RH 2002:45

Åklagaren åtalade B-O.B. för grovt rattfylleri med påstående att han den 20 oktober 2001 kl. 16.15 fört moped klass I på Skarpskyttegatan vid Shell bensinstation i Härnösand efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 1,35 milligram per liter.

B-O.B. förnekade att han hade fört mopeden men medgav att han hade druckit sprit före polisens ingripande mot honom. Han uppgav att han hade gått bredvid mopeden och dragit den med frånslagen motor, att han hade startat motorn i ett uppförslut men inte kört den och att han hade satt sig på mopeden på Skarpskyttegatan och rullat i nerförsbacke in på bensinmacken utan att motorn var igång.

Ett vittne, A.P., som var anställd vid bensinstationen, berättade att han inifrån bensinstationen hade sett B-O.B. komma åkande på mopeden in på stationsområdet, bromsa in vid pumparna och, efter att ha tankat, sätta sig på mopeden igen för att köra iväg, när polisen kom. A.P. förklarade vidare att han inifrån bensinstationen inte kunde höra något motorljud från mopeden men att han var av uppfattningen att motorn måste ha varit på, eftersom det är plan mark och minst 10 meter från Skarpskyttegatan.

Härnösands tingsrätt (2002-02-05, lagmannen Lars G. Eriksson samt nämndemännen Lennart Nyberg, Åke Molander och Maud Jonsson) dömde B-O.B. för grovt rattfylleri till fängelse i en månad.

I domskälen anförde tingsrätten att det genom vittnesmålet var styrkt att B-O.B. fört en moped klass I från Skarpskyttegatan och in på bensinstationsområdet och att motorn därvid måste ha varit påslagen. Med beaktande även av alkoholkoncentrationen fann tingsrätten därför åtalet styrkt. Vid bedömningen av om rattfylleribrottet var att anse som grovt anförde tingsrätten, efter att ha omnämnt rättsfallet NJA 1995 s. 232, att trafikfaran vid förande av en moped klass I måste anses vara betydligt högre än vid förande av en moped klass II. Även B-O.B:s kraftiga alkoholpåverkan beaktades. I påföljdsfrågan beaktade tingsrätten bl.a. att B-O.B. även tidigare hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och att påföljden för detta brott och ytterligare ett brott, fängelse i två månader, inte var verkställd.

B-O.B. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas och, i annat fall, att gärningen skulle bedömas som rattfylleri och påföljden bestämmas till böter.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten för Nedre Norrland (2002-10-23, hovrättspresidenten Barbro Hegrelius Jonson, hovrättsråden Leif Similä, referent, och Solveig Östbye Laitinen samt nämndemannen Åsa Ek) ändrade överklagade domen på det sättet att hovrätten dömde B-O.B. enligt 4 § trafikbrottslagen för rattfylleri till 80 dagsböter.

B-O.B. och vittnet A.P. hördes på nytt. B-O.B. berättade bl.a. att han satt på mopeden då den rullade nerför en slänt mot bensinmacken och att den fortsatte att rulla, med motorn avslagen, in mot bensinpumparna. A.P. berättade att marken vid bensinpumparna lutar ut mot europaväg 4 och att det endast är på en plats, bakom bensinstationsbyggnaden, där det även finns en slänt, som marken lutar in mot bensinstationen. A.P. uppgav även att han sett mopeden med B-O.B. på denna i rörelse under en sträcka av 15-20 meter.

Hovrätten anförde i sina domskäl följande.

Genom B-O.B:s och A.P:s uppgifter är klarlagt att B-O.B. satt på mopeden då mopeden rullade in på bensinstationsområdet och fram till bensinpumparna, att mopeden tankades och att B-O.B. därefter satt på mopeden invid pumparna då polis anlände till platsen. Genom dessa uppgifter får vidare anses klarlagt att det varit möjligt för B-O.B. att låta mopeden med avslagen motor rulla från Skarpskyttegatan fram till bensinpumparna.

Vad A.P. berättat innebär inte att denne vid något tillfälle hört motorljud från mopeden. Vid sådant förhållande och med beaktande av det nyss anförda måste B-O.B:s uppgifter, i avsaknad av annan utredning, läggas till grund för bedömningen. Annat kan därför inte anses utrett än att B-O.B., sittande på mopeden med avslagen motor, rullade den från Skarpskyttegatan in på bensinstationsområdet, en sträcka på åtminstone 15-20 meter.

Ansvar för trafiknykterhetsbrott förutsätter att det varit fråga om förande av motordrivet fordon. Den aktuella mopeden var, såsom tingsrätten anfört, en moped tillhörig klass I enligt 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Tingsrätten har i sin dom närmare redogjort för skillnaden mellan mopeder klass I och klass II, såvitt gäller bl.a. tillåten hastighet, och även pekat på att en förare av moped klass I måste inneha åtminstone förarbevis. Båda typerna av moped tillhör kategorin motordrivna fordon. I några äldre rättsfall (NJA 1958 s. 39, 1973 B 11 och 1978 s. 458) har Högsta domstolen ansett att den som framfört en moped med en ej funktionsduglig motor genom att trampa fram den med hjälp av pedaler eller genom att låta den rulla inte framfört ett motordrivet fordon. Mopeden har i dessa fall, då det varit fråga om en äldre typ av moped utrustad även med trampanordning, jämställts med cykel.

Det är utrett i målet att den moped som B-O.B. framförde, i likhet med de allra flesta moderna mopeder, inte var försedd med någon trampanordning. B-O.B. har själv uppskattat att mopedens vikt översteg 100 kg. Redan dessa faktorer innebär att det enligt hovrättens mening ter sig främmande att jämställa denna typ av moped utan påslagen motor med en cykel. Även i andra trafiksammanhang, såsom när det gäller var på väg ett fordon skall framföras enligt 6 § trafikförordningen (1998:1276), jämställs en moped klass I inte med cyklar utan med andra motordrivna fordon. Enligt hovrättens bedömning talar trafiksäkerhetshänsyn för att den som framför en moped på det sätt som B-O.B. gjorde, skall anses ha framfört ett motordrivet fordon (jfr dock rättsfallet RH 1989:108).

B-O.B. hade efter färden, till följd av alkoholförtäring dessförinnan, en alkoholkoncentration i utandningsluften på 1,35 milligram per liter. Med hänsyn till att det varit fråga om en moped som med icke påslagen motor framförts endast en kort sträcka finner hovrätten att rattfylleribrottet, trots den höga alkoholkoncentrationen, inte bör bedömas som grovt (jfr NJA 1995 s. 232).

Påföljden bör bestämmas till böter.

Nämndemannen Sven-Erik Hasselblad var skiljaktig och anförde.

Frågan om ett beteende skall anses som ett förande av motordrivet fordon bör besvaras utifrån det intresse en viss lagbestämmelse avser att skydda. Det bör därför vara den trafikfarlighet ett beteende innebär som är avgörande (se RH 1989:108). B-O.B:s beteende att låta mopeden rulla utan att motorn varit igång bör därför inte bedömas annorlunda än om han trampat fram en moped med obrukbar motor. På grund härav och i enlighet med de av majoriteten omnämnda avgörandena från Högsta domstolen kan B-O.B. inte anses ha fört motordrivet fordon i den mening som avses i 4 § trafikbrottslagen. Jag anser därför att åtalet för rattfylleri skall ogillas. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Målnummer B 79-02