RH 1997:61

Åklagaren yrkade ansvar å P-J.L., född 1968, för - i första hand - grovt förtal enligt följande gärningsbeskrivning: P-J.L. har under maj månad 1996 i Gävle insatt en annons i Internet på linje "Club love". I annonsen beskrivs A.L. med orden "I love to suck and fuck . . . No limit" (Jag älskar att suga och knulla . . . Inga gränser). Genom annonsens utformning har P-J.L. lämnat uppgift om A.L., vilken varit ägnad att utsätta henne för andras missaktning. - Genom den omfattning i vilken uppgiften blivit spridd är brottet att bedöma som grovt.

A.L. yrkade skadestånd med 15 000 kr avseende lidande och telefonkostnader.

P-J.L. vidgick att han oavsiktligt fört in annonsen. Han förnekade brott och invände därvid, i fråga om huvudyrkandet avseende grovt förtal, att han inte var ansvarig för de formuleringar som fanns under rubriken Description, att förfarandet inte var brottsligt och att han inte haft uppsåt att förtala. P-J.L. bestred skadeståndsyrkandet. Av yrkat belopp vitsordade han 500 kr såsom skäligt i och för sig.

P-J.L. och A.L. hördes. Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning den aktuella annonsen.

Gävle tingsrätt (1996-10-23, lagmannen Karl-Axel Bladh samt nämndemännen Siw Byqvist-Söderlund, Börje Enocsson och Birgitta Palmér-Eriksson) dömde P-J.L. för grovt förtal, bestämde påföljden till 80 dagsböter och ålade P-J.L. att betala skadestånd till A.L. med yrkat belopp.

I domskälen anförde tingsrätten bl.a. följande.

P-J.L. har berättat bl.a. Han och A.L. bodde tillsammans till i januari då hon lämnade honom. Han skrev brev och dikter till henne därefter och de hade även en del kontakter på telefon. Hon brukade ringa till honom på jobbet och då bara skällde hon på honom. Han är intresserad av datorer och har tillgång till datautrustning både hemma och på arbetet. Han arbetar som PC-samordnare och på sin lunch brukar han "surfa på nätet". Den här dagen, han tror att det var den 15 maj, hade A.L. skällt på honom i telefon och han var ledsen. Av en slump fick han upp ett formulär för Club Love på datorn. Han fyllde i formuläret med de uppgifter som framgår av annonsen utom texten vid Description. Den texten har han inte skrivit och det är inte hans uttryckssätt. Han var lite upprörd och ledsen och fyllde i formuläret närmast för att avreagera sig. Det var inte hans avsikt att skada någon. När han fyllt i vissa delar av annonsen tryckte han på Enter och annonsen "stack iväg" utan att han avsåg det. Han försökte genast radera annonsen och han kontrollerade runt i databasen för att ta bort den men det gick inte. Han försökte skicka e-mail till företaget för att få bort annonsen men det gick inte heller. Han fick tag i ett telefonnummer och ringde påföljande dag till Club Love och bad dem ta bort annonsen. De lovade att göra så. Han kontrollerade på fredagen och då var annonsen kvar. Han ringde till företaget igen på tisdagen och då lovade man att fixa det. Han tycker inte att den text som han skrivit är kränkande. Vem som helst kan skriva en annons och vem som helst kan också ha ändrat i den annons som han råkade införa. Det var ett företag i Seattle som ansvarade för den databas där annonsen förts in och det företaget kan naturligtvis ändra innehållet i annonsen. Däremot kommer man inte åt att läsa annonsen annat än om man är medlem i klubben och betalat medlemsavgift.

A.L. har berättat bl.a. Hon fick ett e-mail den 15 maj som hon tyckte var väldigt fräckt. Några dagar senare, den 19 maj, fick hon telefon från en kille i Stockholm som sade att han sett hennes kontaktannons på Internet. Hon kontrollerade sin brevlåda på skolan och såg att hon fått flera e-mail. Hon ringde till killen i Stockholm och frågade denne hur man skulle göra för att se annonsen. Hon fick veta att man behövde vara medlem i Club Love för att få fram annonsen men att man också kunde komma in med hjälp av lösenord. Hon skrev flera brev till företaget och bad dem ta bort annonsen. Hon frågade även företaget hur många som kunde se annonsen och hon fick svaret att det var 1000-tals personer. Företaget svarade henne också att man därifrån inte ändrade i införda texter. Hon antar att annonsen sattes in den 15 maj eftersom det första brevet är daterat då. Hon har också antagit att annonsen togs bort den 25 maj eftersom både det sista telefonsamtalet och det sista brevet kom den dagen. Sammanlagt har hon fått 15 e-mail och 10-15 telefonsamtal under tiden den 15 till den 25 maj. Hon förstod instinktivt att det var P-J.L. som satt in annonsen eftersom denne håller på mycket med data och har uppkoppling till Internet. Hon tycker att innehållet i annonsen är väldigt fräckt. Det är otäckt att en sådan annons har satts in om henne och hon vet inte vilka som har sett annonsen. Hon hade stora problem med att få bort annonsen och hon hade även en del kostnader, huvudsakligen för telefonsamtal.

Tingsrättens bedömning.

P-J.L. har vidgått att han fört in den aktuella annonsen men påstått att detta råkat ske närmast av en slump. Som grund för sitt bestridande av ansvar har han i första hand gjort gällande att det inte är han som skrivit texten "I love to suck and fuck . . . No limit" och påstått att vem som helst kunnat lägga till den texten i annonsen. P-J.L:s påstående härvidlag framstår som osannolikt redan mot bakgrund av P-J.L:s egna uppgifter; han har ju själv berättat att det var omöjligt för honom att radera annonsen. Att det vid sådant förhållande skulle vara möjligt för vem som helst - även om man därmed avser bara medlemmar i Club Love - framstår som så osannolikt att tingsrätten bortser från den möjligheten. P-J.L. har vidare hävdat att det företag som svarar för Club Love kan ha lagt till den aktuella texten i den annons som han råkade införa. A.L. har berättat att hon från företaget fått uppgiften att företaget inte gjort några sådana ändringar. Trots detta är det givetvis inte helt uteslutet att företaget ändrat texten i P-J.L:s annons. Det framstår emellertid som så osannolikt att så skett att tingsrätten anser sig kunna bortse även från den möjligheten. Tingsrätten, som anser att P-J.L:s förklaringar allmänt sett är krystade och osannolika och därmed inte förtjänar tilltro, finner det således utrett att P-J.L. inte bara satt in annonsen på Internet utan att han också utformat hela innehållet i annonsen och således avsiktligen lämnat alla uppgifter som finns i den.

Nästa fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om uppgiften varit ägnad att utsätta A.L. för andras missaktning. P-J.L. har uppgett att han inte anser att uppgifterna var nedsättande eller kränkande medan A.L. berättat att hon anser att uppgifterna var fräcka. Tingsrätten anser att det redan genom annonsens utformning och innehåll samt beskrivningen av A.L. är uppenbart att uppgifterna varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Den uppfattningen stärks av innehållet i de brev som A.L. ostridigt fått ta emot med anledning av publiceringen av annonsen; brevens innehåll är i flera fall djupt kränkande och sårande.

På grund av det nu anförda och då det på intet sätt varit försvarligt att lämna uppgifterna finner tingsrätten att P-J.L. inte kan undgå ansvar för förtal. När det sedan gäller frågan om förtalsbrottet skall bedömas som grovt eller som ett brott av normalgraden anlägger tingsrätten följande synpunkter. Annonsen har varit införd på Internet under åtminstone tio dagar. P-J.L. har hävdat att uppgifterna inte fått någon större spridning och gjort gällande att det bara är medlemmar i Club Love som kunnat ta del av annonsen. Han har även framhållit att A.L. inte fick ta emot mer än 15 brev och 10-15 telefonsamtal. Någon uppgift om antalet medlemmar i Club Love har inte framkommit i målet. Inte heller har det förebragts någon direkt utredning om möjligheterna att ta del av annonsen. P-J.L. har emellertid själv berättat att tillgången till Internet sprids mycket snabbt och det får även anses allmänt känt att Internet har en mycket stor spridning. P-J.L:s egna uppgifter om att han några dagar efter det att han förde in annonsen kontrollerade att den fanns kvar tyder även på att det var förhållandevis enkelt att ta del av annonsen - någon uppgift om att P-J.L. var medlem i Club Love har ju inte framkommit i målet. Det förhållandet att det under tio dagar inte var fler än 25-30 personer som hörde av sig till A.L. med brev eller telefonsamtal kan givetvis inte tas till intäkt för att spridningen av uppgifterna var begränsad. Tvärtom anser tingsrätten det utrett att uppgifterna spritts i betydande omfattning och risken för att uppgifterna skulle få en mycket stor spridning var uppenbar. Tingsrätten delar därför åklagarens uppfattning att förtalsbrottet skall bedömas som grovt.

Vid den nu nämnda utgången i ansvarsfrågan är P-J.L. skyldig att utge skadestånd till A.L.. A.L. har yrkat 15 000 kr avseende lidande och kostnader. P-J.L. har vitsordat 500 kr. Tingsrätten kan konstatera att de kostnader som A.L. fått vidkännas i anledning av brottet är begränsade. Brottet har emellertid inneburit en svår kränkning av hennes personliga integritet och det har medfört ett betydande obehag för henne. Tingsrätten anser därför att det yrkade skadeståndet är skäligt.

P-J.L. överklagade och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och A.L:s skadeståndstalan. Åklagaren och A.L. bestred ändring.

Hovrätten för Nedre Norrland (1997-04-24, hovrättsrådet Hans-Göran Englund, tf. hovrättsassessorn Mikael Gulliksson, referent, samt nämndemännen Irene Dahlström och Gunnar Söderström) ändrade tingsrättens dom endast på det sättet att dagsbotsbeloppet sattes ned och anförde i sina domskäl följande.

I hovrätten har förebringats samma utredning som vid tingsrätten, varvid P-J.L. och A.L. har hörts på nytt. Vid de förnyade förhören har lämnats i allt väsentligt samma uppgifter som antecknats i tingsrättens dom, dock med följande ändringar, tillägg och förtydliganden.

A.L.: Hon fick under tiden den 15 maj - 25 maj 1996 sammanlagt 16 e-mail och 10-15 telefonsamtal från olika delar av världen i anledning av annonsen, som hon uppfattade som fruktansvärt oförskämd. Vissa svar innehöll sexuella anspelningar rörande henne. Såvitt hon kunnat bedöma är Club Love mycket stort med bl.a. kontaktannonser och porrfilmer. Hon vet inte om någon i hennes vänskapskrets har sett annonsen, dock känner hon till att folk på skolan "surfar" på linje Club Love. Personer i hennes omgivning har uppmärksammat det inträffade framför allt efter tingsrättens dom.

P-J.L.: När annonsen oavsiktligen skickades iväg var han bara besökare på Club Love och hade därvid tillgång till ett oifyllt annonsformulär. Han fyllde varken i texten vid "Description" eller vid "Seeking". Det var för att han ville avreagera sig på A.L. som han skrev annonsen. Några dagar efter den 15 maj 1996 hade data-hackers öppnat systemet, varför vem som helst med en editor kunde ändra i annonsen. Det var också från data-hackers som han på måndagen den 20 eller tisdagen den 21 maj 1996 fick lösenordet till Club Love och telefonnumret till det amerikanska dataföretaget. När han kunde se annonsen letade han efter en raderingsknapp men hittade ingen. Enligt hans uppfattning var annonsen införd på Club Love ca en vecka. Under hösten 1996 tog han kontakt med företaget och fick då uppgift om att Club Love var relativt nystartat i maj 1996 och att det vid den tiden endast fanns ett hundratal medlemmar i Club Love. Internet var inte så utbrett bland privatpersoner i Sverige i maj 1996 som det blev senare under sommaren. Han arbetar visserligen med datorer men har ingen särskild kompetens beträffande Internet.

Hovrätten gör följande bedömning.

