RH 2002:71

Åklagaren åtalade K.K. för grovt förtal av sin f.d. sambo M.H. Enligt gärningsbeskrivningarna hade K.K. dels den 9 juni 2000 och dels den 20 juni 2000 från sin arbetsplats belägen inom Solna kommun med hjälp av en dator uppkopplad mot Internet i M.H:s namn registrerat två sexkontaktannonser på en webbplats avsedd för sådana kontakter och därvid uppgett att M.H. velat ha tillfälliga sexuella kontakter med män hemmahörande i Närke. Åklagaren gjorde gällande att K.K. genom sitt förfarande lämnat uppgifter om M.H. som varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning och att brottet var att anse som grovt då annonserna gjorts tillgängliga för ett mycket stort antal personer på Internet och därigenom varit ägnade att medföra allvarlig skada för henne. Åklagaren yrkade också ansvar för motsvarande förfarande avseende två annonser registrerade den 3 oktober 2000.

Vidare åtalade åklagaren K.K. för brott mot personuppgiftslagen genom att denne vid angivna tillfällen från sin arbetsplats belägen i Solna med hjälp av en dator uppkopplad mot Internet uppsåtligen eller av oaktsamhet till tredje land fört över personuppgifter, som varit under behandling, rörande M.H:s namn, ålder, ögonfärg, hårfärg, längd, vikt och hemvist samt - såvitt gällde de två första annonserna - att hon var ensamstående mamma, trots att merparten av mottagarländerna saknat adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna.

M.H. biträdde åtalet och yrkade ersättning för kränkning med 150 000 kr jämte ränta. Till grund för sin talan åberopade hon att K.K. utsatt henne för brottsliga skadeståndsgrundande gärningar och att en av bilderna som lagts ut föreställde henne.

K.K. vitsordade att han registrerat annonserna men bestred ansvar för förtalsbrott, eftersom han inte haft uppsåt att förtala M.H. och uppgifterna i annonserna inte heller var tillräckligt preciserade för att hon skulle kunna identifieras. K.K. förnekade också brott mot personuppgiftslagen och att uppgifterna uppsåtligt eller oaktsamt förts över till tredje land. Han gjorde gällande att de uppgifter som intagits i annonserna inte var tillräckligt preciserade för att de skulle kvalificeras som uppgifter enligt nämnda lag. K.K. vitsordade att bilder lagts ut i anslutning till annonserna, men bestred att någon av dem föreställde M.H. Han bestred skadeståndsyrkandet men vitsordade i och för sig 10 000 kr som skälig kränkningsersättning.

Solna tingsrätt (2002-04-03, rådmannen Hans Frostell samt nämndemännen Kerstin Balck-Ahlén, Marianne Krüger och Owe Larsson) fann åtalen styrkta och dömde K.K. för grovt förtal och brott mot personuppgiftslagen till fängelse i tre månader. Vidare förpliktade tingsrätten K.K. att utge skadestånd till M.H. med 100 000 kr jämte ränta.

Förutom målsäganden och den tilltalade hördes ett vittne, P.K., som uppgav bl.a.: Han är webmaster för kontaktsidan. Hans företag har numera sålt sidan under vilken den aktuella kontaktsidan ligger. Under den aktuella tiden besöktes denna sida av upp till 10 000 olika besökare per dygn. Samtliga annonser får regelmässigt träffar. Antalet besökare stiger väsentligt om kontaktannonsen förses med bild. En annons ligger ute i 90 dagar och måste sedan förnyas. Ett räkneverk på hemsidan hade registrerat 914 983 träffar mellan den 7 mars och den 3 juli 2000.

Tingsrätten anförde i sina domskäl bl.a. följande.

K.K. har påstått att han fritt diktat ihop uppgifterna i annonserna. Som försvaret påpekat finns också andra personer med detta namn. Emellertid överensstämmer dessa uppgifter såväl beträffande namn, civilstånd, hemlandskap, ålder, ögon- och hårfärg, längd samt vikt så väl med M.H. att det framstår som uppenbart att K.K. medvetet utgått från henne då han lagt ut annonsen. I målet har inte full klarhet kunnat uppnås om det också varit M.H. som varit fotograferad på den bild som hon påstått föreställt henne. Detta får emellertid anses vara av mindre betydelse då det även för en besökare på hemsidan som känner henne måste ha framstått som helt naturligt att det är M.H. på bilden.

