lagen.nu

NJA 1994 s. 637

Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av skadestånd för lidande.

I.C., B.D., M.S., B.S., I.W., C.S. och R.S. förde efter stämning å M.B. och Tre-Mag Sweden AB vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (chefsrådmannen Carbell, rådmannen Ivarsson och tingsfiskalen Lombach jämte jury; Ivarsson skiljaktig, se nedan) anförde i dom d 23 okt 1992:

Bakgrund.

M.B. är sedan 1989 ansvarig utgivare för tidningen Svenska Hustler. Tidningen ägs av Tre-Mag Sweden Aktiebolag (i det följande benämnt Förlaget). Enligt M.B. och Förlaget är Svenska Hustler en s k herrtidning med satiriska ambitioner. Målsägandena gör gällande att Svenska Hustler är en pornografisk tidskrift.

I Svenska Hustler, nr 1 för 1992, har på sidorna 20-27 publicerats ett reportage med rubriken "En smygtitt i kändisarnas hemliga fotoalbum!". På dessa sidor finns ett antal bilder med s k fotomontage av sexuella situationer. Ansiktena på bland andra I.C., B.D., M.S., B.S., I.W., C.S. och R.S. har på olika bilder fogats samman med andra personers kroppar. Det finns i reportaget på varje uppslag röda rutor med texten "Obs, Bildmontage!" och "Satir". I innehållsförteckningen på s 3 hänvisas till reportaget på s 20 f. Det hänvisas även på s 3 till reportaget genom det fotomontage där I.W:s ansikte fogats samman med en annan person.

Ingressen på s 20 har följande text.

"Sexlivet är något som kändisar talar tyst om. Men vad händer egentligen i sänghalmen bakom hemmets lykta dörrar? Hur går det till när känt folk sätter på? I deras hemliga, snuskiga fotoalbum avslöjas allt! Att kändisar ofta är ännu mer sexuellt lössläppta och perversa än vanligt folk har väl inte undgått någon. Men eftersom de ständigt är i allas blickfång och damtidningarna vakar över dem som hökar, måste de gå försiktigt fram i sänghalmen. Minsta snedsteg eller misstag kan leda till en katastrof - man blir hängd i kvällspressen. - Sköna snabbisar och onani ute i det fria är därför inte att tänka på. Politiker, kungligheter, artister och kändisar av annat slag vågar endast ägna sig åt könsumgänge bakom lykta dörrar. Och just därför går det ganska hett till när de väl får leva ut sina lustar. - I innefolkets högst privata, hemliga fotoalbum kan man hitta snusk av sällan skådat slag. Se bara vad SVENSKA HUSTLERs fräcka spioner lyckats gräva fram .. ."

På s 23 finns en bild av två personer som ligger bredvid varandra och som är försedda med I.C:s och B.D:s ansikten. Mannen har lagt sin vänstra hand på kvinnans nakna sköte. Kvinnan för ner sin högra hand och vidrör mannens erigerade penis. Den till bilden hörande texten har följande lydelse. "Nu har vi äntligen tid att koppla av lite mer intimt".

I det nedre högra hörnet på s 22 och det nedre vänstra hörnet på s 23 finns en bild av M.S:s ansikte som genom ett fotomontage fogats samman med en kropp med spetsunderkläder och bara bröst. På samma bild finns en mansperson som smeker kvinnan på bilden. Bilden har texten "Det hade gått bättre för oss om du sett ut så här på valaffischerna, M.S.".

En bild på s 23 visar B.S:s ansikte som fogats samman med en annan kvinnas kropp. Två nakna män finns bredvid kvinnan. Bilden är skuren så att männens ansikten inte visas. Kvinnan håller i sina händer männens penisar i erigerat tillstånd. Den till bilden hörande texten har följande lydelse: "Det bästa jag vet är handarbete".

På s 20 finns en bild av två personer som sittande i en soffa onanerar framför en televisionsapparat. Ansiktena på I.W. och riksdagsmannen B.K. har fogats samman med andra personers kroppar. Denna bild återfinns i förminskat format på s 3. Den till bilden hörande texten på s 20 har följande lydelse. "Inom Ny demokrati gillar vi att ta saken i egna händer".

På s 23 finns ytterligare en bild. Denna bild visar en naken man som genom montage försetts med R.S:s ansikte och en kvinna som försetts med C.S:s ansikte. Bilden på kvinnan har beskurits strax ovanför brösthöjd. Den till bilden hörande texten har följande lydelse. "Gud, vad skönt".

(Kopior av de påtalade avsnitten i publikationen fogades av TR:n som bilaga till domen, med anmärkningen att kopieringen inte gav en helt tydlig och rättvisande bild av hur originalen ter sig i tidningen. Bilagan återges ej här; red:s anor.)

Yrkanden och grunder m m.

Målsägandena har yrkat ansvar å M.B. för tryckfrihetsbrott innefattande grovt förtal, alternativt förtal, och i andra hand grov förolämpning, alternativt förolämpning. De har vidare yrkat förpliktande för M.B. och Förlaget att solidariskt utge skadestånd till envar av målsägandena med 250 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 1 jan 1992 till dess betalning sker.

(I.C. yrkade även ansvar å M.B. för tryckfrihetsbrott och skadestånd av honom och Förlaget för en publicering i Svenska Hustler nr 2 för 1992. TR:n lämnade denna talan utan bifall och domen överklagades inte i den delen. I referatet utesluts vad som i TR:ns dom anförs beträffande denna talan. Red:s anm.)

M.B. har bestritt ansvarsyrkandena. Såväl M.B. som Förlaget har bestritt yrkandena om skadestånd samt förklarat att inga belopp kan vitsordas som skäliga i och för sig. Däremot har ränteberäkningarna vitsordats.

Målsägandena har anfört bl a följande.

Fotomontagen av målsägandena har publicerats utan deras medgivande. Målsägandena har inte heller före utgivningen av nummer 1 för 1992, som utkom i december 1991, haft kännedom om fotomontagen. Publiceringen i sig innebär att uppgifter lämnas om att de förekommer i sexuella scener i en pornografisk tidskrift. Uppgifterna innefattar även påståenden om att målsägandena är promiskuösa och osedliga. Beträffande C.S. och R.S. görs dock inte gällande att de utpekats som promiskuösa, eftersom de är gifta med varandra. De påtalade uppgifterna är ägnade att utsätta målsägandena för andras missaktning. Uppgifterna innebär också ett sådant skymfligt beteende gentemot målsägandena att dessa smädas.

Att sexuella anspelningar kan användas i satiriskt syfte som ett led i den politiska debatten kan i vissa fall accepteras. Ett sådant syfte kan ha betydelse både vid prövning av uppgiftsrekvisitet, i viss mån som intressekollision, samt vid tillämpningen av den s k instruktionen i tryckfrihetsförordningen. Att, när det i själva verket är fråga om ett grovt spekulativt syfte, använda uttrycket "satir" är emellertid inte tillräckligt. I ett fall som detta föreligger över huvud taget inte någon intressekollision eller något yttrandefrihetsintresse. Det är helt uppenbart att reportaget saknar både politisk innebörd och syfte. De personer som förekommer i reportaget har som enda gemensam egenskap att de är "kändisar", vilka enligt ingresstexten är "ännu mer sexuellt lössläppta och perversa än vanligt folk".

Det är fråga om en ovanligt rå och hänsynslös publicering. Bilderna har fått stor spridning. Tidningen har en upplaga på 32 000 exemplar. Det finns också en påtaglig risk att bilderna kan publiceras i andra Hustlertidningar. Med hänsyn till dessa omständigheter är förtalsbrottet eller förolämpningsbrottet att anse som grovt.

Tillämpliga lagrum är beträffande förtalsbrottet 7 kap 4 § 14 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 2 §, alternativt 1 §, BrB samt beträffande förolämpningsbrottet 7 kap 4 § 15 tryckfrihetsförordningen och 5 kap a § 2 st, alternativt 3 § 1 st, BrB.

Envar av målsägandena har till följd av kränkningens råhet och övriga omständigheter orsakats allvarlig skada.

M.B. och Förlaget har anfört bl a följande.

Svenska Hustler ägs av Förlaget som i sin tur har nordiska ägare. Tidningen ges ut på licens av Hustler Magazine Inc, USA. Det är riktigt att tidningens upplaga utgör ca 32 000 exemplar. Tidningen utkommer med sex nummer varje år. Ungefär hälften av det material som publiceras i Svenska Hustler har förvärvats från USA med stöd av licensen. Svenska Hustler gör också egna reportage med satirisk inriktning och med sexuella anspelningar.

En konstnär, som önskar vara anonym, har gjort de fotomontage som avses med publiceringen. De till fotomontagen hörande texterna har tillkommit i samråd mellan konstnären och Förlaget. Reportaget har en satirisk inriktning. Av fotomontagen framgår tydligt att bilderna av målsägandenas ansikten monterats på bilder av andra personers kroppar. På varje uppslag anges dessutom att det rör sig om bildmontage och satir. De till bilderna hörande texterna har anknytning till målsägandenas verksamhetsområden.

Grunderna för bestridandet av ansvar för förtal är följande. Publiceringen innehåller inte någon uppgift om målsägandena. För det fall uppgift om någon målsägande skall anses lämnad, är uppgiften i vart fall inte nedsättande för denne. Om en nedsättande uppgift skall anses lämnad om någon målsägande, går publiceringen ändå fri från ansvar, eftersom uppgiftslämnandet är försvarligt med hänsyn till att det sker i en satirisk och skämtsam framställning, där eventuellt lämnade uppgifter ej framträder med ett allvarligt menat anspråk på sanning eller skälig grund. Framställningen är således genomgående fiktiv och drabbar varken den subjektiva eller objektiva äran för någon målsägande.

Som grunder för bestridandet av ansvar för förolämpning åberopas följande.

Svenska Hustler är en tidskrift som vänder sig till allmänheten. Målsägandena tillhör inte Svenska Hustlers läsekrets. Eftersom de påtalade uppgifterna inte riktar sig mot målsägandena, föreligger inte heller någon förolämpningssituation. För det fall ansvar för förolämpning ej är utesluten på angiven grund, görs gällande att målsägandena ej utsatts för något skymfligt beteende. I allt fall har det enligt allmänna tryckfrihetsrättsliga grundsatser varit försvarligt att lämna uppgifterna.

Det bestrids att målsägandena över huvud taget orsakats någon skada till följd av publiceringen.

Prövning av jury.

I domen hänvisas till en bifogad bilaga. Av bilagan framgår att juryn med "ja" besvarat frågor, beträffande var och en av målsägandena I.C., B.D., M.S., B.S. och I.W.,

1) om resp bild och till bilden hörande text var brottsliga enligt 7 kap 4 § 14 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 2 § BrB (grovt förtal),

2) om bilden och till bilden hörande text var brottsliga enligt 7 kap 4 § 15 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 3 § 2 st BrB (grov förolämpning),

3) om bilden och till bilden hörande text, sammanställda med rubriken och ingressen samt innehållsförteckningen var brottsliga enligt 7 kap 4 § 14 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 2 § BrB (grovt förtal),

4) om bilden och till bilden hörande text, sammanställda med rubriken och ingressen samt innehållsförteckningen var brottsliga enligt 7 kap 4 § 15 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 3 § 2 st BrB (grov förolämpning).

Beträffande I.W. besvarades med "ja" även frågor om den bild som publicerats utan text var brottslig som grovt förtal och grov förolämpning.

Beträffande C.S. och R.S. besvarades med "nej" frågor om bilderna och text, för sig och sammanställda med rubriken och ingressen samt innehållsförteckningen, var brottsliga som grovt förtal men med "ja" frågor om de var brottsliga som förtal och som grov förolämpning.

TR:n anförde vidare: Domskäl.

Förhör har, förutom med M.B., ägt rum med målsägandena I.C., B.D., M.S., B.S., I.W., C.S. och R.S.. Vid förtal förutsätts - i motsats till vid förolämpning - att en uppgift lämnas. Härmed avses såväl det fall att gärningsmannen själv framställer uppgiften i fråga, som det fall att han fortsprider en uppgift som han på ett eller annat sätt fått kännedom om. Framställandet eller fortspridandet kan ske på olika sätt. Vanligen sker det genom yttrande i tal eller skrift, men även andra sätt kan komma i fråga, t ex att visa eller publicera en teckning, ett fotografi eller en film som innefattar beskyllning av det slag som avses i förtalsbestämmelsen.

Den uppgift som lämnas skall vidare vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning. Den skall genom sitt innehåll vara ägnad att hos mottagaren framkalla en föreställning om att den utpekade är på ett visst sätt, har viss egenskap eller har utfört gärning eller betett sig på visst sätt.

Förtal i teknisk mening föreligger i och för sig oberoende av om den uppgift, som lämnats och som är ägnad att utsätta den utpekade för andras missaktning, är sann eller osann.

För att ett uttalande eller en framställning över huvud skall betraktas som en uppgift ägnad att framkalla en viss föreställning hos mottagaren får det som är osant dock inte vara hur orimligt eller osannolikt som helst. Då är det inte längre fråga om uttalanden med sådan konkretion eller bestämdhet att man över huvud kan tala om uppgifter som är ägnade att påverka mottagarens uppfattningar i ena eller andra riktningen. Detta gäller till en början sådana uppgifter som är självmotsägande eller som uppgiftslämnaren, utan att på något sätt samtidigt vara insinuant, själv omedelbart dementerar som sanningslösa. Men även i andra fall kan den utsaga som ligger i ett uttalande eller en bild sakna karaktär av sådan uppgift som fordras för att förtal skall föreligga. Detta är bl a fallet om det för envar framstår som uppenbart att vad som sägs är uppdiktat och inte lämnas under pretentionen att vara sanning. För att förtal genom osanna uppgifter skall föreligga får med andra ord de osannfärdigheter som lämnas inte vara till den grad osanna att de inte framstår som om de ens skulle kunna vara sanna. En illustration till tankegången - med bortseende tv från kravet på missaktande - kan vara att en figur med en känd politikers anletsdrag avbildas med fotsida kläder och långt hår vandrandes på Genesarets sjö. En sådan bild kan möjligen leda åskådarens tankar mot att vederbörande politiker är en frälsargestalt, men näppeligen ses som en uppgift om att denne har förmågan att gå på vatten.

De fotomontage som är föremål för åtal är utförda på ett sådant sätt att de vid närmare påseende så gott som omedelbart avslöjar bildernas bristande äkthet. De påklistrade huvudena har i flera fall en avvikande färgnyans eller en felaktig proportion i förhållande till den kropp de sitter på och de är också ofta monterade på sådant sätt. att huvudenas placering och vinkel ger ett onaturligt intryck.

Betraktaren får sålunda ganska snart klart för sig att det inte är fråga om autentiska bilder, ett intryck som därefter förstärks av bilderna själva genom deras starkt pornografiska innehåll. Denna stora ansamling av ledande politiker, kungligheter och folkkära artister kan inte förmodas samtidigt ha givit sitt tillstånd till att deras bild används i detta sammanhang för en publicering av förevarande slag. Att montagen saknar autenticitet bekräftas slutligen av att det på varje uppslag inom röd ram tydligt anges att det är fråga om bildmontage. Texten "satir", likaledes i röd inramning på varje uppslag, får också den anses markera, om än inte annat, att bilderna dock inte är autentiska och avbildar verkligheten.

Genom att en åskådare sålunda måste antas få fullt klart för sig att de figurer som visas på bilderna inte är de personer vilkas ansikten de utrustats med och att bilderna därför saknar all autenticitet, finner TR:n, mot bakgrund av det inledningsvis förda resonemanget om förtalsbestämmelsens innebörd, att någon uppgift ägnad att utsätta någon av målsägandena för andras missaktning inte har lämnats. Ansvar för förtal kan därför inte komma i fråga.

Brottet förolämpning förutsätter däremot, såsom inledningsvis konstaterats, inte att någon uppgift lämnas. Utöver skällsord, skymfliga hotelser eller beskyllningar, kan därför även sådana handlingar som skymfliga åtbörder eller framställningar i bild o dyl utgöra förolämpning, om gärningsmannen därigenom smädar den som utsätts för handlingen. Med smädelse avses att handlingen är ägnad att såra annans ärekänsla eller att kränka dennes personliga integritet.

TR:n anser att tilltaget att olovandes begagna kända och därmed lättidentifierade personers ansiktsbilder, för att med hjälp av dem konstruera fiktivt intima pornografiska scener och återge dessa i en tidskrift av Svenska Hustlers typ, utgör ett sådant skymfligt beteende som kan föranleda ansvar för förolämpning enligt 5 kap 3 § BrB. M.B. har invänt att framställningen inte har riktats mot målsägandena utan mot tredje man och därför skall vara straffri. Tidskriften vänder sig dock till en allmänhet vari också målsägandena ingår. Samtliga målsägande har tagit del av framställningen, vilket M.B. haft att räkna med. Framställningen uppfyller sålunda kravet att vara riktad mot målsägandena.

Enligt allmänna grundsatser om intressekollision anses, trots att uttryckligt lagstöd därför saknas, en handling, som i och för sig utgör förolämpning, kunna undgå straff om detta påkallas av hänsyn till de intressen som den allmänna yttrandefriheten skall värna. Politiska karikatyrer, som ofta riktar sig mot bestämda personer och använder t ex råa sexuella anspelningar och andra vulgariteter som ett avsiktligt stilmedel, kan således även om de skulle förekomma i en pornografisk tidskrift beroende på omständigheterna vara straffria, även om de i och för sig är grovt förolämpande för den som karikeras. Så måste det vara och att fri kritikrätt även i denna form kan tillåtas förekomma i ganska stor utsträckning, utgör en omistlig del av vårt demokratiska samhällsskick. Då skall emellertid vara fråga om en sådan kritiklusta och ett sådant syfte att gissla samhällsföreteelser som är tryckfrihetsrättsligt skyddsvärt.

I de bilder som avses med åtalet kan enligt TR:ns uppfattning något sådant syfte, som skulle vara värt att skydda, inte spåras. Det enda syftet med att sätta in kända personers ansikten i de pornografiska bilderna förefaller vara att något bryta monotonin i den pornografiska bildserie som tidningen i övrigt tillhandahåller. Måhända är det ett försök att i det omgivande pornografiska allvaret åstadkomma något slags "skämtsam" form av pornografi där de bekanta ansiktena förutsättes skola framkalla ett igenkännandets glädje. Textvinjetterna är också i flera fall utformade som s k dåliga vitsar. Avsikten torde vara att läsaren genom de dubbeltydigheter som där serveras skall känna igen yttranden eller företeelser som den avbildade personen i verkligheten förknippas med, dock utan att text eller bild därigenom ger uttryck för någon egentlig åsikt eller ståndpunkt beträffande de personer eller företeelser som de hänsyftar på. Det enda budskap bild och text förmedlar är såvitt TR:n kan bedöma att läsaren får hjälp att föreställa sig hur den kände personen skulle ta sig ut i en pornografisk situation. Ett sådant budskap förtjänar på intet sätt att vara tryckfrihetsrättsligt privilegierat. Den förolämpning som TR:n befunnit föreligga skall därför föranleda straffansvar. Beträffande samtliga målsägande är brottet för varje påtalat avsnitt att anse som grovt enligt 5 kap 3 § 2 st BrB.

Påföljden bör bestämmas till ett bötesstraff.

Med utgångspunkt i den bedömning som gjorts i ansvarsdelen är målsägandena berättigade till ersättning för ideell skada till följd av publiceringen. Vid bestämmandet av skadeståndens storlek bör hänsyn tas till den spridning som tidningen har haft. Det bör även beaktas fotomontagens karaktär av allvarliga kränkningar gentemot målsägandena. TR:n finner att envar av målsägandena skäligen bör tillerkännas skadestånd med 50 000 kr.

Domslut.

1. TR:n dömer M.B. enligt 7 kap 4 § 15 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 3 § 2 st BrB för tryckfrihetsbrott innefattande grov förolämpning till 60 dagsböter å 150 kr.

2. M.B. och Tre-Mag Sweden AB skall solidariskt utge skadestånd till envar av I.C., B.D., M.S., B.S., I.W., C.S. och R.S. med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 1 jan 1992 till dess betalning sker.

Ersättning för rättegångskostnader tillerkändes målsägandena.

Rådmannen Ivarssan anförde i skiljaktig mening: Vid förtal förutsätts, såsom majoriteten anfört, att en uppgift lämnas och att den lämnade uppgiften vidare skall vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning. Det i förtalsbestämmelsen angivna uppgiftsrekvisitet är vagt utformat. För straffbarhet krävs dock att det är fråga om uttalanden med en viss bestämdhet (jfr Beckman m fl, Brottsbalken I, 5 uppl s 233, och Axberger, Tryckfrihetens gränser, 1984 s 228).

Förtalsbestämmelsen syftar, i likhet med bestämmelsen om förolämpning, till att skydda den personliga integriteten. Detta syfte bör påverka tolkningen av uppgiftsrekvisitet. Sådana uttalanden och framställningar som typiskt sett orsakar de effekter och skador som förtalsbestämmelsen avser att förebygga faller inom ramen för det straffbara området. En uppgift är alltså ägnad att utsätta någon för annans missaktning, om den är sådan att den duger för att framkalla missaktning hos andra (jfr Jareborg, Brotten I, 2 uppl s 291).

De nu aktuella bilderna utgör fotomontage och har ett pornografiskt innehåll. Målsägandenas ansikten har fogats samman med andra personers kroppar. Fotomontagen är enligt min mening inte så dåligt utförda att varje läsare av den pornografiska tidskriften omedelbart kan konstatera bildernas bristande äkthet. Det kan i och för sig sägas att den bristande autenticiteten bekräftas av att det på varje uppslag i reportaget finns röda rutor med texterna "Obs, bildmontage" och "satir". Hänsyn bör dock tas till att ett inte obetydligt antal exemplar av tidningen kan ha förvärvats av turister eller personer som inte behärskar det svenska språket. Flera av målsägandena är internationellt kända personer. Det intryck som tidningen då förmedlar till betraktaren grundas enbart på bilderna med det pornografiska innehållet.

Fotomontagen skall enligt min mening ses i sitt sammanhang med den påtalade publiceringen i dess helhet. I ingressen till reportaget anges exempelvis att "kändisar ofta är ännu mer sexuellt lössläppta och perversa än vanligt folk".

Den omständigheten att ansiktena på ledande politiker, kungligheter och folkkära artister förekommer på ett stort antal bilder i ett pornografiskt reportage gör att det för det övervägande antalet läsare framstår som orimligt att bilderna är äkta. Bilderna och de i reportaget påtalade texterna duger emellertid till att orsaka de skador som förtalsbestämmelsen avser att förebygga. Som har framgått av det föregående är utgångspunkten att uppgifterna skall vara ägnade att framkalla missaktning hos andra. Av förhören med målsägandena framgår bla att publiceringen föranlett obehagliga reaktioner i form av brev och telefonsamtal med anspelning på bilderna.

Fotomontagen har givits en mycket integritetskränkande form och publicerats i en pornografisk tidskrift. De uppgifter som förmedlas genom bilderna, sammanställda med de nedsättande uttalanden som förekommer i reportaget, innefattar beskyllningar av det slag som målsägandena påstått. En samlad bedömning leder därför till att de påtalade uppgifterna varit ägnade att utsätta målsägandena för andras missaktning.

Det har inte framkommit något skyddsvärt tryckfrihetsrättsligt intresse som föranleder att det varit försvarligt att lämna uppgifterna. M.B. har således gjort sig skyldig till förtalsbrott.

Med hänsyn till juryns bedömning är brotten beträffande makarna S att rubricera som förtal. Beträffande övriga målsägande ansluter jag mig till juryns bedömning att varje brott är att bedöma som grovt förtal. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Parterna å ömse sidor fullföljde talan i Svea HovR.

I.C., B.D., M.S., B.S. och I.W. yrkade att M.B. skulle dömas för grovt förtal eller förtal. C.S. och R.S. yrkade att M.B. skulle dömas för förtal. Målsägandena yrkade vidare helt bifall till sina skadeståndsyrkanden vid TR:n.

M.B. yrkade att han skulle frikännas från ansvar. M.B. och Tre-Mag Sweden AB yrkade att målsägandenas skadeståndsyrkanden skulle lämnas utan bifall.

De yrkade även ändring i fråga om rättegångskostnaderna. Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsråden Bremberg och Westberg, referent, samt hovrättsassessorn Nygren Malmenfelt) anförde i dom d 30 juni 1993: Domskäl. Enligt HovR:ns mening har Svenska Hustler genom publiceringen av de aktuella fotomontagen gjort intrång på ett område som människor i allmänhet vill hålla för sig själva. För de allra flesta torde det vara obehagligt nog att bli avbildad i en tidskrift av detta slag och att dessutom få sitt ansikte sammankopplat med pornografiska bilder måste upplevas som synnerligen förnedrande. Det finns ingenting i de publicerade fotomontagen eller texterna som ens med en välvillig tolkning kan kallas för satir. Inte heller i övrigt har det framkommit något från tryckfrihetsrättslig synpunkt skyddsvart intresse som gör framställningen försvarbar. I stället rör det sig enligt HovR:ns uppfattning om en kommersiell spekulation i människors intresse för s k kändisars privatliv. Att syftet varit spekulativt framgår inte minst av den omfattande annonsering i kvällspressen som tidskriften bekostat både före och efter publiceringen.

Det står också klart att publiceringen av fotomontagen inneburit obehag för målsägandena i form av insinuanta antydningar från en del människor. De kvinnliga målsägandena har upplevt publiceringen som särskilt plågsam eftersom den enligt deras uppfattning fört med sig en ökning av de trakasserier och den närgångna nyfikenhet med sexuella inslag som också annars är en del av deras dagliga liv. Detta obehag kan emellertid inte ses som en följd av att målsägandena genom publiceringen utsatts för andras missaktning i den mening som krävs för ansvar för förtal.

Av skäl som TR:n anfört finner HovR:n också att de flesta betraktarna av bilderna så gott som omedelbart måste få klart för sig att dessa inte är autentiska.

Då det således inte har lämnats någon uppgift som är ägnad att utsätta någon av målsägandena för andras missaktning, kan som TR:n funnit ansvar för förtal inte komma i fråga.

Framställningen är emellertid som HovR:n redan konstaterat förnedrande för målsägandena och innebär en allvarlig kränkning av deras personliga integritet. HovR:n finner därför i likhet med TR:n att de i 5 kap 3 § BrB uppställda förutsättningarna för ansvar för förolämpning är uppfyllda. HovR:n delar också TR:ns uppfattning att brotten i alla påtalade hänseenden är att anse som grova.

Inte heller när det gäller frågorna om påföljd, skadestånd och rättegångskostnader finner HovR:n skäl att frångå TR:ns bedömning.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom i överklagade delar.

Samtliga parter överklagade HovR:ns dom.

I.C., B.D. och M.S. (ombud advokaten L.V.), B.S. (ombud advokaten J.T.), I.W. (ombud advokaten P.B.) samt C.S. och R.S. (ombud advokaten N.B.) yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan i fråga om ansvar och skadestånd.

M.B. (offentlig försvarare och ombud advokaten I.F.) och Tre-Mag Sweden AB (ombud I.F.) framställde samma ändringsyrkanden som i HovR:n.