Av utredningen framgår att A.L. tämligen omgående efter det att annonsen sattes in på Club Love mottog e-mail och telefonsamtal refererande till annonsen. Redan denna omständighet visar att P-J.L:s uppgift om att någon annan skulle ha ändrat i annonsen är helt osannolik. På grund härav och på de av tingsrätten anförda skälen finner hovrätten styrkt, att P-J.L. uppsåtligen utformat hela annonsen och satt in denna på Internet.

Genom annonsens utformning har A.L. blivit identifierad som den som åsyftas med den i annonsen lämnade, i målet aktuella, uppgiften. Hovrätten delar med beaktande av denna omständighet tingsrättens bedömning att P-J.L. har gjort sig skyldig till förtalsbrott.

Det har från P-J.L:s sida gjorts gällande att endast medlemmar i Club Love kunde få tillgång till annonsen och att antalet medlemmar vid den i målet aktuella tiden var begränsat. Hovrätten finner det emellertid av utredningen framgå att den faktiska tillgången till Club Love inte varit förbehållen en begränsad krets. Tvärtom kan det enligt hovrättens mening hållas för visst att uppgiften fått mycket stor spridning. Hovrätten ansluter sig således till tingsrättens bedömning att brottet är att bedöma som grovt.

P-J.L. har uppenbarligen inte avsett något annat än att skada A.L:s anseende genom annonsen. Mot denna bakgrund kan dennes påstående, att han sökt avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet, inte tillmätas någon beaktansvärd betydelse. Hovrätten finner inte skäl föreligga att ändra påföljden på annat sätt än vad gäller dagsbotsbeloppets storlek. Detta bör - med hänsyn till P-J.L:s nuvarande ekonomiska förhållanden - sättas lägre än vad tingsrätten gjort.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning även i skadeståndsdelen.

Hovrättsrådet Risto Stoorhöök var i ansvarsfrågan och beträffande skadeståndets storlek av skiljaktig mening och anförde:

Jag delar majoritetens bedömning att P-J.L. utformat hela annonsen och uppsåtligen infört den på Club Love's internetsida. Såsom annonsen utformats har det funnits en risk för att A.L. skulle komma att utsättas för andras missaktning, vilket är tillräckligt för förtalsansvar.

Även om uppgifterna i annonsen varit kränkande bör det, för att anse det förevarande brottet som grovt, krävas att uppgifterna fått stor spridning eller eljest varit ägnade att medföra stor skada. Annonsen har i och för sig fått stor spridning i den bemärkelsen att den varit tillgänglig för sådana internetanvändare över hela världen som haft behörighet att komma in på Club Love's annonssidor, dvs. medlemmar men även s.k. data-hackers och andra som på något sätt kommit över ett erforderligt lösenord. Detta behöver dock inte enligt min mening medföra att förtalet av A.L. skall anses ha fått stor spridning. Att ett antal personer i olika delar av världen kan på grund av annonsen ha fått en viss uppfattning om en, för dem enbart till förnamnet känd person i Gävle, bör inte ha någon avgörande betydelse för frågan om förtalet är att bedöma som grovt. Av större intresse bör istället vara huruvida uppgifterna spridits i kretsar som A.L. är eller kan komma i kontakt med. Kontaktannonsen var införd under endast en kortare tid och för åtkomst till annonsen krävdes det speciellt intresse i form av medlemskap i klubben eller särskilda kunskaper. Det har i målet inte heller gjorts gällande att personer som läst annonsen identifierat den i annonsen angivna personen "A.L." som A.L.. Jag finner det därför inte utrett att uppgifterna fått en sådan spridning att brottet medfört så stor skada att det därför är att anses som grovt. Ej heller kan omständigheterna i övrigt anses vara sådana att brottet är att anse som grovt. P-J.L. skall därför dömas enligt 5 kap. 1 § brottsbalken för förtal till 50 dagsböter.

Det inträffade har medfört obehag och inneburit en kränkning av A.L:s integritet, varför hon är berättigad till skadestånd. Det yrkade och av tingsrätten utdöma beloppet framstår emellertid som högt i förhållande till det lidande hon varit utsatt för, varför skadeståndsbeloppet bör nedsättas till 3 000 kr.

Målnummer B 444/96