A.W. nämnts vid namn och där hans insatser som elitsoldat i arméenheten Selous Scouts, med tvivelaktigt rykte, beskrivits. Utredningen ger vid handen att A.W. i södra Afrika och hos representanter för olika djur- och naturskyddsorganisationer såväl i södra Afrika som i Europa, varit långt mer känd än han själv velat tillstå. A.W. framstår således inte som en vanlig privatperson med det särskilda skyddsintresse som därmed följer.

På grund av det anförda och på de av tingsrätten angivna skälen i denna del finner hovrätten att det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att i Expressen publicera A.W:s namn och bild och att i Aftonbladet publicera uppgifter om personen A.W. Hovrätten har därvid också beaktat att A.W. avböjt att kommentera uppgifter från Aftonbladets reportrar.

Beträffande frågan om uppgifterna är sanna står ord mot ord. A.W. har hävdat, att han är oskyldig till alla anklagelser, att uppgifter som lämnats om honom byggde på rena fantasier, att de är overifierade eller lämnade av suspekta personer samt att det varit fråga om hörsägen i tredje eller fjärde led, under det att C.J-O. och T.L. alltjämt synes hävda att det inte är uteslutet att det kan ha varit A.W. som mördade Olof Palme. Hovrätten konstaterar emellertid att C.J-O. och T.L., som har bevisbördan för sina påståenden, inte styrkt att uppgifterna de lämnat var sanna.

Vad gäller frågan om det funnits skälig grund för uppgifterna gör hovrätten följande överväganden.

Som försvar för ifrågavarande publiceringar har C.J-O. och T.L. åberopat bland annat att A.W:s namn och bild publicerats i internationella nyhetsmedier och i svensk television.

Mot vad som åberopats i denna del vill hovrätten framhålla att varje tidning svarar för sin publicering. Det förhållandet, att målsägandens namn och uppgifter om honom redan publicerats i andra nyhetsorgan, har således inte fritagit Expressen och Aftonbladet från att göra en egen bedömning av uppgifternas trovärdighet. Den omständigheten att uppgifterna redan publicerats i andra medier visar dock att dessa nyhetsorgan kan ha ansett att det fanns skälig grund för uppgifterna.

C.J-O. och T.L. har också till sitt försvar framhållit att de trots tidspress låtit genomföra noggranna kontrollåtgärder vilka gav en entydig bild av A.W.

Det är klarlagt att grunden för de i målet aktuella påståendena främst var uttalanden av D.C. och att tidningarna kontrollerade uppgifterna genom att framför allt de journalister som skrev artiklarna tog kontakt med journalistkollegor, myndighetspersoner, representanter för olika djur- och naturskyddsorganisationer. Kontrollpersonerna har dock endast i något fall namngetts.

Innehållet i de berättelser som vittnena lämnat i hovrätten visar att de var och en haft höga ambitioner att ta reda på sanningshalten av D.C:s uttalanden och från vederhäftiga källor kontrollera vem personen A.W. var. Utredningen i målet ger vid handen att vittnena, var och en genom sitt arbete, fått fram överensstämmande information. Kontrollerna har skett med ett flertal sagesmän i olika länder och i olika funktioner.

Med hänsyn till vad som ovan upptagits, främst om företagna kontroller, och till att uppgiftslämnaren D.C. även här framstått som en trovärdig person, anser hovrätten, att lämnandet av den utpekande uppgiften inte framstår som oberättigat. Det har enligt hovrättens bedömning funnits skälig grund för uppgiften med återgivande av bild i Expressen. Vidare anser hovrätten att Aftonbladet med hänsyn till omständigheterna får anses ha vidtagit de kontrollåtgärder som kunde krävas. Med hänsyn härtill samt på de skäl som upptagits beträffande publiceringen i Expressen finner hovrätten att det förelåg skälig grund även för uppgifterna i Aftonbladet.

Tingsrättens frikännande dom mot C.J-O. och T.L. skall således stå fast.

Vid den angivna bedömningen av skuldfrågan skall A.W:s skadeståndstalan mot C.J-O., Expressen, T.L. och Aftonbladet lämnas utan bifall. Även i dessa delar skall alltså tingsrättens dom stå fast.

Målnummer B 2146-00

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2002-02-21
Målnummer
B2146-00
Lagrum
7 kap. 4 § 14 p. tryckfrihetsförordningen
5 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken
Rättsfall
NJA 1987 s. 285 I och II
Litteratur
H-G. Axberger, JT 1994/95 s. 716
S. Tiberg, JT 1993/94 s. 474
Brottsbalkskommentaren 5:8 ff
SOU 1992:84 s. 326 ff
H-G. Axberger, Pressetik, s. 231 ff.
Sökord
Tryckfrihetsmål
Förtal: Tryckfrihetsbrott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation