RH 2002:41

Åklagaren åtalade E.A., J.H., C.J., T.N., R.S., N.N., och ytterligare 20 personer för olaga intrång. Beträffande E.A., J.H., C.J., T.N., R.S. och N.N. gjorde åklagaren gällande att brottet var grovt. Åklagarens gärningspåstående hade följande lydelse.

De 26 åtalade personerna har på morgonen den 25 mars 1999 i en gemensam så kallad Greenpeace-aktion obehörigen inträngt på Barsebäcksverkets inhägnade och skyddade område i Kävlinge kommun, där samtliga kvarstannat till samma dag mellan klockan 13.30-14.50, då 19 personer gripits av polis. Ytterligare en åtalad person har gripits samma dag före klockan 17.00. De övriga sex demonstranterna (E.A., J.H., C.J., T.N., R.S. och N.N.) har kvarstannat inom området till påföljande dag klockan 16.28, då de gripits av polis på Barsebäcksverkets tak. För dessa sex personer yrkas ansvar för grovt olaga intrång.

Åklagaren åberopade ett av dåvarande länsstyrelsen i Malmöhus län den 15 november 1993 meddelat beslut om förordnande av skyddsobjekt med bifogad karta utvisande de områden vid Barsebäcksverket för vilka förbud gällde för obehöriga att beträda. Beslutet grundade sig på 3 § lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. och 2 § förordningen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Åklagaren framhöll vidare att de tilltalades förfarande inneburit betydande kostnader för polis, räddningstjänst och målsägande.

Lunds tingsrätt (2000-06-20, rådmannen Bo Axelsson samt nämndemännen Ingvar Nilsson, Vivianne Sahlén-Hamrin och Ingrid Ganroth) dömde E.A., J.H., C.J., T.N., R.S. och N.N. var och en för olaga intrång, grovt brott, till villkorlig dom och 40 dagsböter.

Tingsrätten anförde följande i sina domskäl. Envar av de tilltalade har erkänt att de förfarit på sätt åklagaren påstått men bestritt ansvar härför. De har ävenledes vidgått att de deltagit i Greenpeace-aktionen samt gjort gällande att de handlat i nöd och att gärningen därför enligt 24 kap. 4 § brottsbalken inte utgör brott. De tilltalade har i allt väsentligt samstämmigt berättat att de med hjälp av medhavda stegar tog sig över stängslet till Barsebäcksverket och att de därefter klättrade upp på taket till en av reaktorerna. Aktionen syftade främst till att uttrycka missnöje med att Barsebäcksverket inte stängs. Var och en avsåg att stanna kvar så länge han kunde med hänsyn till utrustning och medhavd proviant. De bevakades under tiden från marken och, genom helikopter, från luften. När polis kom upp på taket, avbröt de aktionen. C.J. har tillagt att hon insjuknade och att hon något dessförinnan hade klättrat ner. Genom de tilltalades erkännande i förening med övrig utredning finner tingsrätten utrett att envar av de tilltalade förfarit på sätt åklagaren påstått. I målet har inte framkommit några omständigheter som visar att en sådan nödsituation som avses i 24 kap. 4 § 2 st. brottsbalken förelegat. Enär intrånget, som gällt en i lag särskilt skyddad samhällsviktig anläggning, pågått under förhållandevis lång tid och då de tilltalade måste ha insett att deras kvarstannande skulle innebära icke obetydliga kostnader för samhället och för målsäganden är brottet att bedöma som grovt.

Åklagaren, E.A., J.H., C.J., T.N., R.S. och N.N. överklagade domen. Åklagaren yrkade att påföljden för de tilltalade skulle bestämmas till fängelse eller, om påföljden bestämdes till villkorlig dom, att denna förenades med flera dagsböter än vad tingsrätten gjort. E.A., J.H., C.J., T.N., R.S. och N.N. yrkade att de skulle dömas för olaga intrång, ej grovt brott, till dagsböter.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2002-09-26, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Roger Bergforsen, tf. hovrättsassessorn Niklas Ljunggren, referent, samt nämndemännen Monika Olsson och Sven-Åke Johansson) dömde envar av E.A., J.H., C.J., T.N., R.S. och N.N. för olaga intrång, ej grovt brott, till 40 dagsböter.