Yrkanden framställdes även om ändring av vad HovR:n bestämt om rättegångskostnader.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden. HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Förtal består i att lämna uppgift om någon som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Vanligen lämnas uppgift i tal eller skrift, men det kan ske även på annat sätt, t ex genom att visa eller publicera en bild. Framställningen i fråga får anses innebära ett lämnande av de uppgifter om den berörde som framställningen förmedlar (jfr NJA 1992 s 594). Förtal är ett farebrott; det är tillräckligt att det typiskt sett funnits en risk för att den berörde under de föreliggande omständigheterna skulle utsättas för andras missaktning, dvs förtalsbestämmelsen uppställer endast ett krav på abstrakt fara. Det skall dock vara fråga om en uppgift av allvarligare beskaffenhet, men bedömningen av vad som är nedsättande skall avgöras från den kränktes och hans omgivnings synvinkel.

Förtal i tryckt skrift är inte straffbart, om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och det kan visas att tappgiften var sann eller att uppgiftslämnaren hade skälig grund för uppgiften. I vissa speciella fall finns möjlighet att medge straffrihet även för osanna eller ogrundade uppgifter (jfr NJA 1966 s 565). I det aktuella reportaget, som har rubriken "En smygtitt i kändisarnas hemliga fotoalbum", kan redan de påtalade fotomontagen, där målsägandena namnges i sexuella situationer genom att deras ansikten fogats samman med andra personers kroppar, med tillhörande textvinjetter förmedla intrycket att målsägandena är promiskuösa eller ägnar sig åt oblygt sexualliv. Bilderna utgör illustrationer till reportagets inledande text, där det bl a uppges att "kändisar" är sexuellt lössläppta och perversa. Bilderna, särskilt i förening med reportaget i övrigt, måste därför anses ägnade att utsätta målsägandena för andras missaktning.

Det har inte framkommit något skyddsvärt tryckfrihetsrättsligt intresse som föranleder att det varit försvarligt att lämna uppgifterna. I stället får det anses vara fråga om en ohöljd pornografisk spekulation i det förekommande intresset för sk kändisars privatliv. M.B. har således gjort sig skyldig till förtalsbrott.

Uppgifterna har genom sitt grovt lögnaktiga och känslolösa innehåll samt med hänsyn till den omfattning i vilka de lämnats i en riksspridd tidning varit ägnade att medföra allvarlig skada. Förtalsbrotten är på grund härav att bedöma som grova, dock att brotten mot C.S. och R.S. är att rubricera som förtal.

Förtalsbrotten är av sådan art att fängelse i och för sig är en näraliggande påföljd för M.B.. En kännbar kombination av böter och skadestånd framstår dock i förevarande fall som en mer ändamålsenlig reaktion. Bötesstraffet för M.B. bör därför bestämmas till det maximala antalet dagsböter vid gemensamt straff för flera brott, 180 dagsböter vid tiden för utgivningen av Svenska Hustler nr I för 1992.

I fråga om skadeståndens bestämmande bör till en början beaktas att uppgifterna fått stor publicitet och inneburit allvarliga kränkningar av målsägandena, vilka alla är välkända bland allmänheten till följd av sin verksamhet som ledande rikspolitiker eller framträdande eljest inför offentligheten. Redan av detta skäl är det motiverat att målsägandena tillerkänns betydande skadestånd för lidande och som upprättelse för den oförrätt som de blivit utsatta för. Reportaget utgör ett så skamlöst och enbart av ekonomiska hänsyn betingat angrepp på målsägandena att det därjämte framstår som ytterst angeläget att genom en kraftfull reaktion söka stävja liknande missbruk av tryckfriheten. Av betydelse är då att ersättningarna skall utges av ett förlag som har förmåga att betala dem och att ersättningarna därför kan få en preventiv verkan. En viktig princip därvidlag bör vara att det inte i något fall skall te sig lönsamt att sätta enskildas rätt till integritet åt sidan till förmån för kommersiella intressen. Med beaktande av nu anförda omständigheter bör envar av målsägandena skäligen tillerkännas skadestånd med 150 000 kr.

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut i ansvarsdelen att M.B. döms enligt 7 kap 4 § 14 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap 1 § 1 st och 2 § 1 st BrB för tryckfrihetsbrott innefattande förtal och grovt förtal till 180 dagsböter om 150 kr.

HovR:ns dom ändras även i skadeståndsdelen på så sätt att M.B. och Tre- Mag Sweden AB förpliktas att solidariskt utge skadestånd till envar av I.C., B.D., M.S., B.S., I.W., C.S. och R.S. med 150 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 1 jan 1992 till dess betalning sker.