Genom sitt förfarande har K.K. medvetet lämnat uppgifter om henne som varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Av vittnesmålet med P.K. har framkommit att annonserna varit tillgängliga för ett mycket stort antal personer på Internet. På skäl som åklagaren anfört skall brotten därför anses som grova.

Genom att K.K. lagt ut uppgifterna om M.H. på Internet har dessa kunnat föras över till länder utanför EES-området som saknar adekvat nivå för skyddet av dessa personuppgifter. Han har därför i allt fall av oaktsamhet gjort sig skyldig till brott mot personuppgiftslagen.

K.K. är tidigare ostraffad. Hans handlande har präglats av hänsynslöshet och vållat M.H. betydande skada. Straffvärdet för gärningen är högt. Han skall därför dömas till ett fängelsestraff.

Brotten har inneburit en svår kränkning av M.H:s personliga integritet och de har medfört ett betydande obehag för henne. Hon har på grund av de nu aktuella gärningarna blivit allmänt utpekad i sin hembygd och har t.o.m. känt sig tvingad att tidvis lämna sin hemort och sin familj. Sammantaget skall hon därför tillerkännas ett betydande skadestånd. Det yrkade beloppet framstår dock som alltför högt. Istället bör hon tillerkännas skäligen ansedda 100 000 kr.

K.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och M.H:s skadeståndsyrkande. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle lindra påföljden och sätta ned skadeståndet till det av honom vid tingsrätten såsom skäligt i och för sig vitsordade beloppet.

Åklagaren och M.H. bestred ändring.

Svea hovrätt (2002-11-04, hovrättsråden Owe Hultin och Mona Wildig, referent, hovrättsassessorn Jenny Jonasson samt nämndemännen Seth Henriksson och Gunilla Lindberg) konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma i hovrätten som vid tingsrätten, fastställde tingsrättens dom och anförde följande.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att K.K. lagt ut de annonser åtalet avser och att det framstår som uppenbart att han därvid medvetet hänfört sig till M.H. De skriftliga uppgifterna är så preciserade att hovrätten finner det klarlagt att hon utpekats i annonserna. Därvid saknar det betydelse om en av bilderna som bifogats faktiskt föreställt henne eller inte. Genom sitt förfarande har K.K. oförsvarligt lämnat uppgifter om M.H. som varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Han har därmed gjort sig skyldig till förtal.

De uppgifter som K.K. lämnat om M.H. har varit djupt integritetskränkande. Till de skriftliga uppgifterna har fogats bilder, vilka, även om de faktiskt inte föreställt målsäganden, uppenbarligen avsetts att uppfattas som föreställande henne. Annonserna har lagts ut på Internet vid flera tillfällen och därmed under en tämligen lång tid gjorts tillgängliga för en bred allmänhet, inte bara i Sverige. Även om det inte är helt klarlagt hur många som faktiskt sett annonserna tyder bevisningen i målet på att antalet personer som gjort detta är långt ifrån ringa. Vad M.H. på ett trovärdigt sätt berättat om förfrågningar från anhöriga, telefonpåringningar och personer som sökt upp henne visar också att många i hennes hemstad som kände henne, eller i vart fall visste vem hon var, fått vetskap om annonserna. Om detta inte varit K.K:s avsikt kan han ändå inte ha undgått att inse att detta skulle kunna bli fallet, inte minst mot bakgrund av att M.H. bodde i en mindre ort där hon också växt upp samt att hon arbetade i ett serviceyrke. Det föreligger enligt hovrättens mening ingen tvekan om att gärningarna skall bedömas som grova.

Ifråga om brott mot personuppgiftslagen gör hovrätten ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort.

Som tingsrätten anfört har K.K. gjort sig skyldig till en gärning som präglats av hänsynslöshet och som vållat målsäganden betydande skada. Gärningarna är enligt hovrättens mening av sådan art att han skall ådömas ett fängelsestraff. Hovrätten finner därvid inte skäl att frångå den straffvärdesbedömning som tingsrätten har gjort.

Såvitt avser skadeståndet kan konstateras att, som tidigare anförts, redan uppgifterna i annonserna är mycket integritetskränkande. De har därtill lämnats på ett sätt som allmänt sett ger en snabb och bred spridning och vid upprepade tillfällen så att uppgifterna funnits tillgängliga på Internet under en relativt lång tidsperiod. Hovrätten anser mot bakgrund härav att den av tingsrätten utdömda kränkningsersättningen är skälig.

Målnummer B 4812-02