Åklagaren uppgav beträffande det faktiska händelseförloppet bl.a. följande. På morgonen den 25 mars 1999 tog sig 26 personer med hjälp av stegar in på det inhägnade området runt Barsebäcks kärnkraftverk, vilket område är klassat som skyddsobjekt enligt lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Under dagen greps 20 personer på marken inne i inhägnaden. De sex personer som är tilltalade i detta mål tog sig upp på taket till reaktorbyggnad 1, där de stannade kvar till dess att de greps av polis den 26 mars 1999 klockan 16.28. Personerna som trängt in på området förklarade redan i ett inledande skede att de företrädde organisationen Greenpeace och att det var fråga om en fredlig demonstration. Greenpeace hade placerat två medlemmar utanför inhägnaden, vilka förde förhandlingar med polismyndigheten. Med anledning av intrånget uppkom stora kostnader för såväl polismyndigheten som Barsebäck Kraft AB.

Hovrätten yttrade beträffande gärningens rubricering följande. Genom utredningen har klarlagts att de tilltalades syfte med intrånget var att skapa opinion för en stängning av Barsebäcksverket. Det är vidare utrett att de varken försökte eller hade för avsikt att försöka ta sig in i någon byggnad och att det före gripandet inte förekom någon direkt kontakt mellan dem och kärnkraftverkets personal eller vakter. Varken lagtexten, rättspraxis eller lagens förarbeten lämnar några anvisningar om när ett olaga intrång skall bedömas som grovt. De omständigheter som åklagaren pekat på är områdets karaktär av skyddsobjekt, den tid under vilken intrånget varat samt de kostnader som intrånget vållat för såväl det allmänna som målsäganden. Av förarbetena till lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (prop. 1989/90:54), vilken tillkommit i syfte att skydda anläggningar som är viktiga för det militära och civila försvaret mot sabotage, terrorism och spioneri, anges att normalpåföljden för överträdelser av det i lagen stadgade tillträdesförbudet bör vara böter och att fängelse skall utdömas endast när omständigheterna är försvårande. Den omständigheten att ett olaga intrång sker på ett som skyddsobjekt klassat område bör därmed inte, enligt hovrättens mening, medföra att gärningen bedöms som grovt brott, om intrånget så som i förevarande fall skett i opinionsbildande syfte och inte äventyrat anläggningens säkerhet. De sex tilltalade har stannat kvar på Barsebäcksverkets område under mer än ett dygn. De har under större delen av den tiden vistats på taket till reaktorbyggnad 1. Någon kontakt mellan dem och kärnkraftverkets personal har inte förekommit. Med hänsyn till det förhållandevis ringa intrång i arbetsfriden som de tilltalades vistelse på området därmed får antas ha inneburit för personalen utgör intrångets varaktighet inte heller skäl att bedöma detta som grovt. De kostnader som intrånget må ha inneburit för det allmänna skall inte medföra att det bedöms som grovt. Det saknas utredning som stöder åklagarens påstående att målsäganden åsamkats betydande kostnader. Påståendet kan därmed inte tillmätas någon betydelse vid hovrättens bedömning. Med hänsyn till vad som anförts ovan och då det inte framkommit några andra omständigheter, vilka föranleder att det av de tilltalade förövade olaga intrånget bör bedömas som grovt, skall de dömas för olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket brottsbalken.

I påföljdsfrågan yttrade hovrätten följande. Det kan hållas för visst att samtliga de 26 personer som trängde in på Barsebäcks område hade för avsikt att stanna kvar där till dess att de greps av polis. Den omständigheten att polismyndigheten väntade längre tid med att gripa de sex nu tilltalade än de övriga deltagarna i intrånget utgör därmed inte skäl att se strängare på dessas brottslighet än på de övrigas. Vid bestämmandet av bötesstraffens stränghet tar hovrätten hänsyn till detta och beaktar särskilt att de tilltalade inte kan anses ha haft i egentlig mening brottslig avsikt.

Målnummer B 659-00