HD (JustR:n Jermsten, Magnusson, Lind, referent, Danelius och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. Förtal består i att lämna uppgift om någon som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Vanligen lämnas uppgift i tal eller skrift, men det kan ske även på annat sätt, t ex genom att visa eller publicera en bild. Lämnas uppgiften i en bild, ett fotografi eller fotomontage eller liknande får uppgiften den innebörd rörande den berörde som själva framställningssättet förmedlar (jfr NJA 1992 s 594).

För förtalsansvar är det tillräckligt att det funnits en risk för att den berörde under föreliggande omständigheter skulle komma att utsättas för andras missaktning. Bedömningen av vad som kan anses vara nedsättande skall göras ur den kränktes och hans omgivnings synvinkel.

Förtal i tryckt skrift är inte straffbart, om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och det visas att uppgiften var sann eller att uppgiftslämnaren hade skälig grund för uppgiften. - I vissa speciella fall finns möjlighet att medge straffrihet även för osanna eller ogrundade uppgifter (jfr NJA 1966 s 565).

Det aktuella reportaget, som har rubriken "En smygtitt i kändisarnas hemliga fotoalbum", innehåller fotomontage där målsägandena förekommer i sexuella situationer genom att deras ansikten fogats samman med andra personers kroppar. Det kan i och för sig lätt konstateras att bilderna inte är autentiska. Bilderna med tillhörande textvinjetter kan emellertid förmedla intrycket att målsägandena är sådana "kändisar" som enligt den inledande texten är sexuellt lössläppta och perversa. Särskilt i förening med reportaget i övrigt måste bilderna anses ägnade att utsätta målsägandena för andras missaktning.

Det är uppenbart att det inte varit på något sätt försvarligt att lämna uppgifterna. M.B. har således gjort sig skyldig till förtalsbrott. Uppgifterna har lämnats i en tidning som vid den aktuella tiden spreds i ca 32 000 exemplar i hela landet. Uppgifterna har upplevts som grovt kränkande av målsägandena. Att de skulle uppfatta framställningen på det sättet måste M.B. ha förstått. Förtalsbrotten är på grund av dessa omständigheter att bedöma som grova. Hinder kan ej anses möta att döma för grovt förtal trots att i tryckfrihetsförordningen inte upptagits någon särskild bestämmelse om grovt förtal (se Axberger, Tryckfrihetens gränser s 226). Vad gäller förtalsbrotten mot C.S. och R.S. medför emellertid redan juryns ställningstagande att ansvar kan ifrågakomma endast enligt 5 kap 1 § BrB för förtal. Straffet för M.B. bör bestämmas till etthundra dagsböter.

I fråga om skadeståndens storlek bör till en början beaktas att fotomontagen med åtföljande text fått stor spridning och åstadkommit betydande obehag för målsägandena. Effekten har förstärkts av att målsägandena är välkända personer, för vilka det finns ett stort intresse hos allmänheten. Redan av dessa skäl är det motiverat att de tillerkänns betydande skadestånd för lidande och som upprättelse för den oförrätt de utsatts för. Härtill kommer att det med hänsyn till brottens karaktär och de ekonomiska överväganden som kan antas ha legat bakom publiceringen finns skäl att bestämma skadestånden på en så hög nivå att de också kan väntas verka preventivt och sålunda bidra till att förebygga fortsatt publicering av samma art i framtiden. Med beaktande av de anförda omständigheterna bör skadeståndet för envar av målsägandena skäligen bestämmas till 100 000 kr.

Skäl förekommer inte att frångå HovR:ns bedömning i fråga om rättegångskostnaderna.

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut i anvarsdelen att M.B. döms enligt 7 kap 4 § 14 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap 1 § 1 st och 2 § 1 st BrB för tryckfrihetsbrott innefattande förtal och grovt förtal till 100 dagsböter om 150 kr.

HovR:ns dom ändras även i skadeståndsdelen på så sätt att M.B. och Tre- Mag Sweden AB förpliktas att solidariskt utge skadestånd till envar av I.C., B.D., M.S., B.S., I.W., C.S. och R.S. med 100 000 kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från d 1 jan 1992 till dess betalning sker.

HD:s dom meddelades d 16 nov 1994 (nr DB 260).

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (3)

NJA 2003 s. 567: Tryckfrihetsbrott. En tidnings löpsedel har ansetts innefatta uppgift som varit ägnad att utsätta en person för andras missaktning. Ansvarige utgivaren har fällts för förtal. Tillika fråga om...
RH 1997:61: Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har föranlett ansvar för förtal och skyldighet att ersätta målsäganden skadestånd för kränkning. Tillika fråga om förtalsbrottet...
RH 2002:71: En person som på Internet registrerat flera sexannonser och därvid hänfört sig till sin f.d. sambo har dömts för grovt förtal och brott mot personuppgiftslagen till ett fängelsestraff. Även fråga om...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation